Arkiv för kategorin tro

Varför jag finns och vad gör jag i denna värld?

Why-icon1

Saranda frågar:

”Assalamu alaykom mammaMarie…har läst bloggen länge, då jag praktiserar islam, inte ännu muslim, men påväg, nyfiken, osv….har länge undrat varför jag finns o vad jag gör i denna världen? Men står tomt o hoppas kanske du kan ge mig svar om vad islam säger kring det. Tack för en super blogg”

Ja, vad är egentligen meningen med livet?

Detta är en fråga som de flesta människor någon gång i sitt liv ställer sig. Det som har det yttersta svaret är förstås Skaparen Själv: Gud, men jag ska försöka mig på att ge ett svar.

KÄRLEK(!) är meningen med livet! Denna evigt utnötta slogan känns tillgjord, och ibland fånig, och om det vore jag – så skulle jag sluta läsa här….för jag tycker inte om fåniga och lättsinniga svar. Men faktum är att sanningen ligger faktiskt där, även om 70-talets uttryck av ”peace & love” ligger långt ifrån det svar jag kommer att ge:

Kort sagt kan man säga att livet är en ”strävan”. Man kan egentligen säga att själva ordet ”liv” betyder ”strävan”, för om det finns liv(energi) i något, så vet man att det är något som strävar. Finns det liv i ett litet frö så är det fullpackat av energi, och då vet man att fröet kämpar i sin strävan att växa och anpassa sig till dess omgivning så gott det kan. Det är likadant med allt där det finns liv. Vår sol t.ex, den strävar fram i sin egen bana, och under tiden strävar all dess sammansättning i att göra det den är förutsedd att göra. Den består i huvudsak utav väte, som genom sammanpressning exploderar och omvandlas till helium. Processen gör att solen hela tiden ‘brinner’, och kommer oss på jorden till gagn.

Men om vi ska se helt krasst på saken, så är alltings strävan – att dö! Om man ser på fröet, så har det nått toppen av sin strävan när den blommar som mest, men slutet av sin strävan är när den har vissnat och torkat bort. Solen har ännu många miljoner år kvar tills den är klar med sitt ‘öde’ och slutmål. Tids nog kommer större delen av dess massa att bestå utav helium och då lyser den inte längre som den gör idag. Eftersom heliumets kärna är tyngre än vätes kärna, så blir solen tyngre för varje fusion från väte till helium. Tyngden kommer slutligen göra att den exploderar och dör.

Men alla dessa liv kan endast följa sina naturlagar i sin strävan. Det enda ‘liv’ som inte enbart har som möjlighet att följa dessa naturlagar, är människan. Hon följer även den ‘egna viljan’, dvs sitt Ego.

Man kan använda skapelsen i sig, för att fundera över om det finns en högre existens eller inte. Vad är det egentligen för mening med att alla dessa olika typer av ‘liv’ har skapats, och att allt följer naturlagar (dvs Skaparens lagar), utom människan. Om vi antar att ingen Gud alls finns, att allt endast är den s.k. ‘Slumpen’ som gjort att allt finns, då är det naturliga att ALLT i himlen och på jorden följer naturlagarna – enbart. Hur kommer det sig att människan, och endast människan, har denna möjlighet att välja, eller delvis välja bort, den ‘fria viljan’? Har förmågan att planera framåt, att själv skapa saker, att lära sig om vetenskaper, att tänka abstrakt, och är så oerhört mer anpassningsbar än alla andra liv i skapelsen? Det måste väl ändå finnas någon mening, en plan, med det hela?

Inte ens människan själv anser att den ‘fria viljan’, bara för att vi har tillgång till den, är något som vi får följa hur som helst. Därför har vi själva skapat lagar och regler att följa, förutom de s.k. naturlagarna. De som följer sin vilja, sitt Ego, så att man trampar över de lagar vi skapat, så medför det någon typ utav reprimand eller bestraffning. Det är inte heller många som anser detta vara ologiskt, eftersom det annars skulle skapa kaos och otrygghet i samhället om vi verkligen släpptes helt ”fria”, så att säga. Trots att vi alla föds med naturlagen ‘moral’, där vi ‘känner’ vad som är rätt och fel, så är risken mycket stor att människan enbart börjar se till sina egna behov och lustar, hellre än att inkludera andras dito. Chansen att statistiken för ”död pga mord” skulle skjuta i höjden avsevärt, och det skulle inte gå att bedriva handel då folk inte skulle ‘vilja’ betala, om de kan få det gratis genom att helt sonika(och lagligt) tjuva det dom känner att de vill ha.

”Varför måste man köra på höger sida av vägen, när jag mer känner för att köra på vänster sida” är ett exempel på sånt som föranleder kaos, om man följer sitt Ego, och om inga lagar finns, som ger någon strafföljd. Alla vet vad ett sånt beslut skulle leda till, så jag behöver inte brodera ut den saken mer.

En god samhällsmedborgare, både i statens och medmänniskors ögon, är en person som man kan lita på. En som kan kontrollera sitt Ego, samt följer lagar och regler. Vi vill ogärna anställa en person som vi vet är med i brottsregistret. Vi känner obehag när vi umgås med en person som inte kan kontrollera sina ord och handlingar, särskilt om personen framstår som labil. Vilket sker om man följer varje impuls man känner bubbla upp i huvudet, eller i kroppen. En del har fler såna impulser än andra, men de flesta följer inte instinktivt dessa, för man vet att det går inte för sig. Man måste ha ‘kontroll’, annars passar man inte in; och detta är nog mer oskrivna regler, än skrivna, men de flesta följer dom ändå.

En del har en idé om att lagar och regler(skrivna och oskrivna) begränsar, men det är precis tvärtom. Det är dessa ‘begränsningar’ som gör människan mer fri i samhället(då de skapar trygghet), och gör att man får vara med mer, då man har lättare att bli inkluderad. Människan är en social varelse och otrivs i att inte få ‘vara med’ eller att inte vara inkluderad. Paradiset på jorden för en människa kan sammanfattas i att denne lever sitt liv i god hälsa, god social samvaro och har gott renommé i samhället. Vilket hon får om hon underkastar sig lagar och regler(skrivna och oskrivna) samt följer den kunskap människan besitter gällande mat, dryck och goda levnadsvanor. Paradiset på jorden är alltså inte att äga mycket saker. Vi är människor; vi är begränsade och kan ändå bara sova i en säng och sitta på en stol åt gången, klä ett par skor åt gången, äta en begränsad mängd mat osv. Har vi för mycket av något, eller äter för mycket av något, då försvinner njutningen utav det och ångest kommer att ersätta välbehaget.

Vi kan återgå till ‘den fria viljan’ igen, och funderingen på varför endast vi människor har den, inkluderat alla andra förmågor jag nämnt tidigare. Det är lätt att ta detta för givet, och då tänker man inte mer på saken. Men för de som tänker efter, lite extra, på tillvaron kommer att tycka att det är mer än något som är givet, snarare märkvärdigt.

Finns det lagar, så har någon skapat dom. Det vet vem som helst. Alla känner till naturlagarna, vetenskapsmän kan räkna ut skeenden miljontals ljusår bort, enbart genom att använda sig utav fysikens naturlagar, mycket litar vi på dessa lagar! Dessa lagar bryts inte, sviks inte och man kan alltid lita på dom. Men om vi människor begåvats med Egot, den fria viljan, så borde ‘naturen’ (som folk i allmänhet skulle säga) även sett till att lagar skrivs för denna egenskap. Detta för att strävan till ”målet” ska gå så smidigt som möjligt för just den sortens liv och skapelse (människan). Dessa lagar borde i så fall vara lika stabil som naturlagarna i övrigt.

Självklart har Naturen (eller Gud, som en religiös skulle uttrycka det) även ordnat lagar för människan, utöver naturlagarna. Men pga det Ego vi besitter, så är vi människor ibland så högfärdiga att vi anser oss själva kunna skapa bättre lagar än Naturens(Guds) lagar. Dessa lagar ändras förstås konstant, varje år måste hundratals(om inte tusentals) lagar skrivas om världen över, för att man inser att de inte passar in på något sätt. Varje samhällsmedborgare förväntas känna till alla dessa ändringar, för om man gör något som förra året var tillåtet, men i år är förbjudet, då kan risken finnas att man hamnar i något brottsregister, utan att ens intentioner var att göra fel, eller att följa ens Ego. Följden blir att människor känner sig otrygg. Alla är okej med att regler finns, men då de ändras konstant så ‘går’ man med större osäkerhet än om de vore konstanta. Om man känner vart rummets väggar finns, då kan man röra sig mer fritt i rummet, så är det. Men om man vet att väggarna i ett rum ibland är 2 meter bort från mitten, ibland 1 meter bort och andra gånger 5 meter bort – då står man gärna stilla mitt i rummet…

Jag har nämnt ”Paradiset på jorden”, som är målet för de allra flesta människors strävan. För de som inte tror på att energi=liv slutar allt där, dvs i ”paradiset på jorden”. Vi som tror på att när Naturen skapade, så skapades lagar för alla i skapelsen, för dess bästa överlevnad. En människa är uppbyggd på exakt alla beståndsdelar som återfinns i hela universum, och därför har även vi att följa många av naturlagarna. Men vi har även något extra, dvs egna viljan, som till viss del behöver ”tyglas” eller kontrolleras på ett eller annat sätt. Om detta är vi människor enade.

Vi som tror att Naturen är lika med Gud, och att slutet på detta livs strävan inte inkluderar vår förintelse, utan innebär en fortsättning av vår inneboende energi (själen), vår strävan måste vara högre än ‘paradiset på jorden’, även om vi även kan få det också. Vi vet att allt dör, utom energi – den fortsätter och fortsätter att leva vidare. Varje person genererar energi, och efter döden är det själen som fortsätter vår energi.

Vi strävar dagligen efter att stiga upp och gå till jobbet, vi strävar efter att få ekonomin att gå ihop, vi strävar att få en tid per år till semester, vi strävar efter god hälsa, vi strävar för att våra barn ska må bra och få det bättre än oss….men för en som tror på Gud ska målet även vara en strävan att komma närmare Gud. Via bön & åkallan, kontemplering över livet, att kunna motivera och stå för sina egna beslut i livet, att följa lagar om god hälsa och gott samhällsliv osv. I vår strävan i att ‘komma närmare Gud’, så kommer vi även att ‘finna oss själva’, som det så fint heter. När vi ber till Gud, så åtnjuter vi själva de flesta av fördelarna. Det är inte Gud som behöver att vi ber till honom, det är vi som behöver bönen, det är vi som behöver stanna upp, och tänka på något som är högre och större än oss själva.

Alla människor söker sig till dessa saker och letar ibland hela världen runt för att finna svaret på hur de kan uppnå ”inre frid”, som är det högsta tillstånd man kan uppnå, oavsett om man är religiös eller inte. Men många människor söker efter detta på annat sätt än via någon religion, högmodet slår visheten med hästlängder många gånger och en hög strävan idag är att man vill absolut inte erkänna att där finns någon Gud. Men allt som ett religiöst leverne innebär söker man gärna efter: Meditation och yoga (=bön och åkallan) har väl aldrig varit mer populärt än idag? Kurser i att ‘förverkliga sig själv” (kontemplering över livet, att kunna motivera och stå för sina egna beslut i livet), och vår strävan efter god hälsa är en av de mest lukrativa marknaderna idag.

Men om man kokar ned allt till en enda punkt så är det alla egentligen strävar efter – kärlek. Allt handlar till syvende och sist om kärlek; man vill älska och känna sig älskad. Gud älskar det han har skapat, och våra själar vill ha bekräftelse på denna kärlek ifrån Gud, det är där allas vårt inneboende ‘sökande’ kommer ifrån. Det är därför vi strävar i att finna reda på hur Gud vill att vi ska leva, och försöker leva efter detta till var och ens bästa förmåga. Eftersom Gud är den Barmhärtige Förbarmaren, så har Han stort överseende med oss. Men det är själva strävan som är beviset på vår underkastelse under Guds lagar. Till skillnad ifrån de lagar som vi människor skapat och som vi måste underkasta oss, där själva strävan att vara laglydig inte räknas, så ger Gud denna strävan ett värde, det är kärlek. Och det är kärleken som räknas.

Allt detta går att finna för en som är religiös, en som har en tro på Gud, och i Islam har jag funnit att alla frågor en människa har, när man söker efter ”inre frid” och själens tillfredsställelse, det finns det svar på i de lagar och regler som Skaparen/Gud/Naturen gav oss vid skapandet.

Meningen med våra liv är att hela tiden sträva i att förbättra oss själva, och att älska Guds skapelse och vara en tillgång i den. Att vara en tillgång i Guds skapelse innebär att man är en tillgång till sig själv, till människor omkring en, och till samhället i stort. Att ge sig själv åt Gud och Hans skapelse är kärlek, något som kommer en själv och andra människor till gagn i slutänden. I Islam kallas denna strävan till kärleken, för ‘jihad’, ett ord som tyvärr – milt sagt – fått en helt annan innebörd dessa dagar. Jag hoppas att vi muslimer, med tiden, lyckas återupprätta ordets korrekta värde.

Jag vet inte om detta var svar på frågan ifrån frågeställaren, men jag hoppas att jag kunnat bidra till svaret på något sätt i alla fall.

Kroppen renas med vatten,
jaget renas med tårar,
intellektet renas med kunskap
och själen renas med kärlek

Imam Ali (a.s.)

Annonser

23 kommentarer

Hur välja en Merdje?

wilaya

Hur välja en Merdje (Rättsvetenskaplig rättslärd)

(Nedan även en lista på rättslärda, med deras webbsidor)

En utav de uppgifter man måste utföra för att praktisera islam är att följa en rättslärd. För oss shiamuslimer är det något som tillhör ‘wajib’, dvs något man måste göra. Och man måste välj en själv, dvs man måste vara medveten om vad den rättslärde står för, i stora drag i alla fall, och vem denne är. Man bör alltså undersöka vilken slags utbildning och bakgrund den personen har som har rätt att ha följeslagare. Inte vem som helst kan kalla sig för Merdje(=Rättslärd inom islamiska rättsvetenskapliga principer). De är bevakade utav en stor kommitté som efter många test, avhandlingar och prövningar, som pågår under många år, godkänner en person som tillräknelig och kunnig nog som Merdje (Wilayat al-Faqih) och blir då fullvärdig för det stora ansvaret att ha folk som följer dennes tolkning utav islamiska rättsprinciperna. Att följa en rättslärd kallas att man gör ”Taqlid”. Den Merdje man väljer måste ännu leva när man börjar följa personen. Detta gör att shiaislam alltid är färskt, nytt och uppdaterat. Vi dammar inte av en rättslärd från 1100-talet t.ex, och följer dennes principer. På så sätt blickar vi framåt, och lever här och nu, och i framtiden.

En fantastisk följd av denna regel som vi, inom shiaislam, anammar via Taqlid, är att vi idag inte har så stora problem inom vår del utav Ummahn när det gäller extremism. Det förekommer här och där, men det finns då bland de (relativt få) som inte alls tycker att man ska följa en Merdje, för såna finns ändå, även bland oss. Dessa anser att man själv, som individ, bättre, eller lika bra, kan dra slutsatser inom rättsvetenskapliga frågor inom islam. För en okunnig och oinvigd i detta ämne kan jag dra parallellen till yrket som domare i en domstol. En som anser att man själv bättre kan uttolka Koranen och Sunnah än en rättslärd bör i så fall följa den tankelinjen hela vägen ut, och bör då även anse att vem som helst kan sätta sig som domare i Högsta Domstolen, och utan utbildning eller erfarenhet av tidigare domar, besluta i domstolsmål. Jag själv skulle inte vilja bli utsatt för en sådan domare ifall jag en dag skulle hamna i en domstolssituation, men alla har ju sina preferenser förstås.

Vad gör man när man har ont eller känner sig sjuk? Vem frågar man efter råd och vem uppsöker man för hjälp? Vad gör man när man vill bygga ett hus eller renovera en lägenhet? Vad gör man när man vill ha en viss kunskap inom ett visst ämnesområde? Om man är i behov utav juridisk expertis t.ex, vänder man sig då till en diskplockare? Om man behöver expertis inom medicin, går man då till en revisor?
Ja, vad gör man när man behöver kunskapen men själv inte har expertisen?

Det finns tre möjliga alternativ:
–    Agera utan kunskap
–    Söka upp en expert
–    Skaffa kunskapen själv och bli expert

Första alternativet är den ingnorantes val, så då återstår de andra två alternativen enligt vad intellektet påbjuder. Att skaffa kunskapen själv är en berömvärd handling, Men den processen kan ta lång tid och alla är inte beredda, eller har möjligheten, att göra den satsningen själva inom alla möjliga ämnesområden. Alltså väljer ett flertal ur allmänheten att söka sig till sakkunniga, som kostat på sig satsningen att skaffa sig expertisen inom ett visst ämnesområde.

Detta är den allmänrådande specialiseringsnormen som råder inom alla samhällen där varje person specialiserar sig inom ett eller högst ett par ämnesområden och erbjuder sin sakkunnighet till andra.

Samma princip gäller inom fiqh (religiösa rättsfrågor) – observera att detta gäller inte aqa’ed (trosfrågor) där varje person själv är ansvarig att skaffa kunskap och övertygas för att tro på trospelarna!

Så, vad gör jag när jag vill veta vilka lagar som gäller för bönen, fastan, hajj, khums, zakat, giftemål och alla andra lagar som  rör min religion? Endast intellektet kan inte ge svar på dessa frågor då jag inte kan tänka mig fram till vilka böner som gäller  och hur bönen skall utföras, om jag inte lär mig det från Koranen och via Profetens(S) sunnah.

Svaren finns att hitta i den heliga Koranen och i Profetens(S) sunnah, men det återstår en komplikation; alla är inte tillräckligt insatta och kunniga för att kunna nå svaren och härleda de ur flertalet Koranverser och hadither. Då behöver man söka sig till en sakkunnig som har spenderat sitt liv i att studera dessa frågor!

Taqlid innebär alltså kort och gott att man söker sig till en Merdje (religiös rättslärd) som man vänder sig till i religiösa frågor.

Gud säger i den heliga Koranen:
”… Om några i varje grupp blir kvar kan de fördjupa sina kunskaper i religionen för att sedan [förmana och] varna de sina vid deras återkomst, [varna dem] att vara på sin vakt [mot det onda]” (den heliga Koranen 9:122)

Mer detaljer angående betydelsen och vikten utav Taqlid

Läs i DENNA LÄNK, ett exempel på skillnaden på konsekvenserna mellan om en erfaren merdje tolkar de rättsvetenskapliga principerna, eller om folket själva gör det….folket skapar kaos, utan ledning. Och det är tyvärr detta världen idag bevittnar, via ISIS (eller Daesh) framfart i den muslimska världen. Dessa extremistgrupper som inte har några som helst rättslärda de följer, och som följer vem som helst som drar ut en ‘tolkning’ ur egen ficka.

Islamopeida.se är en bra samlingssida där alla våra största Meradje finns representerade. Sidan är under ständig uppdatering.

HÄR kan ni hitta namn på några av de idag största Meradje och lite bio-information om dessa – på svenska

Nedan är listat Meradjes hemsidor. Flera av dom har en länk till andra språk, ni får klicka er fram. Det som är nedslående är dock att inte alla som administrerar dessa sidor, inser behovet utav information på alla världens språk…idag är nämligen de flesta muslimer inte arabisk -eller iransktalande. Men jag sätter mitt hopp och min tilltro på kommande generationer för att inse detta behov.

LISTA PÅ RÄTTSLÄRDA OCH DERAS WEBBSIDOR:

Alavi Gorgani

Sayyid Ahmad Hassani Baghdadi  

Sayyid Hashem Bathaei Golpayegani

Asadollah Bayyat Zanjani

Sayyid Ali Mohammad Dastgheib Shirazi

Mirza Yadollah Duzduzani                   INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Ali Esmailpour Qomsheiy

Mohammad Ishaq al-Fayadh

Mohammad Ali Gerami Qomi

Mirza Javad Gharavi Aliari

Sayyid Allaedin Ghoraifi

Sayyid Kazim Hussaini al-Haeri

Sayyid Mohammad Sa’eed Tabatabai al-Hakeem            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Kamal Haydari                                                          INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Reza Hosseini Nassab       INFORMATION FINNS PÅ SVENKSA, ENGELSKA OCH MÅNGA ANDRA SPRÅK

Mohammad Ebrahim Jannaati                                            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Abdollah Javadi-Amoli

Qorban Ali Kaboli

Sayyid Ali Hoseyni Khamenei                                            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Mohammad Taher Aleshobair Khaqani

Abbas Mahfouzi

Naser Makarem Shirazi                                                     INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Fazel Maleki

Mohammad Amin Mamaqani

Hossein Mazaheri

Khalil Mobasher Kashani

Sayyid Mohammad Taqi al-Modarresi

Sayyid Abbas Moddaresi Yazdi

Mohammad Asif Mohseni                                                INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Abdul-Karim Mousavi Ardebili                         INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Bashir Hussain Najafi                                                      INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Muhammad Hussain Najafi                                           INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Reza Nekoonam           INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS UNDER KONSTRUKTION

Hossein Noori Hamedani

Isa Ahmed Qassim

Sayyid Taqi Tabatabaei Qomi

Ali Asghar Rahimi Azad

Mohammad Rahmati Sirjani

Sayyid Mohammad Sadeq Hosayni Rouhani

Lotfollah Saafi Golpaygani                                              INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Yousuf Saan’ei                                                                   INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Hussein Esmaeel al-Sadr

Ali Al-Saleh

Sayyid Mahmouad Hashemi Shahroudi

Sayyid Mohammad Shahroudi                                     INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Sadiq Hussaini Shirazi        INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS, OCH MÅNGA ANDRA SPRÅK

Sayyid Mousa Shubayri Zanjani

Sayyid Ali Husayni al-Sistani                                      INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Ja’far Sobhani

Sayyid Mahmoud Hassani Sorkhi

Sayyid Mohammad Ali Tabatabaei Hassani

Qasem Taei

Saleh Taei

Shamsodin Vaezi

Hossein Vahid Khorasani

Mohammad Yaqoobi                                                INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Mohammad Hosseini Zanjani

Ayatollah Sayyed Fadlallah är tyvärr död, och kan därför inte få nya följare, men jag lägger till även honom här, då jag vet att det finns många som började följa honom medan han levde.


 

 Hur välja en Meradje

Hur välja en rättslärd

Hur välja en Merje

Hur välja en mardja

Lista på Meradje

7 kommentarer

Fem fingrars bön

fivefinger

1. Din tumme är närmast dig. Så börja dina böner med att be för dina närmaste. De är lättast att komma ihåg. Att be för dina nära är som C.S Lewis en gång sade: ”En söt plikt”.

2. Nästa finger är pekfingret. Be för de som lär ut, de som instruerar och för de som botar. Detta inkluderar lärare, läkare och ministrar. De behöver stöd och visdom för att vägleda andra i rätt riktning. Kom ihåg dem i dina böner.

3. Nästa finger är långfingret. Detta påminner oss om våra ledare, de som guidar oss på Guds väg, men även andra ledare. Be för regering, företags- och industricheferna och dess administratörer. Dessa människor formar vår nation och vägleder den allmänna opinionen. De behöver Guds vägledning.

4. Det fjärde fingret är vårt ringfinger. Det som förvånar många är att detta finger är vårt svagaste finger; som vilken piano lärare som helst skulle hålla med om. Detta borde påminna oss om att be för dem som är svaga, för de som hamnat i problem eller för de som lider. De behöver våra böner dag och natt. Du kan inte be för mycket för dem.

5. Och slutligen kommer vårt lillfinger som är det minsta bland våra fingrar. Det är vart vi bör lägga oss själva i relation med Gud och andra. Som Bibeln säger: ”den minsta skall bli den största bland er”. Ditt lillfinger bör påminna dig om att be för dig själv. När du genomfört böner för andra fyra grupperna, kommer dina egna behov att läggas i dess rätta perspektiv och du får möjlighet att be för dig själv mer effektivt.

Från duaa.se

5finger

Lämna en kommentar

Världens största, och farligaste, pilgrimsfärd på intåg

Vår planets största sammankomst, alla kategorier. Detta sker VARJE ÅR! Förra året kom drygt 20 miljoner, förmodligen slås det rekordet även i år!

Hur många svenskar har hört talas om detta? Högt räknat: förmodligen ingen. Huffingtonpost och Independent News skriver om denna ‘jordskredshändelse’, som helt går omvärlden förbi.

Denna händelse (som heter Arbaeen), som sker varje år, 40 dagar efter s.k. ”Ashura”, dvs den dag i historien som Profeten Muhammeds(s) barnbarn, Imam Hussein, och hans anhängare brutalt slogs ned och dödades när de stod upp emot en korrupt och despotisk tyrann. Han anses av alla grupperingar i världen som en stor förebild som revolutionär och frihetshjälte. Det är också en orsak varför händelsen inte tas upp i några media.

Även om denna pilgrimsfärd mest klassas som en shiamuslimsk högtid, så deltar även sunnimuslimer, kristna, yazidis, zoroastrier och sabier både i vallfärden och i att servera pilgrimerna mat och dryck. Varje år slås nya rekord av antalet deltagare i vallfärden. De senaste 10 åren har dessutom våldet emot pilgrimmerna ökat hela tiden. Då det, som sagt, anses vara en shiamuslimsk tilldragelse så hotas de hela tiden utav ”sunnigrupper” så som daesch och isis mfl. I år är det farligare än någonsin, men deltagarna kommer säkert ändå inte att understiga förra årets dryga 20 miljoner. Så stark är drivkraften i händelsen som skedde över 1330 år sedan i Karbala, Irak.

En del börjar flera månader innan dagen ”Arbaeen”, för de börjar gå, till fots alltså, ända ifrån Indien och Pakistan, en del. Huffington Post skriver i sin artikel enligt nedan:

It’s not the Muslim Hajj, or the Hindu Kumbh Mela.. Known as Arbaeen, it is the world’s most populous gathering and you’ve probably never heard of it! Not only does the congregation exceed the number of visitors to Mecca (by a factor of five, in fact), it is more significant than Kumbh Mela, since the latter is only held every third year. In short, Arbaeen dwarfs every other rally on the planet, reaching twenty million last year. That is a staggering %60 of Iraq’s entire population, and it is growing year after year.

arbaeen

Above all, Arbaeen is unique because it takes place against the backdrop of chaotic and dangerous geopolitical scenes. Daesh (aka ‘Islamic State’) sees the Shia as their mortal enemy, so nothing infuriates the terror group more than the sight of Shia pilgrims gathering for their greatest show of faith.

There’s another peculiar feature of Arbaeen. While it is a distinctively Shia spiritual exercise, Sunnis, even Christians, Yazidis, Zoroastrians, and Sabians partake in both the pilgrimage as well as serving of devotees. This is remarkable given the exclusive nature of religious rituals, and it could only mean one thing: people regardless of color or creed see Hussein as a universal, borderless, and meta-religious symbol of freedom and compassion.

Why you have never heard of it probably has to do with the fact that the press is concerned more with negative, gory, and sensationalized tabloids, than with positive, inspiring narratives, particularly when it comes to Islam. If a few hundred anti-immigration protestors take to the streets in London and they will make headlines.. The same level of airtime is awarded to a pro-democracy march in Hong Kong or an anti-Putin rally in Russia.. But a gathering of twenty million in obstreperous defiance of terror and injustice somehow fails even to make it into the TV news ticker! An unofficial media embargo is imposed on the gargantuan event despite the story having all the critical elements of an eye-catching feature; the staggering numbers, the political significance, the revolutionary message, the tense backdrop, as well as originality.. But when such a story does make it through the editorial axe of major news outlets, it creates shockwaves and touches the most random people.

Among the countless individuals inspired by it, is a young Australian man I met several years ago who had converted to Islam. Evidently, no one takes such a life-altering decision lightly, so upon inquiry he told me it all started in 2003. One evening, as he was watching the news only to be drawn by scenes of millions streaming towards a holy city known as Karbala, chanting the name of a man he had never heard of: ”Hussein”. For the first time in decades, in a globally televised event, the world had caught an glimpse into previously suppressed religious fervor in Iraq.

With the Sunni Ba’athist regime toppled, Western viewers were eager to see how Iraqis would respond to a new era free from dictatorship persecution. The ‘Republic of Fear’ had crumbled and the genie had irreversibly escaped from the bottle. ”Where is Karbala, and why is everyone heading in its direction?” he recalls asking himself. ”Who is this Hussein who motivates people to defy all the odds and come out to mourn his death fourteen centuries after the fact?”

What he witnessed in that 60-second report was especially moving because the imagery was unlike any he had ever seen. A fervent sense of connection turned human pilgrims into iron filings, swarming together other as they drew closer to what could only be described as Hussein’s irresistible magnetic field. ”If you want to see a living, breathing, lively religion, come to Karbala” he said.

How could a man who was killed 1396 years ago be so alive and have such a palpable presence today that he makes millions take up his cause, and view his plight as their own? People are unlikely to be drawn into a dispute (much less one that transpired in ancient times) unless they have a personal interest in the matter. On the other hand, if you felt someone was engaged in a fight over your right to freedom, your prerogative to be treated justly, and your entitlement to a life of dignity, you would feel you had a vested interest and would empathize with him to the point where conversion to his beliefs is not a far-fetched possibility.

 

The Ultimate Tragedy

Hussein, grandson of the Prophet Muhammad, is revered by Muslims as the ”Prince of Martyrs”. He was killed in Karbala on a day which became known as Ashura, the tenth day of the Islamic month of Muharram, having refused to pledge allegiance to the corrupt and tyrannical caliph, Yazid.

He and his family and companions were surrounded in the desert by an army of 30,000, starved of food and water, then beheaded in the most macabre manner, a graphic tale recounted from pulpits every year since the day he was slain. Their bodies were mutilated. In the words of the English historian Edward Gibbon: ”In a distant age and climate, the tragic scene of the death of Hussein will awaken the sympathy of the coldest reader.”

Shia Muslims have since mourned the death of Hussein, in particular on the days of Ashura, then, forty days later, on Arbaeen. Forty days is the usual length of mourning in many Muslim traditions. This year, Arba’een falls on Friday 12 December.

Long Trek

I travelled to Karbala, my own ancestral home, to find out for myself why the city is so intoxicating. What I witnessed proved to me that even the widest-angle camera lens is too narrow to capture the spirit of this tumultuous, yet peaceful gathering.

An avalanche of men, women and children, but most visibly black-veiled women, fill the eye from one end of the horizon to the other.The crowds were so huge that they caused a blockade for hundreds of miles.

The 425 mile distance between the southern port city of Basra and Karbala is a long journey by car, but it’s unimaginably arduous on foot. It takes pilgrims a full two weeks to complete the walk. People of all age groups trudge in the scorching sun during the day and in bone-chilling cold at night. They travel across rough terrain, down uneven roads, through terrorist strongholds, and dangerous marshlands. Without even the most basic amenities or travel gear, the pilgrims carry little besides their burning love for ”The Master” Hussein. Flags and banners remind them, and the world, of the purpose of their journey:

O self, you are worthless after Hussein.
My life and death are one and the same,
So be it if they call me insane!

 
 

The message recalls an epic recited by Abbas, Hussein’s half-brother and trusted lieutenant, who was also killed in the Battle of Karbala in 680AD while trying to fetch water for his parched nieces and nephews. With security being in the detrimental state that makes Iraq the number one headline in the world, no one doubts that this statement is genuine in every sense.

Free lunch.. And dinner, and breakfast!

One part of the pilgrimage which will leave every visitor perplexed is the sight of thousands of tents with makeshift kitchens set up by local villagers who live around the pilgrims’ path. The tents (called ‘mawkeb’) are places where pilgrims get practically everything they need. From fresh meals to eat and a space to rest, to free international phone calls to assure concerned relatives, to baby diapers, to practically every other amenity, free of charge. In fact, pilgrims do not need to carry anything on the 400 mile journey except the clothes they wear.

More intriguing is how pilgrims are invited for food and drink. Mawkeb organizers intercept the pilgrims’ path to plead with them to accept their offerings, which often includes a full suite of services fit for kings: first you can a foot massage, then you are offered a delicious hot meal, then you are invited to rest while your clothes are washed, ironed, then returned to you after a nap. All complimentary, of course.

For some perspective, consider this: In the aftermath of the Haiti earthquake, and with worldwide sympathy and support, the UN World Food Programme announced delivery of half a million meals at the height of its relief efforts.. The United States military, launched Operation Unified Response, bringing together the massive resources of various federal agencies and announced that within five months of the humanitarian catastrophe, 4.9 million meals had been delivered to Haitians. Now compare that with over 50 million meals per day during Arbaeen, equating to about 700 million meals for the duration of the pilgrimage, all financed not by the United Nations or international charities, but by poor laborers and farmers who starve to feed the pilgrims and save up all year round so that visitors are satisfied. Everything, including security is provided mostly by volunteer fighters who have one eye on Daesh, and another on protecting the pilgrim’s path. ”To know what Islam teaches,” says one Mawkeb organizer, ”don’t look at the actions of a few hundred barbaric terrorists, but the selfless sacrifices exhibited by millions of Arbaeen pilgrims.”

In fact, Arbaeen should be listed in the Guinness Book of World Records in several categories: biggest annual gathering, longest continuous dining table, largest number of people fed for free, largest group of volunteers serving a single event, all under the imminent threat of suicide bombings.

2014-11-24-B2j0782IMAEqQLd.jpg

Unmatched Devotion

Just looking at the multitudes leaves you breathless. What adds to the spectacle is that, as the security conditions worsen, even more people are motivated to challenge the terrorist threats and march in defiance. Thus, the pilgrimage isn’t a mere religious exercise, but a bold statement of resistance. Videos have been posted online showing how a suicide bomber blows himself up in the midst of the pilgrims, only to have the crowds turn out in even greater numbers, chanting in unison:

If they sever our legs and hands,
We shall crawl to the Holy Lands!

 
 

The horrific bomb blasts which occur year-round, mostly targeting Shia pilgrims and taking countless lives, illustrate the dangers facing Shias living in Iraq, and the insecurity that continues to plague the country. Yet the imminent threat of death doesn’t seem to deter people – young and old, Iraqis and foreigners – from making the dangerous journey to the holy city.

It isn’t easy for an outsider to understand what inspires the pilgrims. You see women carrying children in their arms, old men in wheelchairs, people on crutches, and blind seniors holding walking sticks. I met a father who had travelled all the way from Basra with his disabled boy. The 12-year-old had cerebral palsy and could not walk unassisted. So for a part of the trek the father put the boy’s feet on top of his and held him by the armpits as they walked. It is the kind of story out of which Oscar-winning films are made, but it seems Hollywood is more concerned with comic heroes and with real life heroes whose superpower is their courage and commitment.

Golden Dome of Hussein

Visitors to the shrine of Hussein and his brother Abbas are not driven by emotion alone. They cry be reminded of the atrocious nature of his death, in doing so, they reaffirm their pledge to his ideals.

The first thing that pilgrims do upon reaching his shrine is recite the Ziyara, a sacred text which summarizes the status of Hussein. In it, they begin the address by calling Hussein the ”inheritor” of Adam, Noah, Abraham, Moses and Jesus. There is something profound in making this proclamation. It shows that Hussein’s message of truth, justice, and love for the oppressed is viewed as an inseparable extension of all divinely-appointed prophets.

People go to Karbala not to marvel at the city’s landscape – lush with date palms, or to admire the mausoleum’s physical beauty, or to shop, be entertained, or to visit ancient historical sites. They go to cry. To mourn and experience the angelic aura of Hussein. They enter the sacred shrine weeping and lamenting the greatest act of sacrifice ever seen.

It is as though every person has established a personal relationship with the man they have never seen. They talk to him and call out his name; they grip the housing of his tomb; they kiss the floor leading into the shrine; they touch its walls and doors in the same manner one touches the face of a long-lost friend. It is a picturesque vista of epic proportions. What motivates these people is something that requires an understanding of the character and status of Imam Hussein and the spiritual relationship that those who have come to know him have developed with his living legend.

If the world understood Hussein, his message, and his sacrifice, they would begin to understand the ancient roots of Daesh and its credo of death and destruction. It was centuries ago in Karbala that humanity witnessed the genesis of senseless monstrosities, epitomized in the murderers of Hussein. It was pitch black darkness v. Absolute shining light, an exhibition of vice v. a festival of virtue, hence the potent specter of Hussein today. His presence is primordially woven into every facet of their lives. His legend encourages, inspires, and champions change for the better, and no amount of media blackout can extinguish its light.

”Who is this Hussein”? For hundreds of millions of his followers, a question this profound, which can cause people to relinquish their religion for another, can be answered only when you have marched to the shrine of Hussein on foot.

1 kommentar

Sanningen chockade mig

truth

 

Nedan är ett inlägg som en kvinnlig religionslärare i Saudiarabien gjorde på sin facebook. Den beskriver väldigt bra den syn på shia som många ifrån sunnimuslimska länder blir istoppade från ung ålder. Det är inte konstigt att shiamuslimer dagligen mördas världen över, då sådant hat och falsk propaganda, ständigt följer folk vart de än går. Idag sitter en shiamuslimsk ledare dödsdömd i Saudiarabien. Han är dömd för att i åratal ha jobbat för minoritetsgrupperna i landet Saudi. Minoriteterna är olika kristna grupper samt shia. Han har jobbat för att kristna ska få bygga sina kyrkor och ha samma rättigheter som den sunnimuslimska majoriteten, lika mycket som han har jobbat för att den shiamuslimska minoriteten i landet ska få samma rättigheter som majoriteten. Resultat: dömd till döden genom halshuggning! Detta fungerar bara i ett land där man från vaggan uppgöds på ren och skär rasism. Och det ‘lustiga'(?) är att det var just denna cyniska syn på människor som islam är mest emot. Nedan är inlägget, som är översatt av en svensk/arabisk kvinna.

_________________________________________________________________________

Sanningen chockade mig

Jag är en religionslärare i en gymnasieskola i Saudiarabien. Även om alla mina elever (som är tjejer) är sunni muslimer, har jag några arbetskamrater som är Shia.. De kommer till vår stad på söndag kväll och återvänder till sina föräldrar (som bor på en annan stad) på torsdagen, efter arbetstiden..
Jag erkänner att jag bar på en fruktansvärd hat gentemot dem, jag undvek till o med att vidröra deras händer eller deras ägodelar..
I många fall berättade jag för mina elever om det stora hotet som Shia bär mot oss, att de bär på dåliga egenskaper och varnade mina elever för dessa lärar som är Shia. Mina elever delade samma tankar och fruktan för dessa farliga människor (Shia)..

Under detta året (2014-01-01 eller 1436-01-01 .h.) beslutade jag mig för att yttra mitt missnöje gentemot mina Shia kamrater och motbevisa deras tro med all kunskap som jag har.. Men en röst inom mig sa att de kommer inte att erkänna dessa synder som de egentligen begår..

Då bestämde jag mig för att klä ut mig under Ashora kvällarna och tillsammans med min chaufför besöka deras församlings platser, efter att jag hade frågat och fått reda på var de utför dessa ceremonier.. Min avsikt var att filma alla dessa stunder som jag länge har fått talas om av mina föräldrar och alla andra.. Som tex då Shia begår ”Zina” i dessa församlingar och då kvinnorna kommer i direkt kontakt med männen.. Jag ville filma alla dessa synder och använda det som bevis för att avslöja deras onska, så som mina föräldrar har sagt till mig sedan jag var ett litet barn.. Jag bad min chaufför om att han ständigt skulle iaktta sin mobiltelefon, då vi hade kommit överens om att jag skulle ringa honom för att rädda mig, så fort jag sätts i fara..

När vi väl var framme, hoppade jag ut ur bilen. Sakta och med osäkra steg, började jag gå mot deras mötesplats.. Jag erkänner att rädslan inom mig ökade, samtidigt som jag var säker på att jag begick en synd mot Gud och mot mig själv, genom att söka mig in till sådana platser. Därför recitera jag hela tiden några meningar så som ”Astaghfur Allah wa atobo elayh ” , jag bad gud om skydd och förlåtelse..
Framför mig såg jag en stor entré dörr, som männen gick igenom. Jag såg inga kvinnor gå igenom denna dörr.. En av männen som gick förbi vände sig mot mig och sa ”Syster, kvinnornas entré dörr finns på andra sidan av byggnaden..
Jag skyndade mig åt det hållet som mannen berättade om och såg framför mig en liten dörr som kvinnorna gick igenom.. En röst inom mig varnade mig för en fälla som troligen skulle finnas där inne.. Jag var tveksam om jag skulle gå in eller låta bli.. Där jag stod, kunde jag urskilja några kvinnor som barmed sig sina spädbarn in till byggnaden. Jag beklagade denna handling och sa inom mig ”SubhanAllah dessa människor lär sina barn hur de ska synda, redan då de är spädbarn”.. Jag upplevde en konstig känsla och var rädd att jag skulle väcka deras uppmärksamhet.. Men samtidigt ville jag inte ge upp, så jag samlade all kraft jag hade och.. gick in.. Där överraskades jag av att det enbart fanns kvinnor i lokalen. Deras mötesplats bestod av en stor lokal, där ett antal stolar hade ställts i mitten och längst väggarna fanns det soffor.. På en av väggarna fanns det en fastmonterad stor tv-skärm, där alla stolar hade ställts riktade mot skärmen.. Jag gick fram och satte mig på en stol och började iaktta allt runtomkring mig. Det fanns en grupp kvinnor som delade ut te, kaffe, vatten och dadlar. Alla var beslöjade, inte en enda av dem var utan sjal..

Efter en stund började programmet från männens håll, medan kvinnorna satt och kollade på det via den stora tv-skärmen som är framför mig.. En man vid 20 årsåldern började programmet med att recitera 6 ayat ur surah al-Baqara (Koranen) och sedan hela surah Aal-Fajr.. Det konstiga var att han läste allt på ett korrekt sätt, han varken tog bort eller la till en enda bokstav.. Efter det kom en man kanske vid 60 årsåldern och började recitera en Nashid (latmiya) på den allmänna tal dialekten, som är ganska lik den Irakiska dialekten. Under denna tid hade kvinnorna täckt deras ansikten med deras abaya och började gråta på ett smärtsamt sätt. Några slog handen på höften medan andra slog på bröstet, som om de upplever en stor katastrof som har drabbat deras käraste.. Efter det gick en annan man fram, som hade på sig en svart manlig abaya och en svart ”emama” (en svart tyg-ring som en sayed har på huvudet).. Han började med att sända en hälsning till Profeten saw och Ahlulbayt a.s. Han läste också en dikt, men på riksarabiska. Sedan reciterade han några ayah från Koranen och började förklara dem. Hans föreläsning dröjde upp till en timme. Han avslutade med att berätta lite om Husseins liv, han nämnde sådan information som jag aldrig har fått talas om, samtidigt började alla, både män och kvinnor, gråta på ett smärtsamt sätt. Efter det gick alla hem, utan att jag fick vittna ett möte mellan kvinnorna och männen så som jag hade förväntat mig. På vägen hem var jag jätte osäker, jag tänkte på det som föreläsaren/Imamen sa, jag ville svara honom. Men vad för svar hade jag kunnat använda mig av?

Jag började vrida och vända på det som föreläsaren sa, samtidigt som osäkerheten inom mig började växa.

[42:23] ”قُل لَّا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ أَجْرًا إِلَّا الْمَوَدَّةَ فِي الْقُرْبَى”.

[42:23] Säg [Muhammad]: ”Jag begär ingen ersättning av er för detta [budskap]; jag ber bara att ni ger [medmänniskorna] den kärlek [de har rätt att vänta].”

Då vände jag mig till min far, eftersom han kan hela Koranen utantill, och frågade honom vad denna aya betyder och vem den avser. Då sa han att den avser profetens fruar och döttrar.. Och att Gud vill att alla människor ska älska profetens fruar och döttrar. Då frågade jag om detta var den enda förklaringen och hans svar var JA..
Då frågade jag honom ”far, är mina barn Fahad, Mshari och Noof som besläktade med dig?” Då sa han ”Så klart JA”.. Då frågade jag ”tillåter du att någon misshandlar dem?”. Med en aggressiv röst sa han att ingen vågar komma i närheten av dem så länge han lever.. Då frågade han mig varför jag ställer sådana frågor?. Jag att de är enbart din dotters barn, inte barn till en av dina söner.. Då sa han ”älskling vad är det du säger, har jag någonsin skiljt mellan dina barn och dina bröders barn?”.. Med en förvåning i rösten frågade jag honom ” varför tillät muslimerna att profetens barnbarnen, av sin enda dotter, mördas på detta sättet, samtidigt som de visste att profeten älskade honom och hans bror Hassan jätte mycket?”..
Då sa min far ”min dotter, lyssna på mitt råd till dig.. Kom aldrig i närheten av sådana tankar, de kommer att förstöra din religion. Vi behöver inte blanda in oss i sådana ämne, Det är Gud som dömer och straffar!!. Hussein gjorde ett misstag genom att stå emot sin ledare (Yazid) och har fått sitt straff”.. Sedan började min far kolla på mig på ett ondskefullt sätt, jag fick skuldkänslor för att jag ställde denna fråga.. Då avslutade jag vår diskussion med att tacka min far och bad Gud att välsigna honom..

Efter att jag gick hem, lyckades jag inte somna. Tack och lov att min man var på en arbrtsresa till Canada.. Jag gick upp i riktning mot min mans stora bokhylla som är full med religions- och historia böcker. Jag började leta i dessa böcker. Likt en törstig person i en torr öken, som letar efter vatten för att släcka sin törst.
Jag bläddrade igenom historian av Altubri och Ibn Alathir och Alkanduzi och Mota Malik och många andra.. Jag började leta direkt i innehållsförteckningen, där jag enbart fokuserade mig på allt som handlar om Ahlulbayt och allt som skedde under deras tid.. En stor chock fick jag då jag fann en skrift som heter ”Hadith al kesaa”, som jag läste ett antal gånger och började fundera på.. Sedan började jag läsa i historie böckerna om Bani Umayyah och Bani Abbas, där såg jag en solklar sanning.. Vad Bani Umayyah gjorde? Vad Bani Abbas gjorde? Varför de krigade mot Profetens hushåll.?!. Många sanningar avslöjades, efter att de länge hade varit dolda bakom lögnerna som min familj och min omgivning, som bestod av Sunniter, hade byggt upp.. Jag säger inte att jag har blivit en Shia nu, men jag erkänner att jag länge har varit orättvis mot oskyldiga människor (Shia), som vi länge har anklagat för kufr/shirk (att de tillber flera gudar) och andra anklagelser.. De är snälla människor, jag som länge har trott att deras handlingar är bara fjäsk, men nu ser jag att de är trogna muslimer som har upplevt mycket orättvisa..

Vad ska jag svara Gud när jag får frågan om varför jag hatade dem och mitt samtycke om alla anklagelser som de får??

Wallah, jag ska aldrig ge upp tills jag kommer fram till hela sanningen, även om detta skulle orsaka min död av min far, mor, man och mina bröder.. Däremot ska jag respektera mina bröder och systrar i religionen, efter att jag har lyckats bevisa att deras Gud är min Gud som är Allah, deras religion är min religion som är Islam, deras bok är min bok som är Koranen.. Varför ska jag bry mig om olikheterna mellan oss? Tänk om det är dom som följer den rätta vägen och det är vi som är fel?
Tänk om det är vi som gud beskrev i sin heliga bok (Koranen):

قُلْ هَلْ نُنَبِّئُكُمْ بِالْأَخْسَرِينَ أَعْمَالًا.. الَّذِينَ ضَلَّ سَعْيُهُمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَهُمْ يَحْسَبُونَ أَنَّهُمْ يُحْسِنُونَ صُنْعًا.. أُولَئِكَ الَّذِينَ كَفَرُوا بِآيَاتِ رَبِّهِمْ وَلِقَائِهِ فَحَبِطَتْ أَعْمَالُهُمْ فَلَا نُقِيمُ لَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَزْنًا..
سورة الكهف آية 103-105

”Säg: ”Skall vi säga er vilka de är som i allt vad de företar sig är de största förlorarna..
[Det är] de som har inriktat hela sin strävan på det som hör till denna värld och ändå tror att de har levt ett gott och rättskaffens liv..
Det är de som avvisade sin Herres budskap och som inte ville tro att de [till sist] skall möta Honom.” Allt vad de har strävat mot skall gå om intet och på Uppståndelsens dag skall deras [goda] handlingar väga lätt inför Oss.
Surah Al-Kahaf aya 103-105

Jag har hittills inte fått tag på böcker som är skrivna av Shia, jag har hittills fått mina bevis enbart av våra böcker..
Det förvånar mig att alla dessa bevis finns i våra böcker och jag, som har studerat religionskunskap och examinerades av Imam Qasims universitet, inte har fått reda på denna information.. Om det inte hade funnits sådana som försöker dölja sanningens ljus för alla muslimer..

Åh min Herre jag ber om din förlåtelse för varje blick som jag gav dessa rättrogna människor och alla fula beskrivningar som jag bar om dem i mitt hjärta.. Ber om förlåtelse för alla förfalskade beskrivningar som jag samtyckte..

”يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِن جَاءكُمْ فَاسِقٌ بِنَبَأٍ فَتَبَيَّنُوا أَن تُصِيبُوا قَوْمًا بِجَهَالَةٍ فَتُصْبِحُوا عَلَى مَا فَعَلْتُمْ نَادِمِينَ”
سورة الحجرات آية 6..

”TROENDE! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort.”
Surah Al-Hudjurat aya 6..

Åh min Herre ge mig styrka för att stå emot mina föräldrar och min omgivning.. Ameen

3 kommentarer

Halal jakt och slakt

haram-halal
hunter

Ett intresse som många svenskar har, är att jaga. Faktum är att det är en del utav livsstilen i en stor del utav landet. Jag har än inte sett eller hört någon muslim som ägnar sig åt detta, mycket stora, nationella intresse. Det skulle vara helt underbart att få sätta tänderna i en älgstek igen, så jag hoppas verkligen att någon tar sig an denna uppgift någon gång. Men det är inte helt lätt ändå. Då muslimer mer och mer integrerar sig i Sverige, så är det bara en tidsfråga innan man ser några av oss i jaktlagen om höstarna. Eller smygandes i skogarna för att skjuta fågel under andra delar av året. Jag ska redogöra för vilka villkor som måste uppfyllas för att den där steken verkligen ska bli halal. Jag vet att reglerna verkar krångliga, men om man bara går igenom dom, med intresse, så blir det sen hur enkelt som helst.  En liten varning dock: detta är ett inlägg som kanske inte ska läsas av de känsligaste läsarna :/  :

[Obs! Nedan regler är ifrån Ayatullah Sayed Sistani. Den som har annan meradje får kolla vad som gäller för denne.]

Om ett djur, vars kött är halal att äta, slaktas på ett sätt som kommer att beskrivas nedan, oavsett om det är tamdjur eller ej, blir dess kött halal och kroppen blir ren(tahir) då det har dött

Om ett vilt djur,som rådjur, rapphöns och vilda getter, vars kött är halal att äta, eller ett halal djur som varit tamt men som senare blivit vilt igen; t.ex en ko eller en kamel som sprungit iväg och förvildats. Om detta djur jagas i enlighet med de lagar som kommer att förklaras senare, är det rent (tahir) och därmed halal att äta. Däremot tamdjur; så som får och höns, vars kött är halal att äta, eller tämjda vilda djur vars kött är halal att äta, blir inte rent (tahir) och halal genom jakt.

Ett vilt djur (vars kött är halal) blir rent (tahir) och halal att äta genom att jaga, om djuret är kapabelt att springa eller flyga. Med detta som grund innebär det att ungdjur som inte kan springa sin väg, t.ex ett litet kid av en hjort eller en kycklingunge från en rapphöna(som ännu inte lärt sig flyga), blir inte rena (tahir) och halal att äta genom jakt. Om ett hjortdjur och dess unge dödas med en kula var, så är den vuxna hjorten halal att äta, men dess unge är haram att äta. Summan av det hela är att vilda djur ska kunna fly, annars är de inte halal om du dödar det. Och tama djur ska inte dödas via jaktmetoder, då blir de inte halal att äta.

En död unge som föds(eller tas ut) ur kroppen från ett levande djur, är haram att äta.

Slaktmetoder

Metoden för att slakta ett djur är att de fyra viktigaste artärerna i halsen helt ska skäras av (pulsådern, matstrupen, halsvenen och luftstrupen). Det räcker inte att endast sticka ett hål i dessa artärer. Inte heller duger det med att skära av halskotorna.

Om en person endast skär av några av de fyra artärer, och sen väntar tills djuret dött, och sedan skär de återstående artärerna, kommer det inte att vara till någon nytta. Om de fyra artärer skärs av innan djuret dör, men man inte lyckats skära i en oavbruten linje, som brukligt är, då är ändå djuret rent (tahir) och halal att äta. Dock är den rekommenderade försiktighetsåtgärden att de bör skäras av i kontinuerlig följd.

Om en varg river av halsen av ett får på så sätt att ingenting återstår av de fyra artärerna, så att de ska kunna skäras av för slakt, då blir fåret haram att äta. På samma sätt är det haram om ingenting alls återstår av dess matstrupe. Faktum är att om halsen rivs upp av vargen och artärerna som binder samman huvudet med kroppen; som en försiktighetsåtgärd, ska man betrakta det som haram. Men om fåret blivit biten andra delar av kroppen, och fortfarande är vid liv, då kommer det att vara rent (tahir) och halal om de slaktas i enlighet med de regler som beskrivs senare.

Villkor för slakt av djur
Det finns särskilda villkor för slakt av djur så att de blir halal att förtära. De villkoren är följande

(1) Den person, man eller kvinna, som slaktar djuret måste vara muslim.

(2) Djuret skall slaktas med ett vapen av järn/stål. Om ett sådant inte är tillgängligt, bör det slaktas med ett mycket vasst föremål utav glas eller sten, så att alla fyra venerna kan skäras av i ett ögonblick och (helst) i ett svep. Detta ska kunna göras, även om slakten inte är av nödvändighet för att ätas, som när djuret är på gränsen att dö – s.k. nödslakt.

(3) När ett djur slaktas, bör det stå riktat mot Qibla. Om djuret sitter eller står, ska det stå mot Qibla på samma sätt som man står när man ber. Och om djuret ligger på sin högra eller vänstra sida, ska dess hals och mage vara vänd emot Qibla. Det är inte nödvändigt att dess ben, händer och ansikte är vänt mot Qibla. Om en person som känner till denna regel, medvetet ignorerar att placera djuret mot Qibla, blir djuret haram att äta. Men om han glömmer, eller inte känner till denna regel, eller gör ett misstag vid bedömningen av Qibla, eller inte vet Qiblas riktning, eller är oförmögen att vända djuret mot Qibla, då finns inget att invända, djuret är då halal att äta. Som en rekommenderad försiktighetsåtgärd bör dock personen som slaktar också stå riktad mot Qibla.

(4) När en person vill slakta ett djur bör han, precis som han gör Niyyat(syfte) till slakt, uttala Guds namn, och det räcker om han endast säger Bismillah”, eller om han yttrar ”Allah”. Men om han yttrar Allahs namn utan avsikt att slakta djuret, blir det slaktade djuret inte rent (tahir), och det är också haram att äta dess kött. Men om han inte uttalar Guds namn på grund av glömska, så finns det inget att invända, då är djuret ändå halal.

(5) Djuret bör uppvisa någon typ utav rörelse efter att det slaktats; åtminstone bör det röra sina ögon eller svans eller slå sin fot mot marken. Denna regel gäller endast när det är tveksamt huruvida djuret levde vid slakttillfället, annars är det inte nödvändigt.

(6) Det är nödvändigt att blodet ska flyta i normal mängd från det slaktade djuret. Om något blockerar venen, så att inte blodet fritt kan flöda ut, eller om blödningen är väsentligt lägre än normalt – då blir djuret haram att äta. Men om blodet flyter mindre än normalt på grund utav att djuret blödde ymnigt före slakt, finns där inget att invända, då är det halal att äta.

(7) Djuret skall slaktas från sin rätta plats för slakt; på grundval av de rekommenderade försiktighetsåtgärd bör halsen skäras från dess framsida, men man bör stå ‘bakom’ djurets huvud, så att kniven kan sättas mot strupen från det hållet. Man ska alltså inte stå framför djuret och skära av dess hals.

Att jaga med vapen

Om ett vilt djur, vars kött är halal att äta, jagas med ett vapen och det dör, blir det halal och kroppen anses ren(tahir), om följande fem villkor är uppfyllda:

(1) Det vapen som används vid jakten ska kunna skära igenom, likt en kniv eller ett svärd, eller ska vara vasst,som ett spjut eller en pil, att det på grund av sin skärpa, kan riva igenom kroppen på djuret. Om ett djur jagats med en fälla, eller slagits ned med en bit trä eller en sten, då bli inte kroppen ren(tahir), och det är haram att äta dess kött. Om ett djur jagas med pistol, och dess kula är så snabbt att det tränger in i djurets kropp och river upp det, då blir djuret rent (tahir) och halal, men om kulan inte är tillräckligt snabb och kommer in i djurets kropp med tryck och dödar, eller bränner dess kropp med sin värme, och djuret dör på grund av värmen, är det en fråga om Ishkal (tvivelaktigt/omtvistat) om djuret är rent (tahir) eller halal.

(2) Jägaren ska vara muslim, om det är ett muslimskt barn ska denne kunna skilja mellan rätt och fel. 

(3) Jägaren ska sikta sitt vapen i jakten på det specifika djuret. Därför är det så att om en person siktar på måfå mot flera mål och dödar ett djur av misstag, då är inte djuret rent(tahir) och dess kött är inte halal att äta.

(4) När jägaren siktar bör denne recitera Guds namn, och det är tillräckligt, om han yttrar Guds namn innan målet träffas. Men om han inte recitera Guds namn avsiktligt gör det att djuret inte blir halal. Det finns dock ingen skada skedd om han, på grund av glömska, inte säger Guds namn.

(5) Djuret blir haram om jägaren når djuret först när det redan är dött, eller även om det är vid liv så har han ingen tid kvar för att slakta det. Och om han har tillräckligt med tid att slakta det, men ändå inte slaktar det, kommer köttet att vara haram.

Om två personer tillsammans jagar ett djur, och om en av dem uppfyller förutsättningarna för halal-slakt, medan den andra inte gör det; t.ex om en av dem yttrar Guds namn, medan den andra med avsikt inte gör det, innebär det att djuret inte är halal att äta.

Om ett djur skjuts med en pil, och sedan faller ned i vatten, och en person vet att djuret har dött på grund av en kombination av pilen och av drunkning, då är köttet inte halal. För att vara exakt: om man inte är helt säker på att djuret har dött bara på grund av att ha blivit skjuten med pilen, är det inte halal.

Om en person jagar ett djur, använder sig utav en jakthund eller ett vapen som denne olovligen lagt beslag på, då är det nedlagda djuret visserligen halal och blir dennes egendom. Men utöver det kvarstår faktum att han har begått en synd och ska betala ”hyresavgift” för vapnet och/eller hunden till dess ägare.

Om en person som använder sig av ett vapen såsom ett svärd, skär av några av djurets lemmar under jakten, då kommer de avskurna lemmarna att vara haram. Men om djuret slaktas i enlighet med villkoren ovan, kommer de återstående delarna av kroppen att vara halal och kan ätas. Men om nämnt vapen(svärd) delar djuret i två delar, med huvud och hals på ena sidan, och jägaren sedan når djuret när det är dött, blir båda delarna halal. Och samma sak gäller om djuret är vid liv när jägaren kommer fram, men det finns inte tillräckligt med tid för att slakta det. Men om det finns tid för att slakta det, och det är möjligt att djuret kan leva under en lite längre tid, är den del som inte innehåller huvud och hals halal om djuret slaktats(dvs blivit kluven) i enlighet med de regler som föreskrivs av Shariah, annars kommer även den delen också att vara haram.

Om ett djur klyvs i två delar med en pinne eller en sten, eller annat redskap med vilka jakt inte är korrekt, kommer den del som inte har huvudet och nacken att vara haram. När det gäller den del som innehåller huvud och hals; om djuret är vid liv och det är möjligt att det kan leva en liten tid, och det slaktas i enlighet med de regler som föreskrivs av Shariah, är den delen halal, annars blir även den delen haram.

Om ett djur jagas eller slaktas och dess unge som finns i kroppen, och som är vid liv, tas ur dess kropp, då kommer ungen vara halal om det slaktats i enlighet med Shariah, annars blir det haram.

Om ett djur jagas eller slaktas, och dess döda unge förs ut ur dess kropp, kommer det att vara rent (tahir) och halal, om det inte hade dött innan mamman dödades. Eller om ungen inte borde ha dött på grund av dröjsmål med att föra ut det ur moderlivet, och under den förutsättning att ungen är fullt utvecklad, med hårbeklädnad fullt utvecklad på dess kropp.

Att jaga med jakthund

Om en jakthund jagar ett vilt djur, vars kött är halal att äta, bör följande sex villkor vara uppfyllda för att det ska vara rent(tahir) och halal:

(1) Hunden bör tränas att när den befalls att fånga byten då gör den det, och när den hindras från att gå, då stannar den. Men om hunden inte stannar efter att ha närmat sig det nedlagda djuret, så finns där ingen skada. Det är nödvändigt att hunden bör ha en vana att inte äta någonting av bytet förrän dess ägare kommer. Men faktum är att om den skulle äta lite av bytet innan ägaren kommer, eller dricker dess blod, finns dock inget att invända.

(2) Jakthunden ska jaga under översyn utav dess ägare. Om den lurpassar på, och själv jagar, är det haram att äta köttet av detta djur. Faktum är att om jakthunden, av sig själv, följer ett byte och senare dess husse/matte hejar på, för att uppmuntra den att bytet snabbare, bör det undvikas att äta köttet av det bytet, detta på grundval av obligatoriska försiktighetsåtgärder.

(3) Den person som skickar hunden på jakt ska vara muslim, med alla de villkor som redan nämnts i bestämmelserna om jakt med vapnet.

(4) Jägaren bör uttala Guds namn när denne skickar hunden. Om han avsiktligt inte uttalar Guds namn, blir bytet haram. Men om han oavsiktligt, glömmer, att uttala Guds namn finns det ingen fara med det.

(5) Bytet måste dö till följd av såret som orsakats av hundens tänder. Därför; om hunden kväver bytet till döds, eller bytet dör på grund av sitt springande eller rädsla, är det inte halal att äta.

(6) Jägaren som skickat hunden skall komma fram till platsen när djuret är dött. Om det ännu är vid liv, bör det inte finnas tillräckligt med tid för att slakta det. Men om han når dit när det finns tillräckligt med tid att slakta djuret, men han inte slaktar det, utan låter det  själv, då är bytet inte halal att äta.

När den person som skickat hunden, når bytet när han kan slakta djuret, men djuret dör medan han förbereder sig för slakt, t.ex han blir försenad i att ta fram kniven, då är djuret ändå halal. Men om han inte har något, med vilket han kan slakta djuret, och det dör, då blir djuret inte halal. Men om han släpper djuret så att hunden kan döda det, då blir det halal.

Om en person skickar flera hundar, och de tillsammans jagar ett djur, och om alla av dem uppfyller villkoren i regeln för jakt med hundar ovan, är bytet halal, men om någon av hundarna inte uppfyller dessa villkor, är bytet haram.

Om en person skickar en hund för att jaga ett djur, men hunden jagar ett annat djur, är bytet halal och rent(tahir), och om den jagar ett annat djur tillsammans med detta djur (som det sändes ut att jaga), då är de båda halal och rena(tahir).

Om flera personer skickar en hund tillsammans och en av dem inte yttrar Guds namn avsiktligt blir bytet haram. Dessutom, om en av hundarna som skickas inte är tränad på det sätt som avses i regel ovan, är bytet haram.

Om en hök eller ett djur förutom jakthunden jagar ett djur, är bytet inte halal. Men om en person når bytet när det ännu är vid liv, och slaktar den på det sätt som föreskrivs ovan, då är dess kött halal.

1 kommentar

Är du rädd för döden?

to him

Alexandra frågar:

”Hej mammaMarie, min fråga kanske är personlig så du avgör om du vill svara eller inte. Det är en fråga många inte vill tala om. Är du rädd för döden? Varför är frågan så känslig för många? Vad tänker du?”

Hej Alexandra,

En mycket bra fråga. Det finns inget i livet som man med hundraprocentig tillförlitlighet kan vara säker på. Inget. Förutom döden. Ändå har folk svårt att prata om döden, vilket är rätt så paradoxalt eftersom vi människor alltid söker efter säkerhet, och längtar efter försäkringar om att det ena eller det andra kommer att ske. Men i grunden så finns inga såna garantier på något annat i livet, än just döden.

Genom historien så har alla samhällen alltid levat nära döden, och ofta har folk levt sina liv runt sin död – så att säga. Man har vetat vart man ska begravas, man pratar med folk om sin död, sin begravning och hur man vill att folk ska komma ihåg en. Äldre har alltid varit noga med att ofta ge yngre generationer tips om hur de ska leva och hur de ska välja när de tar beslut, allt för att försäkra sig om att efterlevande ska fortsätta i sin egen anda när man dör. Man vill fortsätta vara en del av de levande människorna även efter döden.

En del ledande personer i samhället har under deras livstid sett till att andra har byggt deras grav under tiden de själva lever. Till exempel Faraonerna som lät bygga sina pyramider som tog tusentals människor åratal att bygga. Och Mingdynastins härskare som lät bygga de 13 gravvalven utanför Beijing under sin livstid, den första tog 18 år att bygga. Eller så har befolkningen varit upptagna med att bygga gravvårdar åt folk som har dött, som t.ex Taj Mahal mfl. Många i samhället har, historiskt sett, varit upptagna med att bygga för döden, alltså har döden varit helt integrerad med vardagslivet på ett helt annat sätt än idag.

Idag är döden närmast utraderad ifrån vårt samhälle. Man har ‘byggt bort’ döden helt enkelt, och man anser att döden inte tillhör livet över huvud taget. Vi lejer inte bara bort allt arrangemang kring döden, man vill heller inte gärna ta med barn till begravningar och man vill helst inte prata om döden. Som alla säkert känner till, så är de flesta rädda för sådant som de inte känner till. ‘Det okända’ är alltid främmande, och skrämmer därför. Det finns dock de som kittlas utav allt som är okänt och ‘skrämmande’, och därför uppstår också många okulta rörelser, vilket vi kan se mycket utav i vårt samhälle idag.

Då det som är främmande plötsligt ‘drabbar’ någon man känner, så vet man idag inte hur man ska reagera och agera på det. Det resulterar allt för ofta att folk slutar umgås med den som har förlorat en kär familjemedlem, eller så kanske någon blir sjuk i en dödlig sjukdom och folk tycker det är obehagligt då det handlar om den onda bråda döden. Man är rädd att behöva höra talas om den, och då undviker man mer och mer de personer som har drabbats, ända tills de drabbade är lämnade ensamma i sin sorg.

Detta förhållningssätt är så synd, för när man kan hantera döden, då återgår man till sin sanna natur, och då kan man också hantera livet bättre. Men tyvärr inser folk inte det i denna ytliga och hektiska värld som vi lever i idag. När man tänker efter så borde att ”lära sig att hantera döden” vara ett skolämne.

Döden är alltså en verklighet som alla människor tror på. Men det är också en verklighet som de flesta av oss tycker om att hålla sig borta från.

I islam är döden inte slutet på vår existens; utan en passage, som tar oss från denna värld till livet efter detta vilket också är själva syftet med vår skapelse, och resultatet av vårt arbete här i livet. Frågan om vi är rädda för döden eller inte, beror helt på hur mycket vi har förberett oss inför vidräkningen på Domedagen. De som inte tror på ett liv efter detta, de räds döden då det innebär den totala förintelsen av dem själva. De som tror på ett liv efter detta, de räds döden för att de är rädda att deras gärningar inte varit tillräckliga för en evighet i komfort efter döden. I vilket fall som helst (tro eller inte tro) så bör vi alla hålla oss för goda för att gå omkring högfärdiga i livet, det bästa är att hålla sig ödmjuk inför allt i livet. För till syvende och sist så är vi inte större i livet, på denna jorden, än det eftermäle vi lämnar efter oss sedan vi dött.

Du frågar mig om jag själv är rädd för döden: Det där är så olika, beroende på vart jag befinner mig i livet för tillfället. Vissa gånger längtar jag efter döden, inte för att jag vill slippa ifrån livet särskilt mycket, utan mer för att jag känner till en del om livet efter döden och delar av det längtar jag efter. Men rätt så fort så kommer jag på andra tankar, och vill gärna leva kvar länge än. För jag själv känner att jag inte gjort tillräckligt här på jorden, och där kommer rädslan in:”Har jag förberett mig tillräckligt för min första natt i graven, för tiden efter, för Domedagen…?” Det är här: det jag gör just nu, de beslut jag tar, de ageranden jag gör idag, som gäller i evigheten. Kan jag försvara mig där? Man gör synder varje dag, och har jag ‘jämkat upp’ för de synderna så att vågskålen är till min fördel på Domedagen? Det är alltså inte själva döden jag är rädd för, utan snarare det tillstånd jag befinner mig i här i livet vid dödsögonblicket.

Ja, Alexandra, det är så mina tankar går gällande döden. Jag vet ju att Gud är Barmhärtig och Förlåtande, och jag kan bara hoppas att Han kommer att ha överseende med mina brister. Men för oss troende, till skillnad ifrån icke-troende, så har vi ett hopp som genomsyrar våra liv när det gäller döden. Det ser jag också är till stor hjälp, både i livets skeenden så väl som vid sorgearbetet efter en död familjemedlem. Även om jag ändå ser att faktiskt alla människor återgår till sin primära natur, dvs så som Gud skapade oss, vid dödsfall, och när folk tänker på sina döda så tänker de ändå att de har ett slags liv efter döden….det betyder att alla, egentligen, innerst inne tror på ett liv efter detta, och besitter en stark tro på Gud. Men folk är envisa ibland.

Ett råd att ha med sig i livet, som ger hög behållning både i detta livet och i nästa: Det är att upprätthålla en god karaktär [dvs att likt Profeten(s) ha ett ‘soligt’ förhållningssätt, vänlig, artig och vid gott mod]!

Detta, tillsynes banala, råd har en oerhörd tyngd hos Gud, och kan vara en avgörande sak den dagen Domen ska falla. Jag redogör några punkter här nedan, som visar hur viktigt detta karaktärsdrag är:

God karaktär är halva religionen (1).

En god karaktär är en välsignelse från Gud (2).

På Domens dag, kommer det inte finnas någon annan god gärning som är tyngre än god karaktär (3)

En man med god karaktär räknas som en man som alltid ber och fastar. Hans thawab (belöning) är lika stor som en som kämpar i Guds väg (Jihad) (4).

En bra karaktär löser synder så som vatten löser salt. Majoritet av de människor som kommer till Paradiset är de som har avstått från synder(Muttaqi) och de som har bra karaktär (5).

Gud har sagt att han skulle skämmas över att låta helvetets eld vidröra köttet av en person som besitter en god karaktär (6).

Imam Ja’far as-Sadiq (a) har sagt: Om du inte kan hålla goda ekonomiska relationer med människor, så visa åtminstone god karaktär genom att uppträda fint (8).

Imam Ali (a) har sagt: Uppträd fint med alla så att de visar tillgivenhet mot dig när du träffar dem. Och om du dör, känner de sig ledsna och säger ”Inna Lillah”. Uppträda aldrig på ett sådant sätt att de istället måste uttala;AlhamduLillah” när du dör (9).

Någon frågade Imam Ja’far as-Sadiq (a): Vad är definitionen av god karaktär och gott uppförande? Han svarade: Artighet, att tala behagligt och att möta människor på ett tillmötesgående sätt (10).

Den Heliga Profeten (S) har sagt: När du möter troende, hälsa på dem med ett leende. Det är ett tecken på god karaktär. Att prata artigt med din fiende är hövlighet. På detta sätt dras han till Imaan (Islam). Även om han inte blir en troende kommer åtminstone de troende att besparas ifrån dennes(icke troende) (ev) rackartyg (11).

I Imam Khomeinis testamente gav han många råd till sin son. Bland annat allt ovan nämnt, men också detta: Son! Akta dig, behandla inte dina barn illa. Ett dåligt beteende leder dig till helvetet. Ett dåligt uppförande förstör Imaan (tro) på samma sätt som vinäger förstör honung. När Saad bin Maaz[en stor man som levde med Profeten] dog, tog sjuttio tusen änglar del i hans begravningsprocession. Ändå var han tvungen att lida Fishar alQabr” eftersom han inte betedde sig fint med sina barn (12).

Slutligen:

Vi lever i en era av jämförelser. Vi jämför oss med andra: andra har gjort något, då ska jag också göra det – inte för att jag vill, eller har behov utav det, utan enbart för att andra har gjort det. Eller så begår någon annan en synd, och så tänker man att ‘om den där personen begår en synd, då är det okej att jag begår den här – lite mindre- synden’, och tänker att Gud ska bedöma min vågskål tillsammans med någon annan…att helvetet har begränsat utrymme och Gud ska välja bort en av oss på det sättet. Nej nåt sånt finns inte. Inte heller vill någon gärna gå i första ledet när det gäller att utföra gärningar som kan anses religiösa. Man vill gärna att någon annan går före, så att man kan gömma sig bakom den personen ifall andra attackerar en. (vad ska vi tidiga konvertiter säga om det? Vi har gått som ufon på gator och torg i väntan på att fler muslimer ska fylla gaturummet så att vi slipper vara så mycket i blickfånget).

Sluta med dessa jämförelser, det är sånt som hindrar en ifrån att anta en ‘god karaktär’. Den enda man ska jämföra sig med är sig själv, och man ska fråga sig – VARJE DAG – om man idag är ett steg närmre den person man har som mål att vara, än man var igår? Då är man på god väg att lyckas, inte bara i detta liv, utan även i nästa.

Källor:

(1).Wasaelus Shia, s. 331
(2). Wasaelus Shia
(3). Usul alKafi 2, s. 99
(4). Usul alKafi 2, s. 101
(5). Usul alKafi 2, sid 10
(6). Wasael Shia -2, sid 221
(8). Usul alKafi 2, sid 102
(9). WasaelusShia2. p 277
(10). Usul al-Kafi2, s. 103
(11). Mustadrakul Wasael 2, sid 51
(12). Mustadrakul Wasael 2, sid 334

Islamic Quotes About Death (11)

3 kommentarer