Arkiv för kategorin samlevnad

Hur stor är den ‘problematiska’ invandringen – egentligen?

flags

Problemet som uppstår när andra partier flyr diskussionen om Sveriges invandring, är att det bara är SD:s åsikter och ståndpunkter, och framför allt deras s.k. ”fakta”, som får råda bland de röstberättigade i vårt land. Det är synd, för det mesta av deras statistik är lögner, som aldrig kommer fram – eftersom ingen diskuterar med dom, eller mot dom. Det enda ‘motståndarna’ svarar när de går i polemik med SD är i princip: ”Ni är dumma” eller ”Ni har helt fel..”, och liknande tillmälen. Ingen kommer med faktiska siffror. Och de få gånger såna presenteras, så sker det utan SD i närheten, under tråkiga och monotona seminarier eller dylikt.

Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson påstod den 19 augusti 2014 i Aftonbladet att »Vi har i dag en situation med massinvandring av sällan skådat slag. En politik som kostar enorma summor pengar«. Är detta sant? Pågår det en massiv, okontrollerad invandring till Sverige? Har den pågått länge? Och kostar den Sverige enorma summor? Det är lätt kontrollerat, eftersom invandringen är noga mätt, räknad och pedagogiskt presenterad, av bland andra Migrationsverket och Statistiska Centralbyrån (SCB).

Först ska vi skilja mellan asylsökande och beviljade uppehållstillstånd. Alla som söker asyl i Sverige beviljas inte uppehållstillstånd. När vi talar om invandring bör vi tala om de som faktiskt får stanna. Ur Migrationsverkets tabell Beviljade uppehållstillstånd 1980-2013 framgår att 1,7 miljoner uppehållstillstånd har beviljats under 33 år. Av dessa är 714 320 anhöriginvandrare. Alltså 51 515 personer per år i genomsnitt. Inte »massinvandring«, men ändå rätt många. I denna siffra ingår även personer födda i Sverige som återvandrar (cirka 20 procent av totalsiffran genom åren), gästande akademiker, personer som fått arbetsmarknadstillstånd, adoptivbarn, EES-medborgare med flera.

Beviljade uppehållstillstånd för flyktingar, de som utpekas som den problematiska invandringen. Här ingår samtliga kategorier, som kvotflyktingar och skyddsbehövande. Mellan 1980 och 2013 beviljades totalt 442 334 flyktingar uppehållstillstånd. Sedan tillkommer anhöriginvandringen. Sverige beviljade runt 714 000 uppehållstillstånd till anhöriginvandrare under perioden. Av dessa var cirka 156 000 anhöriga till flyktingar, cirka 22 procent av den totala anhöriginvandringen. Flyktingar plus den till dem hörande anhöriginvandringen uppgår till knappt 600 000 beviljade uppehållstillstånd mellan 1980-2013, eller 18 000 beviljade uppehållstillstånd per år, utslaget över perioden. Det är inte massinvandring. Som jämförelse kan nämnas att Stockholm växer med nästan 40 000 nyinflyttade per år. Men folk som enligt Jimmie Åkesson och kompani anser icke önskvärda återfinns också bland dem som invandrat som anhöriga till tidigare flyktingar som fått medborgarskap.

 Migrationens kostnader

Idéerna om att »invandrarna tar våra jobb« och/eller att »de är arbetslösa och lever på bidrag« stämmer inte med statistik och forskning. Arbetslöshet och flyktingmottagning/invandring har ingen stark statistisk korrelation. Sverige, som procentuellt har fler flyktingar och invandrare än Finland, har också lägre arbetslöshet (7,9 procent respektive 8,6 procent). Och invandrarna går alls icke bara på bidrag. I Sverige 2013 var sysselsättningsgraden för inrikes födda 78,4 procent och för utrikes födda 63,4 procent. Båda gruppernas sysselsättningsgrad har ökat de senaste 10 åren, utrikes föddas snabbare än inrikes föddas.

Professorn i nationalekonomi Jan Ekberg lade 2009 fram rapporten Invandringen och de offentliga finanserna på uppdrag av finansdepartementet. Den kommer fram till att invandringen kostar svenska staten 1,5-2 procent av BNP, mellan 40 och 60 miljarder kronor, per år. Ekberg menar att migrationen till Sverige var lönsam fram till 1980-talet, och framhåller att utfallet skulle bli positivt med en högre sysselsättningsgrad. Ekbergs rapport utgår från 2006 års sysselsättningsgrad hos invandrade, flera procentenheter lägre än dagens. Dessutom viktar inte rapporten faktorer som torde inverka positivt på samhällsekonomin, som att immigration ger fler konsumenter, och den höga företagartätheten bland invandrare.

Detta är bara lite utav den information i ämnet som man kan få fram, och för den som tar sig tid skulle kunna hitta bra och många argument emot den rasistiska delen av vår riksdag. Men det gäller att inte bara sitta på informationen, det gäller att använda sig utav den också – och presentera den.

Läs gärna DENNA LÄNK för mycket mer information i ämnet.

 

Lämna en kommentar

Världens farligaste

12

 

Och förutom ovanstående fakta: människor dödar omkring 100 miljoner hajar per år. Det är över 11.000 i timmen. Vem är egentligen det riktiga rovdjuret?

Lämna en kommentar

Fråga angående Uppdrag Granskning och jihad

Svenska jihadister i Syrien

svenskajihadister

Melinda frågar:

Hej Marie, såg du uppdrag granskning igår kväll om Bilals resa till syrien för att utföra jihad men dog, är det verkligen jihad? Måste ärligt säga att det ännu värker i hjärtat, så ond det såg ut, usch, om det inte stämmer, förklara vad jihad inom islam är? Vore tacksam

 

Hej Melinda:

Ja jag såg avsnittet igår av Uppdrag Granskning, och 99,9 procent av alla muslimer anser att det är fruktansvärt och förfärligt. Det är så tragiskt, och så synd om föräldrarna och resten av familjen. Jag är SÅ glad att det tas upp, och det är en fråga som muslimer behöver ventilera och prata om ordentligt. Det de tog upp är ett mycket stort problem, specifikt faktiskt, för den sunnimuslimska majoriteten av muslimer. För dessa extremister räknar sig själv till den grupptillhörigheten. Jag anser att ifall omvärlden verkligen intresserade sig för att försvaga, helst eliminera helt, dessa extremisters möjligheter att ‘hjärntvätta’ unga pojkar på detta viset, så bör man helt isolera Saudiarabien(och de småländer som ligger på den halvön och omnejd) och dess kungahus. Man måste kapa all typ utav samarbete, både politiskt och ekonomiskt, men istället är det det motsatta – om du studerar västvärldens agerande gentemot muslimska länder så kommer du att upptäcka att just Saudiarabien kan komma undan  med både förtryck av kvinnor, minoriteter i landet och folket i stort faktiskt, men även en massa andra absurditeter och uttalanden som de gör. Ytterst sällan hörs kritik, och när det görs så är de knappt hörbara, och snabbt övergående. Saudiarabien, och dess version utav islam, är som en cancersvulst i den muslimska världen.

Det är Saudiarabien som saluför den sekteristiska grenen av islam – kallad wahabism – som dessa människor står bakom. Landet har verkligen speciella regler, som inte har med islam att göra, och de ‘lärda’ inom sekten är, för att uttrycka det rakt och enkelt: idioter! Det sorgliga är att det är dessa idioter som har fått företräda islam och muslimer alldeles för mycket i media och på nätet.

Den ledare som, i UG:s dokumentär, skötte det mycket fina arbetet med ungdomarna emot att extremismen ska få alltför stort fäste i England, han hade dock helt fel uppfattning i en fråga gällande jihad i Islam. Detta kan synas som en petitess, men det är det inte hos de som dras till såna saker. Felet var att han sa att den ”större jihad” är den som utförs på slagfältet, medan den ”mindre jihad” är den som sker när man utför sina dagliga gärningar i vardagslivet….det är exakt tvärtom: dvs kriget på slagfältet är den ”mindre jihad”, vilket beskrivs nedan:

 

Jihad inbegriper KAMP i Guds väg, och inte krig. Den främsta och största benämningen av jihad är  ”jihad al-akbar” (den största kampen) och är den kamp varje människa ska föra inom sig själv för att tygla sitt nafs (sitt jag) och främja det goda inom sig. Utöver det har jihad många andra aspekter. Den mycket begränsade typen av jihad som avser krig – döda eller dödas – sker endast på slagfältet och inte mitt bland civilbefolkningen.

Koranen och Sunnah är utgångspunkterna för de principer utifrån vilka den rättrogne muslimen skall leva sitt liv.

Våra främsta ledare och förebilder, Profeten och Imam Ali, tillät inte ens skadade fiender som låg på slagfältet att dödas. Inte heller lät han de som försökte fly ifrån slagfältet att förföljas, eller att kvinnor, barn och gamla som befann sig med fienden att komma till skada, eller att fienderna berövades tillgång till vatten – detta oavsett att fienden berövade deras barn från vatten och dödade dem medan de var törstiga!

Att med alla medel försöka klistra fast brutalitet och orättvist dödande med Islam är bara nonsens och, genom Guds löfte, inget annat än misslyckade försök i längden. En ständigt pågående kamp mot det egna jagets dåliga sidor bör prägla den troendes levnadssätt.

Motiveringen till att kriget emot ens egna ego och önskningar är den ”Större Jihaden” (Jihad al-Akbar) är följande:

  • Dess område (för kampen) är obegränsad;
  • Den är tidlös och gränslös;
  • Denna kamp är svår eftersom dess väsen är människan emot sig själv;
  • Fienden är osynlig och kan inte upptäckas av de fem sinnena, medan fallet för Jihad mot de icke-troende inte är lång, inte omfattande och inte så svår som att kämpa mot sina egna världsliga önskningar. Som ett resultat av detta, betraktas jihad på slagfältet som Jihad al-Asghar(den mindre Jihad. Denna åsikt baseras på ett uttalande ifrån Profeten när han och hans mannar återvände hem från ett avslutat krig. Han sade: ”Vi har alla återvänt ifrån Jihad al-Asghar till Jihad al-Akbar” Några frågade: ”O, Rasullullah, vad är Jihad al-Akbar?” Han svarade: ”Kriget emot sina egna önskningar”.

När Imam Ali ibn Abu Talib återvände till lägret efter att han hade dödat *Amr Ibn Abdawad tillfrågades han: ” Varför dödade du inte Amr första gången du satt på hans bröst? Imam Ali svarade, ”På grund av att han spottade på mig så blev jag arg på honom. Om jag skulle ha dödat honom då, hade det varit för min egen ilska eller själviska begär. Mitt arbete är för Gud, därför väntade jag en stund och efter min ilska hade reglerats, började jag åter igen att strida. Detta är ett exempel på självkontroll och Jihad emot sitt Nafs (Själv).”

Ali Ibn AbuTalib har sagt följande: ”Den bästa formen av jihad är självbehärskning”

Imam Sadiq sade: ”Var i Jihad med ditt jag (nafs) och rädda det från de djävulska begären.”

Profeten sa: ”En av de bästa Jihad man kan göra är att tala sanningens ord i närvaro av en orättfärdig härskare.” (Nahjul-Fasaha 576)

 

 

* Förklaring:I slaget vid Khandagh (diket) i Madina, var ledaren för de icke-troende en modig persisk man som hette Amr Ibn Abdawad flyttade sig över till de troendes sid av diket och ropade efter en modig kämpe, vem som helst, till att utmana honom, han visste att ingen brukade våga stå upp emot honom. Imam Ali anmälde sig frivilligt att ensam bekämpa honom. När Amr Ibn Abdawad så insåg att han besegrats, och såg att döden var på väg att ta honom, spottade han på Imam Alis ansikte. Imam Ali hoppade genast upp ifrån Amrs bröstkorg där han suttit och började springa runt Amr Ibn Abdawad, han sprang och sprang och sanden yrde runt dem båda så mycket att åskådarna som befann sig en bra bit ifrån inte såg någon utav varken Imam Ali eller Amr Ibn Abdawad. Efter en stund slutade Imam Ali att springa och återgick till striden igen. Profetens följeslagare var mycket undrade till Imam Alis tilltag. Imam Ali kämpade tills Amr Ibn Abdawad tillslut dödades. När han återkom ifrån striden blev han utfrågad utav följeslagarna om vad som hade hänt: se not ovan.

 

 

 

A never ending lovestory:  USA – Saudi

bow_bush_saudi

abdullah

5 kommentarer

Vänliga veckan

Doften av blommor sprider sig bara i vindriktningen, men en persons godhet sprider sig åt alla håll!

kindness

Man har återupptagit den s.k. ”Vänliga Veckan”, som i princip lades ned 1999. Den låg då sent på hösten och försvann i bruset av det nya, mer trendiga, Halloweenfirandet. Så man sket helt enkelt i den vänliga ansträngningen.

”Vänliga veckan” instiftades av tidningen Svenska Journalen redan 1946 sedan en trafikräknare under ett sex timmar långt arbetspass bara såg tolv personer som log, medan 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning…jag kan tänka mig att siffrorna ser dystrare ut idag.

Nu återlanserar Läkarmissionen Vänliga Veckan, den här gången är det vecka 7(denna vecka alltså) och jag tycker personligen att det är en ypperlig vecka att lägga den på, dvs veckan när Alla Hjärtans dag infaller. Denna Valentins dag, som knappast fanns (eller i alla fall knappt uppmärksammades) fram till och med 90-talets mitt har idag vuxit sig så stor att den blivit ännu en ångest på himlen för många. Jag har förstått att om man inte ger något till alla man känner denna dag, då är det ett bevis på att man inte tycker om dessa personer, och har man ingen kärlek att dela dagen med, så blir man ledsen och nedstämd för det, då man ser att alla andra(just det, det är alltid ALLA andra) har en kärlek att dela dagen med. Och så känner de sig ännu mer ensam bara för det….

Då är det väl bättre att man viker en helt vecka, där man uppmärksammar – den idag nästan bortglömda – vänlighetens konst, och inkluderar att alla ska vara vänliga mot alla. Det tycker jag om. En hel vecka har man på sig alltså, att träna upp de förtvinade smile-musklerna lite.

I år är det vänlighet i trafiken, i hemmet, på arbetsplatsen och på nätet som gäller. Jag har sett att man trycker extra mycket på ‘nätkärleken’, så jag får väl passa på och skicka cyberkärlek till alla mina läsare – jag älskar er alla! Även ni som hatar… 🙂 !

– Vänliga Veckan är ett fantastiskt arv och vi vill se det som en möjlighet att bidra med lite ljus i februarimörkret. Vårt mål är att inspirera till ett vänligare samhälle, en vänligare värld och inte minst ett vänligare samtalsklimat på nätet, säger Johan Lilja på Läkarmissionen.

Imam Ali sa:Gud uppskattar när människorna tänker vänligt om varandra och bedriver välgörenhet mot varandra.” [Qurrar al-hekam, s. 91]

Han sa även:”Era relationer och möten med varandra skall vara med hjärtlighet och värme. Servera varandra koppar, fulla med kunskap och lärande, den ena ger av sin till den andre samtidigt som den andre erbjuder sin. Alla blir då nöjda med resultatet.” [Nahj ol-Balagha, tal 214]

Profeten sa: ”Att le emot sin broder är välgörenhet”, och han levde verkligen upp till detta själv, för Imam Ali(bland många andra vittnesmål) sa: ”Jag har aldrig sett någon som ler mer än Guds Budbärare”

Hashtagga: #vänligaveckan

Vanlighet_ar_smittsamt

2 kommentarer

Mitt namn är Palestina…

palestina
.

Mitt namn är Palestina. Jag har varit ockuperad sedan 1948. Sedan dess har mitt folk dödats varje dag. Från de ofödda barn som slitits ut från gravida kvinnor, till de äldsta som släpats ut ur sina hem, brutalt misshandlade, nedslagna på knä och uppställda för att dödas. Mödrar förlorar sina barn varje dag, fruar blir lämnade som änkor och barn lämnas föräldralösa. Mitt folk lever i skräck varje dag, då de vet att vilken minut som helst kan deras ytterdörr sparkas ned av israeliska soldater och skjutas ned, en efter en. Att veta att deras barn, mammor och pappor som lämnar hemmet kanske aldrig återvänder hem på grund av att de dödats av sionisterna.

Mina barn ses som terrorister för att de kastar sten på sionisternas stridsvagnar och drönare. Media har fått mig att se ut som en terroriststat och mitt folk som fienden. Media får sionisterna att se ut som offret. Media gör att det ser ut att vara helt i sin ordning att en, enligt internationell lag, illegal stat, tar över oskyldiga människors hem.

Mitt namn är Palestina. Jag existerar. Mitt folk existerar. Även om jag inte existerar i medias och sionisters ögon, och även om jag inte finns på kartan, så finns jag i miljoner människors hjärtan världen över.

Palestina innan Nakba 1948

De 418 av de över 500 Palestinska byar som förstördes under Nakba 1947-48

Den fortgående Förintelsen av palestinier: 66 år efter ockupationen har situationen bara förvärrats

LÄS VIDARE: En fantastisk dikt om Palestina

2 kommentarer

Profeten Muhammad – en enighetens man

unity

Igår, den 17:e Rabi’ ul-Awwal(enligt den islamiska kalendern) var Profeten Muhammads(s) födelsedag. Iran har utlyst veckan före hans födelsedag till Enighetens vecka och i samband med detta har de en årlig konferens för att förstärka temat. Konferensens namn är ”Islamic Unity Conference” och detta år var temat ”Den heliga Koranen och dess roll i att förena den islamiska Ummahn”

Konferensen samlar årligen hundratals religiösa tänkare och forskare från hela världen. Mer än 300 framstående muslimska forskare och tänkare från 58 länder deltog i det tre dagar långa evenemanget i år.

Konferensen, som startade i fredags(17/1) med Irans president Hassan Rouhanis installationstal, diskuterade ett brett spektrum av frågor, bland annat kvinnor, kampen mot extremism, den syriska krisen(då den är ett resultat utav den islamiska oenigheten) mm .

Asif Loqman Qazi från ”Pakistan Discussion och Solution Center” hyllade evenemangets fokus på den heliga Koranen som grunden för muslimsk enighet och sa: ”Den heliga Koranen är en bok som alla inriktningar i islam är enhälligt överens om. Muslimer bör lägga betoning på sin islamiska identitet, istället för att identifiera sig som sekter såsom shia och sunni. Vår identitet är islam”, sade han. ”Meningsskiljaktigheter är användbart om det ger oss olika perspektiv i livet. Den bör inte användas som en källa för att skapa eller utveckla fiendskap och splittring, påpekade den lärde.

SE SAMMANFATTNING AV KONFERENSEN I DENNA LÄNK SOM BESÖKTES AV ALLA ISLAMISKA SKOLOR

.

En nåd för mänskligheten

Jag vet en man som förlorade sina föräldrar, men vägrade att kallas föräldralös. Han var man nog att älska en stark kvinna som var flera år äldre än honom, arbetade för henne och gjorde henne starkare, öppnade sitt hjärta för henne och delade sin oro med ingen annan än henne. Han var trogen mot henne tills hennes sista andetag.

Han städade alltid efter sig själv och sydde sina egna kläder. Han var snygg, modig och orädd. Han dömde aldrig någon på deras förflutna eller deras utseende och var måttlig öppen och tolerant. Hans granne var jude och hans ingifta kusin var en kristen präst.Misshandlad och exil när han var hjälplös, men han var barmhärtig när han själv blev stark.

Intelligent, klok och hårt arbetande byggde han en varaktig nation från ingenting under de sista 20 åren av sitt liv.

Han hade inga föräldrar men älskade sin dotter och barnbarn. Hans testamente och sista vilja var: ”Var god mot kvinnor”. Denna man var en nåd för hela mänskligheten – detta är min Profet Muhammed.

.

Profeten Muhammed(s) blev 1935 hedrad av U.S.A Högsta Domstol som en av de mest inflytelserika lagstiftarna i världen.

usc

4 kommentarer

Apostasi – vad händer om man lämnar islam

apostat

[En inledande förklaring: Apostasi är ett begrepp som, i religiösa sammanhang, tillämpas för sådana som lämnar en religion. Dvs man har ‘avfallit’ ifrån religionen.]

Kan man döda en person som lämnar Islam?

Detta är en väldigt aktuell fråga då den ofta kommer upp till diskussion både bland muslimer och ickemuslimer idag.

Det är många som frågar sig: om muslimer nu hävdar att Islam är en religion som tillåter religionsfrihet, och frihet att själva välja åsikter och religion, hur kan det då vara så att man dödar såna som lämnar Islam för att byta religion, eller för att helt enkelt bli ateist? Anledningen till dessa frågor är att under de senaste 20 åren har det skett flera händelser där islamiska stater (eller grupper) har avrättat sådana som ansetts ha avfallit ifrån Islam. Och ända sedan Salman Rushdi-affären för över 20 år sedan, har man diskuterat om Islam och yttrandefriheten inom religionen.

Det händer alltför ofta att muslimer stämplar andra muslimer som ”avfällingar” ifrån religionen, dvs att de har gjort eller sagt något som gör att de, av muslimer, inte längre anses vara muslimer. Väldigt många teologiska ledare inom den islamiska Ummahn har vid något tillfälle anklagats för just apostasi: vi har Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq m.fl som exempel på sådana, men också alla grupper inom islam har anklagat varandra nån gång för apostasi. Man kan se att genom den islamiska historien har det funnits de som anklagats för apostasi, enbart för att den ena har haft andra åsikter än den andra, det handlar helt enkelt om att man inte är helt överens i teologiska frågor. Och man kan se att även idag finns det islamiska länder som avrättar sådana som de anser har avvikit ifrån deras idé utav vad islam är. Man kan titta på Sauidarabiens, Sudans och Pakistans konstitution som exempel.

Man kan då fråga sig ifall detta är ett korrekt tillvägagångssätt? Särskilt idag när man pratar mycket om mänskliga rättigheter, och yttrandefriheten är en helig sak. Det finns flera tänkare(Muhammed Abdu, Rashid Ridha, Hassan Turabi) som har granskat denna fråga under 1900-talet, men även ibn Taymiya ställde sig denna fråga: finns det straff för apostasi inom hudud-, qassas- eller ta’zir-lagarna* i islam? Själv ansåg han att denna fråga tillhörde ta’zir.

Är islam den enda religion som straffar de som lämnar religionen?

Vilka verser i Koranen hänvisar till de som lämnar islam, och vad kan vi säga om dessa? Och vilka hadither finns där i frågan, t.ex hadithen som säger att den som lämnar islam – döda honom. Finns det några händelser där någon lämnade islam och personen blev dödad? Och finns det ”idjma” angående apostasi, dvs finns där någon konsensus bland de islamiska skolorna att en apostat ska dödas? Varför har ryktet spridit sig så vida kring att man inom Islam ska dödas om man lämnar religionen? Det ska jag ta upp här.

Islam följer människans medfödda natur. Därför räknas alla som muslimer redan ifrån födseln, oavsett om föräldrarna är muslimer eller inte. Andra religioner har samma idé. Det finns också de som anser sig vara ‘det utvalda folket’ av Gud, och om någon från det folket lämnar sin religion så ska denne dödas. (Femte Moseboken 13:6-10). Och den som smädar Gud ska stenas till döds (Tredje Moseboken 24:15-16). Hör man någonsin någon klaga på att de religioner som följer Bibeln har omänskliga regler? Nej det är inte bara så att de inte klagar, det finns ingen som någonsin, någonstans, nämner dessa verser.

Istället går man direkt till islamiska referenser angående detta och det är dessa jag ska ta upp här, har vi sådana referenser i hadither eller i Koranen?

De som hävdar att det finns regler om dödsstraff, för någon som lämnar Islam, hänvisar alltid till Koranens verser nr 5:64, 16:106 och 5:33.

I vers 5:64 finns ordet ‘mortad’, som på svenska betyder religiös avfälling, ‘apostat’. Därför finns det de som menar att versen handlar om att man ska döda dessa, men versen säger inte alls det. Den bara klarlägger att det kommer att finnas många som kommer att vända religionen ryggen. Punkt. Inget annat, inget tal om straff eller dylikt.

I vers 16:106 säger Gud att ett hårt straff väntar de som antar tron, och sedan lämnar den. Versen säger även att straffet inte gäller den som, under tvång och tortyr, tvingas att ljuga(och förneka) om sin religiösa tillhörighet. Det står inte att de som lämnar islam ska dras inför domstol eller ska dödas av någon, utan att Gud är den som – i nästa liv – ska utdela ett hårt straff till den som vänder religionen ryggen efter att ha antagit den.

I vers 5:33 säger många är en mycket tydlig vers angående apostasi. Denna vers uppenbarades dock inte för de som lämnar religionen, utan för rövare och plundrare som överfaller karavaner och liknande. Det hände sig att ett folk ifrån en stad som hette Oreina, de kom till Sändebudet, de satt med honom och pratade och åt mat. Efter ett tag blev de sjuka, de hade fått någon magåkomma. Så Profeten sa till sina kompanjoner att husera deras gäster lite utanför Medina, och ta hand om dem på bästa sätt då de är sjuka, och ge dem den bästa mjölken de får tag i bland sina kreatur, och behandla dem väl tills de är friska igen.

Dessa gäster, när de efter några dagar mådde bättre dödade de herden som tillhandahållit mjölken de druckit och flydde sedan med alla dennes, och andras, tillhörigheter. När Sändebudet fick höra detta uppenbarades denna vers om denna kategori människor: dvs rövare och banditer. Detta eftersom denna typ av tjuvar är värre än den genomsnittlige tjuven – som kan råna dig, men orsakar normalt inte så stor fysisk skada och dödar sällan. Uppenbarandet av denna vers har alltså inget alls med apostasi att göra, och nämner inte heller någonstans de som lämnar islam.

Finns det några hadither som stödjer straff för de som lämnar islam? Ja, den tydligaste hadithen i detta hittar vi i Sahih Bukhari(den finns dock inte hos Sahih Muslim): Ibn Abbas återberättar att Imam Ali mötte en grupp ‘sanadiqa’  som inte höll med Imam Ali, så han brände dessa…levande! Han hade sedan sagt: ”Den som byter sin övertygelse, måste dödas.”  Här hade Ibn Abbas korrigerat imam Ali, och sagt att han själv inte valt att göra så. När man vill dissekera en hadith, så måste man förstå att den har sin egen vetenskap, som fysik och kemi t.ex. Man kontrollerar kedjan av återberättare, sammanhanget när hadithen sades osv…

Några frågeställningar kommer upp här:

1) Man kan undra varför Bukhari tar upp denna vers som en ‘sahih’, men Muslim anser inte att den är det?
2) Alla skolor i islam anser att ensamt återberättade hadither inte kan användas som grund för straff, och detta är en sådan hadith, då den inte förekommer någon annanstans och kommer ifrån en person som återberättare.
3) Hadithen säger inget om vilka dessa ‘sanadiqa’ är, om det gäller muslimer, zoroastrier, kanske handlar det om politiska åsikter som har bytts? Dessutom säger hadithen att Ibn Abbas hade korrigerat Imam Ali, och det är en indikation på att hadithen är ett hopkok, då ibn Abbas var mycket motsträvig gentemot Ali. Hadithen antyder att ibn Abbas hade större kunskap än Imam Ali, vilket ingen av rättsskolorna i Islam anser.

Är det någon som hört talas om att Imam Ali, någonsin, bränt, dödat eller på annat sätt skadad någon person enbart för att denne inte hade samma åsikt som imamen? Nej knappast, han var känd för motsatsen, dvs ett mycket tolerant sätt gentemot åsiktsmotståndare likväl som emot åsiktsfränder. Däremot fanns det en grupp som kom till Imam Ali och sa att han var Gud! Detta är en helt annan sak än att lämna islam. Här är det folk som kallar sig muslimer, men som antagit Imam Ali, dvs en människa, som Gud. Det är sånt som gör att folk i förlängningen avviker ifrån religion och skapar nya religioner och efter århundraden kommer orättvisor att uppstå till följd utav detta.

Sedan finns en annan hadith, från Abdullah ibn Masood, som säger att en muslims blod inte kan utgjutas, förutom vid tre tillfällen: 1) om en gift muslim begår äktenskapsbrott. 2) om en muslim dödar en oskyldig människa. 3) om personen lämnar sin religion, samt överger och delar samfundet.

Den 3:e punkten är det vi diskuterar här. Där nämns inte bara straff för att man lämnar religionen, utan även för att man övergett sitt ‘samfund’. Detta är för att en grupp, Khawarij, ville framställa Imam Ali som en apostat, en avfälling ifrån islam. De säger att efter slaget vid Siffin blev det en delning i samfundet, bland muslimerna, och detta berodde på Imam Ali, och de vill då mena att han på grund utav detta lämnat islam, så de ‘tillverkade’ en hadith för att man ville ha honom dödad.

Det finns de som säger att det fanns händelser där Profeten gav order om dödsstraff åt någon som hade lämnat islam. T.ex när Profeten öppnade Mecka så sa han att man skulle döda Abdullah ibn Abisarf. Men denna order gavs inte på grund utav att den personen lämnat islam, utav för att han – trots att han var muslim, agerade som en fiende till islam, han var alltså en förrädare: och som alla vet delas än idag de hårdaste straffen ut i alla länder och rättsstater i världen, till just förrädare. Nu blev han inte dödad tydligen, och man kan annars fråga sig, om Abdullah ibn Abisarf inte var muslim, hur kom det sig då att Uthman ibn Affan gav honom en hög ställning i sitt styre? Om man anser att en person är en avfälling ifrån islam, och anser att en sådan ska dödas, hur kan man då utse personen till en av de högsta ämbeten inom sitt Ummah? Nej, han hade inte lämnat islam, utan hade gjort något helt annat för att Profeten skulle fälla ett sådant avgörande.

En annan incident skedde, enligt påståenden, att när Moadem ibn Jabbel for iväg för att hjälpa Abu Musa al Ashari, som befann sig i Yemen som Guvernör där. Profeten hade skickat iväg Moadem för att assistera Abu Musa där. När Moadem kom ridande på sin häst såg han en man. Moadem frågade vem mannen var och fick svar att det var en man som varit jude, sedan blev muslim men lämnade islam och blev jude igen. Berättelsen säger att Moadem sa: ”Jag stiger inte av hästen förrän den mannen dödats”.

Använder sig Moadem utav en profetiskt hänvisad hadith i denna berättelse? Nej, han säger bara sin egen åsikt. Och hans åsikt var inte baserad på att han hade lämnat islam, utan på att man kände till att mannen var där för att förstöra islam, åter en förrädare alltså. Det är skillnad på ifall en person lämnar islam på grund utav brist på tro utav religionen, och en person som arbetar som en fiende och förstör religionen inifrån.

Sen finns de som säger att man ska döda en som lämnar islam eftersom det finns bevis på att den första khalifen, AbuBakr, dödat några som aposterat. AbuBakr hade utfärdat dödsstraff för en person som hävdade att han var profet, och att han och Muhammed tillsammans var profeter. Den andra som AbuBakr lät döda var inte en apostat, han hade inte lämnat islam. Han hette Malik ibn Noeira ifrån familjen beni A’rbo, och älskade Profeten och hans familj. Han var känd för sin höga generositet och därför utsåg Profeten honom som den som ansvarade för indrivande av skatter ifrån beni Hambala-klanen. Efter Profeten hade dött sa Malik att han inte skulle betala skatten till Khalid ibn Walid (som efter Profetens död utsetts av AbuBakr till att inkasserade skatten ifrån rikets fogdar), utan till den person som Profeten utsett vid Ghedir-Khumm som sin efterträdare – dvs Imam Ali. Därför dödades han, dvs Profetens kompanjon och dessutom av Profeten utsedd att samla in skatten dödades! (det är ibland lustigt att en del grupper inom islam säger att alla profetens kompanjoner, dvs Sahaba, är heliga och alla kommer att träffas i himlen…en del dödar helt oskyldiga sahabas, och ändå kommer de att komma till himlen: både mördaren och den mördade….!) Efter han blivit dödad, våldtog Khalid ibn Malik den dödades, ibn Noeiras, fru Leila.

Hur reagerar Umar ibn Khattab och Abu Kattar ibn Ansari(befälhavare under mördaren Khalid ibn Walid) när de hör om denna händelse? Abu Kattar, befälhavaren, lämnade honom och sa att Jag vill inte stanna som befälhavare under en person som du, han hade en annan åsikt än du om vem skatten ska betalas till och du dödar honom och våldtar sedan hans fru?!” När sedan Umar ibn Khattab hörde om händelsen sa han att Khalid ibn Walid(som av vissa brukar kallas för ‘islams svärd’) måste dödas, då han begått TVÅ illgärningar: mord och äktenskapsbrott. AbuBakr svarar Umar genom att säga att Khalid bara ”gjort ett litet fel” och ”hur ska jag kunna straffa en person vars svärd Gud har lovprisat?”

Dessa två händelser, en hade inte lämnat islam, utan påstod sig vara en profet sänd av Gud, han blev dödad, och Malik ibn Noeira, hade inte alls lämnat islam, utan dog på grund utav att han hade en avvikande åsikt i en politisk fråga. Så ingen av dessa händelser kan hänvisas som exempel för att straffa en som lämnar islam, till döden.

En beduin kom till Sändebudet, och svor lojalitet till honom. Beduinen blev efter en tid sjuk i feber, och när han tillfrisknat så meddelade han att han ville lämna islam och mannen lämnade sedan Medina. Profeten gjorde inget mot honom utan lät honom gå, och det var då Profeten sa: ”Staden Medina är likt en smältugn, den avlägsnar alla orenheter och förgyller de som gör goda gärningar”

När Umar ibn Khattab var khalifa åkte han till Yemen. Där frågade han om det fanns några där som avfallit från islam? Han fick svar att det funnits en man där. ”Vad gjorde ni med honom?” frågade Umar och fick svaret att de dödat honom då han lämnat islam. Umar blev arg och svarade: ”Vem har gett er tillåtelse att döda honom? Ni kunde ha pratat med honom och förklarat för honom, och gett honom chansen att i framtiden komma tillbaks till islam!” Om Umar ansett det tillhöra islam att döda de som lämnar religionen, då hade han där istället svarat ”Bra!”, inte skällt ut dom.

En välkänd historia om apostasi

OmHabiba, dotter till Abu Sufiyan, var gift med Obeidullah ibn Yahash, en man som åkte till Afrika. När han kom till Afrika såg han en vacker kristen kvinna där. Han blev förblindad av hennes skönhet och lämnade allt och blev kristen för att gifta sig med henne. Detta är en mycket välkänd, och dessutom omtalad, historia men där finns inte en enda hadith där Profeten sa att Obeidullah skulle dödas för att han lämnat islam. Hade apostasi varit straffbart med döden, så hade detta varit ett utmärkt, och tydligt, tillfälle för Profeten att uttala sig om detta där och då. Men det gjorde han alltså inte.

Finns där någon konsensus mellan skolorna?

Finns där en konsensus inom de islamiska skolorna att man omedelbart ska gå fram och döda någon som lämnar islam? Nej, inte alls. Inte en enda av skolorna säger detta. Däremot finns det de som uttalat sig om saken, och då har de sagt att ”om någon lämnar islam, så accepterar jag inte att man dödar den personen. Man ska istället alltid ha förlåtelsens dörr öppen för de personerna så att de kan känna sig välkomna att återkomma när de ångrar sig.”

Däremot finns det skolor som ger folk olika ‘väntetider’ innan någon typ utav straff döms. Imam Al-Shafei t.ex säger att man ska ge personen 3 dagar att ångra sig, innan man utdömer straff, så som t.ex döden. Imam Al-Zohri säger att man ska ge personen 10 chanser, alternativt 3 chanser, att ångra sig. Hassan Al-Basri säger att man ska ge personen 100 chanser att ångra sig, ingen säger alltså att man omedelbart ska gå fram och attackera personen som lämnat islam.

Till och med när man tittar i Koranen så ser man att islam är en religion med högt i tak och åsikts- och yttrandefrihet.

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. .” [2:256] Hur kan man då påstå att man ska döda en person som har ändrat åsikt eller tro? När uppenbarades denna Koranvers? Det var en syrisk oljehandlare(matoljor antar jag), som var muslim. Hans söner hade konverterat till kristendomen. Den syriske oljehandlaren gick då till Profeten och berättade vad som hänt, och frågade om det är tillåtet för honom att åka iväg till sina söner och tvinga dem tillbaks till islam? Profeten svarade då med ovan vers: ”Tvång förekommer inte i trosfrågor.” Det är deras val.

Det var en herreman ifrån Medina, för att få sin tjänare att börja praktisera islam brukade han misshandla sin tjänare väldigt hårt. När vers 2:256 uppenbarades så visade det sig att det är förbjudet att fysiskt tvinga någon att praktisera islam. Verserna 2:256257 visar tydligt att Gud säger att han tydligt har visat vad som är rätt och fel, och den som tror kan tro, och den som vill leva i otro får göra det. Även kapitel 109(Kafirun) säger ”SÄG: ”Ni som förnekar sanningen! Jag dyrkar inte vad ni dyrkar. Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar. Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar, och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar. Ni har er tro – och jag har min tro!”

Och Profeten skrev och signerade Hudeybiafördraget där det tydligt står: ”Om en muslim vill återgå till Mecka, och lämna islam, kommer vi att sända honom tillbaks, med fred. Och om ni har en Quraishi, som vill bli muslim och kommer till Medina så sänder vi tillbaks honom till er om ni begär det.” Om islam är en religion där man ska döda en som lämnar religionen, så borde det snarare ha stått att man skall döda honom där och då – så snart man avfallit från islam.

Det finns 3 nivåer av apostasi inom islam:

1)En är att man avfaller genom tro,
2)en annan genom sina handlingar och
3)en tredje genom sina uttalanden.

T.ex: En person är muslim, men börjar fundera om det kanske inte är bättre att tro att Jesus bär alla ens synder. Så lämnar personen islam och blir kristen och börjar praktisera kristendomen. Personen har inte börjat prata vitt och brett om sin konvertering eller börjat prata illa emot islam och dess följeslagare mm. Personen har slutat tro på islam och bytt tro till kristendom. That’s it. Det är en som avfallit i tro.

Sen har vi en som avfaller genom sina handlingar. En sån kan t.ex plocka upp Koranen, och kasta den i soporna, bränna den, eller dyl. Personen har slutat tro på islam och börjar med sina handlingar att bygga upp ett krig emot Gud, Profeten och de som följer dessa. Han hade lämnat islam, och det fanns inga problem med det, men nu har personen inte nöjt sig med det, utan börjar uppvigla ett krig.

Så har vi en som avfaller genom sina uttalanden. En sån person har lämnat sin tro, förmodligen ogillar han även islam av någon orsak. Han vill att omvärlden ska avsky islam likaväl, och börjar dikta upp lögner och historier: så som t.ex att Profeten skulle ha ägt bordeller och horhus. Om såna kan man hänvisa till kapitel 9:61 i Koranen ”[9:61] OCH DET finns de bland dem som förtalar Profeten…..dem som talar illa om Guds Sändebud [väntar] ett plågsamt straff.”

Dessa nivåer behandlas olika, precis som man i de flesta länder(även idag) har olika behandling utav folk som avviker på diverse olika sätt. Det finns ‘demokratiska’ länder där man får långa fängelsestraff t.ex, för att de ifrågasätter en historisk händelse…

Hur kan det komma sig att Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq tillsammans med Khawarij, shia och sunnimuslimer mfl – om vart annat – stått anklagade för att ha lämnat islam? Det började ske när begreppet om att en enda gren bland muslimer kommer att vara den som räddas ifrån elden, började florera. Då började muslimer säga högt att just de själva är den välsignade gruppen/grenen och sedan anklaga varandra och alla andra för att vara ‘kafir’. Så om någon inte har samma åsikt om vissa saker inom islam, så blev motståndaren genast anklagad för apostasi.

Som man kan se är påståendet att om man lämnar islam så dödas man, eller att straff för apostasi är döden, helt falskt. Det argumentet används idag utav 2 grupper, båda är fiender till islam. Ena gruppen är de som öppet är emot och hatar islam, och den andra gruppen är muslimska extremister som fått för mycket luft, och för mycket pengar och stöd genom den förstnämnda gruppen. Genom allt buller om död för de som lämnar islam, så blir ingen hörd som berättar sanningen. Inte heller tar man upp andra grupper, som tvärt emot islam, faktiskt HAR död som straff ifall man lämnar den religionen.

Islam är en religion med högt i tak och stor åsikts- och yttrandefrihet. Men…det är inte en religion där man är fri att kränka – och jag har än idag inte sett någon stå på barrikaderna och skrikit sig hesa om att de vill ha större kränkningsfriheter. Jag tror till och med det vore bättre om man sänkte kränkningströskeln överallt i samhället, det skulle ge en helt ny ryggrad åt folket.

.

Ljudfil i ämnet, föreläsare Sayed Ammar Nakshwani:

12 kommentarer