Arkiv för kategorin sharia

Apostasi – vad händer om man lämnar islam

apostat

[En inledande förklaring: Apostasi är ett begrepp som, i religiösa sammanhang, tillämpas för sådana som lämnar en religion. Dvs man har ‘avfallit’ ifrån religionen.]

Kan man döda en person som lämnar Islam?

Detta är en väldigt aktuell fråga då den ofta kommer upp till diskussion både bland muslimer och ickemuslimer idag.

Det är många som frågar sig: om muslimer nu hävdar att Islam är en religion som tillåter religionsfrihet, och frihet att själva välja åsikter och religion, hur kan det då vara så att man dödar såna som lämnar Islam för att byta religion, eller för att helt enkelt bli ateist? Anledningen till dessa frågor är att under de senaste 20 åren har det skett flera händelser där islamiska stater (eller grupper) har avrättat sådana som ansetts ha avfallit ifrån Islam. Och ända sedan Salman Rushdi-affären för över 20 år sedan, har man diskuterat om Islam och yttrandefriheten inom religionen.

Det händer alltför ofta att muslimer stämplar andra muslimer som ”avfällingar” ifrån religionen, dvs att de har gjort eller sagt något som gör att de, av muslimer, inte längre anses vara muslimer. Väldigt många teologiska ledare inom den islamiska Ummahn har vid något tillfälle anklagats för just apostasi: vi har Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq m.fl som exempel på sådana, men också alla grupper inom islam har anklagat varandra nån gång för apostasi. Man kan se att genom den islamiska historien har det funnits de som anklagats för apostasi, enbart för att den ena har haft andra åsikter än den andra, det handlar helt enkelt om att man inte är helt överens i teologiska frågor. Och man kan se att även idag finns det islamiska länder som avrättar sådana som de anser har avvikit ifrån deras idé utav vad islam är. Man kan titta på Sauidarabiens, Sudans och Pakistans konstitution som exempel.

Man kan då fråga sig ifall detta är ett korrekt tillvägagångssätt? Särskilt idag när man pratar mycket om mänskliga rättigheter, och yttrandefriheten är en helig sak. Det finns flera tänkare(Muhammed Abdu, Rashid Ridha, Hassan Turabi) som har granskat denna fråga under 1900-talet, men även ibn Taymiya ställde sig denna fråga: finns det straff för apostasi inom hudud-, qassas- eller ta’zir-lagarna* i islam? Själv ansåg han att denna fråga tillhörde ta’zir.

Är islam den enda religion som straffar de som lämnar religionen?

Vilka verser i Koranen hänvisar till de som lämnar islam, och vad kan vi säga om dessa? Och vilka hadither finns där i frågan, t.ex hadithen som säger att den som lämnar islam – döda honom. Finns det några händelser där någon lämnade islam och personen blev dödad? Och finns det ”idjma” angående apostasi, dvs finns där någon konsensus bland de islamiska skolorna att en apostat ska dödas? Varför har ryktet spridit sig så vida kring att man inom Islam ska dödas om man lämnar religionen? Det ska jag ta upp här.

Islam följer människans medfödda natur. Därför räknas alla som muslimer redan ifrån födseln, oavsett om föräldrarna är muslimer eller inte. Andra religioner har samma idé. Det finns också de som anser sig vara ‘det utvalda folket’ av Gud, och om någon från det folket lämnar sin religion så ska denne dödas. (Femte Moseboken 13:6-10). Och den som smädar Gud ska stenas till döds (Tredje Moseboken 24:15-16). Hör man någonsin någon klaga på att de religioner som följer Bibeln har omänskliga regler? Nej det är inte bara så att de inte klagar, det finns ingen som någonsin, någonstans, nämner dessa verser.

Istället går man direkt till islamiska referenser angående detta och det är dessa jag ska ta upp här, har vi sådana referenser i hadither eller i Koranen?

De som hävdar att det finns regler om dödsstraff, för någon som lämnar Islam, hänvisar alltid till Koranens verser nr 5:64, 16:106 och 5:33.

I vers 5:64 finns ordet ‘mortad’, som på svenska betyder religiös avfälling, ‘apostat’. Därför finns det de som menar att versen handlar om att man ska döda dessa, men versen säger inte alls det. Den bara klarlägger att det kommer att finnas många som kommer att vända religionen ryggen. Punkt. Inget annat, inget tal om straff eller dylikt.

I vers 16:106 säger Gud att ett hårt straff väntar de som antar tron, och sedan lämnar den. Versen säger även att straffet inte gäller den som, under tvång och tortyr, tvingas att ljuga(och förneka) om sin religiösa tillhörighet. Det står inte att de som lämnar islam ska dras inför domstol eller ska dödas av någon, utan att Gud är den som – i nästa liv – ska utdela ett hårt straff till den som vänder religionen ryggen efter att ha antagit den.

I vers 5:33 säger många är en mycket tydlig vers angående apostasi. Denna vers uppenbarades dock inte för de som lämnar religionen, utan för rövare och plundrare som överfaller karavaner och liknande. Det hände sig att ett folk ifrån en stad som hette Oreina, de kom till Sändebudet, de satt med honom och pratade och åt mat. Efter ett tag blev de sjuka, de hade fått någon magåkomma. Så Profeten sa till sina kompanjoner att husera deras gäster lite utanför Medina, och ta hand om dem på bästa sätt då de är sjuka, och ge dem den bästa mjölken de får tag i bland sina kreatur, och behandla dem väl tills de är friska igen.

Dessa gäster, när de efter några dagar mådde bättre dödade de herden som tillhandahållit mjölken de druckit och flydde sedan med alla dennes, och andras, tillhörigheter. När Sändebudet fick höra detta uppenbarades denna vers om denna kategori människor: dvs rövare och banditer. Detta eftersom denna typ av tjuvar är värre än den genomsnittlige tjuven – som kan råna dig, men orsakar normalt inte så stor fysisk skada och dödar sällan. Uppenbarandet av denna vers har alltså inget alls med apostasi att göra, och nämner inte heller någonstans de som lämnar islam.

Finns det några hadither som stödjer straff för de som lämnar islam? Ja, den tydligaste hadithen i detta hittar vi i Sahih Bukhari(den finns dock inte hos Sahih Muslim): Ibn Abbas återberättar att Imam Ali mötte en grupp ‘sanadiqa’  som inte höll med Imam Ali, så han brände dessa…levande! Han hade sedan sagt: ”Den som byter sin övertygelse, måste dödas.”  Här hade Ibn Abbas korrigerat imam Ali, och sagt att han själv inte valt att göra så. När man vill dissekera en hadith, så måste man förstå att den har sin egen vetenskap, som fysik och kemi t.ex. Man kontrollerar kedjan av återberättare, sammanhanget när hadithen sades osv…

Några frågeställningar kommer upp här:

1) Man kan undra varför Bukhari tar upp denna vers som en ‘sahih’, men Muslim anser inte att den är det?
2) Alla skolor i islam anser att ensamt återberättade hadither inte kan användas som grund för straff, och detta är en sådan hadith, då den inte förekommer någon annanstans och kommer ifrån en person som återberättare.
3) Hadithen säger inget om vilka dessa ‘sanadiqa’ är, om det gäller muslimer, zoroastrier, kanske handlar det om politiska åsikter som har bytts? Dessutom säger hadithen att Ibn Abbas hade korrigerat Imam Ali, och det är en indikation på att hadithen är ett hopkok, då ibn Abbas var mycket motsträvig gentemot Ali. Hadithen antyder att ibn Abbas hade större kunskap än Imam Ali, vilket ingen av rättsskolorna i Islam anser.

Är det någon som hört talas om att Imam Ali, någonsin, bränt, dödat eller på annat sätt skadad någon person enbart för att denne inte hade samma åsikt som imamen? Nej knappast, han var känd för motsatsen, dvs ett mycket tolerant sätt gentemot åsiktsmotståndare likväl som emot åsiktsfränder. Däremot fanns det en grupp som kom till Imam Ali och sa att han var Gud! Detta är en helt annan sak än att lämna islam. Här är det folk som kallar sig muslimer, men som antagit Imam Ali, dvs en människa, som Gud. Det är sånt som gör att folk i förlängningen avviker ifrån religion och skapar nya religioner och efter århundraden kommer orättvisor att uppstå till följd utav detta.

Sedan finns en annan hadith, från Abdullah ibn Masood, som säger att en muslims blod inte kan utgjutas, förutom vid tre tillfällen: 1) om en gift muslim begår äktenskapsbrott. 2) om en muslim dödar en oskyldig människa. 3) om personen lämnar sin religion, samt överger och delar samfundet.

Den 3:e punkten är det vi diskuterar här. Där nämns inte bara straff för att man lämnar religionen, utan även för att man övergett sitt ‘samfund’. Detta är för att en grupp, Khawarij, ville framställa Imam Ali som en apostat, en avfälling ifrån islam. De säger att efter slaget vid Siffin blev det en delning i samfundet, bland muslimerna, och detta berodde på Imam Ali, och de vill då mena att han på grund utav detta lämnat islam, så de ‘tillverkade’ en hadith för att man ville ha honom dödad.

Det finns de som säger att det fanns händelser där Profeten gav order om dödsstraff åt någon som hade lämnat islam. T.ex när Profeten öppnade Mecka så sa han att man skulle döda Abdullah ibn Abisarf. Men denna order gavs inte på grund utav att den personen lämnat islam, utav för att han – trots att han var muslim, agerade som en fiende till islam, han var alltså en förrädare: och som alla vet delas än idag de hårdaste straffen ut i alla länder och rättsstater i världen, till just förrädare. Nu blev han inte dödad tydligen, och man kan annars fråga sig, om Abdullah ibn Abisarf inte var muslim, hur kom det sig då att Uthman ibn Affan gav honom en hög ställning i sitt styre? Om man anser att en person är en avfälling ifrån islam, och anser att en sådan ska dödas, hur kan man då utse personen till en av de högsta ämbeten inom sitt Ummah? Nej, han hade inte lämnat islam, utan hade gjort något helt annat för att Profeten skulle fälla ett sådant avgörande.

En annan incident skedde, enligt påståenden, att när Moadem ibn Jabbel for iväg för att hjälpa Abu Musa al Ashari, som befann sig i Yemen som Guvernör där. Profeten hade skickat iväg Moadem för att assistera Abu Musa där. När Moadem kom ridande på sin häst såg han en man. Moadem frågade vem mannen var och fick svar att det var en man som varit jude, sedan blev muslim men lämnade islam och blev jude igen. Berättelsen säger att Moadem sa: ”Jag stiger inte av hästen förrän den mannen dödats”.

Använder sig Moadem utav en profetiskt hänvisad hadith i denna berättelse? Nej, han säger bara sin egen åsikt. Och hans åsikt var inte baserad på att han hade lämnat islam, utan på att man kände till att mannen var där för att förstöra islam, åter en förrädare alltså. Det är skillnad på ifall en person lämnar islam på grund utav brist på tro utav religionen, och en person som arbetar som en fiende och förstör religionen inifrån.

Sen finns de som säger att man ska döda en som lämnar islam eftersom det finns bevis på att den första khalifen, AbuBakr, dödat några som aposterat. AbuBakr hade utfärdat dödsstraff för en person som hävdade att han var profet, och att han och Muhammed tillsammans var profeter. Den andra som AbuBakr lät döda var inte en apostat, han hade inte lämnat islam. Han hette Malik ibn Noeira ifrån familjen beni A’rbo, och älskade Profeten och hans familj. Han var känd för sin höga generositet och därför utsåg Profeten honom som den som ansvarade för indrivande av skatter ifrån beni Hambala-klanen. Efter Profeten hade dött sa Malik att han inte skulle betala skatten till Khalid ibn Walid (som efter Profetens död utsetts av AbuBakr till att inkasserade skatten ifrån rikets fogdar), utan till den person som Profeten utsett vid Ghedir-Khumm som sin efterträdare – dvs Imam Ali. Därför dödades han, dvs Profetens kompanjon och dessutom av Profeten utsedd att samla in skatten dödades! (det är ibland lustigt att en del grupper inom islam säger att alla profetens kompanjoner, dvs Sahaba, är heliga och alla kommer att träffas i himlen…en del dödar helt oskyldiga sahabas, och ändå kommer de att komma till himlen: både mördaren och den mördade….!) Efter han blivit dödad, våldtog Khalid ibn Malik den dödades, ibn Noeiras, fru Leila.

Hur reagerar Umar ibn Khattab och Abu Kattar ibn Ansari(befälhavare under mördaren Khalid ibn Walid) när de hör om denna händelse? Abu Kattar, befälhavaren, lämnade honom och sa att Jag vill inte stanna som befälhavare under en person som du, han hade en annan åsikt än du om vem skatten ska betalas till och du dödar honom och våldtar sedan hans fru?!” När sedan Umar ibn Khattab hörde om händelsen sa han att Khalid ibn Walid(som av vissa brukar kallas för ‘islams svärd’) måste dödas, då han begått TVÅ illgärningar: mord och äktenskapsbrott. AbuBakr svarar Umar genom att säga att Khalid bara ”gjort ett litet fel” och ”hur ska jag kunna straffa en person vars svärd Gud har lovprisat?”

Dessa två händelser, en hade inte lämnat islam, utan påstod sig vara en profet sänd av Gud, han blev dödad, och Malik ibn Noeira, hade inte alls lämnat islam, utan dog på grund utav att han hade en avvikande åsikt i en politisk fråga. Så ingen av dessa händelser kan hänvisas som exempel för att straffa en som lämnar islam, till döden.

En beduin kom till Sändebudet, och svor lojalitet till honom. Beduinen blev efter en tid sjuk i feber, och när han tillfrisknat så meddelade han att han ville lämna islam och mannen lämnade sedan Medina. Profeten gjorde inget mot honom utan lät honom gå, och det var då Profeten sa: ”Staden Medina är likt en smältugn, den avlägsnar alla orenheter och förgyller de som gör goda gärningar”

När Umar ibn Khattab var khalifa åkte han till Yemen. Där frågade han om det fanns några där som avfallit från islam? Han fick svar att det funnits en man där. ”Vad gjorde ni med honom?” frågade Umar och fick svaret att de dödat honom då han lämnat islam. Umar blev arg och svarade: ”Vem har gett er tillåtelse att döda honom? Ni kunde ha pratat med honom och förklarat för honom, och gett honom chansen att i framtiden komma tillbaks till islam!” Om Umar ansett det tillhöra islam att döda de som lämnar religionen, då hade han där istället svarat ”Bra!”, inte skällt ut dom.

En välkänd historia om apostasi

OmHabiba, dotter till Abu Sufiyan, var gift med Obeidullah ibn Yahash, en man som åkte till Afrika. När han kom till Afrika såg han en vacker kristen kvinna där. Han blev förblindad av hennes skönhet och lämnade allt och blev kristen för att gifta sig med henne. Detta är en mycket välkänd, och dessutom omtalad, historia men där finns inte en enda hadith där Profeten sa att Obeidullah skulle dödas för att han lämnat islam. Hade apostasi varit straffbart med döden, så hade detta varit ett utmärkt, och tydligt, tillfälle för Profeten att uttala sig om detta där och då. Men det gjorde han alltså inte.

Finns där någon konsensus mellan skolorna?

Finns där en konsensus inom de islamiska skolorna att man omedelbart ska gå fram och döda någon som lämnar islam? Nej, inte alls. Inte en enda av skolorna säger detta. Däremot finns det de som uttalat sig om saken, och då har de sagt att ”om någon lämnar islam, så accepterar jag inte att man dödar den personen. Man ska istället alltid ha förlåtelsens dörr öppen för de personerna så att de kan känna sig välkomna att återkomma när de ångrar sig.”

Däremot finns det skolor som ger folk olika ‘väntetider’ innan någon typ utav straff döms. Imam Al-Shafei t.ex säger att man ska ge personen 3 dagar att ångra sig, innan man utdömer straff, så som t.ex döden. Imam Al-Zohri säger att man ska ge personen 10 chanser, alternativt 3 chanser, att ångra sig. Hassan Al-Basri säger att man ska ge personen 100 chanser att ångra sig, ingen säger alltså att man omedelbart ska gå fram och attackera personen som lämnat islam.

Till och med när man tittar i Koranen så ser man att islam är en religion med högt i tak och åsikts- och yttrandefrihet.

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. .” [2:256] Hur kan man då påstå att man ska döda en person som har ändrat åsikt eller tro? När uppenbarades denna Koranvers? Det var en syrisk oljehandlare(matoljor antar jag), som var muslim. Hans söner hade konverterat till kristendomen. Den syriske oljehandlaren gick då till Profeten och berättade vad som hänt, och frågade om det är tillåtet för honom att åka iväg till sina söner och tvinga dem tillbaks till islam? Profeten svarade då med ovan vers: ”Tvång förekommer inte i trosfrågor.” Det är deras val.

Det var en herreman ifrån Medina, för att få sin tjänare att börja praktisera islam brukade han misshandla sin tjänare väldigt hårt. När vers 2:256 uppenbarades så visade det sig att det är förbjudet att fysiskt tvinga någon att praktisera islam. Verserna 2:256257 visar tydligt att Gud säger att han tydligt har visat vad som är rätt och fel, och den som tror kan tro, och den som vill leva i otro får göra det. Även kapitel 109(Kafirun) säger ”SÄG: ”Ni som förnekar sanningen! Jag dyrkar inte vad ni dyrkar. Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar. Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar, och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar. Ni har er tro – och jag har min tro!”

Och Profeten skrev och signerade Hudeybiafördraget där det tydligt står: ”Om en muslim vill återgå till Mecka, och lämna islam, kommer vi att sända honom tillbaks, med fred. Och om ni har en Quraishi, som vill bli muslim och kommer till Medina så sänder vi tillbaks honom till er om ni begär det.” Om islam är en religion där man ska döda en som lämnar religionen, så borde det snarare ha stått att man skall döda honom där och då – så snart man avfallit från islam.

Det finns 3 nivåer av apostasi inom islam:

1)En är att man avfaller genom tro,
2)en annan genom sina handlingar och
3)en tredje genom sina uttalanden.

T.ex: En person är muslim, men börjar fundera om det kanske inte är bättre att tro att Jesus bär alla ens synder. Så lämnar personen islam och blir kristen och börjar praktisera kristendomen. Personen har inte börjat prata vitt och brett om sin konvertering eller börjat prata illa emot islam och dess följeslagare mm. Personen har slutat tro på islam och bytt tro till kristendom. That’s it. Det är en som avfallit i tro.

Sen har vi en som avfaller genom sina handlingar. En sån kan t.ex plocka upp Koranen, och kasta den i soporna, bränna den, eller dyl. Personen har slutat tro på islam och börjar med sina handlingar att bygga upp ett krig emot Gud, Profeten och de som följer dessa. Han hade lämnat islam, och det fanns inga problem med det, men nu har personen inte nöjt sig med det, utan börjar uppvigla ett krig.

Så har vi en som avfaller genom sina uttalanden. En sån person har lämnat sin tro, förmodligen ogillar han även islam av någon orsak. Han vill att omvärlden ska avsky islam likaväl, och börjar dikta upp lögner och historier: så som t.ex att Profeten skulle ha ägt bordeller och horhus. Om såna kan man hänvisa till kapitel 9:61 i Koranen ”[9:61] OCH DET finns de bland dem som förtalar Profeten…..dem som talar illa om Guds Sändebud [väntar] ett plågsamt straff.”

Dessa nivåer behandlas olika, precis som man i de flesta länder(även idag) har olika behandling utav folk som avviker på diverse olika sätt. Det finns ‘demokratiska’ länder där man får långa fängelsestraff t.ex, för att de ifrågasätter en historisk händelse…

Hur kan det komma sig att Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq tillsammans med Khawarij, shia och sunnimuslimer mfl – om vart annat – stått anklagade för att ha lämnat islam? Det började ske när begreppet om att en enda gren bland muslimer kommer att vara den som räddas ifrån elden, började florera. Då började muslimer säga högt att just de själva är den välsignade gruppen/grenen och sedan anklaga varandra och alla andra för att vara ‘kafir’. Så om någon inte har samma åsikt om vissa saker inom islam, så blev motståndaren genast anklagad för apostasi.

Som man kan se är påståendet att om man lämnar islam så dödas man, eller att straff för apostasi är döden, helt falskt. Det argumentet används idag utav 2 grupper, båda är fiender till islam. Ena gruppen är de som öppet är emot och hatar islam, och den andra gruppen är muslimska extremister som fått för mycket luft, och för mycket pengar och stöd genom den förstnämnda gruppen. Genom allt buller om död för de som lämnar islam, så blir ingen hörd som berättar sanningen. Inte heller tar man upp andra grupper, som tvärt emot islam, faktiskt HAR död som straff ifall man lämnar den religionen.

Islam är en religion med högt i tak och stor åsikts- och yttrandefrihet. Men…det är inte en religion där man är fri att kränka – och jag har än idag inte sett någon stå på barrikaderna och skrikit sig hesa om att de vill ha större kränkningsfriheter. Jag tror till och med det vore bättre om man sänkte kränkningströskeln överallt i samhället, det skulle ge en helt ny ryggrad åt folket.

.

Ljudfil i ämnet, föreläsare Sayed Ammar Nakshwani:

12 kommentarer

Zakat och Khomos

Ella frågade mig:

Selam Alaykum underbara Marie :)

Nu har jag funnit ännu en fråga som jag hoppas du kan besvara inshallah. Min fråga gäller zakat ( allmosa) hur funkar det egentligen….?

—————–xxx————-

Tack för frågan och jag ska ta mig friheten att svara lite mer djupgående på den:

Zakat

Zakat på 2,5 % gäller endast näringsidkare som driver näring där man handhar nedan nämnda näring:

a) Malm dvs: guld, silver och annan malm som man bearbetar och byter emot pengar. Gäller alltså inte om man äger malmfyndigheter eller annan fyndighet under jord.

b) Säd  och vissa frukter dvs: dadel, russin, vete och råg mm.

c) Djur dvs: lamm, kamel och kor.

När det gäller zakat finns också något som heter hadd-el-nisab (dvs ett ”tak”). Äger man t.ex lamm så är taket 16 st: man betalar ingen zakat om man äger upp till 16 lamm. Från och med lamm nr 17 t.om. lamm nr 23 betalar man, per år, 1 lamm i zakat (eller kapitalvärdet av 1 lamm). Nästa tak är 24 lamm; från lamm nr 24 t.o.m lamm nr 29 betalar man 7 lamm per år i zakat. Har man över 30 lamm, upp till nästa tak (vet inte vilket det är) betalar man inte i lamm längre, utan man betalar 1 kamel per år istället. Jag går inte in mer i ämnet då det inte känns nödvändigt, men du förstår idén.

Zakat betalas en gång per år.

Sedan finns något som heter ”redd ill-mathalim” [ungefärlig fonografisk översättning, och betyder ungefär ”pengar från förtryck], dvs man betalar skuld för synder man gjort med sina pengar; dvs man har köpt lotter eller gamblat och fått in pengar på det sättet, eller mixtrat med vågen när man sålt saker osv… får man en dag för sig att man vill leva ett rättskaffens liv så kan man ”rensa” sina pengar ifrån synd genom att betala en zakat på den summa man anser är haram-pengar.

Som du ser är Zakat lite mer komplicerat än att man betalar 2,5 % på sitt kapital per år,  och gäller kanske inte just dig, du kanske bara är en privatperson då betalar du alltså bara khoms.

Khoms

Khoms är 20% av de sammanlagda tillgångar du har en specifik dag på året. Khoms betyder exakt ”en femtedel”. Skaffa dig en särskild bok där du bara räknar din khoms och ev zakat varje år, för du behöver komma ihåg dessa siffror, som du ska få se nedan.

Man betalar khoms på kapital så som pengar, guldsmycken och saker som du har köpt eller inte använt under året som gått. Om du har ett klädesplagg som du köpt, men inte använt, brukar man då skynda sig att använda dagarna innan man ska sitta och räkna ihop sina tillgångar. Då behöver du inte ta med det plagget i beräkningen när du räknar.

Du bestämmer dig att, varje år, den 1 juni till exempel ska du sitta och räkna ihop dina tillgångar och räkna ut din khoms(skatt). Jag kommer att ta några räkneexempel nedan, så du ser hur du ska behandla vinster och förluster under årens lopp.

År 1

Du får en månadslön varje månad, hela året. Av denna lön betalar du; mat, kläder, medicin, nöjen, resor, bostadskostnader mm. Kanske lägger du undan en summa varje månad också. När du den 1 juni sätter dig ned och räknar ihop vilka pengar du har kvar den dagen på dina konton och kassakistor. Låt säga (för fantasins skull) att du efter sammanräkningen har kvar 10 000 kr – du betalar då 20% på den summan:

20 % på 10 000 kr = 2 000 kr (detta är din khoms för detta år).

Denna khoms – 2 000 kr – delar du upp i 2 lika delar:

a) 1000 kr är Sehem el-Imam: Du delar i sin tur upp denna summa i 2 lika delar (500 kr + 500 kr). En av delarna (500 kr) betalas till en Merdje i islam. Skicka till dennes kontor eller filial någonstans, antingen genom bank eller med någon som har vägarna förbi; spara kvittot. De andra 500 kronorna får du själv använda och betala till fattiga, eller folk i nöd, som inte är sejid (dvs dom får inte vara familj/släkt till Profeten).

b) 1000 kr är Sehem el-Sade: Denna del av khoms har du rätt att använda och själv sprida till sådana som du vet är i behov; man brukar börja med de allra närmaste; familj och släkt, vänner, grannar eller andra som behöver pengarna mer.

Man har alltså i princip rätt att regera över 75% av den khoms man ska betala i islam. Märk väl att du förstås kan betala hela summan till en Merdje.

Ditt utgående, beskattade, kapital år 1 är alltså: 10 000 kr minus 2 000 kr (skatt) = 8 000 kr. Notera detta i din bok.

År 2

Låt oss säga att ditt sammanräknade kapital år 2 blir 16 000 kr. Då räknar vi såhär:

16 000 kr (årets kapital) minus 8000 kr (förra årets utgående, färdigbeskattade kapital) = 8 000 kr (som nu är den del av ditt kapital som ännu ej är beskattad). Du räknar  nu såhär:

20% av 8 000 kr = 1 600 kr

Denna summa delar du upp, som året innan i a) och b).

Ditt utgående, beskattade, kapital år 2 är nu: 16 000 kr (årets ingående kapital) minus 1 600 kr (årets skatt/khoms) = 14 400 kr, som  nu är dina beskattade pengar.

År 3

Om du orkar hänga med lite till så ska jag visa hur man behandlar förluster.

Vi säger att ditt sammanräknade kapital år 3 blir 14 400 kr. Det vill säga du har exakt samma summa som föregående år. Vad göra nu? Ja, du har ju redan beskattat summan 14 400 kr, så detta år betalar du ingen skatt.

År 4

Låt oss säga att ditt sammanräknade kapital år 4 blir 20 000 kr. Då räknar vi såhär:

20 000 kr minus 14 400 kr (förra årets utgående beskattade kapital) = 5 600 kr (ditt hittills obeskattade kapital).

20% på 5 600 kr = 1 120 kr (årets khoms att betala).

Dela upp summan 1 120 kr på samma sätt som under år 1 och betala.

Ditt sammanräknade, beskattade, kapital hittills i livet är nu: 20 000 kr (ingående kapital år 4) minus 1 100 kr(betald khoms) = 18 900 kr.

År 5

Årets totala kapital är 10 000 kr. Ingen skatt betalas detta år, du står på minus 8 900 kr i år. Men notera summan 10 000 kr i din bok.

År 6

Årets kapital är 15 000 kr. Du räknar såhär:

15 000 kr (årets kapital) minus 10 000 kr (förra årets utgående kapital) = 5 000 kr.

Du har alltså gått tillbaks nu, börjat om från 10 000 kr så att säga.

20% på 5 000 kr = 1 000 kr (din khoms för detta år). Dela den i a) och b) som under År 1 och sprid pengarna.

Ditt utgående, beskattade, kapital att föra över till nästa år är alltså: 15 000 kr minus 1 000 kr (årets khoms/skatt) = 14 000 kr.

Och så går det vidare från år till år.

————-xxx—————

Värt att tillägga här är att det är förbjudet för Merdje att ta emot pengar ifrån staten. De är helt fria från staten. Merdjes arbete är som lärare. De pengar de tar emot ifrån muslimer använder till att betala bidrag till studenter, bygga skolor och deras program för hemlösa och föräldralösa med mycket mera. 

Som du ser så är skatten i islam något som inte tär på människors ekonomi och är alltför betungande för folket. I resten av världen är det tvärtom; den största synd du kan göra idag ( i Sverige i alla fall) är att inte betala sin skatt. Det spelar ingen roll om du belånar dig till tänderna för skattens skull, skatten ska håvas in. 

Syftet med skatten är att folks ”extrapengar” ska spridas ut till andra människor som har behov utav det. Så att även andra kan handla sin mat, utan att behöva ta till olagliga vägar. Folket ska sprida sina pengar i sin närhet först och främst, och på så sätt se till att folk lokalt är välmående. Om varje ort såg till sina familjer och grannar på det sättet skulle varje litet samhälle må betydligt bättre. det är i alla fall det Gud vill att man ska göra med sina pengar. Det är det som är syftet med den islamiska skatten.

Syftet med att man även ska betala khoms på oanvända saker, så som oanvända kläder, skor, apparater mm, är förstås för att sätta de ekonomiska hjulen i rullning i landet. Man ska inte samla på sig saker som man inte använder. Om du inte använder dom, ge bort dom till någon som har användning för dom, eller sälj. Vilket som är det bättre än att bara låta saker ligga till ingen nytta. Så skapas det liv i huset och i samhället.

Till vem man betalar sin zakat är jag dock inte helt på det klara med, om det är till Merdje eller till staten (om man lever i en islamisk sådan). Jag tror att folk som bor i diasporan (dvs i ett ickemuslimskt land) betalar även zakat till Merdje. 

Att betala skatt är i islam en ynnest. Om jag har råd att betala skatt, så betyder det att jag har det väl beställt också. Och när man börjar betala skatt, så ses det som en säkerhet för framtiden, för Gud ger folk barrekeh (välsignelser) när det betalar skatt. Det betyder i praktiken att om jag detta år har 5 000 kr att betala, så kommer Gud att höja mina tillgångar så att jag har kanske 10 000 kr att betala nästa år; det betyder att mina tillgångar har växt avsevärt sedan förra året.

Nästan alla jag hört talas om, som börjat betala den islamiska skatten, har högre och högre skatt att betala varje år. Tänk på att man får dra av det förra årets redan beskattade kapital och man skattar bara på det som blir över. Ändå kan folks förmögenhet ha växt så kraftigt att skatten nästa år är dubbel! Om du förstår hur jag menar?

Problemet är väl att folk inte intresserar sig så mycket för att betala islamisk khoms och zakat, särskilt när de lever i ett ickemuslimskt land. Men väldigt många gör, och dom går det bra för. Kolla ska du se.

Jag hoppas att jag inte gjort det alltför rörigt för er läsare att förstå mina uträkningar ovan, om inte så kan ni gärna fråga, så får vi se om jag kan räta ut frågetecknen.

2 kommentarer

Kunskapsarvet efter Profeten – Ahlulbeits särdrag

Imam Ali var ännu bara ett barn när Profeten Muhammed(S) knöt honom till sig och tog honom under sin egen omsorg. Varje dag förmedlade Profeten en del av sin kunskap och sitt uppträdande till Ali och bad honom följa hans exempel i allt han gjorde.

Vid tiden när den första uppenbarelsen kom till Profeten var Imam Ali med honom i grottan i Hira. Han var också med Profeten och Khadija i deras hus när han hörde Djävulens skri när denne förlorade hoppet om att bli dyrkad. Profeten sa till Imam Ali: ”Du hör som jag hör, men du är inte profet”.

Imam Ali tillkännagav, som första person, sin tro på Islam den dag Profeten inbjöd sina släktingar för att erbjuda dem att anamma Islam.

Allt sedan den dagen hade Profeten 2 sittningar dagligen med Imam Ali: en gång på dagen och en gång på natten. Under dessa sittningar dikterade Profeten varenda vers Gud sänt ned till honom, och sedan förklarade han dess innebörd och betydelse. Han berättade för honom om tyngdpunkten i versen var av allmän eller specifik betydelse, om de var av sekundär eller klart bestämd betydelse.

Om Imam Ali, av någon orsak, var bortrest några dagar, uppdaterade profeten honom när han återkom om de gudomliga verser som uppenbarats för honom under dessa dagar, och även precis vilken dag som versen uppenbarades.

Gud, den Allsmäktige, uppenbarade den Heliga Koranen, och något ytterligare därtill, för Profeten, som i sin tur lärde Imam Ali allt som Gud gav till honom.

Profeten bad Imam Ali skriva ned allt han sa till honom till gagn för de imamer, som skulle efterträda honom.

Profeten pekade på Imam Hassan och sa att han skulle vara den första att efterträda Imam Ali, sedan pekade han mot Imam Hussein och sa att bland hans avkomma kommer att finnas 9 imamer.

Imam Ali skrev 2 böcker- eller dokument- som innehöll allt som Profeten dikterade till honom:

Al-Jami’ah: Som var ett 70 cubit(*) långt, full bredd, läderark som innehöll allt i världen som folk kan behöva kunskap om. Till och med straffet för en rispning nämns där.

(* 1 cubit är ca 50 cm)

Al-Jafr: Ett annat ark som innehåller ett register över sådant som dittills hänt i världen, samt framtida händelser.

Den heliga Profeten drog sitt sista andetag liggandes på Imam Alis ben. Profetens dotter; Fatima, var ytterst bedrövad. En ängel brukade komma till henne för att trösta och för att berätta för henne om framtida händelser. Imam Ali brukade lyssna på vad ängeln berättade och skrev ned vad som sas. Han samlade ned allt i en bok, som enbart innehåller information om kommande händelser – och som inte innehåller några lagar eller regler.

Dessa böcker/dokument packades ned i en läderväska som kallades ”Den Vita Jafr”. Den Heliga Profetens egna vapen packades ned i en annan läderväska som kallas ”Den Röda Jafr”.

När Imam Ali reste till Irak, gav han dessa väskor till Umm-e-Salmah att förvara. När Ibn-l-Muljam sårade honom överlämnade han arvet från Profeten till Imam Hassan. Imam Ali sa till sin son Hassan:” Den Heliga Profeten beordrade mig att utse dig till min efterträdare och överlämna dessa böcker och vapen till dig. Han själv utsåg mig till sin testamentstagare och lämnade över sina böcker och vapen till mig. Han beordrade mig även att säga till dig att överlämna dessa värdesaker till din bror, Hussain, vid din död.

Sedan vände sig Imam Ali till sin andra son Hussain, pekade på dennes son Ali bin Hussain och sa: ”Den Heliga Profeten har beordrat dig att överlämna dessa saker till denna av dina söner”. Sedan grep han tag i Ali bin Husseins hand och sa: ”Den Heliga Profeten har beordrat dig att leverera dessa till din son, Muhammad bin Ali och framföra Profetens och mina hälsningar (salams) till honom.”

När Imam Hassan återkom till Medina från Irak övertog han arvet efter Profeten, som fanns hos Umm-e-Salamah. När han i sin tur dog övergick arvegodset till Imam Hussein. När Imam Hussein började sin färd mot Irak, lämnade han åter egendomen i förvar hos Umm-e-Salamah. När han sedan led martyrdöden överlämnade hon arvegodset till Imam Husseins son, Ali bin Hussein. När Imam Ali bin Hussein(Imam Sadjad) var på väg att dö sa han till sin son, Muhammad bin Ali(Imam Muhammad al-Baqir), att flytta denna egendom till sitt hus. Fyra personer bar över egendomen till Imam Muhammad al-Baqirs hus.

Imam Sadjad sa till sina barn att arvegodset inte innehöll några dirham eller dinarer, utan var istället fylld med kunskap. Efter Imam Muhammad al-Baqirs död övergick Profetens arvegods till dennes son, Imam Jafar as-Sadiq, och efter dennes död övertog dennes son, Imam Musa al-Kathom arvet. Som i sin tur gav det till sin som Imam Ali bin Musa al-Ritha…osv.

Men detta var inte den enda källa till kunskap som den Heliga Profetens Imamer hade tillgång till. Änglar brukade även tala till dom, och under ”Ödets Natt” (Leylatul Qadr) ökade deras kunskaper avsevärt. Saijid Hashim al-Bahrayni samlade in traditioner angående detta i sin bok Yanabi’ ul Ma’ajiz.

På så sätt gick kunskapen från Imamernas farfar, den Heliga Profeten, successivt i arv, imamerna emellan, från den ena generationen till den andra. Och de strävade i hela sina liv efter att förmedla denna kunskap till hela Ummahn.

10 kommentarer

Religionens grund

.
https://i1.wp.com/www.uncg.edu/rel/images/bubbles/IslamSymbolAllah.jpg

.

Allt som Gud skapat följer Guds lagar. Växter t.ex följer dennes lag för överlevnad; den speciella växtens egna lag om hur den ska samla in näring, vatten och fortplanta sig. Djur följer också en lag: dvs det speciella djurets lag om hur den ska samla in mat, leva, fortplanta sig och föda upp sina ungar. Alla dessa lagar handlar om artens överlevnad – inget annat.

Dessa lagar är Guds lagar och dessa har inget val, dom är ”tvingade” att följa sina lagar. I vardagstal kallas dessa lagar för Naturlagar eller att djuren följer sin instinkt. Men eftersom det är skapelsens lagar kalla vi den för Guds (Skaparens) lagar.

Människan är dock delvis undantagna detta ”tvång”. Eftersom människan bär på det mest avancerade av Guds skapelser – Hjärnan! Även om universum ter sig så mycket större och svårare att utforska, så vet man betydligt mer om universum än om hjärnan, hur den fungerar: vad den kan producera, skapa, hur tankar (som ju är något abstrakt) kan formuleras i den eller hur den styr kroppen. Då vi besitter denna utomordentliga ”maskin” så har Gud gett oss ett förtroende – den så kallade Fria Viljan.

Men, människan – om vi inte håller oss ödmjuka och följer Guds lagar – har möjlighet att bli den som tillslut förstör sin egna, och förmodligen alla andra arters, överlevnad. Eftersom vi är fria att följa alla Guds lagar. Det är t.ex vi som matar växtätande djur med foder av döda djur. (En växtätare skulle själv aldrig komma på tanken att äta ett kadaver). Vilket förstör djurens naturlagar, och som kan medföra att både djur och de människor som äter djuret kan påverkas av ex.vis någon sjukdom, eller till och med dö. Ingen annan varelse kan heller tvinga andra varelser att leva efter ett mönster som inte passar dem.

De naturlagar vi människor dock ”tvingas” att följa, för vår överlevnad är ex.vis att äta och dricka, gå på toaletten, söka skydd från kyla/värme, fortplantning osv.

Just begreppet ”profetskap” utgår ifrån antagandet att Guds vilja är att alla människor ska följa bestämda lagar, vad gäller sättet att leva och uppföra sig, för att människan (och mänskligheten) ska leva i harmoni med naturen och med varandra. Därför har Gud skickat sina profeter för att sprida dessa lagar och förhållningssätt till mänskligheten. Sedan är det upp till människan själv om hon vill följa dessa lagar. Det är människan (och mänskligheten) själv som förlorar eller vinner, både i detta och i nästa liv. Koranen säger:

”Inte heller straffar Vi utan att i förväg ansända budbärare för att varna!”

Profetskap – manar till tro på de profeter som Gud skickat från tid till annan för att vägleda människan. Enligt islam har Gud skickat 124 000 profeter, varav Adam var den förste. Noak, Abraham, Moses och Jesus var andra framstående profeter. Islams profet Muhammed(S) var den siste. Vissa profeter hade med sig s.k. ”sharia”, som betyder ”lagar för olika områden i livet”. Moses hade de 10 budorden, Jesus Evangeliet osv), andra profeter var bara förmedlare av sina förfäders sharia.

Eftersom en profets ord ska lydas och hans handlingar ska utgöra vägledning, måste en profet vara ofelbar i sina tankar, ord och handlingar. Det var bland annat p.g.a. denna ofelbarhet som folk tyckte att profeterna var så underbara att en del av dem ansågs gudomliga. En del upphöjdes till gudar av människorna, vilket gjorde profeterna förtvivlade. Vi har ett exempel i Jesus som inte ansågs vara mänsklig, p.g.a. sin ofelbarhet, att han upphöjdes till Guds son – och till en del av gud.

Profeterna hade också förmågan att utföra mirakel. Varje profet kom med ett mirakel som passade för just den tiden de levde i just då. På profeten Moses(A) tid sysslade de mest respekterade vetenskapsmännen med magi, så Moses(A) hade en stav som han utförde mirakel med, som hela tiden överträffade de största vetenskapsmännen i magi. (Förmodligen är det från Moses historia man kan härleda den s.k. trollstaven som man oftast ser i samband med trollkarlar och magiker idag – ingen trollstav = ingen riktig magiker… men det är en helt annan historia).

En känd historia på den tiden var när han delade havet mitt itu. Men han hade inte bara sin stav, han hade totalt 9 mirakel han kom med.

Den tid Noak levde visste hans folk inget om båtar, ingen hade någonsin sett en sådan. Och han började bygga denna båt mitt i öknen. Folk frågade honom vad han sysslade med och han svarade att han ska använda den i havet. Folket tyckte han var gelen eftersom det inte fanns något hav på mils avstånd. De frågade varifrån vattnet skulle komma och han svarade: ”Från himlen och från jorden”.

På Jesus tid var medicin ett hett ämne, man forskade enormt eftersom det fanns många sjukdomar, så som pest och spetälska. Hans mirakel var att bota sjuka, handikappade – och han kunde till och med återuppväcka döda.

Profeternas ofelbarhet, kombinerat med deras mirakel gjorde att de av en del folk alltså upphöjdes till gudomlighet. Detta är förbjudet i Islam. Man får absolut inte jämställa någon med Gud.

Rent allmänt var profeterna avdelade för specifika samhällen, regioner eller perioder. Mohammed(S) däremot, den siste profeten, skickades för att förkunna Guds vilja för HELA mänskligheten, såväl för den tiden som för all framtid. Islam är alltså en fulländad vägledning för människor av alla klasser, raser och länder.

Den lägger tonvikten på individens rening utifrån några grundläggande principer: en tro på Guds enhet och på ett liv efter döden. Så småningom kommer resultatet att bli ett världsomfattande brödraskap och ett samhälle präglat av frid och fred. InshaAllah!

 

Lämna en kommentar

Dör man som syndare om man gör uppror mot förtryckare?

Imam Hussein(A) sade: ”O människor, alla ni som är vittnen till att en orättfärdig härskare tillåter handlingar (a’mal) som är förbjudna av Gud, och som ser att härskaren bryter mot gudomliga fördrag, att han handlar i strid med Profetens sunnah, att han behandlar människor på ett skamligt och fientligt sätt – alla ni som är vittnen till sådant och inte protesterar i ord eller handling, skall sannerligen behandlas av Gud på samma sätt som förtryckaren själv.” [Tarikh al Umam wa al-Muluk, vol. 3, s. 307]

https://i0.wp.com/sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/images/news_images/125/1492810_520_292.jpg

Imam Ridha(A) sade: ”Den som stödjer en förtryckare (thalim) är själv en sådan.” [Aiyon al-akhbar, s. 348]

Anledningen varför hela Västvärlden är svurna fiender till allt som heter Shiastyre, på minsta sätt, börjar uppenbaras mer och mer framför våra ögon. Den är att shia anser att man ska göra uppror mot en tyrann, en ledare, som förleder och förtrycker det folk han är ämnad att bry sig om och leda på den rätta vägen. Om en ledare har rätt att döma folk för olika brott, hur kan man då tro att denne ska vara rättvis, om samme person – dagligen – låter förtrycka sitt folk?

Så det är klart att en sån ska bort. Tyvärr har Väst insett det finurliga i att muslimer är delade i 2 större grupper, och de har för länge sedan bestämt att den ena gruppen ska ”styra”. Jag gör ordet styra inom citattecken för att det är egentligen en tyrann, som kallar sig för sunnimuslim, och man använder honom som en marionett och Väst styr de muslimska/arabiska länderna genom dessa.

Vad är det då som gör att de lyckats styra arabvärlden bara på grund av att de styrande varit sunnimuslimer? Jo, man har utnyttjat regler som företrädare för just sunniislam påstår tillhör islam. Jag har hört talas om dessa, men inte forskat i dom nämnvärt för att jag alltid trott att det bara varit rent förtal mot sunniislam. Nu har jag dock luskat runt lite och funnit att dessa regler faktiskt finns – i verkligheten!

Vi kan dela upp muslimer i Shiat-ul-Ali och Shiat-ul-Omar. (Ja, jag vet att man inte kallar sunnimuslimer för Shiat-ul-Omar, ingen behöver anmärka detta, men alla som följer Ali(a.s) har en linje medan de som följer Omar har en helt annan linje).

De som följer Omar har alla en och samma linje när det gäller toleransen emot styrande: de som leder Ummahn (inom sunniislam) får bete sig i princip hur som helst – enligt alla som har någon betydelse inom sunniislam. Det är förbjudet att motsätta sig något som de styrande gör. Jämför de 2 inledande (grönmarkerade) citaten ifrån 2 av shias största företrädare Imam Hussein och Imam Ridha, med sunniislams råd från sina ledare i detta ämne, här nedan:

Al-Bahjouri sade: ”Det är en plikt att lyda sin ledare även om han inte är rättvis eller pålitlig och även om han syndat eller gjort fel.”

Abu Hanifa förklarade att ett statsöverhuvud inte får avsättas på grund av att han är en ”dålig” person (fâsiq).

Hudhaifa bin al-Yaman berättade en hadith där Profet Muhammad sade: ”Det kommer att finnas ledare efter mig, som inte följer min vägledning och min sunna och bland dem kommer det finnas män med hjärtan som ett satans hjärta i en människokropp.” Och jag frågade Profeten Muhammad : ”Vad bör jag göra i en sådan tid?” Han svarade: ”Lyssna och lyd ledaren, även om han piskar din rygg och tar dina pengar, lyssna och lyd honom.”

Enligt en annan tradition frågade Auf bin Malik: ”O Allahs budbärare, råder du oss att kämpa mot dem? Han svarade: ”Nej, kämpa inte mot dem så länge de inte hindrar er från att be era böner (salat). När du ser något hos dem som du inte gillar, avsky deras handlingar inte dem, och sluta inte handla i lydnad mot dem.”

Bukhari och Muslim rapporterade från Abdullah ibn al-Abbâs, ”om någon ogillar sin ledare måste han vara tålmodig. Agerar han med det minsta tecken på upproriskhet eller destruktivitet gentemot sin ledare och sedan dör, så dör han i det för-islamiska tillståndet av okunnighet (jahiliyya) och synd.”

(Ovanstående är alla sunnireferenser, för de som inte känner till dom.)

Hur mycket onda människor det än funnits i världen känner jag inte till en enda, av människohand skriven, ideologi som har sådana omänskliga lagar och regler som nämns här. De är rent ut sagt tyranniska, oavsett hur man vrider och vänder på dom. Men man vill göra gällande att dessa ord är uttalade utav den största, och mänskligaste, av människor som Gud skapat: Profeten Muhammed(s.a.a.s.)!

Om nu Profeten(s.a.a.s) tillskrivs dessa hadither måste man väl ändå gå till Koranen för att checka om dessa uttalanden verkligen kan stämma? Hela Koranen genomsyras ju av profeter, som en efter en genom århundradena, inte gjort annat än uppror emot de härskande. Profeten(s.a.a.s) själv gjorde ju uppror emot Quraish. Varför gjorde han det om han menar att man inte SKA göra uppror?! Var han en ledare som gjorde fel i sitt ledarskap?? Nej, aldrig i livet!!

Att påstå att Profeten(s.a.a.s) skulle ha sagt ovanstående är rent ut sagt förtal av grövsta grad! Profeten(s.a.a.s) skulle aldrig lämna sitt folk så blottade och svaga mot övermakter och tyranner för all evinnerlig framtid. Denna svaghet, som Västvärldens ledare upptäckte, har glatt dom mycket. De har nog inte skrattat lite åt denna ”islamiska” lag, och folket som följer dom.

Däremot tror jag inte att de skrattar särskilt mycket åt värdens shia-”auktoriteter” – jo, framför varandra skrattar de säkert, men skrattet är rätt ytligt och inte sällan sätter de skrattet i halsen… för dessa shiamakter har visat sig inte vilja låta sig tämjas och spela med i deras spel.

Världen gläds nu åt vad man börjat kalla för ”Den Nya Arabvärlden”. Åt upproren och protesterna emot sina diktatorer. (De som är glada är förstås världens civila befolkning, verkar ännu inte riktigt som om alla världsledare är lika glada dock). Gladast är förstås all världens muslimer.

Men vad kanske ingen tänker på är att det hela egentligen även är en protest emot vad jag i början av inlägget kallade ”Shiat-ul-Omar” (kan även tillägga AbuBakr och Uthman, men det var ändå Omar som var den störste ledaren av dessa tre, därför namnger jag bara honom). Därför tror jag att en stor omvärdering utav islam kommer att ske bland sunniter när allt väl lugnat ner sig, något annat kan jag inte tänka mig. För har verkligen hundratusentals miljoner muslimer nu verkligen begått en synd, när de protesterat – och fällt flera despoter?!

Jag tycker att citat (”hadither”) som dessa är precis vad Väst skulle säga till en av sina knektar (tillsatta diktatorer som alla är utbildade i väst) att skapa lagar om i sitt land, för att hålla folket på plats – men så behöver de inte det, för det har man själv ordnat om…. :

”Lyssna och lyd ledaren, även om han piskar din rygg och tar dina pengar, lyssna och lyd honom.”

”Agerar han med det minsta tecken på upproriskhet eller destruktivitet gentemot sin ledare och sedan dör, så dör han i det för-islamiska tillståndet av okunnighet (jahiliyya) och synd.”

…. vilken del av helvetet menar man väntar dessa frihetstörstande människor?

EU-kommissionens ordförande Barroso och Muammar Kadaffi vid G8-mötet i Aquila, Italien i juli 2009.

Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Durão Barroso Myser på G8-mötet i sin maskots sällskap.

Egyptier kramas på Tahrir-torget efter att Hosni Mobarak avgått som president. Foto: Khalil Hamra/Scanpix Egyptier kramas på Tahrir-torget efter att Hosni Mobarak avgått som president. Är det dessa som är ”okunniga(jahiliyya) och syndiga Foto: Khalil Hamra/Scanpix
———————————————————————————————-

Profeten(S) sade: ”I varje generation bland mina följeslagare kommer det att finnas rättfärdiga medlemmar i mitt Ahl al Bayt som kommer att bekämpa korruption och fördärv, som de vilseledda människorna kommer att försöka att införa i min religion. Observera! Era imamer kommer att vara era representanter inför Gud. Så var noggrann med vem du väljer som representant.” [Ibn Hajar i sin Sawaiq ul Muhriqa, s. 90]

Den Heliga Profeten(S) sade: ”Den som önskar leva och dö som mig och komma till Paradiset (jannah), som min Herre har lovat mig, nämligen den eviga himlen, bör erkänna Ali(A) som sin ledare efter mig, och efter honom bör han erkänna Alis(A) söner, eftersom de är människorna som inte kommer att lämna dig utanför vägledningens dörr och inte heller kommer de låta dig att gå vilse.” [Kanz al-Ummal, av al-Muttaqi al-Hindi, vol. 6, s. 155, Tradition #2578]

Återberättad av Umm Salama: Den Heliga Profeten(S) sade: ”Ali är med Koranen och Koranen är med Ali. De kommer inte att separeras från varandra tills de båda återvänder till mig vid Källan (i Paradiset).” [Mostadrak al-Hakim, vol.3, s. 124]

Profeten(S) sade: ”Den som vill uppfatta Adams(A) moral (akhlaq), Nuhs(A) visdom (hikmah) och Abrahams(A) uthållighet och tålamod (sabr), måste iaktta Ali ibn Abi Talib(A).” [Amali Mofid Astan Qods, s. 25]


Sunnikällor:

Livingislam

Hizb-ut-Tahrir

3 kommentarer

Självmordsbombning och Koranen

.

.

Bloggläsaren Diana har en uppgift i skolan och ställer några frågor till mig. Bland annat följande:

”Vers 9:5,  i mina ögon ser ut som en tvångsislamisering och medverkade antagligen till en spridning i Islams tidigare dagar. Vidare får man tolka själv hur man vill översätta idoldyrkarna i denna text, i min tolkning anser jag att de vore ickemuslimer.

Angående den skatt människor var tvungna att betala för att få behålla sin tro som så har vi en text som behandlar ämnet, sura 9, vers 12-14.

Nu ska vi se vad som kan ha orsakat den syn på självmordsbombning som faktiskt existerar inom islam. Vi har väldigt många suror som tar upp hur du ska sträva med ditt liv för att ta upp guds sak, här ibland sura 9, vers 20 och 41 för att bara ta två exempel.

Men när man främst talar om våldet inom Islam så refererar man ofta till den s.k. ”Svärdets vers”, sura 9, vers 29.

Vilken pekar på att muslimer inte bara ska kriga i självförsvar, utan de ska kriga mot icke-muslimer (som inte betalar skatt). Att Islam ständigt är i krig med andra religioner rättfärdigar mycket mindre vänliga handlingar, detta gör mig en aning skeptisk till religionen Islam.”

 

SVAR:

Koranen har 2 typer av verser:

Nasech – verser som används under en viss tidsperiod och sedan upphörde

Mensoch – verser som är bestående, varar för alltid

Tydligen är det bland nasech-verser som förespråkarna för handlingar så som självmordsbombning hämtar livsluft. En sådan är alltså kapitel 9 vers 5:

[9:5]När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem. Men om de visar ånger och [villighet att] förrätta bönen och betala allmoseskatten, lämna dem då i fred – Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Denna vers hänvisar till de stammar, runt Mecka, som ständigt låg i strid med varandra under den tiden. I Mecka skulle inte längre icke-muslimer få bo och vistas. Det skulle vara en fredad och säker zon, för muslimer. Gud gav alla ”moshrekeen” 4 månader på sig att avsluta alla sina affärer i Mecka; så som att sälja hus och mark osv – eller erkänna sig till islam. Fanns det kvar någon efter det, så skulle de jagas ut på alla sätt. Om detta kan man läsa i nedanstående vers, samma kapitel:

[9:28] ”TROENDE! De som sätter medhjälpare vid Guds sida är orena [på grund av sin avgudadyrkan]! Efter utgången av detta år skall de därför inte tillåtas närma sig den heliga Moskén. Om ni är rädda att fattigdom [hotar er, bör ni veta] att Gud i Sin godhet skall sörja för er, om det är Hans vilja; Gud är allvetande, vis.”

Vers 9:5 talar endast om folket som bodde i Mecka på den tiden alltså. Idag är den eran slut, så versen är inte att praktisera längre – om nu inte folk, ickemuslimer, börjar ockupera staden igen någon gång i framtiden.

En annan vers som du tog upp är den s.k. ”Svärdets vers”:

[9:29] ”Kämpa mot dem som, trots att de [förr] fick ta emot en uppenbarad Skrift, varken tror på Gud eller på den Yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud – [kämpa mot dem] till dess de erkänner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten.”

Här avses kristna och judar som inte tror, ens på sin egen religion och de budord som deras sändebud kom med (när där står ”Hans sändebud” avses ALLA sändebud). Anledningen är förmodligen att dessa (ickereligiösa)personer ansågs mer benägna att begå överträdelser (brott) gentemot de lagar som fanns i landet – då de varken erkänner de lagar som Moses(a.s.), Jesus(a.s.) och allra minst de som Muhammed(s.a.a.s.) presenterade. Därför ska de bekämpas – MEN, så som det alltid är i Islam så handlar allt om att vara defensiv. Inte förrän någon verkligen gör något, dvs begår en överträdelse, ska de bekämpas. Versen talar alltså inte om troende kristna och judar.

För muslimer gäller allmän värnplikt för ALLA friska och vapenföra män. Detta räknas som en religiös plikt, som Gud inte lägger på de som inte tror på och följer Islam som religion. En som inte är muslim, ska ju inte behöva utföra muslimers religiösa plikter? Därför betalar dessa en avgift i utbyte mot det skydd som muslimerna ger de i landet med annan religion.

När det gäller skatt så är det även en religiös plikt för muslimer att betala skatt. Jag undrar om även det anses som förtryck utav utomstående. Att ickemuslimer skulle tvingas betala skatt i ett muslimskt land där också muslimer betalar skatt – är det orättvist?!

(För inte så länge sedan läste jag att de ickemuslimer som ville vara med och strida vid krig, de slapp betala skydsskatten. Jag har dock inte tid just nu att leta upp var de ref finns… )

Krig är endast tillåtet som självförsvar i Islam, att leva under förtryck – utan att försöka kämpa emot förtrycket, det är förbjudet. Till och med i den fredade zonen, Mecka, under de heliga (krigsfria) månaderna är det tillåtet att försvara sig om någon anfaller. Men, som sagt: det är endast försvar som gäller – inte attack:Om man ser till alla Profetens krigståg så ser man att alla var av defensiv karaktär.

[2:190] KÄMPA för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare. [2:191] Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden. Kämpa inte mot dem i den heliga Moskéns närhet, om de inte själva tar upp striden där; men kämpar de mot er [där], så döda dem. Det är förnekarnas lön. [2:192] Men om de lägger ned vapnen [skall de se att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig. [2:193] Och kämpa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare].[2:194]Kämpa [likaså] under den helgade månaden om ni blir angripna – vid brott mot gudsfreden skall [lagen om] rättvis vedergällning tillämpas. Om därför någon angriper er, har ni rätt att angripa honom så som han har angripit er; men frukta Gud och var förvissade om att Gud är med de gudfruktiga. [2:195] Ge ert bidrag [till kampen] för Guds sak och låt inte era egna händer medverka till er undergång. Och gör gott – Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.

Alla profeter flydde, någon gång, sitt land/stad/område. Det är en stor synd att kvarstå i förtryck – och det gäller ALL form utav förtryck. Även ens eget hem räknas som sitt land. Gud ska fråga de som levt i förtryck varför de inte utvandrat/flytt, så att de undgick att leva i det förtrycket så att de kunde koncentrera sig på attkämpa för Guds sak: be, fasta, arbeta och ta hem levebrödet, uppfostra barnen på den rätta vägen i harmonisk miljö…osv.

[9:20] ”De som har antagit tron och utvandrat från ondskans rike och som med sina ägodelar och sina liv [som insats] strävar och kämpar för Guds sak har den högsta rangen inför Gud; det är de som skall vinna den stora segern.”

Läs åter igen verserna [2:191]förtryck är ett värre ont än döden” [2:195] ”låt inte era egna händer medverka till er undergång”. Att förtrycka och att bli förtryckt är båda onda saker. Att döda någon som inte gjort en något är självklart förbjudet i Islam.

Den som begår sådana handlingar som ”självmordsbombning” har helt klart låtit sina egna händer medverkat till sin egen undergång, samt att man gjort sig skyldig till förtryck av andra. Fallet i Stockholm innebar förstås försök till förtryck av andra (då tack och lov ingen annan dog), men handlingen innebar ändå förtryck: då muslimer känner sig illa tillmods över det hela, då han påstår att han gjorde det för vår skull – men också den otrygghet som uppstått efter det han gjorde. Otrygghet ligger helt klart inom ramen för förtryck.

Det farligaste man gör är att börja tolka texter i Koranen alldeles själv – Kunskap utan religion är farligt, men farligare är religion utan kunskap…. tänk på den en stund!


8 kommentarer

Allama Tabatabai – en stor samtida islamisk tänkare

Seyyed Mohammad Hossein Tabatabai(RA) föddes i en liten by nära Tabriz, Iran, 1321 e.H. Efter sin grundutbildning i seminariet i Tabriz, reste han till den heliga staden Najaf, Irak för högre utbildning. I Najaf studerade han under många framstående rättslärda.

Även om han var på alla sätt en kompetent och kvalificerad rättslärd var Allamah Tabatabais(RA) huvudsakliga intresse Falsafa(filosofi), Rohaniyyah (andlighet) och Irfan (Gnosis/Mysticism). Han var också mycket kunnig i astronomi, matematik, teknik och flera andra vetenskapsämnen.

Efter sin utbildning i Najaf, återvände han till seminariet i Qom, där han spenderade resten av sitt liv till att undervisa och att forska. I en tid av nya politiska ideologier, stod Allamah Tabatabai(RA) som bålverk av den traditionella Islamiska tron. Mycket till förtret för andra lärare i Qom, tog han upp undersökningen om materialistisk filosofi och skrev flera motbevisningar om det.

Istället för att ha stora klasser för religiös lag, föredrog Allamah(RA) att ha mindre diskussioner om filosofi och gnosticism. Han brukade sitta på golvet med sina elever istället för att sitta högre upp på en stol.

Hans största bidrag till den shiamuslimska akademin kom i form av hans tolkning av den heliga Koranen. När han kom till seminariet i Qom, fann han att undervisning om Tafsir (Tolkning) sågs som ett tecken på inkompetens. Därför bestämde han sig för att återuppliva detta område. Efter flera år av studium slutförde han sin hyllade Tafsir al-Mizan, som anses vara det största kommentarmaterial om Koranen skrivet under de senaste århundradena.

Tidigare kommentatorer, som Sheikh Tabarsi(RA) och Sheikh Qomi(RA), hade använt al-hadith(återberättelser) om De felfria(A) som primär metod för tolkning av Koranen, Allamah Tabatabai(RA) använde en unik metod, vilket var att använda en vers i Koranen till att förklara den andra, eller som han själv kallade det, ”att låta Koranen tala för sig själv”. Det arabiska arbetet med de 20-volymerna har sedan dess översatts till många olika språk, och en partiell engelsk översättning finns också tillgänglig på internet.

Förutom Al-Mizan, har Allamah Tabatabai(RA) skrivit en rad böcker om shia Islam, som gjorde honom till en internationellt erkänd auktoritet för den shiamuslimska tron. Trilogin översattes av Seyyed Hossein Nasr(HA-Hafiz-o Allah-må Gud bevara honom) och Professor William C. Chittick(HA) och består av Shi’ite Islam, A Shi’ite Anthology, och The Qur’an in Islam.

Allamah Tabatabai(RA) var väl medveten om den politiska situationen i Iran och resten av världen. Han kritiserade starkt den västerländska hegemonin, kolonialismen, och post-koloniala imperialismen. Han såg att marxismen hade misskrediterat sig genom att inte ha skapat revolutioner i den industrialiserade världen, som Marx hade förutspått. Däremot så hade demokratier i väst också misslyckats med att försvara sina ideal genom att ha utnyttjat och förslavat människor i andra delar av världen.

Nästan alla ledare för den Islamiska revolutionen var direkt eller indirekt hans studenter. Trots att han var fysiskt för svag för att delta i den Islamiska revolutionens aktiviteter, så kan hans bidrag sammanfattas med ett uttalande från Martyren Motahhari(RA), som sa att det inte fanns en enda politisk situation vars svar inte kunde hittas i Tafsir al-Mizan.

Allamah Tabatabai(RA) var en oerhört ödmjuk och rättfärdig individ. Hans elever berättade att under Ramadhan månaden, skulle Allamah(RA) gå till Ma’soomahs(frid vare med henne) viloplats varje dag innan han skulle bryta sin fasta då hon var syster till Imam Ridha(A), shiamuslimernas åttonde Imam. Trots allt detta stod den framstående och väl respekterade rättslärde ofta i de sista raderna under bönerna i moskén. Hans elev Seyyed Tehrani(RA) konstaterade att i 40 år hade de frågat Allamah(RA) om att leda bönen, men att han alltid vägrade. När hans elever benämnde honom som Ostadh (lärare/Professor/Mästare) insisterade han på att de skulle behandla honom som om vore han en kollega istället för instruktör.

Allama Tabatabai privat:

Trots sina många akademiska verksamheter, var Allamah(RA) väldigt fäst vid sitt liv i hemmet och i att uppfylla de rättigheter som hans familjemedlemmar hade. Han utförde alltid sina sysslor själv, och även under perioder då han var sjuk, så besvärade han inte sin fru eller sina barn. En gång när hans dotter besökte honom och såg att Allamah(RA) hällde upp te för sig själv frågade hon honom varför han inte lät henne göra det. Han svarade ”Du är en gäst. Du är också en ättling till Fatimah Zahra(A), så jag kan inte ge er någon sådan order!”

Under hans hustrus sista dagar, lämnade han alla sina akademiska verksamheter och spenderade nästan en månad vid hennes sida, han skötte alla hennes behov och angelägenheter. När hon gick bort grät han ymnigt och sade ”Det var den här kvinnan som fick mig att nå den här positionen. Hon har varit min partner, och vad än för böcker jag har skrivit så tillhör halva förtjänsten henne.”

(Dessa och många andra sådana anekdoter från hans liv finns i samlingen Eternal Manifestations av Ahmad Luqmani(RA).)

På grund av hjärtproblem, togs Allamah Tabatabai(RA) slutligen till sjukhuset år 1401 e.H. Under de sista ögonblicken av sitt liv i Moharram 1402 e.H. lär han ha sagt ”De som jag har väntat på är äntligen här!” Med ett yrvaket utseende av förvåning återvände han sedan till sin Herre. Hans begravningsbön leddes utav Ayatullah Golpaygani(RA) och han lades till vila nära Sheikh Abd al-Karim Hairi(RA) vid Ma’soomahs(A) viloplats.

Dessa artiklar skrevs ursprungligen på engelska i Islamicinsights.com

Islamportalen

2 kommentarer