Arkiv för kategorin sala’

Böner under Ramadans 30 dagar

dhikr-beads

Jag återpublicerar här ett inlägg jag skrev för tre år sedan. Tänkte att det kunde vara någon som är intresserad under denna månad.

Varje dag i Ramadan har en egen du’a. Jag vet jag är lite sen ute, men bättre sent än aldrig heter det väl…?! Nedanstående är korta böner som ger enormt stora gåvor ifrån Gud. Jag har noterat under några av de första bönerna vilken gåva som finns för varje bön och dag.

Vill man lyssna på dom så går det bra HÄR

Jag har tyvärr inte orkat översätta, men jag tror det ändå går bra förstå för de flesta….: (Siffran står för datumet i Ramadan månad när bönen ska reciteras)

(1) O Allah, on this day make my fasts the fasts of those who fast (sincerely), and my standing up in prayer of those who stand up in prayer (obediently), awaken me in it from the sleep of the heedless, and forgive me my sins , O God of the worlds, and forgive me, O one who forgives the sinners.

[Om du läser ovanstående den första dagen i Ramadan månad får du ”tusen, tusen hassana” enligt Hadith från Muhammed(s)]

(2) O Allah, on this day, take me closer towards Your pleasure, keep me away from Your anger and punishment, grant me the opportunity to recite Your verses (of the Qur’an), by Your mercy, O the most Merciful.

[Om du läser ovanstående den andra dagen i Ramadan månad får du för varje steg du går – i hela ditt liv – ‘ebade för ett helt år: dvs du får belöning som om du bett och fastat under ett helt år – för VARJE STEG du tar, enligt Hadith från Muhammed(s) (zaemon nahareha – qaemen leilaha)]

(3) O Allah, on this day, grant me wisdom and awareness, keep me away from foolishness and pretention, grant me a share in every blessing You send down, by You generosity, O the most Generous.

[Om du läser ovanstående den tredje dagen i Ramadan månad: bygger Allah ett hus till dig i Paradiset]

(4) O Allah, on this day, strengthen me in carrying out Your commands, let me taste the sweetness of Your rememberance, grant me, through Your graciousness, that I give thanks to You. Protect me, with Your protection and cover, O the most discerning of those who see.

(5) O Allah, on this day, place me among those who seek forgiveness. Place me among Your righteous and obedient servants, and place me among Your close friends, by Your kindness, O the most Merciful.

[Om du läser ovanstående den femte dagen i Ramadan månad får du i Paradiset ”tusen, tusen” matbord. På varje bord finns ”tusen, tusen” sorters olika mat.]

(6) O Allah, on this day, do not let me abase myself by incurring Your disobedience, and do not strike me with the whip of Your punishment, keep me away from the causes of Your anger, by Your kindness and Your power, O the ultimate wish of those who desire.

 [Om du läser ovanstående den sjätte dagen i Ramadan månad ger Allah till den personen 40 000 städer i Paradiset]

(7) O Allah, on this day, help me with its fasts and prayers, and keep me away from mistakes and sins of the day, grant me that I remember You continously through the day, by Your assistance, O the Guide of those who stray.

[Om du läser ovanstående den sjunde dagen i Ramadan månad ger Gud dig samma belöning som han ger martyrer och de lyckliga som får inträda Paradiset]

(8) O Allah, on this day, let me have mercy on the orphans, and feed [the hungry], and spread peace, and keep company with the noble­minded, O the shelter of the hopeful.

(9) O Allah, on this day, grant me a share from Your mercy which is wide, guide me towards Your shining proofs, lead me to Your all encompassing pleasure, by Your love, O the hope of the desirous.

(10) O Allah, on this day, make me, among those who rely on You, from those who You consider successful, and place me among those who are near to you, by Your favour, O goal of the seekers.

(11) O Allah, on this day, make me love goodness, and dislike corruption and disobedience, bar me from anger and the fire [of Hell], by Your help, O the helper of those who seek help.

(12) O Allah, on this day, beautify me with covering and chastity, cover me with the clothes of contentment and chastity, let me adhere to justice and fairness, and keep me safe from all that I fear, by Your protection, O the protector of the frightened.

(13) O Allah, on this day, purify me from uncleanliness and dirt, make me patient over events that are decreed, grant me the ability to be pious, and keep company with the good, by Your help, O the beloved of the destitute.

 (14) O Allah, on this day, do not condemn me for slips, make me decrease mistakes and errors, do not make me a target for afflictions and troubles, by Your honor, O the honor of the Muslims.

(15) O Allah, on this day, grant me the obedience of the humble expand my chest through the repentance of the humble, by Your security, O the shelter of the fearful.

(16) O Allah, on this day, grant me compatability with the good, keep me away from patching up with the evil, lead me in it, by Your mercy, to the permanent abode, by Your Godship, O the God of the worlds.

(17) O Allah, on this day, guide me towards righteous actions, fulfil my needs and hopes, O One who does not need explanations nor questions, O One who knows what is in the chests of the (people of the) world. Bless Muhammad and his family, the Pure.


(18)
O Allah, on this day, awaken me with the blessings of its early mornings, Illuminate my heart with the brightness of its rays, let every part of my body follow its effects, by Your light, O the illuminator of the hearts of those who know.

(19) O Allah, on this day, multiply for me its blessings, and ease my path towards its bounties, do not deprive me of the acceptance of its good deeds, O the Guide towards the clear truth.

(20) O Allah, on this day, open for me the doors of the heavens, and lock the doors of Hell from me, help me to recite the Qur’an, O the One who sends down tranquility into the hearts of believers

(21) O Allah, on this day, show me the way to win Your pleasure, do not let Shaytan have a means over me, make Paradise an abode and a resting place for me, O the One who fulfills the requests of the needy.

 (22) O Allah, on this day, open for me the doors of Your Grace, send down on me its blessings, help me towards the causes of Your mercy, and give me a place in the comforts of Paradise, O the one who answers the call of the distressed.

(23) O Allah, on this day, wash away my sins, purify me from all flaws, examine my heart with (for) the piety of the hearts, O One who overlooks the shortcomings of the sinners.

(24) O Allah, on this day, I ask You for what pleases You, and I seek refuge in You from what displeases You, I ask You to grant me the opportunity to obey You and not disobey You, O One who is generous with those who ask.

(25) O Allah, on this day, make me among those who love Your friends, and hate Your enemies, following the way of Your last Prophet, O the Guardian of the hearts of the Prophets.

(26) O Allah, on this day, make my efforts worthy of appreciation, and my sins forgiven, my deeds accepted, my flaws concealed, O the best of those who hear.

(27) O Allah, on this day, bestow on me the blessings of Laylatul Qadr, change my affairs from (being) difficult to (being) easy, accept my apologies, and decrease for me [my] sins and burdens, O the Compassionate with His righteous servants.

(28) O Allah, on this day, grant me a share in its nawafil (recommended prayers), honor me by attending to my problems, make closer the means to approach You, from all the means, O One who is not preoccupied by the requests of the beseechers.

(29) O Allah, on this day, cover me with Your mercy, grant me in it success and protection, purify my heart from the darkness of false accusations, O the Merciful to His believing servants.

(30) O Allah, on this day, make my fasts worthy of appreciation and acceptance, according to what pleases You, and pleases the Messenger, the branches being strengthened by the roots, for the sake of our leader, Muhammad, and his purified family. Praise be to Allah, the Lord of the worlds.

9 kommentarer

Allmakten

Laylat-al-qadr

 

SE, Vi har uppenbarat denna [heliga Skrift] under Allmaktens Natt.
Och vad kan låta dig förstå vad Allmaktens Natt betyder
Allmaktens Natt är mera värd än tusen månader,
då stiger änglarnas härskaror och Anden ned, med sin Herres
tillstånd, för [att utföra] alla [Hans] uppdrag.
Den [Natten andas] fred till dess dagen gryr!

 

De flesta känner till att varje kapitel i Koranen ger en person specifika förmåner när de reciteras. Nedan är förmånen för att man läser Sura al-Qadr(Allmakten, Kapitel 97 i Koranen) Detta kapitel är ifrån Mecka-perioden. Den har 5 ayaat(verser).

Imam Mohammad al Baqir (a) har sagt att den som reciterar denna Sura med hög röst, får tillräknat sig som om han hade lyft sitt svärd för att slåss i Guds väg, och den som reciterar den långsamt i sitt inre, får det tillräknat sig som om han har offrats på Guds väg, och dött en martyrdöd.

Om en person som reciterar detta kapitel(sura) tio gånger, är tusen av dennes synder förlåtna! Om kapitlet reciteras i obligatoriska bönen, förlåts alla tidigare synder. Det berättas från den heliga Profeten(s) att om man reciterar denna surah en gång bär man belöningen som om man har fasta under hela månaden Ramadan. Konstant recitation av denna surah, ökar ens försörjning.

Om Sura al-Qadr läses 11 gånger innan man somnar på natten, förblir man trygg och säkert hela natten igenom. Att läsa kapitlet framför en fiende håller en säker från dennes onda planer. För att betala tillbaka lån, bör man söka förlåtelse och bör recitera Surah Qadr så många gånger som möjligt.

Imam Ja’far as- Sadiq(a) sade att för att få fromma barn, bör mannen hålla sin högra hand på sin fru och recitera denna Sura 7 gånger innan han går in i henne. Om om läser kapitlet sju gånger på en troendes grav, kommer hans synder att bli förlåtna.

Betänk att detta bara är en liten del av de förmåner man får tilldelad utav denna vers. Betänk en gång till att ovan bara är ett enda kapitel, och endast 5 verser, ifrån Koranen, och alla kapitel och verser har sina förmåner. Inte konstigt att Koranen kallas för Quran el-Kerim (Den Givmilda Koranen), vilket självklart refererar tillbaks till Gud, som är Den Givmilde.

al-qadr

2 kommentarer

Bön – hur gör man?

 muslim-woman-praying

Det är många som konverterar till islam, eller muslimer som slutligen bestämt sig för att börja be, och som undrar hur man ska be. Många har ingen i närheten som kan hjälpa dom med hela proceduren. Viktigast för oss konvertiter är förstås, förutom att vi lär oss att uttala orden på arabiska, så vill vi också veta VAD vi säger så att det blir någon ‘mening’ för oss när vi utför bönen.

Nedan är taget ifrån DVV:s webbsida och är ett mycket bra upplägg för de som vill lära sig att be, och veta precis vad man säger när man utför bönen. Jag lägger upp den även här på min blogg för att göra den ännu mer tillgänglig för de som ännu inte hunnit hitta till deras webbsida:

Hur man utför bönen:

– Bönen inleds med niyyah (avsikt), det vill säga att uppriktigt och rent uttala sin avsikt att förrätta bönen:

 – Recitera då tyst i hjärtat:

”Jag förrättar min (ex. Fajr-) bön (2) rak’at WAJIB QORBATAN ILA- ALLAH قُربَةً الَی اللهِ تَعالی (i sökandet av Guds den Upphöjdes närhet)”. 

Detta utförs stående med händerna fritt hängande. Under, Salat skall blicken inte irra hit och dit utan hållas fäst vid platsen för ”Sojood”.

 Kvinnor läser alla sina böner tyst medan män läser hörbart de första två rak’at i morgon-, afton- och kvällsbönerna.

 – Bönen börjar med den inledande Takbir som lyder:

 ” Allah-o-akbar الله اَكبَر (Gud är stor)”

 

Denna utförs med händerna lyfta i höjd med öronen och handflatorna vända framåt och med detta inleds bönen och dess första rak’at (böneenhet)

1takbir

 

– Recitera sedan: 

 ” A’UDHU BILLAH MEN ASH-SHAITAN AR-RAJIM

 أعوذُ بِالله مِنَ الشَّيطان الرَّجيم

(Jag söker tillflykt till Allah från Satan den utstötte)”

 


2kiyam

– Recitera därefter surah al-Fatihah, som är den surah som alltid reciteras som första surah i de två inledande rak’at (böneenhet) i varje salat wajib (obligatorisk bön) och även i de allra flesta salat mustahab (rekommenderad bön):

”BISMILLAH-ER-RAHMAN-ER-RAHIM”

I Allahs, den nåderikes och barmhärtiges namn.

”AL HAMDO LILLAHE RABB EL’ALAMIN”

Allt lov tillkommer Allah, världarnas Herre.

AR-RAHMAN-ER-RAHIM

Den nåderike, den barmhärtige

MALEKE JAOM-ED-DIN

Herren på Domens Dag.

IJAKA NA’BODO WA IJAKA NASTA’IN

Dig allena dyrkar vi och Dig allenast åkallar vi.

EHDENA-AS-SERADT AI, JOSTAQIM

Led oss nå den rätta vägen.

SERADT-ALLADHINA AN ‘AMTA’ALAIHEM

Den väg de gått som funnit nåd inför Dig.

GHAIR EL MAGHZOBE ‘ALAIHEM WA LA-AZ-ZALIN”.

Icke deras som förtjänat Din vrede, ej heller deras som farit vilse.

 

– Härefter reciteras en valfri surah ur Koranen [surah al-Ikhlas ska reciteras minst en gång per bön – antingen under första eller andra rak’at efter surah al-Fatiha. Man kan välja att recitera den i båda rak’at efter surah al-Fatiha eller recitera den i den ena rak’at och i nästa välja en annan surah]:

 ”BISMILLAH-ER-RAHMAN-ER-RAHIM”

I Allahs, den nåderikes och barmhärtiges namn.

”QOL HOW-ALLAHO AHAD

Säg: Han är Allah, Den Ende.

ALLAH-OS-SAMAD

Allah, Den av alla i evighee Tillbedde.

LAM JALED

Han avlar ej.

WA LAM JOLAD

Ej heller är Han avlad.

WA LAM JAKON-LAHO KOFO-WAN AHAD”

Och ingen finns som är Hans like.

 

– Rokoo’ (bugning):

Efter ”surah” följer den bugning som kallas ”rokoo’”, på så sätt att bägge handflatorna når ner till knäna. Läs i bugande ställning:

”SOBHANA RABBI AL ‘AZIME WA BEHAMDEHI

 سُبحَانَ رَبي العَظيمِ وَ بِحَمدِه

(Vår upphöjde Herre (Allah) är fri från varje brist och vi lovar och prisar Honom”
3riko

– Därpå, ställ dig upp och recitera:

”SAME’ ALLAHO LEMAN HAMEDAH

 سَمِعَ الله لِمَن حَمِدَه

 (Allah hör den som prisar Honom)”
4kiyam

– Knäböj sedan i sojood så att pannan, bägge handflatornab båda knän och bägge tåspetsarna berör marken – dessa sju platser måste röra marken vid! Recitera sedan:
5sijod

”SOBHANA RABBIJ AL A’LA WA BEHAMDEHI

 سُبحانَ رَبّي الأَعلَی وَ بِحَمدِه

(Vår högste Herre (Allah) är fri från varje brist och vi lovar och prisar Honom)” 

– Sitt upp efter första sojood med fötterna i kors och recitera:

”ASTAGHFEROLLAHA RABBI WA ATOBO ELAIH

 أَستَغفِرُ الله رَبي وَأتوبُ إليه

(Jag ber min Herre, Allah, om förlåtelse för mina synder och gör bot inför Honom)”
6tash1

– Upprepa en andra sojood på samma som den första och sedan, medan du ställer dig upp, recitera:

”BE HAOL-ILLAHE WA QOWWATEHI AQOMO WA AQ’OD

 بِحَولِ اللهِ وَ قُوَّتهِ أَقومُ وَ أَقعُد

(Med Allahs lov och Hans kraft står jag upp och sitter ned)”

 

Med detta inleds den andra rak’at (böneenhet) av bönen

 – Upprepa surah al-Fatiha och surah al-Ikhlas om du inte reciterat den redan i första rak’at eller önskar recitera den en andra gång.

 – Höj sedan händerna och håll handflatorna vända mot ansiktet. Detta kallas ”qonut” och är högst mustahab (rekommenderad) att utföra och i den recitera någon kort duaa som man önskar. Det kan vara vilken duaafras som helst, men följande är den som brukar reciteras oftas till under qonut:

”RABBANA ATINA FIL DUNYA HASSANATA, WA FIL AKHIRATI HASSANATA, WAQINA ADHAB-AL NAR

 رَبَّنا آتِنا في الدُنيا حَسَنَةً وَ في الآخِرَةِ حَسَنة وَ قِنا عَذابَ النَّار

 (O vår Herre, ge oss det goda i denna värld och i nästa, och rädda oss från helvetets straff)”

 

 

7kinot
 

– Upprepa sedan liksom vid första rak’at, rokoo’ och två sojood. [Om det är en salat (bön) på bara två rak ‘at, exempelvis Fajr-bönen eller de flesta mustahab-bönerna, avslutas de två rak’at med ”tashahhod” och ”salam” som beskrivs längre fram. Om inte det rör sig om tvr-rak’ats bön utan det är fler rak’at, så recitera enbart ”tashahhod” och stå upp för tredje rak’at]

 

– I den tredje rak’at (böneenhet), recitera denna dhikr (reciterade fraser i hågkomsten av Gud) som är känd som ”tasbihat al-arba’a (de fyra tasbihat(lovprisningarna))” – tre gånger:

”SUBHAN ALLAHE WA-L-HAMDU LILLAHE WA LA ILAHA ILL-ALLAHO WA-ALLAH-O-AKBAR

 سُبحَانَ اللهِ وَ الحَمدُ للهِ وَ لا إلهَ إلّا الله وَ الله أَكبَر

(Prisad och fri från brister är Allah; och all lovprisande och tacksamhet hör till Allah; och ingen gudom finns utom Allah; och Allah är störst)”

– Nu utförs ytterligare en rokoo’ och sedan två sojood som vid varje rak’at och ställ dig sedan upp för en fjärde rak’at om det är en fyra-rak’ats bön. [Om det är salat Maghrib som är enbart tre rak’at avslutar man efter andra sojood med ”tashahhod” och ”salam”]

 – Upprepa i fjärde rak’at samma som i tredje efterföljd av rokoo’ och sojood.

 – Avsluta bönen med att recitera ”tashahhod” och ”salam” efter andra sojood vid slutet av fjärde rak’at.

 – Tashahhod innebär att läsa i sittande ställning följande:

”ASHHADO AN LA ILAHA ILL-ALLAHO WAAHDAHO LA SHARIKA LAHO;
WA ASCHHADOANNA MOHAMMADAN ‘ABDOHO WA RASOOLOH;

ALLA-MOMMA SALLE ‘ALA MOHAMMADIN WA ALE MOHAMMAD

 

أَشهَدُ أَن لا إلهَ إِلّا الله وَحدَهُ لا شَريك له

وَ أَشهَدُ أَنَّ مُحَمَّداً عَبدُهُ وَ رَسولُه

أَللهُمَّ صَلِّ عَلی مُحَمَّد وَ آلِ مُحَمَّد 

Jag vittnar att det inte finns någon gudom utom Allah; den Ende som inte har någon partner;

Och jag vittnar att Mohammed(S) är Hans tjänare och Hans Sändebud;

O min Herre och Gud, skicka Dina välsignelser över Mohammad(S) och hans ätt(A)”


8tash1

 

– Salam är det sista avslutande momentet i bönen och Iyder:

”AS-SALAMO ‘ALAIKA AIJOHA-AN-NABIJO WA RAHMATOLLAHE WA BARAKATOHO;AS-SALAMO ‘ALAINA WA ‘ALA ‘EBADILLAHE-ESSALEHIN;ASSALAMO ‘ALAIKOM WA RAHMATOLLAHE WA BARAKATOHO

 السَلامُ عَلَيك أَيُها النَّبيَّ وَ رَحمَةُ اللهِ وَ بَرَكاتُهالسَلامُ عَلَينَا وَ عَلی عِبادِ الله الصَّالِحينالسَلامُ عَلَيكم وَ رَحمَةُ اللهِ وَ بَرَكاتُه

Frid vare med dig, O DU Profet, och Guds barmhärtighet och välsignelser [vare över dig];

Frid vare med oss och med Gud fromma tjänare,

Frid vare med eder; samt Guds barmhärtighet och välsignelser”

 

– Efter att Salat avslutas med Salam (efter andra, tredje eller fjärde rak’at beroende på vilken bön) lyftes händerna upp i höjd med öronen tre gånger, och var gång uttalas ”Allah-o-akbarالله أَكبَر (Gud är störst)”
9tash1

9 kommentarer

Vikten av duaa

 

duaa

 

Det är många som känner skam över att be till Gud om världsliga saker, om sådant som man har behov utav i denna världen alltså. Särskilt är det konvertiter som jag hört detta från, och jag medger att även jag är oerhört dålig på detta. Men jag försöker, det känns dock obekvämt varje gång, men jag ser ju hur andra gör det hela tiden och jag vill bättra mig. Sedan är det viktigt också att bli påmind någon gång då och då om vikten utav att göra duaa:

Imam Sadiq(A) sade: ”Be Gud om vad du än behöver – även om det är något så insignifikant som ett skosnöre – för Han är den Ende som kan få saker att bli uppnåeliga”. (Makaram al-Akhlaq)

Imam Sadiq(A) sade: Om du vill se dina böner besvaras under tunga tider, måste du be tungt under lätta tider.” (Makaram al-Akhlaq)

Imam Ridha(A) sade: ”En enda bön som bes i ensamhet är lika kraftfull som sjuttio böner offentligt.” (Makaram al-Akhlaq)

Imam Sadiq(A) sade: ”Gud vet vad Hans tjänare vill ha; Han tycker bara om att höra dem be om sin önskan.” (Makaram al-Akhlaq)

Imam Sadiq(A) sade: ”Gud den Allsmäktige besvarar aldrig en oengagerad duaa. Så när du ber, försäkra dig om  att du ber med hela ditt hjärta och var då säker på att bönen kommer besvaras.”  (Makaram al-Akhlaq)

Imam Sadiq(A) sade: ”En trogen tjänare som konstant ber om något kommer onekligen att få den beviljad.” (Makaram al-Akhlaq)

duaa.se

Lämna en kommentar

Wudho – skillnader mellan sunni/shia

En läsare, Theres, ställde nedan fråga – tillsammans med fler frågor som ni kan hitta HÄR:

5. Varför tvättar sig shia från armbågen ner till handlederna. Jag har själv läst i Koranen att man ska tvätta sig från handlederna upp till armbågarna. (Koranen 5:6) Hur kan då en imam ändra på Guds ord.?? Jag kan inte tro att Gud har angett fel sätt i Koranen..Koranen är 100% rätt o ren!

SVAR:

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna, och stryk med [de våta] händerna över en del av huvudet och fötterna upp till fotknölarna. [Koranen 5:6]

I denna vers har två imperativa former använts: (1) ”faghsilu” som betyder ”tvätta” (i versen ovan används det något gammaldagsa ordet ‘två’), och (2) ”wamsuhu” vilket betyder ”torka/bestryk/gnugga”. Rent grammatiskt är det uppenbart att den första imperativa formen (”tvätta”) hänvisar till två objekt som är ”ansikte”(wujuhukum) och ”händer/armar” (aydiyakum), medan den andra imperativa formen också hänvisar till två objekt som är ”en del av huvudet” (ba’rao’sekum) och ”fötterna” (arjulakum).

Då det arabiska ordet ”ayd” (i ordet aydiyakum) representerar själva handen(som man greppar med) samt armen ända upp till axeln(med ett enda ord) så måste det därför specificeras mer exakt vilken del av armen som ska vara med i tvagningen, ifall inte hela armen ska inkluderas. Därför beskrivs i versen att man ska tvätta ”händer samt armarna upp till armbågarna” och alltså inte inkludera den delen av ”aydiyakum” som är ovanför armbågen. (Fråga en arab hur man säger ”hand” på arabiska. Hen kommer att säga ”ayd”(eller ”id”), fråga sedan hur man säger ”arm”, du ska se att du kommer att få samma svar på båda frågorna.)

Nu kommer vi till en av de viktigaste skillnaderna mellan Shia och Sunni i sättet att utföra wudhu. Sunniter tvättar underarmen från fingertopparna upp till armbågarna, och Shias tvättar underarmen från armbågen ned till fingertopparna. Så som nämnts i förra stycket ovan så betyder inte orden ”upp till armbågarna” att man ska tvätta från fingertopparna till armbågen eller vice versa, dessa ord anger endast den del armen som skall ingå i wudhu.

Hur ska vi då tvätta våra underarmar: från armbågen eller från fingertopparna? Svaret på detta problem anges i Sunnah. Ett av ansvarsområdena för Profeten var att förklara detaljerna i, och praktiskt visa hur, man följer de lagar och regler som finns i Koranen. Och, förvisso är det genom ahadither ifrån Imamerna av Ahlubayt som är det mest autentiska sättet att lära sig Profetens metod för att utföra wudho.

Zurarah bin A’yun berättar följande hadith: ”Imam Muhammad al-Baqir (A) sade: ‘Borde inte jag beskriva för er hur Guds Sändebud utförde wudhu?” Vi sade, ‘Ja.’ Vatten hämtades, och Imamen tvättade händerna, sedan avtäckte han sina underarmar. Han doppade sin högra hand i kärlet och öste den full med vatten och hällde det på pannan, han lät vattnet droppa till slutet av hans skägg och sedan drog han hela sin handflata över sin panna och ansikte en gång. Sedan doppade han sin vänstra hand (i kärlet), fyllde den (med vatten), hällde det på hans högra armbåge och sedan strök han med sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingertopparna. Sedan öste han (vatten) med sin högra hand, hällde det på sin vänstra armbåge och sedan drog han sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingerspetsarna. Sedan strök han den främre delen av huvudet och den övre sidan av fötterna med vätan på hans vänster och höger hand.”[Wasa’il, vol. 1, p. 272]

Vidare angående skillnader i wudhu för de som intresserar sig för andra detaljer:

Shia och Sunni lärda är överens om att det finns fyra obligatoriska steg i wudhu, övriga punkter; som att tvätta händerna, munnen och näsan (tre gånger) är enbart önskvärda. Den obligatoriska delen har förklarats i ovan angiven vers. Om vi går igenom denna vers finner vi att den bara innehåller tre delar. Den första delen tilltalar de troende när de står upp för bön, den andra delen uppger de kroppsdelar som måste tvättas och den tredje delen uppger vilka delar som ska strykas eller gnuggas. Låt oss se översättningen av ovanstående vers en gång till:

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.”

Efter att ha riktat sig till de troende, har de kroppsdelar som ska tvättas, nämnts efter ”faghsulu” (=tvätta) och de delar som ska bestrykas nämnts efter ”wamsahu” (torka/bestryk). Detta är en extremt tydlig vers och verkligen lätt att förstå.

Det råder oenighet mellan shia-sunni angående utförandet av wudhu och denna oenighet handlar om sista delen av ovanstående vers. Den shiitiska uppfattningen anges tydligt: två kroppsdelar ska tvättas under wudhu, dessa är ansikte och armar – och de två kroppsdelar som ska bestrykas med de fortfarande våta händerna(man ska alltså inte blöta händerna igen efter tvätt av armar), är huvud och fötter. Den shiitiska översättningen av versen har citerats ovan. Muhammed Knut Bernström har i den svenska översättningen i parentes lagt till ordet ”två”(som i ”tvätta”) för att passa den sunnimuslimska tolkningen, men ordet finns inte där i det arabiska originalet. Nedan presenteras översättningar av kända Sunnilärda. Sheikh ul Hind Maulana Mehmood ul Hasan översatte denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du står upp för bön, tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryk huvudet och fötterna upp till anklarna.”
Översättning av Koranen med ”Shaykh ul Hind” Maulana Mehmood Ul Hasan, tryckt i Lahore

En annan Sunni kommentator, forskaren och Deobandi-profeten , översätter Maulana Ashraf Ali Thanvi denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du är på väg att stå upp för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och stryk händerna över huvudet och även fötterna upp till anklarna.”
Översättning Maulana Ashraf Thanvi, sid 171, utgiven av ‘Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore, tryckt år 1954

Detta var den första översättningen av Thanvi, men en senare utgåva som publicerades av Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore har förändrat översättningen något såhär:

”O Troende! När du är på väg att stå för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och för handen över huvudet och tvätta även era fötter tillsammans med anklarna ” Översättning av Koranen, Maulana Ashraf Thanvi, utgiven av Taj Company.

Sunni kommentatorer lägger ofta till ordet ”tvätt” inom parentes för att bevisa sin övertygelse, ett ord som alltså egentligen inte finns med i Koranen på det stället.

Hur tvättade Profeten wudhu?

De beskyller shiamuslimer för att vara vilseledda när det gäller att bestryka huvud och fötter under wudhu, istället för att tvätta hela huvudet/öronen/nacken/ och kallar denna praxis grundlös. Vi kan ju fråga dessa vem som är bättre än Profeten(s) att beskriva det korrekta sättet att utföra wudhu? Ahle Sunnah-böckerna har Hadither som visar att Profeten själv beströk sina fötter och bad också Sahabahs att göra detsamma. Vi läser i Abu-Dawud – ”Book of Prayer” (Kitab Al-Salat) Bok 3, nummer 0857:

Berättat av Rifa’ah ibn Rafi ‘:
”Guds Sändebud sade: Er bön är inte komplett förrän ni utför tvagningen perfekt, så som Gud, den Upphöjde, har gett order. Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryka sitt huvud och sina fötter upp till anklarna. Sen ska ni upphöja Gud och lovprisa Honom. Sen ska ni recitera Koranen så mycket som det är praktiskt möjligt för er.”

Så står det i den arabiska versionen, men föga förvånande: i den officiella engelska versionen av denna tradition, har den sunnitiska översättaren lagt till ordet ”tvätta” inom parentes för att säkerställa att den traditionen passar in i den sunnitiska huvudfårans tro. Texten med parentes läses:

”Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och torka huvudet och (tvätta) fötterna upp till anklarna.”

Så står det i den engelska versionen (jämför alltså med originalet ett halvt stycke ovan.) Läs citatet ovan, utan det som står i parentesen så har du helt korrekt version.

Sahabas vittnar om att Profeten beströk fötterna med handen vid wudhu

Sahabah omvittnade också den Heliga Profetens tvagning och det framgår av dessa uttalanden att den Heliga Profeten brukade stryka sina fötter istället för att tvätta dem.

Abi Malik Al-Asha’ari:

Vi läser i Musnad Ahmed bin Hanbal, Volym 5 Hadith 21825:

”Muhammad Ibn Jaffar berättar från Saeed som återberättat från Qutada från Shaher Ibn Hushab från Abdul Rahman Ibn Ghanam från Abi Malik Al-Asha’ary som sade till sitt folk:” Samla er att be som Profeten bad”. När de samlats bad han om en skål med vatten för att utföra tvagningen (wudhu). Han sköljde sin sin mun, inhalerade vatten i näsan, tvättade sitt ansikte tre gånger, tvättade sin arm tre gånger, strök sitt huvud och övre delen av hans fötter, sedan bad han … ”

Vittnesmålen från Abi Malik Al-Asha’ary att han bad som den heliga Profeten och att han under wudhu beströk sina fötter, istället för att tvätta dem, är ett tydligt bevis på Profetens sätt att tvätta wudhu.

Uthman bin Affan:

Imam Ahmed noterar följande traditionen i hans Musnad, volym 1 Hadith 391:

”Hamran sa: Uthman bad om vatten och utförde tvagning, han sköljde, inhalerade in vatten i näsan och sedan tvättade han sitt ansikte tre gånger sedan tvättade han armarna tre gånger sedan beströk han huvudet och övre delen på fötterna. Då log han och sa: ”Kommer du nu att frågar mig varför jag log?” Han blev då tillfrågad: ”Nå, varför log du?” Han svarade: ”Jag såg Profeten (S) be om vatten nära denna platsen, sedan utförde han tvagning så som jag just har gjort, sedan log han(profeten) och sa, ”Undrar ni varför jag log?” Då svarade de: ”Oh Allahs Budbärare varför log du?” Han (s) svarade: ”Sannerligen, om slaven ber om tvagning och tvättar sitt ansikte, kommer Gud att avlägsna varje synd som hans ansikte gör, om han tvättar sin arm gäller detsamma för dessa, och om han stryker sitt huvud, kommer samma resultatet att gälla( för huvudet), om han stryker ovansidan av sina fötter gäller samma resultat (för varje fot).”

Denna hadith kan också läsas i Musnaf Abi Shaybah, vol. 1 sid 18.

Maula Ali(A):

Imamen i Ahle Sunnah Ibn Abi Sheybah registrerar följande tradition i hans Musnaf:
حدثنا وكيع عن الأعمش عن أبي إسحاق عن عبد خير عن. علي قال: لو كان الدين برأي كان باطن القدمين أحق بالمسح من ظاهرهما ولكن رأيت رسول الله صلى الله عليه وسلم مسح ظاهرهما

”Abd Khair berättar: Ali sade:”Om religionen grundades på (folks) omdöme, så bör undersidan av fötterna vara värdigare att torkas av än överdelen av fötterna, men jag såg Allahs Budbärare (s) torka fötterna på ovansidan(vid wudhu).”

Umar bin al Khattab:

Allamah Jalauddin Suyuti under kommentaren av versen om wudhu i hans aktade Tafsir Dur al Manthur skriver:

”Al Tabarani nämns i Al Awsat att han sa: Att bestryka fötternas ovansida nämndes framför Umar, Sa’ad och Abdullah bin Umar, så han sa: Umar är mer kunnig än du. Så Omar sade: O Sa’ad vi förnekar inte att Profeten beströk fotens ovansida”

Ahl’ul Sunnah Ulema har slagit fast att vid tvistefrågor acceptera vad Ibn Abbas sa/gjorde.

Al Hafidh Jalaludeen Suyuti skriver i Tafseer Itqan volym 2 sidan 217:

”Om en tvist uppstår bland Sahaba, är den bästa lösningen att ta hänsyn till Ibn Abbas, eftersom Profeten bad över honom ”O Allah välsigna honom med kunskap”.

Ibn Abbas ska alltså fungera som rättvisande, och han (liksom andra Sahaba torkade/strök sina fötter vid tvagning), och när Sahaba är i konflikt i en fråga då är Ibn Abbas ord av av största vikt.

Vi läser i Sunan Ibn Majah sidan 39, Kitab al wudhu och i Tafseer ibn Kathīr sidan 25, i kapitlet om wudhu:

Ibn Abbas sade: ”För wudhu, bör två delar tvättas och två delar bestrykas med handflatan”. Anas bin Malik sade: ”Koranen gav order om att stryka fötterna med handflatan”.

Vi läser i Umdahtul Qari Sharh Sahih Bukhari, Volym 1 sid 957, Kitab al wudhu:

”Ibn Abbas sade angående wudhu att två delar ska tvättas och två delar bestrykas (med handflatan). Allah(swt) gav order om att bestryka och människor i opposition till Allah (swt) började tvätta istället”.

Samma referens kan läsas i Musnaf Abi Sheybah Vol 1 också:
حدثنا ابن علية عن روح بن القاسم عن عبد الله بن محمد بن عقيل عن الربيع ابنة معوذ ابن عفراء قالت: أتاني ابن عباس فسألني عن هذا الحديث تعني حديثها الذي ذكرت أنها {رأت النبي صلى الله عليه وسلم توضأ وأنه غسل ​​رجليه} قالت: فقال ابن عباس أبى الناس إلا الغسل ولا أجد في كتاب الله إلا المسح.

”Rabyya berättar: Ibn Abbas kom till mig & frågade mig om den hadith där jag berättade att jag såg den Heliga Profeten tvätta sina fötter, då sade Ibn Abbas:” Folket insisterar på att tvätta men jag hittar inget annat i Allahs Boken förutom bestrykning med handflatan”

Jag ber våra motståndare att fundera lite extra på denna fråga.

[* OBS: ovanstående hänvisningar är alla sunnikällor]

————————————

Sättet som shia tvättar wudhu på

Tvätta ditt ansikte en gång obligatoriskt och en till gång frivilligt under tvagningen; tvätta på samma sätt båda armarna från armbågen ner till fingertopparna och stryk framsidan av huvudet och ovansidan av båda fötterna (från tå till ankel) med det kvarvarande vattnet som finns på dina händer efter tvätt av armar.

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna från armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.” [Koranen 5:69]

5 kommentarer

Är man kafir om man inte ber?

way

.

En person kommenterade hos mig och säger:

”När man har en fastestund att ta igen har man automatiskt bönerna för de.dagarna man fastat med. Om man studerat olika ämnena i islam så vet man att fastan är inte axepterad om man inte ber, för de fem dagliga bönerna är lika obligatoriska som fastan och profeten har sagt den som inte ber är en kafir, fastan och inga andra handlingar är axepterade av koffar”.

Svar:

Först vill jag svara snabbt på första påståendet: de dagar en kvinna har menstruation under Ramadan månad så kan hon inte fasta eller be. När fastemånaden är över så har hon en skuld på den uteblivna fastan, men inte på den uteblivna bönen.

Nu till nästa påstående: att man är kafir om man inte ber:

Vi måste först klargöra vad som gör en person till muslim för att få en uppfattning vad som gör en person till kafir(en icke-troende). Det som gör en person till muslim, det är TRO och ÖVERTYGELSE. Inget annat. Det är alltså inte handlingar som gör att du är muslim eller inte, utan det handlar enbart om tro. Vad är det då som man ska tro och vara övertygad om? Jo, det är Islams grundsatser(pelarna). Vilka är:

Usol-e-din:
• Guds enhet – Trosbekännelsen
• Profetskap
• Domedagen

(Om man är shiamuslim tillkommer: Islamiskt ledarskap och Gudomlig rättvisa. Med detta menas att om man tror på de 3 ovanstående punkterna, då är man automatiskt muslim. Om man även är övertygad om islamiskt ledarskap samt Gudomlig rättvisa, då är man även shiamuslim)

Om man bara tror på några, men förkastar vissa, av punkterna ovan – det är man inte är muslim. Antingen har man en annan religion, eller så filosoferar man bara kring frågan. Muslim är man i alla fall inte. Det är inte förrän man har en övertygelse om något som man kan utföra handlingar/gärningar(t.ex be) enligt den övertygelsen. Först kommer alltså tro och sedan handlingar, och inte tvärtom.

Det finns alldeles för många som blandar ihop Usul-e-din, med Furoo-e-din. Det är alltså inte handlingar (furoo-e-din) som bestämmer om du är muslim eller inte, utan TRO! Det finns de som tror och är fullkomlig övertygade utav Usol-e-din, men på grund utav omständigheter så ‘orkar’ de inte utföra de obligatoriska handlingarna som finns för en som vill leva så nära ett liv som Gud vill att man ska leva, för att få Hans godkännande på Domedagen och man kan få sitt ”pass” stämplat och godkänt för att få inträda genom Paradisets portar.

Usol-e-din är punkter som man måste tro på – alldeles av sig själv. Det är förbjudet att följa någon annan människa när det gäller islams grundpelare. Det vill säga; du får inte följa dina föräldrar, kompis, lärd, chef eller ‘samhället’ när det gäller dessa. Man måste själv vara övertygad om dessa punkter, man ska inte tro på dom för att ”alla andra” tror på dom, så att säga. Det är ju ofta som man följer något för att man inte vill gå emot strömmen, man vill inte vara annorlunda än omgivningen. Men just usul-e-din måste man enbart följa sin egen övertygelse, man ska ta reda på vad varje punkt betyder och innebär, sedan ska man ta ställning till om man anser att dessa är logiska och möjliga, anser man att de är det – då är man muslim, helt enkelt.

När man sedan är muslim, och övertygad om att usul-e-din stämmer, så brukar det första vara att man vill göra en massa saker för att behaga Gud, för att börja praktisera det man är övertygad om, att komma närmare Gud. Det är nu som handlingarna kommer in i bilden. Om man vill praktisera den islamiska vägen då finns det vissa obligatoriska plikter man måste uppfylla, så gott man kan, orkar och har möjlighet. Dessa plikter kallas för Furoo-e-din och består i:

Furoo-e-din:

•   Bönen
•   Fastan
•   Pilgrimsfärden
•   Allmosan
•   Mana till goda gärningar
•   Helig kamp
•   Att älska de fromma (Tawalla)
•   Att ta avstånd från de frommas fiender (Tabarra)
•   Påbjuda det goda (Amr bil Mahroof)
•   Förbjuda det onda (Nahi anul Munkar)

Dessa är de handlingar man ska utföra, efter att man insett att man är övertygad om usul-e-din. Dessa handlingar behöver självklart ingen göra, som inte är övertygad om usul-e-din. Faktum är att om man utför dessa handlingar, men inte tror på usul-e-din, då räknas inte handlingarna, då de utförs utan att vara en dyrkan till Gud, kanske man gör det för att behaga andra eller liknande, men de räknas inte hos Gud. Tvärtom gäller inte: dvs om man tror på usul-e-din, men inte t.ex ber, så försvinner ju inte ens tro för det. Man är bara en troende, icke praktiserande, muslim. Alltså inte en ”kafir”, som ju betyder ”icke-troende”.

Tidigare sa jag att när det gäller usul-e-din (islams pelare) så får man inte följa någon annan. När det gäller Furoo-e-din däremot, där måste man följa någon! Vad betyder det månne? Gemene man vet inte allt kring regler om bönen, fastan, hur en pilgrimsfärd ska utföras korrekt, hur man räknar ut allmosan, vad den ‘heliga kampen’ egentligen innebär….osv. Där måste vi följa en Merdjeh (jurist inom islamisk rättsvetenskap) som studerat och vet precis hur man ska göra. Man måste dock välja jurist efter sin egen övertygelse, dvs man ska vara övertygad om att dennes slutsatser är fyllda med kunskap och logik, i det mesta som man själv känner till i alla fall. Om man tycker att en lärd låter som en krigshetsande psykopat (ja, det finns faktiskt såna) då ska man inte följa den personen ”bara för att” han kan kalla sig ”lärd”, eller ”bara för att” ens make/fru eller föräldrar följer honom. När det gäller islam så ska man tänka själv.

Sammanfattningsvis så är man alltså inte kafir (otroende) för att man inte ber, däremot är man en muslim(troende) som inte utför sina obligatoriska plikter. Man är alltså en något större syndare än en som utför sina obligatoriska plikter. Profeten har aldrig sagt att man är kafir om man inte ber, däremot har han sagt något ännu värre, dvs att man är sämre än en kafir, om man inte ber. Det är just bönen, av alla plikter, som han pratade om. Och detta låter också mer logiskt än det du nämnde; att man är kafir om man inte ber.

En kafir ber inte, helt enkelt för att denne inte är övertygad om usul-e-din. Men om denne kafir en vacker dag kommer till insikt kanske den personen skulle utföra denna plikt rigoröst. En som är muslim, som är övertygad om Guds existens, profeterna och Domdagen: dvs denne VET att Gud finns och VET att Domedagen kommer, men gör helt emot vad han/hon själv är övertygad om; är självklart (ursäkta uttrycket) en större idiot än en kafir!

Vi som är troende vet att det finns grader i helvetet, det finns ställen som är värre än andra ställen. Och det Profeten sa angående detta är att en muslim som inte ber kommer att befinna sig längst ned i den djupaste, hetaste och tyngsta delen av helvetet, medan de som är kafir är längre upp – i ett något mindre hemskt helvete. Trots att de levde som kafir i denna världen.

Som en anekdot relaterat till detta ämne kan jag berätta att jag jobbade flera år på en ambassad. Ambassadören där var en smått kolerisk typ som alla mer eller mindre hukade för, men mig var han alltid respektfull emot i jämförelse med all annan personal – skillnaden var faktiskt enorm. Jag tyckte det var lite märkligt, särskilt som jag aldrig ”hukade”… Hur som helst så sa han en dag till mig att han beundrar och respekterar mig så fruktansvärt mycket, eftersom ”du lever ett liv som jag önskar att jag kunde leva”, sa han och jag såg att han blev tårögd (vilket förstås var lite pinsamt!). Jag frågade vad han menade med det, och han sa då att han menade att jag ber, fastar och utför mina plikter så noggrant det är möjligt, trots att jag bor i Sverige och att han vet att alla är oförstående för det liv jag valt. Han beundrade min styrka att stå emot allt runtom mig. Själv tyckte jag inte att jag gjorde en så stor kraftansträngning, men i hans ögon var det tydligen beundransvärt.

Jag frågade varför han inte ber, fastar, och avstår ifrån alkohol? Hur svårt kan det vara egentligen?! Han skyllde på hans livs omständigheter, särskilt å yrkets vägnar: han menade att han som ambassadör inte kan gå ifrån möten och sammankomster för att be, han kan inte avstå från att äta mat(under Ramadan månad) när det är många middagar och tillställningar som bjuds och det är allra svårast om man är udda och tackar nej till sprit. Jag tyckte det var skitsnack, men han var tydligen för svag för att motstå tryck ifrån omgivningen. Han var alltså absolut övertygad om usul-e-din och hade en stark önskan om att utföra furoo-e-din, men orkade inte med trycket runt om honom som följde med det yrke han valt. (jag sa att det varit bättre för honom om han valt att bli städare istället, vilket han också tyckte var en helt korrekt slutsats 😉 )

Han åkte till Mecka och utförde Omrah varje gång han åkte till sitt hemland, förmodligen för att försöka ”kompensera” det han inte klarade av att praktisera i vardagen? Kan man verkligen kalla honom för kafir? Nej, självklart inte! Han var högt troende, men inte en i vardagen praktiserande, muslim. Han ska svara inför Gud om detta, liksom vi alla ska göra det. Och att ständigt beskylla varandra för att vara kafir är också något vi ska svara inför Gud om. Varför trampa på folk i onödan, tror vissa muslimer inte att det har någon betydelse, när man står inför Gud, om man kränker andra muslimer? När ska detta otyg upphöra?

13 kommentarer

Vad är religion, egentligen?

Mirre frågar:

Hej mammamarie, vad är religion för dig egentligen? Det är roligt att höra, det kan betyda så olika från människa till människa.

——————-

Detta är min egna uppfattning i frågan:

För att något ska kallas för religion behöver där finnas ett bestämt mål i en trosuppfattning. Och en tro på att det målet går att uppfyllas. Strävan är oftast att komma så nära sitt mål som möjligt och i religioner brukar det innebära att man strävar att komma närmare Gud. Dvs man vill att Gud ska vara nöjd med ens gärningar och ens strävan.

Man kan jämföra det med att studera och att man vill nå det högsta målet inom ett specifikt ämne, t.ex matematik, då kan det högsta målet vara att bli professor inom det området. För att nå det slutmålet så måste man följa vissa regler. Matematik har först och främst hundratals regler att följa för att kunna räkna ut tal, om man inte följer dessa regler blir svaren fel hela tiden och man kommer aldrig att komma sig från nivå 1 till nivå 2 ens, och absolut inte att nå slutmålet. Därför böjer man sig, som student, frivilligt inför dessa regler för att uppnå slutmålet: dvs professuren inom matematik.

Förutom de matematiska reglerna, som man måste följa till punkt och pricka, så har även läroplanen inom högskola/universitet regler s.k. kriterier att uppfyllas. Dvs de har uppgifter som man måste ha slutfört och presenterat inför läraren. Uppgifterna ska ha utförts på ett sånt sätt att ett visst betyg ska ha uppnåtts för att man ska ha möjlighet att gå vidare till nästa nivå. Om man skiter i alla dessa regler och kriterier, så kan man visserligen göra det – men det är bara studenten själv som förlorar på det: varken lärare, skola eller målet(dvs professorstiteln) lider utav att man inte lyssnar. Eventuellt har man irriterat vissa lärare för att man upptagit deras tid, men i slutänden är det bara den envisa studenten som inte följer givna regler, som inte kommer att uppnå – eller ens närma sig – slutmålet.

Allt i livet och i ett fungerande samhälle har regler. Det finns skrivna, och där finns oskrivna regler (som oftast är kulturella). Du skulle t.ex inte gå och sätta dig på en buss eller ett tåg utan att betala för dig, och det är för att du vet att det finns en regler att man måste betala för sig om man vill ha möjligheten att åka buss. Om någon tränger sig i en kö, så kommer visserligen inga fängelsestraff eller böter att delas ut, men folk kommer att bli upprörda – för så gör man bara inte, det säger de oskrivna reglerna oss. Vi har trafikregler, som de flesta underkastar sig, oavsett om man gillar dom eller ej. För att man inser att reglerna (och böterna om man bryter mot dom) inte finns där bara för att någon ‘vill jäklas’ med en – utan där finns ett högre syfte, dvs att rädda liv på folk.

Det som hägrar framför en persons ögon under dagens lopp, när man lever sin vardag och gör sina val under livets gång, det är DET som är den personens gud. Om man känner att ‘pengar’ är ens mål i livet, att man kan göra vad som helst – även sånt som man annars aldrig kunde tänka sig göra – för ‘pengar’ skull då är det ens gud. Likadant med mat, kvinnor, män…osv: om man kan tänka sig att göra även det mest otänkbara för att få så mycket mat/kvinnor/män man önskar, då är det det som är ens gud. Det är det som är målet(guden) i den personens liv.

Idag är det pengar som regerar, pengar som bestämmer: dvs den som har pengarna har makten, och det gäller på alla nivåer i samhället. Det är inte den mest utbildade, eller den visaste, eller den mest rättvisa, som bestämmer och styr – utan enbart kapitalet. Vi ser idag hur mycket det fuskas, allt för att vinsten ska bli högre. Man fuskar med köttet, sprutar in färgämnen in den för att de ska se ut som ett dyrare kött, så att man kan ta ut mer i vinst. Ingen tanke på människor, som i god tro köper ett dyrare kött, och deras hälsa. Det är bara ett exempel av tusentals exempel på vad man gör – för sin gud som heter Pengar.

När det gäller det som vi pratar om, dvs en tro på Gud, så kan man fundera på hur man ska komma närmare sitt mål, som är Gud den Allsmäktige Skaparen, och då måste man utröna vilken religion man anser vara den som gör att man når sitt mål på bästa sätt. Här måste man tänka själv. För ‘religion’ innebär ‘ett sätt att leva för att komma närmare sitt mål: som är Gud’, kan man säga. Alla religioner har guidande regler som visar på vilket sätt man ska leva, vilka karaktärsdrag som är att eftersträva, råd om vilka val man ska göra i livet och exempel på sätt man kan stärka sig både i detta liv och i nästa. Ofta finns där en frontfigur som står som ett exempel, högre än någon annan, på hur man ska leva för att nå sitt mål.

Min Gud är en sådan gud som vill att man, vid val i livet, alltid ska välja det som är bäst för en själv, för sina närmaste och för samhället i stort. Han vill att man värderar effekten av sina handlingar, i ett större perspektiv, man ska inse att man inte är betydelselös. I den religion jag valt som mitt rättesnöre i min strävan mot ”att komma närmare Gud” så innebär det att om jag har Gud framför mina ögon vid alla mina val i vardagen, då kommer jag att göra val i livet som inte bara är bra för mig själv (i min strävan att komma närmare Gud), men även andra kan komma att dra nytta utav mina val – oavsett om de vet om det eller inte: men Gud vet, och det räcker!

För mig är detta religion: ett sätt att leva så att man är en tillgång i detta liv, och en vinnare i nästa liv!

3 kommentarer

En påminnelse

 

.

Bönen är den mest omfattande formen av tillbedjan.

Imam Mahdi sade två gånger till Zuhri:

”De som försenar genomförandet av sin morgonbön ända tills solen har gått upp och kvällsbönen ända tills stjärnorna har dykt upp är bortom Allahs välsignelse”.

Profeten(S) sade:

”Efter deras död kommer de som inte genomfört sina böner bönfalla Gud att tillåta dem att återvända till denna värld för att försona vad de försummat. Men Gud den Allsmäktige kommer inte att göra så för att Han vet att de inte håller sina ord”.

,

Lämna en kommentar

Eid Mubarak

”Det första tempel som restes för människornas bruk var Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen. Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den.”

(den heliga Koranen 3:96-97)

Igår stod alla pilgrimer, som detta åkt till Mecka för Hajj, vid berget Arafat där Muhammed gav sin sista predikan. Det innebär att det idag firas och är Eid, i dagarna fyra! Därför vill jag – med en önskan att vi alla skulle ses vid berget Arafat nästa år, inschaAllah – önska Er alla en trevlig Eid-helg och en god fortsättning :)!

Vill ni läsa lite om vad man gör under Hajj, kan ni läsa HÄR

Lämna en kommentar

Varför slår shia ihop sina böner?

Ella, en läsare som brukar vara duktig att ställa frågor till mig, ställde mig en fråga som jag tänker besvara i ett inlägg då frågan kommit upp tidigare på bloggen:

”Selam Alaykum Marie:)

Jag undrar varför shia muslimer kombinerar sina böner tex dhur och asr tillsammans och magreb och isha tillsammans?. Inshallah att du kan svaret på min fråga.

Ws”

Jag tackar för frågan och svarar här:

[Koranen 17:78] FÖRRÄTTA bönen [Muhammad, från den stund] då solen [efter att ha passerat zenit] börjar sjunka till dess att nattmörkret faller på, och [förrätta] gryningsbönen med läsning [av Koranen]; läsningen i daggryningen sker sannerligen inför vittnen.

Som du säkert vet så finns det tider på dagen då det är bäst att be sina böner. Det heter Waqt el Fadhile på arabiska (betyder ungefär: ”bäst tid att utföra en gärning”).

Den bästa tiden att utföra morgonbönen är precis den tid då gryningen börjar; dvs det är bättre att be 5 minuter efter gryningens intågande än 5 minuter innan gryningen slutar.

Zawal (mitt på dagen) är bästa tiden att be Dhohor, och tiden mellan dhohor och asrbönen är mycket kort – ca en kvart, kanske tjugo minuter eller så.

Detta kan kanske bäst illustreras med Maghreb och Asha bönerna. När tiden för Maghreb är inne (dvs bästa tiden att be maghreb-bönen) är horisonten fortfarande röd. När det röda försvunnit – dvs efter kanske 15 – 20 minuter – blir det asha och man kan förrätta den bönen. 

Med ”bästa tiden” att förrätta bönen betyder alltså att man KAN förrätta t.ex dhohr bönen även en, två eller flera timmar efter tiden för dhohr börjar, fram tills någon timme innan Maghreb-bönen börjar. Men vi pratar nu om den bästa tiden att utföra bönerna. Och vi shia  brukar vilja jaga det bästa av det bästa, om vi kan.

Rasolullah bad på detta sätt; han samlade bönerna så att han bad de tider som var bästa tiden för varje bön. Men han skiljde även på dom, på det sätt som sunnimuslimer gör idag, de gånger det fanns nödvändighet för detta. Det vill säga ifall något kom emellan de två bönerna, t.ex. ett anfall från någon utifrån, om vädret blev dåligt eller att han måste vara på ett annat ställe inom en viss tid – och han visste att han kommer att kunna vara där inom bönetiden så att han kunde be nästa bön där.

”Profeten (s) bad Zuhr och Asr i kombination och Maghrib och Asha i kombination, om inte anledning för fara eller resa fanns.”

(Sunni referens:Malik ibn Anas, al-Muwatta, Vol. 1, s. 161)

Om du ser i Koranversen ovan så nämns också just tre bönetider, inte fem.

Den kände sunnimuslimske Fakhruddin Razi erkänner också i sin bok att på grund av att Koranen nämner tre bönetider så går det att slå ihop bönetiderna, men han säger sedan också att det finns bevis i hadither att man inte får slå ihop dom. (Se Fakhr al-Din al-Razi, al-Tafsir al-Kabir, vol. 5 s. 428)

Men Profeten sa ju själv angående detta; ”När du erhåller en Hadith, bör du först jämföra den gentemot Koranen. Om den överensstämmer med den, ska du anta den. Om inte, bör du förkasta den.”

Det finns många sunnitiska referenser som nämner att Profeten(s) slog ihop  nämnda böner.

”Ibn Abbas rapporterade att Guds Budbärare (s) kombinerade middagsbön med eftermiddagsbön och skymningsbön med nattbönen i Medina utan att befinna sig i fara eller under regn. Ibn Abbas blev tillfrågad, varför profeten gjorde detta. Han sa: Så att hans Ummah inte skulle vara utsatt för stor möda.”

• Sahih Muslim (Engelsk översättning), Kitab al-Salat, Bok 4, Kapitel 100, Hadith nr. 1520 .
• Sunan al-Tirmidhi, Vol. 1, s. 26.

Det är alltså tillåtet att separera bönerna, och även tillåtet att slå ihop dom. Men vi kan ju fundera lite grann kring varför de flesta (av shia i alla fall) slår ihop sina böner. Svaret kan ju vara (förutom det faktum att Profeten(s) gjorde det) att vi måste måste ‘leva’ också? Meningen är ju att vi ska arbeta och vara aktiva människor i vardagen. Om vi måste avbryta våra aktiviteter var tredje timme så blir arbetet väldigt uppstyckat i tiden. Man avbryter ju för att äta också, för rast och sedan ska vi måsta avbryta för att be också, vilket kan bli ytterligare 20-30 minuters avbrott per gång om man inkluderar att gå på toa och tvätta wodho mm.

Resultatet blir tillslut att de som inte får slå ihop sina böner avstår ifrån att be och ber istället varje fredag, i moskén, alla veckans böner kadha ( dvs alla böner man har i ”skuld” under veckan). Detta är inte att föredra, och tillhör absolut inte den ”bästa tiden att utföra denna gärning”. Folk blir trött utav att avbryta sina förpliktelser så många gånger per dag att alltför många väljer att strunta i bönen. Detta är ju inte meningen och Profeten visade vägen genom det sätt han själv bad på då han vid de flesta tillfällen slog ihop bönerna – för att inte utsätta hans Ummah ”för stor möda”

Ja jag kan ju fortsätta längre med detta svar, men som helhet är det därför vi slår ihop bönerna med en mindre tids mellanrum än vad sunni muslimer brukar göra. 

20 kommentarer

Varför ska vi dyrka Gud? Vad är filosofin bakom Bönen, Fastan och Hajj?

The name of Allah in Arabic text.

Fråga: Varför skall vi dyrka Gud, då Han inte är beroende av vår dyrkan? Han är oberoende och alla är beroende av Honom. Om Gud behövde vår dyrkan, så skulle detta inte stämma överens med Hans gudomlighet och Gudom. 

Svar: Svaret på denna fråga kan besvaras på två sätt: ett kortfattat och det andra i detalj. 

Det korta svaret är: att om syftet med denna dyrkan är för att uppfylla Guds behov och genom vår lydnad ge Honom några fördelar, uppstår frågan om Gud verkligen är obegränsad och bortom alla brister och behov; vad är det då för nytta med vår dyrkan, om inte för att dyrka Honom för att upphöja oss själva, för dyrkan skulle då vara ett sätt för oss att lyfta oss själva och uppnå godhet och detta skulle kräva vägledning och gehör från Gud, för att vi således skall nå perfektion genom dyrkan. 

Det mer detaljerade svaret är följande: Dyrka, åkallan och oavsett vilken handling som än utförs i syfte att söka Guds välbehag, har mer eller mindre en effekt på människan men även för samhället. I själva verket är detta den högsta formen av utbildning och etik inom den Islamiska skolan eftersom: 

a) Dyrkan av Gud skapar en känsla av tacksamhet, respekt och ära. Att inse värdet av källan varifrån människan erhåller de gudomliga välsignelserna är ett tecken på att personen förtjänat dem. 

b) Dyrkan av Gud upphöjer människans själ. Vad kan vara mer upphöjande än att man blir förenad med den totala perfektionen vilken är Gud, och för att vi genom dyrkan och frågor som rör detta liv begär hjälp från den ändlösa och obegränsade makten och skaffar oss en sådan förmåga att vi kan kommunicera med Honom. 

Dessa fördelar finns närvarande i alla handlingar av dyrkan, som utförs på rätt sätt, och andra former av dyrkan såsom bön, fasta och hajj etc., har sina egna fördelar och effekter. Vi kommer här i korthet att diskutera hemligheterna bakom de viktigaste Islamiska handlingarna av dyrkan, så att det blir tydligt att dyrkan och åkallan gynnar oss och att Gud inte är i behov av dem. 

(1) Böner och deras gynnsamma effekter 

Böner är orsaken till hågkomsten av Gud och hågkomsten av Gud disciplinerar sinnet och jaget, kontrollerar de ohämmade begären och tyglar den upproriska själen. 

Den person som ber kommer alltid att minnas Gud. Minnet av Herren som är medveten om våra små och stora gärningar. Och de ting, som finns i våra själar och tankar, som passerar genom våra sinnen. Han är väl underrättad och medveten om dem. Den minsta effekten som hågkomsten av Gud medför, är att en person blir kapabel att balansera sina begär. På samma sätt befinner sig en person som glömmer Gud och inte bryr sig om belöning eller bestraffning i intellektuellt mörker. 

Den person, som försummar Gud, reflekterar inte över resultatet av hans gärningar och karaktär. Inte heller reflekterar han över fullföljandet av sina ohämmade begär och böjelser, och en sådan person känner inga gränser. Den fem dagliga bönerna påminner oss om Gud, den Allsmäktige, och tar bort mörkret av försumlighet från våra själar. 

För den person i vars existens, det finns en vana av ohämmade begär, som har en stark inre påverkan – är det bästa sättet att kontrollera dessa begär genom hågkomsten av Gud och genom att påminna sig om straffen för dessa synder och komma ihåg de exakta förpliktelserna där det inte finns någon möjlighet till misstag. Det är därför som den heliga Koranen säger att ett av syftena med bönen är att minnas Gud: 

”Jag är Gud. Ingen gudom finns utom Jag. Dyrka Mig därför och förrätta bönen för att minnas Mig!” [Surah Ta Ha, 20:14] 

(2) Avhållandet från synd 

Det är nödvändigt för en dyrkare att be på rätt sätt och se till att det accepteras. Denne bör även avstå från synder. Till exempel måste villkoren för att kunna utföra en handling av dyrkan (som till exempel wotho’ (tvagning) och ghosl vattnet, klädseln med vilken en person ber och den plats där denne ber) vara legitima. Dessa saker kräver att en person inte bör närma sig haram (otillåtna och förbjudna ting) och bör avhålla sig från alla typer av haram medan denne utför affärsverksamhet, eftersom det är mycket svårt för en person att hålla sig borta från haram under bönen och vid andra tidpunkter inte göra det. 
Vi lärde oss att följande vers (ayat) pekar på detta: 

”…Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft…”[Surah al-’Ankabut, 29:45]

När en dyrkare fastslår i sitt inre att villkoren för godkännandet av bönerna är att denne bör uppfylla rättigheter såsom att betala zakat (religiös skatt), att hjälpa de behövande, att inte baktala, att avstå från högmod och svartsjuka, att avstå från vin och alkohol, och med uppmärksamhet, ett klart sinne, och ren avsikt ställa sig inför Gud, då blir denne en sann dyrkare och kommer säkerligen att följa dessa regler. Angående detta sade den heliga Profeten(S): 

”Bönen är som en flod av rent vatten, i vilken en person renar sig själv, och om en person tvättar sig fem gånger om dagen kommer han aldrig att bli smutsig. På samma sätt kommer en person som ber fem gånger om dagen och tvättar sitt hjärta med denna rena och andliga källa, att aldrig fylla sitt hjärta och själ med synder.”

(3) Renhet och bevarandet av hälsan 

Då tillbedjaren ibland tvättar hela sin kropp och har för vana att utföra tvagning flera gånger om dagen och natten, och innan denne utför ghusl och tvagning rensar sin kropp från alla föroreningar och från alla typer av smuts, är denne en ren person. Ur denna synpunkt, skyddar bönen hälsan hos en person och hjälper denne att hålla sig ren, vilket är mycket viktigt i ens liv. 

(4) Disciplin och självbehärskning 

För varje bön finns en fastställd och särskild tidpunkt, och för en person som vill be är det nödvändigt att bönen utförs inom föreskriven tid, och detta hjälper en person att bli mer disciplinerad och självbehärskad och hjälper honom att inse tidens värde. 
Detta gäller speciellt för den som ber morgon bönen. Denne måste gå upp före soluppgången. En sådan person kommer naturligtvis inte bara att vara en ren person, utan denne kommer även att dra nytta av morgonbrisen och börjar således sin dag i positiv bemärkelse. 

Detta är inte den enda individuella och fostrande effekten som bönen producerar, utan detta är bara ett exempel på denna mäktiga andaktsövning inom Islam. 

(5) Sociala hemligheter

Utförandet av böner vid utsatt tid förenar den stora muslimska nationen och visar en enighet i riktlinjerna eftersom muslimer vid den bestämda tidpunkten står riktade mot qibla på ett visst sätt och dyrkar Gud, och detta i sig framhäver Enheten och samstämmigheten och därför förenar således denna andaktsövning alla människor.

När den bes i församlingar främjar den enighet, likhet och samma anda i rader av troende som visar disciplin och närhet till varandra, och den andliga enheten och broderskapet är inte i behov av någon beskrivning. Även om fördelarna med bön inte är begränsat till detta, förklarar det, oavsett vad som sagts ovan, hemligheten bakom denna stora gudomliga plikt. 

(6) Kort om hemligheten bakom fastan

Fasta är en handling av dyrkan inom Islam. En av de effekter som fastan har på en person är att den bryter vanorna och hämmar begären och befriar personen från slaveriet av sensuella begär. 

Den värsta och farligaste sedvänjan är den dåliga vanan och att vara en slav till sina begär eftersom den till synes simpla vanan av att röka orsakar en stor förlust för en persons värdighet och vad skulle man då inte kunna säga om andra vanor? 
Den person är fri som inte är en slav till någon vana och genom sina fasta mål har kontroll över dem alla. Denna typ av frihet och andlig fullkomlighet ger styrka och kräver fast beslutsamhet, vilken grundar sig från fastan. 

Fasta väcker känslor och stämningar. Rika och välstående människor som äter olika sorters mat hela året är omedvetna om människor som går hungriga. Den person som fastar minns de fattigas hunger och blir medveten om deras ångest och som ett resultat av detta väcks vissa känslor och en viss stämning i deras själ, och detta minskar skillnaderna mellan olika klasser av människor och påminner dem om att uppfylla de fattigas behov. Vad skulle kunna vara till mer nytta med fastan, än att den övre klassen och de lyckliga människorna får smaka på hunger och törst vilket skulle leda till större förståelse för de behövande. För om de behövande skulle förbli i detta tillstånd skulle en eld blossa upp i deras inre och vreden få utlopp, vilket i slutändan skulle bränna ner allt och alla och förstöra allt.

Fastandet under den heliga månaden av Ramadan visar jämlikhet och enighet eftersom både de rika och de fattiga människorna under denna månad håller sig borta från uppfyllandet av sina begär, för att således leva liknande liv. 

(7) Filosofin bakom Hajj

Hajj är en stor Islamisk andakt. Det är en social dyrkan, som utförs under föreskrivna dagar varje år i Mecka. Detta är en dyrkan, som inte bara skapar en relation mellan Gud och Hans varelser, utan även medför olika effekter på det Islamiska samhället, eftersom: 
Det är en samlingsdyrkan som börjar med fullkomligt celibat och full frihet, genom att enbart bära enkla kläder, vilket är ett tecken på att Guds varelser är lika inför Honom och människan själv bortser från ras, språk, hudfärg och rikedom och ställer sig inför Gud utan åtskillnad. Hajj är den form av andaktsövning, som uppfyller detta och skapar en känsla bland de troende att ingen skall tro att dennes status är hög i samhället. 

Hajj är en sådan enorm samling, vars pelare bildas genom företrädare från olika muslimska länder. Hajj är en årlig samling av muslimer från hela världen. 

Islam är inte bara en kombination av ett antal etiska lagar och deras praktiserande, vars syfte endast är att förbättra andligheten och hålla sig borta från vecko- eller års möten mellan politiska partier. Det är det motsatta, nämligen att den är en himmelsk och omfattande religion som håller ett öga på alla områden i en människas liv, oavsett om det är etiska, sociala, politiska, ekonomiska eller ur försvarssynpunkt. 

Av denna anledning fastställde den heliga Profeten(S) de politiska reglerna och uppmanade människorna att årligen samlas i Mecka, och garanterade dess förekomst; och på grund av Guds nåd är effekten av denna samling mäktigare än någon av de världsliga politiska partierna. 

Trots allt har alla de världsliga ledarna av vår tid börjat inse betydelsen för denna typ av samling, medan Islam för över fjorton hundra år sedan använt den för att erhålla de önskade resultatet. Muslimska tänkare som naturligtvis deltar i denna samling kan analysera dess nuvarande situation, skaffa information, diskutera sina åsikter, förbättra villkoren för muslimerna och ta initiativet till en sådan utveckling. 

Det är en samling, där muslimer från hela världen samlas och informeras om övriga muslimers levnadsförhållanden. Vilken annan samling kan föra med sig sådana fördelar? 

Detta sammanträde kan bidra till att förbättra de ekonomiska och sociala villkoren för muslimerna, eftersom forskare och experter efter att ha utfört ritualerna för Hajj, i en andlig atmosfär och på ett fredligt och uppriktigt sätt kan diskutera sina åsikter om sociala och ekonomiska grunder i det muslimska Ummah (samhället). 

De årliga sammankomsterna av Hajj har alltid stått emot orättvisor och brutalitet och det har alltid funnits frihetsrörelser vilka skapar anda och känslor, och genom Islamisk historia leder detta till revolution. Det står klart att fröet av undergång för de imperialistiska och kommunistiska regeringarna såddes under perioden av Hajj och detta land har således gett upphov till dessa frihetsrörelser. 
Detta var en av hemligheterna med Hajj. Enligt vissa forskare har tiden kommit då världen skall komma att förstå filosofin bakom Hajj. 
Från vad som än sagts ovan kan man konstatera att alla Islamiska andaktsövningar bär på sådana hemligheter, som avslöjas för de personer som utför dem eller för det samhälle där dessa personer lever sina liv.

Skrivet av Ayt. Makarim Shirazi &Ayt. Ja’far Subhani   

2 kommentarer

Böneklädseln

.

http://ummuabdulazeez.files.wordpress.com/2011/08/muslim-man-praying-thumb19025408.jpg

.

 

BÖNEKLÄDSELN


Vissa villkor har föreskrivits för klädseln vid bönen.

  1. Den måste vara Tahir (ren): Bön som man förrättar med Najis(orent på något sätt)-tyg på sig är Batil(ogiltig). Ytterligare information om det lämnas nedan.

  2. Den måste vara Mubah, ej Ghasbi(tillhandahållen på otillåtet sätt). Bön som man förrättar med Ghasbi-tyg på sig är Batil. Tyg som köpts med pengar, på vilka Zakat eller Khums (när Wajib) inte erlagts, är Ghasbi; och bön som förrättas med sådant tyg på sig är Batil.

  3. Klädseln får ej vara gjord av någon djurdel, vars kött inte är Halal. Således förbjuds elefanthår och dyl under Namaz.

  4. Klädseln bör ej vara en del av något dött djur. Kött, hud och fett får tas från ett dött djur om man är säker på att de tagits från ett Zabiha (ett djur som slaktats på föreskrivet sätt). Således är livremmar av läder o dyl förbjudna under bönen, om man inte är säker på att de tagits från ett Zabiha eller köpts från en muslim. I det sistnämnda fallet måste man vara säker på, eller ha anledning att tro, att muslimen köpt dem efter skälig granskning).

  5. Man får inte be i kläder innehållande svett som utsöndrats under eller efter det att kläderna blivit Junub.

  6. Man får inte be i kläder som innehåller svett från ett djur som äter människans avfall.

  7. Endast för män: Kläderna får inte vara gjorda av guld, oavsett om det är rent guld eller en legering därav. Men man får ha guld i fickorna.

  8. Män får ej bära kläder av rent siden.

NOT: Guld och rent siden är Haram för män även vid andra tillfällen.

ANDRA REGLER:

  1. Om en bedjande inte visste att dennes kropp eller kläder var Najis(oren) och upptäcker detta först efter bönen är dennes bön giltig.

  2. Om han visste att kroppen eller kläderna var Najis, dock glömde detta och bad med kläderna på sig, måste han be på nytt, om tiden räcker till, eller be Kadha om tiden inte räcker till.

  3. Om kläderna blir Najis under bönen, och han har möjlighet att byta kläderna eller rena dem, utan att störa bönen, skall han göra så. Då blir bönen giltig. Om han inte byter eller renar kläderna, såsom omnämnts ovan, trots att han hade tid därtill, skall han avbryta bönen, sedan byta eller rengöra kläderna och därefter be på nytt. Om han inte har tillräckligt med tid, såsom omnämnts ovan, och han inte har möjlighet att byta kläderna, bör han fortsätta bönen med kläderna på sig. Då blir bönen giltig. Samma princip gäller om någon del av hans kropp blir Najis under bönen. Om han har möjlighet att byta kläderna men inte har något annat att ta på sig får han slutföra bönen med dessa kläder på sig.

  4. Följande Najasat förlåtes under bönen:

  1. Blodet som rinner ur ett sår eller tumör, under förutsättningen att det är svårt att rena såret eller tumören. Då bör man åtminstone byta omslaget en gång om dagen. Men om blodet når någon annan från såret eller tumören avlägsen kroppsdel förlåtes det ej. Kroppsdelen måste renas.

  2. Blod (utom Haidh-, Nafas- eller Istihadha-blod, eller från en död kropp, Kafir, eller ett djur vars kött är inte Halal), som täcker ett område som är mindre än Dirhame Baghalli, på kläderna eller en Namazis kropp.

NOT: ”Dirhame Baghalli” är ett mått som är ungefär lika stort som pekfingrets spets.

  1. De persedlar som inte kan användas för att skyla Auratain (en människas intima kroppsdelar) p g a sin litenhet, t ex en liten näsduk, knapp, ring o s v, under förutsättning att de inte tillverkats av Najasat såsom ett lik, hund o s v. Man får inte behålla dessa ting under bönen, även om man inte har dem på sig.

  2. Kläder på en kvinna som sköter ett spädbarn, under förutsättningen att:

  1. tyget blivit Najis p g a barnets urin;

  2. och hon saknar annan klädsel att byta till. I detta fall får hon rena tyget en gång om dagen. Därefter kan hon strunta i hans urin. Denna Najasatprincip kan inte överföras från urin till andra Najasat eller från en kvinna till en man, eller från en kvinna som saknar byteskläder till en kvinna som har annan klädsel att byta till.

NOT: Ovannämnda undantag gäller för Najis-tyg. Det betyder ej att andra regler för kläder, som tillverkats av en död kropp eller av ett djur vars kött inte är Halal, ogiltiggörs.

5. Reglerna för kläder man får bära under bönen gäller även vid Wajib Tawaf.

6. När det inte finns annan klädsel utom Ghasbi, eller av guld, eller av siden, och han måste bära den på grund av kyla eller för att andra personer är närvarande, får han be med den på sig. Men om han är ensam skall han be i ett slutet rum utan kläder.

Samma princip gäller om han inte har andra än Ghasbi-kläder eller om kläderna gjorts av ett dött djur eller av ett Haram-djur. Om det inte finns annan klädsel än en Najis-klädsel, skall han be med denna på sig. Efter bönen är det bäst om han tar av sig böneklädseln och upprepar bönen utan klädseln på sig.

Lämna en kommentar

Böner under Ramadans 30 dagar

dhikr-beads

Varje dag i Ramadan har en egen du’a. Jag vet jag är lite sen ute, men bättre sent än aldrig heter det väl…?! Nedanstående är korta böner som ger enormt stora gåvor ifrån Gud. Jag har noterat under några av de första bönerna vilken gåva som finns för varje bön och dag.

Vill man lyssna på dom så går det bra HÄR

Jag har tyvärr inte orkat översätta, men jag tror det ändå går bra förstå för de flesta….: (Siffran står för datumet i Ramadan månad när bönen ska reciteras)

(1) O Allah, on this day make my fasts the fasts of those who fast (sincerely), and my standing up in prayer of those who stand up in prayer (obediently), awaken me in it from the sleep of the heedless, and forgive me my sins , O God of the worlds, and forgive me, O one who forgives the sinners.

[Om du läser ovanstående den första dagen i Ramadan månad får du ”tusen, tusen hassana” enligt Hadith från Muhammed(s)]

(2) O Allah, on this day, take me closer towards Your pleasure, keep me away from Your anger and punishment, grant me the opportunity to recite Your verses (of the Qur’an), by Your mercy, O the most Merciful.

[Om du läser ovanstående den andra dagen i Ramadan månad får du för varje steg du går – i hela ditt liv – ‘ebade för ett helt år: dvs du får belöning som om du bett och fastat under ett helt år – för VARJE STEG du tar, enligt Hadith från Muhammed(s) (zaemon nahareha – qaemen leilaha)]

(3) O Allah, on this day, grant me wisdom and awareness, keep me away from foolishness and pretention, grant me a share in every blessing You send down, by You generosity, O the most Generous.

[Om du läser ovanstående den tredje dagen i Ramadan månad: bygger Allah ett hus till dig i Paradiset]

(4) O Allah, on this day, strengthen me in carrying out Your commands, let me taste the sweetness of Your rememberance, grant me, through Your graciousness, that I give thanks to You. Protect me, with Your protection and cover, O the most discerning of those who see.

(5) O Allah, on this day, place me among those who seek forgiveness. Place me among Your righteous and obedient servants, and place me among Your close friends, by Your kindness, O the most Merciful.

[Om du läser ovanstående den femte dagen i Ramadan månad får du i Paradiset ”tusen, tusen” matbord. På varje bord finns ”tusen, tusen” sorters olika mat.]

(6) O Allah, on this day, do not let me abase myself by incurring Your disobedience, and do not strike me with the whip of Your punishment, keep me away from the causes of Your anger, by Your kindness and Your power, O the ultimate wish of those who desire.

 [Om du läser ovanstående den sjätte dagen i Ramadan månad ger Allah till den personen 40 000 städer i Paradiset]

(7) O Allah, on this day, help me with its fasts and prayers, and keep me away from mistakes and sins of the day, grant me that I remember You continously through the day, by Your assistance, O the Guide of those who stray.

[Om du läser ovanstående den sjunde dagen i Ramadan månad ger Gud dig samma belöning som han ger martyrer och de lyckliga som får inträda Paradiset]

(8) O Allah, on this day, let me have mercy on the orphans, and feed [the hungry], and spread peace, and keep company with the noble­minded, O the shelter of the hopeful.

(9) O Allah, on this day, grant me a share from Your mercy which is wide, guide me towards Your shining proofs, lead me to Your all encompassing pleasure, by Your love, O the hope of the desirous.

(10) O Allah, on this day, make me, among those who rely on You, from those who You consider successful, and place me among those who are near to you, by Your favour, O goal of the seekers.

(11) O Allah, on this day, make me love goodness, and dislike corruption and disobedience, bar me from anger and the fire [of Hell], by Your help, O the helper of those who seek help.

(12) O Allah, on this day, beautify me with covering and chastity, cover me with the clothes of contentment and chastity, let me adhere to justice and fairness, and keep me safe from all that I fear, by Your protection, O the protector of the frightened.

(13) O Allah, on this day, purify me from uncleanliness and dirt, make me patient over events that are decreed, grant me the ability to be pious, and keep company with the good, by Your help, O the beloved of the destitute.

 (14) O Allah, on this day, do not condemn me for slips, make me decrease mistakes and errors, do not make me a target for afflictions and troubles, by Your honor, O the honor of the Muslims.

(15) O Allah, on this day, grant me the obedience of the humble expand my chest through the repentance of the humble, by Your security, O the shelter of the fearful.

(16) O Allah, on this day, grant me compatability with the good, keep me away from patching up with the evil, lead me in it, by Your mercy, to the permanent abode, by Your Godship, O the God of the worlds.

(17) O Allah, on this day, guide me towards righteous actions, fulfil my needs and hopes, O One who does not need explanations nor questions, O One who knows what is in the chests of the (people of the) world. Bless Muhammad and his family, the Pure.


(18)
O Allah, on this day, awaken me with the blessings of its early mornings, Illuminate my heart with the brightness of its rays, let every part of my body follow its effects, by Your light, O the illuminator of the hearts of those who know.

(19) O Allah, on this day, multiply for me its blessings, and ease my path towards its bounties, do not deprive me of the acceptance of its good deeds, O the Guide towards the clear truth.

(20) O Allah, on this day, open for me the doors of the heavens, and lock the doors of Hell from me, help me to recite the Qur’an, O the One who sends down tranquility into the hearts of believers

(21) O Allah, on this day, show me the way to win Your pleasure, do not let Shaytan have a means over me, make Paradise an abode and a resting place for me, O the One who fulfills the requests of the needy.

 (22) O Allah, on this day, open for me the doors of Your Grace, send down on me its blessings, help me towards the causes of Your mercy, and give me a place in the comforts of Paradise, O the one who answers the call of the distressed.

(23) O Allah, on this day, wash away my sins, purify me from all flaws, examine my heart with (for) the piety of the hearts, O One who overlooks the shortcomings of the sinners.

(24) O Allah, on this day, I ask You for what pleases You, and I seek refuge in You from what displeases You, I ask You to grant me the opportunity to obey You and not disobey You, O One who is generous with those who ask.

(25) O Allah, on this day, make me among those who love Your friends, and hate Your enemies, following the way of Your last Prophet, O the Guardian of the hearts of the Prophets.

(26) O Allah, on this day, make my efforts worthy of appreciation, and my sins forgiven, my deeds accepted, my flaws concealed, O the best of those who hear.

(27) O Allah, on this day, bestow on me the blessings of Laylatul Qadr, change my affairs from (being) difficult to (being) easy, accept my apologies, and decrease for me [my] sins and burdens, O the Compassionate with His righteous servants.

(28) O Allah, on this day, grant me a share in its nawafil (recommended prayers), honor me by attending to my problems, make closer the means to approach You, from all the means, O One who is not preoccupied by the requests of the beseechers.

(29) O Allah, on this day, cover me with Your mercy, grant me in it success and protection, purify my heart from the darkness of false accusations, O the Merciful to His believing servants.

(30) O Allah, on this day, make my fasts worthy of appreciation and acceptance, according to what pleases You, and pleases the Messenger, the branches being strengthened by the roots, for the sake of our leader, Muhammad, and his purified family. Praise be to Allah, the Lord of the worlds.

Lämna en kommentar

Allmaktens / Ödets Natt

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/d4/Laylat-al-qadr.jpg

.

 

Imam Sadiq(A) sade: ”Den bästa månaden är Guds månad – månaden Ramadan – och hjärtat i månaden Ramadan är Allmaktens Natt (Laylat al-Qadr).” [Bihar al-Anwar, vol, s. 386]

Den Heliga Profeten(S) sade: ”O människor! Sannerligen har en stor och välsignad månad omfamnat er. En månad, där det finns en natt i den, där handlingar är bättre än tusen månader.”[Bihar al-Anwar, vol 96, s. 342]

I dagarna infinner sig Leylat-l-Qadr = Allmaktens/Ödets Natt. Den infinner sig under en av 3 nätter: natten till den 19:e, 21:a eller den 23:e Ramadan – sunnimuslimer har natten till den 27:e Ramadan. Och för den som är osäker, eller vill vara på den helt säkra sidan så rekommenderas att tillägna de sista 10 nätterna under Ramadan månad i bön, dua och kontemplation.

Denna natt är en extremt viktig natt för alla Muslimer. Det är natten under vilken vår kod för vägledning, dvs den Heliga Koranen, uppenbarades från Gud till Profeten Muhammed. Den uppenbarades under Ramadan månad [2:185]

”För att ge människorna vägledning [inleddes] i månaden Ramadan uppenbarelsen av Koranen i vilken vägledningen klargörs och en måttstock ges med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt.”

Gud beskriver denna natt som bättre än tusen månader. Under den natten kommer änglarna och Anden ner, av Guds lov, för att uföra varje befallning (97:1-5).

Al-Qadr (Allmaktens natt)

I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

[97: 1-5] SE, VI har uppenbarat denna [heliga Skrift] under Allmaktens Natt.  Och vad kan låta dig förstå vad Allmaktens Natt betyder.Allmaktens Natt är mera värd än tusen månader; då stiger änglarnas härskaror och Anden ned med sin Herres tillstånd för [att utföra] alla [Hans] uppdrag. Den [Natten andas] fred till dess dagen gryr!

Även de andra heliga böckerna; Torah, Zabor, Enjeel (Evengeliet), uppenbarades under månaden Ramadan för de Profeter och de folk som fanns på den tiden.

Man kan se Allmaktens natt som en fest för själen. Man bör försöka hålla sig vaken hela natten och be om välsignelser och förlåtelser. Det är den heligaste natten på året och vore oklokt att ignorera. Denna natt, om man ber Gud – helt ärligt ifrån hjärtat – om välsignelser och att Han ska förlåta oss, så kommer han inte att förneka oss något av detta då vi ber under denna natt. Denna natt är en nåd så stor att den förtjänar att hedras på bästa sätt.

Den tid du ägnar dig åt bön denna natt ger dig belöning som om du gjort detsamma under 1000 månader (dryga 80 år). Är det inte en natt som förtjänar att hedras?

Det som är rekommenderat att göra denna natt är

 – först och främst att duscha – göra s.k. ghusl.

Efter salat-l-Maghreb (och innan salat-l-Asha), be en bön på 2 rokoe som innehåller: Surat-Alhamd (en gång) och Surat-l-Ikhlas 7 gånger – under båda rokoe. När dessa är avslutade säg ”AstaghferAllah Rabbi o etobo elej” 70 gånger.

[Innan du hinner ställa dig upp ifrån bönen så har Gud förlåtit dig, och dina föräldrar, era synder]

Läs dua Kumayl, dua-eTaube, Taebeen mm…. och gör Ziyarat-l-Imam Hussein (dvs gör hälsning till Imam Hussein). Även Joshen Kebir och Seghir är rekommenderat att göra för de som kan dessa.

Sedan är det som är rekommenderat att göra: att be 100 rok’a (dvs 50 böner om 2 rokoe/st – som morgonbönen).

Vid dessa böner läs:

       1 gång Surat-Alhamd (en gång)

       10 gånger Surat-l-Ikhlas (Surat-l-Ahad)

Även Salat-l-Jafar är rekommenderat denna natt.

Och avsluta natten med Salat-l-Leyl.

Läsa versen AL-QADR (ovan) 1000 gånger är också rekommenderat.

Nu hoppas jag att inte folk skräms för allt som är rekommenderat att utföra denna natt, inte alla kan alla dessa böner och du’as, men man bör i alla fall försöka sig på de saker som man vet att man kan, och så kan man åtminstone försöka sig på de andra uppgifterna.

Som hjälp  med dessa du’as finns ju också numera internet där man kan leta upp någon som läser den och så sitter man och lyssnar. Dessa korta nätter finns ju inte heller tid att läsa AL-Qadr versen tusen gånger, men läs åtminstone 50 ggr – eller 10 ggr….

Vi brukar be de 100 rok’a som, ska utföras på var sitt håll i huset, och så möts vi då och då för lite te och smågott emellanåt. Be t.ex 10 böner, och ta en liten te-paus. Forstätt sedan och be 10 böner till och ta en paus igen… osv. Tänd lite stearinljus runtom i huset så sätter det stämningen för natten. Jag älskar denna natt och ser fram emot den.

När ni ber så inkludera även era bröder och systrar runtom i världen: tacka för det du har – och be för de som inte har. Kasta inte bort denna natt – kom ihåg att det är du själv som är den stora vinnaren i det du gör denna natt.

För oss så hade vi den 19:e Ramadan idag – det innebär att vi hade den första Leylat-l Qadr igår natt. Då Ramadan månad är lite speciell så följer inte alla samma datum och om detta säger jag att alla har rätt, och ingen har fel, och det är inte något att orda om. Men som sagt: vill man vara säker så ägna de sista tio dagarna i extra bön.

Lämna en kommentar

BÖNEPLATSEN

https://i1.wp.com/www.islamguiden.com/bilder/kidz.jpg

 

BÖNEPLATSEN

  1. Bönen är ej tillåtet på en Ghasbi-plats. Platsens/markens ägare måste alltså tillåt att man ber där. Ägarens tillstånd får vara uttryckligt eller underförstått.

  2. Sajdah-platsen måste vara Tahir(ren). Platsen där man står eller sitter, får vara icke-Tahir, förutsatt att det inte finns någon möjlighet för Najasat att nå en bedjandes kropp eller kläder.

  3. Man får inte be på en plats, där bönen inte kan avslutas på föreskrivet sätt eller där fara för livet existerar, t ex på en hårt trafikerad väg under rusningstiden.

  4. Böneplatsen får ej vara instabil.

  5. Det måste finnas tillräckligt med utrymme så att bedjanden kan stå upprätt och så att Roko och Sajdah kan utföras på korrekt sätt.

  6. Om en man och en kvinna ber på samma plats, måste kvinnan stå minst ett spann (d v s 9 tum [23 cm]; 15 fot [4,6 m] är dock bättre) bakom mannen, eller så bör ett draperi eller vägg anbringas dem emellan.

  7. Den plats, mot vilken pannan trycks under Sajdah, bör inte vara mera än c:a 6 cm högre eller lägre än den plats, där tårna och knäna ställs.


MASJID

Det betonas att Bönen måste förrättas i en Masjid(moské). Följande prioriteringsordning gäller för Masjid:

  1. Masjidul-Haram (kring Kaba): här motsvarar en bön 100.000 böner på annan plats enligt nedan;

  2. Masjidul-Nabi (Medina): här motsvarar en bön 10.000 böner på annan plats enligt nedan;

  3. Masjidul-Kufa och Baitul-Mukaddas: här motsvarar en bön 1.000 böner på annan plats enligt nedan;

  4. Masjid Jame: här motsvarar en bön 100 böner på annan plats enligt nedan;

  5. Marknadens Masjid: här motsvarar en bön 12 böner på annan plats.

Vad gäller kvinnor är deras hem bättre än en Masjid.

Profeten har sagt: På domedagen kommer alla ting att äga tal, och tre skall då klaga inför Allah.

  1. En Masjid som försummas, d v s som ingen besöker för att be;

  2. En Alim som människor genom okunnighet om den sanna tron inte utnyttjar; och

  3. Ett exemplar av Koranen som ställs på plats där ingen läser ur den och som förblir belagd med damm. Profeten har också uttalat följande: ”Ingen bön får förrättas i en Masjids närhet utom i denna Masjid”.


Platser, där bönen är Makrooh

Att förrätta bönen på en smutsig plats, på ett slakteri eller på en plats, där en eld brinner, där en eld brinner framför den bedjande, på plats med avbildningar av människor eller djur, eller på plats med ett öppet exemplar av Koranen eller annan bok framför den bedjande är inte bra. Dessutom är det Makrooh att be på en begravningsplats, eller på en grav, eller bakom en grav, eller mellan två gravar, eller på en plats, där en människa står mitt emot. Det är Makrooh att be i Hamam, eller på vägar eller mot en öppen dörr eller på en salthaltig plats eller i ett rum, där någon är Junub.

3 kommentarer