Arkiv för kategorin sahaba

Wudho – skillnader mellan sunni/shia

En läsare, Theres, ställde nedan fråga – tillsammans med fler frågor som ni kan hitta HÄR:

5. Varför tvättar sig shia från armbågen ner till handlederna. Jag har själv läst i Koranen att man ska tvätta sig från handlederna upp till armbågarna. (Koranen 5:6) Hur kan då en imam ändra på Guds ord.?? Jag kan inte tro att Gud har angett fel sätt i Koranen..Koranen är 100% rätt o ren!

SVAR:

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna, och stryk med [de våta] händerna över en del av huvudet och fötterna upp till fotknölarna. [Koranen 5:6]

I denna vers har två imperativa former använts: (1) ”faghsilu” som betyder ”tvätta” (i versen ovan används det något gammaldagsa ordet ‘två’), och (2) ”wamsuhu” vilket betyder ”torka/bestryk/gnugga”. Rent grammatiskt är det uppenbart att den första imperativa formen (”tvätta”) hänvisar till två objekt som är ”ansikte”(wujuhukum) och ”händer/armar” (aydiyakum), medan den andra imperativa formen också hänvisar till två objekt som är ”en del av huvudet” (ba’rao’sekum) och ”fötterna” (arjulakum).

Då det arabiska ordet ”ayd” (i ordet aydiyakum) representerar själva handen(som man greppar med) samt armen ända upp till axeln(med ett enda ord) så måste det därför specificeras mer exakt vilken del av armen som ska vara med i tvagningen, ifall inte hela armen ska inkluderas. Därför beskrivs i versen att man ska tvätta ”händer samt armarna upp till armbågarna” och alltså inte inkludera den delen av ”aydiyakum” som är ovanför armbågen. (Fråga en arab hur man säger ”hand” på arabiska. Hen kommer att säga ”ayd”(eller ”id”), fråga sedan hur man säger ”arm”, du ska se att du kommer att få samma svar på båda frågorna.)

Nu kommer vi till en av de viktigaste skillnaderna mellan Shia och Sunni i sättet att utföra wudhu. Sunniter tvättar underarmen från fingertopparna upp till armbågarna, och Shias tvättar underarmen från armbågen ned till fingertopparna. Så som nämnts i förra stycket ovan så betyder inte orden ”upp till armbågarna” att man ska tvätta från fingertopparna till armbågen eller vice versa, dessa ord anger endast den del armen som skall ingå i wudhu.

Hur ska vi då tvätta våra underarmar: från armbågen eller från fingertopparna? Svaret på detta problem anges i Sunnah. Ett av ansvarsområdena för Profeten var att förklara detaljerna i, och praktiskt visa hur, man följer de lagar och regler som finns i Koranen. Och, förvisso är det genom ahadither ifrån Imamerna av Ahlubayt som är det mest autentiska sättet att lära sig Profetens metod för att utföra wudho.

Zurarah bin A’yun berättar följande hadith: ”Imam Muhammad al-Baqir (A) sade: ‘Borde inte jag beskriva för er hur Guds Sändebud utförde wudhu?” Vi sade, ‘Ja.’ Vatten hämtades, och Imamen tvättade händerna, sedan avtäckte han sina underarmar. Han doppade sin högra hand i kärlet och öste den full med vatten och hällde det på pannan, han lät vattnet droppa till slutet av hans skägg och sedan drog han hela sin handflata över sin panna och ansikte en gång. Sedan doppade han sin vänstra hand (i kärlet), fyllde den (med vatten), hällde det på hans högra armbåge och sedan strök han med sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingertopparna. Sedan öste han (vatten) med sin högra hand, hällde det på sin vänstra armbåge och sedan drog han sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingerspetsarna. Sedan strök han den främre delen av huvudet och den övre sidan av fötterna med vätan på hans vänster och höger hand.”[Wasa’il, vol. 1, p. 272]

Vidare angående skillnader i wudhu för de som intresserar sig för andra detaljer:

Shia och Sunni lärda är överens om att det finns fyra obligatoriska steg i wudhu, övriga punkter; som att tvätta händerna, munnen och näsan (tre gånger) är enbart önskvärda. Den obligatoriska delen har förklarats i ovan angiven vers. Om vi går igenom denna vers finner vi att den bara innehåller tre delar. Den första delen tilltalar de troende när de står upp för bön, den andra delen uppger de kroppsdelar som måste tvättas och den tredje delen uppger vilka delar som ska strykas eller gnuggas. Låt oss se översättningen av ovanstående vers en gång till:

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.”

Efter att ha riktat sig till de troende, har de kroppsdelar som ska tvättas, nämnts efter ”faghsulu” (=tvätta) och de delar som ska bestrykas nämnts efter ”wamsahu” (torka/bestryk). Detta är en extremt tydlig vers och verkligen lätt att förstå.

Det råder oenighet mellan shia-sunni angående utförandet av wudhu och denna oenighet handlar om sista delen av ovanstående vers. Den shiitiska uppfattningen anges tydligt: två kroppsdelar ska tvättas under wudhu, dessa är ansikte och armar – och de två kroppsdelar som ska bestrykas med de fortfarande våta händerna(man ska alltså inte blöta händerna igen efter tvätt av armar), är huvud och fötter. Den shiitiska översättningen av versen har citerats ovan. Muhammed Knut Bernström har i den svenska översättningen i parentes lagt till ordet ”två”(som i ”tvätta”) för att passa den sunnimuslimska tolkningen, men ordet finns inte där i det arabiska originalet. Nedan presenteras översättningar av kända Sunnilärda. Sheikh ul Hind Maulana Mehmood ul Hasan översatte denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du står upp för bön, tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryk huvudet och fötterna upp till anklarna.”
Översättning av Koranen med ”Shaykh ul Hind” Maulana Mehmood Ul Hasan, tryckt i Lahore

En annan Sunni kommentator, forskaren och Deobandi-profeten , översätter Maulana Ashraf Ali Thanvi denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du är på väg att stå upp för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och stryk händerna över huvudet och även fötterna upp till anklarna.”
Översättning Maulana Ashraf Thanvi, sid 171, utgiven av ‘Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore, tryckt år 1954

Detta var den första översättningen av Thanvi, men en senare utgåva som publicerades av Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore har förändrat översättningen något såhär:

”O Troende! När du är på väg att stå för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och för handen över huvudet och tvätta även era fötter tillsammans med anklarna ” Översättning av Koranen, Maulana Ashraf Thanvi, utgiven av Taj Company.

Sunni kommentatorer lägger ofta till ordet ”tvätt” inom parentes för att bevisa sin övertygelse, ett ord som alltså egentligen inte finns med i Koranen på det stället.

Hur tvättade Profeten wudhu?

De beskyller shiamuslimer för att vara vilseledda när det gäller att bestryka huvud och fötter under wudhu, istället för att tvätta hela huvudet/öronen/nacken/ och kallar denna praxis grundlös. Vi kan ju fråga dessa vem som är bättre än Profeten(s) att beskriva det korrekta sättet att utföra wudhu? Ahle Sunnah-böckerna har Hadither som visar att Profeten själv beströk sina fötter och bad också Sahabahs att göra detsamma. Vi läser i Abu-Dawud – ”Book of Prayer” (Kitab Al-Salat) Bok 3, nummer 0857:

Berättat av Rifa’ah ibn Rafi ‘:
”Guds Sändebud sade: Er bön är inte komplett förrän ni utför tvagningen perfekt, så som Gud, den Upphöjde, har gett order. Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryka sitt huvud och sina fötter upp till anklarna. Sen ska ni upphöja Gud och lovprisa Honom. Sen ska ni recitera Koranen så mycket som det är praktiskt möjligt för er.”

Så står det i den arabiska versionen, men föga förvånande: i den officiella engelska versionen av denna tradition, har den sunnitiska översättaren lagt till ordet ”tvätta” inom parentes för att säkerställa att den traditionen passar in i den sunnitiska huvudfårans tro. Texten med parentes läses:

”Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och torka huvudet och (tvätta) fötterna upp till anklarna.”

Så står det i den engelska versionen (jämför alltså med originalet ett halvt stycke ovan.) Läs citatet ovan, utan det som står i parentesen så har du helt korrekt version.

Sahabas vittnar om att Profeten beströk fötterna med handen vid wudhu

Sahabah omvittnade också den Heliga Profetens tvagning och det framgår av dessa uttalanden att den Heliga Profeten brukade stryka sina fötter istället för att tvätta dem.

Abi Malik Al-Asha’ari:

Vi läser i Musnad Ahmed bin Hanbal, Volym 5 Hadith 21825:

”Muhammad Ibn Jaffar berättar från Saeed som återberättat från Qutada från Shaher Ibn Hushab från Abdul Rahman Ibn Ghanam från Abi Malik Al-Asha’ary som sade till sitt folk:” Samla er att be som Profeten bad”. När de samlats bad han om en skål med vatten för att utföra tvagningen (wudhu). Han sköljde sin sin mun, inhalerade vatten i näsan, tvättade sitt ansikte tre gånger, tvättade sin arm tre gånger, strök sitt huvud och övre delen av hans fötter, sedan bad han … ”

Vittnesmålen från Abi Malik Al-Asha’ary att han bad som den heliga Profeten och att han under wudhu beströk sina fötter, istället för att tvätta dem, är ett tydligt bevis på Profetens sätt att tvätta wudhu.

Uthman bin Affan:

Imam Ahmed noterar följande traditionen i hans Musnad, volym 1 Hadith 391:

”Hamran sa: Uthman bad om vatten och utförde tvagning, han sköljde, inhalerade in vatten i näsan och sedan tvättade han sitt ansikte tre gånger sedan tvättade han armarna tre gånger sedan beströk han huvudet och övre delen på fötterna. Då log han och sa: ”Kommer du nu att frågar mig varför jag log?” Han blev då tillfrågad: ”Nå, varför log du?” Han svarade: ”Jag såg Profeten (S) be om vatten nära denna platsen, sedan utförde han tvagning så som jag just har gjort, sedan log han(profeten) och sa, ”Undrar ni varför jag log?” Då svarade de: ”Oh Allahs Budbärare varför log du?” Han (s) svarade: ”Sannerligen, om slaven ber om tvagning och tvättar sitt ansikte, kommer Gud att avlägsna varje synd som hans ansikte gör, om han tvättar sin arm gäller detsamma för dessa, och om han stryker sitt huvud, kommer samma resultatet att gälla( för huvudet), om han stryker ovansidan av sina fötter gäller samma resultat (för varje fot).”

Denna hadith kan också läsas i Musnaf Abi Shaybah, vol. 1 sid 18.

Maula Ali(A):

Imamen i Ahle Sunnah Ibn Abi Sheybah registrerar följande tradition i hans Musnaf:
حدثنا وكيع عن الأعمش عن أبي إسحاق عن عبد خير عن. علي قال: لو كان الدين برأي كان باطن القدمين أحق بالمسح من ظاهرهما ولكن رأيت رسول الله صلى الله عليه وسلم مسح ظاهرهما

”Abd Khair berättar: Ali sade:”Om religionen grundades på (folks) omdöme, så bör undersidan av fötterna vara värdigare att torkas av än överdelen av fötterna, men jag såg Allahs Budbärare (s) torka fötterna på ovansidan(vid wudhu).”

Umar bin al Khattab:

Allamah Jalauddin Suyuti under kommentaren av versen om wudhu i hans aktade Tafsir Dur al Manthur skriver:

”Al Tabarani nämns i Al Awsat att han sa: Att bestryka fötternas ovansida nämndes framför Umar, Sa’ad och Abdullah bin Umar, så han sa: Umar är mer kunnig än du. Så Omar sade: O Sa’ad vi förnekar inte att Profeten beströk fotens ovansida”

Ahl’ul Sunnah Ulema har slagit fast att vid tvistefrågor acceptera vad Ibn Abbas sa/gjorde.

Al Hafidh Jalaludeen Suyuti skriver i Tafseer Itqan volym 2 sidan 217:

”Om en tvist uppstår bland Sahaba, är den bästa lösningen att ta hänsyn till Ibn Abbas, eftersom Profeten bad över honom ”O Allah välsigna honom med kunskap”.

Ibn Abbas ska alltså fungera som rättvisande, och han (liksom andra Sahaba torkade/strök sina fötter vid tvagning), och när Sahaba är i konflikt i en fråga då är Ibn Abbas ord av av största vikt.

Vi läser i Sunan Ibn Majah sidan 39, Kitab al wudhu och i Tafseer ibn Kathīr sidan 25, i kapitlet om wudhu:

Ibn Abbas sade: ”För wudhu, bör två delar tvättas och två delar bestrykas med handflatan”. Anas bin Malik sade: ”Koranen gav order om att stryka fötterna med handflatan”.

Vi läser i Umdahtul Qari Sharh Sahih Bukhari, Volym 1 sid 957, Kitab al wudhu:

”Ibn Abbas sade angående wudhu att två delar ska tvättas och två delar bestrykas (med handflatan). Allah(swt) gav order om att bestryka och människor i opposition till Allah (swt) började tvätta istället”.

Samma referens kan läsas i Musnaf Abi Sheybah Vol 1 också:
حدثنا ابن علية عن روح بن القاسم عن عبد الله بن محمد بن عقيل عن الربيع ابنة معوذ ابن عفراء قالت: أتاني ابن عباس فسألني عن هذا الحديث تعني حديثها الذي ذكرت أنها {رأت النبي صلى الله عليه وسلم توضأ وأنه غسل ​​رجليه} قالت: فقال ابن عباس أبى الناس إلا الغسل ولا أجد في كتاب الله إلا المسح.

”Rabyya berättar: Ibn Abbas kom till mig & frågade mig om den hadith där jag berättade att jag såg den Heliga Profeten tvätta sina fötter, då sade Ibn Abbas:” Folket insisterar på att tvätta men jag hittar inget annat i Allahs Boken förutom bestrykning med handflatan”

Jag ber våra motståndare att fundera lite extra på denna fråga.

[* OBS: ovanstående hänvisningar är alla sunnikällor]

————————————

Sättet som shia tvättar wudhu på

Tvätta ditt ansikte en gång obligatoriskt och en till gång frivilligt under tvagningen; tvätta på samma sätt båda armarna från armbågen ner till fingertopparna och stryk framsidan av huvudet och ovansidan av båda fötterna (från tå till ankel) med det kvarvarande vattnet som finns på dina händer efter tvätt av armar.

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna från armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.” [Koranen 5:69]

5 kommentarer

Vem är Hussein?

whoishussain.org

1 kommentar

Varför är inte imamerna nämnda vid namn i Koranen?

Fråga från Linn:

” Vi muslimer tror ju på att Aron var utvald för att hjälpa Moses för att det står så i koranen. Men varför står det då ingenstans i Koranen om att Ali skulle vara utvald till att hjälpa Profeten Muhammad (frid vara över honom) eller om de andra imamerna?
Du svarade mig innan genom att säga att allt inte står i Koranen utan att man använder hadither med, det är givetvis sant men allt grundläggande berättar Koranen om sedan berättar haditherna om detaljerna.”

————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————-

Mycket bra fråga, Linn. Nog hade det väl ändå varit bäst om Gud låtit skriva ned dessa imamer, helt tydligt, i Koranen, tro inte att jag själv inte har dividerat i denna fråga :)!. Men följ länken nedan för att få ett mer utförligt svar. Jag har fortsatt på ämnet nedanför länken från en annan vinkel. Jag brukar inte vilja ha så långa inlägg, men antingen svarar man ordentligt, eller inte alls – så den som är intresserad av frågan kanske orkar läsa igenom inlägget :):

Varför är inte Imamerna(A) uttryckligen vid namn nämnda i Koranen?

Gud skickade islam till oss genom den helige Profeten.

Profeten lärde oss att be och han själv brukade be, på rätt sätt och i rätt tid. Han lärde oss hur man fastar, och han själv fastade. Han lärde oss hur man gör Haj, betalar Zakat och andra religiösa handlingar, främst genom att han själv brukade utföra nämnda handlingar.
Gud säger i Koranen att människor ska skriva sitt testamente innan man dör. Även den Helige Profeten sade till oss att upprätta ett testamente: är det då möjligt att den Helige Profeten, som själv sagt åt oss att göra detta, själv inte gjorde det?

Är det möjligt att den Helige Profeten själv inte gjorde ett testamente, och där utsåg en efterträdare, så att förvirring inom islam inte skulle uppstå efter honom.? Det kan bara finnas två svar på den frågan:

1. Han lämnade ett testamente och utsåg en efterträdare.
2. Han lämnade inte ett testamente och utsåg inte en efterträdare.

Innan vi går vidare kan vi kika in i historien och studera vad som hände efter den Helige Profetens död, och hur Abubakar utsågs till den första khalifen.

Efter Profetens död samlades några få personer på en plats som heter Saqifa e Bani Saadat där de valde Abubakar som första khalifen. Abubakar valdes alltså som första khalif på infall och nycker ifrån ett fåtal personer. Detaljerna om detta möte finns i många olika sunnimuslimska böcker.

Nu återgår vi till vår första svar.

1. Den Helige Profeten lämnade ett testamente och utsåg en khalif.

Om nu Profeten redan hade utsett en khalif, då hade folk inte någon rätt att utse Abubakar som khalif, inte ens genom val. Abubakr var utvald företrädare för folket, så som vi väljer folk genom allmänna val – han representerar inte den  Helige Profeten. Det åligger inte på folket att lyda och följa honom då hans khalifat inte på något sätt gör honom till den heliga Profetens efterträdare då han utsågs av folk och inte den heliga Profeten.

Om nu Profeten redan hade utsett en khalif vore att välja ut någon genom egna val, att gå emot både Guds och Profetens order, och inkräktar på den rättmätigt utsedde khalifens rätt. Därför är Abubakrs khalifat fel och mot Guds och Profetens order.

Nu diskuterar vi svar nummer två (här ovan).

2. Den Helige Profeten lämnade inte ett testamente och utsåg inte en efterträdare.

Den Helige Profeten gick aldrig emot Guds befallningar, utan lydde Honom i allt. Om Profeten inte utsåg en efterträdare betyder det att Gud inte ville utse en efterträdare. Har Gud gjort ett misstag genom att inte utse en efterträdare till Profeten, och sen åtgärdade folket Hans misstag genom att utse Abubakar?

Om den Helige Profeten inte utsåg någon att efterträda honom betyder det ju att Gud inte ville att Islams angelägenheter skulle vara i händerna på någon. Därför går valet utav Abubakar, som efterträdare till khalifatet, emot Guds befallningar, och likaså Profetens.

Således är Abubakars khalifat fel och följer inte Islam, oavsett svaret på frågorna.

—————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————–

Under Profetens liv var han (Muhammed) den praktiska vägvisaren för de inre och yttre betydelserna av Koranen. I och med hans död, upphörde då denna vägledning? Det är ju tydligt att behovet av vägledning skulle ha varit mycket mer nödvändigt för framtida generationer, som aldrig hade dragit nytta av Profetens närhet. Vissa människor hävdar att följeslagarna uppfyllde denna vägledande roll. Detta påstående stöds inte av någon hadith, för Profeten hade varnat följeslagarna att inte bli kaffirs(otroende) genom att döda varandra.
Sahih al Bukhari Arabiska-Engelska, Volym 9 hadith nummer 198 till 200

Han sade också att prövningar skulle falla över deras hem på samma sätt som regndroppar faller (1) och att några skulle bli avfällingar efter honom (2) och majoriteten skulle förgås i elden (3).
1. Sahih al Bukhari Arabiska-Engelska, Volym 9 hadith nummer 182
2. Sahih al Bukhari Arabiska-Engelska, volym 8 hadith nummer 586
3. Sahih al Bukhari Arabiska-Engelska, volym 8 hadith nummer 587

På samma sätt som en läkare, efter att ha identifierat ett sjukligt tillstånd föreskriver medicin till sin patient, sa också Profeten till sina följeslagare vart de skulle vända sig för vägledning. Under sin avskedspredikan på Arafat förklarade han: ”Jag lämnar er två tunga saker, om ni följer dem kommer ni aldrig att gå vilse, de är Koranen och min Ahlulbeit”.
Sahih al-Tirmidhi, v5, sid 662-663

Predikan riktade sig till följeslagarna, vilket bevisar att även de var benägna att gå vilse om de vände sig bort från dessa två källor. De muslimer, som har hållit fast vid dessa två källor som en evig form av vägledning kallas ”shia” (anhängarna), som definieras av den sunnitiska lärde Ibn Manzur, som ”de människor som älskar vad profetens avkomma älskar, och är lojala mot dennes avkomma”.
Lisan al-‘Arab, av Ibn Manzur, vol. 8, p189

Vi anser att Ahlulbeit var de utvalda vägledarna utsedda av Gud. Andra Khalifas satt vid makten, men de ärvde inte kunskapen, ställningen eller visheten från Profeten, vilket han uttryckligen sagt till sina följeslagare: att Hadhrath Ali hade ärvt Koranen och Sunnah från honom.
Riyadh al Nadira, genom Mohibbudin al Tabari, vol 3 s. 123

När det gäller Ahlulbeits följeslagare (shia), har flera Sunnilärda noterat hadither där Profeten hade sagt att den grupp som Gud beskriver som ”den bästa av de varelser” (Koranen 98 : 7) ”är Ali och hans shia och att de kommer att inträda i paradiset”.
1. Tafsir Ibne Jarir, volym 33 sid 146 (Kairo utgåva) återberättat från Hadhrath Muhammad bin Ali 
2. Tafsir Pascal Durré Manthur av Jalaladeen Suyuti, i sin kommentar av vers 98:7 Volym 6 sid 379 -3 separata kedjor.
3. Tafsir Fatha ul Bayan Volym 10 sid 333 (Egypten upplagan)

Om Profeten sa att ”de bästa av skapelser” är Hadhrath Ali och hans shia; på samma sätt som denna(ovan Koranvers) gäller tills jordens undergång, kommer Alis shia på samma sätt finnas kvar för att ge en praktisk kommentar till Koranen. En del Ahl’ul Sunnah tror att 70.000 muslimer kommer in i paradiset utan att besvara några frågor (1) och Anas bin Malik, berättar att Profeten sade att dessa 70.000 var Ali och hans shia (2).
1. Islam: De grundläggande Trosartiklarna – Enligt Ahl al Sunna wa al Jama’as övertygelser – en modern engelsk översättning av Bahar-e-Shariat delen (Namnlös författare) sid 67 – citerar en hadith om detta.
2. Manaqib Ali al Murtaza, sid 184 i al Maghazli (En forntida Shafi-lärd)

Det finns däremot inga traditioner(hadith), där Profeten garanterade paradiset för några andra följeslagare och anhängare. Dessa hadither bevisar att shia inte är en sekt, som grundades av en fiktiv Abdullah bin Saba(som många säger), utan var anhängare till Ali(när denne levde) och existerade under Profetens livstid.

Shia har, trots århundraden av förföljelse och hatpropaganda, bibehållit sin anknytning med imamerna från Ahlulbeit och hållit fast vid de ”två tunga saker” Profeten pratade om – sökandes tröst i den heliga Profetens garanti när han sa: ”Erkännande av Muhammads familj är frihet från Elden. Kärleken till Muhammads familj är en bro över Sirat. Vänskap till Muhammads familj är en säkerhet från Elden”.
1. Ash-Shifa, sid 142 av Qadi Iyad, (d.544 Hijri) engelsk översättning av Aisha Bewley, Medina Press 1991.
2. Yanabi al-Mawaddah, al-Qundoozi al-Hanafi, 65 §, P370

Profeten sade också:
”Efter mig ska folk uppleva Fitna, ni kommer att splittras i grupper, sedan pekade han på ‘Ali och sade; Ali och hans följeslagare kommer att befinna sig på rätt väg”

[Kanz ul Ummal hadith nummer 33016].

Profeten (s) sade: “Det finns bland er en person som kommer att kämpa för tolkningen av Koranen på samma sätt som jag kämpat för dess uppenbarande.”

Människorna omkring honom kastade nyfikna blickar på Profeten (s) och på varandra. Abu Bakr och Umar var där. Abu Bakr frågade om han var den personen och Profeten (s) svarade nekande. Då Umar frågade om han var den personen så svarade Profeten (s): “Nej, det är han som reparerar mina skor (dvs. Ali).”

Abu Said Khudri sa: “Sen gick vi till Ali och förmedlade de goda nyheterna till honom, han lyfte inte ens upp sitt huvud, utan fortsatte med det han höll på med, som om han redan hade hört det från Allahs Sändebud (s).”

al-Mustadrak, by al-Hakim, v3, p122, som sa att denna tradition är äkta baserad på kriterium från al-Bukhari och Muslim.

al-Dhahabi, also records it in his Talkhis al-Mustadrak and admitted that it is genuine according to the standard of the two Shaikhs.
Khasa’is, by al-Nisa’i, p4

Musnad Ahmad Ibn Hanbal, v3, pp 32-33
Kanz al-Ummal, by al-Muttaqi al-Hindi, v6, p155
Majma’ al-Zawa’id, by al-Haythami, v9, p133

(Jag vill poängtera att alla referenser är från sunnikällor, om det inte redan är förstått)

26 kommentarer

Vad gjorde Abu Bakr till rättmätig efterträdare?

 

.

Linn har ställt några frågor till mig,  jag vill tacka dig för dom, och jag uppskattar dina egna kommentarer. De visar att du känner till din islam,  från sunniperspektiv, och det respekterar jag verkligen :)! Svaret är för långt för att lägga in som kommentar så det fick bli ett inlägg, helt enkelt. Fråga och svar är nedan:

Linn:

”När profeten Muhammad (frid vara över honom) låg sjuk precis innan han skulle dö och var så svag att han inte kunde hålla i fredags bönen och då beordrade han att Abu Bakr skulle hålla i den.
Alla vet vi att den som bestämmer i det muslimska kalifatet är den som leder fredagsbönen,
så Profeten Muhammad (frid vara över honom) hade redan utsätt Abu Bakr.
Men vi sunni muslimer tror däremot inte på att Abu Bakr var felfri eller någonting i den stilen.”

Svar:

Sunnikällor hävdar att när Profeten var förhindrad från att närvara vid offentliga böner, på grund av sjukdom, beordrade han Abu Bakr att leda församlingens böner och de lägger fram detta som ”bevis” för att Profeten ville att Abu Bakr skulle bli hans efterträdare. Det finns olika versioner av denna berättelse av vilka ingen är acceptabel.

Muslim (författare till Sahih Muslim) citerar ”Aisha”. Hon ska ha sagt: Profeten frågade de som befann sig i hans närhet om det hade blivit tid för bönen än. De sa att det hade det, varpå han bad dem att säga till Abu Bakr att leda församlingen i bön. Men hans hustru, Ayesha, hade sagt att då hennes far var en mycket ömsint man, och när han reciterade Koranen (i bönen) skulle han (Abu Bakr) bara gråta, och ingen skulle kunna höra hans röst. Aisha tillfrågade Profeten två, tre gånger att utse någon annan som böneledare, men han (profeten) sade: ”. Säg till Abu Bakr att leda bönen, verkligen, du liknar kvinnorna i berättelsen om Josef” [1 ]

I en annan tradition citeras Aisha ha sagt att när Allahs Budbärare blev sjuk (den sjukdom som ledde till profetens död), kom Bilal för att fråga Profeten om han skulle leda bönen, och Profeten sade: ”Nej, säg till Abu Bakr att leda bönen … verkligen, du påminner om de dåraktiga kvinnorna i berättelsen om Josef. ”Vi skickade efter Abu Bakr och han var med människor som utförde bönen när Profeten återhämtat sig lite och sedan gick han ut ur huset med två män som stöd för honom. När Abu Bakr kände Profetens närvaro, ville han ta ett steg tillbaka för att låta Profeten leda bönen, men Profeten signalerade till honom att stanna på sin plats. Sedan stod profeten bredvid Abu Bakr och han(profeten) följde honom (Abu Bakr). Så gjorde även folket. ”[2]

Och i berättelsen som nämns i Tarikh al-Tabari, frågade Profeten sin omgivning om tiden för bön hade kommit. De sade att det hade den, varpå han bad dem att säga till Abu Bakr att leda församlingen i bön. Men hans hustru, Ayesha, sade att hennes far(Abu Bakr) var en man med ett mycket mjukt hjärta. Hon tillfrågade därför Profeten att tillfråga Umar att leda bönen. Då bad Profeten bad dem att säga till Umar att leda församlingens böner.

Umar sade, ”Jag kommer inte att föregå Abu Bakr, så länge han är närvarande.” Då gick Abu Bakr fram för att leda bönen, men nu hade Profeten återhämtat sig något från febern. Så han gick ut ur sitt hus, och när Abu Bakr hörde att Profeten var på väg till moskén, backade han lite (för att göra plats till Profeten som böneledare). Profeten drog till sina kläder och sedan stod han själv på Abu Bakrs ställe. Allahs Sändebud satt (han framförde sina böner i sittande ställning) och han fortsatte bönerna där Abu Bakr hade stått. ”[3]

Dessa återberättelser måste man fundera över. Många frågor uppstår om giltigheten och riktigheten av dessa berättelser, och i den mån dessa frågor inte besvaras korrekt, kan man inte bli säker på äktheten av berättelserna. Några av dessa frågor är:

Fråga 1: Om Profeten beordrade Abu Bakr att leda bönen, varför gick han sedan till moskén för att leda bönen, trots att han led utav en svår sjukdom- på grund av vilken han inte kunde gå?

Fråga 2: Var Profetens närvaro i moskén ett stöd för Abu Bakr? Om så är fallet, varför drar Profeten honom åt sidan och står sedan själv på platsen för att leda bönen?

Fråga 3: Om Abu Bakr följde Profeten, så som anges i berättelsen, då är det meningslöst att säga att han ledde församlingens böner. Så uppkommer även frågan om huruvida det är möjligt för en person att vara en böneledare ,och en efterföljare, vid samma tidpunkt och i samma bön…?

Fråga 4: Vilken bön var det som Abu Bakr ledde i Profetens ställe? Var det Fajr bönen eller Zuhr eller Isha bönen? Vart agerade Abu Bakr böneledare? Varför har Sunniberättarna förtäljt denna historia i olika, och motstridiga, versioner?

Fråga 5: Om denna bön tilldelar någon särskild förtjänst för böneledaren själv, varför visade inte migranterna, lokalbefolkningen i Medina eller ens Abu Bakr själv inte fram detta som ”bevis” på dagen för Saqifah?

Fråga 6: Om Abu Bakrs bön, i Profetens ställe, gjorde honom förtjänt i att bli Profetens efterträdare, varför hade inte Abdu Rahman bin ‘Auf gjort sig förtjänt utav samma sak? Har inte Sunniberättarna –  enhälligt -citerat Profeten som sade ”utför bönerna bakom honom” (Abdu Rahman bin ‘Auf)? [4] 

Fråga 7: Även om vi antar att en sådan händelse skedde, kan det då utmana alla detaljerade traditioner från den heliga Profeten angående de troendes befälhavare, Imam Ali, vars relation till Profeten (enligt egna utsagor) var densamma som relationen mellan Harun (Aron) och Mose? [5]

Fråga 8: Om denna incident antas vara sann: varför ansågs inte Profeten yra på sin dödsbädd, när han beordrade Abu Bakr att leda församlingens böner i moskén, men när Profeten – i samma säng – beordrade dem att hämta till honom papper och penna för att skriva ned något som skulle skydda folket från att gå vilse, – då beskrevs Profeten, av Umar, lida utav delirium (Gud förbjude!) och förbjöd alla att hämta papper och penna till honom? [6]

Om Profeten led utav delirium på sin dödsbädd, varför har de använt sig utav hans ord angående Abu Bakrs bön?! … och om han inte yrade och hade delirium; varför sa då Umar till alla andra att han led utav delirium?!

Fråga 9: När den Helige Profeten låg på dödsbädden, beordrade han sina följeslagare att förena sig med Osamas armé. Han sade: ”Skicka snabbt ut Osamas armé [7]. Och må Allah förbanna dem som drar sig ur Osamas armé. [8]

Dessutom hade Osama inte återkommit förrän efter Profetens frånfälle, frid och välsignelser från Allah vara över honom och hans familj. Nu uppstår frågan om Abu Bakr gick med i Osamas armé eller inte? Om han inte gick med i armén, hade han inte lytt Profetens befallning. [9] Och om han hade gått med i armén, ja då var han inte i Medina för att leda bönen i den heliga Profetens ställe. [10]
Mot bakgrund av ovanstående motsägelser, hur kan man påstå att Abu Bakr utförde bönerna i den heliga Profetens ställe?

Fråga 10: Varför förebrår Profeten sina fruar och anser dem vara som de dåraktiga kvinnor som ville vilseleda Josef? Vad hade Aisha gjort för att ha rätt till Profetens tillrättavisning?!

Med tanke på att dessa frågor förblir obesvarade, så är det svårt att acceptera att dessa berättelser om Abu Bakr är giltiga och tillförlitliga. Är inte dessa frågor tillräckliga för att få oss att tänka om hur dessa berättelser har uppkommit? [11]

[1] – Sahih Muslim, Kitabl al-Salat, vol.1, pg.313; Sahih Bukhari, Kitab al-Adhan, vol.1, pg.87; Musnad Ahmad bin Hanbal, vol.6, pg.229.
[2] – Sahih Bukhari, Kitab al-Salat, vol.1, pg.85 and 92; Sahih Muslim, vol.1 vol.1 pg.85 and 92; Musnad Ahmad bin Hanbal, vol.6, pg.210; Sunan Nesai, vol.3, pg.99 and 100.
[3] – Tarikh al-Tabari, vol.2, pg.230, Beirut Publication.
[4] – Maghazi, Waqedi, vol.3, pg.1012; Tahzibul Kamal, vol.14, pg.122.
[5] – Ibid.
[6] – In order to prevent the Prophet (pbuh) from leaving a Will, Umar said:  «دعو الرجل فانه لیهجر!!! حسبنا کتاب الله» “Leave the man (Messenger of Allah) as he is delirious!! The Book of Allah would suffice us.”  Apart from the consensus among the Shiite scholars, Sunni scholars have also narrated the same saying in different wordings:
A) Sahih Bukhari, Kitab al-Ilm, Bab Kitabatul Ilm, vol.1, pg.39, vol.2, pg.118 – vol.4, Bab Qawl al-Maridh from “Al-Mardha”, pg.5 – Vol.6, Bab Maradh al-Nabi wa wafatuhu, pg. 11 – Vol.4 Kitab al-Jihad, Bab Jawaez al-Wafd, pg.85.
B) Sahih Muslim, vol.6, Kitab al-Wasiyah, Bab tark al-Wasiyah, pg.76.
C) Sharh Nahjul Balagha ibn Abil Hadid Mu’tazili, vol.2, pg.536 and vol.2 pg.20.
D) Kamil ibn-e Athir, vol.2, pg.217.
[7] – History of the City of Damascus, Ibn-e Asakir, vol.2, pg.57 and vol.8 pg.60; Mu’jam al-Kabir, Tabarani, vol.3, pg.130; Kanzul Ummal, vol.10, pg.576.
[8] – Al-Melal wa al-Nehal, Shahristani, vol.1, pg.23; Tarikh Khalifa Ibn Khayyat, pg.63-64; Sharh Nahjul Balagha, Ibn Abil Hadid, vol.6, pg.52.
[9] – Additionally, if we say that Abu Bakr did not join Osama’s army, he is included in the Holy Prophet (pbuh) because according to some reports as was mentioned in footnote No.8, the Messenger of Allah cursed those who did not go with Osama’s army.
[10] – Most Sunni historians say that Abu Bakr was in Osama’s army including the following:
Tabaqat al-Kubra, Ibn-e Sa’ad, vol.4, pg.46 and 136; Tahzib ibn-e Asaker, vol.2, pg.391 and vol.3 pg.215; Kanzul Ummal, vol.5, pg.312; Tarikh al-Khamis, vol.2, pg.172; Tarikh Ya’qubi, vol.2, pg.93; Sharh Nahjul Balaghah ibn Abil Hadid, vol.1, pg.53 and vol.2, pg.21.
[11] – Extracted from Farooq A’zam Ali with minor changes.

5 kommentarer

Vem är denne, ständigt citerade, Abu Huraira?


.

En sak jag lagt märke till länge är att många sunnimuslimer refererar hadither ifrån en person som heter Abu Huraira. Jag har länge funderat på vem denna person är så jag har läst på litegrann:

Mu’awiyah Bin Abu Sufyan organiserade en grupp från Profetens följeslagare i syfte att fabricera hadither. Bland dem som hittade på många smutsiga hadither mot Ali var Abu Huraira, Amir bin As och Mughira Ibn Shaba. Detta är inte ett påfund ifrån shiamuslimer utan även Profetens fru Aisha och den andra Khalifen Umar ansåg Abu Huraira vara en opålitlig person.

Abu Huraira gick en gång in i Kufa moskén och såg en enorm samling av människor som hade kommit för att välkomna Mu’awiyah. Han ropade till publiken: ”O alla människor i Irak, tror ni att jag skulle berätta en lögn i emot Allah och Hans Profet och köpa helvetet åt mig själv? Lyssna på mig vad jag har hört från profeten: ”Varje profet har en Haram (helig boning/stad/ställe) och min Haram är Medina. Den som ansvarar för en innovation i Medina är förbannad av Gud, hans änglar, och hela mänskligheten. Och jag svär vid Allah att Ali var ansvarig för en innovation.”

Han menar att Ali hetsade fram oenighet bland folket och därför, enligt vad Abu Huraira sagt säger profeten att han bör förbannas. När Mu’awiyah fick kännedom om detta (att Abu Huraira gjort en sådan sak för honom och dessutom gjorde det i Alis egen syad Kufa), sände han efter honom, gav honom en belöning, och gjorde honom till guvernör i Medina.

Är inte hans missgärningar tillräcklig för att bevisa att han förtjänar fördömande? Är det okej att en man, som behandlar den mest ädla av kalifer illa, betraktas som from helt enkelt därför att han en gång hade varit en följeslagare till Profeten?

Det finns många argument till stöd för att Abu Huraire inte bör betraktas som en av de fromma. En av dem är att om man missbrukar Profeten bör, enligt båda skolorna(sunni och shia), denne personen fördömas. Enligt en hadith sade Profeten: ”Den som sårar Ali, har sårat mig och den som sårat mig har sårat Allah.” [Mosnad ibn Hambal, vol. 3, s. 483] 

Det är tydligt att Abu Huraira var en av dem som inte bara sårade Ali bin Abu Talib, men som tillverkade hadither för att förmå andra att skada honom.

Abu Huraira och massakern på  muslimer

Vi fördömer också Abu Huraira för hans maskopi med Busr Ibn Artat i massakern av tusentals muslimer. Om detta har rapporterats av deras egna historiker, däribland Tabari, Ibn Athir, Ibn Abi’l-Hadid, Allama Samhudi, Ibn Khaldun, Ibn Khallikan och andra som Mu’awiyah Ibn Abu Sufyan skickade den grymma Busr Ibn Artat med 4000 syriska soldater till Jemen via Medina för att krossa folket i Jemen samt Alis följeslagare. Gärningsmännen mördade tusentals muslimer i Medina, Mekka, Taif, Tabala (en stad i Tihama), Najran, Safa och dess förorter. De skonade varken de unga eller gamla från Bani Hashim eller Alis följeslagare. De mördade även Profetens kusin Ubaidullah Bin Abbas, (s0m av Ali utsetts till guvernör i Jemen), två små söner.

Det sägs att mer än 30.000 muslimer dödades på order av denna tyrann. Bani Umayya och deras anhängare utförde dessa vansinniga illdåd. Den, av vissa älskade, Abu Huraira bevittnade denna slakt och var inte bara tyst utan aktivt stödde det. Oskyldiga människor, som Jabir bin Abdullah Ansari, och Abu Ayyub Ansari sökte skydd. Även Abu Ayyub Ansaris, som var en av Profetens främsta följeslagare, hus sattes i brand. När denna armé vände sig och började gå mot Mecka, var Abu Huraira i Medina.

Nu ber jag er att berätta, i Allahs namn, om denna bedrägliga man som hade varit i sällskap med den heliga Profeten i tre år, och som berättat mer än 5.000 hadither från Profeten men inte hade hört den berömda hadithen angående Medina?

Ulema inom både sunni och shia (som Allama Samhudi i Ta’rikhu’l-Medina, Ahmad Bin Hanbal i Musnad, Sibt Ibn Jauzi i Tadhkira, sid 163) har citerat från den Helige Profeten, som upprepade gånger sagt:

”Den som hotar folket i Medina med förtryck kommer att hotas av Allah och kommer att vara förbannade av Allah genom sina änglar, och mänskligheten. Allah kommer inte att acceptera något från den personen Må han förbannas som hotar folket i Medina. Om någon skadar folket i Medina, kommer Allah smälta honom som bly i elden.”

Så varför gick Abu Huraira med i armén som ödelade Medina? Varför tillverkade han hadithet mot efterträdaren till Profeten? Och varför hetsade han folk att smäda den man om vilken Profeten hade sagt: ”Att såra honom är att såra mig?” Vi kan ju alla själva avgör om en man som egenhändigt knypplade ihop hadither i Profetens namn, inte är förbannad av Allah.

Omar och Abu Huraira

Är jag elak mot Abu Huraira? Är shia orättvisa och ond gentemot honom? Den första människan som var elaka mot Abu Huraira var dock den andra kalifen, Umar Bin Khattab.

Ibn Athir och Ibn Abi’l-Hadid i sin Sharhe-Nahju’l-Balagha, volym III, sid 104 (tryckt i Egypten), och flera andra har rapporterat att kalifen Umar utsåg Abu Huraira till guvernör i Bahrain år 21 A.H. Folk började snart informera kalifen att Abu Huraira hade samlat stora rikedomar och hade köpt många hästar. Därför avsatte Umar honom år 23 AH och tillkallade honom till sig. Så snart Abu Huraira trädde in till domstolen, sade kalifen: ”O Allahs fiende och fienden till Hans Bok (Koranen): Har du stulit Allahs egendom?!”

Abu Huraira svarade ”Jag har aldrig begått stöld, men folket har gett mig gåvor.” Ibn Sa’ad i Tabaqat, volym IV, sid 90, Ibn Hajar Asqalani i Isaba, och Ibn Abd-e-Rabbih i Iqdu” l-Farid, volym I; skriver att kalifen sade: ”När jag gjorde dig till guvernör i Bahrain, hade du inte ens skor på fötterna, men nu har jag hört att du har köpt hästar för 1600 dinarer. Hur anförskaffade du denna rikedom? Han svarade, ”Det var mäns gåvor vars avkastning har mångdubblats.” Kalifens ansikte blev rött av ilska, och han piskade honom så våldsamt att hela Abu Hurairas rygg blödde. Han gav order att de 10.000 dinarer som Abu Huraira hade samlat på sig i Bahrain skulle tas ifrån honom och deponeras till Baitu’-Mal (statskassan).

Men detta var ju bara en avstickare, tycker ni? En gång är ju ingen gång, och ingen människa är fullkomlig, säger ni kanske…? Men detta var inte första gången som Umar slog Abu Huraira.

Muslim skriver i sin Sahih, volym I, sidan 34, att under Profetens tid, slog Umar Bin Khattab Abu Huraira så svårt att denne senare föll ner på marken. Ibn Abi’l-Hadid skriver i sin kommentar till Nahju’l-Balagha, volym I, sid 360: Abu Ja’far Asqalani har sagt. ”Enligt våra stora män var Abu Huraira en elak man, de hadither som berättats av honom är oacceptabla. Umar slog honom med en piska och berättade för honom att han hade förändrat hadither och hade tillskrivit Den Heliga Profeten falska uttalanden.”

Ibn Asakir i sin Ta’rikh Kabir och Muttaqi i sin Kanzu’l-Umma återrapporterar att Kalifen Umar piskade honom, tillrättavisade honom och förbjöd honom att berätta hadither från den Heliga Profeten. Umar sade: ”Eftersom du berättar hadithet i stora mängder från den Helige Profeten, passar du bara för att tillskriva honom lögner (Dvs, man förväntar sig att en ond man som du att enbart uttala lögner om den heliga profeten.) Så att du måste stoppa att berätta Hadither från Profeten, annars skall jag sända dig till Dus-området ”. (En klan i Jemen, som Abu Huraira tillhörde.)

Ibn Abi’l-Hadid, i sin kommentar till Nahju’l-Balagha, volym I, sid 360 (tryckt i Egypten) rapporterade från hans lärare, Imam Abu Ja’far Asqalani, att Ali sade: ”Akta er för den största lögnaren bland folket, Abu Huraira Dusi.”

Ibn Qutayba i Ta’wil-e-Mukhtalifu’l-Hadith och Hakim i Mustadrak, volym III och Dhahabi i Talkhisu’l-Mustadrak och Muslim i hans Sahih, volym II, rapporterar om vad som kännetecknar Abu Huraira: alla säger dom att Aisha upprepade gånger opponerade sig mot honom och sade: ”Abu Huraira är en stor lögnare som fabricerar hadither och tillskriver dem till den Heliga Profeten.”

Kort sagt, det är inte bara vi, shia, som har avvisat Abu Huraira. Enligt kalif Umar, Imam Ali, Ummu’l-mu’minin Aisha och andra följeslagare och anhängare till Profeten sa alla att han var helt otillförlitlig. Till följd av detta avvisar i allmänhet Sheikher av Mu’tazilites och deras imamer och Hanafi Ulema hadither som återberättats av Abu Huraira. Dessutom, i sin kommentar till Muslims Sahih, betonar Nadwi i  volym IV, just denna punkt: ”Imam Abu Hanifa sa: Profetens följeslagare var i allmänhet fromma och jag accepterar alla hadither som bevisligen berättats av dem, men jag accepterar inte hadither vars källa är Abu Huraira, Anas Ibn Malik, eller Samra Bin Jundab. ”

30 kommentarer

Avvikande grupper inom Islams ummah

Islamic Flower

Lilja frågar mig:

”Assalamualikum wa rahmatullahi wa barakatuh

eftersom du ville ha en spark så får du härmed en rejäl spark. Eller i min menng. Jag vet inte hur du ser på “vad som är bevis”, men vad anser du om denna texten. Jag vet att shias alltid ska berätta att de är just shias och ja, om du vill läsa den här och sen skriva ett inlägg eller så om det så vore det super.
http://islamnewsroom.com/which-sect-of-islam-hot-topics-58

Jag vet inte riktigt vad du menar att jag ska skriva om den texten? Men jag tackar i alla fall för den och ska göra ett försök: Han som skrivit inlägget i länken, Yusuf Estes antar jag att det är, argumenterar bland annat med:

”Do the words; ‘Islam’ and ‘Muslim’ appear in the scripture of Islam [Quran]?” Answer: YES!”

Och därför ska vi inte kalla oss annat än just muslimer. Och det tror jag att alla vi muslimer skriver under på. De allra flesta i Sverige tror på demokrati, t.ex, men inte alla är Sverigedemokrater för det. Det finns ibland anledning att precisera vilket parti man tillhör och då kallar svenskar sig för ”moderater” eller ”socialdemokrater” osv, kanske för omgivningen bättre ska förstå varför man är utav en speciell åsikt i en fråga… inga av de alternativen gör att man mindre tror på demokrati.

Det är vid sådana tillfällen som vi muslimer preciserar oss så som sunni, shia eller annat. För att visa vilka vi följer, dvs skulle ”rösta på” om det fanns en möjlighet till det… Det är inget konstigt med det.

Han återger även Koranen:

It is not for a believer, man or woman, when Allah and His Messenger have decreed a matter that they should have any option in their decision. And whoever disobeys Allah and His Messenger, he has indeed strayed in plain error.” [Al Ahzab 33:36]

Och det är just det som är själva ”grejen”: att vi även ska ”obey” Hans Budbärare. Allahs Budbärare sa, enligt sunnah, att vi skulle följa Imam Ali då han vid Ghadir Khumm sa:

”Skåda! Jag lämnar till er två dyrbara saker. Den första av dem är Allahs bok där det finns ljus och vägledning, Den andra är min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. (Tre gånger).”

Sunni referenser:

  • Sahih Muslim, Chapter of the virtues of the companions, section of the virtues of Ali, 1980 Edition Pub. in Saudi Arabia, Arabic version, v4, p1873, Tradition #36.
  • Och många fler så som Sahih al-Tirmidhi, Musnad Ahmad.

(För den engelska versionen av Sahih Muslim, se Chapter CMXCVI, v4, p1286, Tradition #5920)

Så de som följer Koranen, måste även likaledes följa Profeten som i sin tur uppmanade oss att följa Ahl al-Bait, dvs Imam Ali.

”Additionally, when we consider that the deviant groups always have to have a name of some kind in order to distinguish themselves from the others, we begin to see the pattern. If someone feels that it is necessary to describe himself as a certain kind of ”Muslim” then this is his or her problem.”

Här säger han att om man vill beskriva sig som en särskilt sorts ”muslim”, då är det hans eller hennes problem. Gud själv sorterar, i Koranen, ut Abrahams sanna efterföljare, dvs de som följer den Rätta Vägen, med epitetet ”shia”, och till och med självaste Profeten Noah pekas ut som ”shia” då Gud kallar honom – i Koranen – för shia:

Koranen 37:82-84

‘Peace be upon Noah among the peoples!’ Thus indeed do We reward those who do good. He was surely one of Our believing servants. Then We drowned the others. And verily of his party (shia) was Abraham;

[Helt annorlunda översatt dock, i den svenska versionen…. varför? man kan ju bara spekulera….]

Koranen 28:16 (i den engelska versionen och i den svenska kapitel 28:15… det bekymrar mig att de båda översättningarna har olika versindelningar, men det orkar jag inte forska i just nu):

And he entered the city at a time when its inhabitants were in a state of heedlessness; and he found therein two men fighting — one of his own party(shiat-ihi), and the other of his enemies. And he who was of his party(shiat-ihi) sought his help against him who was of his enemies. So Moses smote him with his fist; and thereby caused his death. He said, ‘This is of Satan’s doing; he is indeed an enemy, a manifest misleader.’

Även här är den svenska versionen översatt till något helt annat än den uppenbara översättningen utav ordet ”shia”(=hans parti, eller följeslagare).

Jag avslutar med det första citatet ifrån den webbsida du länkade:

”Do the words; ‘Islam’ and ‘Muslim’ appear in the scripture of Islam [Quran]?” Answer: YES!”

Där skribenten skriver detta som ”bevis” för att vi inte ska kalla oss annat än muslimer, eftersom det ordet ju omnämns i Koranen. Men även ordet ”shia” finns i Koranen på flera ställen… är det också ett argument för att vi nu alla ska kalla oss för shia?! Aldrig nämns dock ordet ”sunni” på något folk i Koranen, kanske något att fundera kring?

Vi, både sunni och shia, har båda hadither som nämner att Profeten utsåg Imam Ali som hans efterträdare. Visserligen förkastar många sunnimuslimer dessa hadither, trots att de finns i era egna ”Sahih”, men jag finner inte någonstans någon hadith där Profeten utser Abu Bakr eller Umar som sina efterträdare heller…

Så, hur göra? Vi får väl använda våra egna huvuden och själva besluta utifrån eget förstånd vad vi vill följa, och sedan respektera varandra efter det.

Lämna en kommentar

Svar angående Sunni-Shia

.

https://i0.wp.com/www.linserna.nu/img/articles/fragor-svar.jpg

.

Signaturen Abd al-Alim skrev en kommentar (se nedan) och då jag inte vill göra alltför långa kommentarer, så gör jag ett inlägg istället – där jag svarar på vissa av de delar han pratar om (vill ni läsa hela kommentaren gå in HÄR:

”Jag förundras alltid över hur shiamuslimer diskuterar och försöker bevisa deras särställning genom att citera hadither från Bukhari, Muslim, Tirmidhi, Imam Ahmad, Imam Malik eller någon annan sunni källa. Ni kan ej använda dessa hadither för att bevisa er legitimitet för att ni förkastar de som relaterat dessa hadither till Ummahn. Ni anser inte att dessa hadither är shahih.

Om du eller någon annan shiamuslim som påstår att Abu Hurariras (radiAllahu anhu) hadith beträffande Ahl-al Bayt eller A’ishah (radiAllahu anha) eller någon annan sahabis (radiAllahu anhuma) återberättelse om Ahl al-Bayt och Alis (radiAllahu anhu) gudomliga tillsättning utmanar jag er att acceptera alla hadither respektive sahaba relaterat. Det är ju patetiskt att man väljer den hadithen som rättfärdigar ens eget intresse och position, men förkastar de som inte gör det.

Eftersom imamat är en av shias trosgrunder, om inte den starkaste, bör den ha stöd i Koranen. Bönen som för shia kallas Furu ad-Deen (kompletterande) och inte är Usul ad-Deen (trons grund) finner vi över 90 gånger i Koranen. Skulle vara konstigt om den kompletterande fanns och inte grunden.

jag inbjuder dig till rationalitet och säger må Allah vägleda oss alla till sanningen. Det sårar alla uppriktiga muslimer att vi är indelade i sekter, men det blir aldrig bättre av att vi diskuterar chauvinistiskt eller genom att peka finger.”


Hur kan du förundras over att vi hänvisar till dessa sunnimuslimska återberättare utav hadither för att bevisa vår ståndpunkt? Om NI kunde hänvisa till, av shia accepterade källor, att Profeten på något sätt utsett de första tre khaliferna bland sina efterträdare – eller att vi har hadither som säger att vi kan ta ”vem som helst ur folket” som efterträdare efter honom: vill du påstå att ni INTE skulle hänvisa till dessa i en diskussion??! Jag tror det var bland det dummaste jag har hört.

De hadither vi refererar till är de som vi anser sahih, annars skulle vi ju inte använda oss utav dom, vad JAG förundras över är att NI har dessa hadither (som NI anser sahih) och även har liknande, men som motsäger de jag refererar till – hur bedömer NI vad som är rätt utav dessa?! Ni anser båda sahih! Menar ni att Profeten(a.s.) led utav schizofreni (astaghferallah) eller något annat. Eller att han var obeslutsam – som muslim måste man ju tro att det var Allah (swt) som guidade honom.

Ni har vissa sahaba som säger att Profeten (a.s.), i Ghedir Khumm sa att han efterlämnar Koranen och sin Sunnah, medan andra sahabas berättar att han sa sig efterlämna Koranen och sin Ahl el Beit. Vilken sahaba ljög? Enligt er så ljög väl inte sahabas, så båda hadither måste alltså vara korrekt återgett?

Det är DETTA, och inget annat, som den som kommenterade menade när denne skrev ”Ibland undrar jag hur en sunnimuslim orkar vara sunnimuslim..” Och det är något som jag själv ofta funderat kring, så det var ett skämt som, för min, slog huvudet på spiken. JAG skulle finna det jobbigt att veta vad jag egentligen ska tro på, när det finns så mycket motsägelsefullt i eran Sunnah.

Ett problem ni har är att ni godkänner ett tiotusentals (om inte hundratusentals?) hadither. Medan shia inte godkänner en hadith om det finns ett minsta tvivel på någon av personerna i länken utav återberättare. Detta innebär att vi bara har en bråkdel utav hadither vi förlitar oss till.

Oftast går dessa hadither även att hitta i de källor som sunnimuslimer förlitar sig på. Det är DE jag (och andra som mig) tar upp och säger: ”det är denna hadith, bland era godkända hadither, som jag följer”

Låt oss prata om våra respektive skolor och källor:

Shia har 12 imamer. Dessa levde under en period utav, låt oss säga ca 300 år.

Sunni har 4 imamer. Dessa levde under en period utav, låt oss säga ca 70 år.

1. Trots att vi har 3 gånger fler imamer och de hade 4 gånger längre period att dividera sina återberättelser utav Profetens(a.s.) sunnah, så finns inte EN ENDA hadith, berättad från dom, där en imam har sagt något som strider emot vad en annan av dessa imamer har sagt!

2. Däremot har era 4 imamer, vars tidsspann bitvis överlappade varandra, inom en period utav en mansålder, tiotusentals hadither som motsäger varandra. Dessutom har dessa 4 imamer haft den dåliga smaken att kalla varandra för kafer. De har haft krig och blod har flutit i massor, genom historien mellan dessa 4 skolor.

Hur förklarar du ovanstående? Jo, att de 12 imamerna (vars antal går att hitta i sunnikällor) är rättfärdigt guidade personer. Annars skulle dessa också, förmodligen, ha krigat med varandra och många motsägelsefulla hadither borde ha funnits även hos oss.

Sedan kan vi förstås prata om de perioder när Khalifer har belönat folk som uppfunnit hadither. Men jag ids inte gå dit, du kan själv läsa om det i länken ovan.

Sedan blir jag förvånad när du pratar om Usool e Deen(trons grundsatser) och Furo-e-Deen (Religionens lärosatser). Med en tros grundsatser menas att: om man förkastar EN ENDA utav dessa grundsatser – så är man s.k. ”kafir”. Det är Usool e Deen man måste kunna skriva under på, för att kunna kalla sig muslim helt enkelt.

Dessa pelare är speciella, så till vida att man inte får följa någon person när det gäller tron på dessa. Du får inte följa dina föräldrar, din man/fru, en imam – inte ens en profet – när det gäller att tro på de pelarna. Det går inte att du refererar till den ena eller den andra och säger att du accepterar dessa på grund av vad de sagt. Du måste SJÄLV stå ensam, och med egen logik, komma fram till att du tror på dom. Detta är innebörden utav Usool-e-Deen, vilket (för shia) är nedanstående:

Usool-e-Deen (trons grundsatser)

De fem pelarna inom Islam är:
1. Trosbekännelsen (Tawhid) Monoteism
2. Gudomliga rättvisan (Adl)
3. Profetskap (Nobowwah)
4. Islamiskt ledarskap (Imamat) Profetens ställföreträdare
5. Domedagen (Ma’ad)

Furo-e-Deen (Religionens lärosatser) är vidare förgreningar som fastställer mer specifikt religiösa förpliktelser och medan de är främst nämnda och föreskrivna i helhet av Gud i den heliga Koranen, har Profeten(a.s.) på Guds befallning anvisat i praktiken om hur man utför dessa och fastställt ramarna.

Till skillnad från Usul-e-Deen, så är man INTE ”kafir” ifall man inte utför en eller flera utav dessa förpliktelser, man är bara en mer eller mindre, dålig muslim, helt enkelt.

Vi kan säga att Usul-e-Deen är själva stammen på trädet, och Furo-e-Deen är trädets grenar. Utan stammen kan det inte finnas grenar eller hur? Vad är det för mening med att be om man inte tror på Gud t.ex. osv….

Nedan är vad VI säger tillhör Furo-e-Deen.

•   Bönen
•   Fastan
•   Pilgrimsfärden
•   Allmosan
•   Mana till goda gärningar
•   Helig kamp
•   Att älska de fromma (Tawalla)
•   Att ta avstånd från de frommas fiender (Tabarra)

Sammanfattningsvis är Usul-e-Deen det man måste tro på och Furo-e-Deen akter, dvs sådan man ska utföra, praktisera, om man accepterar och tror på Usul-e-Deen. Jag visste inte att sunni har en AKT med bland Usul-e-Deen, det var något nytt hos mig. Och något jag också finner lite underligt.

Du inbjuder mig till rationalitet, jag välkomnar detta. Hjälp mig att, rationellt, förstå hur ni sorterar i era hadither?

Det finns många hadither där Profeten(s) uppmanar sitt folk, och framtida generationer, att hålla fast vid sitt Ahlul-beit. Men, mig veterligen, finns inga dylika hadither där han uppmanar folket att hålla fast vid: Sahabas, tabi’un…. hanafi, salafi, maliki (osv)… eller någon annan. Hur kan ni då sortera bort Ahl el- Beit, och välja de andra istället?! Hur har ni rationaliserat där?

Och vad vad det Allah ville att Profeten(a.s.) skulle uppenbara för folket i vers (5:67), som uppenbarades i Ghedir Khumm?

 

51 kommentarer