Arkiv för kategorin sala’

Böner under Ramadans 30 dagar

dhikr-beads

Jag återpublicerar här ett inlägg jag skrev för tre år sedan. Tänkte att det kunde vara någon som är intresserad under denna månad.

Varje dag i Ramadan har en egen du’a. Jag vet jag är lite sen ute, men bättre sent än aldrig heter det väl…?! Nedanstående är korta böner som ger enormt stora gåvor ifrån Gud. Jag har noterat under några av de första bönerna vilken gåva som finns för varje bön och dag.

Vill man lyssna på dom så går det bra HÄR

Jag har tyvärr inte orkat översätta, men jag tror det ändå går bra förstå för de flesta….: (Siffran står för datumet i Ramadan månad när bönen ska reciteras)

(1) O Allah, on this day make my fasts the fasts of those who fast (sincerely), and my standing up in prayer of those who stand up in prayer (obediently), awaken me in it from the sleep of the heedless, and forgive me my sins , O God of the worlds, and forgive me, O one who forgives the sinners.

[Om du läser ovanstående den första dagen i Ramadan månad får du ”tusen, tusen hassana” enligt Hadith från Muhammed(s)]

(2) O Allah, on this day, take me closer towards Your pleasure, keep me away from Your anger and punishment, grant me the opportunity to recite Your verses (of the Qur’an), by Your mercy, O the most Merciful.

[Om du läser ovanstående den andra dagen i Ramadan månad får du för varje steg du går – i hela ditt liv – ‘ebade för ett helt år: dvs du får belöning som om du bett och fastat under ett helt år – för VARJE STEG du tar, enligt Hadith från Muhammed(s) (zaemon nahareha – qaemen leilaha)]

(3) O Allah, on this day, grant me wisdom and awareness, keep me away from foolishness and pretention, grant me a share in every blessing You send down, by You generosity, O the most Generous.

[Om du läser ovanstående den tredje dagen i Ramadan månad: bygger Allah ett hus till dig i Paradiset]

(4) O Allah, on this day, strengthen me in carrying out Your commands, let me taste the sweetness of Your rememberance, grant me, through Your graciousness, that I give thanks to You. Protect me, with Your protection and cover, O the most discerning of those who see.

(5) O Allah, on this day, place me among those who seek forgiveness. Place me among Your righteous and obedient servants, and place me among Your close friends, by Your kindness, O the most Merciful.

[Om du läser ovanstående den femte dagen i Ramadan månad får du i Paradiset ”tusen, tusen” matbord. På varje bord finns ”tusen, tusen” sorters olika mat.]

(6) O Allah, on this day, do not let me abase myself by incurring Your disobedience, and do not strike me with the whip of Your punishment, keep me away from the causes of Your anger, by Your kindness and Your power, O the ultimate wish of those who desire.

 [Om du läser ovanstående den sjätte dagen i Ramadan månad ger Allah till den personen 40 000 städer i Paradiset]

(7) O Allah, on this day, help me with its fasts and prayers, and keep me away from mistakes and sins of the day, grant me that I remember You continously through the day, by Your assistance, O the Guide of those who stray.

[Om du läser ovanstående den sjunde dagen i Ramadan månad ger Gud dig samma belöning som han ger martyrer och de lyckliga som får inträda Paradiset]

(8) O Allah, on this day, let me have mercy on the orphans, and feed [the hungry], and spread peace, and keep company with the noble­minded, O the shelter of the hopeful.

(9) O Allah, on this day, grant me a share from Your mercy which is wide, guide me towards Your shining proofs, lead me to Your all encompassing pleasure, by Your love, O the hope of the desirous.

(10) O Allah, on this day, make me, among those who rely on You, from those who You consider successful, and place me among those who are near to you, by Your favour, O goal of the seekers.

(11) O Allah, on this day, make me love goodness, and dislike corruption and disobedience, bar me from anger and the fire [of Hell], by Your help, O the helper of those who seek help.

(12) O Allah, on this day, beautify me with covering and chastity, cover me with the clothes of contentment and chastity, let me adhere to justice and fairness, and keep me safe from all that I fear, by Your protection, O the protector of the frightened.

(13) O Allah, on this day, purify me from uncleanliness and dirt, make me patient over events that are decreed, grant me the ability to be pious, and keep company with the good, by Your help, O the beloved of the destitute.

 (14) O Allah, on this day, do not condemn me for slips, make me decrease mistakes and errors, do not make me a target for afflictions and troubles, by Your honor, O the honor of the Muslims.

(15) O Allah, on this day, grant me the obedience of the humble expand my chest through the repentance of the humble, by Your security, O the shelter of the fearful.

(16) O Allah, on this day, grant me compatability with the good, keep me away from patching up with the evil, lead me in it, by Your mercy, to the permanent abode, by Your Godship, O the God of the worlds.

(17) O Allah, on this day, guide me towards righteous actions, fulfil my needs and hopes, O One who does not need explanations nor questions, O One who knows what is in the chests of the (people of the) world. Bless Muhammad and his family, the Pure.


(18)
O Allah, on this day, awaken me with the blessings of its early mornings, Illuminate my heart with the brightness of its rays, let every part of my body follow its effects, by Your light, O the illuminator of the hearts of those who know.

(19) O Allah, on this day, multiply for me its blessings, and ease my path towards its bounties, do not deprive me of the acceptance of its good deeds, O the Guide towards the clear truth.

(20) O Allah, on this day, open for me the doors of the heavens, and lock the doors of Hell from me, help me to recite the Qur’an, O the One who sends down tranquility into the hearts of believers

(21) O Allah, on this day, show me the way to win Your pleasure, do not let Shaytan have a means over me, make Paradise an abode and a resting place for me, O the One who fulfills the requests of the needy.

 (22) O Allah, on this day, open for me the doors of Your Grace, send down on me its blessings, help me towards the causes of Your mercy, and give me a place in the comforts of Paradise, O the one who answers the call of the distressed.

(23) O Allah, on this day, wash away my sins, purify me from all flaws, examine my heart with (for) the piety of the hearts, O One who overlooks the shortcomings of the sinners.

(24) O Allah, on this day, I ask You for what pleases You, and I seek refuge in You from what displeases You, I ask You to grant me the opportunity to obey You and not disobey You, O One who is generous with those who ask.

(25) O Allah, on this day, make me among those who love Your friends, and hate Your enemies, following the way of Your last Prophet, O the Guardian of the hearts of the Prophets.

(26) O Allah, on this day, make my efforts worthy of appreciation, and my sins forgiven, my deeds accepted, my flaws concealed, O the best of those who hear.

(27) O Allah, on this day, bestow on me the blessings of Laylatul Qadr, change my affairs from (being) difficult to (being) easy, accept my apologies, and decrease for me [my] sins and burdens, O the Compassionate with His righteous servants.

(28) O Allah, on this day, grant me a share in its nawafil (recommended prayers), honor me by attending to my problems, make closer the means to approach You, from all the means, O One who is not preoccupied by the requests of the beseechers.

(29) O Allah, on this day, cover me with Your mercy, grant me in it success and protection, purify my heart from the darkness of false accusations, O the Merciful to His believing servants.

(30) O Allah, on this day, make my fasts worthy of appreciation and acceptance, according to what pleases You, and pleases the Messenger, the branches being strengthened by the roots, for the sake of our leader, Muhammad, and his purified family. Praise be to Allah, the Lord of the worlds.

Annonser

9 kommentarer

Allmakten

Laylat-al-qadr

 

SE, Vi har uppenbarat denna [heliga Skrift] under Allmaktens Natt.
Och vad kan låta dig förstå vad Allmaktens Natt betyder
Allmaktens Natt är mera värd än tusen månader,
då stiger änglarnas härskaror och Anden ned, med sin Herres
tillstånd, för [att utföra] alla [Hans] uppdrag.
Den [Natten andas] fred till dess dagen gryr!

 

De flesta känner till att varje kapitel i Koranen ger en person specifika förmåner när de reciteras. Nedan är förmånen för att man läser Sura al-Qadr(Allmakten, Kapitel 97 i Koranen) Detta kapitel är ifrån Mecka-perioden. Den har 5 ayaat(verser).

Imam Mohammad al Baqir (a) har sagt att den som reciterar denna Sura med hög röst, får tillräknat sig som om han hade lyft sitt svärd för att slåss i Guds väg, och den som reciterar den långsamt i sitt inre, får det tillräknat sig som om han har offrats på Guds väg, och dött en martyrdöd.

Om en person som reciterar detta kapitel(sura) tio gånger, är tusen av dennes synder förlåtna! Om kapitlet reciteras i obligatoriska bönen, förlåts alla tidigare synder. Det berättas från den heliga Profeten(s) att om man reciterar denna surah en gång bär man belöningen som om man har fasta under hela månaden Ramadan. Konstant recitation av denna surah, ökar ens försörjning.

Om Sura al-Qadr läses 11 gånger innan man somnar på natten, förblir man trygg och säkert hela natten igenom. Att läsa kapitlet framför en fiende håller en säker från dennes onda planer. För att betala tillbaka lån, bör man söka förlåtelse och bör recitera Surah Qadr så många gånger som möjligt.

Imam Ja’far as- Sadiq(a) sade att för att få fromma barn, bör mannen hålla sin högra hand på sin fru och recitera denna Sura 7 gånger innan han går in i henne. Om om läser kapitlet sju gånger på en troendes grav, kommer hans synder att bli förlåtna.

Betänk att detta bara är en liten del av de förmåner man får tilldelad utav denna vers. Betänk en gång till att ovan bara är ett enda kapitel, och endast 5 verser, ifrån Koranen, och alla kapitel och verser har sina förmåner. Inte konstigt att Koranen kallas för Quran el-Kerim (Den Givmilda Koranen), vilket självklart refererar tillbaks till Gud, som är Den Givmilde.

al-qadr

2 kommentarer

Bön – hur gör man?

 muslim-woman-praying

Det är många som konverterar till islam, eller muslimer som slutligen bestämt sig för att börja be, och som undrar hur man ska be. Många har ingen i närheten som kan hjälpa dom med hela proceduren. Viktigast för oss konvertiter är förstås, förutom att vi lär oss att uttala orden på arabiska, så vill vi också veta VAD vi säger så att det blir någon ‘mening’ för oss när vi utför bönen.

Nedan är taget ifrån DVV:s webbsida och är ett mycket bra upplägg för de som vill lära sig att be, och veta precis vad man säger när man utför bönen. Jag lägger upp den även här på min blogg för att göra den ännu mer tillgänglig för de som ännu inte hunnit hitta till deras webbsida:

Hur man utför bönen:

– Bönen inleds med niyyah (avsikt), det vill säga att uppriktigt och rent uttala sin avsikt att förrätta bönen:

 – Recitera då tyst i hjärtat:

”Jag förrättar min (ex. Fajr-) bön (2) rak’at WAJIB QORBATAN ILA- ALLAH قُربَةً الَی اللهِ تَعالی (i sökandet av Guds den Upphöjdes närhet)”. 

Detta utförs stående med händerna fritt hängande. Under, Salat skall blicken inte irra hit och dit utan hållas fäst vid platsen för ”Sojood”.

 Kvinnor läser alla sina böner tyst medan män läser hörbart de första två rak’at i morgon-, afton- och kvällsbönerna.

 – Bönen börjar med den inledande Takbir som lyder:

 ” Allah-o-akbar الله اَكبَر (Gud är stor)”

 

Denna utförs med händerna lyfta i höjd med öronen och handflatorna vända framåt och med detta inleds bönen och dess första rak’at (böneenhet)

1takbir

 

– Recitera sedan: 

 ” A’UDHU BILLAH MEN ASH-SHAITAN AR-RAJIM

 أعوذُ بِالله مِنَ الشَّيطان الرَّجيم

(Jag söker tillflykt till Allah från Satan den utstötte)”

 


2kiyam

– Recitera därefter surah al-Fatihah, som är den surah som alltid reciteras som första surah i de två inledande rak’at (böneenhet) i varje salat wajib (obligatorisk bön) och även i de allra flesta salat mustahab (rekommenderad bön):

”BISMILLAH-ER-RAHMAN-ER-RAHIM”

I Allahs, den nåderikes och barmhärtiges namn.

”AL HAMDO LILLAHE RABB EL’ALAMIN”

Allt lov tillkommer Allah, världarnas Herre.

AR-RAHMAN-ER-RAHIM

Den nåderike, den barmhärtige

MALEKE JAOM-ED-DIN

Herren på Domens Dag.

IJAKA NA’BODO WA IJAKA NASTA’IN

Dig allena dyrkar vi och Dig allenast åkallar vi.

EHDENA-AS-SERADT AI, JOSTAQIM

Led oss nå den rätta vägen.

SERADT-ALLADHINA AN ‘AMTA’ALAIHEM

Den väg de gått som funnit nåd inför Dig.

GHAIR EL MAGHZOBE ‘ALAIHEM WA LA-AZ-ZALIN”.

Icke deras som förtjänat Din vrede, ej heller deras som farit vilse.

 

– Härefter reciteras en valfri surah ur Koranen [surah al-Ikhlas ska reciteras minst en gång per bön – antingen under första eller andra rak’at efter surah al-Fatiha. Man kan välja att recitera den i båda rak’at efter surah al-Fatiha eller recitera den i den ena rak’at och i nästa välja en annan surah]:

 ”BISMILLAH-ER-RAHMAN-ER-RAHIM”

I Allahs, den nåderikes och barmhärtiges namn.

”QOL HOW-ALLAHO AHAD

Säg: Han är Allah, Den Ende.

ALLAH-OS-SAMAD

Allah, Den av alla i evighee Tillbedde.

LAM JALED

Han avlar ej.

WA LAM JOLAD

Ej heller är Han avlad.

WA LAM JAKON-LAHO KOFO-WAN AHAD”

Och ingen finns som är Hans like.

 

– Rokoo’ (bugning):

Efter ”surah” följer den bugning som kallas ”rokoo’”, på så sätt att bägge handflatorna når ner till knäna. Läs i bugande ställning:

”SOBHANA RABBI AL ‘AZIME WA BEHAMDEHI

 سُبحَانَ رَبي العَظيمِ وَ بِحَمدِه

(Vår upphöjde Herre (Allah) är fri från varje brist och vi lovar och prisar Honom”
3riko

– Därpå, ställ dig upp och recitera:

”SAME’ ALLAHO LEMAN HAMEDAH

 سَمِعَ الله لِمَن حَمِدَه

 (Allah hör den som prisar Honom)”
4kiyam

– Knäböj sedan i sojood så att pannan, bägge handflatornab båda knän och bägge tåspetsarna berör marken – dessa sju platser måste röra marken vid! Recitera sedan:
5sijod

”SOBHANA RABBIJ AL A’LA WA BEHAMDEHI

 سُبحانَ رَبّي الأَعلَی وَ بِحَمدِه

(Vår högste Herre (Allah) är fri från varje brist och vi lovar och prisar Honom)” 

– Sitt upp efter första sojood med fötterna i kors och recitera:

”ASTAGHFEROLLAHA RABBI WA ATOBO ELAIH

 أَستَغفِرُ الله رَبي وَأتوبُ إليه

(Jag ber min Herre, Allah, om förlåtelse för mina synder och gör bot inför Honom)”
6tash1

– Upprepa en andra sojood på samma som den första och sedan, medan du ställer dig upp, recitera:

”BE HAOL-ILLAHE WA QOWWATEHI AQOMO WA AQ’OD

 بِحَولِ اللهِ وَ قُوَّتهِ أَقومُ وَ أَقعُد

(Med Allahs lov och Hans kraft står jag upp och sitter ned)”

 

Med detta inleds den andra rak’at (böneenhet) av bönen

 – Upprepa surah al-Fatiha och surah al-Ikhlas om du inte reciterat den redan i första rak’at eller önskar recitera den en andra gång.

 – Höj sedan händerna och håll handflatorna vända mot ansiktet. Detta kallas ”qonut” och är högst mustahab (rekommenderad) att utföra och i den recitera någon kort duaa som man önskar. Det kan vara vilken duaafras som helst, men följande är den som brukar reciteras oftas till under qonut:

”RABBANA ATINA FIL DUNYA HASSANATA, WA FIL AKHIRATI HASSANATA, WAQINA ADHAB-AL NAR

 رَبَّنا آتِنا في الدُنيا حَسَنَةً وَ في الآخِرَةِ حَسَنة وَ قِنا عَذابَ النَّار

 (O vår Herre, ge oss det goda i denna värld och i nästa, och rädda oss från helvetets straff)”

 

 

7kinot
 

– Upprepa sedan liksom vid första rak’at, rokoo’ och två sojood. [Om det är en salat (bön) på bara två rak ‘at, exempelvis Fajr-bönen eller de flesta mustahab-bönerna, avslutas de två rak’at med ”tashahhod” och ”salam” som beskrivs längre fram. Om inte det rör sig om tvr-rak’ats bön utan det är fler rak’at, så recitera enbart ”tashahhod” och stå upp för tredje rak’at]

 

– I den tredje rak’at (böneenhet), recitera denna dhikr (reciterade fraser i hågkomsten av Gud) som är känd som ”tasbihat al-arba’a (de fyra tasbihat(lovprisningarna))” – tre gånger:

”SUBHAN ALLAHE WA-L-HAMDU LILLAHE WA LA ILAHA ILL-ALLAHO WA-ALLAH-O-AKBAR

 سُبحَانَ اللهِ وَ الحَمدُ للهِ وَ لا إلهَ إلّا الله وَ الله أَكبَر

(Prisad och fri från brister är Allah; och all lovprisande och tacksamhet hör till Allah; och ingen gudom finns utom Allah; och Allah är störst)”

– Nu utförs ytterligare en rokoo’ och sedan två sojood som vid varje rak’at och ställ dig sedan upp för en fjärde rak’at om det är en fyra-rak’ats bön. [Om det är salat Maghrib som är enbart tre rak’at avslutar man efter andra sojood med ”tashahhod” och ”salam”]

 – Upprepa i fjärde rak’at samma som i tredje efterföljd av rokoo’ och sojood.

 – Avsluta bönen med att recitera ”tashahhod” och ”salam” efter andra sojood vid slutet av fjärde rak’at.

 – Tashahhod innebär att läsa i sittande ställning följande:

”ASHHADO AN LA ILAHA ILL-ALLAHO WAAHDAHO LA SHARIKA LAHO;
WA ASCHHADOANNA MOHAMMADAN ‘ABDOHO WA RASOOLOH;

ALLA-MOMMA SALLE ‘ALA MOHAMMADIN WA ALE MOHAMMAD

 

أَشهَدُ أَن لا إلهَ إِلّا الله وَحدَهُ لا شَريك له

وَ أَشهَدُ أَنَّ مُحَمَّداً عَبدُهُ وَ رَسولُه

أَللهُمَّ صَلِّ عَلی مُحَمَّد وَ آلِ مُحَمَّد 

Jag vittnar att det inte finns någon gudom utom Allah; den Ende som inte har någon partner;

Och jag vittnar att Mohammed(S) är Hans tjänare och Hans Sändebud;

O min Herre och Gud, skicka Dina välsignelser över Mohammad(S) och hans ätt(A)”


8tash1

 

– Salam är det sista avslutande momentet i bönen och Iyder:

”AS-SALAMO ‘ALAIKA AIJOHA-AN-NABIJO WA RAHMATOLLAHE WA BARAKATOHO;AS-SALAMO ‘ALAINA WA ‘ALA ‘EBADILLAHE-ESSALEHIN;ASSALAMO ‘ALAIKOM WA RAHMATOLLAHE WA BARAKATOHO

 السَلامُ عَلَيك أَيُها النَّبيَّ وَ رَحمَةُ اللهِ وَ بَرَكاتُهالسَلامُ عَلَينَا وَ عَلی عِبادِ الله الصَّالِحينالسَلامُ عَلَيكم وَ رَحمَةُ اللهِ وَ بَرَكاتُه

Frid vare med dig, O DU Profet, och Guds barmhärtighet och välsignelser [vare över dig];

Frid vare med oss och med Gud fromma tjänare,

Frid vare med eder; samt Guds barmhärtighet och välsignelser”

 

– Efter att Salat avslutas med Salam (efter andra, tredje eller fjärde rak’at beroende på vilken bön) lyftes händerna upp i höjd med öronen tre gånger, och var gång uttalas ”Allah-o-akbarالله أَكبَر (Gud är störst)”
9tash1

9 kommentarer

Vikten av duaa

 

duaa

 

Det är många som känner skam över att be till Gud om världsliga saker, om sådant som man har behov utav i denna världen alltså. Särskilt är det konvertiter som jag hört detta från, och jag medger att även jag är oerhört dålig på detta. Men jag försöker, det känns dock obekvämt varje gång, men jag ser ju hur andra gör det hela tiden och jag vill bättra mig. Sedan är det viktigt också att bli påmind någon gång då och då om vikten utav att göra duaa:

Imam Sadiq(A) sade: ”Be Gud om vad du än behöver – även om det är något så insignifikant som ett skosnöre – för Han är den Ende som kan få saker att bli uppnåeliga”. (Makaram al-Akhlaq)

Imam Sadiq(A) sade: Om du vill se dina böner besvaras under tunga tider, måste du be tungt under lätta tider.” (Makaram al-Akhlaq)

Imam Ridha(A) sade: ”En enda bön som bes i ensamhet är lika kraftfull som sjuttio böner offentligt.” (Makaram al-Akhlaq)

Imam Sadiq(A) sade: ”Gud vet vad Hans tjänare vill ha; Han tycker bara om att höra dem be om sin önskan.” (Makaram al-Akhlaq)

Imam Sadiq(A) sade: ”Gud den Allsmäktige besvarar aldrig en oengagerad duaa. Så när du ber, försäkra dig om  att du ber med hela ditt hjärta och var då säker på att bönen kommer besvaras.”  (Makaram al-Akhlaq)

Imam Sadiq(A) sade: ”En trogen tjänare som konstant ber om något kommer onekligen att få den beviljad.” (Makaram al-Akhlaq)

duaa.se

Lämna en kommentar

Wudho – skillnader mellan sunni/shia

En läsare, Theres, ställde nedan fråga – tillsammans med fler frågor som ni kan hitta HÄR:

5. Varför tvättar sig shia från armbågen ner till handlederna. Jag har själv läst i Koranen att man ska tvätta sig från handlederna upp till armbågarna. (Koranen 5:6) Hur kan då en imam ändra på Guds ord.?? Jag kan inte tro att Gud har angett fel sätt i Koranen..Koranen är 100% rätt o ren!

SVAR:

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna, och stryk med [de våta] händerna över en del av huvudet och fötterna upp till fotknölarna. [Koranen 5:6]

I denna vers har två imperativa former använts: (1) ”faghsilu” som betyder ”tvätta” (i versen ovan används det något gammaldagsa ordet ‘två’), och (2) ”wamsuhu” vilket betyder ”torka/bestryk/gnugga”. Rent grammatiskt är det uppenbart att den första imperativa formen (”tvätta”) hänvisar till två objekt som är ”ansikte”(wujuhukum) och ”händer/armar” (aydiyakum), medan den andra imperativa formen också hänvisar till två objekt som är ”en del av huvudet” (ba’rao’sekum) och ”fötterna” (arjulakum).

Då det arabiska ordet ”ayd” (i ordet aydiyakum) representerar själva handen(som man greppar med) samt armen ända upp till axeln(med ett enda ord) så måste det därför specificeras mer exakt vilken del av armen som ska vara med i tvagningen, ifall inte hela armen ska inkluderas. Därför beskrivs i versen att man ska tvätta ”händer samt armarna upp till armbågarna” och alltså inte inkludera den delen av ”aydiyakum” som är ovanför armbågen. (Fråga en arab hur man säger ”hand” på arabiska. Hen kommer att säga ”ayd”(eller ”id”), fråga sedan hur man säger ”arm”, du ska se att du kommer att få samma svar på båda frågorna.)

Nu kommer vi till en av de viktigaste skillnaderna mellan Shia och Sunni i sättet att utföra wudhu. Sunniter tvättar underarmen från fingertopparna upp till armbågarna, och Shias tvättar underarmen från armbågen ned till fingertopparna. Så som nämnts i förra stycket ovan så betyder inte orden ”upp till armbågarna” att man ska tvätta från fingertopparna till armbågen eller vice versa, dessa ord anger endast den del armen som skall ingå i wudhu.

Hur ska vi då tvätta våra underarmar: från armbågen eller från fingertopparna? Svaret på detta problem anges i Sunnah. Ett av ansvarsområdena för Profeten var att förklara detaljerna i, och praktiskt visa hur, man följer de lagar och regler som finns i Koranen. Och, förvisso är det genom ahadither ifrån Imamerna av Ahlubayt som är det mest autentiska sättet att lära sig Profetens metod för att utföra wudho.

Zurarah bin A’yun berättar följande hadith: ”Imam Muhammad al-Baqir (A) sade: ‘Borde inte jag beskriva för er hur Guds Sändebud utförde wudhu?” Vi sade, ‘Ja.’ Vatten hämtades, och Imamen tvättade händerna, sedan avtäckte han sina underarmar. Han doppade sin högra hand i kärlet och öste den full med vatten och hällde det på pannan, han lät vattnet droppa till slutet av hans skägg och sedan drog han hela sin handflata över sin panna och ansikte en gång. Sedan doppade han sin vänstra hand (i kärlet), fyllde den (med vatten), hällde det på hans högra armbåge och sedan strök han med sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingertopparna. Sedan öste han (vatten) med sin högra hand, hällde det på sin vänstra armbåge och sedan drog han sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingerspetsarna. Sedan strök han den främre delen av huvudet och den övre sidan av fötterna med vätan på hans vänster och höger hand.”[Wasa’il, vol. 1, p. 272]

Vidare angående skillnader i wudhu för de som intresserar sig för andra detaljer:

Shia och Sunni lärda är överens om att det finns fyra obligatoriska steg i wudhu, övriga punkter; som att tvätta händerna, munnen och näsan (tre gånger) är enbart önskvärda. Den obligatoriska delen har förklarats i ovan angiven vers. Om vi går igenom denna vers finner vi att den bara innehåller tre delar. Den första delen tilltalar de troende när de står upp för bön, den andra delen uppger de kroppsdelar som måste tvättas och den tredje delen uppger vilka delar som ska strykas eller gnuggas. Låt oss se översättningen av ovanstående vers en gång till:

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.”

Efter att ha riktat sig till de troende, har de kroppsdelar som ska tvättas, nämnts efter ”faghsulu” (=tvätta) och de delar som ska bestrykas nämnts efter ”wamsahu” (torka/bestryk). Detta är en extremt tydlig vers och verkligen lätt att förstå.

Det råder oenighet mellan shia-sunni angående utförandet av wudhu och denna oenighet handlar om sista delen av ovanstående vers. Den shiitiska uppfattningen anges tydligt: två kroppsdelar ska tvättas under wudhu, dessa är ansikte och armar – och de två kroppsdelar som ska bestrykas med de fortfarande våta händerna(man ska alltså inte blöta händerna igen efter tvätt av armar), är huvud och fötter. Den shiitiska översättningen av versen har citerats ovan. Muhammed Knut Bernström har i den svenska översättningen i parentes lagt till ordet ”två”(som i ”tvätta”) för att passa den sunnimuslimska tolkningen, men ordet finns inte där i det arabiska originalet. Nedan presenteras översättningar av kända Sunnilärda. Sheikh ul Hind Maulana Mehmood ul Hasan översatte denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du står upp för bön, tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryk huvudet och fötterna upp till anklarna.”
Översättning av Koranen med ”Shaykh ul Hind” Maulana Mehmood Ul Hasan, tryckt i Lahore

En annan Sunni kommentator, forskaren och Deobandi-profeten , översätter Maulana Ashraf Ali Thanvi denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du är på väg att stå upp för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och stryk händerna över huvudet och även fötterna upp till anklarna.”
Översättning Maulana Ashraf Thanvi, sid 171, utgiven av ‘Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore, tryckt år 1954

Detta var den första översättningen av Thanvi, men en senare utgåva som publicerades av Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore har förändrat översättningen något såhär:

”O Troende! När du är på väg att stå för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och för handen över huvudet och tvätta även era fötter tillsammans med anklarna ” Översättning av Koranen, Maulana Ashraf Thanvi, utgiven av Taj Company.

Sunni kommentatorer lägger ofta till ordet ”tvätt” inom parentes för att bevisa sin övertygelse, ett ord som alltså egentligen inte finns med i Koranen på det stället.

Hur tvättade Profeten wudhu?

De beskyller shiamuslimer för att vara vilseledda när det gäller att bestryka huvud och fötter under wudhu, istället för att tvätta hela huvudet/öronen/nacken/ och kallar denna praxis grundlös. Vi kan ju fråga dessa vem som är bättre än Profeten(s) att beskriva det korrekta sättet att utföra wudhu? Ahle Sunnah-böckerna har Hadither som visar att Profeten själv beströk sina fötter och bad också Sahabahs att göra detsamma. Vi läser i Abu-Dawud – ”Book of Prayer” (Kitab Al-Salat) Bok 3, nummer 0857:

Berättat av Rifa’ah ibn Rafi ‘:
”Guds Sändebud sade: Er bön är inte komplett förrän ni utför tvagningen perfekt, så som Gud, den Upphöjde, har gett order. Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryka sitt huvud och sina fötter upp till anklarna. Sen ska ni upphöja Gud och lovprisa Honom. Sen ska ni recitera Koranen så mycket som det är praktiskt möjligt för er.”

Så står det i den arabiska versionen, men föga förvånande: i den officiella engelska versionen av denna tradition, har den sunnitiska översättaren lagt till ordet ”tvätta” inom parentes för att säkerställa att den traditionen passar in i den sunnitiska huvudfårans tro. Texten med parentes läses:

”Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och torka huvudet och (tvätta) fötterna upp till anklarna.”

Så står det i den engelska versionen (jämför alltså med originalet ett halvt stycke ovan.) Läs citatet ovan, utan det som står i parentesen så har du helt korrekt version.

Sahabas vittnar om att Profeten beströk fötterna med handen vid wudhu

Sahabah omvittnade också den Heliga Profetens tvagning och det framgår av dessa uttalanden att den Heliga Profeten brukade stryka sina fötter istället för att tvätta dem.

Abi Malik Al-Asha’ari:

Vi läser i Musnad Ahmed bin Hanbal, Volym 5 Hadith 21825:

”Muhammad Ibn Jaffar berättar från Saeed som återberättat från Qutada från Shaher Ibn Hushab från Abdul Rahman Ibn Ghanam från Abi Malik Al-Asha’ary som sade till sitt folk:” Samla er att be som Profeten bad”. När de samlats bad han om en skål med vatten för att utföra tvagningen (wudhu). Han sköljde sin sin mun, inhalerade vatten i näsan, tvättade sitt ansikte tre gånger, tvättade sin arm tre gånger, strök sitt huvud och övre delen av hans fötter, sedan bad han … ”

Vittnesmålen från Abi Malik Al-Asha’ary att han bad som den heliga Profeten och att han under wudhu beströk sina fötter, istället för att tvätta dem, är ett tydligt bevis på Profetens sätt att tvätta wudhu.

Uthman bin Affan:

Imam Ahmed noterar följande traditionen i hans Musnad, volym 1 Hadith 391:

”Hamran sa: Uthman bad om vatten och utförde tvagning, han sköljde, inhalerade in vatten i näsan och sedan tvättade han sitt ansikte tre gånger sedan tvättade han armarna tre gånger sedan beströk han huvudet och övre delen på fötterna. Då log han och sa: ”Kommer du nu att frågar mig varför jag log?” Han blev då tillfrågad: ”Nå, varför log du?” Han svarade: ”Jag såg Profeten (S) be om vatten nära denna platsen, sedan utförde han tvagning så som jag just har gjort, sedan log han(profeten) och sa, ”Undrar ni varför jag log?” Då svarade de: ”Oh Allahs Budbärare varför log du?” Han (s) svarade: ”Sannerligen, om slaven ber om tvagning och tvättar sitt ansikte, kommer Gud att avlägsna varje synd som hans ansikte gör, om han tvättar sin arm gäller detsamma för dessa, och om han stryker sitt huvud, kommer samma resultatet att gälla( för huvudet), om han stryker ovansidan av sina fötter gäller samma resultat (för varje fot).”

Denna hadith kan också läsas i Musnaf Abi Shaybah, vol. 1 sid 18.

Maula Ali(A):

Imamen i Ahle Sunnah Ibn Abi Sheybah registrerar följande tradition i hans Musnaf:
حدثنا وكيع عن الأعمش عن أبي إسحاق عن عبد خير عن. علي قال: لو كان الدين برأي كان باطن القدمين أحق بالمسح من ظاهرهما ولكن رأيت رسول الله صلى الله عليه وسلم مسح ظاهرهما

”Abd Khair berättar: Ali sade:”Om religionen grundades på (folks) omdöme, så bör undersidan av fötterna vara värdigare att torkas av än överdelen av fötterna, men jag såg Allahs Budbärare (s) torka fötterna på ovansidan(vid wudhu).”

Umar bin al Khattab:

Allamah Jalauddin Suyuti under kommentaren av versen om wudhu i hans aktade Tafsir Dur al Manthur skriver:

”Al Tabarani nämns i Al Awsat att han sa: Att bestryka fötternas ovansida nämndes framför Umar, Sa’ad och Abdullah bin Umar, så han sa: Umar är mer kunnig än du. Så Omar sade: O Sa’ad vi förnekar inte att Profeten beströk fotens ovansida”

Ahl’ul Sunnah Ulema har slagit fast att vid tvistefrågor acceptera vad Ibn Abbas sa/gjorde.

Al Hafidh Jalaludeen Suyuti skriver i Tafseer Itqan volym 2 sidan 217:

”Om en tvist uppstår bland Sahaba, är den bästa lösningen att ta hänsyn till Ibn Abbas, eftersom Profeten bad över honom ”O Allah välsigna honom med kunskap”.

Ibn Abbas ska alltså fungera som rättvisande, och han (liksom andra Sahaba torkade/strök sina fötter vid tvagning), och när Sahaba är i konflikt i en fråga då är Ibn Abbas ord av av största vikt.

Vi läser i Sunan Ibn Majah sidan 39, Kitab al wudhu och i Tafseer ibn Kathīr sidan 25, i kapitlet om wudhu:

Ibn Abbas sade: ”För wudhu, bör två delar tvättas och två delar bestrykas med handflatan”. Anas bin Malik sade: ”Koranen gav order om att stryka fötterna med handflatan”.

Vi läser i Umdahtul Qari Sharh Sahih Bukhari, Volym 1 sid 957, Kitab al wudhu:

”Ibn Abbas sade angående wudhu att två delar ska tvättas och två delar bestrykas (med handflatan). Allah(swt) gav order om att bestryka och människor i opposition till Allah (swt) började tvätta istället”.

Samma referens kan läsas i Musnaf Abi Sheybah Vol 1 också:
حدثنا ابن علية عن روح بن القاسم عن عبد الله بن محمد بن عقيل عن الربيع ابنة معوذ ابن عفراء قالت: أتاني ابن عباس فسألني عن هذا الحديث تعني حديثها الذي ذكرت أنها {رأت النبي صلى الله عليه وسلم توضأ وأنه غسل ​​رجليه} قالت: فقال ابن عباس أبى الناس إلا الغسل ولا أجد في كتاب الله إلا المسح.

”Rabyya berättar: Ibn Abbas kom till mig & frågade mig om den hadith där jag berättade att jag såg den Heliga Profeten tvätta sina fötter, då sade Ibn Abbas:” Folket insisterar på att tvätta men jag hittar inget annat i Allahs Boken förutom bestrykning med handflatan”

Jag ber våra motståndare att fundera lite extra på denna fråga.

[* OBS: ovanstående hänvisningar är alla sunnikällor]

————————————

Sättet som shia tvättar wudhu på

Tvätta ditt ansikte en gång obligatoriskt och en till gång frivilligt under tvagningen; tvätta på samma sätt båda armarna från armbågen ner till fingertopparna och stryk framsidan av huvudet och ovansidan av båda fötterna (från tå till ankel) med det kvarvarande vattnet som finns på dina händer efter tvätt av armar.

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna från armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.” [Koranen 5:69]

5 kommentarer

Är man kafir om man inte ber?

way

.

En person kommenterade hos mig och säger:

”När man har en fastestund att ta igen har man automatiskt bönerna för de.dagarna man fastat med. Om man studerat olika ämnena i islam så vet man att fastan är inte axepterad om man inte ber, för de fem dagliga bönerna är lika obligatoriska som fastan och profeten har sagt den som inte ber är en kafir, fastan och inga andra handlingar är axepterade av koffar”.

Svar:

Först vill jag svara snabbt på första påståendet: de dagar en kvinna har menstruation under Ramadan månad så kan hon inte fasta eller be. När fastemånaden är över så har hon en skuld på den uteblivna fastan, men inte på den uteblivna bönen.

Nu till nästa påstående: att man är kafir om man inte ber:

Vi måste först klargöra vad som gör en person till muslim för att få en uppfattning vad som gör en person till kafir(en icke-troende). Det som gör en person till muslim, det är TRO och ÖVERTYGELSE. Inget annat. Det är alltså inte handlingar som gör att du är muslim eller inte, utan det handlar enbart om tro. Vad är det då som man ska tro och vara övertygad om? Jo, det är Islams grundsatser(pelarna). Vilka är:

Usol-e-din:
• Guds enhet – Trosbekännelsen
• Profetskap
• Domedagen

(Om man är shiamuslim tillkommer: Islamiskt ledarskap och Gudomlig rättvisa. Med detta menas att om man tror på de 3 ovanstående punkterna, då är man automatiskt muslim. Om man även är övertygad om islamiskt ledarskap samt Gudomlig rättvisa, då är man även shiamuslim)

Om man bara tror på några, men förkastar vissa, av punkterna ovan – det är man inte är muslim. Antingen har man en annan religion, eller så filosoferar man bara kring frågan. Muslim är man i alla fall inte. Det är inte förrän man har en övertygelse om något som man kan utföra handlingar/gärningar(t.ex be) enligt den övertygelsen. Först kommer alltså tro och sedan handlingar, och inte tvärtom.

Det finns alldeles för många som blandar ihop Usul-e-din, med Furoo-e-din. Det är alltså inte handlingar (furoo-e-din) som bestämmer om du är muslim eller inte, utan TRO! Det finns de som tror och är fullkomlig övertygade utav Usol-e-din, men på grund utav omständigheter så ‘orkar’ de inte utföra de obligatoriska handlingarna som finns för en som vill leva så nära ett liv som Gud vill att man ska leva, för att få Hans godkännande på Domedagen och man kan få sitt ”pass” stämplat och godkänt för att få inträda genom Paradisets portar.

Usol-e-din är punkter som man måste tro på – alldeles av sig själv. Det är förbjudet att följa någon annan människa när det gäller islams grundpelare. Det vill säga; du får inte följa dina föräldrar, kompis, lärd, chef eller ‘samhället’ när det gäller dessa. Man måste själv vara övertygad om dessa punkter, man ska inte tro på dom för att ”alla andra” tror på dom, så att säga. Det är ju ofta som man följer något för att man inte vill gå emot strömmen, man vill inte vara annorlunda än omgivningen. Men just usul-e-din måste man enbart följa sin egen övertygelse, man ska ta reda på vad varje punkt betyder och innebär, sedan ska man ta ställning till om man anser att dessa är logiska och möjliga, anser man att de är det – då är man muslim, helt enkelt.

När man sedan är muslim, och övertygad om att usul-e-din stämmer, så brukar det första vara att man vill göra en massa saker för att behaga Gud, för att börja praktisera det man är övertygad om, att komma närmare Gud. Det är nu som handlingarna kommer in i bilden. Om man vill praktisera den islamiska vägen då finns det vissa obligatoriska plikter man måste uppfylla, så gott man kan, orkar och har möjlighet. Dessa plikter kallas för Furoo-e-din och består i:

Furoo-e-din:

•   Bönen
•   Fastan
•   Pilgrimsfärden
•   Allmosan
•   Mana till goda gärningar
•   Helig kamp
•   Att älska de fromma (Tawalla)
•   Att ta avstånd från de frommas fiender (Tabarra)
•   Påbjuda det goda (Amr bil Mahroof)
•   Förbjuda det onda (Nahi anul Munkar)

Dessa är de handlingar man ska utföra, efter att man insett att man är övertygad om usul-e-din. Dessa handlingar behöver självklart ingen göra, som inte är övertygad om usul-e-din. Faktum är att om man utför dessa handlingar, men inte tror på usul-e-din, då räknas inte handlingarna, då de utförs utan att vara en dyrkan till Gud, kanske man gör det för att behaga andra eller liknande, men de räknas inte hos Gud. Tvärtom gäller inte: dvs om man tror på usul-e-din, men inte t.ex ber, så försvinner ju inte ens tro för det. Man är bara en troende, icke praktiserande, muslim. Alltså inte en ”kafir”, som ju betyder ”icke-troende”.

Tidigare sa jag att när det gäller usul-e-din (islams pelare) så får man inte följa någon annan. När det gäller Furoo-e-din däremot, där måste man följa någon! Vad betyder det månne? Gemene man vet inte allt kring regler om bönen, fastan, hur en pilgrimsfärd ska utföras korrekt, hur man räknar ut allmosan, vad den ‘heliga kampen’ egentligen innebär….osv. Där måste vi följa en Merdjeh (jurist inom islamisk rättsvetenskap) som studerat och vet precis hur man ska göra. Man måste dock välja jurist efter sin egen övertygelse, dvs man ska vara övertygad om att dennes slutsatser är fyllda med kunskap och logik, i det mesta som man själv känner till i alla fall. Om man tycker att en lärd låter som en krigshetsande psykopat (ja, det finns faktiskt såna) då ska man inte följa den personen ”bara för att” han kan kalla sig ”lärd”, eller ”bara för att” ens make/fru eller föräldrar följer honom. När det gäller islam så ska man tänka själv.

Sammanfattningsvis så är man alltså inte kafir (otroende) för att man inte ber, däremot är man en muslim(troende) som inte utför sina obligatoriska plikter. Man är alltså en något större syndare än en som utför sina obligatoriska plikter. Profeten har aldrig sagt att man är kafir om man inte ber, däremot har han sagt något ännu värre, dvs att man är sämre än en kafir, om man inte ber. Det är just bönen, av alla plikter, som han pratade om. Och detta låter också mer logiskt än det du nämnde; att man är kafir om man inte ber.

En kafir ber inte, helt enkelt för att denne inte är övertygad om usul-e-din. Men om denne kafir en vacker dag kommer till insikt kanske den personen skulle utföra denna plikt rigoröst. En som är muslim, som är övertygad om Guds existens, profeterna och Domdagen: dvs denne VET att Gud finns och VET att Domedagen kommer, men gör helt emot vad han/hon själv är övertygad om; är självklart (ursäkta uttrycket) en större idiot än en kafir!

Vi som är troende vet att det finns grader i helvetet, det finns ställen som är värre än andra ställen. Och det Profeten sa angående detta är att en muslim som inte ber kommer att befinna sig längst ned i den djupaste, hetaste och tyngsta delen av helvetet, medan de som är kafir är längre upp – i ett något mindre hemskt helvete. Trots att de levde som kafir i denna världen.

Som en anekdot relaterat till detta ämne kan jag berätta att jag jobbade flera år på en ambassad. Ambassadören där var en smått kolerisk typ som alla mer eller mindre hukade för, men mig var han alltid respektfull emot i jämförelse med all annan personal – skillnaden var faktiskt enorm. Jag tyckte det var lite märkligt, särskilt som jag aldrig ”hukade”… Hur som helst så sa han en dag till mig att han beundrar och respekterar mig så fruktansvärt mycket, eftersom ”du lever ett liv som jag önskar att jag kunde leva”, sa han och jag såg att han blev tårögd (vilket förstås var lite pinsamt!). Jag frågade vad han menade med det, och han sa då att han menade att jag ber, fastar och utför mina plikter så noggrant det är möjligt, trots att jag bor i Sverige och att han vet att alla är oförstående för det liv jag valt. Han beundrade min styrka att stå emot allt runtom mig. Själv tyckte jag inte att jag gjorde en så stor kraftansträngning, men i hans ögon var det tydligen beundransvärt.

Jag frågade varför han inte ber, fastar, och avstår ifrån alkohol? Hur svårt kan det vara egentligen?! Han skyllde på hans livs omständigheter, särskilt å yrkets vägnar: han menade att han som ambassadör inte kan gå ifrån möten och sammankomster för att be, han kan inte avstå från att äta mat(under Ramadan månad) när det är många middagar och tillställningar som bjuds och det är allra svårast om man är udda och tackar nej till sprit. Jag tyckte det var skitsnack, men han var tydligen för svag för att motstå tryck ifrån omgivningen. Han var alltså absolut övertygad om usul-e-din och hade en stark önskan om att utföra furoo-e-din, men orkade inte med trycket runt om honom som följde med det yrke han valt. (jag sa att det varit bättre för honom om han valt att bli städare istället, vilket han också tyckte var en helt korrekt slutsats 😉 )

Han åkte till Mecka och utförde Omrah varje gång han åkte till sitt hemland, förmodligen för att försöka ”kompensera” det han inte klarade av att praktisera i vardagen? Kan man verkligen kalla honom för kafir? Nej, självklart inte! Han var högt troende, men inte en i vardagen praktiserande, muslim. Han ska svara inför Gud om detta, liksom vi alla ska göra det. Och att ständigt beskylla varandra för att vara kafir är också något vi ska svara inför Gud om. Varför trampa på folk i onödan, tror vissa muslimer inte att det har någon betydelse, när man står inför Gud, om man kränker andra muslimer? När ska detta otyg upphöra?

13 kommentarer

Vad är religion, egentligen?

Mirre frågar:

Hej mammamarie, vad är religion för dig egentligen? Det är roligt att höra, det kan betyda så olika från människa till människa.

——————-

Detta är min egna uppfattning i frågan:

För att något ska kallas för religion behöver där finnas ett bestämt mål i en trosuppfattning. Och en tro på att det målet går att uppfyllas. Strävan är oftast att komma så nära sitt mål som möjligt och i religioner brukar det innebära att man strävar att komma närmare Gud. Dvs man vill att Gud ska vara nöjd med ens gärningar och ens strävan.

Man kan jämföra det med att studera och att man vill nå det högsta målet inom ett specifikt ämne, t.ex matematik, då kan det högsta målet vara att bli professor inom det området. För att nå det slutmålet så måste man följa vissa regler. Matematik har först och främst hundratals regler att följa för att kunna räkna ut tal, om man inte följer dessa regler blir svaren fel hela tiden och man kommer aldrig att komma sig från nivå 1 till nivå 2 ens, och absolut inte att nå slutmålet. Därför böjer man sig, som student, frivilligt inför dessa regler för att uppnå slutmålet: dvs professuren inom matematik.

Förutom de matematiska reglerna, som man måste följa till punkt och pricka, så har även läroplanen inom högskola/universitet regler s.k. kriterier att uppfyllas. Dvs de har uppgifter som man måste ha slutfört och presenterat inför läraren. Uppgifterna ska ha utförts på ett sånt sätt att ett visst betyg ska ha uppnåtts för att man ska ha möjlighet att gå vidare till nästa nivå. Om man skiter i alla dessa regler och kriterier, så kan man visserligen göra det – men det är bara studenten själv som förlorar på det: varken lärare, skola eller målet(dvs professorstiteln) lider utav att man inte lyssnar. Eventuellt har man irriterat vissa lärare för att man upptagit deras tid, men i slutänden är det bara den envisa studenten som inte följer givna regler, som inte kommer att uppnå – eller ens närma sig – slutmålet.

Allt i livet och i ett fungerande samhälle har regler. Det finns skrivna, och där finns oskrivna regler (som oftast är kulturella). Du skulle t.ex inte gå och sätta dig på en buss eller ett tåg utan att betala för dig, och det är för att du vet att det finns en regler att man måste betala för sig om man vill ha möjligheten att åka buss. Om någon tränger sig i en kö, så kommer visserligen inga fängelsestraff eller böter att delas ut, men folk kommer att bli upprörda – för så gör man bara inte, det säger de oskrivna reglerna oss. Vi har trafikregler, som de flesta underkastar sig, oavsett om man gillar dom eller ej. För att man inser att reglerna (och böterna om man bryter mot dom) inte finns där bara för att någon ‘vill jäklas’ med en – utan där finns ett högre syfte, dvs att rädda liv på folk.

Det som hägrar framför en persons ögon under dagens lopp, när man lever sin vardag och gör sina val under livets gång, det är DET som är den personens gud. Om man känner att ‘pengar’ är ens mål i livet, att man kan göra vad som helst – även sånt som man annars aldrig kunde tänka sig göra – för ‘pengar’ skull då är det ens gud. Likadant med mat, kvinnor, män…osv: om man kan tänka sig att göra även det mest otänkbara för att få så mycket mat/kvinnor/män man önskar, då är det det som är ens gud. Det är det som är målet(guden) i den personens liv.

Idag är det pengar som regerar, pengar som bestämmer: dvs den som har pengarna har makten, och det gäller på alla nivåer i samhället. Det är inte den mest utbildade, eller den visaste, eller den mest rättvisa, som bestämmer och styr – utan enbart kapitalet. Vi ser idag hur mycket det fuskas, allt för att vinsten ska bli högre. Man fuskar med köttet, sprutar in färgämnen in den för att de ska se ut som ett dyrare kött, så att man kan ta ut mer i vinst. Ingen tanke på människor, som i god tro köper ett dyrare kött, och deras hälsa. Det är bara ett exempel av tusentals exempel på vad man gör – för sin gud som heter Pengar.

När det gäller det som vi pratar om, dvs en tro på Gud, så kan man fundera på hur man ska komma närmare sitt mål, som är Gud den Allsmäktige Skaparen, och då måste man utröna vilken religion man anser vara den som gör att man når sitt mål på bästa sätt. Här måste man tänka själv. För ‘religion’ innebär ‘ett sätt att leva för att komma närmare sitt mål: som är Gud’, kan man säga. Alla religioner har guidande regler som visar på vilket sätt man ska leva, vilka karaktärsdrag som är att eftersträva, råd om vilka val man ska göra i livet och exempel på sätt man kan stärka sig både i detta liv och i nästa. Ofta finns där en frontfigur som står som ett exempel, högre än någon annan, på hur man ska leva för att nå sitt mål.

Min Gud är en sådan gud som vill att man, vid val i livet, alltid ska välja det som är bäst för en själv, för sina närmaste och för samhället i stort. Han vill att man värderar effekten av sina handlingar, i ett större perspektiv, man ska inse att man inte är betydelselös. I den religion jag valt som mitt rättesnöre i min strävan mot ”att komma närmare Gud” så innebär det att om jag har Gud framför mina ögon vid alla mina val i vardagen, då kommer jag att göra val i livet som inte bara är bra för mig själv (i min strävan att komma närmare Gud), men även andra kan komma att dra nytta utav mina val – oavsett om de vet om det eller inte: men Gud vet, och det räcker!

För mig är detta religion: ett sätt att leva så att man är en tillgång i detta liv, och en vinnare i nästa liv!

3 kommentarer