Arkiv för kategorin religion

Varför jag finns och vad gör jag i denna värld?

Why-icon1

Saranda frågar:

”Assalamu alaykom mammaMarie…har läst bloggen länge, då jag praktiserar islam, inte ännu muslim, men påväg, nyfiken, osv….har länge undrat varför jag finns o vad jag gör i denna världen? Men står tomt o hoppas kanske du kan ge mig svar om vad islam säger kring det. Tack för en super blogg”

Ja, vad är egentligen meningen med livet?

Detta är en fråga som de flesta människor någon gång i sitt liv ställer sig. Det som har det yttersta svaret är förstås Skaparen Själv: Gud, men jag ska försöka mig på att ge ett svar.

KÄRLEK(!) är meningen med livet! Denna evigt utnötta slogan känns tillgjord, och ibland fånig, och om det vore jag – så skulle jag sluta läsa här….för jag tycker inte om fåniga och lättsinniga svar. Men faktum är att sanningen ligger faktiskt där, även om 70-talets uttryck av ”peace & love” ligger långt ifrån det svar jag kommer att ge:

Kort sagt kan man säga att livet är en ”strävan”. Man kan egentligen säga att själva ordet ”liv” betyder ”strävan”, för om det finns liv(energi) i något, så vet man att det är något som strävar. Finns det liv i ett litet frö så är det fullpackat av energi, och då vet man att fröet kämpar i sin strävan att växa och anpassa sig till dess omgivning så gott det kan. Det är likadant med allt där det finns liv. Vår sol t.ex, den strävar fram i sin egen bana, och under tiden strävar all dess sammansättning i att göra det den är förutsedd att göra. Den består i huvudsak utav väte, som genom sammanpressning exploderar och omvandlas till helium. Processen gör att solen hela tiden ‘brinner’, och kommer oss på jorden till gagn.

Men om vi ska se helt krasst på saken, så är alltings strävan – att dö! Om man ser på fröet, så har det nått toppen av sin strävan när den blommar som mest, men slutet av sin strävan är när den har vissnat och torkat bort. Solen har ännu många miljoner år kvar tills den är klar med sitt ‘öde’ och slutmål. Tids nog kommer större delen av dess massa att bestå utav helium och då lyser den inte längre som den gör idag. Eftersom heliumets kärna är tyngre än vätes kärna, så blir solen tyngre för varje fusion från väte till helium. Tyngden kommer slutligen göra att den exploderar och dör.

Men alla dessa liv kan endast följa sina naturlagar i sin strävan. Det enda ‘liv’ som inte enbart har som möjlighet att följa dessa naturlagar, är människan. Hon följer även den ‘egna viljan’, dvs sitt Ego.

Man kan använda skapelsen i sig, för att fundera över om det finns en högre existens eller inte. Vad är det egentligen för mening med att alla dessa olika typer av ‘liv’ har skapats, och att allt följer naturlagar (dvs Skaparens lagar), utom människan. Om vi antar att ingen Gud alls finns, att allt endast är den s.k. ‘Slumpen’ som gjort att allt finns, då är det naturliga att ALLT i himlen och på jorden följer naturlagarna – enbart. Hur kommer det sig att människan, och endast människan, har denna möjlighet att välja, eller delvis välja bort, den ‘fria viljan’? Har förmågan att planera framåt, att själv skapa saker, att lära sig om vetenskaper, att tänka abstrakt, och är så oerhört mer anpassningsbar än alla andra liv i skapelsen? Det måste väl ändå finnas någon mening, en plan, med det hela?

Inte ens människan själv anser att den ‘fria viljan’, bara för att vi har tillgång till den, är något som vi får följa hur som helst. Därför har vi själva skapat lagar och regler att följa, förutom de s.k. naturlagarna. De som följer sin vilja, sitt Ego, så att man trampar över de lagar vi skapat, så medför det någon typ utav reprimand eller bestraffning. Det är inte heller många som anser detta vara ologiskt, eftersom det annars skulle skapa kaos och otrygghet i samhället om vi verkligen släpptes helt ”fria”, så att säga. Trots att vi alla föds med naturlagen ‘moral’, där vi ‘känner’ vad som är rätt och fel, så är risken mycket stor att människan enbart börjar se till sina egna behov och lustar, hellre än att inkludera andras dito. Chansen att statistiken för ”död pga mord” skulle skjuta i höjden avsevärt, och det skulle inte gå att bedriva handel då folk inte skulle ‘vilja’ betala, om de kan få det gratis genom att helt sonika(och lagligt) tjuva det dom känner att de vill ha.

”Varför måste man köra på höger sida av vägen, när jag mer känner för att köra på vänster sida” är ett exempel på sånt som föranleder kaos, om man följer sitt Ego, och om inga lagar finns, som ger någon strafföljd. Alla vet vad ett sånt beslut skulle leda till, så jag behöver inte brodera ut den saken mer.

En god samhällsmedborgare, både i statens och medmänniskors ögon, är en person som man kan lita på. En som kan kontrollera sitt Ego, samt följer lagar och regler. Vi vill ogärna anställa en person som vi vet är med i brottsregistret. Vi känner obehag när vi umgås med en person som inte kan kontrollera sina ord och handlingar, särskilt om personen framstår som labil. Vilket sker om man följer varje impuls man känner bubbla upp i huvudet, eller i kroppen. En del har fler såna impulser än andra, men de flesta följer inte instinktivt dessa, för man vet att det går inte för sig. Man måste ha ‘kontroll’, annars passar man inte in; och detta är nog mer oskrivna regler, än skrivna, men de flesta följer dom ändå.

En del har en idé om att lagar och regler(skrivna och oskrivna) begränsar, men det är precis tvärtom. Det är dessa ‘begränsningar’ som gör människan mer fri i samhället(då de skapar trygghet), och gör att man får vara med mer, då man har lättare att bli inkluderad. Människan är en social varelse och otrivs i att inte få ‘vara med’ eller att inte vara inkluderad. Paradiset på jorden för en människa kan sammanfattas i att denne lever sitt liv i god hälsa, god social samvaro och har gott renommé i samhället. Vilket hon får om hon underkastar sig lagar och regler(skrivna och oskrivna) samt följer den kunskap människan besitter gällande mat, dryck och goda levnadsvanor. Paradiset på jorden är alltså inte att äga mycket saker. Vi är människor; vi är begränsade och kan ändå bara sova i en säng och sitta på en stol åt gången, klä ett par skor åt gången, äta en begränsad mängd mat osv. Har vi för mycket av något, eller äter för mycket av något, då försvinner njutningen utav det och ångest kommer att ersätta välbehaget.

Vi kan återgå till ‘den fria viljan’ igen, och funderingen på varför endast vi människor har den, inkluderat alla andra förmågor jag nämnt tidigare. Det är lätt att ta detta för givet, och då tänker man inte mer på saken. Men för de som tänker efter, lite extra, på tillvaron kommer att tycka att det är mer än något som är givet, snarare märkvärdigt.

Finns det lagar, så har någon skapat dom. Det vet vem som helst. Alla känner till naturlagarna, vetenskapsmän kan räkna ut skeenden miljontals ljusår bort, enbart genom att använda sig utav fysikens naturlagar, mycket litar vi på dessa lagar! Dessa lagar bryts inte, sviks inte och man kan alltid lita på dom. Men om vi människor begåvats med Egot, den fria viljan, så borde ‘naturen’ (som folk i allmänhet skulle säga) även sett till att lagar skrivs för denna egenskap. Detta för att strävan till ”målet” ska gå så smidigt som möjligt för just den sortens liv och skapelse (människan). Dessa lagar borde i så fall vara lika stabil som naturlagarna i övrigt.

Självklart har Naturen (eller Gud, som en religiös skulle uttrycka det) även ordnat lagar för människan, utöver naturlagarna. Men pga det Ego vi besitter, så är vi människor ibland så högfärdiga att vi anser oss själva kunna skapa bättre lagar än Naturens(Guds) lagar. Dessa lagar ändras förstås konstant, varje år måste hundratals(om inte tusentals) lagar skrivas om världen över, för att man inser att de inte passar in på något sätt. Varje samhällsmedborgare förväntas känna till alla dessa ändringar, för om man gör något som förra året var tillåtet, men i år är förbjudet, då kan risken finnas att man hamnar i något brottsregister, utan att ens intentioner var att göra fel, eller att följa ens Ego. Följden blir att människor känner sig otrygg. Alla är okej med att regler finns, men då de ändras konstant så ‘går’ man med större osäkerhet än om de vore konstanta. Om man känner vart rummets väggar finns, då kan man röra sig mer fritt i rummet, så är det. Men om man vet att väggarna i ett rum ibland är 2 meter bort från mitten, ibland 1 meter bort och andra gånger 5 meter bort – då står man gärna stilla mitt i rummet…

Jag har nämnt ”Paradiset på jorden”, som är målet för de allra flesta människors strävan. För de som inte tror på att energi=liv slutar allt där, dvs i ”paradiset på jorden”. Vi som tror på att när Naturen skapade, så skapades lagar för alla i skapelsen, för dess bästa överlevnad. En människa är uppbyggd på exakt alla beståndsdelar som återfinns i hela universum, och därför har även vi att följa många av naturlagarna. Men vi har även något extra, dvs egna viljan, som till viss del behöver ”tyglas” eller kontrolleras på ett eller annat sätt. Om detta är vi människor enade.

Vi som tror att Naturen är lika med Gud, och att slutet på detta livs strävan inte inkluderar vår förintelse, utan innebär en fortsättning av vår inneboende energi (själen), vår strävan måste vara högre än ‘paradiset på jorden’, även om vi även kan få det också. Vi vet att allt dör, utom energi – den fortsätter och fortsätter att leva vidare. Varje person genererar energi, och efter döden är det själen som fortsätter vår energi.

Vi strävar dagligen efter att stiga upp och gå till jobbet, vi strävar efter att få ekonomin att gå ihop, vi strävar att få en tid per år till semester, vi strävar efter god hälsa, vi strävar för att våra barn ska må bra och få det bättre än oss….men för en som tror på Gud ska målet även vara en strävan att komma närmare Gud. Via bön & åkallan, kontemplering över livet, att kunna motivera och stå för sina egna beslut i livet, att följa lagar om god hälsa och gott samhällsliv osv. I vår strävan i att ‘komma närmare Gud’, så kommer vi även att ‘finna oss själva’, som det så fint heter. När vi ber till Gud, så åtnjuter vi själva de flesta av fördelarna. Det är inte Gud som behöver att vi ber till honom, det är vi som behöver bönen, det är vi som behöver stanna upp, och tänka på något som är högre och större än oss själva.

Alla människor söker sig till dessa saker och letar ibland hela världen runt för att finna svaret på hur de kan uppnå ”inre frid”, som är det högsta tillstånd man kan uppnå, oavsett om man är religiös eller inte. Men många människor söker efter detta på annat sätt än via någon religion, högmodet slår visheten med hästlängder många gånger och en hög strävan idag är att man vill absolut inte erkänna att där finns någon Gud. Men allt som ett religiöst leverne innebär söker man gärna efter: Meditation och yoga (=bön och åkallan) har väl aldrig varit mer populärt än idag? Kurser i att ‘förverkliga sig själv” (kontemplering över livet, att kunna motivera och stå för sina egna beslut i livet), och vår strävan efter god hälsa är en av de mest lukrativa marknaderna idag.

Men om man kokar ned allt till en enda punkt så är det alla egentligen strävar efter – kärlek. Allt handlar till syvende och sist om kärlek; man vill älska och känna sig älskad. Gud älskar det han har skapat, och våra själar vill ha bekräftelse på denna kärlek ifrån Gud, det är där allas vårt inneboende ‘sökande’ kommer ifrån. Det är därför vi strävar i att finna reda på hur Gud vill att vi ska leva, och försöker leva efter detta till var och ens bästa förmåga. Eftersom Gud är den Barmhärtige Förbarmaren, så har Han stort överseende med oss. Men det är själva strävan som är beviset på vår underkastelse under Guds lagar. Till skillnad ifrån de lagar som vi människor skapat och som vi måste underkasta oss, där själva strävan att vara laglydig inte räknas, så ger Gud denna strävan ett värde, det är kärlek. Och det är kärleken som räknas.

Allt detta går att finna för en som är religiös, en som har en tro på Gud, och i Islam har jag funnit att alla frågor en människa har, när man söker efter ”inre frid” och själens tillfredsställelse, det finns det svar på i de lagar och regler som Skaparen/Gud/Naturen gav oss vid skapandet.

Meningen med våra liv är att hela tiden sträva i att förbättra oss själva, och att älska Guds skapelse och vara en tillgång i den. Att vara en tillgång i Guds skapelse innebär att man är en tillgång till sig själv, till människor omkring en, och till samhället i stort. Att ge sig själv åt Gud och Hans skapelse är kärlek, något som kommer en själv och andra människor till gagn i slutänden. I Islam kallas denna strävan till kärleken, för ‘jihad’, ett ord som tyvärr – milt sagt – fått en helt annan innebörd dessa dagar. Jag hoppas att vi muslimer, med tiden, lyckas återupprätta ordets korrekta värde.

Jag vet inte om detta var svar på frågan ifrån frågeställaren, men jag hoppas att jag kunnat bidra till svaret på något sätt i alla fall.

Kroppen renas med vatten,
jaget renas med tårar,
intellektet renas med kunskap
och själen renas med kärlek

Imam Ali (a.s.)

Annonser

23 kommentarer

Den fastandes belöning – Eid-ul-Fitr

Eid-ul-fitr-Plain-Simple-Wallpapers

Eid-ul-Fitr har följande tre syften

Eid-ul-Fitr är den viktigaste festivalen i den islamiska kalendern. Dagen markerar inte någon historisk händelse eller episod; men dess existens ger muslimer ett tillfälle att tacka Gud för att ha gett honom styrka och vilja att observera fastan under den heliga månaden Ramadan.

Det är också ett tillfälle när muslimer samlas i stora församlingar och, stående skuldra vid skuldra, ber för att visa att jämställdhet och rättvisa är den inneboende egenskapen hos det islamiska samhället världen över.

Men den största betydelsen av denna dag av glädje ligger i det faktum att varje muslim är ålagd att ge behövande människor mat till en föreskriven summa per varje medlem av dennes hushåll (s.k. Zakat-ul-fitr), inklusive gäster som befann sig under samma tak kvällen innan Eid.

Eid-ul-Fitr tjänar då ett trefaldig syfte: Det ligger på varje muslim en skyldighet att minnas Gud och framföra ett tack till Honom; dagen ger varje muslim en möjlighet till den andliga inventeringen i att man nu kan fundera över styrkan i sin förmåga eller svagheten i sin karaktär, vilket i så fall säkerligen visade sig under den föregående månaden; och det är också dagen när de som har, delar med sig utav en del av vad de har, med de som inte har.

Och för de personer som inte lydde detta bud ifrån Gud, innebär Eid-ul-fitr ett slut på det månadslånga samvetskval, inre kamp och kontinuerliga förverkligandet av svagheten i sin karaktär. De behöver inte längre, utan större övertygelse, argumentera emot fastan. Dagen markerar slutet på en månad att tänka ut en ursäkt varje morgon för varför de inte ska fasta.

Nästan alla inser de andliga, sociala, vetenskapliga och medicinska förmåner som kommer ifrån att fasta. Men för en troende muslim, bör det vara tillräckligt att fastan är föreskriven i den Heliga Boken, och som sådan är den en befallning ifrån Gud.

Måttet på en persons kärlek till sin Skapare är dennes oomstridda lydnad till Guds befallningar. När en muslim, under en hel månad, har lytt Gud, utan frågor, utan att klaga, utan ånger, och när efter att ha tillbringat sin tid, med ödmjukhet och kärlek, i bön bör man undra om inte vid slutet av denna period, Skaparen Själv vänder sig till en sådan varelse i Hans Skapelse och säger: ”Nu är tiden kommen till dig, att be till Mig, så ska Jag ge”.!

Ramadan, den heligaste månaden i den islamiska kalendern, är den period då man utsätts för det högsta provet. Utan tvång lyder muslimer, världen över, Gud; och varje dag från soluppgång till solnedgång avstår de inte bara från sinnliga njutningar, utan även från livets nödvändigheter så som mat och dryck. Vissa gör detta i frossande kyla, andra i brännande hetta, vissa gör det där dagarna är korta och andra där dagarna är oändligt lång. De rika fastar, liksom de fattiga, befälhavaren liksom tjänaren; föräldrarna och barnen; härskaren liksom undersåten. De har alla fastat, oavsett hudfärg eller sin sociala ställning.

Efter att ha gjort detta, under en hel månad, bör varje muslim, på denna glädjefyllda dag av Eid al-Fitr, vara redo att möta det år som ligger framför oss med förnyad styrka, större förståelse och allmän välvilja. Man har fastat för att uppnå fromhet, disciplin och självkontroll. Nu bör vanan att obetvingat underkasta sig Gud ha odlats i ens hjärta och sinne, och man har tränat i att acceptera Guds befallning under de kvarvarande 11 månaderna på året som kommer, med samma orubbliga lojalitet. Förhoppningsvis har varje muslim kommit ut från månaden Ramadan med en ny personlighet och en starkare karaktär, säker på sin förmåga att underordna sina begär till ens vilja, och sina känslor till ens intellekt. Förhoppningsvis kommer det inte längre vara svårt att avstå ifrån berusande drycker (för de som är fallen åt det hållet), eller att inte vända sig bort ifrån mindre lyckligt lottade människor, och inte längre är man främmande och oförstående ifrån smärtan av hunger eller kval av törst.

Nu har alltså ‘träningsperioden’ Ramadan månad så kommit till sin ände, och vi träder in i ännu en ny period av vanliga, normala, vardagsaktiviteter. Om det vi lärt oss under Ramadan månad har lämnat några spår i våra karaktärer, så har vi all rätt att njuta utav vår Eid-ul Fitr.

Jag önskar alla mina kära läsare en riktigt glädjande och härlig Eid Mobarak 🙂

TIPS:

Zakat ul-Fitr ska ju betalas ut lokalt, till behövande i det område man bor i. Men ifall man inte känner till någon fattig som är i behov av pengar till en måltid, så finns ”Afghanistanhjälpen”, dit ni kan skicka er summa. I Afghanistan finns garanterat folk som är i behov. Jag lämnar uppgifter om detta nedan:

Afghanistanhjälpen

As-salamu aleykum/Frid vare med er! Afghanistanhjälpen är startad i Imam Mahdis(AJ) namn för att påskynda hans återkomst. Imam Mahdi(AJ) är en ättling till profeten Muhammad(S) som lever i fördoldhet idag, men som kommer att framträda tillsammans med profeten Jesus(as) i de sista av tiderna. Han kommer kämpa mot tyranni, orättvisor och förtryck tillsammans med en armé av godhjärtade människor.  
Syftet med Afghanistanhjälpen är att hjälpa våra behövande medmänniskor i just Afghanistan. Afghanistan som är ett krigsdrabbat land har stora delar av sin befolkning levandes i fattigdom. Som medmänniska är det vårt ansvar att ta hand om varandra, som muslim är det en plikt. Vi ska inte hålla hårt i våra pengar, utan dela med oss av vårt överflöd som det står i den heliga Koranen.   
Vill du hjälpa till och bidra till fattiga människor i Afghanistan?

För att bidra kan du antingen skicka in din gåva till Afghanistanhjälpens konto: Swedbank: 8420-2,944 483 191-2 eller via swish till antingen 0702847710 eller 0738206484

Skriv ”Afghanistan” i meddelanderutan när du skickar din gåva. Är det viktigt att din niyya(avsikt) för pengarna framgår som t.ex. vid sadaqah skriv då det istället och kontakta gärna oss ansvariga vid speciella ändamål eller frågor. 

Vill du vara fadder åt en speciell familj? Om du som givare vill ge månadsvis till en eller flera familjer, som en fadder, går även detta att ordna. Dina pengar ska du i detta fall märka med familjens namn. För att tilldelas en speciell familj kontakta oss vänligen så att vi kan ordna detta. Viktigt är att du som givare vet att det för dig är ekonomiskt möjligt att kunna skicka månadsvis så att familjen får en trygghet och säkerhet genom dig.   
Hur kan man veta att pengarna kommer fram? Vi som startat denna hjälp gör det helt och fullt ideellt. Med personliga kontakter som vi litar på skickar vi pengarna direkt till Afghanistan via Western Union. Mottagarna där i sin tur ser till att behövande får dem och att allt går rätt till. In shaa Allah. Om du vågar lita på oss är upp till dig som givare, men vi försäkrar att vi gör allt som står i vår makt för att allt ska gå rätt till. Gud ser allt. Oberserva att när vi skickar via Western Union tillkommer en avgift som blir högre ju större summan är. Denna avgift dras från alla pengar som skickas vilket gör att summan delat på alla givare inte blir så stor.    
Frågor? Vänligen kontakta någon av oss på nedstående uppgifter.

Mail: nematullah.tavassolli@hotmail.com, theres.tavassolli@hotmail.com Telefonnr: Nematullah: 0738206484, Theres: 0702847710

9 kommentarer

Hur välja en Merdje?

wilaya

Hur välja en Merdje (Rättsvetenskaplig rättslärd)

(Nedan även en lista på rättslärda, med deras webbsidor)

En utav de uppgifter man måste utföra för att praktisera islam är att följa en rättslärd. För oss shiamuslimer är det något som tillhör ‘wajib’, dvs något man måste göra. Och man måste välj en själv, dvs man måste vara medveten om vad den rättslärde står för, i stora drag i alla fall, och vem denne är. Man bör alltså undersöka vilken slags utbildning och bakgrund den personen har som har rätt att ha följeslagare. Inte vem som helst kan kalla sig för Merdje(=Rättslärd inom islamiska rättsvetenskapliga principer). De är bevakade utav en stor kommitté som efter många test, avhandlingar och prövningar, som pågår under många år, godkänner en person som tillräknelig och kunnig nog som Merdje (Wilayat al-Faqih) och blir då fullvärdig för det stora ansvaret att ha folk som följer dennes tolkning utav islamiska rättsprinciperna. Att följa en rättslärd kallas att man gör ”Taqlid”. Den Merdje man väljer måste ännu leva när man börjar följa personen. Detta gör att shiaislam alltid är färskt, nytt och uppdaterat. Vi dammar inte av en rättslärd från 1100-talet t.ex, och följer dennes principer. På så sätt blickar vi framåt, och lever här och nu, och i framtiden.

En fantastisk följd av denna regel som vi, inom shiaislam, anammar via Taqlid, är att vi idag inte har så stora problem inom vår del utav Ummahn när det gäller extremism. Det förekommer här och där, men det finns då bland de (relativt få) som inte alls tycker att man ska följa en Merdje, för såna finns ändå, även bland oss. Dessa anser att man själv, som individ, bättre, eller lika bra, kan dra slutsatser inom rättsvetenskapliga frågor inom islam. För en okunnig och oinvigd i detta ämne kan jag dra parallellen till yrket som domare i en domstol. En som anser att man själv bättre kan uttolka Koranen och Sunnah än en rättslärd bör i så fall följa den tankelinjen hela vägen ut, och bör då även anse att vem som helst kan sätta sig som domare i Högsta Domstolen, och utan utbildning eller erfarenhet av tidigare domar, besluta i domstolsmål. Jag själv skulle inte vilja bli utsatt för en sådan domare ifall jag en dag skulle hamna i en domstolssituation, men alla har ju sina preferenser förstås.

Vad gör man när man har ont eller känner sig sjuk? Vem frågar man efter råd och vem uppsöker man för hjälp? Vad gör man när man vill bygga ett hus eller renovera en lägenhet? Vad gör man när man vill ha en viss kunskap inom ett visst ämnesområde? Om man är i behov utav juridisk expertis t.ex, vänder man sig då till en diskplockare? Om man behöver expertis inom medicin, går man då till en revisor?
Ja, vad gör man när man behöver kunskapen men själv inte har expertisen?

Det finns tre möjliga alternativ:
–    Agera utan kunskap
–    Söka upp en expert
–    Skaffa kunskapen själv och bli expert

Första alternativet är den ingnorantes val, så då återstår de andra två alternativen enligt vad intellektet påbjuder. Att skaffa kunskapen själv är en berömvärd handling, Men den processen kan ta lång tid och alla är inte beredda, eller har möjligheten, att göra den satsningen själva inom alla möjliga ämnesområden. Alltså väljer ett flertal ur allmänheten att söka sig till sakkunniga, som kostat på sig satsningen att skaffa sig expertisen inom ett visst ämnesområde.

Detta är den allmänrådande specialiseringsnormen som råder inom alla samhällen där varje person specialiserar sig inom ett eller högst ett par ämnesområden och erbjuder sin sakkunnighet till andra.

Samma princip gäller inom fiqh (religiösa rättsfrågor) – observera att detta gäller inte aqa’ed (trosfrågor) där varje person själv är ansvarig att skaffa kunskap och övertygas för att tro på trospelarna!

Så, vad gör jag när jag vill veta vilka lagar som gäller för bönen, fastan, hajj, khums, zakat, giftemål och alla andra lagar som  rör min religion? Endast intellektet kan inte ge svar på dessa frågor då jag inte kan tänka mig fram till vilka böner som gäller  och hur bönen skall utföras, om jag inte lär mig det från Koranen och via Profetens(S) sunnah.

Svaren finns att hitta i den heliga Koranen och i Profetens(S) sunnah, men det återstår en komplikation; alla är inte tillräckligt insatta och kunniga för att kunna nå svaren och härleda de ur flertalet Koranverser och hadither. Då behöver man söka sig till en sakkunnig som har spenderat sitt liv i att studera dessa frågor!

Taqlid innebär alltså kort och gott att man söker sig till en Merdje (religiös rättslärd) som man vänder sig till i religiösa frågor.

Gud säger i den heliga Koranen:
”… Om några i varje grupp blir kvar kan de fördjupa sina kunskaper i religionen för att sedan [förmana och] varna de sina vid deras återkomst, [varna dem] att vara på sin vakt [mot det onda]” (den heliga Koranen 9:122)

Mer detaljer angående betydelsen och vikten utav Taqlid

Läs i DENNA LÄNK, ett exempel på skillnaden på konsekvenserna mellan om en erfaren merdje tolkar de rättsvetenskapliga principerna, eller om folket själva gör det….folket skapar kaos, utan ledning. Och det är tyvärr detta världen idag bevittnar, via ISIS (eller Daesh) framfart i den muslimska världen. Dessa extremistgrupper som inte har några som helst rättslärda de följer, och som följer vem som helst som drar ut en ‘tolkning’ ur egen ficka.

Islamopeida.se är en bra samlingssida där alla våra största Meradje finns representerade. Sidan är under ständig uppdatering.

HÄR kan ni hitta namn på några av de idag största Meradje och lite bio-information om dessa – på svenska

Nedan är listat Meradjes hemsidor. Flera av dom har en länk till andra språk, ni får klicka er fram. Det som är nedslående är dock att inte alla som administrerar dessa sidor, inser behovet utav information på alla världens språk…idag är nämligen de flesta muslimer inte arabisk -eller iransktalande. Men jag sätter mitt hopp och min tilltro på kommande generationer för att inse detta behov.

LISTA PÅ RÄTTSLÄRDA OCH DERAS WEBBSIDOR:

Alavi Gorgani

Sayyid Ahmad Hassani Baghdadi  

Sayyid Hashem Bathaei Golpayegani

Asadollah Bayyat Zanjani

Sayyid Ali Mohammad Dastgheib Shirazi

Mirza Yadollah Duzduzani                   INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Ali Esmailpour Qomsheiy

Mohammad Ishaq al-Fayadh

Mohammad Ali Gerami Qomi

Mirza Javad Gharavi Aliari

Sayyid Allaedin Ghoraifi

Sayyid Kazim Hussaini al-Haeri

Sayyid Mohammad Sa’eed Tabatabai al-Hakeem            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Kamal Haydari                                                          INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Reza Hosseini Nassab       INFORMATION FINNS PÅ SVENKSA, ENGELSKA OCH MÅNGA ANDRA SPRÅK

Mohammad Ebrahim Jannaati                                            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Abdollah Javadi-Amoli

Qorban Ali Kaboli

Sayyid Ali Hoseyni Khamenei                                            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Mohammad Taher Aleshobair Khaqani

Abbas Mahfouzi

Naser Makarem Shirazi                                                     INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Fazel Maleki

Mohammad Amin Mamaqani

Hossein Mazaheri

Khalil Mobasher Kashani

Sayyid Mohammad Taqi al-Modarresi

Sayyid Abbas Moddaresi Yazdi

Mohammad Asif Mohseni                                                INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Abdul-Karim Mousavi Ardebili                         INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Bashir Hussain Najafi                                                      INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Muhammad Hussain Najafi                                           INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Reza Nekoonam           INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS UNDER KONSTRUKTION

Hossein Noori Hamedani

Isa Ahmed Qassim

Sayyid Taqi Tabatabaei Qomi

Ali Asghar Rahimi Azad

Mohammad Rahmati Sirjani

Sayyid Mohammad Sadeq Hosayni Rouhani

Lotfollah Saafi Golpaygani                                              INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Yousuf Saan’ei                                                                   INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Hussein Esmaeel al-Sadr

Ali Al-Saleh

Sayyid Mahmouad Hashemi Shahroudi

Sayyid Mohammad Shahroudi                                     INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Sadiq Hussaini Shirazi        INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS, OCH MÅNGA ANDRA SPRÅK

Sayyid Mousa Shubayri Zanjani

Sayyid Ali Husayni al-Sistani                                      INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Ja’far Sobhani

Sayyid Mahmoud Hassani Sorkhi

Sayyid Mohammad Ali Tabatabaei Hassani

Qasem Taei

Saleh Taei

Shamsodin Vaezi

Hossein Vahid Khorasani

Mohammad Yaqoobi                                                INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Mohammad Hosseini Zanjani

Ayatollah Sayyed Fadlallah är tyvärr död, och kan därför inte få nya följare, men jag lägger till även honom här, då jag vet att det finns många som började följa honom medan han levde.


 

 Hur välja en Meradje

Hur välja en rättslärd

Hur välja en Merje

Hur välja en mardja

Lista på Meradje

7 kommentarer

We Are The Shia of Ali- Hashim Sisters

En fantastiskt vacker nashid av Hashim Sisters! Och en bonus är ju förstås att den är på engelska…mer sånt tack. Och gärna på svenska! Jag hoppas att den yngre, mycket duktiga och energiska generationen som vi har idag, gör liknande nashids på varje inhemskt språk i Norden. Behovet är stort.

8 kommentarer

Världens största, och farligaste, pilgrimsfärd på intåg

Vår planets största sammankomst, alla kategorier. Detta sker VARJE ÅR! Förra året kom drygt 20 miljoner, förmodligen slås det rekordet även i år!

Hur många svenskar har hört talas om detta? Högt räknat: förmodligen ingen. Huffingtonpost och Independent News skriver om denna ‘jordskredshändelse’, som helt går omvärlden förbi.

Denna händelse (som heter Arbaeen), som sker varje år, 40 dagar efter s.k. ”Ashura”, dvs den dag i historien som Profeten Muhammeds(s) barnbarn, Imam Hussein, och hans anhängare brutalt slogs ned och dödades när de stod upp emot en korrupt och despotisk tyrann. Han anses av alla grupperingar i världen som en stor förebild som revolutionär och frihetshjälte. Det är också en orsak varför händelsen inte tas upp i några media.

Även om denna pilgrimsfärd mest klassas som en shiamuslimsk högtid, så deltar även sunnimuslimer, kristna, yazidis, zoroastrier och sabier både i vallfärden och i att servera pilgrimerna mat och dryck. Varje år slås nya rekord av antalet deltagare i vallfärden. De senaste 10 åren har dessutom våldet emot pilgrimmerna ökat hela tiden. Då det, som sagt, anses vara en shiamuslimsk tilldragelse så hotas de hela tiden utav ”sunnigrupper” så som daesch och isis mfl. I år är det farligare än någonsin, men deltagarna kommer säkert ändå inte att understiga förra årets dryga 20 miljoner. Så stark är drivkraften i händelsen som skedde över 1330 år sedan i Karbala, Irak.

En del börjar flera månader innan dagen ”Arbaeen”, för de börjar gå, till fots alltså, ända ifrån Indien och Pakistan, en del. Huffington Post skriver i sin artikel enligt nedan:

It’s not the Muslim Hajj, or the Hindu Kumbh Mela.. Known as Arbaeen, it is the world’s most populous gathering and you’ve probably never heard of it! Not only does the congregation exceed the number of visitors to Mecca (by a factor of five, in fact), it is more significant than Kumbh Mela, since the latter is only held every third year. In short, Arbaeen dwarfs every other rally on the planet, reaching twenty million last year. That is a staggering %60 of Iraq’s entire population, and it is growing year after year.

arbaeen

Above all, Arbaeen is unique because it takes place against the backdrop of chaotic and dangerous geopolitical scenes. Daesh (aka ‘Islamic State’) sees the Shia as their mortal enemy, so nothing infuriates the terror group more than the sight of Shia pilgrims gathering for their greatest show of faith.

There’s another peculiar feature of Arbaeen. While it is a distinctively Shia spiritual exercise, Sunnis, even Christians, Yazidis, Zoroastrians, and Sabians partake in both the pilgrimage as well as serving of devotees. This is remarkable given the exclusive nature of religious rituals, and it could only mean one thing: people regardless of color or creed see Hussein as a universal, borderless, and meta-religious symbol of freedom and compassion.

Why you have never heard of it probably has to do with the fact that the press is concerned more with negative, gory, and sensationalized tabloids, than with positive, inspiring narratives, particularly when it comes to Islam. If a few hundred anti-immigration protestors take to the streets in London and they will make headlines.. The same level of airtime is awarded to a pro-democracy march in Hong Kong or an anti-Putin rally in Russia.. But a gathering of twenty million in obstreperous defiance of terror and injustice somehow fails even to make it into the TV news ticker! An unofficial media embargo is imposed on the gargantuan event despite the story having all the critical elements of an eye-catching feature; the staggering numbers, the political significance, the revolutionary message, the tense backdrop, as well as originality.. But when such a story does make it through the editorial axe of major news outlets, it creates shockwaves and touches the most random people.

Among the countless individuals inspired by it, is a young Australian man I met several years ago who had converted to Islam. Evidently, no one takes such a life-altering decision lightly, so upon inquiry he told me it all started in 2003. One evening, as he was watching the news only to be drawn by scenes of millions streaming towards a holy city known as Karbala, chanting the name of a man he had never heard of: ”Hussein”. For the first time in decades, in a globally televised event, the world had caught an glimpse into previously suppressed religious fervor in Iraq.

With the Sunni Ba’athist regime toppled, Western viewers were eager to see how Iraqis would respond to a new era free from dictatorship persecution. The ‘Republic of Fear’ had crumbled and the genie had irreversibly escaped from the bottle. ”Where is Karbala, and why is everyone heading in its direction?” he recalls asking himself. ”Who is this Hussein who motivates people to defy all the odds and come out to mourn his death fourteen centuries after the fact?”

What he witnessed in that 60-second report was especially moving because the imagery was unlike any he had ever seen. A fervent sense of connection turned human pilgrims into iron filings, swarming together other as they drew closer to what could only be described as Hussein’s irresistible magnetic field. ”If you want to see a living, breathing, lively religion, come to Karbala” he said.

How could a man who was killed 1396 years ago be so alive and have such a palpable presence today that he makes millions take up his cause, and view his plight as their own? People are unlikely to be drawn into a dispute (much less one that transpired in ancient times) unless they have a personal interest in the matter. On the other hand, if you felt someone was engaged in a fight over your right to freedom, your prerogative to be treated justly, and your entitlement to a life of dignity, you would feel you had a vested interest and would empathize with him to the point where conversion to his beliefs is not a far-fetched possibility.

 

The Ultimate Tragedy

Hussein, grandson of the Prophet Muhammad, is revered by Muslims as the ”Prince of Martyrs”. He was killed in Karbala on a day which became known as Ashura, the tenth day of the Islamic month of Muharram, having refused to pledge allegiance to the corrupt and tyrannical caliph, Yazid.

He and his family and companions were surrounded in the desert by an army of 30,000, starved of food and water, then beheaded in the most macabre manner, a graphic tale recounted from pulpits every year since the day he was slain. Their bodies were mutilated. In the words of the English historian Edward Gibbon: ”In a distant age and climate, the tragic scene of the death of Hussein will awaken the sympathy of the coldest reader.”

Shia Muslims have since mourned the death of Hussein, in particular on the days of Ashura, then, forty days later, on Arbaeen. Forty days is the usual length of mourning in many Muslim traditions. This year, Arba’een falls on Friday 12 December.

Long Trek

I travelled to Karbala, my own ancestral home, to find out for myself why the city is so intoxicating. What I witnessed proved to me that even the widest-angle camera lens is too narrow to capture the spirit of this tumultuous, yet peaceful gathering.

An avalanche of men, women and children, but most visibly black-veiled women, fill the eye from one end of the horizon to the other.The crowds were so huge that they caused a blockade for hundreds of miles.

The 425 mile distance between the southern port city of Basra and Karbala is a long journey by car, but it’s unimaginably arduous on foot. It takes pilgrims a full two weeks to complete the walk. People of all age groups trudge in the scorching sun during the day and in bone-chilling cold at night. They travel across rough terrain, down uneven roads, through terrorist strongholds, and dangerous marshlands. Without even the most basic amenities or travel gear, the pilgrims carry little besides their burning love for ”The Master” Hussein. Flags and banners remind them, and the world, of the purpose of their journey:

O self, you are worthless after Hussein.
My life and death are one and the same,
So be it if they call me insane!

 
 

The message recalls an epic recited by Abbas, Hussein’s half-brother and trusted lieutenant, who was also killed in the Battle of Karbala in 680AD while trying to fetch water for his parched nieces and nephews. With security being in the detrimental state that makes Iraq the number one headline in the world, no one doubts that this statement is genuine in every sense.

Free lunch.. And dinner, and breakfast!

One part of the pilgrimage which will leave every visitor perplexed is the sight of thousands of tents with makeshift kitchens set up by local villagers who live around the pilgrims’ path. The tents (called ‘mawkeb’) are places where pilgrims get practically everything they need. From fresh meals to eat and a space to rest, to free international phone calls to assure concerned relatives, to baby diapers, to practically every other amenity, free of charge. In fact, pilgrims do not need to carry anything on the 400 mile journey except the clothes they wear.

More intriguing is how pilgrims are invited for food and drink. Mawkeb organizers intercept the pilgrims’ path to plead with them to accept their offerings, which often includes a full suite of services fit for kings: first you can a foot massage, then you are offered a delicious hot meal, then you are invited to rest while your clothes are washed, ironed, then returned to you after a nap. All complimentary, of course.

For some perspective, consider this: In the aftermath of the Haiti earthquake, and with worldwide sympathy and support, the UN World Food Programme announced delivery of half a million meals at the height of its relief efforts.. The United States military, launched Operation Unified Response, bringing together the massive resources of various federal agencies and announced that within five months of the humanitarian catastrophe, 4.9 million meals had been delivered to Haitians. Now compare that with over 50 million meals per day during Arbaeen, equating to about 700 million meals for the duration of the pilgrimage, all financed not by the United Nations or international charities, but by poor laborers and farmers who starve to feed the pilgrims and save up all year round so that visitors are satisfied. Everything, including security is provided mostly by volunteer fighters who have one eye on Daesh, and another on protecting the pilgrim’s path. ”To know what Islam teaches,” says one Mawkeb organizer, ”don’t look at the actions of a few hundred barbaric terrorists, but the selfless sacrifices exhibited by millions of Arbaeen pilgrims.”

In fact, Arbaeen should be listed in the Guinness Book of World Records in several categories: biggest annual gathering, longest continuous dining table, largest number of people fed for free, largest group of volunteers serving a single event, all under the imminent threat of suicide bombings.

2014-11-24-B2j0782IMAEqQLd.jpg

Unmatched Devotion

Just looking at the multitudes leaves you breathless. What adds to the spectacle is that, as the security conditions worsen, even more people are motivated to challenge the terrorist threats and march in defiance. Thus, the pilgrimage isn’t a mere religious exercise, but a bold statement of resistance. Videos have been posted online showing how a suicide bomber blows himself up in the midst of the pilgrims, only to have the crowds turn out in even greater numbers, chanting in unison:

If they sever our legs and hands,
We shall crawl to the Holy Lands!

 
 

The horrific bomb blasts which occur year-round, mostly targeting Shia pilgrims and taking countless lives, illustrate the dangers facing Shias living in Iraq, and the insecurity that continues to plague the country. Yet the imminent threat of death doesn’t seem to deter people – young and old, Iraqis and foreigners – from making the dangerous journey to the holy city.

It isn’t easy for an outsider to understand what inspires the pilgrims. You see women carrying children in their arms, old men in wheelchairs, people on crutches, and blind seniors holding walking sticks. I met a father who had travelled all the way from Basra with his disabled boy. The 12-year-old had cerebral palsy and could not walk unassisted. So for a part of the trek the father put the boy’s feet on top of his and held him by the armpits as they walked. It is the kind of story out of which Oscar-winning films are made, but it seems Hollywood is more concerned with comic heroes and with real life heroes whose superpower is their courage and commitment.

Golden Dome of Hussein

Visitors to the shrine of Hussein and his brother Abbas are not driven by emotion alone. They cry be reminded of the atrocious nature of his death, in doing so, they reaffirm their pledge to his ideals.

The first thing that pilgrims do upon reaching his shrine is recite the Ziyara, a sacred text which summarizes the status of Hussein. In it, they begin the address by calling Hussein the ”inheritor” of Adam, Noah, Abraham, Moses and Jesus. There is something profound in making this proclamation. It shows that Hussein’s message of truth, justice, and love for the oppressed is viewed as an inseparable extension of all divinely-appointed prophets.

People go to Karbala not to marvel at the city’s landscape – lush with date palms, or to admire the mausoleum’s physical beauty, or to shop, be entertained, or to visit ancient historical sites. They go to cry. To mourn and experience the angelic aura of Hussein. They enter the sacred shrine weeping and lamenting the greatest act of sacrifice ever seen.

It is as though every person has established a personal relationship with the man they have never seen. They talk to him and call out his name; they grip the housing of his tomb; they kiss the floor leading into the shrine; they touch its walls and doors in the same manner one touches the face of a long-lost friend. It is a picturesque vista of epic proportions. What motivates these people is something that requires an understanding of the character and status of Imam Hussein and the spiritual relationship that those who have come to know him have developed with his living legend.

If the world understood Hussein, his message, and his sacrifice, they would begin to understand the ancient roots of Daesh and its credo of death and destruction. It was centuries ago in Karbala that humanity witnessed the genesis of senseless monstrosities, epitomized in the murderers of Hussein. It was pitch black darkness v. Absolute shining light, an exhibition of vice v. a festival of virtue, hence the potent specter of Hussein today. His presence is primordially woven into every facet of their lives. His legend encourages, inspires, and champions change for the better, and no amount of media blackout can extinguish its light.

”Who is this Hussein”? For hundreds of millions of his followers, a question this profound, which can cause people to relinquish their religion for another, can be answered only when you have marched to the shrine of Hussein on foot.

1 kommentar

Är du rädd för döden?

to him

Alexandra frågar:

”Hej mammaMarie, min fråga kanske är personlig så du avgör om du vill svara eller inte. Det är en fråga många inte vill tala om. Är du rädd för döden? Varför är frågan så känslig för många? Vad tänker du?”

Hej Alexandra,

En mycket bra fråga. Det finns inget i livet som man med hundraprocentig tillförlitlighet kan vara säker på. Inget. Förutom döden. Ändå har folk svårt att prata om döden, vilket är rätt så paradoxalt eftersom vi människor alltid söker efter säkerhet, och längtar efter försäkringar om att det ena eller det andra kommer att ske. Men i grunden så finns inga såna garantier på något annat i livet, än just döden.

Genom historien så har alla samhällen alltid levat nära döden, och ofta har folk levt sina liv runt sin död – så att säga. Man har vetat vart man ska begravas, man pratar med folk om sin död, sin begravning och hur man vill att folk ska komma ihåg en. Äldre har alltid varit noga med att ofta ge yngre generationer tips om hur de ska leva och hur de ska välja när de tar beslut, allt för att försäkra sig om att efterlevande ska fortsätta i sin egen anda när man dör. Man vill fortsätta vara en del av de levande människorna även efter döden.

En del ledande personer i samhället har under deras livstid sett till att andra har byggt deras grav under tiden de själva lever. Till exempel Faraonerna som lät bygga sina pyramider som tog tusentals människor åratal att bygga. Och Mingdynastins härskare som lät bygga de 13 gravvalven utanför Beijing under sin livstid, den första tog 18 år att bygga. Eller så har befolkningen varit upptagna med att bygga gravvårdar åt folk som har dött, som t.ex Taj Mahal mfl. Många i samhället har, historiskt sett, varit upptagna med att bygga för döden, alltså har döden varit helt integrerad med vardagslivet på ett helt annat sätt än idag.

Idag är döden närmast utraderad ifrån vårt samhälle. Man har ‘byggt bort’ döden helt enkelt, och man anser att döden inte tillhör livet över huvud taget. Vi lejer inte bara bort allt arrangemang kring döden, man vill heller inte gärna ta med barn till begravningar och man vill helst inte prata om döden. Som alla säkert känner till, så är de flesta rädda för sådant som de inte känner till. ‘Det okända’ är alltid främmande, och skrämmer därför. Det finns dock de som kittlas utav allt som är okänt och ‘skrämmande’, och därför uppstår också många okulta rörelser, vilket vi kan se mycket utav i vårt samhälle idag.

Då det som är främmande plötsligt ‘drabbar’ någon man känner, så vet man idag inte hur man ska reagera och agera på det. Det resulterar allt för ofta att folk slutar umgås med den som har förlorat en kär familjemedlem, eller så kanske någon blir sjuk i en dödlig sjukdom och folk tycker det är obehagligt då det handlar om den onda bråda döden. Man är rädd att behöva höra talas om den, och då undviker man mer och mer de personer som har drabbats, ända tills de drabbade är lämnade ensamma i sin sorg.

Detta förhållningssätt är så synd, för när man kan hantera döden, då återgår man till sin sanna natur, och då kan man också hantera livet bättre. Men tyvärr inser folk inte det i denna ytliga och hektiska värld som vi lever i idag. När man tänker efter så borde att ”lära sig att hantera döden” vara ett skolämne.

Döden är alltså en verklighet som alla människor tror på. Men det är också en verklighet som de flesta av oss tycker om att hålla sig borta från.

I islam är döden inte slutet på vår existens; utan en passage, som tar oss från denna värld till livet efter detta vilket också är själva syftet med vår skapelse, och resultatet av vårt arbete här i livet. Frågan om vi är rädda för döden eller inte, beror helt på hur mycket vi har förberett oss inför vidräkningen på Domedagen. De som inte tror på ett liv efter detta, de räds döden då det innebär den totala förintelsen av dem själva. De som tror på ett liv efter detta, de räds döden för att de är rädda att deras gärningar inte varit tillräckliga för en evighet i komfort efter döden. I vilket fall som helst (tro eller inte tro) så bör vi alla hålla oss för goda för att gå omkring högfärdiga i livet, det bästa är att hålla sig ödmjuk inför allt i livet. För till syvende och sist så är vi inte större i livet, på denna jorden, än det eftermäle vi lämnar efter oss sedan vi dött.

Du frågar mig om jag själv är rädd för döden: Det där är så olika, beroende på vart jag befinner mig i livet för tillfället. Vissa gånger längtar jag efter döden, inte för att jag vill slippa ifrån livet särskilt mycket, utan mer för att jag känner till en del om livet efter döden och delar av det längtar jag efter. Men rätt så fort så kommer jag på andra tankar, och vill gärna leva kvar länge än. För jag själv känner att jag inte gjort tillräckligt här på jorden, och där kommer rädslan in:”Har jag förberett mig tillräckligt för min första natt i graven, för tiden efter, för Domedagen…?” Det är här: det jag gör just nu, de beslut jag tar, de ageranden jag gör idag, som gäller i evigheten. Kan jag försvara mig där? Man gör synder varje dag, och har jag ‘jämkat upp’ för de synderna så att vågskålen är till min fördel på Domedagen? Det är alltså inte själva döden jag är rädd för, utan snarare det tillstånd jag befinner mig i här i livet vid dödsögonblicket.

Ja, Alexandra, det är så mina tankar går gällande döden. Jag vet ju att Gud är Barmhärtig och Förlåtande, och jag kan bara hoppas att Han kommer att ha överseende med mina brister. Men för oss troende, till skillnad ifrån icke-troende, så har vi ett hopp som genomsyrar våra liv när det gäller döden. Det ser jag också är till stor hjälp, både i livets skeenden så väl som vid sorgearbetet efter en död familjemedlem. Även om jag ändå ser att faktiskt alla människor återgår till sin primära natur, dvs så som Gud skapade oss, vid dödsfall, och när folk tänker på sina döda så tänker de ändå att de har ett slags liv efter döden….det betyder att alla, egentligen, innerst inne tror på ett liv efter detta, och besitter en stark tro på Gud. Men folk är envisa ibland.

Ett råd att ha med sig i livet, som ger hög behållning både i detta livet och i nästa: Det är att upprätthålla en god karaktär [dvs att likt Profeten(s) ha ett ‘soligt’ förhållningssätt, vänlig, artig och vid gott mod]!

Detta, tillsynes banala, råd har en oerhörd tyngd hos Gud, och kan vara en avgörande sak den dagen Domen ska falla. Jag redogör några punkter här nedan, som visar hur viktigt detta karaktärsdrag är:

God karaktär är halva religionen (1).

En god karaktär är en välsignelse från Gud (2).

På Domens dag, kommer det inte finnas någon annan god gärning som är tyngre än god karaktär (3)

En man med god karaktär räknas som en man som alltid ber och fastar. Hans thawab (belöning) är lika stor som en som kämpar i Guds väg (Jihad) (4).

En bra karaktär löser synder så som vatten löser salt. Majoritet av de människor som kommer till Paradiset är de som har avstått från synder(Muttaqi) och de som har bra karaktär (5).

Gud har sagt att han skulle skämmas över att låta helvetets eld vidröra köttet av en person som besitter en god karaktär (6).

Imam Ja’far as-Sadiq (a) har sagt: Om du inte kan hålla goda ekonomiska relationer med människor, så visa åtminstone god karaktär genom att uppträda fint (8).

Imam Ali (a) har sagt: Uppträd fint med alla så att de visar tillgivenhet mot dig när du träffar dem. Och om du dör, känner de sig ledsna och säger ”Inna Lillah”. Uppträda aldrig på ett sådant sätt att de istället måste uttala;AlhamduLillah” när du dör (9).

Någon frågade Imam Ja’far as-Sadiq (a): Vad är definitionen av god karaktär och gott uppförande? Han svarade: Artighet, att tala behagligt och att möta människor på ett tillmötesgående sätt (10).

Den Heliga Profeten (S) har sagt: När du möter troende, hälsa på dem med ett leende. Det är ett tecken på god karaktär. Att prata artigt med din fiende är hövlighet. På detta sätt dras han till Imaan (Islam). Även om han inte blir en troende kommer åtminstone de troende att besparas ifrån dennes(icke troende) (ev) rackartyg (11).

I Imam Khomeinis testamente gav han många råd till sin son. Bland annat allt ovan nämnt, men också detta: Son! Akta dig, behandla inte dina barn illa. Ett dåligt beteende leder dig till helvetet. Ett dåligt uppförande förstör Imaan (tro) på samma sätt som vinäger förstör honung. När Saad bin Maaz[en stor man som levde med Profeten] dog, tog sjuttio tusen änglar del i hans begravningsprocession. Ändå var han tvungen att lida Fishar alQabr” eftersom han inte betedde sig fint med sina barn (12).

Slutligen:

Vi lever i en era av jämförelser. Vi jämför oss med andra: andra har gjort något, då ska jag också göra det – inte för att jag vill, eller har behov utav det, utan enbart för att andra har gjort det. Eller så begår någon annan en synd, och så tänker man att ‘om den där personen begår en synd, då är det okej att jag begår den här – lite mindre- synden’, och tänker att Gud ska bedöma min vågskål tillsammans med någon annan…att helvetet har begränsat utrymme och Gud ska välja bort en av oss på det sättet. Nej nåt sånt finns inte. Inte heller vill någon gärna gå i första ledet när det gäller att utföra gärningar som kan anses religiösa. Man vill gärna att någon annan går före, så att man kan gömma sig bakom den personen ifall andra attackerar en. (vad ska vi tidiga konvertiter säga om det? Vi har gått som ufon på gator och torg i väntan på att fler muslimer ska fylla gaturummet så att vi slipper vara så mycket i blickfånget).

Sluta med dessa jämförelser, det är sånt som hindrar en ifrån att anta en ‘god karaktär’. Den enda man ska jämföra sig med är sig själv, och man ska fråga sig – VARJE DAG – om man idag är ett steg närmre den person man har som mål att vara, än man var igår? Då är man på god väg att lyckas, inte bara i detta liv, utan även i nästa.

Källor:

(1).Wasaelus Shia, s. 331
(2). Wasaelus Shia
(3). Usul alKafi 2, s. 99
(4). Usul alKafi 2, s. 101
(5). Usul alKafi 2, sid 10
(6). Wasael Shia -2, sid 221
(8). Usul alKafi 2, sid 102
(9). WasaelusShia2. p 277
(10). Usul al-Kafi2, s. 103
(11). Mustadrakul Wasael 2, sid 51
(12). Mustadrakul Wasael 2, sid 334

Islamic Quotes About Death (11)

3 kommentarer

Sheikh al-Nimrs dödsdom från familjen Saud: halshuggning

 Längst ned en vädjan om att deltaga på 3 olika sätt emot denna dom:

Sheikh-Nimr

Ayatollah Nimr Baqir al-Nimr, den äldste ledaren bland den shiamuslimska minoriteten i Saudiarabien har blivit dömd till döden:

Är det inte anmärkningsvärt att han, som anordnat fredliga demonstrationer om grundläggande friheter för alla minoriteter i Saudiarabien, dömdes till döden i en ”Specialiserad brottmålsdomstol” som kallar sig för den ”Saudiska terrorismtribunalen”? Och varför skulle en domstol som inrättats för att ta itu med terrorism hantera fredliga dissidenter? Det Sheikh Al-Nimr har gjort kallas i övriga världen för ‘demokratiska demonstrationer’, och i vissa delar av världen skulle detta automatiskt ha attraherat många uttalanden ifrån frihetsaktivister, och även en hel del pengar och stöd ifrån t.ex USA, liksom massor av uppmärksamhet ifrån all media över hela den västra delen utav vårt klot. Några aktuella exempel är Ukraina och Syrien, där exakt samma saker har skett. Ayatollah Nimr Baqir al-Nimr talade alltså inte enbart för den shiamuslimska gruppen i landet, utan även för den kristna minoriteten, som inte dom heller har någonting att säga till om.

Men det som händer i Saudiarabien mörkläggs ifrån ALLA håll. Sheikh al-Nimr har alltså dömts till döden enbart för dessa demonstrationer – genom halshuggning, alternativt korsfästning, dessutom! Det vill säga samma tillvägagångssätt som de blodtörstiga ISIS använder i sin framfart på andra sidan gränsen i Irak. ISIS, vars ideologi ligger mycket nära den ideologi som den styrande familjen Saud har. Faktum är att den enda skillnaden mellan dessas ideologier är att ISIS, inte bara vill döda alla oliktänkande (så som Saudfamiljen vill och gör) utan vill även störta det saudiska kungahuset. I övrigt är de identiska.

Hela världen klagar på frågan om dödsstraff, men när en Shiapräst’ i Saudiarabien har dömts till döden, finns där inte mycket av protester ifrån internationella organ. Vad kan detta bero på? Förmodligen är det västländernas dubbelmoral och mycket svarta agenda, då de har mycket täta och nära kontakter och affärer med den saudiska regimen – konstant. Detta gäller Sverige lika mycket som resten av omvärlden.

Journalisten och nyhetsankaret Waqar Rizvi, från Press Tv, skriver följande beträffande avrättningsdomen mot Shaikh al-Nimr i Saudi-ockuperade Arabien, som visar att protesterna emot domen inte bara är ett shiamuslimskt intresse i landet:

Den saudiske aktivisten och rättighetsförespråkaren Fouad Ibrahim säger: Om det finns kloka människor i den saudiska regimen, skulle avgörandet vändas omedelbart … Det finns ett antal dårar bland alSaud som snabbar på det enväldiga styrets undergång. Den minskade populariteten i regionen är en indikator på den förestående kollapsen.

Ali Dubaisy, en saudisk människorättsaktivist från Eastern Province: Vi har en ny generation i Saudiarabien. Ungdomarna använder sin hjärna, de följer inte bara vad regeringen vill att de ska tycka och tänka. Regeringen försöker alltid att dela upp sunni och shia, men våra ungdomar börjar avvisa detta. Regeringen använder en sekteristisk berättelse för att hålla folket uppdelat. jag har många sunni vänner via sociala medier.

Yahya Assiri, chef för den sunniägda ALQST människorättsgrupp:. Från vad jag har sett på sociala medier är en hel del sunniter upprörda över dödsdomen och accepterar den inte. Människor är klokare än de tidigare varit, de ser bortom regeringens framställningar och det finns en stor kampanj på Twitter, där många sunniter deltar, där de protesterar emot beslutet om Sheikh Nimrs dödsdom. Jag är själv Sunni och jag har fått massor av samtal från andra sunniter som frågar mig: ska vi delta i protesterna med Shia eller inte? Det finns massor av sunniter som vill delta i protesterna.

Saudiaktivisten Hamza alHassan säger: Det kommer att bli en lång kamp mot tyrannhuset Saud. Vägen till frihet och värdighet kommer med ett pris, och de fria accepterar inte att något förnedrande knäböjande till sina bödlar och tänker inte göra fred med dem.

Libanesiska författaren As’ad AbuKhalil: Tystnaden i arabisk media om den orättvisa domen mot Sheikh alNimr avslöjar trångsyntheten hos den falska arabiska liberalismen.”

Aktivisten Chaza alJabr: De som är nöjda med domen förutom slavarna agerar som om att be för att döda alla Sunni reformister som står upp emot förtryck, tyranni och dominans.

Toby Matthiesen, en Gulfexpert vid universitetet i Cambridge: Den sista shiitiska politiska fången avrättades 1988. Myndigheter föredrar att hålla dessa människor i fängelse och använda dem som påtryckningsmedel för att t.ex hålla fångarnas familjer tysta. Om Sheikh Nimr var att utföras det kan mycket väl leka en ny uppror, men det är just därför jag tror att saudiska myndigheter inte kommer att genomföra dödsdomen det är allvarligt att Mohammed alNimr har gripits han är en viktig person han har varit en viktig samtalspartner mellan shiiter och regeringen. Han har haft möten med ledande kungligheter under två decennier, arresteringen utav honom är ett mycket oroande tecken. Myndigheterna har sett Nimr-familjens uttalanden som en förolämpning.

VIKTIGT: Den 26 oktober kl 12.00 – 14.00 hålls på Norrmalmstorg i Stockholm en demonstration emot dödsdomen och jag hoppas att så många som möjligt närvarar.

Ni kan gå in till facebooksidan Befria Sheikh Al-Nimr och tacka ‘ja’ till att ni kommer, om ni kan göra det. De som inte har möjlighet att närvara hoppas jag istället (åtminstone) sprider ordet vidare antingen via era egna facebooksida eller om ni har en blogg. Ni får gärna kopiera mitt inlägg om ni vill.

Ännu ett alternativ, för de som inte befinner sig i Stockholm den 26 oktober, är att skriva på den namninsamling som upprättats, för att visa ditt stöd. Gå in på www.change.org så kommer du direkt till insamlingen. Du kan även skriva till vår utrikesminister Margot Wallström, eller saudiarabiska myndigheter (se exempel på sidan) och be dom ta upp denna fråga.

Tusentals protesterar emot dödsdomen

Demonstration i Saudiarabien

 

”Under alla mina 55 år har vi levat i det här landet under förtryck och förföljelser… ‘Alla shia skall dödas’ har regeringen sagt. Jag är inte rädd för döden. Min död kan leda till andras frihet”

/Sheikh Nimr

al-nimr-supporters-protest-against-crucifixion-at-saudi-embassy_2159913

 Se även video i nedan länk. Den är nästan dagsfärsk ifrån demonstrationer i London igår.

//

1 kommentar