Arkiv för kategorin traditioner

Världens största, och farligaste, pilgrimsfärd på intåg

Vår planets största sammankomst, alla kategorier. Detta sker VARJE ÅR! Förra året kom drygt 20 miljoner, förmodligen slås det rekordet även i år!

Hur många svenskar har hört talas om detta? Högt räknat: förmodligen ingen. Huffingtonpost och Independent News skriver om denna ‘jordskredshändelse’, som helt går omvärlden förbi.

Denna händelse (som heter Arbaeen), som sker varje år, 40 dagar efter s.k. ”Ashura”, dvs den dag i historien som Profeten Muhammeds(s) barnbarn, Imam Hussein, och hans anhängare brutalt slogs ned och dödades när de stod upp emot en korrupt och despotisk tyrann. Han anses av alla grupperingar i världen som en stor förebild som revolutionär och frihetshjälte. Det är också en orsak varför händelsen inte tas upp i några media.

Även om denna pilgrimsfärd mest klassas som en shiamuslimsk högtid, så deltar även sunnimuslimer, kristna, yazidis, zoroastrier och sabier både i vallfärden och i att servera pilgrimerna mat och dryck. Varje år slås nya rekord av antalet deltagare i vallfärden. De senaste 10 åren har dessutom våldet emot pilgrimmerna ökat hela tiden. Då det, som sagt, anses vara en shiamuslimsk tilldragelse så hotas de hela tiden utav ”sunnigrupper” så som daesch och isis mfl. I år är det farligare än någonsin, men deltagarna kommer säkert ändå inte att understiga förra årets dryga 20 miljoner. Så stark är drivkraften i händelsen som skedde över 1330 år sedan i Karbala, Irak.

En del börjar flera månader innan dagen ”Arbaeen”, för de börjar gå, till fots alltså, ända ifrån Indien och Pakistan, en del. Huffington Post skriver i sin artikel enligt nedan:

It’s not the Muslim Hajj, or the Hindu Kumbh Mela.. Known as Arbaeen, it is the world’s most populous gathering and you’ve probably never heard of it! Not only does the congregation exceed the number of visitors to Mecca (by a factor of five, in fact), it is more significant than Kumbh Mela, since the latter is only held every third year. In short, Arbaeen dwarfs every other rally on the planet, reaching twenty million last year. That is a staggering %60 of Iraq’s entire population, and it is growing year after year.


Above all, Arbaeen is unique because it takes place against the backdrop of chaotic and dangerous geopolitical scenes. Daesh (aka ‘Islamic State’) sees the Shia as their mortal enemy, so nothing infuriates the terror group more than the sight of Shia pilgrims gathering for their greatest show of faith.

There’s another peculiar feature of Arbaeen. While it is a distinctively Shia spiritual exercise, Sunnis, even Christians, Yazidis, Zoroastrians, and Sabians partake in both the pilgrimage as well as serving of devotees. This is remarkable given the exclusive nature of religious rituals, and it could only mean one thing: people regardless of color or creed see Hussein as a universal, borderless, and meta-religious symbol of freedom and compassion.

Why you have never heard of it probably has to do with the fact that the press is concerned more with negative, gory, and sensationalized tabloids, than with positive, inspiring narratives, particularly when it comes to Islam. If a few hundred anti-immigration protestors take to the streets in London and they will make headlines.. The same level of airtime is awarded to a pro-democracy march in Hong Kong or an anti-Putin rally in Russia.. But a gathering of twenty million in obstreperous defiance of terror and injustice somehow fails even to make it into the TV news ticker! An unofficial media embargo is imposed on the gargantuan event despite the story having all the critical elements of an eye-catching feature; the staggering numbers, the political significance, the revolutionary message, the tense backdrop, as well as originality.. But when such a story does make it through the editorial axe of major news outlets, it creates shockwaves and touches the most random people.

Among the countless individuals inspired by it, is a young Australian man I met several years ago who had converted to Islam. Evidently, no one takes such a life-altering decision lightly, so upon inquiry he told me it all started in 2003. One evening, as he was watching the news only to be drawn by scenes of millions streaming towards a holy city known as Karbala, chanting the name of a man he had never heard of: ”Hussein”. For the first time in decades, in a globally televised event, the world had caught an glimpse into previously suppressed religious fervor in Iraq.

With the Sunni Ba’athist regime toppled, Western viewers were eager to see how Iraqis would respond to a new era free from dictatorship persecution. The ‘Republic of Fear’ had crumbled and the genie had irreversibly escaped from the bottle. ”Where is Karbala, and why is everyone heading in its direction?” he recalls asking himself. ”Who is this Hussein who motivates people to defy all the odds and come out to mourn his death fourteen centuries after the fact?”

What he witnessed in that 60-second report was especially moving because the imagery was unlike any he had ever seen. A fervent sense of connection turned human pilgrims into iron filings, swarming together other as they drew closer to what could only be described as Hussein’s irresistible magnetic field. ”If you want to see a living, breathing, lively religion, come to Karbala” he said.

How could a man who was killed 1396 years ago be so alive and have such a palpable presence today that he makes millions take up his cause, and view his plight as their own? People are unlikely to be drawn into a dispute (much less one that transpired in ancient times) unless they have a personal interest in the matter. On the other hand, if you felt someone was engaged in a fight over your right to freedom, your prerogative to be treated justly, and your entitlement to a life of dignity, you would feel you had a vested interest and would empathize with him to the point where conversion to his beliefs is not a far-fetched possibility.


The Ultimate Tragedy

Hussein, grandson of the Prophet Muhammad, is revered by Muslims as the ”Prince of Martyrs”. He was killed in Karbala on a day which became known as Ashura, the tenth day of the Islamic month of Muharram, having refused to pledge allegiance to the corrupt and tyrannical caliph, Yazid.

He and his family and companions were surrounded in the desert by an army of 30,000, starved of food and water, then beheaded in the most macabre manner, a graphic tale recounted from pulpits every year since the day he was slain. Their bodies were mutilated. In the words of the English historian Edward Gibbon: ”In a distant age and climate, the tragic scene of the death of Hussein will awaken the sympathy of the coldest reader.”

Shia Muslims have since mourned the death of Hussein, in particular on the days of Ashura, then, forty days later, on Arbaeen. Forty days is the usual length of mourning in many Muslim traditions. This year, Arba’een falls on Friday 12 December.

Long Trek

I travelled to Karbala, my own ancestral home, to find out for myself why the city is so intoxicating. What I witnessed proved to me that even the widest-angle camera lens is too narrow to capture the spirit of this tumultuous, yet peaceful gathering.

An avalanche of men, women and children, but most visibly black-veiled women, fill the eye from one end of the horizon to the other.The crowds were so huge that they caused a blockade for hundreds of miles.

The 425 mile distance between the southern port city of Basra and Karbala is a long journey by car, but it’s unimaginably arduous on foot. It takes pilgrims a full two weeks to complete the walk. People of all age groups trudge in the scorching sun during the day and in bone-chilling cold at night. They travel across rough terrain, down uneven roads, through terrorist strongholds, and dangerous marshlands. Without even the most basic amenities or travel gear, the pilgrims carry little besides their burning love for ”The Master” Hussein. Flags and banners remind them, and the world, of the purpose of their journey:

O self, you are worthless after Hussein.
My life and death are one and the same,
So be it if they call me insane!


The message recalls an epic recited by Abbas, Hussein’s half-brother and trusted lieutenant, who was also killed in the Battle of Karbala in 680AD while trying to fetch water for his parched nieces and nephews. With security being in the detrimental state that makes Iraq the number one headline in the world, no one doubts that this statement is genuine in every sense.

Free lunch.. And dinner, and breakfast!

One part of the pilgrimage which will leave every visitor perplexed is the sight of thousands of tents with makeshift kitchens set up by local villagers who live around the pilgrims’ path. The tents (called ‘mawkeb’) are places where pilgrims get practically everything they need. From fresh meals to eat and a space to rest, to free international phone calls to assure concerned relatives, to baby diapers, to practically every other amenity, free of charge. In fact, pilgrims do not need to carry anything on the 400 mile journey except the clothes they wear.

More intriguing is how pilgrims are invited for food and drink. Mawkeb organizers intercept the pilgrims’ path to plead with them to accept their offerings, which often includes a full suite of services fit for kings: first you can a foot massage, then you are offered a delicious hot meal, then you are invited to rest while your clothes are washed, ironed, then returned to you after a nap. All complimentary, of course.

For some perspective, consider this: In the aftermath of the Haiti earthquake, and with worldwide sympathy and support, the UN World Food Programme announced delivery of half a million meals at the height of its relief efforts.. The United States military, launched Operation Unified Response, bringing together the massive resources of various federal agencies and announced that within five months of the humanitarian catastrophe, 4.9 million meals had been delivered to Haitians. Now compare that with over 50 million meals per day during Arbaeen, equating to about 700 million meals for the duration of the pilgrimage, all financed not by the United Nations or international charities, but by poor laborers and farmers who starve to feed the pilgrims and save up all year round so that visitors are satisfied. Everything, including security is provided mostly by volunteer fighters who have one eye on Daesh, and another on protecting the pilgrim’s path. ”To know what Islam teaches,” says one Mawkeb organizer, ”don’t look at the actions of a few hundred barbaric terrorists, but the selfless sacrifices exhibited by millions of Arbaeen pilgrims.”

In fact, Arbaeen should be listed in the Guinness Book of World Records in several categories: biggest annual gathering, longest continuous dining table, largest number of people fed for free, largest group of volunteers serving a single event, all under the imminent threat of suicide bombings.


Unmatched Devotion

Just looking at the multitudes leaves you breathless. What adds to the spectacle is that, as the security conditions worsen, even more people are motivated to challenge the terrorist threats and march in defiance. Thus, the pilgrimage isn’t a mere religious exercise, but a bold statement of resistance. Videos have been posted online showing how a suicide bomber blows himself up in the midst of the pilgrims, only to have the crowds turn out in even greater numbers, chanting in unison:

If they sever our legs and hands,
We shall crawl to the Holy Lands!


The horrific bomb blasts which occur year-round, mostly targeting Shia pilgrims and taking countless lives, illustrate the dangers facing Shias living in Iraq, and the insecurity that continues to plague the country. Yet the imminent threat of death doesn’t seem to deter people – young and old, Iraqis and foreigners – from making the dangerous journey to the holy city.

It isn’t easy for an outsider to understand what inspires the pilgrims. You see women carrying children in their arms, old men in wheelchairs, people on crutches, and blind seniors holding walking sticks. I met a father who had travelled all the way from Basra with his disabled boy. The 12-year-old had cerebral palsy and could not walk unassisted. So for a part of the trek the father put the boy’s feet on top of his and held him by the armpits as they walked. It is the kind of story out of which Oscar-winning films are made, but it seems Hollywood is more concerned with comic heroes and with real life heroes whose superpower is their courage and commitment.

Golden Dome of Hussein

Visitors to the shrine of Hussein and his brother Abbas are not driven by emotion alone. They cry be reminded of the atrocious nature of his death, in doing so, they reaffirm their pledge to his ideals.

The first thing that pilgrims do upon reaching his shrine is recite the Ziyara, a sacred text which summarizes the status of Hussein. In it, they begin the address by calling Hussein the ”inheritor” of Adam, Noah, Abraham, Moses and Jesus. There is something profound in making this proclamation. It shows that Hussein’s message of truth, justice, and love for the oppressed is viewed as an inseparable extension of all divinely-appointed prophets.

People go to Karbala not to marvel at the city’s landscape – lush with date palms, or to admire the mausoleum’s physical beauty, or to shop, be entertained, or to visit ancient historical sites. They go to cry. To mourn and experience the angelic aura of Hussein. They enter the sacred shrine weeping and lamenting the greatest act of sacrifice ever seen.

It is as though every person has established a personal relationship with the man they have never seen. They talk to him and call out his name; they grip the housing of his tomb; they kiss the floor leading into the shrine; they touch its walls and doors in the same manner one touches the face of a long-lost friend. It is a picturesque vista of epic proportions. What motivates these people is something that requires an understanding of the character and status of Imam Hussein and the spiritual relationship that those who have come to know him have developed with his living legend.

If the world understood Hussein, his message, and his sacrifice, they would begin to understand the ancient roots of Daesh and its credo of death and destruction. It was centuries ago in Karbala that humanity witnessed the genesis of senseless monstrosities, epitomized in the murderers of Hussein. It was pitch black darkness v. Absolute shining light, an exhibition of vice v. a festival of virtue, hence the potent specter of Hussein today. His presence is primordially woven into every facet of their lives. His legend encourages, inspires, and champions change for the better, and no amount of media blackout can extinguish its light.

”Who is this Hussein”? For hundreds of millions of his followers, a question this profound, which can cause people to relinquish their religion for another, can be answered only when you have marched to the shrine of Hussein on foot.

1 kommentar

Vänliga veckan

Doften av blommor sprider sig bara i vindriktningen, men en persons godhet sprider sig åt alla håll!


Man har återupptagit den s.k. ”Vänliga Veckan”, som i princip lades ned 1999. Den låg då sent på hösten och försvann i bruset av det nya, mer trendiga, Halloweenfirandet. Så man sket helt enkelt i den vänliga ansträngningen.

”Vänliga veckan” instiftades av tidningen Svenska Journalen redan 1946 sedan en trafikräknare under ett sex timmar långt arbetspass bara såg tolv personer som log, medan 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning…jag kan tänka mig att siffrorna ser dystrare ut idag.

Nu återlanserar Läkarmissionen Vänliga Veckan, den här gången är det vecka 7(denna vecka alltså) och jag tycker personligen att det är en ypperlig vecka att lägga den på, dvs veckan när Alla Hjärtans dag infaller. Denna Valentins dag, som knappast fanns (eller i alla fall knappt uppmärksammades) fram till och med 90-talets mitt har idag vuxit sig så stor att den blivit ännu en ångest på himlen för många. Jag har förstått att om man inte ger något till alla man känner denna dag, då är det ett bevis på att man inte tycker om dessa personer, och har man ingen kärlek att dela dagen med, så blir man ledsen och nedstämd för det, då man ser att alla andra(just det, det är alltid ALLA andra) har en kärlek att dela dagen med. Och så känner de sig ännu mer ensam bara för det….

Då är det väl bättre att man viker en helt vecka, där man uppmärksammar – den idag nästan bortglömda – vänlighetens konst, och inkluderar att alla ska vara vänliga mot alla. Det tycker jag om. En hel vecka har man på sig alltså, att träna upp de förtvinade smile-musklerna lite.

I år är det vänlighet i trafiken, i hemmet, på arbetsplatsen och på nätet som gäller. Jag har sett att man trycker extra mycket på ‘nätkärleken’, så jag får väl passa på och skicka cyberkärlek till alla mina läsare – jag älskar er alla! Även ni som hatar… 🙂 !

– Vänliga Veckan är ett fantastiskt arv och vi vill se det som en möjlighet att bidra med lite ljus i februarimörkret. Vårt mål är att inspirera till ett vänligare samhälle, en vänligare värld och inte minst ett vänligare samtalsklimat på nätet, säger Johan Lilja på Läkarmissionen.

Imam Ali sa:Gud uppskattar när människorna tänker vänligt om varandra och bedriver välgörenhet mot varandra.” [Qurrar al-hekam, s. 91]

Han sa även:”Era relationer och möten med varandra skall vara med hjärtlighet och värme. Servera varandra koppar, fulla med kunskap och lärande, den ena ger av sin till den andre samtidigt som den andre erbjuder sin. Alla blir då nöjda med resultatet.” [Nahj ol-Balagha, tal 214]

Profeten sa: ”Att le emot sin broder är välgörenhet”, och han levde verkligen upp till detta själv, för Imam Ali(bland många andra vittnesmål) sa: ”Jag har aldrig sett någon som ler mer än Guds Budbärare”

Hashtagga: #vänligaveckan


2 kommentarer

Hezbollahs TV-bevakning av julen

I dessa dagar är det många som diskuterar och funderar över om det är haram eller halal för muslimer att uppmärksamma julen på något sätt. Igår, juldagen, uppmärksammade Hezbollahs egna tv kanal, Al-Manar, de kristnas firande utav julen och Jesus(a) födelsedag fullt ut! Den islamiska kanalen sänder också vanligtvis gudstjänster, men den här julen verkar vara en av de mest omfattande rapporterade någonsin. Man sände från flera kyrkor, bland annat den Romersk katolska:

den Maronitiska:

samt från stora kyrkor i huvudstaden och från små kyrkor på landsbygden. Temat var samexistens, och Hizbollahs delegationer besökte kyrkans församlingar i hela landet:


Med särskilt fokus på de som ligger i blandade muslimsk-kristna områden. Och intensiv rapportering om kristna utomhusdekorationer i Hizbollah-dominerade södra delar och Bekaa byar. Gå gärna in i länken nedan och se jämförelsen mellan Iran och Hezbollahs reportage utav julhögtiden för deras länders kristna befolkning(dessa 2 länder är terrorstämplade utav väst), och de västallierade muslimska ländernas (Saudiockuperade Arabien, UAE och Kuwait) reportage av densamma.

I länken finns även Twitterinlägg ifrån Ayatollah Khameini, President Rouhani och irans utrikesminister Javad Zarif:

The Beirut Report

Lämna en kommentar

Är julen shirk? – God jul!

happyKelin FRÅGAR:

”Jag funderar på följande: 1. Att julen i grund och botten är shirk. Det där med att Gud blev människa, vilket jag vet till tusen procent att du inte står för. Men hur kan det komma gott ur något som ursprungligen går emot vår tro? Folk säger att det bara är traditioner, men traditionen har uppstått från shirk. Visst?

2. Hadithen där profeten frid vare över honom, säger att den som imiterar ett folk är en av dem. Betyder inte det att vi ska ta avstånd från andras högtider? Eller?

Är det inte en majoritet som anser att fira jul är haram?”


Hujjatullahs (‘Guds tecken’ – dvs Profeter, Sändebud och Imamer) födelsedagar är bland Ayyamullah(dvs Guds dagar) och de bör gärna uppmärksammas och åminnas på något sätt. Som det står i Koranen: ”Vi sände Moses med Våra budskap [och befallde honom]: ”Led ditt folk ut ur mörkret till ljuset och påminn dem om Guds dagar!”(Koranen 14:5) och Jesus sa: ”[Guds] fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag då jag skall uppväckas från de döda.” (Koranen 19:33).

Det finns inget fel i att uppmärksamma dessa dagar och om vi är kloka så bör vi, som en gemensam Ummah, intressera oss speciellt för våra Hujjatullahs födelse- och dödsdagar. Om vi väver in ett dylikt ‘firande’ in i vår kultur året om, är det nämligen ett vitalt sätt att hålla de religiösa historierna vid liv. De hundratals historier som finns om varje betydelsefull person som varit Guds tecken för mänskligheten skulle flyta upp till ytan och folk skulle vara mer medvetna om sin religions historia. Varje profet har vishet att ge oss. Islam följer människans natur och den basala människan är mer benägen att informera sig om saker och ting om det blir lite väsen om saker och ting. Man ‘upprätthåller religionen’ helt enkelt med dessa kulturella inslag. Om du går till en shia moské under årets lopp kommer du att se att vi uppmärksammar de flesta profeters och imamers födelsedagar och dödsdagar.

Du säger att julfirandet i grund och botten är ‘shirk’ (avgudadyrkan). Vad menar du med det? Menar du att om vi uppmärksammar julen så firar vi Guds son? För det första så firar i princip ingen julen för Jesus skull idag. Det hela har blivit ett kommersiellt spektakel, men det är ändå en långhelg, allt är stängt, folk är lediga – varför inte göra något åt saken, tänker många. OM man vill laga en middag, tända ljus och titta på Kalle Anka, vad finns det för fel i det? Om vi också säger några ord om Jesus, berättar om hans liv och hans födelse. Vi är muslimer, vi tror väl på Jesus? Visserligen var han en profet, och om vi uppmärksammar hans födelsedag så gör vi det i åminnelse utav att en profet föddes. Vad finns det för shirk i det? Har man gjort något dåligt då? Knappast. Lika lite som man gjort något dåligt om man inte vill göra det.

Vad som kanske bör undvikas i dylika fall skulle eventuellt vara såna saker som tomten. Och detta eftersom tomten har mer eller mindre blivit som ett substitut för Gud…föräldrar säger åt sina barn att vara snälla, annars kan tomten straffa dom, eller om barnen önskar sig något väldigt mycket och tjatar om det så hänvisar föräldrar sina barn att be tomten om det…kanske han svarar han…

Det lustiga när det kommer till diskussionen om julfirandet varje år, så är det oftast folk från ett och samma håll som säger att det är shirk med julen. Det är de som kallar sig ‘ahlel sunnah wal jamaah’. Det är samma personer som fastar under ”Ashuradagarna”(10 Muharram). Och denna fasta baseras på det judiska firandet utav Yom Kippur. Enligt sunnimuslimska traditioner som säger att när Profeten(s) kom till Medina så såg de att judarna fastade. Muslimerna frågade varför de gjorde det och de fick svaret att det är en judisk tradition ifrån Moses dagar att fasta i 25 timmar och under den tiden också be om gottgörelse för sina synder som tack för att Gud befriade det judiska folket ifrån Farao. Sunnitraditionerna säger då att Profeten skulle ha sagt att Moses är närmare oss(muslimer) än judarna och därför ska vi också fasta….och då menar deras(al-Bukhari, vol.3, B 31, nr 222 och Tirmidhis) traditioner att Profeten och muslimerna alltid fastade när judarna fastade. Vi firade alltså(och ni firar fortfarande) Yom Kippur!

Om man går efter din punkt nr 2 här ovan, så imiterade alltså Profeten judiska traditioner och därmed är vi alltså ”en av dem”, som du uttrycker det. Den logiska slutsatsen är då att egentligen är sunnimuslimer judar, då de imiterar judarna(?!) Är det okej att anamma judarnas tradition, men inte de kristnas? Tror du inte att Profeten anser att Jesus också är närmare oss(muslimer) än de kristna? Enligt denna tradition(som inte alls finns hos shia), så har till och med Profeten själv valt att följa ett folks tradition när han invandrade i deras landområde(staden Medina). Ska inte Profeten(s) ses som ett exempel för oss muslimer? Om han ”imiterade”(som du säger) ett folks traditioner, varför ska inte du göra det? Är du bättre än Profeten(s)?

Som sagt, jag håller inte alls med den bukhariska eller tirmidiskt återgivna traditionen, men eftersom du antagligen anser att den är korrekt så bör du ju vara mycket intresserad av att följa Profetens exempel. De flesta muslimer firar antagligen inte jul, men många gör ‘nånting’ på julaftonen, eftersom det är en internationell helgdag då allt ändå är stängt och dött ute i landet. Varför inte passa på och samla familjen runt julgröten? Berätta för mig igen, vad är det som är shirk i att hedra profeten Jesus födelsedag?

Svar på nr 1: Traditionen att hedra Jesus födelse uppkommer ifrån att folk älskat Jesus och vill sprida hans ord. Om vi (som muslimer) skulle uppmärksamma julen så gör vi det inte för någon ‘gudsson’ utan för en profet. Att anamma ett folks traditioner är tvärtom något mycket bra, om det inte går emot Islam. Och enligt er egna återberättelse så gjorde ju Profeten själv det.

Svar på nr 2: Nej, vi ska inte ta avstånd ifrån andras högtider. Gud säger i Koranen: ”[49:13] Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra….” Vad tror du är betydelsen i denna vers? Gud vill att jordens folk ska närma sig varandra, och det absolut bästa sättet är att använda sig utav varandras traditioner. Det känner du själv: om någon ickemuslim säger att de t.ex vill prova fasta i Ramadan månad, eller hälsar dig glad Eid, då blir du säkert lite extra mjuk inombords? Du känner dig instinktivt närmre den personen än andra som passerar, eller hur? Hur kan det då vara haram att ge någon annan den känslan?

Dessutom: Vi muslimer bryr oss inte om ‘majoriteten’ på det sätt som du uttrycker det. Om en majoritet utav media säger att islam är en krigisk religion, och att muslimer är galningar, ska man då följa det de säger? Om en majoritet i världen säger att slöjan är ett tecken på förtryck för kvinnor, har de sant då? Ska jag ta av mig min slöja i så fall? Om vi ska lyssna på majoriteten när vi utröner lagar och regler i islam, då är vi illa ute.

Ha en trevlig kväll. God Jul!



22 kommentarer

Happy Eid el Ghadir


Idag, den 18e Dhul-Hajjah, åtta dagar efter pilgrimsfärdens avslut, firar vi Eid el Ghadir som en hyllning till att Imam Ali blev utsedd som Profeten Muhammeds efterträdare i att förklara och uttolka Guds budskap, Koranen, åt folket.

Under profetens sista hajjfärd uppmanade Gud honom flertalet gånger att meddela folket vem hans efterträdare skulle bli, så att de som inte ännu förstått det skulle bli säkra på saken. Men då Profeten visste hur folket skulle reagera så drog han ut på det hela tiden. Tillslut varnade Gud honom med följande vers:

(1) [5:67] ”FÖRKUNNA, du Sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!”

Så på hemvägen ifrån hajj gick Profeten, vid källan Ghedir Khum, upp på en predikstol han låtit upprätta där, och höll ett långt tal där Han läste upp över etthundra koranverser och varnade människorna för deras gärningar och framtid. Sedan sade Han: ”Det verkar som att tiden för Herren att återkalla Mig har närmat sig, och jag måste svara på detta. Jag lämnar två stora ting som om ni håller fast vid dem kommer ni inte gå vilse ända till Domedagen. Dessa två ting är Koranen och mitt Ahlulbayt. De kommer inte att separeras ifrån varandra fram till den dagen de återförenas hos mig vid dammen i Paradiset(Kauthar)”

Vidare sade Profeten: ”Har inte jag mer utövanderätt över de troende, än vad de har över sig själva?” Människorna svarade: ”Jo, O Guds Sändebud.” Profeten(frid och välsignelser vare med Honom och Hans heliga Hushåll) lyfte då upp Imam Alis hand och sade: ”Den som jag är mästare till är Ali mästare till! O Min Herre och Gud, var en vän till den som är vän med Honom och var en fiende till den som är en fiende till Honom, hjälp den som hjälper Honom och överge den som överger Honom.”

Denna händelse har många Muhaditheen (de som dokumenterar traditioner) dokumenterat vilket innebär att den obestridligen är tillförlitlig. Bland de som dokumenterat denna tradition är Sahih Tirmidhi, Sunan ibn Majah, Khasa’is an-Nisa’i, Mustadrak al-Hakim, Musnad ibn Hanbal, adha’il as-Sahaba of ibn Hanbal, Tasfeer al-Kabir by Fakhrud Deen ar-Razi, al-Bidayah wa Nihaya by Ibn Kathir och många andra. Alla dessa lärda är bland de mest kända och respekterade lärda i den Islamiska historien.

Omedelbart efter att Profeten hade talat klart, uppenbarades följande Koranvers till Honom:
”Förnekarna av sanningen har nu misströstat om [att kunna göra slut] på er tro. Oroa er därför inte för dem – frukta Mig! DENNA DAG har Jag fullbordat er religion för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att ‘underkastelse under Guds vilja'(islam) ska vara er religion.” (Surah al-Ma’idah, 5:3)

När Profeten var färdig med sitt tal, bad han alla att ge sin trohetsed till Imam Ali(frid vare med Honom) och gratulera Honom. Då sade Umar och Abu Bakr: ”Bra gjort, O Abu Talibs son! Du har nu blivit alla de Troendes Mästare!”

(1) Några Sunni referenser som bekräftar att uppenbarelsen av Koranversen 5:67 kom precis innan Profetens tal i Ghadir Khum:

(1) Tafsir al-Kabir, by Fakhr al-Razi, under commentary of verse 5:67, v12, pp 49-50, narrated on the authorities of Ibn Abbas, al-Bara Ibn Azib, and Muhammad Ibn Ali.
(2) Asbab al-Nuzool, by al-Wahidi, p50, narrated on the authorities of Atiyyah and Abu Sa’id al Khudri.
(3) Nuzul al-Quran, by al-Hafiz Abu Nu’aym narrated on the authorities Abu Sa’id Khudri and Abu Rafi.
(4) al-Fusool al Muhimmah, by Ibn Sabbagh al-Maliki al-Makki, p24
(5) Durr al-Manthur, by al-Hafiz al-Suyuti, under commentary of verse 5:67
(6) Fathul Qadir, by al-Shawkani, under commentary of verse 5:67
(7) Fathul Bayan, by Hasan Khan, under commentary of verse 5:67

8 kommentarer

Dags att slå sönder den sista avguden som hotar Guds hus



Efter att ha erövrat Mecka, förstörde den heliga Profeten (S) alla avgudar som hade placerats i Guds hus Kaba. Under det att han förstörde den ena idolen efter det andra reciterade han följande vers ur Koranen:

”Säg,Sanningen har kommit och då har lögnen vikit; ja, lögnen är dömd att vika!”. (Koranen, 17: 81).

Profeten lämnade denna värld efter att ha slutfört Guds budskap. Men genom honom, informerade Gud tydligt mänskligheten att fullbordandet av Hans budskap inte innebär att ondska i världen är slut. Den kommer att fortsätta så länge mänskligheten existerar. Det kommer att finnas människor som står på Satans sida, vars uppdrag är att sprida ondska på alla möjliga sätt. Så länge människan existerar kommer det alltså att finnas de som kommer att föra med sig lidande och förstörelse i världen, men det kommer lika säkert att finnas människor som motsätter sig deras orättfärdiga handlingar.

Historien om det Saudiska Salafihuset är av en fullkomligt destruktiv och elakartad karaktär. Förs och främst kallas det ockuperade landet för ”Saudiarabien” sedan 1922. Denna familjen Saud är besatt utav en bokstavligt talat fascistisk tolkning av islam, och genom detta har huset Saud undergrävt varenda aspekt av islam.

Först började de med att förstöra inslag i den lokala sunnitiska och shiitiska kulturen genom att förbjuda kulturella sedvänjor som båda dessa riktningar av islam har. Detta åtföljdes av fysisk eliminering av shiamuslimerna. Källan till den saudiska rikedomen, oljan, finns i de östra delarna av landet, och har alltid varit ett shia-dominerat område. Sedan upptäckten av olja, har Saudi-Salafis tvingat shiamuslimerna att flytta till andra områden.

För att förstöra shiamuslimernas identitet och kultur, har saudierna infört den ena begränsningen efter den andra på dem. De åtnjuter väldigt få mänskliga rättigheter. Följande artikel är en krönika över de omänskliga förhållanden som shiamuslimerna i Saudiarabien har att leva efter:

CNN Report: The Persecution of Shia Muslims in Saudi Arabia

Men det är inte shiamuslimerna som har mött den största förstörelsen som skett från saudiernas händer. Den salafistiska ideologin har ensamt förstört allt som islam står för. Inte ens Koranen har skonats av Huset Saud. Genom att kalla denna underminering av Koranen ”Wahabi Koranen”, noterar Stephen Schwartz som skriver i The Weekly Standard:

”Den Wahhabitiska Koranen är anmärkningsvärd i detta; medan muslimer tror att deras heliga text dikterades av Gud och inte kan ändras , hittar man i den saudiska engelska versionen av Koranen tillägg, till den ursprungliga, för att ändra dess mening i en radikal riktning . Till exempel är det inledande kapitlet , som kallas Fatiha , och reciteras i muslimernas daglig bön och ( bland icke – wahhabiter ) även i åminnelse över de döda . De fyra sista raderna i Fatiha läses, i en normalt återgivande av det arabiska originalet (som denna översättning NJ Dawood , utgiven av Penguin Books) : Led oss ​​på den raka vägen , /den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gått vilse!

Wahhabi Koranen återger dessa rader : Led oss ​​på den raka vägen . / Vägen för dem på vilka du har skänkt Din nåd , inte den väg bland dem som har förtjänat din ilska ( såsom judarna ) , och inte heller bland dem som gick vilse (som de kristna ) . Wahhabi Koranen skriver denna översättning vid sidan av den arabiska texten som inte alls innehåller någon hänvisning vare sig till judar eller kristna .”

Och som om undergrävandet av den heliga Koranen inte var tillräcklig så har saudierna hårdnackat förstört det fysiska islamiska arvet. Ta t.ex Bibi Khadijas hus, den första av Profetens fruar och mor till hans älskade dotter Fatima. Detta hus var den plats där Profeten mottog många uppenbarelser från Gud, därav dess helighet. Den saudiska regimen har förvandlat platsen där hennes hus låg till offentliga toaletter. Ja precis – offentliga toaletter. Detta är deras kärlek till islam! Är inte detta ett tydligt sätt att förringa Profeten på?

Sedan har vi Jannat ul Baqi, den begravningsplats där Profetens familj; mor, far, fruar, barn och vänner (sahabas) begravdes. Saudierna har utplånat gravarnas totala existens. Notera att försök gjordes även att jämna Profetens egen grav med marken, men detta övergavs tillslut: I filmen nedan ser ni hur gravplatsen såg ut före(senare delen av videon, det ni kanske tror är hus eller moskéer är gravvårdar) och efter(inledningen av videon):

Wahhabi/salafis anser det stötande (och haram) att upprätta gravvårdar för profeter och dennes familj. Jag skulle vilja se hur den saudiska familjens gravar ser ut idag? Om deras gravar är utmärkta mer noggrant och synligt än profetens nära och kära, då anser de alltså att familjen saud är viktigare på alla sätt än hela det islamiska kulturarvet!

Några andra ”fjädrar” som man kan hitta Salafi-kronan är:

  • Förbud för egyptiska pilgrimer som använder sina besök till Kaba i en festlig stämning och spelar musik.
  • Festliga högtider som observeras av Shia pilgrimer.
  • Ett stort arbete med att segregera män och kvinnor under pilgrimsfärden.
  • Demolerandet av Banu Hashims gravar, stammen som Profeten (frid vare med honom) tillhörde.
  • Förseglandet utav Evas grav med betong(Eva= den första kvinnan på jorden).
  • Förstörelse utav Sayyid Imam al-Uraidhi ibn Ja’far al-Sadiqs (profetens barnbarns) grav, med hjälp av dynamit.

Listan är lång. Följande videoklipp berättar också den sorgliga historien om förstörelsen av viktiga landmärken från det islamiska arvet:

Nedan brittiska Sunnirörelsens kommitté har föreslagit en kampanj för att stoppa förstörelsen av det islamiska arvet och dess platser.

Varje år, vid tiden för Hajj, misshandlas rutinmässigt muslimer – som vill erlägga böner vid Jannat ul Baqi – utav de saudiska soldaterna. Det argument som saudierna ger är att Hajj är ett tillfälle för att be till Gud och sedan åka hem. Man måste fråga sig: Vad är syftet med att utföra Hajj? Den stora sufin Mansur Hussain al-Hallaj gav bästa möjliga svaret på denna fråga när han installerade en stenkub på bakgården av hans hus och började cirkulera runt den. Till hans förbryllade samtalspartner sade han, ”Om hajj inte har större betydelse än att cirkla runt en sten, så kan jag lika gärna göra det på min egen bakgård.”

Men det är just vad de saudiska kungligheterna, med dess Salafi-ideologi, vill att pilgrimerna ska göra. Och de ignorerar fullständigt att hajj är en av de få tillfällen, kanske den enda, när muslimer från hela världen kan mötas och diskutera sina problem. Hajj en alltså i princip ett ypperligt tillfälle för yttrandefrihet och en stor möjlighet att andas frihet på den heligaste muslimska platsen i världen.

Men yttrandefrihet är bannlyst utav Huset Saud. Det är därför den saudiska armén dödade hundratals iranska pilgrimer som 1987 skrek slagord emot Israel och USA (ingenting mot huset Saud). Och det är samma Saudfamilj, som uppmuntrar och underlättar syriska pilgrimer att arrangera demonstrationer mot den syriska regeringen under Hajj.

Hade Saudi-Salafi fascismen varit en fråga om inter-muslimska oenigheter, kan världen ignorerat det. Men så är inte fallet. Stormuftin Sheikh Abdul Aziz bin Abdullah som under sin predikan under Hajj hävdade att islam var en fredlig religion var bara ett hån emot hela den civiliserade världen. Detta är samme man som bara ett par veckor innan hade utfärdat en fatwa som säger att alla kyrkor i Mellanöstern bör förstöras: Källa:

Läs The Washington Times artikel om Grandmuftins fatwa

Vad världen måste inse är att huset Saud inte bara är en fiende till islam, de är den mänskliga civilisationens verkliga ärkefiende. Oavsett om du är kristen, jude, eller hindu så är du godkänd att dödas enligt salafistiska teologiska påbud. Genom intjänade pengar ifrån olja och hajj , har Saudhuset pumpat in miljarder dollar i ”pedagogiska” institutioner i västvärlden. Det tänkesätt som skapas i dessa institutioner är hatiska och paranoida. Dessa av Salafi förgiftade institutioner kommer aldrig att tillhöra sina värdländers kultur och miljö.

De kommer alltid att se på de länder som de fått öppna sina institutioner i, som fientliga platser som antingen ska reformeras eller förstöras . För att göra världen till en fridfull plats , måste det styrande Saudihuset stoppas . Ett sätt är att hålla ett öga på de pengar som kommer från Saudiarabien och in i dessa länder. Men ännu viktigare är att det bör finnas en gemensam ansträngning för att göra Mecka och Medina till oberoende internationella islamiska städer som regleras av ett internationellt organ där muslimer av alla övertygelser har auktoritet .

Detta organ ska ha kontroll över de miljarder dollar som intjänas ifrån pilgrimer varje år . Dessa pengar kan spenderas på att skapa institutioner för högre utbildning och olika muslimska välgörenhetsprojekt. Att dee hittills intjänade miljarder som familjen Saud har tillskansa sig har spenderats på att främja terrorism och Saudiprinsarnas beskydd utav kasinon och bordeller – är väl känt . Heliga pengar som kommer från heliga ritualer bör användas till välgörande och konstruktiva ändamål. Om inte detta sker, bör omvärlden förbereda sig för den rena ondska som kommer från Huset Saud .

Den heliga Profeten förstörde alla avgudar i Guds Hus. Men det finns en idol kvar att krossa – Saudistyret och dess wahhabitiska avträde.

11 kommentarer

Eid al-Adha Mobarak



Same procedure as always: det är förstås ett dividerande om vilken dag som är Eid, även detta år: en del firar idag, en del imorgon. Själv firar vi imorgon, och det är lika bra det, jag har inte tid med Eid idag. Men hur som helst så önskar jag er alla en glad och trevlig Eid och jag önskar att vi alla möts i Mecka nästa år inshaAllah!

2 kommentarer