Arkiv för kategorin tro

Hur välja en Merdje?

wilaya

Hur välja en Merdje (Rättsvetenskaplig rättslärd)

(Nedan även en lista på rättslärda, med deras webbsidor)

En utav de uppgifter man måste utföra för att praktisera islam är att följa en rättslärd. För oss shiamuslimer är det något som tillhör ‘wajib’, dvs något man måste göra. Och man måste välj en själv, dvs man måste vara medveten om vad den rättslärde står för, i stora drag i alla fall, och vem denne är. Man bör alltså undersöka vilken slags utbildning och bakgrund den personen har som har rätt att ha följeslagare. Inte vem som helst kan kalla sig för Merdje(=Rättslärd inom islamiska rättsvetenskapliga principer). De är bevakade utav en stor kommitté som efter många test, avhandlingar och prövningar, som pågår under många år, godkänner en person som tillräknelig och kunnig nog som Merdje (Wilayat al-Faqih) och blir då fullvärdig för det stora ansvaret att ha folk som följer dennes tolkning utav islamiska rättsprinciperna. Att följa en rättslärd kallas att man gör ”Taqlid”. Den Merdje man väljer måste ännu leva när man börjar följa personen. Detta gör att shiaislam alltid är färskt, nytt och uppdaterat. Vi dammar inte av en rättslärd från 1100-talet t.ex, och följer dennes principer. På så sätt blickar vi framåt, och lever här och nu, och i framtiden.

En fantastisk följd av denna regel som vi, inom shiaislam, anammar via Taqlid, är att vi idag inte har så stora problem inom vår del utav Ummahn när det gäller extremism. Det förekommer här och där, men det finns då bland de (relativt få) som inte alls tycker att man ska följa en Merdje, för såna finns ändå, även bland oss. Dessa anser att man själv, som individ, bättre, eller lika bra, kan dra slutsatser inom rättsvetenskapliga frågor inom islam. För en okunnig och oinvigd i detta ämne kan jag dra parallellen till yrket som domare i en domstol. En som anser att man själv bättre kan uttolka Koranen och Sunnah än en rättslärd bör i så fall följa den tankelinjen hela vägen ut, och bör då även anse att vem som helst kan sätta sig som domare i Högsta Domstolen, och utan utbildning eller erfarenhet av tidigare domar, besluta i domstolsmål. Jag själv skulle inte vilja bli utsatt för en sådan domare ifall jag en dag skulle hamna i en domstolssituation, men alla har ju sina preferenser förstås.

Vad gör man när man har ont eller känner sig sjuk? Vem frågar man efter råd och vem uppsöker man för hjälp? Vad gör man när man vill bygga ett hus eller renovera en lägenhet? Vad gör man när man vill ha en viss kunskap inom ett visst ämnesområde? Om man är i behov utav juridisk expertis t.ex, vänder man sig då till en diskplockare? Om man behöver expertis inom medicin, går man då till en revisor?
Ja, vad gör man när man behöver kunskapen men själv inte har expertisen?

Det finns tre möjliga alternativ:
–    Agera utan kunskap
–    Söka upp en expert
–    Skaffa kunskapen själv och bli expert

Första alternativet är den ingnorantes val, så då återstår de andra två alternativen enligt vad intellektet påbjuder. Att skaffa kunskapen själv är en berömvärd handling, Men den processen kan ta lång tid och alla är inte beredda, eller har möjligheten, att göra den satsningen själva inom alla möjliga ämnesområden. Alltså väljer ett flertal ur allmänheten att söka sig till sakkunniga, som kostat på sig satsningen att skaffa sig expertisen inom ett visst ämnesområde.

Detta är den allmänrådande specialiseringsnormen som råder inom alla samhällen där varje person specialiserar sig inom ett eller högst ett par ämnesområden och erbjuder sin sakkunnighet till andra.

Samma princip gäller inom fiqh (religiösa rättsfrågor) – observera att detta gäller inte aqa’ed (trosfrågor) där varje person själv är ansvarig att skaffa kunskap och övertygas för att tro på trospelarna!

Så, vad gör jag när jag vill veta vilka lagar som gäller för bönen, fastan, hajj, khums, zakat, giftemål och alla andra lagar som  rör min religion? Endast intellektet kan inte ge svar på dessa frågor då jag inte kan tänka mig fram till vilka böner som gäller  och hur bönen skall utföras, om jag inte lär mig det från Koranen och via Profetens(S) sunnah.

Svaren finns att hitta i den heliga Koranen och i Profetens(S) sunnah, men det återstår en komplikation; alla är inte tillräckligt insatta och kunniga för att kunna nå svaren och härleda de ur flertalet Koranverser och hadither. Då behöver man söka sig till en sakkunnig som har spenderat sitt liv i att studera dessa frågor!

Taqlid innebär alltså kort och gott att man söker sig till en Merdje (religiös rättslärd) som man vänder sig till i religiösa frågor.

Gud säger i den heliga Koranen:
”… Om några i varje grupp blir kvar kan de fördjupa sina kunskaper i religionen för att sedan [förmana och] varna de sina vid deras återkomst, [varna dem] att vara på sin vakt [mot det onda]” (den heliga Koranen 9:122)

Mer detaljer angående betydelsen och vikten utav Taqlid

Läs i DENNA LÄNK, ett exempel på skillnaden på konsekvenserna mellan om en erfaren merdje tolkar de rättsvetenskapliga principerna, eller om folket själva gör det….folket skapar kaos, utan ledning. Och det är tyvärr detta världen idag bevittnar, via ISIS (eller Daesh) framfart i den muslimska världen. Dessa extremistgrupper som inte har några som helst rättslärda de följer, och som följer vem som helst som drar ut en ‘tolkning’ ur egen ficka.

Islamopeida.se är en bra samlingssida där alla våra största Meradje finns representerade. Sidan är under ständig uppdatering.

HÄR kan ni hitta namn på några av de idag största Meradje och lite bio-information om dessa – på svenska

Nedan är listat Meradjes hemsidor. Flera av dom har en länk till andra språk, ni får klicka er fram. Det som är nedslående är dock att inte alla som administrerar dessa sidor, inser behovet utav information på alla världens språk…idag är nämligen de flesta muslimer inte arabisk -eller iransktalande. Men jag sätter mitt hopp och min tilltro på kommande generationer för att inse detta behov.

LISTA PÅ RÄTTSLÄRDA OCH DERAS WEBBSIDOR:

Alavi Gorgani

Sayyid Ahmad Hassani Baghdadi  

Sayyid Hashem Bathaei Golpayegani

Asadollah Bayyat Zanjani

Sayyid Ali Mohammad Dastgheib Shirazi

Mirza Yadollah Duzduzani                   INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Ali Esmailpour Qomsheiy

Mohammad Ishaq al-Fayadh

Mohammad Ali Gerami Qomi

Mirza Javad Gharavi Aliari

Sayyid Allaedin Ghoraifi

Sayyid Kazim Hussaini al-Haeri

Sayyid Mohammad Sa’eed Tabatabai al-Hakeem            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Kamal Haydari                                                          INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Reza Hosseini Nassab       INFORMATION FINNS PÅ SVENKSA, ENGELSKA OCH MÅNGA ANDRA SPRÅK

Mohammad Ebrahim Jannaati                                            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Abdollah Javadi-Amoli

Qorban Ali Kaboli

Sayyid Ali Hoseyni Khamenei                                            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Mohammad Taher Aleshobair Khaqani

Abbas Mahfouzi

Naser Makarem Shirazi                                                     INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Fazel Maleki

Mohammad Amin Mamaqani

Hossein Mazaheri

Khalil Mobasher Kashani

Sayyid Mohammad Taqi al-Modarresi

Sayyid Abbas Moddaresi Yazdi

Mohammad Asif Mohseni                                                INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Abdul-Karim Mousavi Ardebili                         INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Bashir Hussain Najafi                                                      INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Muhammad Hussain Najafi                                           INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Reza Nekoonam           INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS UNDER KONSTRUKTION

Hossein Noori Hamedani

Isa Ahmed Qassim

Sayyid Taqi Tabatabaei Qomi

Ali Asghar Rahimi Azad

Mohammad Rahmati Sirjani

Sayyid Mohammad Sadeq Hosayni Rouhani

Lotfollah Saafi Golpaygani                                              INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Yousuf Saan’ei                                                                   INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Hussein Esmaeel al-Sadr

Ali Al-Saleh

Sayyid Mahmouad Hashemi Shahroudi

Sayyid Mohammad Shahroudi                                     INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Sadiq Hussaini Shirazi        INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS, OCH MÅNGA ANDRA SPRÅK

Sayyid Mousa Shubayri Zanjani

Sayyid Ali Husayni al-Sistani                                      INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Ja’far Sobhani

Sayyid Mahmoud Hassani Sorkhi

Sayyid Mohammad Ali Tabatabaei Hassani

Qasem Taei

Saleh Taei

Shamsodin Vaezi

Hossein Vahid Khorasani

Mohammad Yaqoobi                                                INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Mohammad Hosseini Zanjani

Ayatollah Sayyed Fadlallah är tyvärr död, och kan därför inte få nya följare, men jag lägger till även honom här, då jag vet att det finns många som började följa honom medan han levde.


 

 Hur välja en Meradje

Hur välja en rättslärd

Hur välja en Merje

Hur välja en mardja

Lista på Meradje

7 kommentarer

Fem fingrars bön

fivefinger

1. Din tumme är närmast dig. Så börja dina böner med att be för dina närmaste. De är lättast att komma ihåg. Att be för dina nära är som C.S Lewis en gång sade: ”En söt plikt”.

2. Nästa finger är pekfingret. Be för de som lär ut, de som instruerar och för de som botar. Detta inkluderar lärare, läkare och ministrar. De behöver stöd och visdom för att vägleda andra i rätt riktning. Kom ihåg dem i dina böner.

3. Nästa finger är långfingret. Detta påminner oss om våra ledare, de som guidar oss på Guds väg, men även andra ledare. Be för regering, företags- och industricheferna och dess administratörer. Dessa människor formar vår nation och vägleder den allmänna opinionen. De behöver Guds vägledning.

4. Det fjärde fingret är vårt ringfinger. Det som förvånar många är att detta finger är vårt svagaste finger; som vilken piano lärare som helst skulle hålla med om. Detta borde påminna oss om att be för dem som är svaga, för de som hamnat i problem eller för de som lider. De behöver våra böner dag och natt. Du kan inte be för mycket för dem.

5. Och slutligen kommer vårt lillfinger som är det minsta bland våra fingrar. Det är vart vi bör lägga oss själva i relation med Gud och andra. Som Bibeln säger: ”den minsta skall bli den största bland er”. Ditt lillfinger bör påminna dig om att be för dig själv. När du genomfört böner för andra fyra grupperna, kommer dina egna behov att läggas i dess rätta perspektiv och du får möjlighet att be för dig själv mer effektivt.

Från duaa.se

5finger

Lämna en kommentar

Världens största, och farligaste, pilgrimsfärd på intåg

Vår planets största sammankomst, alla kategorier. Detta sker VARJE ÅR! Förra året kom drygt 20 miljoner, förmodligen slås det rekordet även i år!

Hur många svenskar har hört talas om detta? Högt räknat: förmodligen ingen. Huffingtonpost och Independent News skriver om denna ‘jordskredshändelse’, som helt går omvärlden förbi.

Denna händelse (som heter Arbaeen), som sker varje år, 40 dagar efter s.k. ”Ashura”, dvs den dag i historien som Profeten Muhammeds(s) barnbarn, Imam Hussein, och hans anhängare brutalt slogs ned och dödades när de stod upp emot en korrupt och despotisk tyrann. Han anses av alla grupperingar i världen som en stor förebild som revolutionär och frihetshjälte. Det är också en orsak varför händelsen inte tas upp i några media.

Även om denna pilgrimsfärd mest klassas som en shiamuslimsk högtid, så deltar även sunnimuslimer, kristna, yazidis, zoroastrier och sabier både i vallfärden och i att servera pilgrimerna mat och dryck. Varje år slås nya rekord av antalet deltagare i vallfärden. De senaste 10 åren har dessutom våldet emot pilgrimmerna ökat hela tiden. Då det, som sagt, anses vara en shiamuslimsk tilldragelse så hotas de hela tiden utav ”sunnigrupper” så som daesch och isis mfl. I år är det farligare än någonsin, men deltagarna kommer säkert ändå inte att understiga förra årets dryga 20 miljoner. Så stark är drivkraften i händelsen som skedde över 1330 år sedan i Karbala, Irak.

En del börjar flera månader innan dagen ”Arbaeen”, för de börjar gå, till fots alltså, ända ifrån Indien och Pakistan, en del. Huffington Post skriver i sin artikel enligt nedan:

It’s not the Muslim Hajj, or the Hindu Kumbh Mela.. Known as Arbaeen, it is the world’s most populous gathering and you’ve probably never heard of it! Not only does the congregation exceed the number of visitors to Mecca (by a factor of five, in fact), it is more significant than Kumbh Mela, since the latter is only held every third year. In short, Arbaeen dwarfs every other rally on the planet, reaching twenty million last year. That is a staggering %60 of Iraq’s entire population, and it is growing year after year.

arbaeen

Above all, Arbaeen is unique because it takes place against the backdrop of chaotic and dangerous geopolitical scenes. Daesh (aka ‘Islamic State’) sees the Shia as their mortal enemy, so nothing infuriates the terror group more than the sight of Shia pilgrims gathering for their greatest show of faith.

There’s another peculiar feature of Arbaeen. While it is a distinctively Shia spiritual exercise, Sunnis, even Christians, Yazidis, Zoroastrians, and Sabians partake in both the pilgrimage as well as serving of devotees. This is remarkable given the exclusive nature of religious rituals, and it could only mean one thing: people regardless of color or creed see Hussein as a universal, borderless, and meta-religious symbol of freedom and compassion.

Why you have never heard of it probably has to do with the fact that the press is concerned more with negative, gory, and sensationalized tabloids, than with positive, inspiring narratives, particularly when it comes to Islam. If a few hundred anti-immigration protestors take to the streets in London and they will make headlines.. The same level of airtime is awarded to a pro-democracy march in Hong Kong or an anti-Putin rally in Russia.. But a gathering of twenty million in obstreperous defiance of terror and injustice somehow fails even to make it into the TV news ticker! An unofficial media embargo is imposed on the gargantuan event despite the story having all the critical elements of an eye-catching feature; the staggering numbers, the political significance, the revolutionary message, the tense backdrop, as well as originality.. But when such a story does make it through the editorial axe of major news outlets, it creates shockwaves and touches the most random people.

Among the countless individuals inspired by it, is a young Australian man I met several years ago who had converted to Islam. Evidently, no one takes such a life-altering decision lightly, so upon inquiry he told me it all started in 2003. One evening, as he was watching the news only to be drawn by scenes of millions streaming towards a holy city known as Karbala, chanting the name of a man he had never heard of: ”Hussein”. For the first time in decades, in a globally televised event, the world had caught an glimpse into previously suppressed religious fervor in Iraq.

With the Sunni Ba’athist regime toppled, Western viewers were eager to see how Iraqis would respond to a new era free from dictatorship persecution. The ‘Republic of Fear’ had crumbled and the genie had irreversibly escaped from the bottle. ”Where is Karbala, and why is everyone heading in its direction?” he recalls asking himself. ”Who is this Hussein who motivates people to defy all the odds and come out to mourn his death fourteen centuries after the fact?”

What he witnessed in that 60-second report was especially moving because the imagery was unlike any he had ever seen. A fervent sense of connection turned human pilgrims into iron filings, swarming together other as they drew closer to what could only be described as Hussein’s irresistible magnetic field. ”If you want to see a living, breathing, lively religion, come to Karbala” he said.

How could a man who was killed 1396 years ago be so alive and have such a palpable presence today that he makes millions take up his cause, and view his plight as their own? People are unlikely to be drawn into a dispute (much less one that transpired in ancient times) unless they have a personal interest in the matter. On the other hand, if you felt someone was engaged in a fight over your right to freedom, your prerogative to be treated justly, and your entitlement to a life of dignity, you would feel you had a vested interest and would empathize with him to the point where conversion to his beliefs is not a far-fetched possibility.

 

The Ultimate Tragedy

Hussein, grandson of the Prophet Muhammad, is revered by Muslims as the ”Prince of Martyrs”. He was killed in Karbala on a day which became known as Ashura, the tenth day of the Islamic month of Muharram, having refused to pledge allegiance to the corrupt and tyrannical caliph, Yazid.

He and his family and companions were surrounded in the desert by an army of 30,000, starved of food and water, then beheaded in the most macabre manner, a graphic tale recounted from pulpits every year since the day he was slain. Their bodies were mutilated. In the words of the English historian Edward Gibbon: ”In a distant age and climate, the tragic scene of the death of Hussein will awaken the sympathy of the coldest reader.”

Shia Muslims have since mourned the death of Hussein, in particular on the days of Ashura, then, forty days later, on Arbaeen. Forty days is the usual length of mourning in many Muslim traditions. This year, Arba’een falls on Friday 12 December.

Long Trek

I travelled to Karbala, my own ancestral home, to find out for myself why the city is so intoxicating. What I witnessed proved to me that even the widest-angle camera lens is too narrow to capture the spirit of this tumultuous, yet peaceful gathering.

An avalanche of men, women and children, but most visibly black-veiled women, fill the eye from one end of the horizon to the other.The crowds were so huge that they caused a blockade for hundreds of miles.

The 425 mile distance between the southern port city of Basra and Karbala is a long journey by car, but it’s unimaginably arduous on foot. It takes pilgrims a full two weeks to complete the walk. People of all age groups trudge in the scorching sun during the day and in bone-chilling cold at night. They travel across rough terrain, down uneven roads, through terrorist strongholds, and dangerous marshlands. Without even the most basic amenities or travel gear, the pilgrims carry little besides their burning love for ”The Master” Hussein. Flags and banners remind them, and the world, of the purpose of their journey:

O self, you are worthless after Hussein.
My life and death are one and the same,
So be it if they call me insane!

 
 

The message recalls an epic recited by Abbas, Hussein’s half-brother and trusted lieutenant, who was also killed in the Battle of Karbala in 680AD while trying to fetch water for his parched nieces and nephews. With security being in the detrimental state that makes Iraq the number one headline in the world, no one doubts that this statement is genuine in every sense.

Free lunch.. And dinner, and breakfast!

One part of the pilgrimage which will leave every visitor perplexed is the sight of thousands of tents with makeshift kitchens set up by local villagers who live around the pilgrims’ path. The tents (called ‘mawkeb’) are places where pilgrims get practically everything they need. From fresh meals to eat and a space to rest, to free international phone calls to assure concerned relatives, to baby diapers, to practically every other amenity, free of charge. In fact, pilgrims do not need to carry anything on the 400 mile journey except the clothes they wear.

More intriguing is how pilgrims are invited for food and drink. Mawkeb organizers intercept the pilgrims’ path to plead with them to accept their offerings, which often includes a full suite of services fit for kings: first you can a foot massage, then you are offered a delicious hot meal, then you are invited to rest while your clothes are washed, ironed, then returned to you after a nap. All complimentary, of course.

For some perspective, consider this: In the aftermath of the Haiti earthquake, and with worldwide sympathy and support, the UN World Food Programme announced delivery of half a million meals at the height of its relief efforts.. The United States military, launched Operation Unified Response, bringing together the massive resources of various federal agencies and announced that within five months of the humanitarian catastrophe, 4.9 million meals had been delivered to Haitians. Now compare that with over 50 million meals per day during Arbaeen, equating to about 700 million meals for the duration of the pilgrimage, all financed not by the United Nations or international charities, but by poor laborers and farmers who starve to feed the pilgrims and save up all year round so that visitors are satisfied. Everything, including security is provided mostly by volunteer fighters who have one eye on Daesh, and another on protecting the pilgrim’s path. ”To know what Islam teaches,” says one Mawkeb organizer, ”don’t look at the actions of a few hundred barbaric terrorists, but the selfless sacrifices exhibited by millions of Arbaeen pilgrims.”

In fact, Arbaeen should be listed in the Guinness Book of World Records in several categories: biggest annual gathering, longest continuous dining table, largest number of people fed for free, largest group of volunteers serving a single event, all under the imminent threat of suicide bombings.

2014-11-24-B2j0782IMAEqQLd.jpg

Unmatched Devotion

Just looking at the multitudes leaves you breathless. What adds to the spectacle is that, as the security conditions worsen, even more people are motivated to challenge the terrorist threats and march in defiance. Thus, the pilgrimage isn’t a mere religious exercise, but a bold statement of resistance. Videos have been posted online showing how a suicide bomber blows himself up in the midst of the pilgrims, only to have the crowds turn out in even greater numbers, chanting in unison:

If they sever our legs and hands,
We shall crawl to the Holy Lands!

 
 

The horrific bomb blasts which occur year-round, mostly targeting Shia pilgrims and taking countless lives, illustrate the dangers facing Shias living in Iraq, and the insecurity that continues to plague the country. Yet the imminent threat of death doesn’t seem to deter people – young and old, Iraqis and foreigners – from making the dangerous journey to the holy city.

It isn’t easy for an outsider to understand what inspires the pilgrims. You see women carrying children in their arms, old men in wheelchairs, people on crutches, and blind seniors holding walking sticks. I met a father who had travelled all the way from Basra with his disabled boy. The 12-year-old had cerebral palsy and could not walk unassisted. So for a part of the trek the father put the boy’s feet on top of his and held him by the armpits as they walked. It is the kind of story out of which Oscar-winning films are made, but it seems Hollywood is more concerned with comic heroes and with real life heroes whose superpower is their courage and commitment.

Golden Dome of Hussein

Visitors to the shrine of Hussein and his brother Abbas are not driven by emotion alone. They cry be reminded of the atrocious nature of his death, in doing so, they reaffirm their pledge to his ideals.

The first thing that pilgrims do upon reaching his shrine is recite the Ziyara, a sacred text which summarizes the status of Hussein. In it, they begin the address by calling Hussein the ”inheritor” of Adam, Noah, Abraham, Moses and Jesus. There is something profound in making this proclamation. It shows that Hussein’s message of truth, justice, and love for the oppressed is viewed as an inseparable extension of all divinely-appointed prophets.

People go to Karbala not to marvel at the city’s landscape – lush with date palms, or to admire the mausoleum’s physical beauty, or to shop, be entertained, or to visit ancient historical sites. They go to cry. To mourn and experience the angelic aura of Hussein. They enter the sacred shrine weeping and lamenting the greatest act of sacrifice ever seen.

It is as though every person has established a personal relationship with the man they have never seen. They talk to him and call out his name; they grip the housing of his tomb; they kiss the floor leading into the shrine; they touch its walls and doors in the same manner one touches the face of a long-lost friend. It is a picturesque vista of epic proportions. What motivates these people is something that requires an understanding of the character and status of Imam Hussein and the spiritual relationship that those who have come to know him have developed with his living legend.

If the world understood Hussein, his message, and his sacrifice, they would begin to understand the ancient roots of Daesh and its credo of death and destruction. It was centuries ago in Karbala that humanity witnessed the genesis of senseless monstrosities, epitomized in the murderers of Hussein. It was pitch black darkness v. Absolute shining light, an exhibition of vice v. a festival of virtue, hence the potent specter of Hussein today. His presence is primordially woven into every facet of their lives. His legend encourages, inspires, and champions change for the better, and no amount of media blackout can extinguish its light.

”Who is this Hussein”? For hundreds of millions of his followers, a question this profound, which can cause people to relinquish their religion for another, can be answered only when you have marched to the shrine of Hussein on foot.

1 kommentar

Sanningen chockade mig

truth

 

Nedan är ett inlägg som en kvinnlig religionslärare i Saudiarabien gjorde på sin facebook. Den beskriver väldigt bra den syn på shia som många ifrån sunnimuslimska länder blir istoppade från ung ålder. Det är inte konstigt att shiamuslimer dagligen mördas världen över, då sådant hat och falsk propaganda, ständigt följer folk vart de än går. Idag sitter en shiamuslimsk ledare dödsdömd i Saudiarabien. Han är dömd för att i åratal ha jobbat för minoritetsgrupperna i landet Saudi. Minoriteterna är olika kristna grupper samt shia. Han har jobbat för att kristna ska få bygga sina kyrkor och ha samma rättigheter som den sunnimuslimska majoriteten, lika mycket som han har jobbat för att den shiamuslimska minoriteten i landet ska få samma rättigheter som majoriteten. Resultat: dömd till döden genom halshuggning! Detta fungerar bara i ett land där man från vaggan uppgöds på ren och skär rasism. Och det ‘lustiga'(?) är att det var just denna cyniska syn på människor som islam är mest emot. Nedan är inlägget, som är översatt av en svensk/arabisk kvinna.

_________________________________________________________________________

Sanningen chockade mig

Jag är en religionslärare i en gymnasieskola i Saudiarabien. Även om alla mina elever (som är tjejer) är sunni muslimer, har jag några arbetskamrater som är Shia.. De kommer till vår stad på söndag kväll och återvänder till sina föräldrar (som bor på en annan stad) på torsdagen, efter arbetstiden..
Jag erkänner att jag bar på en fruktansvärd hat gentemot dem, jag undvek till o med att vidröra deras händer eller deras ägodelar..
I många fall berättade jag för mina elever om det stora hotet som Shia bär mot oss, att de bär på dåliga egenskaper och varnade mina elever för dessa lärar som är Shia. Mina elever delade samma tankar och fruktan för dessa farliga människor (Shia)..

Under detta året (2014-01-01 eller 1436-01-01 .h.) beslutade jag mig för att yttra mitt missnöje gentemot mina Shia kamrater och motbevisa deras tro med all kunskap som jag har.. Men en röst inom mig sa att de kommer inte att erkänna dessa synder som de egentligen begår..

Då bestämde jag mig för att klä ut mig under Ashora kvällarna och tillsammans med min chaufför besöka deras församlings platser, efter att jag hade frågat och fått reda på var de utför dessa ceremonier.. Min avsikt var att filma alla dessa stunder som jag länge har fått talas om av mina föräldrar och alla andra.. Som tex då Shia begår ”Zina” i dessa församlingar och då kvinnorna kommer i direkt kontakt med männen.. Jag ville filma alla dessa synder och använda det som bevis för att avslöja deras onska, så som mina föräldrar har sagt till mig sedan jag var ett litet barn.. Jag bad min chaufför om att han ständigt skulle iaktta sin mobiltelefon, då vi hade kommit överens om att jag skulle ringa honom för att rädda mig, så fort jag sätts i fara..

När vi väl var framme, hoppade jag ut ur bilen. Sakta och med osäkra steg, började jag gå mot deras mötesplats.. Jag erkänner att rädslan inom mig ökade, samtidigt som jag var säker på att jag begick en synd mot Gud och mot mig själv, genom att söka mig in till sådana platser. Därför recitera jag hela tiden några meningar så som ”Astaghfur Allah wa atobo elayh ” , jag bad gud om skydd och förlåtelse..
Framför mig såg jag en stor entré dörr, som männen gick igenom. Jag såg inga kvinnor gå igenom denna dörr.. En av männen som gick förbi vände sig mot mig och sa ”Syster, kvinnornas entré dörr finns på andra sidan av byggnaden..
Jag skyndade mig åt det hållet som mannen berättade om och såg framför mig en liten dörr som kvinnorna gick igenom.. En röst inom mig varnade mig för en fälla som troligen skulle finnas där inne.. Jag var tveksam om jag skulle gå in eller låta bli.. Där jag stod, kunde jag urskilja några kvinnor som barmed sig sina spädbarn in till byggnaden. Jag beklagade denna handling och sa inom mig ”SubhanAllah dessa människor lär sina barn hur de ska synda, redan då de är spädbarn”.. Jag upplevde en konstig känsla och var rädd att jag skulle väcka deras uppmärksamhet.. Men samtidigt ville jag inte ge upp, så jag samlade all kraft jag hade och.. gick in.. Där överraskades jag av att det enbart fanns kvinnor i lokalen. Deras mötesplats bestod av en stor lokal, där ett antal stolar hade ställts i mitten och längst väggarna fanns det soffor.. På en av väggarna fanns det en fastmonterad stor tv-skärm, där alla stolar hade ställts riktade mot skärmen.. Jag gick fram och satte mig på en stol och började iaktta allt runtomkring mig. Det fanns en grupp kvinnor som delade ut te, kaffe, vatten och dadlar. Alla var beslöjade, inte en enda av dem var utan sjal..

Efter en stund började programmet från männens håll, medan kvinnorna satt och kollade på det via den stora tv-skärmen som är framför mig.. En man vid 20 årsåldern började programmet med att recitera 6 ayat ur surah al-Baqara (Koranen) och sedan hela surah Aal-Fajr.. Det konstiga var att han läste allt på ett korrekt sätt, han varken tog bort eller la till en enda bokstav.. Efter det kom en man kanske vid 60 årsåldern och började recitera en Nashid (latmiya) på den allmänna tal dialekten, som är ganska lik den Irakiska dialekten. Under denna tid hade kvinnorna täckt deras ansikten med deras abaya och började gråta på ett smärtsamt sätt. Några slog handen på höften medan andra slog på bröstet, som om de upplever en stor katastrof som har drabbat deras käraste.. Efter det gick en annan man fram, som hade på sig en svart manlig abaya och en svart ”emama” (en svart tyg-ring som en sayed har på huvudet).. Han började med att sända en hälsning till Profeten saw och Ahlulbayt a.s. Han läste också en dikt, men på riksarabiska. Sedan reciterade han några ayah från Koranen och började förklara dem. Hans föreläsning dröjde upp till en timme. Han avslutade med att berätta lite om Husseins liv, han nämnde sådan information som jag aldrig har fått talas om, samtidigt började alla, både män och kvinnor, gråta på ett smärtsamt sätt. Efter det gick alla hem, utan att jag fick vittna ett möte mellan kvinnorna och männen så som jag hade förväntat mig. På vägen hem var jag jätte osäker, jag tänkte på det som föreläsaren/Imamen sa, jag ville svara honom. Men vad för svar hade jag kunnat använda mig av?

Jag började vrida och vända på det som föreläsaren sa, samtidigt som osäkerheten inom mig började växa.

[42:23] ”قُل لَّا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ أَجْرًا إِلَّا الْمَوَدَّةَ فِي الْقُرْبَى”.

[42:23] Säg [Muhammad]: ”Jag begär ingen ersättning av er för detta [budskap]; jag ber bara att ni ger [medmänniskorna] den kärlek [de har rätt att vänta].”

Då vände jag mig till min far, eftersom han kan hela Koranen utantill, och frågade honom vad denna aya betyder och vem den avser. Då sa han att den avser profetens fruar och döttrar.. Och att Gud vill att alla människor ska älska profetens fruar och döttrar. Då frågade jag om detta var den enda förklaringen och hans svar var JA..
Då frågade jag honom ”far, är mina barn Fahad, Mshari och Noof som besläktade med dig?” Då sa han ”Så klart JA”.. Då frågade jag ”tillåter du att någon misshandlar dem?”. Med en aggressiv röst sa han att ingen vågar komma i närheten av dem så länge han lever.. Då frågade han mig varför jag ställer sådana frågor?. Jag att de är enbart din dotters barn, inte barn till en av dina söner.. Då sa han ”älskling vad är det du säger, har jag någonsin skiljt mellan dina barn och dina bröders barn?”.. Med en förvåning i rösten frågade jag honom ” varför tillät muslimerna att profetens barnbarnen, av sin enda dotter, mördas på detta sättet, samtidigt som de visste att profeten älskade honom och hans bror Hassan jätte mycket?”..
Då sa min far ”min dotter, lyssna på mitt råd till dig.. Kom aldrig i närheten av sådana tankar, de kommer att förstöra din religion. Vi behöver inte blanda in oss i sådana ämne, Det är Gud som dömer och straffar!!. Hussein gjorde ett misstag genom att stå emot sin ledare (Yazid) och har fått sitt straff”.. Sedan började min far kolla på mig på ett ondskefullt sätt, jag fick skuldkänslor för att jag ställde denna fråga.. Då avslutade jag vår diskussion med att tacka min far och bad Gud att välsigna honom..

Efter att jag gick hem, lyckades jag inte somna. Tack och lov att min man var på en arbrtsresa till Canada.. Jag gick upp i riktning mot min mans stora bokhylla som är full med religions- och historia böcker. Jag började leta i dessa böcker. Likt en törstig person i en torr öken, som letar efter vatten för att släcka sin törst.
Jag bläddrade igenom historian av Altubri och Ibn Alathir och Alkanduzi och Mota Malik och många andra.. Jag började leta direkt i innehållsförteckningen, där jag enbart fokuserade mig på allt som handlar om Ahlulbayt och allt som skedde under deras tid.. En stor chock fick jag då jag fann en skrift som heter ”Hadith al kesaa”, som jag läste ett antal gånger och började fundera på.. Sedan började jag läsa i historie böckerna om Bani Umayyah och Bani Abbas, där såg jag en solklar sanning.. Vad Bani Umayyah gjorde? Vad Bani Abbas gjorde? Varför de krigade mot Profetens hushåll.?!. Många sanningar avslöjades, efter att de länge hade varit dolda bakom lögnerna som min familj och min omgivning, som bestod av Sunniter, hade byggt upp.. Jag säger inte att jag har blivit en Shia nu, men jag erkänner att jag länge har varit orättvis mot oskyldiga människor (Shia), som vi länge har anklagat för kufr/shirk (att de tillber flera gudar) och andra anklagelser.. De är snälla människor, jag som länge har trott att deras handlingar är bara fjäsk, men nu ser jag att de är trogna muslimer som har upplevt mycket orättvisa..

Vad ska jag svara Gud när jag får frågan om varför jag hatade dem och mitt samtycke om alla anklagelser som de får??

Wallah, jag ska aldrig ge upp tills jag kommer fram till hela sanningen, även om detta skulle orsaka min död av min far, mor, man och mina bröder.. Däremot ska jag respektera mina bröder och systrar i religionen, efter att jag har lyckats bevisa att deras Gud är min Gud som är Allah, deras religion är min religion som är Islam, deras bok är min bok som är Koranen.. Varför ska jag bry mig om olikheterna mellan oss? Tänk om det är dom som följer den rätta vägen och det är vi som är fel?
Tänk om det är vi som gud beskrev i sin heliga bok (Koranen):

قُلْ هَلْ نُنَبِّئُكُمْ بِالْأَخْسَرِينَ أَعْمَالًا.. الَّذِينَ ضَلَّ سَعْيُهُمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَهُمْ يَحْسَبُونَ أَنَّهُمْ يُحْسِنُونَ صُنْعًا.. أُولَئِكَ الَّذِينَ كَفَرُوا بِآيَاتِ رَبِّهِمْ وَلِقَائِهِ فَحَبِطَتْ أَعْمَالُهُمْ فَلَا نُقِيمُ لَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَزْنًا..
سورة الكهف آية 103-105

”Säg: ”Skall vi säga er vilka de är som i allt vad de företar sig är de största förlorarna..
[Det är] de som har inriktat hela sin strävan på det som hör till denna värld och ändå tror att de har levt ett gott och rättskaffens liv..
Det är de som avvisade sin Herres budskap och som inte ville tro att de [till sist] skall möta Honom.” Allt vad de har strävat mot skall gå om intet och på Uppståndelsens dag skall deras [goda] handlingar väga lätt inför Oss.
Surah Al-Kahaf aya 103-105

Jag har hittills inte fått tag på böcker som är skrivna av Shia, jag har hittills fått mina bevis enbart av våra böcker..
Det förvånar mig att alla dessa bevis finns i våra böcker och jag, som har studerat religionskunskap och examinerades av Imam Qasims universitet, inte har fått reda på denna information.. Om det inte hade funnits sådana som försöker dölja sanningens ljus för alla muslimer..

Åh min Herre jag ber om din förlåtelse för varje blick som jag gav dessa rättrogna människor och alla fula beskrivningar som jag bar om dem i mitt hjärta.. Ber om förlåtelse för alla förfalskade beskrivningar som jag samtyckte..

”يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِن جَاءكُمْ فَاسِقٌ بِنَبَأٍ فَتَبَيَّنُوا أَن تُصِيبُوا قَوْمًا بِجَهَالَةٍ فَتُصْبِحُوا عَلَى مَا فَعَلْتُمْ نَادِمِينَ”
سورة الحجرات آية 6..

”TROENDE! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort.”
Surah Al-Hudjurat aya 6..

Åh min Herre ge mig styrka för att stå emot mina föräldrar och min omgivning.. Ameen

3 kommentarer

Halal jakt och slakt

haram-halal
hunter

Ett intresse som många svenskar har, är att jaga. Faktum är att det är en del utav livsstilen i en stor del utav landet. Jag har än inte sett eller hört någon muslim som ägnar sig åt detta, mycket stora, nationella intresse. Det skulle vara helt underbart att få sätta tänderna i en älgstek igen, så jag hoppas verkligen att någon tar sig an denna uppgift någon gång. Men det är inte helt lätt ändå. Då muslimer mer och mer integrerar sig i Sverige, så är det bara en tidsfråga innan man ser några av oss i jaktlagen om höstarna. Eller smygandes i skogarna för att skjuta fågel under andra delar av året. Jag ska redogöra för vilka villkor som måste uppfyllas för att den där steken verkligen ska bli halal. Jag vet att reglerna verkar krångliga, men om man bara går igenom dom, med intresse, så blir det sen hur enkelt som helst.  En liten varning dock: detta är ett inlägg som kanske inte ska läsas av de känsligaste läsarna :/  :

[Obs! Nedan regler är ifrån Ayatullah Sayed Sistani. Den som har annan meradje får kolla vad som gäller för denne.]

Om ett djur, vars kött är halal att äta, slaktas på ett sätt som kommer att beskrivas nedan, oavsett om det är tamdjur eller ej, blir dess kött halal och kroppen blir ren(tahir) då det har dött

Om ett vilt djur,som rådjur, rapphöns och vilda getter, vars kött är halal att äta, eller ett halal djur som varit tamt men som senare blivit vilt igen; t.ex en ko eller en kamel som sprungit iväg och förvildats. Om detta djur jagas i enlighet med de lagar som kommer att förklaras senare, är det rent (tahir) och därmed halal att äta. Däremot tamdjur; så som får och höns, vars kött är halal att äta, eller tämjda vilda djur vars kött är halal att äta, blir inte rent (tahir) och halal genom jakt.

Ett vilt djur (vars kött är halal) blir rent (tahir) och halal att äta genom att jaga, om djuret är kapabelt att springa eller flyga. Med detta som grund innebär det att ungdjur som inte kan springa sin väg, t.ex ett litet kid av en hjort eller en kycklingunge från en rapphöna(som ännu inte lärt sig flyga), blir inte rena (tahir) och halal att äta genom jakt. Om ett hjortdjur och dess unge dödas med en kula var, så är den vuxna hjorten halal att äta, men dess unge är haram att äta. Summan av det hela är att vilda djur ska kunna fly, annars är de inte halal om du dödar det. Och tama djur ska inte dödas via jaktmetoder, då blir de inte halal att äta.

En död unge som föds(eller tas ut) ur kroppen från ett levande djur, är haram att äta.

Slaktmetoder

Metoden för att slakta ett djur är att de fyra viktigaste artärerna i halsen helt ska skäras av (pulsådern, matstrupen, halsvenen och luftstrupen). Det räcker inte att endast sticka ett hål i dessa artärer. Inte heller duger det med att skära av halskotorna.

Om en person endast skär av några av de fyra artärer, och sen väntar tills djuret dött, och sedan skär de återstående artärerna, kommer det inte att vara till någon nytta. Om de fyra artärer skärs av innan djuret dör, men man inte lyckats skära i en oavbruten linje, som brukligt är, då är ändå djuret rent (tahir) och halal att äta. Dock är den rekommenderade försiktighetsåtgärden att de bör skäras av i kontinuerlig följd.

Om en varg river av halsen av ett får på så sätt att ingenting återstår av de fyra artärerna, så att de ska kunna skäras av för slakt, då blir fåret haram att äta. På samma sätt är det haram om ingenting alls återstår av dess matstrupe. Faktum är att om halsen rivs upp av vargen och artärerna som binder samman huvudet med kroppen; som en försiktighetsåtgärd, ska man betrakta det som haram. Men om fåret blivit biten andra delar av kroppen, och fortfarande är vid liv, då kommer det att vara rent (tahir) och halal om de slaktas i enlighet med de regler som beskrivs senare.

Villkor för slakt av djur
Det finns särskilda villkor för slakt av djur så att de blir halal att förtära. De villkoren är följande

(1) Den person, man eller kvinna, som slaktar djuret måste vara muslim.

(2) Djuret skall slaktas med ett vapen av järn/stål. Om ett sådant inte är tillgängligt, bör det slaktas med ett mycket vasst föremål utav glas eller sten, så att alla fyra venerna kan skäras av i ett ögonblick och (helst) i ett svep. Detta ska kunna göras, även om slakten inte är av nödvändighet för att ätas, som när djuret är på gränsen att dö – s.k. nödslakt.

(3) När ett djur slaktas, bör det stå riktat mot Qibla. Om djuret sitter eller står, ska det stå mot Qibla på samma sätt som man står när man ber. Och om djuret ligger på sin högra eller vänstra sida, ska dess hals och mage vara vänd emot Qibla. Det är inte nödvändigt att dess ben, händer och ansikte är vänt mot Qibla. Om en person som känner till denna regel, medvetet ignorerar att placera djuret mot Qibla, blir djuret haram att äta. Men om han glömmer, eller inte känner till denna regel, eller gör ett misstag vid bedömningen av Qibla, eller inte vet Qiblas riktning, eller är oförmögen att vända djuret mot Qibla, då finns inget att invända, djuret är då halal att äta. Som en rekommenderad försiktighetsåtgärd bör dock personen som slaktar också stå riktad mot Qibla.

(4) När en person vill slakta ett djur bör han, precis som han gör Niyyat(syfte) till slakt, uttala Guds namn, och det räcker om han endast säger Bismillah”, eller om han yttrar ”Allah”. Men om han yttrar Allahs namn utan avsikt att slakta djuret, blir det slaktade djuret inte rent (tahir), och det är också haram att äta dess kött. Men om han inte uttalar Guds namn på grund av glömska, så finns det inget att invända, då är djuret ändå halal.

(5) Djuret bör uppvisa någon typ utav rörelse efter att det slaktats; åtminstone bör det röra sina ögon eller svans eller slå sin fot mot marken. Denna regel gäller endast när det är tveksamt huruvida djuret levde vid slakttillfället, annars är det inte nödvändigt.

(6) Det är nödvändigt att blodet ska flyta i normal mängd från det slaktade djuret. Om något blockerar venen, så att inte blodet fritt kan flöda ut, eller om blödningen är väsentligt lägre än normalt – då blir djuret haram att äta. Men om blodet flyter mindre än normalt på grund utav att djuret blödde ymnigt före slakt, finns där inget att invända, då är det halal att äta.

(7) Djuret skall slaktas från sin rätta plats för slakt; på grundval av de rekommenderade försiktighetsåtgärd bör halsen skäras från dess framsida, men man bör stå ‘bakom’ djurets huvud, så att kniven kan sättas mot strupen från det hållet. Man ska alltså inte stå framför djuret och skära av dess hals.

Att jaga med vapen

Om ett vilt djur, vars kött är halal att äta, jagas med ett vapen och det dör, blir det halal och kroppen anses ren(tahir), om följande fem villkor är uppfyllda:

(1) Det vapen som används vid jakten ska kunna skära igenom, likt en kniv eller ett svärd, eller ska vara vasst,som ett spjut eller en pil, att det på grund av sin skärpa, kan riva igenom kroppen på djuret. Om ett djur jagats med en fälla, eller slagits ned med en bit trä eller en sten, då bli inte kroppen ren(tahir), och det är haram att äta dess kött. Om ett djur jagas med pistol, och dess kula är så snabbt att det tränger in i djurets kropp och river upp det, då blir djuret rent (tahir) och halal, men om kulan inte är tillräckligt snabb och kommer in i djurets kropp med tryck och dödar, eller bränner dess kropp med sin värme, och djuret dör på grund av värmen, är det en fråga om Ishkal (tvivelaktigt/omtvistat) om djuret är rent (tahir) eller halal.

(2) Jägaren ska vara muslim, om det är ett muslimskt barn ska denne kunna skilja mellan rätt och fel. 

(3) Jägaren ska sikta sitt vapen i jakten på det specifika djuret. Därför är det så att om en person siktar på måfå mot flera mål och dödar ett djur av misstag, då är inte djuret rent(tahir) och dess kött är inte halal att äta.

(4) När jägaren siktar bör denne recitera Guds namn, och det är tillräckligt, om han yttrar Guds namn innan målet träffas. Men om han inte recitera Guds namn avsiktligt gör det att djuret inte blir halal. Det finns dock ingen skada skedd om han, på grund av glömska, inte säger Guds namn.

(5) Djuret blir haram om jägaren når djuret först när det redan är dött, eller även om det är vid liv så har han ingen tid kvar för att slakta det. Och om han har tillräckligt med tid att slakta det, men ändå inte slaktar det, kommer köttet att vara haram.

Om två personer tillsammans jagar ett djur, och om en av dem uppfyller förutsättningarna för halal-slakt, medan den andra inte gör det; t.ex om en av dem yttrar Guds namn, medan den andra med avsikt inte gör det, innebär det att djuret inte är halal att äta.

Om ett djur skjuts med en pil, och sedan faller ned i vatten, och en person vet att djuret har dött på grund av en kombination av pilen och av drunkning, då är köttet inte halal. För att vara exakt: om man inte är helt säker på att djuret har dött bara på grund av att ha blivit skjuten med pilen, är det inte halal.

Om en person jagar ett djur, använder sig utav en jakthund eller ett vapen som denne olovligen lagt beslag på, då är det nedlagda djuret visserligen halal och blir dennes egendom. Men utöver det kvarstår faktum att han har begått en synd och ska betala ”hyresavgift” för vapnet och/eller hunden till dess ägare.

Om en person som använder sig av ett vapen såsom ett svärd, skär av några av djurets lemmar under jakten, då kommer de avskurna lemmarna att vara haram. Men om djuret slaktas i enlighet med villkoren ovan, kommer de återstående delarna av kroppen att vara halal och kan ätas. Men om nämnt vapen(svärd) delar djuret i två delar, med huvud och hals på ena sidan, och jägaren sedan når djuret när det är dött, blir båda delarna halal. Och samma sak gäller om djuret är vid liv när jägaren kommer fram, men det finns inte tillräckligt med tid för att slakta det. Men om det finns tid för att slakta det, och det är möjligt att djuret kan leva under en lite längre tid, är den del som inte innehåller huvud och hals halal om djuret slaktats(dvs blivit kluven) i enlighet med de regler som föreskrivs av Shariah, annars kommer även den delen också att vara haram.

Om ett djur klyvs i två delar med en pinne eller en sten, eller annat redskap med vilka jakt inte är korrekt, kommer den del som inte har huvudet och nacken att vara haram. När det gäller den del som innehåller huvud och hals; om djuret är vid liv och det är möjligt att det kan leva en liten tid, och det slaktas i enlighet med de regler som föreskrivs av Shariah, är den delen halal, annars blir även den delen haram.

Om ett djur jagas eller slaktas och dess unge som finns i kroppen, och som är vid liv, tas ur dess kropp, då kommer ungen vara halal om det slaktats i enlighet med Shariah, annars blir det haram.

Om ett djur jagas eller slaktas, och dess döda unge förs ut ur dess kropp, kommer det att vara rent (tahir) och halal, om det inte hade dött innan mamman dödades. Eller om ungen inte borde ha dött på grund av dröjsmål med att föra ut det ur moderlivet, och under den förutsättning att ungen är fullt utvecklad, med hårbeklädnad fullt utvecklad på dess kropp.

Att jaga med jakthund

Om en jakthund jagar ett vilt djur, vars kött är halal att äta, bör följande sex villkor vara uppfyllda för att det ska vara rent(tahir) och halal:

(1) Hunden bör tränas att när den befalls att fånga byten då gör den det, och när den hindras från att gå, då stannar den. Men om hunden inte stannar efter att ha närmat sig det nedlagda djuret, så finns där ingen skada. Det är nödvändigt att hunden bör ha en vana att inte äta någonting av bytet förrän dess ägare kommer. Men faktum är att om den skulle äta lite av bytet innan ägaren kommer, eller dricker dess blod, finns dock inget att invända.

(2) Jakthunden ska jaga under översyn utav dess ägare. Om den lurpassar på, och själv jagar, är det haram att äta köttet av detta djur. Faktum är att om jakthunden, av sig själv, följer ett byte och senare dess husse/matte hejar på, för att uppmuntra den att bytet snabbare, bör det undvikas att äta köttet av det bytet, detta på grundval av obligatoriska försiktighetsåtgärder.

(3) Den person som skickar hunden på jakt ska vara muslim, med alla de villkor som redan nämnts i bestämmelserna om jakt med vapnet.

(4) Jägaren bör uttala Guds namn när denne skickar hunden. Om han avsiktligt inte uttalar Guds namn, blir bytet haram. Men om han oavsiktligt, glömmer, att uttala Guds namn finns det ingen fara med det.

(5) Bytet måste dö till följd av såret som orsakats av hundens tänder. Därför; om hunden kväver bytet till döds, eller bytet dör på grund av sitt springande eller rädsla, är det inte halal att äta.

(6) Jägaren som skickat hunden skall komma fram till platsen när djuret är dött. Om det ännu är vid liv, bör det inte finnas tillräckligt med tid för att slakta det. Men om han når dit när det finns tillräckligt med tid att slakta djuret, men han inte slaktar det, utan låter det  själv, då är bytet inte halal att äta.

När den person som skickat hunden, når bytet när han kan slakta djuret, men djuret dör medan han förbereder sig för slakt, t.ex han blir försenad i att ta fram kniven, då är djuret ändå halal. Men om han inte har något, med vilket han kan slakta djuret, och det dör, då blir djuret inte halal. Men om han släpper djuret så att hunden kan döda det, då blir det halal.

Om en person skickar flera hundar, och de tillsammans jagar ett djur, och om alla av dem uppfyller villkoren i regeln för jakt med hundar ovan, är bytet halal, men om någon av hundarna inte uppfyller dessa villkor, är bytet haram.

Om en person skickar en hund för att jaga ett djur, men hunden jagar ett annat djur, är bytet halal och rent(tahir), och om den jagar ett annat djur tillsammans med detta djur (som det sändes ut att jaga), då är de båda halal och rena(tahir).

Om flera personer skickar en hund tillsammans och en av dem inte yttrar Guds namn avsiktligt blir bytet haram. Dessutom, om en av hundarna som skickas inte är tränad på det sätt som avses i regel ovan, är bytet haram.

Om en hök eller ett djur förutom jakthunden jagar ett djur, är bytet inte halal. Men om en person når bytet när det ännu är vid liv, och slaktar den på det sätt som föreskrivs ovan, då är dess kött halal.

1 kommentar

Är du rädd för döden?

to him

Alexandra frågar:

”Hej mammaMarie, min fråga kanske är personlig så du avgör om du vill svara eller inte. Det är en fråga många inte vill tala om. Är du rädd för döden? Varför är frågan så känslig för många? Vad tänker du?”

Hej Alexandra,

En mycket bra fråga. Det finns inget i livet som man med hundraprocentig tillförlitlighet kan vara säker på. Inget. Förutom döden. Ändå har folk svårt att prata om döden, vilket är rätt så paradoxalt eftersom vi människor alltid söker efter säkerhet, och längtar efter försäkringar om att det ena eller det andra kommer att ske. Men i grunden så finns inga såna garantier på något annat i livet, än just döden.

Genom historien så har alla samhällen alltid levat nära döden, och ofta har folk levt sina liv runt sin död – så att säga. Man har vetat vart man ska begravas, man pratar med folk om sin död, sin begravning och hur man vill att folk ska komma ihåg en. Äldre har alltid varit noga med att ofta ge yngre generationer tips om hur de ska leva och hur de ska välja när de tar beslut, allt för att försäkra sig om att efterlevande ska fortsätta i sin egen anda när man dör. Man vill fortsätta vara en del av de levande människorna även efter döden.

En del ledande personer i samhället har under deras livstid sett till att andra har byggt deras grav under tiden de själva lever. Till exempel Faraonerna som lät bygga sina pyramider som tog tusentals människor åratal att bygga. Och Mingdynastins härskare som lät bygga de 13 gravvalven utanför Beijing under sin livstid, den första tog 18 år att bygga. Eller så har befolkningen varit upptagna med att bygga gravvårdar åt folk som har dött, som t.ex Taj Mahal mfl. Många i samhället har, historiskt sett, varit upptagna med att bygga för döden, alltså har döden varit helt integrerad med vardagslivet på ett helt annat sätt än idag.

Idag är döden närmast utraderad ifrån vårt samhälle. Man har ‘byggt bort’ döden helt enkelt, och man anser att döden inte tillhör livet över huvud taget. Vi lejer inte bara bort allt arrangemang kring döden, man vill heller inte gärna ta med barn till begravningar och man vill helst inte prata om döden. Som alla säkert känner till, så är de flesta rädda för sådant som de inte känner till. ‘Det okända’ är alltid främmande, och skrämmer därför. Det finns dock de som kittlas utav allt som är okänt och ‘skrämmande’, och därför uppstår också många okulta rörelser, vilket vi kan se mycket utav i vårt samhälle idag.

Då det som är främmande plötsligt ‘drabbar’ någon man känner, så vet man idag inte hur man ska reagera och agera på det. Det resulterar allt för ofta att folk slutar umgås med den som har förlorat en kär familjemedlem, eller så kanske någon blir sjuk i en dödlig sjukdom och folk tycker det är obehagligt då det handlar om den onda bråda döden. Man är rädd att behöva höra talas om den, och då undviker man mer och mer de personer som har drabbats, ända tills de drabbade är lämnade ensamma i sin sorg.

Detta förhållningssätt är så synd, för när man kan hantera döden, då återgår man till sin sanna natur, och då kan man också hantera livet bättre. Men tyvärr inser folk inte det i denna ytliga och hektiska värld som vi lever i idag. När man tänker efter så borde att ”lära sig att hantera döden” vara ett skolämne.

Döden är alltså en verklighet som alla människor tror på. Men det är också en verklighet som de flesta av oss tycker om att hålla sig borta från.

I islam är döden inte slutet på vår existens; utan en passage, som tar oss från denna värld till livet efter detta vilket också är själva syftet med vår skapelse, och resultatet av vårt arbete här i livet. Frågan om vi är rädda för döden eller inte, beror helt på hur mycket vi har förberett oss inför vidräkningen på Domedagen. De som inte tror på ett liv efter detta, de räds döden då det innebär den totala förintelsen av dem själva. De som tror på ett liv efter detta, de räds döden för att de är rädda att deras gärningar inte varit tillräckliga för en evighet i komfort efter döden. I vilket fall som helst (tro eller inte tro) så bör vi alla hålla oss för goda för att gå omkring högfärdiga i livet, det bästa är att hålla sig ödmjuk inför allt i livet. För till syvende och sist så är vi inte större i livet, på denna jorden, än det eftermäle vi lämnar efter oss sedan vi dött.

Du frågar mig om jag själv är rädd för döden: Det där är så olika, beroende på vart jag befinner mig i livet för tillfället. Vissa gånger längtar jag efter döden, inte för att jag vill slippa ifrån livet särskilt mycket, utan mer för att jag känner till en del om livet efter döden och delar av det längtar jag efter. Men rätt så fort så kommer jag på andra tankar, och vill gärna leva kvar länge än. För jag själv känner att jag inte gjort tillräckligt här på jorden, och där kommer rädslan in:”Har jag förberett mig tillräckligt för min första natt i graven, för tiden efter, för Domedagen…?” Det är här: det jag gör just nu, de beslut jag tar, de ageranden jag gör idag, som gäller i evigheten. Kan jag försvara mig där? Man gör synder varje dag, och har jag ‘jämkat upp’ för de synderna så att vågskålen är till min fördel på Domedagen? Det är alltså inte själva döden jag är rädd för, utan snarare det tillstånd jag befinner mig i här i livet vid dödsögonblicket.

Ja, Alexandra, det är så mina tankar går gällande döden. Jag vet ju att Gud är Barmhärtig och Förlåtande, och jag kan bara hoppas att Han kommer att ha överseende med mina brister. Men för oss troende, till skillnad ifrån icke-troende, så har vi ett hopp som genomsyrar våra liv när det gäller döden. Det ser jag också är till stor hjälp, både i livets skeenden så väl som vid sorgearbetet efter en död familjemedlem. Även om jag ändå ser att faktiskt alla människor återgår till sin primära natur, dvs så som Gud skapade oss, vid dödsfall, och när folk tänker på sina döda så tänker de ändå att de har ett slags liv efter döden….det betyder att alla, egentligen, innerst inne tror på ett liv efter detta, och besitter en stark tro på Gud. Men folk är envisa ibland.

Ett råd att ha med sig i livet, som ger hög behållning både i detta livet och i nästa: Det är att upprätthålla en god karaktär [dvs att likt Profeten(s) ha ett ‘soligt’ förhållningssätt, vänlig, artig och vid gott mod]!

Detta, tillsynes banala, råd har en oerhörd tyngd hos Gud, och kan vara en avgörande sak den dagen Domen ska falla. Jag redogör några punkter här nedan, som visar hur viktigt detta karaktärsdrag är:

God karaktär är halva religionen (1).

En god karaktär är en välsignelse från Gud (2).

På Domens dag, kommer det inte finnas någon annan god gärning som är tyngre än god karaktär (3)

En man med god karaktär räknas som en man som alltid ber och fastar. Hans thawab (belöning) är lika stor som en som kämpar i Guds väg (Jihad) (4).

En bra karaktär löser synder så som vatten löser salt. Majoritet av de människor som kommer till Paradiset är de som har avstått från synder(Muttaqi) och de som har bra karaktär (5).

Gud har sagt att han skulle skämmas över att låta helvetets eld vidröra köttet av en person som besitter en god karaktär (6).

Imam Ja’far as-Sadiq (a) har sagt: Om du inte kan hålla goda ekonomiska relationer med människor, så visa åtminstone god karaktär genom att uppträda fint (8).

Imam Ali (a) har sagt: Uppträd fint med alla så att de visar tillgivenhet mot dig när du träffar dem. Och om du dör, känner de sig ledsna och säger ”Inna Lillah”. Uppträda aldrig på ett sådant sätt att de istället måste uttala;AlhamduLillah” när du dör (9).

Någon frågade Imam Ja’far as-Sadiq (a): Vad är definitionen av god karaktär och gott uppförande? Han svarade: Artighet, att tala behagligt och att möta människor på ett tillmötesgående sätt (10).

Den Heliga Profeten (S) har sagt: När du möter troende, hälsa på dem med ett leende. Det är ett tecken på god karaktär. Att prata artigt med din fiende är hövlighet. På detta sätt dras han till Imaan (Islam). Även om han inte blir en troende kommer åtminstone de troende att besparas ifrån dennes(icke troende) (ev) rackartyg (11).

I Imam Khomeinis testamente gav han många råd till sin son. Bland annat allt ovan nämnt, men också detta: Son! Akta dig, behandla inte dina barn illa. Ett dåligt beteende leder dig till helvetet. Ett dåligt uppförande förstör Imaan (tro) på samma sätt som vinäger förstör honung. När Saad bin Maaz[en stor man som levde med Profeten] dog, tog sjuttio tusen änglar del i hans begravningsprocession. Ändå var han tvungen att lida Fishar alQabr” eftersom han inte betedde sig fint med sina barn (12).

Slutligen:

Vi lever i en era av jämförelser. Vi jämför oss med andra: andra har gjort något, då ska jag också göra det – inte för att jag vill, eller har behov utav det, utan enbart för att andra har gjort det. Eller så begår någon annan en synd, och så tänker man att ‘om den där personen begår en synd, då är det okej att jag begår den här – lite mindre- synden’, och tänker att Gud ska bedöma min vågskål tillsammans med någon annan…att helvetet har begränsat utrymme och Gud ska välja bort en av oss på det sättet. Nej nåt sånt finns inte. Inte heller vill någon gärna gå i första ledet när det gäller att utföra gärningar som kan anses religiösa. Man vill gärna att någon annan går före, så att man kan gömma sig bakom den personen ifall andra attackerar en. (vad ska vi tidiga konvertiter säga om det? Vi har gått som ufon på gator och torg i väntan på att fler muslimer ska fylla gaturummet så att vi slipper vara så mycket i blickfånget).

Sluta med dessa jämförelser, det är sånt som hindrar en ifrån att anta en ‘god karaktär’. Den enda man ska jämföra sig med är sig själv, och man ska fråga sig – VARJE DAG – om man idag är ett steg närmre den person man har som mål att vara, än man var igår? Då är man på god väg att lyckas, inte bara i detta liv, utan även i nästa.

Källor:

(1).Wasaelus Shia, s. 331
(2). Wasaelus Shia
(3). Usul alKafi 2, s. 99
(4). Usul alKafi 2, s. 101
(5). Usul alKafi 2, sid 10
(6). Wasael Shia -2, sid 221
(8). Usul alKafi 2, sid 102
(9). WasaelusShia2. p 277
(10). Usul al-Kafi2, s. 103
(11). Mustadrakul Wasael 2, sid 51
(12). Mustadrakul Wasael 2, sid 334

Islamic Quotes About Death (11)

3 kommentarer

Sheikh al-Nimrs dödsdom från familjen Saud: halshuggning

 Längst ned en vädjan om att deltaga på 3 olika sätt emot denna dom:

Sheikh-Nimr

Ayatollah Nimr Baqir al-Nimr, den äldste ledaren bland den shiamuslimska minoriteten i Saudiarabien har blivit dömd till döden:

Är det inte anmärkningsvärt att han, som anordnat fredliga demonstrationer om grundläggande friheter för alla minoriteter i Saudiarabien, dömdes till döden i en ”Specialiserad brottmålsdomstol” som kallar sig för den ”Saudiska terrorismtribunalen”? Och varför skulle en domstol som inrättats för att ta itu med terrorism hantera fredliga dissidenter? Det Sheikh Al-Nimr har gjort kallas i övriga världen för ‘demokratiska demonstrationer’, och i vissa delar av världen skulle detta automatiskt ha attraherat många uttalanden ifrån frihetsaktivister, och även en hel del pengar och stöd ifrån t.ex USA, liksom massor av uppmärksamhet ifrån all media över hela den västra delen utav vårt klot. Några aktuella exempel är Ukraina och Syrien, där exakt samma saker har skett. Ayatollah Nimr Baqir al-Nimr talade alltså inte enbart för den shiamuslimska gruppen i landet, utan även för den kristna minoriteten, som inte dom heller har någonting att säga till om.

Men det som händer i Saudiarabien mörkläggs ifrån ALLA håll. Sheikh al-Nimr har alltså dömts till döden enbart för dessa demonstrationer – genom halshuggning, alternativt korsfästning, dessutom! Det vill säga samma tillvägagångssätt som de blodtörstiga ISIS använder i sin framfart på andra sidan gränsen i Irak. ISIS, vars ideologi ligger mycket nära den ideologi som den styrande familjen Saud har. Faktum är att den enda skillnaden mellan dessas ideologier är att ISIS, inte bara vill döda alla oliktänkande (så som Saudfamiljen vill och gör) utan vill även störta det saudiska kungahuset. I övrigt är de identiska.

Hela världen klagar på frågan om dödsstraff, men när en Shiapräst’ i Saudiarabien har dömts till döden, finns där inte mycket av protester ifrån internationella organ. Vad kan detta bero på? Förmodligen är det västländernas dubbelmoral och mycket svarta agenda, då de har mycket täta och nära kontakter och affärer med den saudiska regimen – konstant. Detta gäller Sverige lika mycket som resten av omvärlden.

Journalisten och nyhetsankaret Waqar Rizvi, från Press Tv, skriver följande beträffande avrättningsdomen mot Shaikh al-Nimr i Saudi-ockuperade Arabien, som visar att protesterna emot domen inte bara är ett shiamuslimskt intresse i landet:

Den saudiske aktivisten och rättighetsförespråkaren Fouad Ibrahim säger: Om det finns kloka människor i den saudiska regimen, skulle avgörandet vändas omedelbart … Det finns ett antal dårar bland alSaud som snabbar på det enväldiga styrets undergång. Den minskade populariteten i regionen är en indikator på den förestående kollapsen.

Ali Dubaisy, en saudisk människorättsaktivist från Eastern Province: Vi har en ny generation i Saudiarabien. Ungdomarna använder sin hjärna, de följer inte bara vad regeringen vill att de ska tycka och tänka. Regeringen försöker alltid att dela upp sunni och shia, men våra ungdomar börjar avvisa detta. Regeringen använder en sekteristisk berättelse för att hålla folket uppdelat. jag har många sunni vänner via sociala medier.

Yahya Assiri, chef för den sunniägda ALQST människorättsgrupp:. Från vad jag har sett på sociala medier är en hel del sunniter upprörda över dödsdomen och accepterar den inte. Människor är klokare än de tidigare varit, de ser bortom regeringens framställningar och det finns en stor kampanj på Twitter, där många sunniter deltar, där de protesterar emot beslutet om Sheikh Nimrs dödsdom. Jag är själv Sunni och jag har fått massor av samtal från andra sunniter som frågar mig: ska vi delta i protesterna med Shia eller inte? Det finns massor av sunniter som vill delta i protesterna.

Saudiaktivisten Hamza alHassan säger: Det kommer att bli en lång kamp mot tyrannhuset Saud. Vägen till frihet och värdighet kommer med ett pris, och de fria accepterar inte att något förnedrande knäböjande till sina bödlar och tänker inte göra fred med dem.

Libanesiska författaren As’ad AbuKhalil: Tystnaden i arabisk media om den orättvisa domen mot Sheikh alNimr avslöjar trångsyntheten hos den falska arabiska liberalismen.”

Aktivisten Chaza alJabr: De som är nöjda med domen förutom slavarna agerar som om att be för att döda alla Sunni reformister som står upp emot förtryck, tyranni och dominans.

Toby Matthiesen, en Gulfexpert vid universitetet i Cambridge: Den sista shiitiska politiska fången avrättades 1988. Myndigheter föredrar att hålla dessa människor i fängelse och använda dem som påtryckningsmedel för att t.ex hålla fångarnas familjer tysta. Om Sheikh Nimr var att utföras det kan mycket väl leka en ny uppror, men det är just därför jag tror att saudiska myndigheter inte kommer att genomföra dödsdomen det är allvarligt att Mohammed alNimr har gripits han är en viktig person han har varit en viktig samtalspartner mellan shiiter och regeringen. Han har haft möten med ledande kungligheter under två decennier, arresteringen utav honom är ett mycket oroande tecken. Myndigheterna har sett Nimr-familjens uttalanden som en förolämpning.

VIKTIGT: Den 26 oktober kl 12.00 – 14.00 hålls på Norrmalmstorg i Stockholm en demonstration emot dödsdomen och jag hoppas att så många som möjligt närvarar.

Ni kan gå in till facebooksidan Befria Sheikh Al-Nimr och tacka ‘ja’ till att ni kommer, om ni kan göra det. De som inte har möjlighet att närvara hoppas jag istället (åtminstone) sprider ordet vidare antingen via era egna facebooksida eller om ni har en blogg. Ni får gärna kopiera mitt inlägg om ni vill.

Ännu ett alternativ, för de som inte befinner sig i Stockholm den 26 oktober, är att skriva på den namninsamling som upprättats, för att visa ditt stöd. Gå in på www.change.org så kommer du direkt till insamlingen. Du kan även skriva till vår utrikesminister Margot Wallström, eller saudiarabiska myndigheter (se exempel på sidan) och be dom ta upp denna fråga.

Tusentals protesterar emot dödsdomen

Demonstration i Saudiarabien

 

”Under alla mina 55 år har vi levat i det här landet under förtryck och förföljelser… ‘Alla shia skall dödas’ har regeringen sagt. Jag är inte rädd för döden. Min död kan leda till andras frihet”

/Sheikh Nimr

al-nimr-supporters-protest-against-crucifixion-at-saudi-embassy_2159913

 Se även video i nedan länk. Den är nästan dagsfärsk ifrån demonstrationer i London igår.

//

1 kommentar

Barnuppfostran enligt islam

 

Imam al-Sadiq (A) sa:

”Ett barn ska leka i sju år, träna sin läs-och skrivkunnighet i sju år, och lära sig det tillåtna och det förbjudna [dvs rättspraxis] i sju år. ”

[ Wasa`il Al-Shia, V. 12, s. 247, nr 12]

Lämna en kommentar

Man måste göra något åt dagens kaos inom vårt Ummah

Angående dagens situation i de muslimska länderna och de extrema rörelserna vi (särskilt muslimer) tvingas leva under. Nedan frågor och åsikter är just sådant som fritt florerar runt på internet. Detta är en mycket moderat och i sammanhanget ‘snäll’ frågeställning som en av mina läsare ställer mig. Jag vet inte ens om personen är muslim, eller bara utger sig för att vara muslim, för att så osämja. Men dylika ignoranta åsikter är helt i linje med det som florerar och är grunden till den extremism som pågår idag inom vår Ummah. Jag har än kvar att se den shiamuslim som besöker sunni-bloggar och klagar på att de valt ‘fel’ islam…

 Fråga:

 En läsare Ilko kommenterar:

Jag blev glad när jag läste att du konverterat till islam. Men blev dock förvånad att du blev shia. När blev du shia var det från början eller gifte du dig med en shia och blev det på så sätt?

Problemet med er shiter är att ni ägnar er åt historia istället för trosfrågor. Ni refererar hela tiden till ååå dom gjorde så mot Ali, dom gjorde så mot Hassan och Hussein bla bla. Titta istället på vem som har den rätta upfattningen i trosfrågor. Shiter anser tex att man kan be till Gud genom att be till andra människor levande som döda och be dom att medla till Gud.
Vad är det för ståndpunkt? Hur kan ni påstå något sådant? När man läser koranen så inser man att det är just sådant som Gud förbjuder genom hela koranen.

Och nej den gudomliga ledarskapen går inte i arv. Att det gjorde det med Abrahams släkt är en annan sak då det var ett löfte från Gud. Och profeter pekade inte ut sina efterträdare.

 Svar:

Vi muslimer är upptagna med att gnabbas om huruvida man ska fälla ihop våra armar eller hålla dem efter sidorna under bönen, medan fienden utvecklar metoder för att skära av oss dom.” (Imam Khomeini)

 Jag ska inte svara så mycket på dina argument, då jag redan har bloggen fylld med svar på dessa. Jag länkar gärna ifall du behöver, säg bara till.

Det intressanta, däremot, är hur du säger att shiiter anser att man kan tillfråga andra (som man anser ha bättre ställning hos Gud) om hjälp att tillbe Gud om något. Har du aldrig bett en syster eller bror att be till Gud för dig, att Gud ska påskynda en lösning på dina problem? Om inte, så är det mycket konstigt och ovanligt. Enligt islamisk sunnah är tawassul påbjudet både inom shia och sunni inriktningarna. Men ta inte mitt ord på det, jag tycker att du ska gå och läsa på om vad sunni-islam säger i detta ämne. Jag länkar HÄR  och HÄR till inlägg i ämnet, från sunnikälla förstås, men jag tycker att du självklart ska hitta egna.

Jag behöver bara säga till dig att jag är stolt över att jag är bland de som tog Profetens (S) råd att hålla fast vid de två tunga saker (länken återger hadither enligt Sahih Muslim och Tirmidhi) som han lämnade efter sig; dvs Koranen och hans familj(Ahlulbayt). Hans(S) löfte var att om vi håller hårt i detta ‘rep’, genom livet, så kommer vi aldrig att gå vilse. Och idag ser vi hur en stor del utav vår islamiska Ummah är helt vilsna. Man säger att sunni-islam har flest anhängare, och därför är det ‘den rätta islam’. Men faktum är att sunni-islam är så splittrat i sina grupperingar(som blir fler och fler och mindre och mindre i storlek), och är så oense sinsemellan dessa grupperingar, att en del av dom anser sig till och med ha rätt att våldta och mörda sina bröder och systrar ifrån andra sunni-grupper! På ytan ser det alltså ut som om sunni har fler anhängare, men så är det inte i realiteten.

Vansinnet är totalt idag. Och ett problem som vi måste erkänna, i synnerhet den sunnimuslimska delen. Man måste i sunnimoskéer, organisationer och föreningar börja arbeta emot denna galenskap och splittring inom ‘deras’ del av den islamiska Ummahn. Ursprunget till det hela kan härledas exakt till det faktum att man inte tagit fasta på Profetens uttalande angående hans legat, hans arvedel, till den islamiska Ummahn, då det är den delen av hans Ummah som är splittrade till den grad de är idag. Det verkar som om det är ett överkänsligt ämne hos alla, även journalister, att nämna att problemet är stort just inom sunniislam.…förmodligen härrör det till att man här i väst i årtionden jobbat på att demonisera shiaskolan, och om man då säger att det är något fel hos sunniideologska gruppen, så säger man: per automatik, att det inte är det hos shia. Vilket kan slå fel politiskt, då man har väldigt mycket att göra med de länder som styrs av just sunnimuslimska företrädare, och man helst vill se sådana i styret utav islamiska länder. Ingen journalist vågar än ta det steget fullt ut.

Jag är ‘gammal i gamet’, så att säga. Jag är konvertit, och det är alldeles för ofta som just konvertiter står för denna extremism. Alternativt så är det de som är födda muslimer, som fått en ‘nytändning’, eller blivit ‘nyfrälsta’ som utför dessa extrema dåd som vi ser världen över. Det är just det att muslimer som är ‘nya’, de tror sig veta något om islam, men i själva verket så vet de ingenting. Om jag jämför mig själv för 26-27 år sedan, då jag själv blev muslim och tyckte mig känna till och veta en massa esoteriska ‘hemligheter’ inom islam, men idag känner jag till dess vidd och dess innebörd och dess konsekvenser. Därför har jag lättare att ‘se’ och bedöma yttre faktorer betydligt bättre än jag gjorde i början. Och när man i början är osäker på vad som är rätt och fel, då är det lätt att bli en efterföljare utav andra som man tror har större kännedom än en själv. Det är där som dessa ISIS-wahhaber hittar sina får.

Det sorgligaste av allt är att dessa sunni-grupper (som har olika kända namn, vi kallar dom bland annat för wahhabism, salafism, Boko Haram, Al Qaida, talibaner, Al-Nusrah, och ISIS mm) kallar shia, kristna, sunni, judar och alla andra(utan undantag) för kafereen(otrogna) och för att utföra ‘kufr’. Medan de själva helt har förkastat islam och Profetens budskap och ord och ersatt detta med den sionistgödda räven Al-Bagdadi, bland annat. Samma grupper förstör alla islamisk historia, med motivet att det är ‘kufr’ och ‘bidá’ (=innovation och oislamiskt), och sen ersätter de dessa historiska platser med nya tempel och altare, genom att bygga shoppingcentra, hotell och till och med ett Big Ben (så stort och fult att inte ens Londonborna skulle vilja ha den), för att ta ALL fokus ifrån varför man går till Mecka – dvs Kaban och den enighet som den symboliserar, som i jämförelse med alla dessa nymodiga, flashiga, byggnationer ser ut som en svart sockerbit. Men detta är inte bidá?? I och för sig – det går helt i linje också med ISIS främsta mål som är att krossa Kaba i Mecka. Och när man har nått till den punkten, så undrar jag om man kan hitta någon större fiende till islam och muslimer någon annanstans i världen?! Bara det faktumet bör få folk (särskilt de som kallar sig för muslimer) att inse att de INTE ska resa iväg och följa dessa monster och barbarer, inte då i syfte att följa islam. Vill de leva som kriminella varelser så är det en annan sak, men kalla det då för sitt rätta namn! Inte för islam, kalla dig inte för muslim, och kalla det absolut INTE för jihad!

Faktum är att allt detta hat mynnar i att dessa ”muslimer” under årtionden, genom enormt stöd ifrån bland annat Saudiarabien, vars ideologi de baserar sina ståndpunkter på, har oemotsagda kunnat spy ut sitt hat. De har regerat i princip fritt på alla möjliga forum, i moskéer och på internet, där de har hetsat enormt emot ickemuslimer, emot kristna och andra religioner, men allra främst emot shiamuslimer. Jag har själv varit utsatt för dom i omgångar. Jag har argumenterat, med högsta respekt, på deras egna forum, bara för att bli blockerad till slut – för att andra läsare inte ska hitta till min blogg och börja läsa om andra sätt att tänka och värdera saker och ting. Det är det de själva sagt när jag har kommenterat, det är därför jag vet att det är så: de skriver under mina kommentarer att ”gå INTE in och läs hennes blogg…följ INTE länken till hennes blogg – hon är shia och de är smutsiga lögnare och kafer …”. Med mera. Och det är den ‘städade’ versionen jag återger här, jag kan inte skriva ned här vad annat de skriver. Saudiarabien måste sluta exportera denna extremism. Och Sverige och andra länder måste sluta göra affärer med denna familj/nation, som är roten till det monster vi ser röra sig i världen idag – i islams namn.

Alldeles för sällan tyvärr, har jag sett eller hört sunnimuslimska företrädare i de större eller mindre moskéerna eller samfunden i Sverige eller annorstädes, ge sina medlemmar råd och vägledning när det gäller detta hatiska okynne. De få som gjort detta blir bombarderade med protester och stämplade som otrogna förrädare, och i slutänden får inte heller deras ord någon större spridning. Det är precis som om sunni-institutionerna har varit nöjd med att det är så, man har kanske ansett att det varit nån sorts ‘säkerhet’ för dom att fortleva…dvs om deras medlemmar hatar folk av andra inriktningar i islam, så stannar de kvar hos dom. Det är inte det som är resultatet utav ett sånt förfarande, resultatet är de svart flaggor vi ser idag höjas och vars följare kidnappar, våldtar, fördriver och lemlästar folk : alltid i muslimska länder. Och 99% av offren är muslimer. Vad är det för muslimer?!

Har någon, någonsin, ever, hört talas om att Profeten Muhammad(S), eller någon profet över huvud taget, behandlat folk av olika åsikter på detta sätt? Dessa anhängare(jag vill varken kalla dom för människor eller djur) klyver huvudet på folk som om det vore ved de är ute och hugger för att bunkra inför vinterhalvåret. och de gör det på grund utav att de anser att dessa personer inte har samma åsikt som dom själva – de är alltså ‘kafer’. Medan de själva begår sådana handlingar som endast ogudaktiga människor har förmågan att utföra. Kidnappning, våldtäkter, mord och fördrivning av människor ifrån deras egna hem har inget utrymme alls i islam. Faktum är; att kriga emot de som utför sådana handlingar, det är DET som inom islam kallas för jihad. Det ‘mindre’ jihad. Det större jihad är det som vi utför inom oss, emot vårat ego.

Man kan läsa i drivor uttalanden ifrån dessa saudi-stödda wahabi ‘imamer’ som gör den ena fatwan efter den andra om shia-muslimers ickemuslimska ursprung och att deras blod är tillåtet att låta rinna, att våldta deras kvinnor inte är ‘zinna’ eller olagligt på något vis. Jag vill inte länka här då jag vill slippa sånt länk från min blogg. Men jämför det med de shia-lärda som upprörs över tendenser inom shia-grupperingar att svära över sunnimuslimers företrädare, eller de skillnader som finns mellan vår och deras tolkning av islam:

Förutom mitt inledande citat utav Khomeini är även nedan ett välkänt sådant av honom, ha i åtanke att när han talar riktar han sig främst till shiamuslimer:

”De som försöker orsaka missämja bland våra sunni och shia bröder, är de folk som konspirerar med fienderna till islam. Shiiter och sunniter bör undvika alla slags tvister, redan idag. Osämja bland oss gynnar endast de som varken följer sunni eller shia.”

 Ett annat inlägg angående vår eminente Storayatollah Sistani i Irak, som säger att ”Sunnimuslimerna är inte våra bröder, de är våra själar”, och att shiamuslimer bör försvara deras sociala och politiska rättigheter – INNAN de försvarar sina egna – då de är en minoritet i landet(irak alltså). Och Sistani fortsätter med att säga att shiamuslimer bör delta i sunnimuslimers fredagsbön, istället för vid shiamuslimers fredagsbön, detta för att främja känslan av enighet och samhörighet mellan varandra.

Andra fatwor är Irans fatwa emot Yasir bin Habib, en ej tidigare känt man som kallar sig för shia imam, och som poppade upp i England, likt en svamp för något år sedan ifrån ingenstans med massor av pengar och egen tv-kanal och allt, varifrån han pratar dynga och sprider hat mellan shia och sunni. Han har lyckats fånga en del shia i sitt nät, men förr eller senare förlorar han även dessa anhängare då de inser vilken avskyvärd människa han är. Men vad jag vill poängtera här är att de lärda, även inom våra lokala samfund, varnar om honom, man säger högt och tydligt att man inte ska lyssna på honom och att allt han säger är mycket farligt och uppviglande…detta gör att folk inte söker sig till såna, de som blir bländad av honom överger till slut hans irrläror, då de inte finner stöd på närmre håll för hans propaganda. Jag vill se en liknande enighet bakom dylika uttalanden som ständigt sker gentemot shiamuslimer världen över ifrån liknande sunnigrupperingar.

När Sistani för någon månad sedan, gick ut med en fatwa att irakier får gå ut och kriga emot ISIS (vilket är en mycket ovanlig fatwa inom shia), så var det inte en allmän fatwa, utan att det är irakierna själva det gäller, och de vill inte se folk komma ifrån andra länder och kriga i Irak emot dom…

 Ja Ilko, vad kan jag säga dig annat än att jag är stolt över att inte vara anhängare till de som ersatt Koranen och Profetens ord med terrormakares egna uppdiktade agenda och hot, ingen kärlek, ingen medmänsklighet = Ingen islam.
Jag är stolt över att jag följer Profetens sista råd till muslimerna, och håller fast vid det ‘rep’ han gav oss.
Jag är stolt över att inte vara anhängare till en sådan ideologi som tillåter hat florera inom samfundet.
Jag är stolt över att följa en religion vars företrädare arbetar hårt för enighet mellan människor, och inte sår oenighet och osämja. Jag är stolt över att jag redan i unga år hade hjärna nog att göra något som jag än idag känner är det rätta valet, och något som jag fortfarande står för.
Jag är stolt och finner ingen som helst anledning att be om ursäkt för det. Kan du säga samma sak. Ilko?

 

25 kommentarer

Fråga angående Uppdrag Granskning och jihad

Svenska jihadister i Syrien

svenskajihadister

Melinda frågar:

Hej Marie, såg du uppdrag granskning igår kväll om Bilals resa till syrien för att utföra jihad men dog, är det verkligen jihad? Måste ärligt säga att det ännu värker i hjärtat, så ond det såg ut, usch, om det inte stämmer, förklara vad jihad inom islam är? Vore tacksam

 

Hej Melinda:

Ja jag såg avsnittet igår av Uppdrag Granskning, och 99,9 procent av alla muslimer anser att det är fruktansvärt och förfärligt. Det är så tragiskt, och så synd om föräldrarna och resten av familjen. Jag är SÅ glad att det tas upp, och det är en fråga som muslimer behöver ventilera och prata om ordentligt. Det de tog upp är ett mycket stort problem, specifikt faktiskt, för den sunnimuslimska majoriteten av muslimer. För dessa extremister räknar sig själv till den grupptillhörigheten. Jag anser att ifall omvärlden verkligen intresserade sig för att försvaga, helst eliminera helt, dessa extremisters möjligheter att ‘hjärntvätta’ unga pojkar på detta viset, så bör man helt isolera Saudiarabien(och de småländer som ligger på den halvön och omnejd) och dess kungahus. Man måste kapa all typ utav samarbete, både politiskt och ekonomiskt, men istället är det det motsatta – om du studerar västvärldens agerande gentemot muslimska länder så kommer du att upptäcka att just Saudiarabien kan komma undan  med både förtryck av kvinnor, minoriteter i landet och folket i stort faktiskt, men även en massa andra absurditeter och uttalanden som de gör. Ytterst sällan hörs kritik, och när det görs så är de knappt hörbara, och snabbt övergående. Saudiarabien, och dess version utav islam, är som en cancersvulst i den muslimska världen.

Det är Saudiarabien som saluför den sekteristiska grenen av islam – kallad wahabism – som dessa människor står bakom. Landet har verkligen speciella regler, som inte har med islam att göra, och de ‘lärda’ inom sekten är, för att uttrycka det rakt och enkelt: idioter! Det sorgliga är att det är dessa idioter som har fått företräda islam och muslimer alldeles för mycket i media och på nätet.

Den ledare som, i UG:s dokumentär, skötte det mycket fina arbetet med ungdomarna emot att extremismen ska få alltför stort fäste i England, han hade dock helt fel uppfattning i en fråga gällande jihad i Islam. Detta kan synas som en petitess, men det är det inte hos de som dras till såna saker. Felet var att han sa att den ”större jihad” är den som utförs på slagfältet, medan den ”mindre jihad” är den som sker när man utför sina dagliga gärningar i vardagslivet….det är exakt tvärtom: dvs kriget på slagfältet är den ”mindre jihad”, vilket beskrivs nedan:

 

Jihad inbegriper KAMP i Guds väg, och inte krig. Den främsta och största benämningen av jihad är  ”jihad al-akbar” (den största kampen) och är den kamp varje människa ska föra inom sig själv för att tygla sitt nafs (sitt jag) och främja det goda inom sig. Utöver det har jihad många andra aspekter. Den mycket begränsade typen av jihad som avser krig – döda eller dödas – sker endast på slagfältet och inte mitt bland civilbefolkningen.

Koranen och Sunnah är utgångspunkterna för de principer utifrån vilka den rättrogne muslimen skall leva sitt liv.

Våra främsta ledare och förebilder, Profeten och Imam Ali, tillät inte ens skadade fiender som låg på slagfältet att dödas. Inte heller lät han de som försökte fly ifrån slagfältet att förföljas, eller att kvinnor, barn och gamla som befann sig med fienden att komma till skada, eller att fienderna berövades tillgång till vatten – detta oavsett att fienden berövade deras barn från vatten och dödade dem medan de var törstiga!

Att med alla medel försöka klistra fast brutalitet och orättvist dödande med Islam är bara nonsens och, genom Guds löfte, inget annat än misslyckade försök i längden. En ständigt pågående kamp mot det egna jagets dåliga sidor bör prägla den troendes levnadssätt.

Motiveringen till att kriget emot ens egna ego och önskningar är den ”Större Jihaden” (Jihad al-Akbar) är följande:

  • Dess område (för kampen) är obegränsad;
  • Den är tidlös och gränslös;
  • Denna kamp är svår eftersom dess väsen är människan emot sig själv;
  • Fienden är osynlig och kan inte upptäckas av de fem sinnena, medan fallet för Jihad mot de icke-troende inte är lång, inte omfattande och inte så svår som att kämpa mot sina egna världsliga önskningar. Som ett resultat av detta, betraktas jihad på slagfältet som Jihad al-Asghar(den mindre Jihad. Denna åsikt baseras på ett uttalande ifrån Profeten när han och hans mannar återvände hem från ett avslutat krig. Han sade: ”Vi har alla återvänt ifrån Jihad al-Asghar till Jihad al-Akbar” Några frågade: ”O, Rasullullah, vad är Jihad al-Akbar?” Han svarade: ”Kriget emot sina egna önskningar”.

När Imam Ali ibn Abu Talib återvände till lägret efter att han hade dödat *Amr Ibn Abdawad tillfrågades han: ” Varför dödade du inte Amr första gången du satt på hans bröst? Imam Ali svarade, ”På grund av att han spottade på mig så blev jag arg på honom. Om jag skulle ha dödat honom då, hade det varit för min egen ilska eller själviska begär. Mitt arbete är för Gud, därför väntade jag en stund och efter min ilska hade reglerats, började jag åter igen att strida. Detta är ett exempel på självkontroll och Jihad emot sitt Nafs (Själv).”

Ali Ibn AbuTalib har sagt följande: ”Den bästa formen av jihad är självbehärskning”

Imam Sadiq sade: ”Var i Jihad med ditt jag (nafs) och rädda det från de djävulska begären.”

Profeten sa: ”En av de bästa Jihad man kan göra är att tala sanningens ord i närvaro av en orättfärdig härskare.” (Nahjul-Fasaha 576)

 

 

* Förklaring:I slaget vid Khandagh (diket) i Madina, var ledaren för de icke-troende en modig persisk man som hette Amr Ibn Abdawad flyttade sig över till de troendes sid av diket och ropade efter en modig kämpe, vem som helst, till att utmana honom, han visste att ingen brukade våga stå upp emot honom. Imam Ali anmälde sig frivilligt att ensam bekämpa honom. När Amr Ibn Abdawad så insåg att han besegrats, och såg att döden var på väg att ta honom, spottade han på Imam Alis ansikte. Imam Ali hoppade genast upp ifrån Amrs bröstkorg där han suttit och började springa runt Amr Ibn Abdawad, han sprang och sprang och sanden yrde runt dem båda så mycket att åskådarna som befann sig en bra bit ifrån inte såg någon utav varken Imam Ali eller Amr Ibn Abdawad. Efter en stund slutade Imam Ali att springa och återgick till striden igen. Profetens följeslagare var mycket undrade till Imam Alis tilltag. Imam Ali kämpade tills Amr Ibn Abdawad tillslut dödades. När han återkom ifrån striden blev han utfrågad utav följeslagarna om vad som hade hänt: se not ovan.

 

 

 

A never ending lovestory:  USA – Saudi

bow_bush_saudi

abdullah

5 kommentarer

Löften

Ett löfte är att betrakta som en skuld, förpliktelsen att återbetala skulden beror helt på ens moral.
Imam Ali (AS)

A promise made, is a debt unpaid

best

4 kommentarer

Tips på 5 saker för att, ostraffat, kunna begå alla synder du vill:

5

En person kom fram till Imam Hussain, och bad honom om hjälp. Han sa till honom: ”Jag är en olydig och trotsig man, som inte kan hålla mig ifrån att begå synder.” Imam Hussein (a) svarade honom: ”Gör följande fem saker, sedan kan du begå vilken synd du vill”:

1. Ät enbart ifrån annan än den näring som Gud har välsignat dig med;

2. Bli helt oberoende av det stöd och skydd som Gud ger dig;

3. Välj en plats där Gud inte kan se dig;

4. När Dödsängeln kommer för att ta din själ, avvisa då honom;

5. När änglarna som vaktar helvetets eld vill kasta in dig dit, gå inte;
Därefter kan du begå alla synder du önskar.

(Ref: ”The Radiance of Imam Husayn” av: Sayyid Muhammad Husayn Husayni Tehrani)

7 kommentarer

Göm det goda du gjort

Nämn de goda gärningar som andra gör för dig, men tala aldrig om de goda gärningar du gör för andra.

.

good

2 kommentarer

Profeten Muhammad – en enighetens man

unity

Igår, den 17:e Rabi’ ul-Awwal(enligt den islamiska kalendern) var Profeten Muhammads(s) födelsedag. Iran har utlyst veckan före hans födelsedag till Enighetens vecka och i samband med detta har de en årlig konferens för att förstärka temat. Konferensens namn är ”Islamic Unity Conference” och detta år var temat ”Den heliga Koranen och dess roll i att förena den islamiska Ummahn”

Konferensen samlar årligen hundratals religiösa tänkare och forskare från hela världen. Mer än 300 framstående muslimska forskare och tänkare från 58 länder deltog i det tre dagar långa evenemanget i år.

Konferensen, som startade i fredags(17/1) med Irans president Hassan Rouhanis installationstal, diskuterade ett brett spektrum av frågor, bland annat kvinnor, kampen mot extremism, den syriska krisen(då den är ett resultat utav den islamiska oenigheten) mm .

Asif Loqman Qazi från ”Pakistan Discussion och Solution Center” hyllade evenemangets fokus på den heliga Koranen som grunden för muslimsk enighet och sa: ”Den heliga Koranen är en bok som alla inriktningar i islam är enhälligt överens om. Muslimer bör lägga betoning på sin islamiska identitet, istället för att identifiera sig som sekter såsom shia och sunni. Vår identitet är islam”, sade han. ”Meningsskiljaktigheter är användbart om det ger oss olika perspektiv i livet. Den bör inte användas som en källa för att skapa eller utveckla fiendskap och splittring, påpekade den lärde.

SE SAMMANFATTNING AV KONFERENSEN I DENNA LÄNK SOM BESÖKTES AV ALLA ISLAMISKA SKOLOR

.

En nåd för mänskligheten

Jag vet en man som förlorade sina föräldrar, men vägrade att kallas föräldralös. Han var man nog att älska en stark kvinna som var flera år äldre än honom, arbetade för henne och gjorde henne starkare, öppnade sitt hjärta för henne och delade sin oro med ingen annan än henne. Han var trogen mot henne tills hennes sista andetag.

Han städade alltid efter sig själv och sydde sina egna kläder. Han var snygg, modig och orädd. Han dömde aldrig någon på deras förflutna eller deras utseende och var måttlig öppen och tolerant. Hans granne var jude och hans ingifta kusin var en kristen präst.Misshandlad och exil när han var hjälplös, men han var barmhärtig när han själv blev stark.

Intelligent, klok och hårt arbetande byggde han en varaktig nation från ingenting under de sista 20 åren av sitt liv.

Han hade inga föräldrar men älskade sin dotter och barnbarn. Hans testamente och sista vilja var: ”Var god mot kvinnor”. Denna man var en nåd för hela mänskligheten – detta är min Profet Muhammed.

.

Profeten Muhammed(s) blev 1935 hedrad av U.S.A Högsta Domstol som en av de mest inflytelserika lagstiftarna i världen.

usc

4 kommentarer

Apostasi – vad händer om man lämnar islam

apostat

[En inledande förklaring: Apostasi är ett begrepp som, i religiösa sammanhang, tillämpas för sådana som lämnar en religion. Dvs man har ‘avfallit’ ifrån religionen.]

Kan man döda en person som lämnar Islam?

Detta är en väldigt aktuell fråga då den ofta kommer upp till diskussion både bland muslimer och ickemuslimer idag.

Det är många som frågar sig: om muslimer nu hävdar att Islam är en religion som tillåter religionsfrihet, och frihet att själva välja åsikter och religion, hur kan det då vara så att man dödar såna som lämnar Islam för att byta religion, eller för att helt enkelt bli ateist? Anledningen till dessa frågor är att under de senaste 20 åren har det skett flera händelser där islamiska stater (eller grupper) har avrättat sådana som ansetts ha avfallit ifrån Islam. Och ända sedan Salman Rushdi-affären för över 20 år sedan, har man diskuterat om Islam och yttrandefriheten inom religionen.

Det händer alltför ofta att muslimer stämplar andra muslimer som ”avfällingar” ifrån religionen, dvs att de har gjort eller sagt något som gör att de, av muslimer, inte längre anses vara muslimer. Väldigt många teologiska ledare inom den islamiska Ummahn har vid något tillfälle anklagats för just apostasi: vi har Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq m.fl som exempel på sådana, men också alla grupper inom islam har anklagat varandra nån gång för apostasi. Man kan se att genom den islamiska historien har det funnits de som anklagats för apostasi, enbart för att den ena har haft andra åsikter än den andra, det handlar helt enkelt om att man inte är helt överens i teologiska frågor. Och man kan se att även idag finns det islamiska länder som avrättar sådana som de anser har avvikit ifrån deras idé utav vad islam är. Man kan titta på Sauidarabiens, Sudans och Pakistans konstitution som exempel.

Man kan då fråga sig ifall detta är ett korrekt tillvägagångssätt? Särskilt idag när man pratar mycket om mänskliga rättigheter, och yttrandefriheten är en helig sak. Det finns flera tänkare(Muhammed Abdu, Rashid Ridha, Hassan Turabi) som har granskat denna fråga under 1900-talet, men även ibn Taymiya ställde sig denna fråga: finns det straff för apostasi inom hudud-, qassas- eller ta’zir-lagarna* i islam? Själv ansåg han att denna fråga tillhörde ta’zir.

Är islam den enda religion som straffar de som lämnar religionen?

Vilka verser i Koranen hänvisar till de som lämnar islam, och vad kan vi säga om dessa? Och vilka hadither finns där i frågan, t.ex hadithen som säger att den som lämnar islam – döda honom. Finns det några händelser där någon lämnade islam och personen blev dödad? Och finns det ”idjma” angående apostasi, dvs finns där någon konsensus bland de islamiska skolorna att en apostat ska dödas? Varför har ryktet spridit sig så vida kring att man inom Islam ska dödas om man lämnar religionen? Det ska jag ta upp här.

Islam följer människans medfödda natur. Därför räknas alla som muslimer redan ifrån födseln, oavsett om föräldrarna är muslimer eller inte. Andra religioner har samma idé. Det finns också de som anser sig vara ‘det utvalda folket’ av Gud, och om någon från det folket lämnar sin religion så ska denne dödas. (Femte Moseboken 13:6-10). Och den som smädar Gud ska stenas till döds (Tredje Moseboken 24:15-16). Hör man någonsin någon klaga på att de religioner som följer Bibeln har omänskliga regler? Nej det är inte bara så att de inte klagar, det finns ingen som någonsin, någonstans, nämner dessa verser.

Istället går man direkt till islamiska referenser angående detta och det är dessa jag ska ta upp här, har vi sådana referenser i hadither eller i Koranen?

De som hävdar att det finns regler om dödsstraff, för någon som lämnar Islam, hänvisar alltid till Koranens verser nr 5:64, 16:106 och 5:33.

I vers 5:64 finns ordet ‘mortad’, som på svenska betyder religiös avfälling, ‘apostat’. Därför finns det de som menar att versen handlar om att man ska döda dessa, men versen säger inte alls det. Den bara klarlägger att det kommer att finnas många som kommer att vända religionen ryggen. Punkt. Inget annat, inget tal om straff eller dylikt.

I vers 16:106 säger Gud att ett hårt straff väntar de som antar tron, och sedan lämnar den. Versen säger även att straffet inte gäller den som, under tvång och tortyr, tvingas att ljuga(och förneka) om sin religiösa tillhörighet. Det står inte att de som lämnar islam ska dras inför domstol eller ska dödas av någon, utan att Gud är den som – i nästa liv – ska utdela ett hårt straff till den som vänder religionen ryggen efter att ha antagit den.

I vers 5:33 säger många är en mycket tydlig vers angående apostasi. Denna vers uppenbarades dock inte för de som lämnar religionen, utan för rövare och plundrare som överfaller karavaner och liknande. Det hände sig att ett folk ifrån en stad som hette Oreina, de kom till Sändebudet, de satt med honom och pratade och åt mat. Efter ett tag blev de sjuka, de hade fått någon magåkomma. Så Profeten sa till sina kompanjoner att husera deras gäster lite utanför Medina, och ta hand om dem på bästa sätt då de är sjuka, och ge dem den bästa mjölken de får tag i bland sina kreatur, och behandla dem väl tills de är friska igen.

Dessa gäster, när de efter några dagar mådde bättre dödade de herden som tillhandahållit mjölken de druckit och flydde sedan med alla dennes, och andras, tillhörigheter. När Sändebudet fick höra detta uppenbarades denna vers om denna kategori människor: dvs rövare och banditer. Detta eftersom denna typ av tjuvar är värre än den genomsnittlige tjuven – som kan råna dig, men orsakar normalt inte så stor fysisk skada och dödar sällan. Uppenbarandet av denna vers har alltså inget alls med apostasi att göra, och nämner inte heller någonstans de som lämnar islam.

Finns det några hadither som stödjer straff för de som lämnar islam? Ja, den tydligaste hadithen i detta hittar vi i Sahih Bukhari(den finns dock inte hos Sahih Muslim): Ibn Abbas återberättar att Imam Ali mötte en grupp ‘sanadiqa’  som inte höll med Imam Ali, så han brände dessa…levande! Han hade sedan sagt: ”Den som byter sin övertygelse, måste dödas.”  Här hade Ibn Abbas korrigerat imam Ali, och sagt att han själv inte valt att göra så. När man vill dissekera en hadith, så måste man förstå att den har sin egen vetenskap, som fysik och kemi t.ex. Man kontrollerar kedjan av återberättare, sammanhanget när hadithen sades osv…

Några frågeställningar kommer upp här:

1) Man kan undra varför Bukhari tar upp denna vers som en ‘sahih’, men Muslim anser inte att den är det?
2) Alla skolor i islam anser att ensamt återberättade hadither inte kan användas som grund för straff, och detta är en sådan hadith, då den inte förekommer någon annanstans och kommer ifrån en person som återberättare.
3) Hadithen säger inget om vilka dessa ‘sanadiqa’ är, om det gäller muslimer, zoroastrier, kanske handlar det om politiska åsikter som har bytts? Dessutom säger hadithen att Ibn Abbas hade korrigerat Imam Ali, och det är en indikation på att hadithen är ett hopkok, då ibn Abbas var mycket motsträvig gentemot Ali. Hadithen antyder att ibn Abbas hade större kunskap än Imam Ali, vilket ingen av rättsskolorna i Islam anser.

Är det någon som hört talas om att Imam Ali, någonsin, bränt, dödat eller på annat sätt skadad någon person enbart för att denne inte hade samma åsikt som imamen? Nej knappast, han var känd för motsatsen, dvs ett mycket tolerant sätt gentemot åsiktsmotståndare likväl som emot åsiktsfränder. Däremot fanns det en grupp som kom till Imam Ali och sa att han var Gud! Detta är en helt annan sak än att lämna islam. Här är det folk som kallar sig muslimer, men som antagit Imam Ali, dvs en människa, som Gud. Det är sånt som gör att folk i förlängningen avviker ifrån religion och skapar nya religioner och efter århundraden kommer orättvisor att uppstå till följd utav detta.

Sedan finns en annan hadith, från Abdullah ibn Masood, som säger att en muslims blod inte kan utgjutas, förutom vid tre tillfällen: 1) om en gift muslim begår äktenskapsbrott. 2) om en muslim dödar en oskyldig människa. 3) om personen lämnar sin religion, samt överger och delar samfundet.

Den 3:e punkten är det vi diskuterar här. Där nämns inte bara straff för att man lämnar religionen, utan även för att man övergett sitt ‘samfund’. Detta är för att en grupp, Khawarij, ville framställa Imam Ali som en apostat, en avfälling ifrån islam. De säger att efter slaget vid Siffin blev det en delning i samfundet, bland muslimerna, och detta berodde på Imam Ali, och de vill då mena att han på grund utav detta lämnat islam, så de ‘tillverkade’ en hadith för att man ville ha honom dödad.

Det finns de som säger att det fanns händelser där Profeten gav order om dödsstraff åt någon som hade lämnat islam. T.ex när Profeten öppnade Mecka så sa han att man skulle döda Abdullah ibn Abisarf. Men denna order gavs inte på grund utav att den personen lämnat islam, utav för att han – trots att han var muslim, agerade som en fiende till islam, han var alltså en förrädare: och som alla vet delas än idag de hårdaste straffen ut i alla länder och rättsstater i världen, till just förrädare. Nu blev han inte dödad tydligen, och man kan annars fråga sig, om Abdullah ibn Abisarf inte var muslim, hur kom det sig då att Uthman ibn Affan gav honom en hög ställning i sitt styre? Om man anser att en person är en avfälling ifrån islam, och anser att en sådan ska dödas, hur kan man då utse personen till en av de högsta ämbeten inom sitt Ummah? Nej, han hade inte lämnat islam, utan hade gjort något helt annat för att Profeten skulle fälla ett sådant avgörande.

En annan incident skedde, enligt påståenden, att när Moadem ibn Jabbel for iväg för att hjälpa Abu Musa al Ashari, som befann sig i Yemen som Guvernör där. Profeten hade skickat iväg Moadem för att assistera Abu Musa där. När Moadem kom ridande på sin häst såg han en man. Moadem frågade vem mannen var och fick svar att det var en man som varit jude, sedan blev muslim men lämnade islam och blev jude igen. Berättelsen säger att Moadem sa: ”Jag stiger inte av hästen förrän den mannen dödats”.

Använder sig Moadem utav en profetiskt hänvisad hadith i denna berättelse? Nej, han säger bara sin egen åsikt. Och hans åsikt var inte baserad på att han hade lämnat islam, utan på att man kände till att mannen var där för att förstöra islam, åter en förrädare alltså. Det är skillnad på ifall en person lämnar islam på grund utav brist på tro utav religionen, och en person som arbetar som en fiende och förstör religionen inifrån.

Sen finns de som säger att man ska döda en som lämnar islam eftersom det finns bevis på att den första khalifen, AbuBakr, dödat några som aposterat. AbuBakr hade utfärdat dödsstraff för en person som hävdade att han var profet, och att han och Muhammed tillsammans var profeter. Den andra som AbuBakr lät döda var inte en apostat, han hade inte lämnat islam. Han hette Malik ibn Noeira ifrån familjen beni A’rbo, och älskade Profeten och hans familj. Han var känd för sin höga generositet och därför utsåg Profeten honom som den som ansvarade för indrivande av skatter ifrån beni Hambala-klanen. Efter Profeten hade dött sa Malik att han inte skulle betala skatten till Khalid ibn Walid (som efter Profetens död utsetts av AbuBakr till att inkasserade skatten ifrån rikets fogdar), utan till den person som Profeten utsett vid Ghedir-Khumm som sin efterträdare – dvs Imam Ali. Därför dödades han, dvs Profetens kompanjon och dessutom av Profeten utsedd att samla in skatten dödades! (det är ibland lustigt att en del grupper inom islam säger att alla profetens kompanjoner, dvs Sahaba, är heliga och alla kommer att träffas i himlen…en del dödar helt oskyldiga sahabas, och ändå kommer de att komma till himlen: både mördaren och den mördade….!) Efter han blivit dödad, våldtog Khalid ibn Malik den dödades, ibn Noeiras, fru Leila.

Hur reagerar Umar ibn Khattab och Abu Kattar ibn Ansari(befälhavare under mördaren Khalid ibn Walid) när de hör om denna händelse? Abu Kattar, befälhavaren, lämnade honom och sa att Jag vill inte stanna som befälhavare under en person som du, han hade en annan åsikt än du om vem skatten ska betalas till och du dödar honom och våldtar sedan hans fru?!” När sedan Umar ibn Khattab hörde om händelsen sa han att Khalid ibn Walid(som av vissa brukar kallas för ‘islams svärd’) måste dödas, då han begått TVÅ illgärningar: mord och äktenskapsbrott. AbuBakr svarar Umar genom att säga att Khalid bara ”gjort ett litet fel” och ”hur ska jag kunna straffa en person vars svärd Gud har lovprisat?”

Dessa två händelser, en hade inte lämnat islam, utan påstod sig vara en profet sänd av Gud, han blev dödad, och Malik ibn Noeira, hade inte alls lämnat islam, utan dog på grund utav att han hade en avvikande åsikt i en politisk fråga. Så ingen av dessa händelser kan hänvisas som exempel för att straffa en som lämnar islam, till döden.

En beduin kom till Sändebudet, och svor lojalitet till honom. Beduinen blev efter en tid sjuk i feber, och när han tillfrisknat så meddelade han att han ville lämna islam och mannen lämnade sedan Medina. Profeten gjorde inget mot honom utan lät honom gå, och det var då Profeten sa: ”Staden Medina är likt en smältugn, den avlägsnar alla orenheter och förgyller de som gör goda gärningar”

När Umar ibn Khattab var khalifa åkte han till Yemen. Där frågade han om det fanns några där som avfallit från islam? Han fick svar att det funnits en man där. ”Vad gjorde ni med honom?” frågade Umar och fick svaret att de dödat honom då han lämnat islam. Umar blev arg och svarade: ”Vem har gett er tillåtelse att döda honom? Ni kunde ha pratat med honom och förklarat för honom, och gett honom chansen att i framtiden komma tillbaks till islam!” Om Umar ansett det tillhöra islam att döda de som lämnar religionen, då hade han där istället svarat ”Bra!”, inte skällt ut dom.

En välkänd historia om apostasi

OmHabiba, dotter till Abu Sufiyan, var gift med Obeidullah ibn Yahash, en man som åkte till Afrika. När han kom till Afrika såg han en vacker kristen kvinna där. Han blev förblindad av hennes skönhet och lämnade allt och blev kristen för att gifta sig med henne. Detta är en mycket välkänd, och dessutom omtalad, historia men där finns inte en enda hadith där Profeten sa att Obeidullah skulle dödas för att han lämnat islam. Hade apostasi varit straffbart med döden, så hade detta varit ett utmärkt, och tydligt, tillfälle för Profeten att uttala sig om detta där och då. Men det gjorde han alltså inte.

Finns där någon konsensus mellan skolorna?

Finns där en konsensus inom de islamiska skolorna att man omedelbart ska gå fram och döda någon som lämnar islam? Nej, inte alls. Inte en enda av skolorna säger detta. Däremot finns det de som uttalat sig om saken, och då har de sagt att ”om någon lämnar islam, så accepterar jag inte att man dödar den personen. Man ska istället alltid ha förlåtelsens dörr öppen för de personerna så att de kan känna sig välkomna att återkomma när de ångrar sig.”

Däremot finns det skolor som ger folk olika ‘väntetider’ innan någon typ utav straff döms. Imam Al-Shafei t.ex säger att man ska ge personen 3 dagar att ångra sig, innan man utdömer straff, så som t.ex döden. Imam Al-Zohri säger att man ska ge personen 10 chanser, alternativt 3 chanser, att ångra sig. Hassan Al-Basri säger att man ska ge personen 100 chanser att ångra sig, ingen säger alltså att man omedelbart ska gå fram och attackera personen som lämnat islam.

Till och med när man tittar i Koranen så ser man att islam är en religion med högt i tak och åsikts- och yttrandefrihet.

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. .” [2:256] Hur kan man då påstå att man ska döda en person som har ändrat åsikt eller tro? När uppenbarades denna Koranvers? Det var en syrisk oljehandlare(matoljor antar jag), som var muslim. Hans söner hade konverterat till kristendomen. Den syriske oljehandlaren gick då till Profeten och berättade vad som hänt, och frågade om det är tillåtet för honom att åka iväg till sina söner och tvinga dem tillbaks till islam? Profeten svarade då med ovan vers: ”Tvång förekommer inte i trosfrågor.” Det är deras val.

Det var en herreman ifrån Medina, för att få sin tjänare att börja praktisera islam brukade han misshandla sin tjänare väldigt hårt. När vers 2:256 uppenbarades så visade det sig att det är förbjudet att fysiskt tvinga någon att praktisera islam. Verserna 2:256257 visar tydligt att Gud säger att han tydligt har visat vad som är rätt och fel, och den som tror kan tro, och den som vill leva i otro får göra det. Även kapitel 109(Kafirun) säger ”SÄG: ”Ni som förnekar sanningen! Jag dyrkar inte vad ni dyrkar. Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar. Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar, och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar. Ni har er tro – och jag har min tro!”

Och Profeten skrev och signerade Hudeybiafördraget där det tydligt står: ”Om en muslim vill återgå till Mecka, och lämna islam, kommer vi att sända honom tillbaks, med fred. Och om ni har en Quraishi, som vill bli muslim och kommer till Medina så sänder vi tillbaks honom till er om ni begär det.” Om islam är en religion där man ska döda en som lämnar religionen, så borde det snarare ha stått att man skall döda honom där och då – så snart man avfallit från islam.

Det finns 3 nivåer av apostasi inom islam:

1)En är att man avfaller genom tro,
2)en annan genom sina handlingar och
3)en tredje genom sina uttalanden.

T.ex: En person är muslim, men börjar fundera om det kanske inte är bättre att tro att Jesus bär alla ens synder. Så lämnar personen islam och blir kristen och börjar praktisera kristendomen. Personen har inte börjat prata vitt och brett om sin konvertering eller börjat prata illa emot islam och dess följeslagare mm. Personen har slutat tro på islam och bytt tro till kristendom. That’s it. Det är en som avfallit i tro.

Sen har vi en som avfaller genom sina handlingar. En sån kan t.ex plocka upp Koranen, och kasta den i soporna, bränna den, eller dyl. Personen har slutat tro på islam och börjar med sina handlingar att bygga upp ett krig emot Gud, Profeten och de som följer dessa. Han hade lämnat islam, och det fanns inga problem med det, men nu har personen inte nöjt sig med det, utan börjar uppvigla ett krig.

Så har vi en som avfaller genom sina uttalanden. En sån person har lämnat sin tro, förmodligen ogillar han även islam av någon orsak. Han vill att omvärlden ska avsky islam likaväl, och börjar dikta upp lögner och historier: så som t.ex att Profeten skulle ha ägt bordeller och horhus. Om såna kan man hänvisa till kapitel 9:61 i Koranen ”[9:61] OCH DET finns de bland dem som förtalar Profeten…..dem som talar illa om Guds Sändebud [väntar] ett plågsamt straff.”

Dessa nivåer behandlas olika, precis som man i de flesta länder(även idag) har olika behandling utav folk som avviker på diverse olika sätt. Det finns ‘demokratiska’ länder där man får långa fängelsestraff t.ex, för att de ifrågasätter en historisk händelse…

Hur kan det komma sig att Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq tillsammans med Khawarij, shia och sunnimuslimer mfl – om vart annat – stått anklagade för att ha lämnat islam? Det började ske när begreppet om att en enda gren bland muslimer kommer att vara den som räddas ifrån elden, började florera. Då började muslimer säga högt att just de själva är den välsignade gruppen/grenen och sedan anklaga varandra och alla andra för att vara ‘kafir’. Så om någon inte har samma åsikt om vissa saker inom islam, så blev motståndaren genast anklagad för apostasi.

Som man kan se är påståendet att om man lämnar islam så dödas man, eller att straff för apostasi är döden, helt falskt. Det argumentet används idag utav 2 grupper, båda är fiender till islam. Ena gruppen är de som öppet är emot och hatar islam, och den andra gruppen är muslimska extremister som fått för mycket luft, och för mycket pengar och stöd genom den förstnämnda gruppen. Genom allt buller om död för de som lämnar islam, så blir ingen hörd som berättar sanningen. Inte heller tar man upp andra grupper, som tvärt emot islam, faktiskt HAR död som straff ifall man lämnar den religionen.

Islam är en religion med högt i tak och stor åsikts- och yttrandefrihet. Men…det är inte en religion där man är fri att kränka – och jag har än idag inte sett någon stå på barrikaderna och skrikit sig hesa om att de vill ha större kränkningsfriheter. Jag tror till och med det vore bättre om man sänkte kränkningströskeln överallt i samhället, det skulle ge en helt ny ryggrad åt folket.

.

Ljudfil i ämnet, föreläsare Sayed Ammar Nakshwani:

12 kommentarer