Arkiv för kategorin Skilssmässa

Om alla förstod en kvinnas verkliga status inom islam….

Jag kom ihåg i början, efter att jag konverterat till islam, umgicks jag lite då och då med en kvinna som sa att hon varje dag önskade att hon skulle vakna nästa dag och vara en man! Jag fattade ingenting?! Vad menade hon egentligen? Jag menar hon är ju muslim och jag VET ju hur stor kvinnan är inom islam. Detta var ju en av dörrarna som öppnade mina ögon för religionen i början. Hur kunde HON, som ju är FÖDD muslim, vilja vara man och samtidigt muslim?!?!! Jag minns att jag funderade en hel del kring detta – lite naiv som man kanske är ibland.

För enligt den information jag hade tagit till mig så hade män en enorm börda att bära, inom islam, i jämförelse med kvinnor. Ja, tillsynes i alla fall…. det beror förstås hur man ser på saken. Men att män bär ansvaret för all hushållsgöra, alla ekonomiska utgifter och brödfödan och till och med att ta hand om sina barn – samtidigt som han måste betala ett underhåll till sin fru….det tycker jag, personligen, känns som ett stort och tungt ansvar. Visserligen är detta mannens ansvar, vilket det finns stora orsaker bakom – men det ligger även en stor belöning i att hans fru honom genom att avlasta honom delar av bördan. Det är ju ett givet inom ett förhållande.

Jag har ju genom årens lopp släppt den där naiva synen: tron att bara för att det ÄR så inom islam, så betyder ju inte det att folk följer Guds budord. Faktum är att allt för få gör det. Jag har insett att det finns lika många män inom den islamiska ummahn som misshandlar sina fruar, som det finns inom det svenska samhället. Trots att det finns lagar om straff för sådant i Sverige, så hindrar inte det folk att puckla på sina kvinnor, och detsamma gäller inom islam.

De svenska lagarna tycker jag dock är rätt så tandlösa och klena när det gäller detta brott (kanske en straffutdelning på sin höjd 2 år?), men Guds lagar har betydligt strängare straff – ett här i detta liv, och ett i nästa. Jag kan för mitt liv inte förstå hur, till synes, religiösa män kan ta till misshandel mot sin fru när man ju är övertygad om Guds existens, och därmed konsekvensen av att bryta emot Guds lagar. Men, men… när ska man förstå sig på hur män tänker egentligen?

Men nu är ju också fallet som så att jag märkt att det inte finns någon tradition inom den ”traditionella” Ummahn att upplysa kvinnor om deras rättigheter inom islam. Och tyvärr så finns inte heller någon sådan tradition att upplysa pojkar och män om deras lagenliga skyldigheter inom islam…. om det fanns en sådan tradition så tror jag att de äktenskapliga förhållandena skulle se lite annorlunda ut inom den islamiska Ummahn. Men vi får väl lägga all vår hopp till denna, och framtida, generationer att försöka föra vidare en sådan utbildande tradition. För idag råder helt motsatt förhållande när en man och en kvinna ska gifta sig. Kvinnan göres väldigt ofta införstådd med att hon har en massa plikter, och mannen upplyses om alla hans ”rättigheter” (vilket alltför ofta innehåller information om hans blivande frus skyldigheter gentemot honom).

Jag kom att tänka på allt detta när jag såg nedanstående lilla bild:

12 kommentarer

Bakom fasaden?

.

.

Ja nu har det börjat igen: jakten på muslimerna. Och det är den statliga televisionen själv som går i bräschen den här gången. Jag hade inte tänkt kommentera det hela, men jag antar att man som muslimsk bloggerska inte bara kan hålla munnen när sånt här börjar. Jag har inte sett hela Uppdrag granskning som går med dold kamera och ställer några väl valda (?) frågor till diverse imamer i olika moskéer.

Som shiamuslim hade jag varit mycket tacksam om de även gått till en shiamoské och ställt samma frågor, nu när de ändå höll på, liksom. Men jag tror att de kan har gjort det för jag såg att de varit i en moské i Järfälla och där finns en shiamoské, men svaren de fick var kanske inte så kontroversiella att de fann det intressant att spela upp inför den svenska publiken. Men å andra sidan så känner jag ändå lite tvivel på att de gjorde det, eftersom kvinnorna bar niqab, och jag känner inte till en enda shiamuslimsk kvinna som klär sig detta plagg – i Sverige. Många gör det i sina hemländer, men inte i Sverige.

Två f.d. muslimska kvinnor klädde sig i niqab och dold kamera, och gick alltså sedan till olika moskéer och pratade med några av deras företrädare. De ville ha svar på 4 frågor:

1. Får en man gifta sig med mer än en kvinna?

2. Har en kvinna rätt att bestämma över sin egen kropp och därmed neka sin man sex.

3. Får en man slå sin hustru?

4. Om hon gör det får hon då ringa polisen?

En företrädare för en institution, särskilt en religiös sådan, ska alltid, utan undantag, ge seriösa svar som håller en närmare granskning: oavsett om det är inför kameror eller inte. Man ska även kunna ställa följdfrågor, vilket jag inte uppfattade att kvinnorna gjorde, men det var väl också en del i själva skådespelet. Han ska kunna motivera sina svar genom de lagar och regler han företräder.

När det gäller fråga nr 1 är svaret: JA! En man får gifta sig med fler än en kvinna, under vissa förutsättningar. Frågar man en muslim, om islamiska lagar, då får man det svaret oavsett vem som frågar. Om dessa förutsättningar inte finns, så ska han inte gifta sig. Gifter han sig ska han fråga henne om lov. Hur som helst; om en man ändå gifter sig med ännu en kvinna så måste inte den första acceptera det. Det är inte säkert att hon orkar leva under de förhållandena. Hon kanske är svartsjuk, och svartsjuka är svår att leva med. Då har hon möjlighet att begära skilsmässa, genom att prata med en imam eller domare och uppge orsak till skilsmässan, och mannen kan tvingas skilja sig ifrån henne, eller den andra frun.

I Sverige får man inte ha fler än en fru, men han kan ha hur många älskarinnor han hinner med. Däremot är det strängt förbjudet att han knyter några som helst hymens band med dessa kvinnor. Han får inte ge några som helst löften till dom, att han vill ha något att göra med dom för resten av livet, eftersom han redan har lovat en annan kvinna detta. Om denne mans svenska (ickemuslimska) hustru inte accepterar dessa ”konkurrenter” så är det mycket troligt att hon begär skilsmässa ifrån sin man, alternativt stannar hon ändå kvar av orsaker hon själv har: kanske kärlek, kanske status, kanske ekonomi mm.

Alla som känner till minsta lilla om islam känner till svaret på fråga nr 1. Så det är egentligen bara sensationsjournalistik som gör att man ställer denna fråga. Inget annat. 

I Sverige har det ingen betydelse vad imamen svarar, för om en man gifter sig med fler fruar kommer deras äktenskap inte att kunna registreras i de svenska rullorna. Följden blir att de får leva som sambor. Kanske han gör en överenskommelse med sina fruar att bo var annan vecka hos dom. Det är enligt svensk lag inte förbjudet för en man att ha ett förhållande med en kvinna, vara inneboende hos henne var annan vecka, samtidigt som han har en fru som han bor hos de andra veckorna. Så vad är självaste sensationen?! Själv anser jag att SVT här pratar dubbelmoral. Jag är rätt säker på att flera av SVT:s anställda har en eller två vid sidan av en äkta hälft. Men det gör inget, för det är inte laga förbjudet i Sverige: därav ingen sensation.

Fråga nr 2 döljer en inneboende åsikt hos frågeställaren: dvs SVT i detta fall. Den åsikten går ut på att kvinnor inte är sexuella varelser. Ute i det svenska samhället skriker media, dagligen, att kvinnor är en sexuell varelse, att hon ska bejaka sin sexualitet osv. Men nu, när man ställer frågan om en muslimsk kvinna, då ställer man frågan alltså: ”Får en kvinna neka sin man sex?”. Som om det mest naturliga för en kvinna skulle vara att inte vilja ha sex. Den motsatta, och uppenbara följdfrågan enligt mig, ställs inte: ”Får en man neka sin fru sex?”. Svaret är nej på båda frågorna, nämligen. Sex är en rättighet i ett äktenskap. Och har man ingen uppenbar anledning, som att man är sjuk eller dylikt, så bör man faktiskt inte neka varandra den saken. Detta är inte att förväxla med tvång, ingen får tvinga sig på någon annan. Någonsin. Tvång är förtryck, vilket faller under kategorin Haram (Förbjudet) i islam.

Varför? Kan man förstås fråga sig. Jo, för att sex är en av människans drifter och idkande utav sex, utanför äktenskapet, inte är tillåtet i islam. En man som nekar en fru sex är värre än en kvinna som nekar sin make. För att en man kan, om han ids, gifta sig med en annan, men det kan inte en kvinna. Därför bör han, även om han så låge på dödsbädden, (Okej kanske lite överdrivet exempel), säga ja till sin fru om hon vill idka sådant umgänge. Men eftersom de statligt anställda journalisterna inte anser en kvinna vara en sexuell varelse, hon är alltså en som helst avstår sex, så ställer man bara frågan ensidigt. För de kan väl aldrig tänka sig att en kvinna skulle begära att en man skulle tvingas ha sex utav en kvinna?! Särskilt om hon vore hans egen fru!! Svindlande tanke…! Jag tror att deras frågeställning säger mer om deras egna liv och erfarenheter än något annat….

Fråga nr 3 är utav en sort som, likt fråga nr 1, bör hämtas ifrån islam rättsvetenskapliga principer. Och enligt dessa får man inte slå sin fru. Varför skulle man få det? Man får inte slå någon, om det inte är krig och man slår för att skydda. Jag såg UG lite sporadiskt på nätet och jag tyckte mig se antydningar att man får slå en fru lite grann bara. Vilket är rent nonsens. Analfabeter tolkar sånt de läser som de själva önskar. Efter egen mage, helt enkelt. Ni kan läsa HÄR vad det står om att slå kvinnor.

Fråga nr 4 är ju bara idiotisk. Om man blir slagen, och vill ringa polisen så får väl vem som helst ringa polisen! Oavsett vem som slår. Saken är att man känner sig otrygg, och det är väl då polisen ska komma? En logisk följdfråga skulle vara; var i Koranen eller sunnah står att man inte får ringa polisen?! Det är mannen som har största ansvaret hemma, och hans absolut största och första plikt i hemmet är att se till att familjen har trygghet och säkerhet. Allt annat är sekundärt. Om det är han själv som skapar otrygghet, och han är den som har ansvaret, då måste han också ta sitt ansvar även här. Muslim eller inte, spelar ingen roll. 

Hur imamer kan påstå att de inte får ringa efter hjälp fattar jag inte. Det minsta de kunde göra vore att visa sig bekymrade över kvinnan som pratar och erbjuda att han, och några andra män, ska komma och prata med hennes man och reda ut hans aggressionsproblem. Sedan kan de komma överens om att ha efterföljande kontakter med honom, och frun, under en längre tid så att mannen känner sig bevakad. Om de sedan ser att inget blir bättre bör imamen se till att själv ringa polis, om han inte får kvinnan att göra det. Svaret imamerna gav har inget med islam att göra, utan bara speglar bara deras egna åsikter.

En moské är inte som en kyrka: dvs enbart en bönesal. Det är ett ställe där folk ska känna sig trygga att komma och ventilera alla deras bekymmer, och dessutom får hjälp med dom. Att säga att någon, i princip, ska sitta ned och hålla käften så att mannen inte hittar orsak att slå – är ju rena rama smörjan. HUR kan de tro att man ska känna förtroende för den institutionen, i förlängningen? Familjens barn, som de ju hoppas ska bli moskéns framtida trogna besökare, kommer ju att lägga märke till stödet ifrån imamer och moskén och känna en trygghet i dom. Och på så sätt får man en framtida publik där. Men om man struntar i familjeproblem, även  om de presenteras för dom, så kommer barnen att alieneras ifrån dessa religiösa institutioner när de blir vuxna. 

När de sedan, som vuxen, ser sitt liv i ett bakåt-perspektiv och upptäcker att den lilla hjälp deras mamma fått kom enbart ifrån det svenska samhället; hur ska de då känna att de tillhör den muslimska sfären? Om man har haft det svårt och inte fått hjälp ifrån sina egna trosfränder, och detta också på grund utav en uppdiktad religiös lag (om att inte få ringa polisen t.ex)! Som muslim måste man hjälpa andra muslimer, som imam och företrädare för religionen och alla muslimer, så är plikten desto större.

Hur som helst känns det som en gärning med en tanke bakom, det här Uppdrag Granskning-projektet. Den är vältajmad med syftet: Samtidigt som rättegångarna emot Breivik och Mangs rullar pågår, vill man förstärka och bekräfta den bild dessa gärningsmän har utav sina ”targets”, muslimerna. Kanske man någonstans hoppas att om hela befolkningen ser hur rätt de har, så kanske domarna emot dom blir mildare. Dessa ohyggliga gärningsmän har redan en skara beundrare, de kommer nu att bli ännu fler. Är detta Svt:s uppdrag?

____________________________________________________

Update:

De hade ett efterföljande Debatt igår kväll angående ovanstående program. Det snällaste man kan säga är att det var KAOS! Ingen struktur. Alla pratar och skriker. Svt måste lära sig att styra upp de här debatterna, när man inbjudit folk i en, för vissa, överkänslig fråga. Ingen kom till tals. 

Ett tips är att alla som börjat prata, får säga sitt. Det är jättejobbigt att sitta som tittare och se på detta skenande tåg. Det händer allt för ofta. Och man stänger tv:n efteråt och känner sig blåst på allt! Belinda Olsson (programledaren) hade kunnat säga till den där imamen från Malmö att nu räcker det! Han har tyvärr använt alltför mycket av sin taltid, och ge andra chansen att prata. Varken vissa av kvinnorna och de andra företrädarna för muslimska organisationer fick prata. Jag vill GÄRNA höra deras åsikter. Det verkar ibland som att om man ser att någon sitter på ”fel” sida av debatten, så ska de inte få prata. Men det är ju just den sidan vi alla vill höra!!

Nej, jag blir trött på sånt här. Den där kvinnliga imamen, hon var duktig: när  hon fick ordet utnyttjade hon det bra och väl och fick mycket konkret sagt. Men även hon hade mycket att säga. De borde ha förlängt Debatt ikväll, då det faktiskt ändå är Svt som öppnat upp en fråga och de borde ha stått till tjänst med mer debatt-tid i frågan. Jag hoppas bara att det blir förändringar i de islamiska institutionerna hädanefter, så att de passar oss svenska muslimer i det svenska samhället, och man tar bort alla dåliga kulturella inslag.

 

Profeten sa: ”Den bästa muslimen i fråga om tro är den som har det bästa uppförandet, och den bästa av er är de som har det bästa uppförandet gentemot sin hustru.”

38 kommentarer

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (5)

https://i0.wp.com/www.ocaladivorcehelp.com/divorce-lawyer-for-men.jpg

Andra argument och åberopanden

Förutom de åberopanden och argument som har nämnts i boken “Äktenskapliga rättigheter” finns det andra mer övertygande argument och åberopanden som stöd för våra synpunkter. Styrkt av dessa argument kommer vi fram till slutsatsen att koranversen “hedersamt bibehållande och vänligt frigörande” är en generell och oinskränkt princip. Inom den ramen kan kvinnors rättigheter läsas och iakttas. Ju mer en man studerar denna punkt desto klarare kommer han att finna den och han kommer att inse den förnuftiga inställningen i Islam.

Imam al-Sadiq (fvmh) har kommit med följande uttalande: ”När en man vill gifta sig med en kvinna så bör han säga: “Jag erkänner det löfte som Gud har tagit av mig, att jag kommer att behålla kvinnan hedersamt eller släppa henne fri med vänlighet”.

I koranen står det att läsa:

“Hur skall du ta det, när var och en utav er har varit delaktig med den andra, och de från dig har tagit ett högtidligt fördrag?” (4:21)

Både shi’itiska och sunnitiska kommentatorer är överens att med “högtidligt fördrag” menas samma överenskommelse som Gud har tagit av männen med frasen: “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”. Det är samma löfte om vilken imam al-Sadiq (fvmh) sade att, vid giftermålstillfället, så bör mannen lova och erkänna: ” hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”.

Det finns ett välkänt uttalande från Profeten, som han uttalade i samband med sin sista pilgrimsfärd och som både shi’a och sunni har återgivit:

“Åh, människor! Håll Allah i sinnet och räds Honom i respekt för kvinnorna, därför att ni har tagit dem i Allahs förtroende och ni har gjort laglig deras kyskhet för er själv genom Allahs ord”.

Ibn al-Athir skriver i “Kitab al-nihayah”: “genom Allahs ord”, som den heliga profeten uttalade, och genom vilken kvinnornas kyskhet blev juridisk, är desamma som de som är uttryckt i Koranen genom versen: “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”.

av Shahid Mutahhari

https://i1.wp.com/progressivestand.com/sitebuildercontent/sitebuilderpictures/Hopelessness_300.jpg

Lämna en kommentar

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (4)

https://i0.wp.com/www.ocaladivorcehelp.com/divorce-lawyer-for-men.jpg

Hillis åsikt

Här vill jag lägga denna diskussion i händerna på en av de mest kunniga rättslärda, nämligen Hilli. Denna ärofulla rättslärde har gett sina synpunkter på detta ämne i en bok som heter “Hyququ al-Zawjiyyah” (Äktenskapliga rättigheter).

Sammanfattningen av hans åsikter i den utsträckning de har samband med kvinnors rättigheter och begränsningar för män är följande:

“Äktenskapet är ett heligt kontrakt och är på samma gång en sorts kompanjonskap mellan två personer och detta medför en rad förbindelser mellan de båda. Fred och välstånd för var och en utav dem beror enbart på tillmötesgående av dessa kontrakts bestämmelser. Samhällets välstånd är i sin helhet beroende av deras välstånd och efterlevandet av kontraktens villkor som var och en ingått.”

Hustruns huvudsakliga rättigheter är underhåll, klädsel, sexuella relationer och umgänge och artigt uppträdande. Hur skall man gripa sig an en man som försummar sina plikter mot sin hustru, och dessutom vägrar att skilja sig från henne? Vad är den riktiga vägen för hustrun att följa?

I eventualiteter som dessa finns två alternativ. Ett alternativ är att den religiösa auktoriteten ska ha rättighet att ingripa och genom att bevilja en skilsmässa avgöra ärendet för gott. Det andra alternativet är att hustrun själv, på samma sätt som mannen, bör avhålla sig ifrån att utföra och iaktta sin del av kontraktet.

Låt oss se under vilken princip och på vilka grunder den religiösa auktoriteten har rättighet att ingripa i sådana här situationer.

Koranen stiftar följande budord:

“Skilsmässa är tvåfaldig, sedan hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande …” (2:229)

“Och när du skiljer dig från kvinnor, och de har uppnått sina villkor, behåll dem då hedersamt eller släpp dem hedersamt fria och behåll dem inte med tvång, till förfelan, vem som än gör det har orättfärdigat sig själv.” (2:231)

Från dessa verser kan man komma fram till en allmän princip och det är att männen bör välja mellan två alternativ. antingen måste han hövligt fullgöra alla rättigheter och utföra alla plikter (”hedersamt bibehållande”) eller bryta föreningens band och låta kvinnan bli fri (”vänligt släppa fri). Någon tredje möjlighet dvs att inte respektera kvinnans rättigheter och låta bli att skilja sig från henne är inte känt i islam.“och behåll dem inte med tvång till förfelan” förnekar just denna möjlighet. Frasen: “och behåll dem inte med tvång till förfelan” förnekar just denna möjlighet.

Det är inte osannolikt att ovanstående fras kan innebära en generell regel, dvs den kan inkludera de fall när en make avsiktligt och av försumlighet gör sin hustrus liv svårt och olyckligt, och den kan också inkludera de fall där, trots att mannen inte avsiktligt felat, vad det beträffar hedersamt bibehållande, ingenting utom förlust och smärta gives för hustrun.

Även om dessa verser uppenbarades i samband med “iddah” perioden och upphävande av skilsmässa eller dess ickeupphävande av mannen, och kastar ett ljus på den riktiga handlingsvägen för mannen, är han ändå tillrådd att upphävandet måste ske med den avsikten att uppföra sig hänsynsfullt och sköta om hustrun, och inte med avsikt att skada eller plåga den stackars kvinnan.

Icke desto mindre är den inte begränsad enbart till det tillfället. Den lägger fram en generell princip, och lägger fram rättigheterna för en hustru för all tid och under alla förhållanden. Den innebär att en make själv bör välja ett av de två ovanstående alternativen och att där inte finns någon möjlighet till en tredje väg för honom.

En del rättslärda är invecklade i ett misstag och tror att dessa verser enbart berör de män som vill upphäva skilsmässan inom “Iddah” perioden. Men så är inte fallet. Dessa verser sprider ett ljus över alla äkta mäns plikter, under alla omständigheter. Våra argument angående detta är, förutom ordningsföljden och inriktningen av verserna, att de heliga imamerna har förklarat och åberopat dessa verser vid andra tillfällen än “iddah”.

Till exempel, imam al-Baqir (fvmh) sade angående en man som avlade ett löfte om “ila” (vilket betyder att någon under ed förkunnar att han inte kommer att ha sexuella relationer med sin hustru under fyra månader eller mer) att han, efter att de fyra månaderna har passerat, antingen måste bryta sin ed och försona sig, eller annars så måste han skilja sig från sin hustru, av den goda anledningen att Gud befaller “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”.

Imam al-Sadiq (fvmh) kom med följande utlåtande vid ett annat tillfälle. Det gällde en man som hade anlitat en annan man som sitt befullmäktigade ombud för att upprätta ett äktenskapskontrakt med en kvinna å hans vägnar och att bestämma en hemgift. Ombudet tillmötesgick denna begäran, men mannen som anlitat honom som sitt ombud nekade efteråt till att ha givit honom den fullmakten.

Imam al-Sadiq (fvmh) sade att för den kvinnan fanns det inget hinder att välja en annan man. Om det visar sig att den mannen verkligen hade gjort en annan person till sitt ombud måste mannen som anlitade ombudet, för Guds skull skilja sig från den kvinnan och får inte låta henne vara utan skilsmässa. Imamen sade, “därför att Gud har befallt i Koranen: “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”. Således står det klart att de heliga imamerna har behandlat denna vers som en allmän princip och inte begränsat den till särskilda tillfällen.

När en man varken utför de plikter som han som äkta man måste utföra eller skiljer sig från sin hustru bör den religiösa auktoriteten besöka mannen. Först bör han be honom att skilja sig från sin hustru. Om han inte skiljer sig från henne bör den religiösa auktoriteten skilja dem. Enligt traditionen, skildrad av Abu Basir, säger imam al-Sadiq (fvmh): “Om det finns någon som har en hustru och inte sörjer för hennes kläder och inte förser henne med underhåll är det obligatoriskt för muslimernas ledare att genomdriva en separation mellan dem genom skilsmässa.”

Detta var en mycket kort sammanfattning av åsikterna från en samtida förstklassig rättskonsulent. Den som vill studera hans åsikter i detalj kan gå igenom boken “Äktenskapliga rättigheter”, som är ett sammandrag av hans föreläsningar för sina studenter.

Som ni har sett så är frasen “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande” en princip och en generell regel inom ramen för vilken den heliga koranen har inskrivet en hustrus rättigheter. Med hänvisning till koranverserna “och behåll dem inte med tvång till förfelan” tillåter islam inte män att otillbehörligt utnyttja sin auktoritet. Det är inte tillåtet för en man att genom tvång behålla sin hustru om han inte har någon avsikt att leva vänskapligt med henne och bara vill förhindra att hon gifter sig med en annan man.

forts…

av Shahid Muthahhari

https://i1.wp.com/progressivestand.com/sitebuildercontent/sitebuilderpictures/Hopelessness_300.jpg

1 kommentar

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (3)

https://i0.wp.com/www.ocaladivorcehelp.com/divorce-lawyer-for-men.jpg

Dödlägen

Sådana dödlägen som dessa är inte begränsade till ärenden om äktenskap och skilsmässa. I andra områden av livet, t.ex. i ekonomin finns liknande situationer. Låt oss först se vad islam har gjort i andra ärenden än äktenskap och skilsmässa, när det gäller vissa svåra situationer. Lämnade islam dem i dödläget eller förkastade den föreställningen om ett dödläge och fann ett botemedel?

Antag att två individer får äganderätt genom arvsrätt eller genom någon annan väg en odelbar egendom som en juvel, eller en ring, eller en bil, eller en sällsynt målning, och inte kommer överens om att använda den i ett kompanjonskap. Ingen utav dem samtycker till förslaget att egendomen skulle finnas en tid hos en utav dem och en tid hos den andra. Ingen av dem är beredd att sälja sin andel till den andra kompanjonen.

Således kommer de inte fram till någon överenskommelse om hur de ska använda saken. Dessutom om någon av dem skall få använda den måste den andre ge sitt tillstånd och samtycke. Vad bör nu göras i situationer som denna? Bör man låta egendomen vara utan att användas och ärendet lämnas såsom allt för komplicerat och olösligt? Eller har islam tillhandahållit ett botemedel och en lösning för sådana situationer?

Den islamiska rättsvetenskapen lämnar inte ett problem som detta olösligt. I ett fall där egendomen inte används och går till spillo erkänner inte islam okränkbarheten i äganderätten. I dessa fall tillåter islam den religiösa auktoriteten att behandla det som ett socialt välfärdsärende och att fatta sitt beslut om det såsom ett tvisteärende trots ägarnas vilja och envishet, och för att vidta korrekta åtgärder. Till exempel att artikeln i fråga kunde hyras ut, och hyran kunde delas upp enligt deras andelar, eller egendomen kunde auktioneras ut och den mottagna summan kunde delas mellan dem.

Det är den religiösa auktoriteten eller domarens plikt, som “Wali-e mumtani” att återställa en rättighet som en person gör anspråk på från en annan, när den senare inte vill ge den rättigheten, att vidta riktiga åtgärder. Ägarna till egendomen kan samtycka eller inte samtycka, det är oväsentligt.

Varför respekteras inte rätten till äganderätt, som är en laglig rättighet? Av den goda anledningen att en annan grundläggande princip tas med i beräkningen. Principen om att förhindra egendom från att gå till spillo och ligga oanvänd. Hänsyn till äganderätt och ägarnas besittning skall iakttas så länge som den rättigheten inte leder till förslösande av egendom och rikedom.

Antag att det omstridda är en dyrbar sten eller ett svärd eller någon annan liknande sak och att ingen av ägarna är beredd att sälja sin andel till den andra parten, men antag att båda kommer överens om att bryta saken i två delar, och var och en av dem är beredd att acceptera ena halvan utav det som sin andel. Det betyder att de har gått till en sådan gräns i sitt missunnande och illvilja att de är beredda att lämna egendomen såsom värdelös och förstöra den. Det är uppenbart att en dyrbar sten, ett svärd eller en bil som bryts i två delar blir oanvändbar. Tillåter islam detta? Nej. Varför inte? Därför att det är slöseri med egendom.

Allamah Hilli, var en framstående teolog sa: “Om de vill göra en handling som denna så bör den religiösa auktoriteten förhindra dem från att ta detta steg. Instämmandet och samtycket av ägaren till egendomen är inte tillräckligt för att de skall tillåtas göra en sådan här sak.”

Dödläget i skilsmässa

Låt oss nu se vad som kan göras med skilsmässoproblemet. Vad kan man göra om mannen har en oförenlig attityd och inte tillmötesgår dessa rättigheter och inte vill kännas vid sina plikter, som han enligt islam är tvungen att göra? En del av dessa plikter är finansiella. En del är moraliska (höviskt uppträdande), och en del sexuella (rätten till sexuella relationer och umgänge).

Vad skall man göra om han inte uppfyller dessa skyldigheter och låter bli att fullgöra sina ansvarstaganden, eller en del av dessa ansvarstaganden, och dessutom inte är beredd att skilja sig från hustrun? Finns det någon princip i den islamiska rätten som tillåter den rättslärde eller domaren att vidta de rätta åtgärderna, på samma sätt som det tillåts dem när det gäller egendom?

Fortsättning följer…

av Shahid Mutahhari

https://i1.wp.com/progressivestand.com/sitebuildercontent/sitebuilderpictures/Hopelessness_300.jpg

Lämna en kommentar

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (2)

https://i0.wp.com/www.ocaladivorcehelp.com/divorce-lawyer-for-men.jpg

Är en del äktenskap som en cancersvulst som hustrun måste genomlida och stå ut med?

Låt oss nu se vad islam säger om denna sortens skilsmässa och denna sortens man. Säger den fortfarande att skilsmässoärendet fullständigt beror på mannens vilja? Bör hustrun genomlida och utstå ett plågsamt liv med en sådan man som inte samtycker till en skilsmässa? Ser islam på denna grymma situation på avstånd, utan att vidta några som helst åtgärder?

Majoriteten av de rättslärda är av denna tro. De tror att det inte finns något botemedel för detta i Islam. Som om detta vore en sorts cancersvulst och om någon drabbas av det finns det inte något botemedel för det. Kvinnan måste bita ihop och stå ut tills hon dör.

Enligt min uppfattning är detta helt oförenligt med islam som säger sig slå vakt om rättvisa. Det grundläggande syftet med alla gudomliga profeter var att bibehålla och upprätthålla rättvisa:

“Verkligen, Vi sände Våra budbärare med klara tecken, och Vi sände med dem boken och vågskålen så att människor kan upprätthålla rättvisa” (koranen 57:25).

Hur kan det vara möjligt att en sådan klar och uppenbar orättvisa inte har tillhandahållits med något botemedel. Det vore som om islams lagar var sådana att en olycklig person plågas som en obotligt sjuk cancerpatient.

Det är beklagansvärt att vissa människor som erkänner och medger islams rättvisa och trots att de själva räknar sig som följare av rättvisans lära uttrycker sådana åsikter. Om det är så att vi kan tillskriva islam en orättvis lag med sådana ursäkter kan vi aldrig kritisera andra lagstiftningar.

Hur blir det med rättvisans princip som är grundstenen i islams lagstiftning och hur blir det med att slå vakt om rättvisan som var Guds huvudsakliga syfte med att sända profeterna?

De säger “cancer”, jag säger: gärna det, låt det vara cancer. Men hur skall vi göra om en patient plågas av cancer och en mindre operation kan bota henne?

En kvinna underkastar sig en man, som en partner för livet, senare förändras förhållandet, omständigheterna tar en sådan vändning att mannen otillbörligt utnyttjar sin auktoritet och dessutom vägrar han att skilja sig ifrån henne. Han gör detta enbart för att förhindra henne från att gifta sig med någon annan man, och inte för att leva med henne i ett vänskapligt förhållande som man och hustru. En sådan kvinna lider utan tvekan som en cancerpatient. Men hon lider av en typ av cancer som kan botas med hjälp av en mindre operation. Patienten kan bli bra och tillfriskna fullkomligt genom en mindre operation. Denna sortens operation är möjlig genom kompetenta religiösa auktoriteter och domare.

Detta är den ena av de två svåra problemen i vårt samhälle vägran att gå med på skilsmässa av en del obarmhärtiga män. De begår denna allvarligt grymma handling i religionens namn. Dessa grymheter är resultatet och utlöparen av en felaktig uppfattning av islam som enligt denna uppfattning måste: “En kvinna stå ut med sådana grymheter, liksom en obotlig cancerpatient”. Detta har skapat ett intryck av islam som är mer skadlig än någon annan ondsint propaganda mot vår tro.

Trots det faktum att argumenten angående detta ärende är av en ganska teknisk och specialiserad natur och på något sätt ligger utanför dessa artiklar anser jag att det är värt att undersöka faktorerna runt detta ämne. Min avsikt är att visa pessimisterna att islam står långt ifrån dessa nonsens.

forts följer….

av Shahid Mutahhari

https://i1.wp.com/progressivestand.com/sitebuildercontent/sitebuilderpictures/Hopelessness_300.jpg

Lämna en kommentar

Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (1)

 

https://i0.wp.com/www.ocaladivorcehelp.com/divorce-lawyer-for-men.jpg

Islam har en lösning när det gäller fall då ynkliga män vägrar att skilja sig från sina hustrur. Denna form av skilsmässa kallas för “Juridisk skilsmässa”. Med juridisk skilsmässa menar vi en skilsmässa som är erhållen genom en domare och inte genom maken.

I många av världens lagsystem är den lagliga makten för skilsmässa helt och hållet under domarnas kontroll. Domstolen är det enda forum som kan besluta om skilsmässa och upplösandet av äktenskapet. Under dessa lagar är alla skilsmässor juridiska skilsmässor.

Frågan som uppstår är om en domare (Qadi), med alla de strikta och stränga nödvändiga villkor som islam har ålagt honom, inte har någon rättighet att besluta om skilsmässa i något fall. Finns det några speciella omständigheter som ger den rätten till domaren?

Skilsmässa är mannens naturliga rättighet, förutsatt att han uppför sig på ett normalt sätt mot sin hustru. En mans normala uppförande mot sin hustru är att, om han tycker om att leva med sin hustru, så bör han sköta om henne ordentligt, respektera hennes rättigheter och ha ett kärleksfullt uppförande mot henne. Ifall det inte finns något sätt på vilket han kan fortsätta att leva med henne bör han hövligt och vänligt skilja sig från henne, dvs han ska inte avstå från att skilja sig från henne. Han bör betala vad som tillkommer henne – och någonting förutom det – såsom ett uttryck för sin tacksamhet och informera henne om avbrytandet av deras relationer såsom man och hustru.

Vad bör man göra om mannen inte handlar enligt den normala uppförandenormen? Säg att vi träffar på en man som inte vill leva med sin hustru, som varken uppför sig på ett sympatiskt sätt, eller sörjer för en lycklig och islamisk miljö för familjen. Han vill inte bryta äktenskapet och bryr sig inte om att fullgöra det äktenskapliga livets ansvarstagandet.

En normal skilsmässa liknar ett normalt barnafödande, som skapar en naturlig utvecklingsprogress, men en skilsmässa från en man som varken utför sina plikter som en äkta man, eller samtycker till att skilja sig från sin hustru liknar en onaturlig och onormal födelse där det ofödda barnet måste förlösas med hjälp av läkare och kirurg.

forts följer…

av Shahid Mutahhari

https://i1.wp.com/progressivestand.com/sitebuildercontent/sitebuilderpictures/Hopelessness_300.jpg

.

Lämna en kommentar