Arkiv för kategorin traditioner

Vi har redan haft ett land styrt helt i Sverigedemokratisk anda

Det ”ursprungliga” Sverige är det som Sverigedemokraterna(SD) vill bevara. Men i jakten på ”svenskheten”, dvs det som är ‘riktigt svenskt, och typiskt svenskt’, där lyckas de inte riktigt att få in någon fullträff. Frågar man dom, så har de inga konkreta svar på vad ”svenskhet” är. Jag ska hjälpa dom här lite grann med en liten historielektion om Sverige och svenskar i ”…fornstora da’r”. Kanske hittar vi någon ‘svenskhet’ i detta?

På 1100-talet var det svenska folket i sin helhet kristet. Då hade Götalands befolkning länge varit omvänt, beroende på att denna del av riket låg närmare de kristna länderna Tyskland, Danmark och England och därför hade frekvent samröre med dom.

Oftast trängde dock kristendomen inte så djupt in i den omvände nordbons sinne. Detta betecknas ganska tydligt då den ‘kloke’ bonden på tinget i Birka, vid Ansgars* andra besök, sa att det kunde vara nyttigt att hålla sig väl med de kristnas gud, så att man hade hans hjälp att räkna med, när de andra gudarna visade sig oblida. Han uttalade nog vad som för många hedningar var den egentliga bevekelsegrunden för att låta kristna sig.

Innan denna tid i Sveriges historia var inte landet ett enda rike, styrt under en enda konung. Det var Svealand, Östergötland och Västergötland som styrdes av var sin kung. Sedermera började man enas om att riket skulle ha en kung som skulle utses vid Mora Sten.

Hur som haver tillkom där ett antal kungaätter och när den gamla Uppsalaätten utslocknade med Olof Skötkonungs* söner omkring år 1060 och ny kung skulle väljas, blev svear och götar oense. För götarna ville ha en kristen kung medan svennerna ville ha en som blotade till Tor och Oden. Följden blev mycket långvariga strider mellan landskapen.

Striderna mellan olika landsändar fortfor även sedan hela Sverige blivit kristet. Då var orsaken den att Svealand, Västergötland och Östergötland tävlade om äran att få ge landet en konung. Såna inbördes strider var på den tiden inte alls underliga, för män från olika landskap betraktade varandra ännu som utlänningar. I Västgötalagen kallas en man från annat landskap för ”utländsk”, och om en sån dräptes i Västergötland betalades mindre i böter för honom än för en västgöte.

Omkring år 1130 valde östgötarna en man från deras landskap, vid namn Sverker, till kung. Och samtidigt valde svennerna en annan kung, han hette Erik. Dessa båda män blev stamfäder för konungaätter, som i mansåldrar tävlade om Sveriges krona, ända tills den Sverkerska ätten dog ut år 1222. Fyra kungar hade fram tills dess fått en våldsam död i dessa strider, medan andra klarade sig med nöd och näppe med livet i behåll.

Man kan i princip säga att Sverige styrdes utav en Sverigedemokratisk anda. Vissa delar av folket var skräckslagna för allt som kunde betecknas som utländskt. På den tiden var deras egna landskapsgrannar ‘utlänningar’ – och därmed mindre värda. Kristendomen var utav ”utländskt påbrå” och inte välkommen in i landet. De svenskar som hade minst med andra länder att göra (vilket på den tiden var Svealand) var de som ihärdigast höll sig till asatron och blotade vart 9:e år*(se nedan beskrivning för detta).

Om de utländska influenserna uteblivit, så är det ingen som vet hur länge vi i Sverige hade fortsatt med dessa fruktansvärda offer-riter! Och hade folket inte börjat ‘acceptera’ och tolerera varandra, ifrån övriga svenska landskap, så som fullvärdiga människor så hade vi idag antingen fortsatt med de interna stridigheterna och haft inbördes strider lite då och då. Alternativt hade vi istället för att vara det långa land vi idag är, så hade vi varit uppstyckade i 3-4 olika länder istället. Det är vad som skulle varit, och det som kommer att bli resultatet, ifall partier som Sverigedemokraterna får som de vill – ett idelt människohat!

Faktum är: inga utländska influenser = fullständig stagnation. Och man vet inte vilka av alla influenser som är de bra influenserna, precis som det var med kristendomens intåg i Sverige på den tiden. Då ansåg en stor del av vårt folk att detta var ett otyg och många präster tvingades fly landet eller dödades. Hade dagens SD regerat hade vi jagat ut ännu fler präster och bibehållit vårt vinter/vår- och midsommarblot. Hade det varit bättre för ‘Sverige och svenskarna’ om vi inte välkomnat och mottagit influenser utifrån? Det är mycket tack vare kristendomen som landet/folket slutade med mycket av sitt barbari.

Än idag raljerar folk ifrån respektive landskap så som varandes ifrån det ‘bättre’ landskapet; där folket är klokare, har bättre lynne och mer rejäl än de från andra landskapsändar. Detta visar att vi än idag har ett ‘vi-och-dom’ tänk gentemot varandra inom rikets gränser. Udden utav detta sätt att tänka har, tack och lov, slipats ned så när vi pratar på det viset så är det (för det mesta) på ett skämtsamt sätt och med glimten i ögat. Men var hade vi varit idag om vi fortsatt att hålla i de dåtida svenska traditionerna på det sätt som SD idag pratar om? En stockholmare som besöker Göteborg kan få höra en och annan gliring om 08:or osv…men hade det SD-lynne som florerade i Sverige på 1200-talet fått regera än idag, så hade det inte varit några gliringar, utan risken för ett bloddrypande allvar kunde ha varit överhängande.

Vi tycker att vi i detta land är så perfekta, civiliserade och moderna på alla sätt och vis, men inget utav det skulle ha varit om vi inte haft samröre med ”utlänningar” och dessutom adopterat mycket utav dessa utlänningars traditioner och kultur. Vi skulle ha kvarstått i det barbariska 1200-talets svenska traditioner och eftersom vi ska ”hålla på vårt” så hade vi fortfarande pratat så olika dialekter inom landets gränser att vi hade haft svårt att förstå varandra. Skillnaden vore att de nationalistiska partiernas slagord: BSS (”Bevara Sverige svenskt”) inte skulle funnits idag, istället skulle man se slagord så som: ”Bevara Västergötland västergötskt”, ”Bevara Svealand svealändskt” och ”Bevara Östergötland östergötskt”. Hade vi haft det bättre då?

Ett av SD:s paroller är att muslimer som kommer hit islamiserar vårt land, och att det skulle innebära att vi slungas århundraden tillbaks i tiden. Men faktum är ju att vi en gång levt i ett Sverige styrt helt i Sverigedemokratisk anda, och detta var under 700-talet fram till slutet av medeltiden. Det skulle innebära att om SD fick styrande makt så skulle vi slungas tillbaks till tidig medeltid, i islamiska länder är det samma tid då islam var som färskast. Det är den tiden SD vill ta oss tillbaks till. Kan man inte svensk historia, vilket tyvärr inte många gör idag och är en brist som SD vinner mark på, är det stor risk att man missar detta samband. SD och de muslimska wahabiterna har exakt samma tankesätt, samma mål, i deras strävan – att världen ska stå stilla, inget nytt får hända, allt ska vara precis som förut… sambandet mellan SD och de muslimska extremisterna har jag skrivit ett tidigare inlägg om HÄR.

————————————————————————————————————————————————————

*Ansgar = En tysk benediktermunk som på 800-talet kom för att kristna det hedniska norden. Även kallad ”Nordens Apostel”.

* Olof Skötkonung = Olof är den förste kung som bevisligen regerade över både Mälardalen och Västergötland och han är också den förste sveakung som döptes, förblev kristen och bidrog till Sveriges kristnande. Olof Skötkonung var dessutom först med att prägla mynt i Sverige.

*Blot = Vart nionde år hade man niodagarsblot (offer/tillbedjan), en gemensam fest där folk från hela sveariket deltog. Då offrade man nio stycken av varje varelse av manligt kön, även människor, och kropparna hängdes upp i en lund nära templet i Gamla Uppsala. Ingen fick utebli från dessa blot och alla sände gåvor till helgedomen, såväl kungarna som folket. De som antagit kristendomen var tvungna att köpa sig fria från deltagande, något som var grymmare än varje straff.

blot

7 kommentarer

Wudho – skillnader mellan sunni/shia

En läsare, Theres, ställde nedan fråga – tillsammans med fler frågor som ni kan hitta HÄR:

5. Varför tvättar sig shia från armbågen ner till handlederna. Jag har själv läst i Koranen att man ska tvätta sig från handlederna upp till armbågarna. (Koranen 5:6) Hur kan då en imam ändra på Guds ord.?? Jag kan inte tro att Gud har angett fel sätt i Koranen..Koranen är 100% rätt o ren!

SVAR:

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna, och stryk med [de våta] händerna över en del av huvudet och fötterna upp till fotknölarna. [Koranen 5:6]

I denna vers har två imperativa former använts: (1) ”faghsilu” som betyder ”tvätta” (i versen ovan används det något gammaldagsa ordet ‘två’), och (2) ”wamsuhu” vilket betyder ”torka/bestryk/gnugga”. Rent grammatiskt är det uppenbart att den första imperativa formen (”tvätta”) hänvisar till två objekt som är ”ansikte”(wujuhukum) och ”händer/armar” (aydiyakum), medan den andra imperativa formen också hänvisar till två objekt som är ”en del av huvudet” (ba’rao’sekum) och ”fötterna” (arjulakum).

Då det arabiska ordet ”ayd” (i ordet aydiyakum) representerar själva handen(som man greppar med) samt armen ända upp till axeln(med ett enda ord) så måste det därför specificeras mer exakt vilken del av armen som ska vara med i tvagningen, ifall inte hela armen ska inkluderas. Därför beskrivs i versen att man ska tvätta ”händer samt armarna upp till armbågarna” och alltså inte inkludera den delen av ”aydiyakum” som är ovanför armbågen. (Fråga en arab hur man säger ”hand” på arabiska. Hen kommer att säga ”ayd”(eller ”id”), fråga sedan hur man säger ”arm”, du ska se att du kommer att få samma svar på båda frågorna.)

Nu kommer vi till en av de viktigaste skillnaderna mellan Shia och Sunni i sättet att utföra wudhu. Sunniter tvättar underarmen från fingertopparna upp till armbågarna, och Shias tvättar underarmen från armbågen ned till fingertopparna. Så som nämnts i förra stycket ovan så betyder inte orden ”upp till armbågarna” att man ska tvätta från fingertopparna till armbågen eller vice versa, dessa ord anger endast den del armen som skall ingå i wudhu.

Hur ska vi då tvätta våra underarmar: från armbågen eller från fingertopparna? Svaret på detta problem anges i Sunnah. Ett av ansvarsområdena för Profeten var att förklara detaljerna i, och praktiskt visa hur, man följer de lagar och regler som finns i Koranen. Och, förvisso är det genom ahadither ifrån Imamerna av Ahlubayt som är det mest autentiska sättet att lära sig Profetens metod för att utföra wudho.

Zurarah bin A’yun berättar följande hadith: ”Imam Muhammad al-Baqir (A) sade: ‘Borde inte jag beskriva för er hur Guds Sändebud utförde wudhu?” Vi sade, ‘Ja.’ Vatten hämtades, och Imamen tvättade händerna, sedan avtäckte han sina underarmar. Han doppade sin högra hand i kärlet och öste den full med vatten och hällde det på pannan, han lät vattnet droppa till slutet av hans skägg och sedan drog han hela sin handflata över sin panna och ansikte en gång. Sedan doppade han sin vänstra hand (i kärlet), fyllde den (med vatten), hällde det på hans högra armbåge och sedan strök han med sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingertopparna. Sedan öste han (vatten) med sin högra hand, hällde det på sin vänstra armbåge och sedan drog han sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingerspetsarna. Sedan strök han den främre delen av huvudet och den övre sidan av fötterna med vätan på hans vänster och höger hand.”[Wasa’il, vol. 1, p. 272]

Vidare angående skillnader i wudhu för de som intresserar sig för andra detaljer:

Shia och Sunni lärda är överens om att det finns fyra obligatoriska steg i wudhu, övriga punkter; som att tvätta händerna, munnen och näsan (tre gånger) är enbart önskvärda. Den obligatoriska delen har förklarats i ovan angiven vers. Om vi går igenom denna vers finner vi att den bara innehåller tre delar. Den första delen tilltalar de troende när de står upp för bön, den andra delen uppger de kroppsdelar som måste tvättas och den tredje delen uppger vilka delar som ska strykas eller gnuggas. Låt oss se översättningen av ovanstående vers en gång till:

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.”

Efter att ha riktat sig till de troende, har de kroppsdelar som ska tvättas, nämnts efter ”faghsulu” (=tvätta) och de delar som ska bestrykas nämnts efter ”wamsahu” (torka/bestryk). Detta är en extremt tydlig vers och verkligen lätt att förstå.

Det råder oenighet mellan shia-sunni angående utförandet av wudhu och denna oenighet handlar om sista delen av ovanstående vers. Den shiitiska uppfattningen anges tydligt: två kroppsdelar ska tvättas under wudhu, dessa är ansikte och armar – och de två kroppsdelar som ska bestrykas med de fortfarande våta händerna(man ska alltså inte blöta händerna igen efter tvätt av armar), är huvud och fötter. Den shiitiska översättningen av versen har citerats ovan. Muhammed Knut Bernström har i den svenska översättningen i parentes lagt till ordet ”två”(som i ”tvätta”) för att passa den sunnimuslimska tolkningen, men ordet finns inte där i det arabiska originalet. Nedan presenteras översättningar av kända Sunnilärda. Sheikh ul Hind Maulana Mehmood ul Hasan översatte denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du står upp för bön, tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryk huvudet och fötterna upp till anklarna.”
Översättning av Koranen med ”Shaykh ul Hind” Maulana Mehmood Ul Hasan, tryckt i Lahore

En annan Sunni kommentator, forskaren och Deobandi-profeten , översätter Maulana Ashraf Ali Thanvi denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du är på väg att stå upp för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och stryk händerna över huvudet och även fötterna upp till anklarna.”
Översättning Maulana Ashraf Thanvi, sid 171, utgiven av ‘Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore, tryckt år 1954

Detta var den första översättningen av Thanvi, men en senare utgåva som publicerades av Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore har förändrat översättningen något såhär:

”O Troende! När du är på väg att stå för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och för handen över huvudet och tvätta även era fötter tillsammans med anklarna ” Översättning av Koranen, Maulana Ashraf Thanvi, utgiven av Taj Company.

Sunni kommentatorer lägger ofta till ordet ”tvätt” inom parentes för att bevisa sin övertygelse, ett ord som alltså egentligen inte finns med i Koranen på det stället.

Hur tvättade Profeten wudhu?

De beskyller shiamuslimer för att vara vilseledda när det gäller att bestryka huvud och fötter under wudhu, istället för att tvätta hela huvudet/öronen/nacken/ och kallar denna praxis grundlös. Vi kan ju fråga dessa vem som är bättre än Profeten(s) att beskriva det korrekta sättet att utföra wudhu? Ahle Sunnah-böckerna har Hadither som visar att Profeten själv beströk sina fötter och bad också Sahabahs att göra detsamma. Vi läser i Abu-Dawud – ”Book of Prayer” (Kitab Al-Salat) Bok 3, nummer 0857:

Berättat av Rifa’ah ibn Rafi ‘:
”Guds Sändebud sade: Er bön är inte komplett förrän ni utför tvagningen perfekt, så som Gud, den Upphöjde, har gett order. Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryka sitt huvud och sina fötter upp till anklarna. Sen ska ni upphöja Gud och lovprisa Honom. Sen ska ni recitera Koranen så mycket som det är praktiskt möjligt för er.”

Så står det i den arabiska versionen, men föga förvånande: i den officiella engelska versionen av denna tradition, har den sunnitiska översättaren lagt till ordet ”tvätta” inom parentes för att säkerställa att den traditionen passar in i den sunnitiska huvudfårans tro. Texten med parentes läses:

”Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och torka huvudet och (tvätta) fötterna upp till anklarna.”

Så står det i den engelska versionen (jämför alltså med originalet ett halvt stycke ovan.) Läs citatet ovan, utan det som står i parentesen så har du helt korrekt version.

Sahabas vittnar om att Profeten beströk fötterna med handen vid wudhu

Sahabah omvittnade också den Heliga Profetens tvagning och det framgår av dessa uttalanden att den Heliga Profeten brukade stryka sina fötter istället för att tvätta dem.

Abi Malik Al-Asha’ari:

Vi läser i Musnad Ahmed bin Hanbal, Volym 5 Hadith 21825:

”Muhammad Ibn Jaffar berättar från Saeed som återberättat från Qutada från Shaher Ibn Hushab från Abdul Rahman Ibn Ghanam från Abi Malik Al-Asha’ary som sade till sitt folk:” Samla er att be som Profeten bad”. När de samlats bad han om en skål med vatten för att utföra tvagningen (wudhu). Han sköljde sin sin mun, inhalerade vatten i näsan, tvättade sitt ansikte tre gånger, tvättade sin arm tre gånger, strök sitt huvud och övre delen av hans fötter, sedan bad han … ”

Vittnesmålen från Abi Malik Al-Asha’ary att han bad som den heliga Profeten och att han under wudhu beströk sina fötter, istället för att tvätta dem, är ett tydligt bevis på Profetens sätt att tvätta wudhu.

Uthman bin Affan:

Imam Ahmed noterar följande traditionen i hans Musnad, volym 1 Hadith 391:

”Hamran sa: Uthman bad om vatten och utförde tvagning, han sköljde, inhalerade in vatten i näsan och sedan tvättade han sitt ansikte tre gånger sedan tvättade han armarna tre gånger sedan beströk han huvudet och övre delen på fötterna. Då log han och sa: ”Kommer du nu att frågar mig varför jag log?” Han blev då tillfrågad: ”Nå, varför log du?” Han svarade: ”Jag såg Profeten (S) be om vatten nära denna platsen, sedan utförde han tvagning så som jag just har gjort, sedan log han(profeten) och sa, ”Undrar ni varför jag log?” Då svarade de: ”Oh Allahs Budbärare varför log du?” Han (s) svarade: ”Sannerligen, om slaven ber om tvagning och tvättar sitt ansikte, kommer Gud att avlägsna varje synd som hans ansikte gör, om han tvättar sin arm gäller detsamma för dessa, och om han stryker sitt huvud, kommer samma resultatet att gälla( för huvudet), om han stryker ovansidan av sina fötter gäller samma resultat (för varje fot).”

Denna hadith kan också läsas i Musnaf Abi Shaybah, vol. 1 sid 18.

Maula Ali(A):

Imamen i Ahle Sunnah Ibn Abi Sheybah registrerar följande tradition i hans Musnaf:
حدثنا وكيع عن الأعمش عن أبي إسحاق عن عبد خير عن. علي قال: لو كان الدين برأي كان باطن القدمين أحق بالمسح من ظاهرهما ولكن رأيت رسول الله صلى الله عليه وسلم مسح ظاهرهما

”Abd Khair berättar: Ali sade:”Om religionen grundades på (folks) omdöme, så bör undersidan av fötterna vara värdigare att torkas av än överdelen av fötterna, men jag såg Allahs Budbärare (s) torka fötterna på ovansidan(vid wudhu).”

Umar bin al Khattab:

Allamah Jalauddin Suyuti under kommentaren av versen om wudhu i hans aktade Tafsir Dur al Manthur skriver:

”Al Tabarani nämns i Al Awsat att han sa: Att bestryka fötternas ovansida nämndes framför Umar, Sa’ad och Abdullah bin Umar, så han sa: Umar är mer kunnig än du. Så Omar sade: O Sa’ad vi förnekar inte att Profeten beströk fotens ovansida”

Ahl’ul Sunnah Ulema har slagit fast att vid tvistefrågor acceptera vad Ibn Abbas sa/gjorde.

Al Hafidh Jalaludeen Suyuti skriver i Tafseer Itqan volym 2 sidan 217:

”Om en tvist uppstår bland Sahaba, är den bästa lösningen att ta hänsyn till Ibn Abbas, eftersom Profeten bad över honom ”O Allah välsigna honom med kunskap”.

Ibn Abbas ska alltså fungera som rättvisande, och han (liksom andra Sahaba torkade/strök sina fötter vid tvagning), och när Sahaba är i konflikt i en fråga då är Ibn Abbas ord av av största vikt.

Vi läser i Sunan Ibn Majah sidan 39, Kitab al wudhu och i Tafseer ibn Kathīr sidan 25, i kapitlet om wudhu:

Ibn Abbas sade: ”För wudhu, bör två delar tvättas och två delar bestrykas med handflatan”. Anas bin Malik sade: ”Koranen gav order om att stryka fötterna med handflatan”.

Vi läser i Umdahtul Qari Sharh Sahih Bukhari, Volym 1 sid 957, Kitab al wudhu:

”Ibn Abbas sade angående wudhu att två delar ska tvättas och två delar bestrykas (med handflatan). Allah(swt) gav order om att bestryka och människor i opposition till Allah (swt) började tvätta istället”.

Samma referens kan läsas i Musnaf Abi Sheybah Vol 1 också:
حدثنا ابن علية عن روح بن القاسم عن عبد الله بن محمد بن عقيل عن الربيع ابنة معوذ ابن عفراء قالت: أتاني ابن عباس فسألني عن هذا الحديث تعني حديثها الذي ذكرت أنها {رأت النبي صلى الله عليه وسلم توضأ وأنه غسل ​​رجليه} قالت: فقال ابن عباس أبى الناس إلا الغسل ولا أجد في كتاب الله إلا المسح.

”Rabyya berättar: Ibn Abbas kom till mig & frågade mig om den hadith där jag berättade att jag såg den Heliga Profeten tvätta sina fötter, då sade Ibn Abbas:” Folket insisterar på att tvätta men jag hittar inget annat i Allahs Boken förutom bestrykning med handflatan”

Jag ber våra motståndare att fundera lite extra på denna fråga.

[* OBS: ovanstående hänvisningar är alla sunnikällor]

————————————

Sättet som shia tvättar wudhu på

Tvätta ditt ansikte en gång obligatoriskt och en till gång frivilligt under tvagningen; tvätta på samma sätt båda armarna från armbågen ner till fingertopparna och stryk framsidan av huvudet och ovansidan av båda fötterna (från tå till ankel) med det kvarvarande vattnet som finns på dina händer efter tvätt av armar.

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna från armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.” [Koranen 5:69]

5 kommentarer

Finns det regler hur länge en kvinna måste sörja efter någons bortgång?

.

Amina frågade:  ”Du kan hjälpa mig med en fråga:) Det är nämligen så att vi haft många i vår närhet som har gått bort:( Endast män! Vi sorgetiden har jag uppmärksammat något som jag fått funderingar över, det är att kvinnan (änkan) har en visst period som hon ska ”dra sig undan”, så som det står i Koranen. Pga. risken för att vara gravid osv. Men nu är det så att kvinnorna har mer tradition i sig än religion, enligt mig. Man får ej noppa ögonbrynen, man får absolut ej lämna sitt hem på 4 månader och 2 veckor, man får ej träffa någon man alls osv. Skriv gärna om detta…. Kram”

När det gäller att sörja någon efter ett dödsfall så finns inga som helst ”måsten”, dvs wajib, att gå efter inom islam. När det gäller en kvinna, vars make har dött, så gäller självklart ”väntetiden”, s.k. ”uddeh” på arabiska. Den är på 4 månader och 10 dagar. Under denna Uddeh-period får hon inte gifta sig. Och detta är för att säkerställa ifall hon är gravid eller inte, och för att veta vem som barnets far i så fall är. Orsaken bakom väntetiden är alltså inte att hon ska gräva ned sig i sorg, utan handlar om barnets bästa. Om hon redan är höggravid vid makens dödsfall – låt oss säga att hon är i åttonde månaden – då kommer hon alltså att föda barnet inom 1 månad. Vill hon gifta sig direkt efter att barnet har fötts, så får hon göra det, hon behöver inte vänta ytterligare 3 månader och 10 dagar. Hennes uddeh-tid blir då bara 1 månad.

När någon av er dör och efterlämnar hustrur, skall de iaktta en vänteperiod av fyra månader och tio dagar [innan de får ingå nytt äktenskap]. [Koranen 2:234]

Och de som är havande skall invänta barnets födelse. Och för var och en som fruktar Honom gör Gud uppgiften lätt.” [Koranen 65:4]

På riktigt, om man strikt vill följa islamiska regler, och strunta i traditionella dogmas som oftast fängslar en människa till onödiga saker i livet: så är det mycket, mycket makruh (ev. gränsar det t.o.m till haram, men jag är inte helt säker) i islam att gråta och slå sig för någon som dött, vilket alltför ofta är fallet hos många. Det är även haram att klä sig i svart, med utgångspunkt ifrån att sörja. Faktum är att ALLA gärningar man utför som innehåller en protest emot det som hände, dvs att personen dog, är haram. Då det, i praktiken, innebär en protest emot Gud.

Profeten hade två söner med en av sina hustrur, Maria: Ibrahim och Tahar. Dessa båda dog och deras far, Profeten, satt vid deras grav och sa: ”Mitt hjärta är sorgset och mina ögon fylls med tårar, men vi vill inte göra något som Gud inte accepterar….” dvs även om han känner att han vill böla, gråta ut all sin ångest, och slå sig för bröstet så gjorde han inte det – eftersom det är haram, dvs något ”som Gud inte accepterar”.

De enda regler angående att sörja, inom islam, gäller alltså en kvinnas uddeh-period efter att hennes make dött. I övrigt så gäller alltid samma sak; dvs att man inte ska överdriva i sina sorgeyttringar. Islam innebär att leva, och även om en nära och kär har gått bort så vill Gud att de som ännu lever ska fortsätta att leva vidare: att planera för morgondagen, att intressera sig att vara fräsch och sund, att man ska fortsätta ta hand om – och finnas till för – de som fortfarande är kvar i jordelivet. Särskilt för de som på ett eller annat sätt är beroende utav en.

Vill man klä sig på något annorlunda sätt, för att markera att man är ledsen och sörjer så kan man klä sig i lite mörkare färger (bruna eller mörkblå kläder) en liten tid eller under uddeh-tiden t.ex, men inte i svart. 

En sörjande kvinna som talar med män är precis likvärdig med en kvinna som inte sörjer och talar med män.  Samma sak gäller om hon tittar på män och män tittar på henne. Reglerna är desamma både för en kvinna som sörjer och den som inte gör det. Hon måste klä hidjab för att det inte skall orsaka frestelser. Hon får tilltala en man även om han inte är mahram för henne, om det inte orsakar frestelser. Hon får även svara i telefonen och öppna dörren när någon knackar på.

Jag vet att det finns en uppsjö utav ingrodda traditioner som en del släpar på t.ex:  att hon inte skall tala med någon, att ingen bör se henne, att hon inte bör gå ut på gården, att hon inte ska plocka sina ögonbryn, att hon inte bör gå ut på taket, att hon inte bör vända sig mot månen, att hon inte bör tvätta utom på fredagar… osv har inte någon grund i den lag som Gud har givit oss. Tänk på det, och var måttfulla i ert beteende, Gud älskar de måttfulla!

 

4 kommentarer

När började man klä flickor i rosa?

.

Det är intressant hur saker och ting förändras med tiden. Till exempel, i en artikel i ”Ladie’s Home Journal” i juni 1918 stod det:

”Den allmänt accepterade regeln är rosa för pojkar och blått för flickor. Anledningen är att rosa, som är en mer bestämd och starkare färg, är mer lämpade för pojken, medan blått, som är mer känslig och prydlig, är vackrare för flickan.”

Smithsonian.com

Lämna en kommentar

Idag: världens största marsch mot förtryck

.

Om 16 miljoner människor hade marscherat någon annanstans i världen, oavsett anledning, så skulle det vara förstanyhet i varje nyhetssändning i åtminstone flera dagar, förmodligen veckor, efteråt. Särskilt om denna marsch var ett uttryck för protest mot något. Men inte ens en liten notis passerar i tidningar eller nyhetssändningar angående det ökande antal deltagare i den årliga marschen mot Karbala i Irak under Arbaeen (som markerar 40:e dagen efter Imam Husseins dödsdag). De marscherar till Imam Hussein och hans bror Abulfadel Al-Abbas (A), och skanderar slagord om lojalitet till Imam Hussein, stöd för islamisk enighet och mot förtryck och tyranni.

Miljontals besökare Imam Hussein (A) i Karbala idag för att återuppliva minnet av Ashura när Imam Hussein, hans hushåll, och vänner dog martyrdöden under Yazids armé i ett oerhört orättvis krig. 

Det är den största, årliga, tillställning som finns i världen. En tillställning vars antal deltagare ökar lavinartat varje år. Arbetet med organisationen och säkerheten kring denna marsch planeras långt i förväg och bör därför vara väl känt särskilt för amerikansk och europeisk militär och regeringar, och därför även utav världens nyhetsbyråer. Slutsumman av besökare, sedan Muharram månad fram tills idag, förväntas i år ligga på över 20 miljoner personer, varav hundratusentals kommer ifrån 62 länder, utöver Irak. Av dessa besökare har tusentals promenerat ända ifrån sina hemländer,  en del började alltså månader innan Arbaeen (som är idag) sin marsch mot Karbala, Irak.

Varför talas då inte mer i media om detta event? Alla dessa besökare som, trots dödshot, tar risken att delta i denna enorma marsch! Kan det vara så att man inte vill att världen ska lära känna Imam Hussein(A)? Vem han var, och vad han stod för? För han är inte bara en förebild för muslimer, utan för alla människor i världen, som kämpar emot förtryck, tyranni och för yttrandefrihet. I och för sig så förstår jag att man vill lägga locket på, särskilt i dessa dagar – då den s.k. ”arabiska våren” ännu är i färskt minne och man helst inte vill se fler länders folk gå ut på gatorna med syfte att välta sin egna förtryckare.

Kristna tjänstemän i Wasitregionen avbokade sitt jul och nyårfirandet på grund av att dessa högtider kolliderade med sorgehögtiden vid Imam Husseins Arbaeen.
Yousef Sirkoe, en kristen präst, sa: ”Vi vill skicka ett budskap till omvärlden att alla irakiska medborgare är en, det finns inga skillnader i religion eller lära.”
Han tillade att ”Vissa kristna familjer kommer att delta och stödja Imam Husseins processioner genom att tjäna de miljontals besökare som marscherar till Karbala.”

“Jag lärde mig från Husayn hur man kan vara förtryckt och bli en vinnare.”

/ Mahatma Ghandi

“Min tro är denna att Islam inte förlitade sig på användandet av svärdet av dess anhängare, men är resultate av den högsta uppoffringen som Husayn, den stora helgonlika personen stod för.”

/ Mahatma Ghandi

“Den bästa lärdomen som vi fick från tragedin i Karbala är att Husayn och hans kompanjoner var de trofasta troende som förlitade sig på Gud. De illustrerade att denna numeriska övermakt inte räknas när det kommer till sanning och falskhet. Husayns seger trots hans minoritet förundrar mig!”

/ Thomas Carlyle

“Imam Husayns uppoffring är inte begränsat till en nation eller ett land, utan det är det ärftliga tillståndet för hela mänsklighetens broderskap.”

/ Dr. Rajendra Prasad, Indiens första president

14 kommentarer

Om alla förstod en kvinnas verkliga status inom islam….

Jag kom ihåg i början, efter att jag konverterat till islam, umgicks jag lite då och då med en kvinna som sa att hon varje dag önskade att hon skulle vakna nästa dag och vara en man! Jag fattade ingenting?! Vad menade hon egentligen? Jag menar hon är ju muslim och jag VET ju hur stor kvinnan är inom islam. Detta var ju en av dörrarna som öppnade mina ögon för religionen i början. Hur kunde HON, som ju är FÖDD muslim, vilja vara man och samtidigt muslim?!?!! Jag minns att jag funderade en hel del kring detta – lite naiv som man kanske är ibland.

För enligt den information jag hade tagit till mig så hade män en enorm börda att bära, inom islam, i jämförelse med kvinnor. Ja, tillsynes i alla fall…. det beror förstås hur man ser på saken. Men att män bär ansvaret för all hushållsgöra, alla ekonomiska utgifter och brödfödan och till och med att ta hand om sina barn – samtidigt som han måste betala ett underhåll till sin fru….det tycker jag, personligen, känns som ett stort och tungt ansvar. Visserligen är detta mannens ansvar, vilket det finns stora orsaker bakom – men det ligger även en stor belöning i att hans fru honom genom att avlasta honom delar av bördan. Det är ju ett givet inom ett förhållande.

Jag har ju genom årens lopp släppt den där naiva synen: tron att bara för att det ÄR så inom islam, så betyder ju inte det att folk följer Guds budord. Faktum är att allt för få gör det. Jag har insett att det finns lika många män inom den islamiska ummahn som misshandlar sina fruar, som det finns inom det svenska samhället. Trots att det finns lagar om straff för sådant i Sverige, så hindrar inte det folk att puckla på sina kvinnor, och detsamma gäller inom islam.

De svenska lagarna tycker jag dock är rätt så tandlösa och klena när det gäller detta brott (kanske en straffutdelning på sin höjd 2 år?), men Guds lagar har betydligt strängare straff – ett här i detta liv, och ett i nästa. Jag kan för mitt liv inte förstå hur, till synes, religiösa män kan ta till misshandel mot sin fru när man ju är övertygad om Guds existens, och därmed konsekvensen av att bryta emot Guds lagar. Men, men… när ska man förstå sig på hur män tänker egentligen?

Men nu är ju också fallet som så att jag märkt att det inte finns någon tradition inom den ”traditionella” Ummahn att upplysa kvinnor om deras rättigheter inom islam. Och tyvärr så finns inte heller någon sådan tradition att upplysa pojkar och män om deras lagenliga skyldigheter inom islam…. om det fanns en sådan tradition så tror jag att de äktenskapliga förhållandena skulle se lite annorlunda ut inom den islamiska Ummahn. Men vi får väl lägga all vår hopp till denna, och framtida, generationer att försöka föra vidare en sådan utbildande tradition. För idag råder helt motsatt förhållande när en man och en kvinna ska gifta sig. Kvinnan göres väldigt ofta införstådd med att hon har en massa plikter, och mannen upplyses om alla hans ”rättigheter” (vilket alltför ofta innehåller information om hans blivande frus skyldigheter gentemot honom).

Jag kom att tänka på allt detta när jag såg nedanstående lilla bild:

12 kommentarer

Julhälsning till SD

Lämna en kommentar