Arkiv för kategorin sahaba

Världens största, och farligaste, pilgrimsfärd på intåg

Vår planets största sammankomst, alla kategorier. Detta sker VARJE ÅR! Förra året kom drygt 20 miljoner, förmodligen slås det rekordet även i år!

Hur många svenskar har hört talas om detta? Högt räknat: förmodligen ingen. Huffingtonpost och Independent News skriver om denna ‘jordskredshändelse’, som helt går omvärlden förbi.

Denna händelse (som heter Arbaeen), som sker varje år, 40 dagar efter s.k. ”Ashura”, dvs den dag i historien som Profeten Muhammeds(s) barnbarn, Imam Hussein, och hans anhängare brutalt slogs ned och dödades när de stod upp emot en korrupt och despotisk tyrann. Han anses av alla grupperingar i världen som en stor förebild som revolutionär och frihetshjälte. Det är också en orsak varför händelsen inte tas upp i några media.

Även om denna pilgrimsfärd mest klassas som en shiamuslimsk högtid, så deltar även sunnimuslimer, kristna, yazidis, zoroastrier och sabier både i vallfärden och i att servera pilgrimerna mat och dryck. Varje år slås nya rekord av antalet deltagare i vallfärden. De senaste 10 åren har dessutom våldet emot pilgrimmerna ökat hela tiden. Då det, som sagt, anses vara en shiamuslimsk tilldragelse så hotas de hela tiden utav ”sunnigrupper” så som daesch och isis mfl. I år är det farligare än någonsin, men deltagarna kommer säkert ändå inte att understiga förra årets dryga 20 miljoner. Så stark är drivkraften i händelsen som skedde över 1330 år sedan i Karbala, Irak.

En del börjar flera månader innan dagen ”Arbaeen”, för de börjar gå, till fots alltså, ända ifrån Indien och Pakistan, en del. Huffington Post skriver i sin artikel enligt nedan:

It’s not the Muslim Hajj, or the Hindu Kumbh Mela.. Known as Arbaeen, it is the world’s most populous gathering and you’ve probably never heard of it! Not only does the congregation exceed the number of visitors to Mecca (by a factor of five, in fact), it is more significant than Kumbh Mela, since the latter is only held every third year. In short, Arbaeen dwarfs every other rally on the planet, reaching twenty million last year. That is a staggering %60 of Iraq’s entire population, and it is growing year after year.


Above all, Arbaeen is unique because it takes place against the backdrop of chaotic and dangerous geopolitical scenes. Daesh (aka ‘Islamic State’) sees the Shia as their mortal enemy, so nothing infuriates the terror group more than the sight of Shia pilgrims gathering for their greatest show of faith.

There’s another peculiar feature of Arbaeen. While it is a distinctively Shia spiritual exercise, Sunnis, even Christians, Yazidis, Zoroastrians, and Sabians partake in both the pilgrimage as well as serving of devotees. This is remarkable given the exclusive nature of religious rituals, and it could only mean one thing: people regardless of color or creed see Hussein as a universal, borderless, and meta-religious symbol of freedom and compassion.

Why you have never heard of it probably has to do with the fact that the press is concerned more with negative, gory, and sensationalized tabloids, than with positive, inspiring narratives, particularly when it comes to Islam. If a few hundred anti-immigration protestors take to the streets in London and they will make headlines.. The same level of airtime is awarded to a pro-democracy march in Hong Kong or an anti-Putin rally in Russia.. But a gathering of twenty million in obstreperous defiance of terror and injustice somehow fails even to make it into the TV news ticker! An unofficial media embargo is imposed on the gargantuan event despite the story having all the critical elements of an eye-catching feature; the staggering numbers, the political significance, the revolutionary message, the tense backdrop, as well as originality.. But when such a story does make it through the editorial axe of major news outlets, it creates shockwaves and touches the most random people.

Among the countless individuals inspired by it, is a young Australian man I met several years ago who had converted to Islam. Evidently, no one takes such a life-altering decision lightly, so upon inquiry he told me it all started in 2003. One evening, as he was watching the news only to be drawn by scenes of millions streaming towards a holy city known as Karbala, chanting the name of a man he had never heard of: ”Hussein”. For the first time in decades, in a globally televised event, the world had caught an glimpse into previously suppressed religious fervor in Iraq.

With the Sunni Ba’athist regime toppled, Western viewers were eager to see how Iraqis would respond to a new era free from dictatorship persecution. The ‘Republic of Fear’ had crumbled and the genie had irreversibly escaped from the bottle. ”Where is Karbala, and why is everyone heading in its direction?” he recalls asking himself. ”Who is this Hussein who motivates people to defy all the odds and come out to mourn his death fourteen centuries after the fact?”

What he witnessed in that 60-second report was especially moving because the imagery was unlike any he had ever seen. A fervent sense of connection turned human pilgrims into iron filings, swarming together other as they drew closer to what could only be described as Hussein’s irresistible magnetic field. ”If you want to see a living, breathing, lively religion, come to Karbala” he said.

How could a man who was killed 1396 years ago be so alive and have such a palpable presence today that he makes millions take up his cause, and view his plight as their own? People are unlikely to be drawn into a dispute (much less one that transpired in ancient times) unless they have a personal interest in the matter. On the other hand, if you felt someone was engaged in a fight over your right to freedom, your prerogative to be treated justly, and your entitlement to a life of dignity, you would feel you had a vested interest and would empathize with him to the point where conversion to his beliefs is not a far-fetched possibility.


The Ultimate Tragedy

Hussein, grandson of the Prophet Muhammad, is revered by Muslims as the ”Prince of Martyrs”. He was killed in Karbala on a day which became known as Ashura, the tenth day of the Islamic month of Muharram, having refused to pledge allegiance to the corrupt and tyrannical caliph, Yazid.

He and his family and companions were surrounded in the desert by an army of 30,000, starved of food and water, then beheaded in the most macabre manner, a graphic tale recounted from pulpits every year since the day he was slain. Their bodies were mutilated. In the words of the English historian Edward Gibbon: ”In a distant age and climate, the tragic scene of the death of Hussein will awaken the sympathy of the coldest reader.”

Shia Muslims have since mourned the death of Hussein, in particular on the days of Ashura, then, forty days later, on Arbaeen. Forty days is the usual length of mourning in many Muslim traditions. This year, Arba’een falls on Friday 12 December.

Long Trek

I travelled to Karbala, my own ancestral home, to find out for myself why the city is so intoxicating. What I witnessed proved to me that even the widest-angle camera lens is too narrow to capture the spirit of this tumultuous, yet peaceful gathering.

An avalanche of men, women and children, but most visibly black-veiled women, fill the eye from one end of the horizon to the other.The crowds were so huge that they caused a blockade for hundreds of miles.

The 425 mile distance between the southern port city of Basra and Karbala is a long journey by car, but it’s unimaginably arduous on foot. It takes pilgrims a full two weeks to complete the walk. People of all age groups trudge in the scorching sun during the day and in bone-chilling cold at night. They travel across rough terrain, down uneven roads, through terrorist strongholds, and dangerous marshlands. Without even the most basic amenities or travel gear, the pilgrims carry little besides their burning love for ”The Master” Hussein. Flags and banners remind them, and the world, of the purpose of their journey:

O self, you are worthless after Hussein.
My life and death are one and the same,
So be it if they call me insane!


The message recalls an epic recited by Abbas, Hussein’s half-brother and trusted lieutenant, who was also killed in the Battle of Karbala in 680AD while trying to fetch water for his parched nieces and nephews. With security being in the detrimental state that makes Iraq the number one headline in the world, no one doubts that this statement is genuine in every sense.

Free lunch.. And dinner, and breakfast!

One part of the pilgrimage which will leave every visitor perplexed is the sight of thousands of tents with makeshift kitchens set up by local villagers who live around the pilgrims’ path. The tents (called ‘mawkeb’) are places where pilgrims get practically everything they need. From fresh meals to eat and a space to rest, to free international phone calls to assure concerned relatives, to baby diapers, to practically every other amenity, free of charge. In fact, pilgrims do not need to carry anything on the 400 mile journey except the clothes they wear.

More intriguing is how pilgrims are invited for food and drink. Mawkeb organizers intercept the pilgrims’ path to plead with them to accept their offerings, which often includes a full suite of services fit for kings: first you can a foot massage, then you are offered a delicious hot meal, then you are invited to rest while your clothes are washed, ironed, then returned to you after a nap. All complimentary, of course.

For some perspective, consider this: In the aftermath of the Haiti earthquake, and with worldwide sympathy and support, the UN World Food Programme announced delivery of half a million meals at the height of its relief efforts.. The United States military, launched Operation Unified Response, bringing together the massive resources of various federal agencies and announced that within five months of the humanitarian catastrophe, 4.9 million meals had been delivered to Haitians. Now compare that with over 50 million meals per day during Arbaeen, equating to about 700 million meals for the duration of the pilgrimage, all financed not by the United Nations or international charities, but by poor laborers and farmers who starve to feed the pilgrims and save up all year round so that visitors are satisfied. Everything, including security is provided mostly by volunteer fighters who have one eye on Daesh, and another on protecting the pilgrim’s path. ”To know what Islam teaches,” says one Mawkeb organizer, ”don’t look at the actions of a few hundred barbaric terrorists, but the selfless sacrifices exhibited by millions of Arbaeen pilgrims.”

In fact, Arbaeen should be listed in the Guinness Book of World Records in several categories: biggest annual gathering, longest continuous dining table, largest number of people fed for free, largest group of volunteers serving a single event, all under the imminent threat of suicide bombings.


Unmatched Devotion

Just looking at the multitudes leaves you breathless. What adds to the spectacle is that, as the security conditions worsen, even more people are motivated to challenge the terrorist threats and march in defiance. Thus, the pilgrimage isn’t a mere religious exercise, but a bold statement of resistance. Videos have been posted online showing how a suicide bomber blows himself up in the midst of the pilgrims, only to have the crowds turn out in even greater numbers, chanting in unison:

If they sever our legs and hands,
We shall crawl to the Holy Lands!


The horrific bomb blasts which occur year-round, mostly targeting Shia pilgrims and taking countless lives, illustrate the dangers facing Shias living in Iraq, and the insecurity that continues to plague the country. Yet the imminent threat of death doesn’t seem to deter people – young and old, Iraqis and foreigners – from making the dangerous journey to the holy city.

It isn’t easy for an outsider to understand what inspires the pilgrims. You see women carrying children in their arms, old men in wheelchairs, people on crutches, and blind seniors holding walking sticks. I met a father who had travelled all the way from Basra with his disabled boy. The 12-year-old had cerebral palsy and could not walk unassisted. So for a part of the trek the father put the boy’s feet on top of his and held him by the armpits as they walked. It is the kind of story out of which Oscar-winning films are made, but it seems Hollywood is more concerned with comic heroes and with real life heroes whose superpower is their courage and commitment.

Golden Dome of Hussein

Visitors to the shrine of Hussein and his brother Abbas are not driven by emotion alone. They cry be reminded of the atrocious nature of his death, in doing so, they reaffirm their pledge to his ideals.

The first thing that pilgrims do upon reaching his shrine is recite the Ziyara, a sacred text which summarizes the status of Hussein. In it, they begin the address by calling Hussein the ”inheritor” of Adam, Noah, Abraham, Moses and Jesus. There is something profound in making this proclamation. It shows that Hussein’s message of truth, justice, and love for the oppressed is viewed as an inseparable extension of all divinely-appointed prophets.

People go to Karbala not to marvel at the city’s landscape – lush with date palms, or to admire the mausoleum’s physical beauty, or to shop, be entertained, or to visit ancient historical sites. They go to cry. To mourn and experience the angelic aura of Hussein. They enter the sacred shrine weeping and lamenting the greatest act of sacrifice ever seen.

It is as though every person has established a personal relationship with the man they have never seen. They talk to him and call out his name; they grip the housing of his tomb; they kiss the floor leading into the shrine; they touch its walls and doors in the same manner one touches the face of a long-lost friend. It is a picturesque vista of epic proportions. What motivates these people is something that requires an understanding of the character and status of Imam Hussein and the spiritual relationship that those who have come to know him have developed with his living legend.

If the world understood Hussein, his message, and his sacrifice, they would begin to understand the ancient roots of Daesh and its credo of death and destruction. It was centuries ago in Karbala that humanity witnessed the genesis of senseless monstrosities, epitomized in the murderers of Hussein. It was pitch black darkness v. Absolute shining light, an exhibition of vice v. a festival of virtue, hence the potent specter of Hussein today. His presence is primordially woven into every facet of their lives. His legend encourages, inspires, and champions change for the better, and no amount of media blackout can extinguish its light.

”Who is this Hussein”? For hundreds of millions of his followers, a question this profound, which can cause people to relinquish their religion for another, can be answered only when you have marched to the shrine of Hussein on foot.

1 kommentar

Sunni shekh berättar historien om Imam Hussein

Sunni Shaykh Hisham Kabbani berättar historien om Imam Hussein  – Han berättar hur folket ville ha Hussein som Khalifa, men att Yazid tvingade folket under hans styre. Mycket värd att lyssna på. (vill ni enbart höra föreläsningen spola fram till ca 10:31. Där börjar han berätta om Ashura osv…

Nästa video samma sak.

Denne sheikh berättar att om de fanns med på Imam Alis tid så skulle de ha stått vid HANS sida i krigen.

Hur kan vi tala om konflikten mellan Sahabas utan att vara respektlösa emot dem och med vederbörlig hänsyn till Ahl al Bait? Dr. Umar and Imam Zaid svarar. From ‘Bringing Worship to Life, Lessons from al Ghazali’ i Chicago’s Masjid al-Faatir. Sheiken säger att han älskar AbuBakr, Umar och Uthman men även att:

”I was taught by ahlulbayt and my sheikhs were descendants of Jafar as-Sadiq, Mosa al Kadhom, Ali ar-Rida…and they are the ones that taught us all these things”

Ashura is for Ahlus-sunnah wal Jama’ah.!

4 kommentarer

Svar på fråga: ”Är det inte ni (shia) som…..?



Är det inte ni (shia) som påstår fruktansvärda saker om Profetens fru?

 Är det inte ni (shia) som påstår fruktansvärda saker, som att Ängeln felade i sitt budskap till Profeten, och påstår att ”budskapet egentligen var ämnat för Ali”?

Är det inte ni (shia) som talar fruktansvärda ord om Abu Bakr (Al Siddiq), som är Profetens närmsta man (Sahaba)?

Är det inte ni (shia) som talar fruktansvärda ord om Omar Ibn al Khattab och om Usman? (Två män som är väldigt nära Profeten)

Är det inte ni (shia) som försöker legalisera olaglig samlevnad mellan man och kvinna (Mutaa), genom fel tolkade verser ur Koranen?

Och här försöker du påstå att vi (Sunni muslimer) var de som dödade Imam Hussein, och att ni inte skulle göra det för att han var ”er” ledare?

Om ni kan tala illa om Profetens fru Om ni kan tala illa om Profetens närmsta Om ni kan tala lögner om Ängeln Om ni kan legalisera det olagliga, och ihärdigt försöka backa upp er av Guds heliga ord.

Varför skulle ni då inte kunna döda ”er” ledare?


Kära SM,

Du ställer mig många frågor som startar med ”ÄR det inte ni…?” Och på alla dessa måste jag tvivelsutan svara ”Nej!”

För det är inte vi(shia) som fäller sådana påståenden. Det är de som är emot Ahlulbeit som kommer med sådant tal. Jag vill komplettera dina frågor med att säga att vår, Shias, ståndpunkter i precis de frågor du tar upp ligger helt i linje med Koranen. Vi använder ingen annan vågskål än Koranen. Jag vet inte vad ni använder er utav, men det verkar inte som att ni använder er utav Boken när ni ska bedöma och värdera sådana viktiga saker som de du tar upp.

För det första så råder jag dig att inte tro på de påståenden som du hör ifrån dina sunnibröder, som ständigt mässar om att VI påstår att Ängeln gick fel och istället för att gå till Profeten Muhammed gick till Imam Ali. Detta är ren och skär lögn och du bör kunna ta reda på detta mycket enkelt genom att t.ex googla upp sidor på internet där vi shia skriver om Islam. Jag tycker att du ska göra det, om inte annat för att sedan komma tillbaks till mig och ‘bevisa’ för mig att du har rätt. Finn reda på, ifrån shiaislamiska källor, att vi tror precis det som du påstår – dvs att ängeln Gabriel ”gick fel”. Istället för att bara lyssna på hörsägen tycker jag att du ska kolla upp och sedan kan du konfrontera mig med källor och dylik fakta. Jag utmanar dig!

Sen var det sista påståendet förmodligen bland det dummaste jag någonsin har hört. Är det så ni diskuterar och argumenterar mellan varandra? Har du en susning om vad historien om Imam Hussein handlar om? Ickemuslimska historiker och filosofer i väst känner mycket väl till den, så det borde även du vara intresserad att ta reda på. Vet du vem, enligt ALLA historiska källor – både sunnitiska, shiitiska och ickemuslimska – det var som Imam Hussein protesterade emot? Vet du varför han blev dödad? Han kunde ha undvikit att bli dödad, men vägrade. Det enda han behövde göra för att få leva var att acceptera ‘baya’ till den s.k. ‘khalifen’ Yazid ibn Mauwiya. Om han, vår Profets barnbarn ren och äkta som han var, hade underkastat sig den helt öppna syndaren Yazid så skulle Imamen ha kunnat leva vidare. Men Imam Hussein sa: ”Hellre dö med värdighet än att leva ett liv i förödmjukelse!”

Jag antar att du har någon som du ser upp till, åtminstone när det gäller religionsfrågor? Någon du lyssnar allra särskilt på och vars ord väger tungt hos dig? Skulle du kunna tänka dig att döda den personen, bara för att på något konspiratoriskt vis kunna ‘sätta dit’ shiamuslimer för det? För att ‘bevisa’ att de har fel/gör fel osv…? Jag tvivlar, och att ens tänka ut en sån tanke säger mer om de som viskar i dina öron, än det gör om oss som shia.

Sahih Muslim har ett helt kapitel i sin bok som heter ”Chapter of Nikah”, och i det kapitlet har han ett underkapitel som heter ”Chapter of Muta”. Jaber ibn abdillah Ansari, Salamah, Abdullah ibn Masood(som levde med Profeten) sa: ”Vi var på en expedition tillsammans med Profeten, och vi led utan ett överflöd av våra begär. Så vi frågade Profeten: O Rasolollah, är det tillåtet att vi kastrera oss själva eller att tillfredsställa oss själva?” Profetens svar var: ”Detta är förbjudet inom Islam. Men ni är tillåtna äktenskap under ‘istimtah’ (mutah)” Jaber ibn abdillah sa alltså att de var tillåtna att ingå muta-äktenskap, då de var borta från sina hem. Salamah och Abdullah har lämnat likadana återberättelser. Så de har alla bekräftat att då de var långt borta ifrån sina kvinnor så var det tillåtet att ingå ‘istimta'(muta) temporärt äktenskap.

Enligt sunnikällor blev dock mutah upphävt och bannlyst absolut tidigast 7 år efter hijra. Sunnikällor säger att det skedde under slaget vid Khaybar. Återberättarna säger att det var Imam Ali(på uppdrag från Profeten) som meddelade ett tillfälligt förbud att äta åsnekött, vitlök, och man fick inte göra mutah. Kanske berodde detta temporära förbud på att man skulle kunna kriga bättre, jag vet inte? Men vad vi känner till idag så är i alla fall åsnekött och vitlök inte förbjudna att äta för oss muslimer, varför skulle då mutah fortsätta vara förbjudet? För en mer detaljerad redogörelse om Mutah, och om vem som förbjöd den(dvs gjorde bidah) kan du läsa i DETTA och DETTA inlägg (med sunnikällor så att du kan verifiera det från era egna böcker). Men för att göra ett tillägg till de inläggen så sa Imam Sadeq: ”Gör inte mutah med en kvinna som begår ‘zinna'(äktenskapsbrott)”. En man frågade då: ”Hur vet jag vilken kvinna som gör zinna eller inte?” Imam Sadeq sa: ”En kvinna som inte bryr sig om ifall du gör mutah eller inte!” Han sa även: ”Om du är gift, och vill göra mutah med någon och inte har tillstånd ifrån din fru att göra det – då är du förpliktigad att bli dömd till piskning!!” Så att mutah får användas hur som helst, är en lögn som tyvärr sprids bland sunnimuslimer, men tyvärr även bland shiamuslimer.

Som du kommer att se i länkarna ovan så finns i Koranen dokumenterat om mutah-äktenskap. Däremot har jag aldrig hört om någon Koranvers som talar om Misyar eller Urfi-äktenskap. Ändå praktiseras dessa båda hos sunnimuslimer. Visserligen pågår stora diskussioner om dessa typer av äktenskap, men ingen säger att det är otillåtet. På sin höjd säger de:  ”there is a big difference between what is Islamically valid and what is socially acceptable”. (länk i citatet leder till sunnimuslimskt uttalande om urfi) Så bara för att något kanske rent socialt anses opassande, så är det alltså inte olagligt. Även dessa typer av äktenskap kan missbrukas, (läs i länken) precis som en del kan missbruka(helt olagligt) mutah. Det kanske är något att kontemplera över?

När det gäller din första fråga så skulle jag kunna lämna ett långt inlägg här. Men jag tror att det är bättre, och mer intressant, för dig att få höra mer detaljerat utav ett proffs som har läst och studerat ämnet. Lyssna på nedan föreläsning(video), så får du möjligheten att – precis som jag nämnde tidigare – få tillgång till vad shiamuslimer egentligen följer och går efter när vi värderar och bedömer saker och ting. Sedan kan du gärna återkomma till mig, när du vet hur vi tänker, så kan vi fortsätta diskussionen efteråt. Dvs om du tycker att det är fel att vi, de facto, följer Koranen när det gäller Profetens fruar. Och detsamma gäller Profetens sahabah: Till och med Koranen säger tydligt till Profeten att bland de som befinner sig nära honom finns många Munafeqin, många av vilka Profeten redan känner till, men även sådana som bara Gud har vetskap om! Alltså var alla Sahaba inte lika. Enligt Koranen platsar man i Helvetet om man är Munafeq, eller hur? Gå gärna och kolla om detta, ur shia synpunkt och återkom sen till mig och meddela mig vart jag har fel där? Om du inget hittar, står jag gärna till tjänst. Jag LÄNKAR HÄR till ett inlägg där jag visar att alla utav Profetens Sahaba var på Imam Alis sida.

Du säger att AbuBakr, Umar och Uthman var Profetens närmsta män. De fanns absolut i närheten utav Profeten, men ingen kom honom närmare än Imam Ali om vilken Profeten sagt:

”Det har uppenbarats för mig att Ali har tre exklusiva meriter: de är att han är muslimernas ledare, de rättfärdigas imam, och ledaren för dem vars pannor utstrålar de troendes märke. ”

Mustadrak al-Hakim page 138, Vol. 3. Kanz al Ummal, page 157, Vol. 6, is hadith 2628. Also quoted by al-Barudi, Ibn Qani`, Abu Na`im, and al-Bazzar

(Obs! Källorna är ifrån sunnimuslimsk litteratur, för de som inte känner igen namnen på böckerna)

Andra sunnikällor säger:

”Wisdom has been divided into 10 ( ten ) parts, and 9 (nine) of these are possessed by Ali, and the remaining has been divided among the rest of the people.”

Så: värdesätter man Profetens ord (och Guds uppenbarelser) mer än khalifernas, så inser man att Imam Ali var den visaste personligheten, och muslimernas ledare efter Profetens bortgång(enligt Guds uppenbarelse). Varför skulle man välja någon annan än den bäste som khalif, om det inte vore för egen vinning och maktbegärs skull? Och vem var det som valde de tre första khaliferna? Var det folket? Var det Gud? Profeten? Vem? Frågor jag gärna vill att du svarar mig på, om du vill vara så vänlig?


21 kommentarer

Historien om Imam Hussein 1 – vägran att svära trohetseden


Slaget vid Karbala ägde rum den 9 -10 oktober år 680, enligt muslimsk tideräkning den 10 Muharram under det 61:a islamiska året. Slaget stod mellan profeten Muhammeds dotterson Hussein ibn Ali tillsammans med dennes armé och Yazid Ibn Muawiyas armé. Yazid Ibn Muawiya var den dåvarande umayyadiska kalifen.

Imam Hussein försvarade inte bara islams ära och liv, utan även folkets värdighet, framför fiendens ansikten. Slaget vid Karbala, och det som föregick detta, påminner oss om att monarkier och demokratier idag gör precis motsatsen till det. En falsk exteriör av demokrati råder i många länder, men till sitt väsen är de diktaturer. De tycks ha en stark relation till folket. Men de har underdåniga beteenden gentemot nationer som är mäktigare än deras egna, och dessa prioriteras mer än det egna folket. Till och med ledarna för stora och mäktiga länder är under fullständig kontroll utav företag, banker, organisationer och sionister – och är helt förslavade utav dem, och uttalar sig bara precis så som de vill att de ska för att inte misshaga dem, allt för att själva få fortsätta vid makten – det är sig själv ledarna bryr sig mest om, inte folket. När regeringar (ledarna) accepterar denna förnedring och underkastelse, kommer även deras folk så småningom att tvingas in under denna förödmjukelse. Det var detta som Imam Hussein reste sig upp emot.

Nedan dokumentär är en del av 10 i en detaljerad redogörelse utav historien om Imam Hussein, jag rekommenderar de som vill fördjupa sig i ämnet att se dom.

Lämna en kommentar

Happy Eid el Ghadir


Idag, den 18e Dhul-Hajjah, åtta dagar efter pilgrimsfärdens avslut, firar vi Eid el Ghadir som en hyllning till att Imam Ali blev utsedd som Profeten Muhammeds efterträdare i att förklara och uttolka Guds budskap, Koranen, åt folket.

Under profetens sista hajjfärd uppmanade Gud honom flertalet gånger att meddela folket vem hans efterträdare skulle bli, så att de som inte ännu förstått det skulle bli säkra på saken. Men då Profeten visste hur folket skulle reagera så drog han ut på det hela tiden. Tillslut varnade Gud honom med följande vers:

(1) [5:67] ”FÖRKUNNA, du Sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!”

Så på hemvägen ifrån hajj gick Profeten, vid källan Ghedir Khum, upp på en predikstol han låtit upprätta där, och höll ett långt tal där Han läste upp över etthundra koranverser och varnade människorna för deras gärningar och framtid. Sedan sade Han: ”Det verkar som att tiden för Herren att återkalla Mig har närmat sig, och jag måste svara på detta. Jag lämnar två stora ting som om ni håller fast vid dem kommer ni inte gå vilse ända till Domedagen. Dessa två ting är Koranen och mitt Ahlulbayt. De kommer inte att separeras ifrån varandra fram till den dagen de återförenas hos mig vid dammen i Paradiset(Kauthar)”

Vidare sade Profeten: ”Har inte jag mer utövanderätt över de troende, än vad de har över sig själva?” Människorna svarade: ”Jo, O Guds Sändebud.” Profeten(frid och välsignelser vare med Honom och Hans heliga Hushåll) lyfte då upp Imam Alis hand och sade: ”Den som jag är mästare till är Ali mästare till! O Min Herre och Gud, var en vän till den som är vän med Honom och var en fiende till den som är en fiende till Honom, hjälp den som hjälper Honom och överge den som överger Honom.”

Denna händelse har många Muhaditheen (de som dokumenterar traditioner) dokumenterat vilket innebär att den obestridligen är tillförlitlig. Bland de som dokumenterat denna tradition är Sahih Tirmidhi, Sunan ibn Majah, Khasa’is an-Nisa’i, Mustadrak al-Hakim, Musnad ibn Hanbal, adha’il as-Sahaba of ibn Hanbal, Tasfeer al-Kabir by Fakhrud Deen ar-Razi, al-Bidayah wa Nihaya by Ibn Kathir och många andra. Alla dessa lärda är bland de mest kända och respekterade lärda i den Islamiska historien.

Omedelbart efter att Profeten hade talat klart, uppenbarades följande Koranvers till Honom:
”Förnekarna av sanningen har nu misströstat om [att kunna göra slut] på er tro. Oroa er därför inte för dem – frukta Mig! DENNA DAG har Jag fullbordat er religion för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att ‘underkastelse under Guds vilja'(islam) ska vara er religion.” (Surah al-Ma’idah, 5:3)

När Profeten var färdig med sitt tal, bad han alla att ge sin trohetsed till Imam Ali(frid vare med Honom) och gratulera Honom. Då sade Umar och Abu Bakr: ”Bra gjort, O Abu Talibs son! Du har nu blivit alla de Troendes Mästare!”

(1) Några Sunni referenser som bekräftar att uppenbarelsen av Koranversen 5:67 kom precis innan Profetens tal i Ghadir Khum:

(1) Tafsir al-Kabir, by Fakhr al-Razi, under commentary of verse 5:67, v12, pp 49-50, narrated on the authorities of Ibn Abbas, al-Bara Ibn Azib, and Muhammad Ibn Ali.
(2) Asbab al-Nuzool, by al-Wahidi, p50, narrated on the authorities of Atiyyah and Abu Sa’id al Khudri.
(3) Nuzul al-Quran, by al-Hafiz Abu Nu’aym narrated on the authorities Abu Sa’id Khudri and Abu Rafi.
(4) al-Fusool al Muhimmah, by Ibn Sabbagh al-Maliki al-Makki, p24
(5) Durr al-Manthur, by al-Hafiz al-Suyuti, under commentary of verse 5:67
(6) Fathul Qadir, by al-Shawkani, under commentary of verse 5:67
(7) Fathul Bayan, by Hasan Khan, under commentary of verse 5:67

8 kommentarer

Dags att slå sönder den sista avguden som hotar Guds hus



Efter att ha erövrat Mecka, förstörde den heliga Profeten (S) alla avgudar som hade placerats i Guds hus Kaba. Under det att han förstörde den ena idolen efter det andra reciterade han följande vers ur Koranen:

”Säg,Sanningen har kommit och då har lögnen vikit; ja, lögnen är dömd att vika!”. (Koranen, 17: 81).

Profeten lämnade denna värld efter att ha slutfört Guds budskap. Men genom honom, informerade Gud tydligt mänskligheten att fullbordandet av Hans budskap inte innebär att ondska i världen är slut. Den kommer att fortsätta så länge mänskligheten existerar. Det kommer att finnas människor som står på Satans sida, vars uppdrag är att sprida ondska på alla möjliga sätt. Så länge människan existerar kommer det alltså att finnas de som kommer att föra med sig lidande och förstörelse i världen, men det kommer lika säkert att finnas människor som motsätter sig deras orättfärdiga handlingar.

Historien om det Saudiska Salafihuset är av en fullkomligt destruktiv och elakartad karaktär. Förs och främst kallas det ockuperade landet för ”Saudiarabien” sedan 1922. Denna familjen Saud är besatt utav en bokstavligt talat fascistisk tolkning av islam, och genom detta har huset Saud undergrävt varenda aspekt av islam.

Först började de med att förstöra inslag i den lokala sunnitiska och shiitiska kulturen genom att förbjuda kulturella sedvänjor som båda dessa riktningar av islam har. Detta åtföljdes av fysisk eliminering av shiamuslimerna. Källan till den saudiska rikedomen, oljan, finns i de östra delarna av landet, och har alltid varit ett shia-dominerat område. Sedan upptäckten av olja, har Saudi-Salafis tvingat shiamuslimerna att flytta till andra områden.

För att förstöra shiamuslimernas identitet och kultur, har saudierna infört den ena begränsningen efter den andra på dem. De åtnjuter väldigt få mänskliga rättigheter. Följande artikel är en krönika över de omänskliga förhållanden som shiamuslimerna i Saudiarabien har att leva efter:

CNN Report: The Persecution of Shia Muslims in Saudi Arabia

Men det är inte shiamuslimerna som har mött den största förstörelsen som skett från saudiernas händer. Den salafistiska ideologin har ensamt förstört allt som islam står för. Inte ens Koranen har skonats av Huset Saud. Genom att kalla denna underminering av Koranen ”Wahabi Koranen”, noterar Stephen Schwartz som skriver i The Weekly Standard:

”Den Wahhabitiska Koranen är anmärkningsvärd i detta; medan muslimer tror att deras heliga text dikterades av Gud och inte kan ändras , hittar man i den saudiska engelska versionen av Koranen tillägg, till den ursprungliga, för att ändra dess mening i en radikal riktning . Till exempel är det inledande kapitlet , som kallas Fatiha , och reciteras i muslimernas daglig bön och ( bland icke – wahhabiter ) även i åminnelse över de döda . De fyra sista raderna i Fatiha läses, i en normalt återgivande av det arabiska originalet (som denna översättning NJ Dawood , utgiven av Penguin Books) : Led oss ​​på den raka vägen , /den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gått vilse!

Wahhabi Koranen återger dessa rader : Led oss ​​på den raka vägen . / Vägen för dem på vilka du har skänkt Din nåd , inte den väg bland dem som har förtjänat din ilska ( såsom judarna ) , och inte heller bland dem som gick vilse (som de kristna ) . Wahhabi Koranen skriver denna översättning vid sidan av den arabiska texten som inte alls innehåller någon hänvisning vare sig till judar eller kristna .”

Och som om undergrävandet av den heliga Koranen inte var tillräcklig så har saudierna hårdnackat förstört det fysiska islamiska arvet. Ta t.ex Bibi Khadijas hus, den första av Profetens fruar och mor till hans älskade dotter Fatima. Detta hus var den plats där Profeten mottog många uppenbarelser från Gud, därav dess helighet. Den saudiska regimen har förvandlat platsen där hennes hus låg till offentliga toaletter. Ja precis – offentliga toaletter. Detta är deras kärlek till islam! Är inte detta ett tydligt sätt att förringa Profeten på?

Sedan har vi Jannat ul Baqi, den begravningsplats där Profetens familj; mor, far, fruar, barn och vänner (sahabas) begravdes. Saudierna har utplånat gravarnas totala existens. Notera att försök gjordes även att jämna Profetens egen grav med marken, men detta övergavs tillslut: I filmen nedan ser ni hur gravplatsen såg ut före(senare delen av videon, det ni kanske tror är hus eller moskéer är gravvårdar) och efter(inledningen av videon):

Wahhabi/salafis anser det stötande (och haram) att upprätta gravvårdar för profeter och dennes familj. Jag skulle vilja se hur den saudiska familjens gravar ser ut idag? Om deras gravar är utmärkta mer noggrant och synligt än profetens nära och kära, då anser de alltså att familjen saud är viktigare på alla sätt än hela det islamiska kulturarvet!

Några andra ”fjädrar” som man kan hitta Salafi-kronan är:

  • Förbud för egyptiska pilgrimer som använder sina besök till Kaba i en festlig stämning och spelar musik.
  • Festliga högtider som observeras av Shia pilgrimer.
  • Ett stort arbete med att segregera män och kvinnor under pilgrimsfärden.
  • Demolerandet av Banu Hashims gravar, stammen som Profeten (frid vare med honom) tillhörde.
  • Förseglandet utav Evas grav med betong(Eva= den första kvinnan på jorden).
  • Förstörelse utav Sayyid Imam al-Uraidhi ibn Ja’far al-Sadiqs (profetens barnbarns) grav, med hjälp av dynamit.

Listan är lång. Följande videoklipp berättar också den sorgliga historien om förstörelsen av viktiga landmärken från det islamiska arvet:

Nedan brittiska Sunnirörelsens kommitté har föreslagit en kampanj för att stoppa förstörelsen av det islamiska arvet och dess platser.

Varje år, vid tiden för Hajj, misshandlas rutinmässigt muslimer – som vill erlägga böner vid Jannat ul Baqi – utav de saudiska soldaterna. Det argument som saudierna ger är att Hajj är ett tillfälle för att be till Gud och sedan åka hem. Man måste fråga sig: Vad är syftet med att utföra Hajj? Den stora sufin Mansur Hussain al-Hallaj gav bästa möjliga svaret på denna fråga när han installerade en stenkub på bakgården av hans hus och började cirkulera runt den. Till hans förbryllade samtalspartner sade han, ”Om hajj inte har större betydelse än att cirkla runt en sten, så kan jag lika gärna göra det på min egen bakgård.”

Men det är just vad de saudiska kungligheterna, med dess Salafi-ideologi, vill att pilgrimerna ska göra. Och de ignorerar fullständigt att hajj är en av de få tillfällen, kanske den enda, när muslimer från hela världen kan mötas och diskutera sina problem. Hajj en alltså i princip ett ypperligt tillfälle för yttrandefrihet och en stor möjlighet att andas frihet på den heligaste muslimska platsen i världen.

Men yttrandefrihet är bannlyst utav Huset Saud. Det är därför den saudiska armén dödade hundratals iranska pilgrimer som 1987 skrek slagord emot Israel och USA (ingenting mot huset Saud). Och det är samma Saudfamilj, som uppmuntrar och underlättar syriska pilgrimer att arrangera demonstrationer mot den syriska regeringen under Hajj.

Hade Saudi-Salafi fascismen varit en fråga om inter-muslimska oenigheter, kan världen ignorerat det. Men så är inte fallet. Stormuftin Sheikh Abdul Aziz bin Abdullah som under sin predikan under Hajj hävdade att islam var en fredlig religion var bara ett hån emot hela den civiliserade världen. Detta är samme man som bara ett par veckor innan hade utfärdat en fatwa som säger att alla kyrkor i Mellanöstern bör förstöras: Källa:

Läs The Washington Times artikel om Grandmuftins fatwa

Vad världen måste inse är att huset Saud inte bara är en fiende till islam, de är den mänskliga civilisationens verkliga ärkefiende. Oavsett om du är kristen, jude, eller hindu så är du godkänd att dödas enligt salafistiska teologiska påbud. Genom intjänade pengar ifrån olja och hajj , har Saudhuset pumpat in miljarder dollar i ”pedagogiska” institutioner i västvärlden. Det tänkesätt som skapas i dessa institutioner är hatiska och paranoida. Dessa av Salafi förgiftade institutioner kommer aldrig att tillhöra sina värdländers kultur och miljö.

De kommer alltid att se på de länder som de fått öppna sina institutioner i, som fientliga platser som antingen ska reformeras eller förstöras . För att göra världen till en fridfull plats , måste det styrande Saudihuset stoppas . Ett sätt är att hålla ett öga på de pengar som kommer från Saudiarabien och in i dessa länder. Men ännu viktigare är att det bör finnas en gemensam ansträngning för att göra Mecka och Medina till oberoende internationella islamiska städer som regleras av ett internationellt organ där muslimer av alla övertygelser har auktoritet .

Detta organ ska ha kontroll över de miljarder dollar som intjänas ifrån pilgrimer varje år . Dessa pengar kan spenderas på att skapa institutioner för högre utbildning och olika muslimska välgörenhetsprojekt. Att dee hittills intjänade miljarder som familjen Saud har tillskansa sig har spenderats på att främja terrorism och Saudiprinsarnas beskydd utav kasinon och bordeller – är väl känt . Heliga pengar som kommer från heliga ritualer bör användas till välgörande och konstruktiva ändamål. Om inte detta sker, bör omvärlden förbereda sig för den rena ondska som kommer från Huset Saud .

Den heliga Profeten förstörde alla avgudar i Guds Hus. Men det finns en idol kvar att krossa – Saudistyret och dess wahhabitiska avträde.

11 kommentarer

En tidlös ledare

En länge önskad, och väntad, dokumentär(kan man kalla det så?) om Imam Ali. Det är i alla fall en sammanfattad dokumentering utav honom, hans liv och gärning. Mycket fint gjord. Det är så roligt att se den yngre generationen kämpa på och levandegöra islam, på ett sätt som den äldre generationen tyvärr inte gjort hittills – på svenska dessutom!

I highly recommend ! Ta fram chipset och luta dig tillbaks 🙂

2 kommentarer

Wudho – skillnader mellan sunni/shia

En läsare, Theres, ställde nedan fråga – tillsammans med fler frågor som ni kan hitta HÄR:

5. Varför tvättar sig shia från armbågen ner till handlederna. Jag har själv läst i Koranen att man ska tvätta sig från handlederna upp till armbågarna. (Koranen 5:6) Hur kan då en imam ändra på Guds ord.?? Jag kan inte tro att Gud har angett fel sätt i Koranen..Koranen är 100% rätt o ren!


TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna, och stryk med [de våta] händerna över en del av huvudet och fötterna upp till fotknölarna. [Koranen 5:6]

I denna vers har två imperativa former använts: (1) ”faghsilu” som betyder ”tvätta” (i versen ovan används det något gammaldagsa ordet ‘två’), och (2) ”wamsuhu” vilket betyder ”torka/bestryk/gnugga”. Rent grammatiskt är det uppenbart att den första imperativa formen (”tvätta”) hänvisar till två objekt som är ”ansikte”(wujuhukum) och ”händer/armar” (aydiyakum), medan den andra imperativa formen också hänvisar till två objekt som är ”en del av huvudet” (ba’rao’sekum) och ”fötterna” (arjulakum).

Då det arabiska ordet ”ayd” (i ordet aydiyakum) representerar själva handen(som man greppar med) samt armen ända upp till axeln(med ett enda ord) så måste det därför specificeras mer exakt vilken del av armen som ska vara med i tvagningen, ifall inte hela armen ska inkluderas. Därför beskrivs i versen att man ska tvätta ”händer samt armarna upp till armbågarna” och alltså inte inkludera den delen av ”aydiyakum” som är ovanför armbågen. (Fråga en arab hur man säger ”hand” på arabiska. Hen kommer att säga ”ayd”(eller ”id”), fråga sedan hur man säger ”arm”, du ska se att du kommer att få samma svar på båda frågorna.)

Nu kommer vi till en av de viktigaste skillnaderna mellan Shia och Sunni i sättet att utföra wudhu. Sunniter tvättar underarmen från fingertopparna upp till armbågarna, och Shias tvättar underarmen från armbågen ned till fingertopparna. Så som nämnts i förra stycket ovan så betyder inte orden ”upp till armbågarna” att man ska tvätta från fingertopparna till armbågen eller vice versa, dessa ord anger endast den del armen som skall ingå i wudhu.

Hur ska vi då tvätta våra underarmar: från armbågen eller från fingertopparna? Svaret på detta problem anges i Sunnah. Ett av ansvarsområdena för Profeten var att förklara detaljerna i, och praktiskt visa hur, man följer de lagar och regler som finns i Koranen. Och, förvisso är det genom ahadither ifrån Imamerna av Ahlubayt som är det mest autentiska sättet att lära sig Profetens metod för att utföra wudho.

Zurarah bin A’yun berättar följande hadith: ”Imam Muhammad al-Baqir (A) sade: ‘Borde inte jag beskriva för er hur Guds Sändebud utförde wudhu?” Vi sade, ‘Ja.’ Vatten hämtades, och Imamen tvättade händerna, sedan avtäckte han sina underarmar. Han doppade sin högra hand i kärlet och öste den full med vatten och hällde det på pannan, han lät vattnet droppa till slutet av hans skägg och sedan drog han hela sin handflata över sin panna och ansikte en gång. Sedan doppade han sin vänstra hand (i kärlet), fyllde den (med vatten), hällde det på hans högra armbåge och sedan strök han med sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingertopparna. Sedan öste han (vatten) med sin högra hand, hällde det på sin vänstra armbåge och sedan drog han sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingerspetsarna. Sedan strök han den främre delen av huvudet och den övre sidan av fötterna med vätan på hans vänster och höger hand.”[Wasa’il, vol. 1, p. 272]

Vidare angående skillnader i wudhu för de som intresserar sig för andra detaljer:

Shia och Sunni lärda är överens om att det finns fyra obligatoriska steg i wudhu, övriga punkter; som att tvätta händerna, munnen och näsan (tre gånger) är enbart önskvärda. Den obligatoriska delen har förklarats i ovan angiven vers. Om vi går igenom denna vers finner vi att den bara innehåller tre delar. Den första delen tilltalar de troende när de står upp för bön, den andra delen uppger de kroppsdelar som måste tvättas och den tredje delen uppger vilka delar som ska strykas eller gnuggas. Låt oss se översättningen av ovanstående vers en gång till:

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.”

Efter att ha riktat sig till de troende, har de kroppsdelar som ska tvättas, nämnts efter ”faghsulu” (=tvätta) och de delar som ska bestrykas nämnts efter ”wamsahu” (torka/bestryk). Detta är en extremt tydlig vers och verkligen lätt att förstå.

Det råder oenighet mellan shia-sunni angående utförandet av wudhu och denna oenighet handlar om sista delen av ovanstående vers. Den shiitiska uppfattningen anges tydligt: två kroppsdelar ska tvättas under wudhu, dessa är ansikte och armar – och de två kroppsdelar som ska bestrykas med de fortfarande våta händerna(man ska alltså inte blöta händerna igen efter tvätt av armar), är huvud och fötter. Den shiitiska översättningen av versen har citerats ovan. Muhammed Knut Bernström har i den svenska översättningen i parentes lagt till ordet ”två”(som i ”tvätta”) för att passa den sunnimuslimska tolkningen, men ordet finns inte där i det arabiska originalet. Nedan presenteras översättningar av kända Sunnilärda. Sheikh ul Hind Maulana Mehmood ul Hasan översatte denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du står upp för bön, tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryk huvudet och fötterna upp till anklarna.”
Översättning av Koranen med ”Shaykh ul Hind” Maulana Mehmood Ul Hasan, tryckt i Lahore

En annan Sunni kommentator, forskaren och Deobandi-profeten , översätter Maulana Ashraf Ali Thanvi denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du är på väg att stå upp för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och stryk händerna över huvudet och även fötterna upp till anklarna.”
Översättning Maulana Ashraf Thanvi, sid 171, utgiven av ‘Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore, tryckt år 1954

Detta var den första översättningen av Thanvi, men en senare utgåva som publicerades av Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore har förändrat översättningen något såhär:

”O Troende! När du är på väg att stå för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och för handen över huvudet och tvätta även era fötter tillsammans med anklarna ” Översättning av Koranen, Maulana Ashraf Thanvi, utgiven av Taj Company.

Sunni kommentatorer lägger ofta till ordet ”tvätt” inom parentes för att bevisa sin övertygelse, ett ord som alltså egentligen inte finns med i Koranen på det stället.

Hur tvättade Profeten wudhu?

De beskyller shiamuslimer för att vara vilseledda när det gäller att bestryka huvud och fötter under wudhu, istället för att tvätta hela huvudet/öronen/nacken/ och kallar denna praxis grundlös. Vi kan ju fråga dessa vem som är bättre än Profeten(s) att beskriva det korrekta sättet att utföra wudhu? Ahle Sunnah-böckerna har Hadither som visar att Profeten själv beströk sina fötter och bad också Sahabahs att göra detsamma. Vi läser i Abu-Dawud – ”Book of Prayer” (Kitab Al-Salat) Bok 3, nummer 0857:

Berättat av Rifa’ah ibn Rafi ‘:
”Guds Sändebud sade: Er bön är inte komplett förrän ni utför tvagningen perfekt, så som Gud, den Upphöjde, har gett order. Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryka sitt huvud och sina fötter upp till anklarna. Sen ska ni upphöja Gud och lovprisa Honom. Sen ska ni recitera Koranen så mycket som det är praktiskt möjligt för er.”

Så står det i den arabiska versionen, men föga förvånande: i den officiella engelska versionen av denna tradition, har den sunnitiska översättaren lagt till ordet ”tvätta” inom parentes för att säkerställa att den traditionen passar in i den sunnitiska huvudfårans tro. Texten med parentes läses:

”Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och torka huvudet och (tvätta) fötterna upp till anklarna.”

Så står det i den engelska versionen (jämför alltså med originalet ett halvt stycke ovan.) Läs citatet ovan, utan det som står i parentesen så har du helt korrekt version.

Sahabas vittnar om att Profeten beströk fötterna med handen vid wudhu

Sahabah omvittnade också den Heliga Profetens tvagning och det framgår av dessa uttalanden att den Heliga Profeten brukade stryka sina fötter istället för att tvätta dem.

Abi Malik Al-Asha’ari:

Vi läser i Musnad Ahmed bin Hanbal, Volym 5 Hadith 21825:

”Muhammad Ibn Jaffar berättar från Saeed som återberättat från Qutada från Shaher Ibn Hushab från Abdul Rahman Ibn Ghanam från Abi Malik Al-Asha’ary som sade till sitt folk:” Samla er att be som Profeten bad”. När de samlats bad han om en skål med vatten för att utföra tvagningen (wudhu). Han sköljde sin sin mun, inhalerade vatten i näsan, tvättade sitt ansikte tre gånger, tvättade sin arm tre gånger, strök sitt huvud och övre delen av hans fötter, sedan bad han … ”

Vittnesmålen från Abi Malik Al-Asha’ary att han bad som den heliga Profeten och att han under wudhu beströk sina fötter, istället för att tvätta dem, är ett tydligt bevis på Profetens sätt att tvätta wudhu.

Uthman bin Affan:

Imam Ahmed noterar följande traditionen i hans Musnad, volym 1 Hadith 391:

”Hamran sa: Uthman bad om vatten och utförde tvagning, han sköljde, inhalerade in vatten i näsan och sedan tvättade han sitt ansikte tre gånger sedan tvättade han armarna tre gånger sedan beströk han huvudet och övre delen på fötterna. Då log han och sa: ”Kommer du nu att frågar mig varför jag log?” Han blev då tillfrågad: ”Nå, varför log du?” Han svarade: ”Jag såg Profeten (S) be om vatten nära denna platsen, sedan utförde han tvagning så som jag just har gjort, sedan log han(profeten) och sa, ”Undrar ni varför jag log?” Då svarade de: ”Oh Allahs Budbärare varför log du?” Han (s) svarade: ”Sannerligen, om slaven ber om tvagning och tvättar sitt ansikte, kommer Gud att avlägsna varje synd som hans ansikte gör, om han tvättar sin arm gäller detsamma för dessa, och om han stryker sitt huvud, kommer samma resultatet att gälla( för huvudet), om han stryker ovansidan av sina fötter gäller samma resultat (för varje fot).”

Denna hadith kan också läsas i Musnaf Abi Shaybah, vol. 1 sid 18.

Maula Ali(A):

Imamen i Ahle Sunnah Ibn Abi Sheybah registrerar följande tradition i hans Musnaf:
حدثنا وكيع عن الأعمش عن أبي إسحاق عن عبد خير عن. علي قال: لو كان الدين برأي كان باطن القدمين أحق بالمسح من ظاهرهما ولكن رأيت رسول الله صلى الله عليه وسلم مسح ظاهرهما

”Abd Khair berättar: Ali sade:”Om religionen grundades på (folks) omdöme, så bör undersidan av fötterna vara värdigare att torkas av än överdelen av fötterna, men jag såg Allahs Budbärare (s) torka fötterna på ovansidan(vid wudhu).”

Umar bin al Khattab:

Allamah Jalauddin Suyuti under kommentaren av versen om wudhu i hans aktade Tafsir Dur al Manthur skriver:

”Al Tabarani nämns i Al Awsat att han sa: Att bestryka fötternas ovansida nämndes framför Umar, Sa’ad och Abdullah bin Umar, så han sa: Umar är mer kunnig än du. Så Omar sade: O Sa’ad vi förnekar inte att Profeten beströk fotens ovansida”

Ahl’ul Sunnah Ulema har slagit fast att vid tvistefrågor acceptera vad Ibn Abbas sa/gjorde.

Al Hafidh Jalaludeen Suyuti skriver i Tafseer Itqan volym 2 sidan 217:

”Om en tvist uppstår bland Sahaba, är den bästa lösningen att ta hänsyn till Ibn Abbas, eftersom Profeten bad över honom ”O Allah välsigna honom med kunskap”.

Ibn Abbas ska alltså fungera som rättvisande, och han (liksom andra Sahaba torkade/strök sina fötter vid tvagning), och när Sahaba är i konflikt i en fråga då är Ibn Abbas ord av av största vikt.

Vi läser i Sunan Ibn Majah sidan 39, Kitab al wudhu och i Tafseer ibn Kathīr sidan 25, i kapitlet om wudhu:

Ibn Abbas sade: ”För wudhu, bör två delar tvättas och två delar bestrykas med handflatan”. Anas bin Malik sade: ”Koranen gav order om att stryka fötterna med handflatan”.

Vi läser i Umdahtul Qari Sharh Sahih Bukhari, Volym 1 sid 957, Kitab al wudhu:

”Ibn Abbas sade angående wudhu att två delar ska tvättas och två delar bestrykas (med handflatan). Allah(swt) gav order om att bestryka och människor i opposition till Allah (swt) började tvätta istället”.

Samma referens kan läsas i Musnaf Abi Sheybah Vol 1 också:
حدثنا ابن علية عن روح بن القاسم عن عبد الله بن محمد بن عقيل عن الربيع ابنة معوذ ابن عفراء قالت: أتاني ابن عباس فسألني عن هذا الحديث تعني حديثها الذي ذكرت أنها {رأت النبي صلى الله عليه وسلم توضأ وأنه غسل ​​رجليه} قالت: فقال ابن عباس أبى الناس إلا الغسل ولا أجد في كتاب الله إلا المسح.

”Rabyya berättar: Ibn Abbas kom till mig & frågade mig om den hadith där jag berättade att jag såg den Heliga Profeten tvätta sina fötter, då sade Ibn Abbas:” Folket insisterar på att tvätta men jag hittar inget annat i Allahs Boken förutom bestrykning med handflatan”

Jag ber våra motståndare att fundera lite extra på denna fråga.

[* OBS: ovanstående hänvisningar är alla sunnikällor]


Sättet som shia tvättar wudhu på

Tvätta ditt ansikte en gång obligatoriskt och en till gång frivilligt under tvagningen; tvätta på samma sätt båda armarna från armbågen ner till fingertopparna och stryk framsidan av huvudet och ovansidan av båda fötterna (från tå till ankel) med det kvarvarande vattnet som finns på dina händer efter tvätt av armar.

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna från armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.” [Koranen 5:69]

5 kommentarer

Vem är Hussein?

1 kommentar

Varför är inte imamerna nämnda vid namn i Koranen?

Fråga från Linn:

” Vi muslimer tror ju på att Aron var utvald för att hjälpa Moses för att det står så i koranen. Men varför står det då ingenstans i Koranen om att Ali skulle vara utvald till att hjälpa Profeten Muhammad (frid vara över honom) eller om de andra imamerna?
Du svarade mig innan genom att säga att allt inte står i Koranen utan att man använder hadither med, det är givetvis sant men allt grundläggande berättar Koranen om sedan berättar haditherna om detaljerna.”


Mycket bra fråga, Linn. Nog hade det väl ändå varit bäst om Gud låtit skriva ned dessa imamer, helt tydligt, i Koranen, tro inte att jag själv inte har dividerat i denna fråga :)!. Men följ länken nedan för att få ett mer utförligt svar. Jag har fortsatt på ämnet nedanför länken från en annan vinkel. Jag brukar inte vilja ha så långa inlägg, men antingen svarar man ordentligt, eller inte alls – så den som är intresserad av frågan kanske orkar läsa igenom inlägget :):

Varför är inte Imamerna(A) uttryckligen vid namn nämnda i Koranen?

Gud skickade islam till oss genom den helige Profeten.

Profeten lärde oss att be och han själv brukade be, på rätt sätt och i rätt tid. Han lärde oss hur man fastar, och han själv fastade. Han lärde oss hur man gör Haj, betalar Zakat och andra religiösa handlingar, främst genom att han själv brukade utföra nämnda handlingar.
Gud säger i Koranen att människor ska skriva sitt testamente innan man dör. Även den Helige Profeten sade till oss att upprätta ett testamente: är det då möjligt att den Helige Profeten, som själv sagt åt oss att göra detta, själv inte gjorde det?

Är det möjligt att den Helige Profeten själv inte gjorde ett testamente, och där utsåg en efterträdare, så att förvirring inom islam inte skulle uppstå efter honom.? Det kan bara finnas två svar på den frågan:

1. Han lämnade ett testamente och utsåg en efterträdare.
2. Han lämnade inte ett testamente och utsåg inte en efterträdare.

Innan vi går vidare kan vi kika in i historien och studera vad som hände efter den Helige Profetens död, och hur Abubakar utsågs till den första khalifen.

Efter Profetens död samlades några få personer på en plats som heter Saqifa e Bani Saadat där de valde Abubakar som första khalifen. Abubakar valdes alltså som första khalif på infall och nycker ifrån ett fåtal personer. Detaljerna om detta möte finns i många olika sunnimuslimska böcker.

Nu återgår vi till vår första svar.

1. Den Helige Profeten lämnade ett testamente och utsåg en khalif.

Om nu Profeten redan hade utsett en khalif, då hade folk inte någon rätt att utse Abubakar som khalif, inte ens genom val. Abubakr var utvald företrädare för folket, så som vi väljer folk genom allmänna val – han representerar inte den  Helige Profeten. Det åligger inte på folket att lyda och följa honom då hans khalifat inte på något sätt gör honom till den heliga Profetens efterträdare då han utsågs av folk och inte den heliga Profeten.

Om nu Profeten redan hade utsett en khalif vore att välja ut någon genom egna val, att gå emot både Guds och Profetens order, och inkräktar på den rättmätigt utsedde khalifens rätt. Därför är Abubakrs khalifat fel och mot Guds och Profetens order.

Nu diskuterar vi svar nummer två (här ovan).

2. Den Helige Profeten lämnade inte ett testamente och utsåg inte en efterträdare.

Den Helige Profeten gick aldrig emot Guds befallningar, utan lydde Honom i allt. Om Profeten inte utsåg en efterträdare betyder det att Gud inte ville utse en efterträdare. Har Gud gjort ett misstag genom att inte utse en efterträdare till Profeten, och sen åtgärdade folket Hans misstag genom att utse Abubakar?

Om den Helige Profeten inte utsåg någon att efterträda honom betyder det ju att Gud inte ville att Islams angelägenheter skulle vara i händerna på någon. Därför går valet utav Abubakar, som efterträdare till khalifatet, emot Guds befallningar, och likaså Profetens.

Således är Abubakars khalifat fel och följer inte Islam, oavsett svaret på frågorna.


Under Profetens liv var han (Muhammed) den praktiska vägvisaren för de inre och yttre betydelserna av Koranen. I och med hans död, upphörde då denna vägledning? Det är ju tydligt att behovet av vägledning skulle ha varit mycket mer nödvändigt för framtida generationer, som aldrig hade dragit nytta av Profetens närhet. Vissa människor hävdar att följeslagarna uppfyllde denna vägledande roll. Detta påstående stöds inte av någon hadith, för Profeten hade varnat följeslagarna att inte bli kaffirs(otroende) genom att döda varandra.
Sahih al Bukhari Arabiska-Engelska, Volym 9 hadith nummer 198 till 200

Han sade också att prövningar skulle falla över deras hem på samma sätt som regndroppar faller (1) och att några skulle bli avfällingar efter honom (2) och majoriteten skulle förgås i elden (3).
1. Sahih al Bukhari Arabiska-Engelska, Volym 9 hadith nummer 182
2. Sahih al Bukhari Arabiska-Engelska, volym 8 hadith nummer 586
3. Sahih al Bukhari Arabiska-Engelska, volym 8 hadith nummer 587

På samma sätt som en läkare, efter att ha identifierat ett sjukligt tillstånd föreskriver medicin till sin patient, sa också Profeten till sina följeslagare vart de skulle vända sig för vägledning. Under sin avskedspredikan på Arafat förklarade han: ”Jag lämnar er två tunga saker, om ni följer dem kommer ni aldrig att gå vilse, de är Koranen och min Ahlulbeit”.
Sahih al-Tirmidhi, v5, sid 662-663

Predikan riktade sig till följeslagarna, vilket bevisar att även de var benägna att gå vilse om de vände sig bort från dessa två källor. De muslimer, som har hållit fast vid dessa två källor som en evig form av vägledning kallas ”shia” (anhängarna), som definieras av den sunnitiska lärde Ibn Manzur, som ”de människor som älskar vad profetens avkomma älskar, och är lojala mot dennes avkomma”.
Lisan al-‘Arab, av Ibn Manzur, vol. 8, p189

Vi anser att Ahlulbeit var de utvalda vägledarna utsedda av Gud. Andra Khalifas satt vid makten, men de ärvde inte kunskapen, ställningen eller visheten från Profeten, vilket han uttryckligen sagt till sina följeslagare: att Hadhrath Ali hade ärvt Koranen och Sunnah från honom.
Riyadh al Nadira, genom Mohibbudin al Tabari, vol 3 s. 123

När det gäller Ahlulbeits följeslagare (shia), har flera Sunnilärda noterat hadither där Profeten hade sagt att den grupp som Gud beskriver som ”den bästa av de varelser” (Koranen 98 : 7) ”är Ali och hans shia och att de kommer att inträda i paradiset”.
1. Tafsir Ibne Jarir, volym 33 sid 146 (Kairo utgåva) återberättat från Hadhrath Muhammad bin Ali 
2. Tafsir Pascal Durré Manthur av Jalaladeen Suyuti, i sin kommentar av vers 98:7 Volym 6 sid 379 -3 separata kedjor.
3. Tafsir Fatha ul Bayan Volym 10 sid 333 (Egypten upplagan)

Om Profeten sa att ”de bästa av skapelser” är Hadhrath Ali och hans shia; på samma sätt som denna(ovan Koranvers) gäller tills jordens undergång, kommer Alis shia på samma sätt finnas kvar för att ge en praktisk kommentar till Koranen. En del Ahl’ul Sunnah tror att 70.000 muslimer kommer in i paradiset utan att besvara några frågor (1) och Anas bin Malik, berättar att Profeten sade att dessa 70.000 var Ali och hans shia (2).
1. Islam: De grundläggande Trosartiklarna – Enligt Ahl al Sunna wa al Jama’as övertygelser – en modern engelsk översättning av Bahar-e-Shariat delen (Namnlös författare) sid 67 – citerar en hadith om detta.
2. Manaqib Ali al Murtaza, sid 184 i al Maghazli (En forntida Shafi-lärd)

Det finns däremot inga traditioner(hadith), där Profeten garanterade paradiset för några andra följeslagare och anhängare. Dessa hadither bevisar att shia inte är en sekt, som grundades av en fiktiv Abdullah bin Saba(som många säger), utan var anhängare till Ali(när denne levde) och existerade under Profetens livstid.

Shia har, trots århundraden av förföljelse och hatpropaganda, bibehållit sin anknytning med imamerna från Ahlulbeit och hållit fast vid de ”två tunga saker” Profeten pratade om – sökandes tröst i den heliga Profetens garanti när han sa: ”Erkännande av Muhammads familj är frihet från Elden. Kärleken till Muhammads familj är en bro över Sirat. Vänskap till Muhammads familj är en säkerhet från Elden”.
1. Ash-Shifa, sid 142 av Qadi Iyad, (d.544 Hijri) engelsk översättning av Aisha Bewley, Medina Press 1991.
2. Yanabi al-Mawaddah, al-Qundoozi al-Hanafi, 65 §, P370

Profeten sade också:
”Efter mig ska folk uppleva Fitna, ni kommer att splittras i grupper, sedan pekade han på ‘Ali och sade; Ali och hans följeslagare kommer att befinna sig på rätt väg”

[Kanz ul Ummal hadith nummer 33016].

Profeten (s) sade: “Det finns bland er en person som kommer att kämpa för tolkningen av Koranen på samma sätt som jag kämpat för dess uppenbarande.”

Människorna omkring honom kastade nyfikna blickar på Profeten (s) och på varandra. Abu Bakr och Umar var där. Abu Bakr frågade om han var den personen och Profeten (s) svarade nekande. Då Umar frågade om han var den personen så svarade Profeten (s): “Nej, det är han som reparerar mina skor (dvs. Ali).”

Abu Said Khudri sa: “Sen gick vi till Ali och förmedlade de goda nyheterna till honom, han lyfte inte ens upp sitt huvud, utan fortsatte med det han höll på med, som om han redan hade hört det från Allahs Sändebud (s).”

al-Mustadrak, by al-Hakim, v3, p122, som sa att denna tradition är äkta baserad på kriterium från al-Bukhari och Muslim.

al-Dhahabi, also records it in his Talkhis al-Mustadrak and admitted that it is genuine according to the standard of the two Shaikhs.
Khasa’is, by al-Nisa’i, p4

Musnad Ahmad Ibn Hanbal, v3, pp 32-33
Kanz al-Ummal, by al-Muttaqi al-Hindi, v6, p155
Majma’ al-Zawa’id, by al-Haythami, v9, p133

(Jag vill poängtera att alla referenser är från sunnikällor, om det inte redan är förstått)

26 kommentarer

Vad gjorde Abu Bakr till rättmätig efterträdare?



Linn har ställt några frågor till mig,  jag vill tacka dig för dom, och jag uppskattar dina egna kommentarer. De visar att du känner till din islam,  från sunniperspektiv, och det respekterar jag verkligen :)! Svaret är för långt för att lägga in som kommentar så det fick bli ett inlägg, helt enkelt. Fråga och svar är nedan:


”När profeten Muhammad (frid vara över honom) låg sjuk precis innan han skulle dö och var så svag att han inte kunde hålla i fredags bönen och då beordrade han att Abu Bakr skulle hålla i den.
Alla vet vi att den som bestämmer i det muslimska kalifatet är den som leder fredagsbönen,
så Profeten Muhammad (frid vara över honom) hade redan utsätt Abu Bakr.
Men vi sunni muslimer tror däremot inte på att Abu Bakr var felfri eller någonting i den stilen.”


Sunnikällor hävdar att när Profeten var förhindrad från att närvara vid offentliga böner, på grund av sjukdom, beordrade han Abu Bakr att leda församlingens böner och de lägger fram detta som ”bevis” för att Profeten ville att Abu Bakr skulle bli hans efterträdare. Det finns olika versioner av denna berättelse av vilka ingen är acceptabel.

Muslim (författare till Sahih Muslim) citerar ”Aisha”. Hon ska ha sagt: Profeten frågade de som befann sig i hans närhet om det hade blivit tid för bönen än. De sa att det hade det, varpå han bad dem att säga till Abu Bakr att leda församlingen i bön. Men hans hustru, Ayesha, hade sagt att då hennes far var en mycket ömsint man, och när han reciterade Koranen (i bönen) skulle han (Abu Bakr) bara gråta, och ingen skulle kunna höra hans röst. Aisha tillfrågade Profeten två, tre gånger att utse någon annan som böneledare, men han (profeten) sade: ”. Säg till Abu Bakr att leda bönen, verkligen, du liknar kvinnorna i berättelsen om Josef” [1 ]

I en annan tradition citeras Aisha ha sagt att när Allahs Budbärare blev sjuk (den sjukdom som ledde till profetens död), kom Bilal för att fråga Profeten om han skulle leda bönen, och Profeten sade: ”Nej, säg till Abu Bakr att leda bönen … verkligen, du påminner om de dåraktiga kvinnorna i berättelsen om Josef. ”Vi skickade efter Abu Bakr och han var med människor som utförde bönen när Profeten återhämtat sig lite och sedan gick han ut ur huset med två män som stöd för honom. När Abu Bakr kände Profetens närvaro, ville han ta ett steg tillbaka för att låta Profeten leda bönen, men Profeten signalerade till honom att stanna på sin plats. Sedan stod profeten bredvid Abu Bakr och han(profeten) följde honom (Abu Bakr). Så gjorde även folket. ”[2]

Och i berättelsen som nämns i Tarikh al-Tabari, frågade Profeten sin omgivning om tiden för bön hade kommit. De sade att det hade den, varpå han bad dem att säga till Abu Bakr att leda församlingen i bön. Men hans hustru, Ayesha, sade att hennes far(Abu Bakr) var en man med ett mycket mjukt hjärta. Hon tillfrågade därför Profeten att tillfråga Umar att leda bönen. Då bad Profeten bad dem att säga till Umar att leda församlingens böner.

Umar sade, ”Jag kommer inte att föregå Abu Bakr, så länge han är närvarande.” Då gick Abu Bakr fram för att leda bönen, men nu hade Profeten återhämtat sig något från febern. Så han gick ut ur sitt hus, och när Abu Bakr hörde att Profeten var på väg till moskén, backade han lite (för att göra plats till Profeten som böneledare). Profeten drog till sina kläder och sedan stod han själv på Abu Bakrs ställe. Allahs Sändebud satt (han framförde sina böner i sittande ställning) och han fortsatte bönerna där Abu Bakr hade stått. ”[3]

Dessa återberättelser måste man fundera över. Många frågor uppstår om giltigheten och riktigheten av dessa berättelser, och i den mån dessa frågor inte besvaras korrekt, kan man inte bli säker på äktheten av berättelserna. Några av dessa frågor är:

Fråga 1: Om Profeten beordrade Abu Bakr att leda bönen, varför gick han sedan till moskén för att leda bönen, trots att han led utav en svår sjukdom- på grund av vilken han inte kunde gå?

Fråga 2: Var Profetens närvaro i moskén ett stöd för Abu Bakr? Om så är fallet, varför drar Profeten honom åt sidan och står sedan själv på platsen för att leda bönen?

Fråga 3: Om Abu Bakr följde Profeten, så som anges i berättelsen, då är det meningslöst att säga att han ledde församlingens böner. Så uppkommer även frågan om huruvida det är möjligt för en person att vara en böneledare ,och en efterföljare, vid samma tidpunkt och i samma bön…?

Fråga 4: Vilken bön var det som Abu Bakr ledde i Profetens ställe? Var det Fajr bönen eller Zuhr eller Isha bönen? Vart agerade Abu Bakr böneledare? Varför har Sunniberättarna förtäljt denna historia i olika, och motstridiga, versioner?

Fråga 5: Om denna bön tilldelar någon särskild förtjänst för böneledaren själv, varför visade inte migranterna, lokalbefolkningen i Medina eller ens Abu Bakr själv inte fram detta som ”bevis” på dagen för Saqifah?

Fråga 6: Om Abu Bakrs bön, i Profetens ställe, gjorde honom förtjänt i att bli Profetens efterträdare, varför hade inte Abdu Rahman bin ‘Auf gjort sig förtjänt utav samma sak? Har inte Sunniberättarna –  enhälligt -citerat Profeten som sade ”utför bönerna bakom honom” (Abdu Rahman bin ‘Auf)? [4] 

Fråga 7: Även om vi antar att en sådan händelse skedde, kan det då utmana alla detaljerade traditioner från den heliga Profeten angående de troendes befälhavare, Imam Ali, vars relation till Profeten (enligt egna utsagor) var densamma som relationen mellan Harun (Aron) och Mose? [5]

Fråga 8: Om denna incident antas vara sann: varför ansågs inte Profeten yra på sin dödsbädd, när han beordrade Abu Bakr att leda församlingens böner i moskén, men när Profeten – i samma säng – beordrade dem att hämta till honom papper och penna för att skriva ned något som skulle skydda folket från att gå vilse, – då beskrevs Profeten, av Umar, lida utav delirium (Gud förbjude!) och förbjöd alla att hämta papper och penna till honom? [6]

Om Profeten led utav delirium på sin dödsbädd, varför har de använt sig utav hans ord angående Abu Bakrs bön?! … och om han inte yrade och hade delirium; varför sa då Umar till alla andra att han led utav delirium?!

Fråga 9: När den Helige Profeten låg på dödsbädden, beordrade han sina följeslagare att förena sig med Osamas armé. Han sade: ”Skicka snabbt ut Osamas armé [7]. Och må Allah förbanna dem som drar sig ur Osamas armé. [8]

Dessutom hade Osama inte återkommit förrän efter Profetens frånfälle, frid och välsignelser från Allah vara över honom och hans familj. Nu uppstår frågan om Abu Bakr gick med i Osamas armé eller inte? Om han inte gick med i armén, hade han inte lytt Profetens befallning. [9] Och om han hade gått med i armén, ja då var han inte i Medina för att leda bönen i den heliga Profetens ställe. [10]
Mot bakgrund av ovanstående motsägelser, hur kan man påstå att Abu Bakr utförde bönerna i den heliga Profetens ställe?

Fråga 10: Varför förebrår Profeten sina fruar och anser dem vara som de dåraktiga kvinnor som ville vilseleda Josef? Vad hade Aisha gjort för att ha rätt till Profetens tillrättavisning?!

Med tanke på att dessa frågor förblir obesvarade, så är det svårt att acceptera att dessa berättelser om Abu Bakr är giltiga och tillförlitliga. Är inte dessa frågor tillräckliga för att få oss att tänka om hur dessa berättelser har uppkommit? [11]

[1] – Sahih Muslim, Kitabl al-Salat, vol.1, pg.313; Sahih Bukhari, Kitab al-Adhan, vol.1, pg.87; Musnad Ahmad bin Hanbal, vol.6, pg.229.
[2] – Sahih Bukhari, Kitab al-Salat, vol.1, pg.85 and 92; Sahih Muslim, vol.1 vol.1 pg.85 and 92; Musnad Ahmad bin Hanbal, vol.6, pg.210; Sunan Nesai, vol.3, pg.99 and 100.
[3] – Tarikh al-Tabari, vol.2, pg.230, Beirut Publication.
[4] – Maghazi, Waqedi, vol.3, pg.1012; Tahzibul Kamal, vol.14, pg.122.
[5] – Ibid.
[6] – In order to prevent the Prophet (pbuh) from leaving a Will, Umar said:  «دعو الرجل فانه لیهجر!!! حسبنا کتاب الله» “Leave the man (Messenger of Allah) as he is delirious!! The Book of Allah would suffice us.”  Apart from the consensus among the Shiite scholars, Sunni scholars have also narrated the same saying in different wordings:
A) Sahih Bukhari, Kitab al-Ilm, Bab Kitabatul Ilm, vol.1, pg.39, vol.2, pg.118 – vol.4, Bab Qawl al-Maridh from “Al-Mardha”, pg.5 – Vol.6, Bab Maradh al-Nabi wa wafatuhu, pg. 11 – Vol.4 Kitab al-Jihad, Bab Jawaez al-Wafd, pg.85.
B) Sahih Muslim, vol.6, Kitab al-Wasiyah, Bab tark al-Wasiyah, pg.76.
C) Sharh Nahjul Balagha ibn Abil Hadid Mu’tazili, vol.2, pg.536 and vol.2 pg.20.
D) Kamil ibn-e Athir, vol.2, pg.217.
[7] – History of the City of Damascus, Ibn-e Asakir, vol.2, pg.57 and vol.8 pg.60; Mu’jam al-Kabir, Tabarani, vol.3, pg.130; Kanzul Ummal, vol.10, pg.576.
[8] – Al-Melal wa al-Nehal, Shahristani, vol.1, pg.23; Tarikh Khalifa Ibn Khayyat, pg.63-64; Sharh Nahjul Balagha, Ibn Abil Hadid, vol.6, pg.52.
[9] – Additionally, if we say that Abu Bakr did not join Osama’s army, he is included in the Holy Prophet (pbuh) because according to some reports as was mentioned in footnote No.8, the Messenger of Allah cursed those who did not go with Osama’s army.
[10] – Most Sunni historians say that Abu Bakr was in Osama’s army including the following:
Tabaqat al-Kubra, Ibn-e Sa’ad, vol.4, pg.46 and 136; Tahzib ibn-e Asaker, vol.2, pg.391 and vol.3 pg.215; Kanzul Ummal, vol.5, pg.312; Tarikh al-Khamis, vol.2, pg.172; Tarikh Ya’qubi, vol.2, pg.93; Sharh Nahjul Balaghah ibn Abil Hadid, vol.1, pg.53 and vol.2, pg.21.
[11] – Extracted from Farooq A’zam Ali with minor changes.

5 kommentarer

Vem är denne, ständigt citerade, Abu Huraira?


En sak jag lagt märke till länge är att många sunnimuslimer refererar hadither ifrån en person som heter Abu Huraira. Jag har länge funderat på vem denna person är så jag har läst på litegrann:

Mu’awiyah Bin Abu Sufyan organiserade en grupp från Profetens följeslagare i syfte att fabricera hadither. Bland dem som hittade på många smutsiga hadither mot Ali var Abu Huraira, Amir bin As och Mughira Ibn Shaba. Detta är inte ett påfund ifrån shiamuslimer utan även Profetens fru Aisha och den andra Khalifen Umar ansåg Abu Huraira vara en opålitlig person.

Abu Huraira gick en gång in i Kufa moskén och såg en enorm samling av människor som hade kommit för att välkomna Mu’awiyah. Han ropade till publiken: ”O alla människor i Irak, tror ni att jag skulle berätta en lögn i emot Allah och Hans Profet och köpa helvetet åt mig själv? Lyssna på mig vad jag har hört från profeten: ”Varje profet har en Haram (helig boning/stad/ställe) och min Haram är Medina. Den som ansvarar för en innovation i Medina är förbannad av Gud, hans änglar, och hela mänskligheten. Och jag svär vid Allah att Ali var ansvarig för en innovation.”

Han menar att Ali hetsade fram oenighet bland folket och därför, enligt vad Abu Huraira sagt säger profeten att han bör förbannas. När Mu’awiyah fick kännedom om detta (att Abu Huraira gjort en sådan sak för honom och dessutom gjorde det i Alis egen syad Kufa), sände han efter honom, gav honom en belöning, och gjorde honom till guvernör i Medina.

Är inte hans missgärningar tillräcklig för att bevisa att han förtjänar fördömande? Är det okej att en man, som behandlar den mest ädla av kalifer illa, betraktas som from helt enkelt därför att han en gång hade varit en följeslagare till Profeten?

Det finns många argument till stöd för att Abu Huraire inte bör betraktas som en av de fromma. En av dem är att om man missbrukar Profeten bör, enligt båda skolorna(sunni och shia), denne personen fördömas. Enligt en hadith sade Profeten: ”Den som sårar Ali, har sårat mig och den som sårat mig har sårat Allah.” [Mosnad ibn Hambal, vol. 3, s. 483] 

Det är tydligt att Abu Huraira var en av dem som inte bara sårade Ali bin Abu Talib, men som tillverkade hadither för att förmå andra att skada honom.

Abu Huraira och massakern på  muslimer

Vi fördömer också Abu Huraira för hans maskopi med Busr Ibn Artat i massakern av tusentals muslimer. Om detta har rapporterats av deras egna historiker, däribland Tabari, Ibn Athir, Ibn Abi’l-Hadid, Allama Samhudi, Ibn Khaldun, Ibn Khallikan och andra som Mu’awiyah Ibn Abu Sufyan skickade den grymma Busr Ibn Artat med 4000 syriska soldater till Jemen via Medina för att krossa folket i Jemen samt Alis följeslagare. Gärningsmännen mördade tusentals muslimer i Medina, Mekka, Taif, Tabala (en stad i Tihama), Najran, Safa och dess förorter. De skonade varken de unga eller gamla från Bani Hashim eller Alis följeslagare. De mördade även Profetens kusin Ubaidullah Bin Abbas, (s0m av Ali utsetts till guvernör i Jemen), två små söner.

Det sägs att mer än 30.000 muslimer dödades på order av denna tyrann. Bani Umayya och deras anhängare utförde dessa vansinniga illdåd. Den, av vissa älskade, Abu Huraira bevittnade denna slakt och var inte bara tyst utan aktivt stödde det. Oskyldiga människor, som Jabir bin Abdullah Ansari, och Abu Ayyub Ansari sökte skydd. Även Abu Ayyub Ansaris, som var en av Profetens främsta följeslagare, hus sattes i brand. När denna armé vände sig och började gå mot Mecka, var Abu Huraira i Medina.

Nu ber jag er att berätta, i Allahs namn, om denna bedrägliga man som hade varit i sällskap med den heliga Profeten i tre år, och som berättat mer än 5.000 hadither från Profeten men inte hade hört den berömda hadithen angående Medina?

Ulema inom både sunni och shia (som Allama Samhudi i Ta’rikhu’l-Medina, Ahmad Bin Hanbal i Musnad, Sibt Ibn Jauzi i Tadhkira, sid 163) har citerat från den Helige Profeten, som upprepade gånger sagt:

”Den som hotar folket i Medina med förtryck kommer att hotas av Allah och kommer att vara förbannade av Allah genom sina änglar, och mänskligheten. Allah kommer inte att acceptera något från den personen Må han förbannas som hotar folket i Medina. Om någon skadar folket i Medina, kommer Allah smälta honom som bly i elden.”

Så varför gick Abu Huraira med i armén som ödelade Medina? Varför tillverkade han hadithet mot efterträdaren till Profeten? Och varför hetsade han folk att smäda den man om vilken Profeten hade sagt: ”Att såra honom är att såra mig?” Vi kan ju alla själva avgör om en man som egenhändigt knypplade ihop hadither i Profetens namn, inte är förbannad av Allah.

Omar och Abu Huraira

Är jag elak mot Abu Huraira? Är shia orättvisa och ond gentemot honom? Den första människan som var elaka mot Abu Huraira var dock den andra kalifen, Umar Bin Khattab.

Ibn Athir och Ibn Abi’l-Hadid i sin Sharhe-Nahju’l-Balagha, volym III, sid 104 (tryckt i Egypten), och flera andra har rapporterat att kalifen Umar utsåg Abu Huraira till guvernör i Bahrain år 21 A.H. Folk började snart informera kalifen att Abu Huraira hade samlat stora rikedomar och hade köpt många hästar. Därför avsatte Umar honom år 23 AH och tillkallade honom till sig. Så snart Abu Huraira trädde in till domstolen, sade kalifen: ”O Allahs fiende och fienden till Hans Bok (Koranen): Har du stulit Allahs egendom?!”

Abu Huraira svarade ”Jag har aldrig begått stöld, men folket har gett mig gåvor.” Ibn Sa’ad i Tabaqat, volym IV, sid 90, Ibn Hajar Asqalani i Isaba, och Ibn Abd-e-Rabbih i Iqdu” l-Farid, volym I; skriver att kalifen sade: ”När jag gjorde dig till guvernör i Bahrain, hade du inte ens skor på fötterna, men nu har jag hört att du har köpt hästar för 1600 dinarer. Hur anförskaffade du denna rikedom? Han svarade, ”Det var mäns gåvor vars avkastning har mångdubblats.” Kalifens ansikte blev rött av ilska, och han piskade honom så våldsamt att hela Abu Hurairas rygg blödde. Han gav order att de 10.000 dinarer som Abu Huraira hade samlat på sig i Bahrain skulle tas ifrån honom och deponeras till Baitu’-Mal (statskassan).

Men detta var ju bara en avstickare, tycker ni? En gång är ju ingen gång, och ingen människa är fullkomlig, säger ni kanske…? Men detta var inte första gången som Umar slog Abu Huraira.

Muslim skriver i sin Sahih, volym I, sidan 34, att under Profetens tid, slog Umar Bin Khattab Abu Huraira så svårt att denne senare föll ner på marken. Ibn Abi’l-Hadid skriver i sin kommentar till Nahju’l-Balagha, volym I, sid 360: Abu Ja’far Asqalani har sagt. ”Enligt våra stora män var Abu Huraira en elak man, de hadither som berättats av honom är oacceptabla. Umar slog honom med en piska och berättade för honom att han hade förändrat hadither och hade tillskrivit Den Heliga Profeten falska uttalanden.”

Ibn Asakir i sin Ta’rikh Kabir och Muttaqi i sin Kanzu’l-Umma återrapporterar att Kalifen Umar piskade honom, tillrättavisade honom och förbjöd honom att berätta hadither från den Heliga Profeten. Umar sade: ”Eftersom du berättar hadithet i stora mängder från den Helige Profeten, passar du bara för att tillskriva honom lögner (Dvs, man förväntar sig att en ond man som du att enbart uttala lögner om den heliga profeten.) Så att du måste stoppa att berätta Hadither från Profeten, annars skall jag sända dig till Dus-området ”. (En klan i Jemen, som Abu Huraira tillhörde.)

Ibn Abi’l-Hadid, i sin kommentar till Nahju’l-Balagha, volym I, sid 360 (tryckt i Egypten) rapporterade från hans lärare, Imam Abu Ja’far Asqalani, att Ali sade: ”Akta er för den största lögnaren bland folket, Abu Huraira Dusi.”

Ibn Qutayba i Ta’wil-e-Mukhtalifu’l-Hadith och Hakim i Mustadrak, volym III och Dhahabi i Talkhisu’l-Mustadrak och Muslim i hans Sahih, volym II, rapporterar om vad som kännetecknar Abu Huraira: alla säger dom att Aisha upprepade gånger opponerade sig mot honom och sade: ”Abu Huraira är en stor lögnare som fabricerar hadither och tillskriver dem till den Heliga Profeten.”

Kort sagt, det är inte bara vi, shia, som har avvisat Abu Huraira. Enligt kalif Umar, Imam Ali, Ummu’l-mu’minin Aisha och andra följeslagare och anhängare till Profeten sa alla att han var helt otillförlitlig. Till följd av detta avvisar i allmänhet Sheikher av Mu’tazilites och deras imamer och Hanafi Ulema hadither som återberättats av Abu Huraira. Dessutom, i sin kommentar till Muslims Sahih, betonar Nadwi i  volym IV, just denna punkt: ”Imam Abu Hanifa sa: Profetens följeslagare var i allmänhet fromma och jag accepterar alla hadither som bevisligen berättats av dem, men jag accepterar inte hadither vars källa är Abu Huraira, Anas Ibn Malik, eller Samra Bin Jundab. ”

30 kommentarer

Avvikande grupper inom Islams ummah

Islamic Flower

Lilja frågar mig:

”Assalamualikum wa rahmatullahi wa barakatuh

eftersom du ville ha en spark så får du härmed en rejäl spark. Eller i min menng. Jag vet inte hur du ser på “vad som är bevis”, men vad anser du om denna texten. Jag vet att shias alltid ska berätta att de är just shias och ja, om du vill läsa den här och sen skriva ett inlägg eller så om det så vore det super.

Jag vet inte riktigt vad du menar att jag ska skriva om den texten? Men jag tackar i alla fall för den och ska göra ett försök: Han som skrivit inlägget i länken, Yusuf Estes antar jag att det är, argumenterar bland annat med:

”Do the words; ‘Islam’ and ‘Muslim’ appear in the scripture of Islam [Quran]?” Answer: YES!”

Och därför ska vi inte kalla oss annat än just muslimer. Och det tror jag att alla vi muslimer skriver under på. De allra flesta i Sverige tror på demokrati, t.ex, men inte alla är Sverigedemokrater för det. Det finns ibland anledning att precisera vilket parti man tillhör och då kallar svenskar sig för ”moderater” eller ”socialdemokrater” osv, kanske för omgivningen bättre ska förstå varför man är utav en speciell åsikt i en fråga… inga av de alternativen gör att man mindre tror på demokrati.

Det är vid sådana tillfällen som vi muslimer preciserar oss så som sunni, shia eller annat. För att visa vilka vi följer, dvs skulle ”rösta på” om det fanns en möjlighet till det… Det är inget konstigt med det.

Han återger även Koranen:

It is not for a believer, man or woman, when Allah and His Messenger have decreed a matter that they should have any option in their decision. And whoever disobeys Allah and His Messenger, he has indeed strayed in plain error.” [Al Ahzab 33:36]

Och det är just det som är själva ”grejen”: att vi även ska ”obey” Hans Budbärare. Allahs Budbärare sa, enligt sunnah, att vi skulle följa Imam Ali då han vid Ghadir Khumm sa:

”Skåda! Jag lämnar till er två dyrbara saker. Den första av dem är Allahs bok där det finns ljus och vägledning, Den andra är min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. Jag vill påminna er i Allahs namn om min Ahl al-Bait. (Tre gånger).”

Sunni referenser:

  • Sahih Muslim, Chapter of the virtues of the companions, section of the virtues of Ali, 1980 Edition Pub. in Saudi Arabia, Arabic version, v4, p1873, Tradition #36.
  • Och många fler så som Sahih al-Tirmidhi, Musnad Ahmad.

(För den engelska versionen av Sahih Muslim, se Chapter CMXCVI, v4, p1286, Tradition #5920)

Så de som följer Koranen, måste även likaledes följa Profeten som i sin tur uppmanade oss att följa Ahl al-Bait, dvs Imam Ali.

”Additionally, when we consider that the deviant groups always have to have a name of some kind in order to distinguish themselves from the others, we begin to see the pattern. If someone feels that it is necessary to describe himself as a certain kind of ”Muslim” then this is his or her problem.”

Här säger han att om man vill beskriva sig som en särskilt sorts ”muslim”, då är det hans eller hennes problem. Gud själv sorterar, i Koranen, ut Abrahams sanna efterföljare, dvs de som följer den Rätta Vägen, med epitetet ”shia”, och till och med självaste Profeten Noah pekas ut som ”shia” då Gud kallar honom – i Koranen – för shia:

Koranen 37:82-84

‘Peace be upon Noah among the peoples!’ Thus indeed do We reward those who do good. He was surely one of Our believing servants. Then We drowned the others. And verily of his party (shia) was Abraham;

[Helt annorlunda översatt dock, i den svenska versionen…. varför? man kan ju bara spekulera….]

Koranen 28:16 (i den engelska versionen och i den svenska kapitel 28:15… det bekymrar mig att de båda översättningarna har olika versindelningar, men det orkar jag inte forska i just nu):

And he entered the city at a time when its inhabitants were in a state of heedlessness; and he found therein two men fighting — one of his own party(shiat-ihi), and the other of his enemies. And he who was of his party(shiat-ihi) sought his help against him who was of his enemies. So Moses smote him with his fist; and thereby caused his death. He said, ‘This is of Satan’s doing; he is indeed an enemy, a manifest misleader.’

Även här är den svenska versionen översatt till något helt annat än den uppenbara översättningen utav ordet ”shia”(=hans parti, eller följeslagare).

Jag avslutar med det första citatet ifrån den webbsida du länkade:

”Do the words; ‘Islam’ and ‘Muslim’ appear in the scripture of Islam [Quran]?” Answer: YES!”

Där skribenten skriver detta som ”bevis” för att vi inte ska kalla oss annat än muslimer, eftersom det ordet ju omnämns i Koranen. Men även ordet ”shia” finns i Koranen på flera ställen… är det också ett argument för att vi nu alla ska kalla oss för shia?! Aldrig nämns dock ordet ”sunni” på något folk i Koranen, kanske något att fundera kring?

Vi, både sunni och shia, har båda hadither som nämner att Profeten utsåg Imam Ali som hans efterträdare. Visserligen förkastar många sunnimuslimer dessa hadither, trots att de finns i era egna ”Sahih”, men jag finner inte någonstans någon hadith där Profeten utser Abu Bakr eller Umar som sina efterträdare heller…

Så, hur göra? Vi får väl använda våra egna huvuden och själva besluta utifrån eget förstånd vad vi vill följa, och sedan respektera varandra efter det.

Lämna en kommentar

Svar angående Sunni-Shia



Signaturen Abd al-Alim skrev en kommentar (se nedan) och då jag inte vill göra alltför långa kommentarer, så gör jag ett inlägg istället – där jag svarar på vissa av de delar han pratar om (vill ni läsa hela kommentaren gå in HÄR:

”Jag förundras alltid över hur shiamuslimer diskuterar och försöker bevisa deras särställning genom att citera hadither från Bukhari, Muslim, Tirmidhi, Imam Ahmad, Imam Malik eller någon annan sunni källa. Ni kan ej använda dessa hadither för att bevisa er legitimitet för att ni förkastar de som relaterat dessa hadither till Ummahn. Ni anser inte att dessa hadither är shahih.

Om du eller någon annan shiamuslim som påstår att Abu Hurariras (radiAllahu anhu) hadith beträffande Ahl-al Bayt eller A’ishah (radiAllahu anha) eller någon annan sahabis (radiAllahu anhuma) återberättelse om Ahl al-Bayt och Alis (radiAllahu anhu) gudomliga tillsättning utmanar jag er att acceptera alla hadither respektive sahaba relaterat. Det är ju patetiskt att man väljer den hadithen som rättfärdigar ens eget intresse och position, men förkastar de som inte gör det.

Eftersom imamat är en av shias trosgrunder, om inte den starkaste, bör den ha stöd i Koranen. Bönen som för shia kallas Furu ad-Deen (kompletterande) och inte är Usul ad-Deen (trons grund) finner vi över 90 gånger i Koranen. Skulle vara konstigt om den kompletterande fanns och inte grunden.

jag inbjuder dig till rationalitet och säger må Allah vägleda oss alla till sanningen. Det sårar alla uppriktiga muslimer att vi är indelade i sekter, men det blir aldrig bättre av att vi diskuterar chauvinistiskt eller genom att peka finger.”

Hur kan du förundras over att vi hänvisar till dessa sunnimuslimska återberättare utav hadither för att bevisa vår ståndpunkt? Om NI kunde hänvisa till, av shia accepterade källor, att Profeten på något sätt utsett de första tre khaliferna bland sina efterträdare – eller att vi har hadither som säger att vi kan ta ”vem som helst ur folket” som efterträdare efter honom: vill du påstå att ni INTE skulle hänvisa till dessa i en diskussion??! Jag tror det var bland det dummaste jag har hört.

De hadither vi refererar till är de som vi anser sahih, annars skulle vi ju inte använda oss utav dom, vad JAG förundras över är att NI har dessa hadither (som NI anser sahih) och även har liknande, men som motsäger de jag refererar till – hur bedömer NI vad som är rätt utav dessa?! Ni anser båda sahih! Menar ni att Profeten(a.s.) led utav schizofreni (astaghferallah) eller något annat. Eller att han var obeslutsam – som muslim måste man ju tro att det var Allah (swt) som guidade honom.

Ni har vissa sahaba som säger att Profeten (a.s.), i Ghedir Khumm sa att han efterlämnar Koranen och sin Sunnah, medan andra sahabas berättar att han sa sig efterlämna Koranen och sin Ahl el Beit. Vilken sahaba ljög? Enligt er så ljög väl inte sahabas, så båda hadither måste alltså vara korrekt återgett?

Det är DETTA, och inget annat, som den som kommenterade menade när denne skrev ”Ibland undrar jag hur en sunnimuslim orkar vara sunnimuslim..” Och det är något som jag själv ofta funderat kring, så det var ett skämt som, för min, slog huvudet på spiken. JAG skulle finna det jobbigt att veta vad jag egentligen ska tro på, när det finns så mycket motsägelsefullt i eran Sunnah.

Ett problem ni har är att ni godkänner ett tiotusentals (om inte hundratusentals?) hadither. Medan shia inte godkänner en hadith om det finns ett minsta tvivel på någon av personerna i länken utav återberättare. Detta innebär att vi bara har en bråkdel utav hadither vi förlitar oss till.

Oftast går dessa hadither även att hitta i de källor som sunnimuslimer förlitar sig på. Det är DE jag (och andra som mig) tar upp och säger: ”det är denna hadith, bland era godkända hadither, som jag följer”

Låt oss prata om våra respektive skolor och källor:

Shia har 12 imamer. Dessa levde under en period utav, låt oss säga ca 300 år.

Sunni har 4 imamer. Dessa levde under en period utav, låt oss säga ca 70 år.

1. Trots att vi har 3 gånger fler imamer och de hade 4 gånger längre period att dividera sina återberättelser utav Profetens(a.s.) sunnah, så finns inte EN ENDA hadith, berättad från dom, där en imam har sagt något som strider emot vad en annan av dessa imamer har sagt!

2. Däremot har era 4 imamer, vars tidsspann bitvis överlappade varandra, inom en period utav en mansålder, tiotusentals hadither som motsäger varandra. Dessutom har dessa 4 imamer haft den dåliga smaken att kalla varandra för kafer. De har haft krig och blod har flutit i massor, genom historien mellan dessa 4 skolor.

Hur förklarar du ovanstående? Jo, att de 12 imamerna (vars antal går att hitta i sunnikällor) är rättfärdigt guidade personer. Annars skulle dessa också, förmodligen, ha krigat med varandra och många motsägelsefulla hadither borde ha funnits även hos oss.

Sedan kan vi förstås prata om de perioder när Khalifer har belönat folk som uppfunnit hadither. Men jag ids inte gå dit, du kan själv läsa om det i länken ovan.

Sedan blir jag förvånad när du pratar om Usool e Deen(trons grundsatser) och Furo-e-Deen (Religionens lärosatser). Med en tros grundsatser menas att: om man förkastar EN ENDA utav dessa grundsatser – så är man s.k. ”kafir”. Det är Usool e Deen man måste kunna skriva under på, för att kunna kalla sig muslim helt enkelt.

Dessa pelare är speciella, så till vida att man inte får följa någon person när det gäller tron på dessa. Du får inte följa dina föräldrar, din man/fru, en imam – inte ens en profet – när det gäller att tro på de pelarna. Det går inte att du refererar till den ena eller den andra och säger att du accepterar dessa på grund av vad de sagt. Du måste SJÄLV stå ensam, och med egen logik, komma fram till att du tror på dom. Detta är innebörden utav Usool-e-Deen, vilket (för shia) är nedanstående:

Usool-e-Deen (trons grundsatser)

De fem pelarna inom Islam är:
1. Trosbekännelsen (Tawhid) Monoteism
2. Gudomliga rättvisan (Adl)
3. Profetskap (Nobowwah)
4. Islamiskt ledarskap (Imamat) Profetens ställföreträdare
5. Domedagen (Ma’ad)

Furo-e-Deen (Religionens lärosatser) är vidare förgreningar som fastställer mer specifikt religiösa förpliktelser och medan de är främst nämnda och föreskrivna i helhet av Gud i den heliga Koranen, har Profeten(a.s.) på Guds befallning anvisat i praktiken om hur man utför dessa och fastställt ramarna.

Till skillnad från Usul-e-Deen, så är man INTE ”kafir” ifall man inte utför en eller flera utav dessa förpliktelser, man är bara en mer eller mindre, dålig muslim, helt enkelt.

Vi kan säga att Usul-e-Deen är själva stammen på trädet, och Furo-e-Deen är trädets grenar. Utan stammen kan det inte finnas grenar eller hur? Vad är det för mening med att be om man inte tror på Gud t.ex. osv….

Nedan är vad VI säger tillhör Furo-e-Deen.

•   Bönen
•   Fastan
•   Pilgrimsfärden
•   Allmosan
•   Mana till goda gärningar
•   Helig kamp
•   Att älska de fromma (Tawalla)
•   Att ta avstånd från de frommas fiender (Tabarra)

Sammanfattningsvis är Usul-e-Deen det man måste tro på och Furo-e-Deen akter, dvs sådan man ska utföra, praktisera, om man accepterar och tror på Usul-e-Deen. Jag visste inte att sunni har en AKT med bland Usul-e-Deen, det var något nytt hos mig. Och något jag också finner lite underligt.

Du inbjuder mig till rationalitet, jag välkomnar detta. Hjälp mig att, rationellt, förstå hur ni sorterar i era hadither?

Det finns många hadither där Profeten(s) uppmanar sitt folk, och framtida generationer, att hålla fast vid sitt Ahlul-beit. Men, mig veterligen, finns inga dylika hadither där han uppmanar folket att hålla fast vid: Sahabas, tabi’un…. hanafi, salafi, maliki (osv)… eller någon annan. Hur kan ni då sortera bort Ahl el- Beit, och välja de andra istället?! Hur har ni rationaliserat där?

Och vad vad det Allah ville att Profeten(a.s.) skulle uppenbara för folket i vers (5:67), som uppenbarades i Ghedir Khumm?


51 kommentarer

Profetens Sahaba (närmaste vänner)

Sunni muslimer säger sig ha ett stort märke mot Shia muslimer som de ständigt tjatar om…. Det gäller Profetens närmaste vänner – Sahabas – som Koranen talar mycket fint om. De påstår ständigt och jämt att vi pratar illa om dessa Sahaba. Jag är väldigt trött på detta brukar inte annar gå i svaromål men jag ska prata lite om det här:

(anledningen är att jag ser muslimska hemsidor som, istället för att berätta om Islam och ena muslimerna i världen, använder dessa uttrycksmöjligheter till att istället smutskasta muslimer, till stor glädje för Islams motståndare. Inte nog med det… när jag kommenterat där så varnar de ickemuslimska läsare att följa min länk och läsa mina sidor! Sedan togs alla mina kommentarer bort av bloggägaren! Vad är dom rädda för?! Notera att jag inte är ”nervös” för att länka till henne och hennes smutskastning utav Shia…)

Vill först klargöra tre benämningar nedan:

1. Mohadjerin = Profetens närmaste och mest trofasta Sahabas(vänner) som flydde tillsammans med Profeten och hans familj ifrån Mecka. (Mohadjerin anses av alla vara ett snäpp, eller kanske flera snäpp, närmre Profeten än Ansar.)

2. Ansar = Invånarna i Medina som välkomnade Profeten till deras stad. ”Stödjarna” eller ”Hjälparna” kan man översätta ordet med. Undermeningen är ”de som hjälpte Profeten att bli vinnare”.

Det är dessa 2 grupper som Koranen berättar om när den talar om Sahabas.

3. Saffin och Kamel krigen = två krig där två motparter – Mawiya i Saffin, och Aisha i Kamelkriget – krigar emot Imam Ali ( Ali, som även han är en av Sunnis erkända khalifer).

Islams historia, liksom all historia, är skriven utav de som vinner krigen och de som regerar. Det är Sunni muslimer som regerat i islams historia…All denna historia som berättar t.ex om Saffin och Kamelkrigen visar att av de Sahabas som ännu levde under tiden av dessa krig befann sig 100% av dessa på Imam Alis sida i båda nämnda krig.

Vid tiden av Mawiya och kriget vid Saffin levde ännu ett hundratal av Muhadjerin och alla dessa närvarade med 100 procents uppslutning vid Imam Alis sida. Detta var 25 år efter Profetens död så de var många väldigt gamla, över 90 år vissa av dom. Även större delen av Ansaris och ca 140 andra Sahabas var med där på Imam Alis sida…. vid Aishas krig emot Imam Ali (Kamelkriget) levde ännu fler Muhadjerin och även där befann sig alla dessa med Imam Ali. Aisha, å andra sidan, hade 2 ifrån Ansar på sin sida.

Bland Muhadjerin fanns i Saffinkriget en man vid namn Ammar Ibn-Yaser, som brukade vara deras ledare i krig. Om honom sa Profeten: ” Ammar är en bit mellan mina ögon” (menandes att han är väldigt nära Profeten)…. en dag sa Profeten till Ammar Ibn-Yaser: ”Tålamod Ahl-l-Yaser, er familj ska alla träffas i Paradiset”. Men det mest kända citatet från Profeten – och som ALLA muslimer tillerkänner som sann är ”den felande sidan skall slakta Ammar!”.

Mawiya dödade Ammar i det nämnda kriget emot Imam Ali. Och av de ca 600 Sahaba som befann sig i detta krig (med Imam Ali), dödade Mawiya och hans män 365 stycken. Från SAHABAS!!! Mawiya, som en del muslimer säger ”Radiullah anho” för ( = ”Gud accepterade på honom”), var alltså en Sahabamördare!

Vid Saffin fanns många på plats som var förvirrade. De ville kämpa, men de var inte säkra på vilken sida de skulle stå på, så dom bara stod där… förvirrade. När Ammar ibn-Yasir blev dödad utav Mawiya visste dom… Profetens välkända hadith att ”den felande sidan skall slakta Ammar!” rang plötsligt i folks öron.

Bland annat en man vid namn Khuzaimah ibn Thabit al Ansaari sa: ”NU är sanningen uppenbar” och beväpnade sig och gick in i striden emot Mauwiya tills han själv dog. Hela historien om Ammar ibn-Yasir blev mycket besvärande för Mauwiya, naturligtvis, för att alla kände till Profetens Hadith. Så de försökte sopa det under mattan, men det gick ju inte då det var en mycket stor händelse.

Folk kom fram till Mauwiya och citerade Profetens Hadith om Ammar. Mauwiya frågade ”Dödade VI honom? Nej, det var dom som tog honom till kriget som dödade honom i och med det.” …. Hur logiskt låter detta? Det skulle innebära att det te.x var Profeten som själv dödade Hamza då han var orsaken bakom att Hamza var med och dog i ett av sina krig. Även att det var Mauwiye själv som dödat alla sina egna soldater!…och det var ingen som tvingade Ammar att närvara i detta slag, utan han kom själv, frivilligt.

Alla Sahabas – utan undantag – var alltså med Imam Ali, och VI skulle prata illa om dom??! Vilka lögner!

Vem satte Mawiya till makten? Det var Omar:

– Första Khalifen Abu Bakr satte Yezid (Mawiyas storebror) som prins i Damaskus.

– Yezid dog tidigt (under Khalifen Omars tid). Omar accepterade att Yezids bror Mawiya blev dennes efterträdare och han satt på tronen i 40 år.

– Mawiya krigade under 4 år emot Imam Ali (alltså hela Alis tid som Khalif) och dödade även Profetens sonson Imam Hassan.

– Mawiya dog och dennes son Yazid efterträdde honom. Det var denne Yazid som dödade Profetens andre sonson Imam Hussein vid Karbala.

De enda som INTE accepterade Mawiya som regent var Ahlul-beit och dess anhängare. Av alla de 1000-tals Sahabas som fanns på Abu Bakrs, Omars och Othmans tid…. varför satte inte dessa Khalifer en enda av dessa stora män som prins i Damaskus, som vid denna tid var en mycket viktig provins? VARFÖR!?

Vilka Sahabas är det vi talar illa om? Inte en enda, detta är ett faktum som inte går att bortse ifrån. Sahabas är ifrån oss och med oss! Och vi är ifrån Sahaba…

Om vi, i Sverige ex.vis, idag skulle få 4 personer tilldelade oss att välja som ledare för landet och våra liv…vem skulle vi välja först av alla? Bara de dumma skulle välja den som anses sämst – eller ens näst bäst – av dessa. Naturligtvis skulle vi utse den bäste av alternativen. I den islamiska Ummahn är detta tydligen inte alltid fallet…

Profeten pekade tydligt ut sin familj som hans efterträdare. Även Sunni säger att av Khaliferna var Imam Ali den bäste i kunskap, moral och som uttolkare av Shariah. De vet även att han var bror till Profeten i detta liv och på Domdagen.

Ibn Abbas berättar att Profeten(S) lade sin heliga hand på bröstet och pekade på Alis(A) axel och sade:

”O Ali(A) du är vägledaren och genom dig vägleds de vägledda efter mig.”

[Tafsir-e Kabir Fakhr-e Razi, vol. 19, s. 14]

Det mest märkvärdiga i det hela är att det nog är första och enda gången i historien som ett folk ( företrädesvis de som kallar sig sunni ) håller på båda sidorna. De prisar båda sidor i kriget och hejar på båda sidorna. Eftersom det är helt klart att de accepterar Imam Ali som khalif och även de andra 3 khaliferna som satte Ummayyaderna (Mauwiyes släkt)  på tronen, och i och med dessa tres godkännande av Mauwiye så accepterar de idag även honom: även om en del säger att han kanske inte var den ultimata ledaren, men ”Gud accepterade på honom” och ”Gud accepterade på Ali” säger de…..?!?

5 kommentarer