Arkiv för kategorin profeten

Profetens karaktärsdrag

mohamed

Imam Ali (as):

 En gång när Imam Ali satt, med benen instoppade under sitt svärdsbälte, i moskén i Kufa fick han frågan om Profetens karaktäristiska särdrag. På det svarade han:

”Guds Budbärare (S) hade vit hud med tonad rodnad och stora svarta ögon, ymnigt rakt och slätt hår, tjockt skägg, släta håriga kinder, fina hår på bröstet. Hans nacke var [vit] som ett silverkrus. Han hade hår från brösthöjd ned till magen i en mjuk linje format som ett svärd, han hade inte något annat hår på mag eller bröst. Han hade breda händer och fötter. Han gick snabbt, och när han stod upp var det som om han hade rest sig från en klippa. När han vände sig om, vända han hela sin kropp. När han svettades rann svetten likt pärlor över hans ansikte, och doften av hans svett var mer väldoftande än mysk. Han var varken kort eller lång, inte heller var han bräcklig, och inte heller girig. Jag har aldrig sett någon som honom, varken före eller efter honom.

 

الإمامُ عليٌّ (عَلَيهِ الّسَلامُ) ـ لمّا سُئلَ عن صِفَةِ النَّبيِّ (صَلَّيَ اللهُ عَلَيهِ وَ آلِهِ) وهُو مُحْتَبٍ بحَمائلِ سَيفِهِ في مَسجِدِ الكُوفَةِ ـ: كانَ رسولُ اللّهِ (صَلَّيَ اللهُ عَلَيهِ وَ آلِهِ) أبيَضَ اللَّونِ مُشرَباً حُمرَةً، أدعَجَ العَينِ، سَبطَ الشَّعرِ، كَثَّ اللِّحيَةِ، سَهلَ الخَدِّ، ذا وَفرَةٍ، دَقيقَ المَسرُبَةِ، كأنّ عُنقَهُ إبريقُ فِضَّةٍ، لَهُ شَعرٌ مِن لَبَّتِهِ إلى سُرَّتِهِ يَجري كالقَضيبِ، لَيسَ في بَطنِهِ ولا صَدرِهِ شَعرٌ غَيرُهُ، شَثْنُ الكَفِّ والقَدَمِ، إذا مَشى كأنّما يَنحَدِرُ مِن صَبَبٍ، وإذا قامَ كأنّما يَنقَلِعُ مِن صَخرٍ، إذا التَفَتَ التَفَتَ جَميعا، كأنَّ عَرَقَهُ في وَجهِهِ اللُّؤلؤُ، ولَريحُ عَرَقِهِ أطيَبُ مِن المِسكِ الأذفَرِ، لَيسَ بالقَصيرِ ولا بالطَّويلِ، ولا بالعاجِزِ ولا اللَّئيمِ، لَم أرَ قَبلَهُ ولا بَعدَهُ مِثلَهُ (صَلَّيَ اللهُ عَلَيهِ وَ آلِهِ)

Al-Tabaqat Al-Kubra, V. 1, P. 410

 

2 kommentarer

Är du rädd för döden?

to him

Alexandra frågar:

”Hej mammaMarie, min fråga kanske är personlig så du avgör om du vill svara eller inte. Det är en fråga många inte vill tala om. Är du rädd för döden? Varför är frågan så känslig för många? Vad tänker du?”

Hej Alexandra,

En mycket bra fråga. Det finns inget i livet som man med hundraprocentig tillförlitlighet kan vara säker på. Inget. Förutom döden. Ändå har folk svårt att prata om döden, vilket är rätt så paradoxalt eftersom vi människor alltid söker efter säkerhet, och längtar efter försäkringar om att det ena eller det andra kommer att ske. Men i grunden så finns inga såna garantier på något annat i livet, än just döden.

Genom historien så har alla samhällen alltid levat nära döden, och ofta har folk levt sina liv runt sin död – så att säga. Man har vetat vart man ska begravas, man pratar med folk om sin död, sin begravning och hur man vill att folk ska komma ihåg en. Äldre har alltid varit noga med att ofta ge yngre generationer tips om hur de ska leva och hur de ska välja när de tar beslut, allt för att försäkra sig om att efterlevande ska fortsätta i sin egen anda när man dör. Man vill fortsätta vara en del av de levande människorna även efter döden.

En del ledande personer i samhället har under deras livstid sett till att andra har byggt deras grav under tiden de själva lever. Till exempel Faraonerna som lät bygga sina pyramider som tog tusentals människor åratal att bygga. Och Mingdynastins härskare som lät bygga de 13 gravvalven utanför Beijing under sin livstid, den första tog 18 år att bygga. Eller så har befolkningen varit upptagna med att bygga gravvårdar åt folk som har dött, som t.ex Taj Mahal mfl. Många i samhället har, historiskt sett, varit upptagna med att bygga för döden, alltså har döden varit helt integrerad med vardagslivet på ett helt annat sätt än idag.

Idag är döden närmast utraderad ifrån vårt samhälle. Man har ‘byggt bort’ döden helt enkelt, och man anser att döden inte tillhör livet över huvud taget. Vi lejer inte bara bort allt arrangemang kring döden, man vill heller inte gärna ta med barn till begravningar och man vill helst inte prata om döden. Som alla säkert känner till, så är de flesta rädda för sådant som de inte känner till. ‘Det okända’ är alltid främmande, och skrämmer därför. Det finns dock de som kittlas utav allt som är okänt och ‘skrämmande’, och därför uppstår också många okulta rörelser, vilket vi kan se mycket utav i vårt samhälle idag.

Då det som är främmande plötsligt ‘drabbar’ någon man känner, så vet man idag inte hur man ska reagera och agera på det. Det resulterar allt för ofta att folk slutar umgås med den som har förlorat en kär familjemedlem, eller så kanske någon blir sjuk i en dödlig sjukdom och folk tycker det är obehagligt då det handlar om den onda bråda döden. Man är rädd att behöva höra talas om den, och då undviker man mer och mer de personer som har drabbats, ända tills de drabbade är lämnade ensamma i sin sorg.

Detta förhållningssätt är så synd, för när man kan hantera döden, då återgår man till sin sanna natur, och då kan man också hantera livet bättre. Men tyvärr inser folk inte det i denna ytliga och hektiska värld som vi lever i idag. När man tänker efter så borde att ”lära sig att hantera döden” vara ett skolämne.

Döden är alltså en verklighet som alla människor tror på. Men det är också en verklighet som de flesta av oss tycker om att hålla sig borta från.

I islam är döden inte slutet på vår existens; utan en passage, som tar oss från denna värld till livet efter detta vilket också är själva syftet med vår skapelse, och resultatet av vårt arbete här i livet. Frågan om vi är rädda för döden eller inte, beror helt på hur mycket vi har förberett oss inför vidräkningen på Domedagen. De som inte tror på ett liv efter detta, de räds döden då det innebär den totala förintelsen av dem själva. De som tror på ett liv efter detta, de räds döden för att de är rädda att deras gärningar inte varit tillräckliga för en evighet i komfort efter döden. I vilket fall som helst (tro eller inte tro) så bör vi alla hålla oss för goda för att gå omkring högfärdiga i livet, det bästa är att hålla sig ödmjuk inför allt i livet. För till syvende och sist så är vi inte större i livet, på denna jorden, än det eftermäle vi lämnar efter oss sedan vi dött.

Du frågar mig om jag själv är rädd för döden: Det där är så olika, beroende på vart jag befinner mig i livet för tillfället. Vissa gånger längtar jag efter döden, inte för att jag vill slippa ifrån livet särskilt mycket, utan mer för att jag känner till en del om livet efter döden och delar av det längtar jag efter. Men rätt så fort så kommer jag på andra tankar, och vill gärna leva kvar länge än. För jag själv känner att jag inte gjort tillräckligt här på jorden, och där kommer rädslan in:”Har jag förberett mig tillräckligt för min första natt i graven, för tiden efter, för Domedagen…?” Det är här: det jag gör just nu, de beslut jag tar, de ageranden jag gör idag, som gäller i evigheten. Kan jag försvara mig där? Man gör synder varje dag, och har jag ‘jämkat upp’ för de synderna så att vågskålen är till min fördel på Domedagen? Det är alltså inte själva döden jag är rädd för, utan snarare det tillstånd jag befinner mig i här i livet vid dödsögonblicket.

Ja, Alexandra, det är så mina tankar går gällande döden. Jag vet ju att Gud är Barmhärtig och Förlåtande, och jag kan bara hoppas att Han kommer att ha överseende med mina brister. Men för oss troende, till skillnad ifrån icke-troende, så har vi ett hopp som genomsyrar våra liv när det gäller döden. Det ser jag också är till stor hjälp, både i livets skeenden så väl som vid sorgearbetet efter en död familjemedlem. Även om jag ändå ser att faktiskt alla människor återgår till sin primära natur, dvs så som Gud skapade oss, vid dödsfall, och när folk tänker på sina döda så tänker de ändå att de har ett slags liv efter döden….det betyder att alla, egentligen, innerst inne tror på ett liv efter detta, och besitter en stark tro på Gud. Men folk är envisa ibland.

Ett råd att ha med sig i livet, som ger hög behållning både i detta livet och i nästa: Det är att upprätthålla en god karaktär [dvs att likt Profeten(s) ha ett ‘soligt’ förhållningssätt, vänlig, artig och vid gott mod]!

Detta, tillsynes banala, råd har en oerhörd tyngd hos Gud, och kan vara en avgörande sak den dagen Domen ska falla. Jag redogör några punkter här nedan, som visar hur viktigt detta karaktärsdrag är:

God karaktär är halva religionen (1).

En god karaktär är en välsignelse från Gud (2).

På Domens dag, kommer det inte finnas någon annan god gärning som är tyngre än god karaktär (3)

En man med god karaktär räknas som en man som alltid ber och fastar. Hans thawab (belöning) är lika stor som en som kämpar i Guds väg (Jihad) (4).

En bra karaktär löser synder så som vatten löser salt. Majoritet av de människor som kommer till Paradiset är de som har avstått från synder(Muttaqi) och de som har bra karaktär (5).

Gud har sagt att han skulle skämmas över att låta helvetets eld vidröra köttet av en person som besitter en god karaktär (6).

Imam Ja’far as-Sadiq (a) har sagt: Om du inte kan hålla goda ekonomiska relationer med människor, så visa åtminstone god karaktär genom att uppträda fint (8).

Imam Ali (a) har sagt: Uppträd fint med alla så att de visar tillgivenhet mot dig när du träffar dem. Och om du dör, känner de sig ledsna och säger ”Inna Lillah”. Uppträda aldrig på ett sådant sätt att de istället måste uttala;AlhamduLillah” när du dör (9).

Någon frågade Imam Ja’far as-Sadiq (a): Vad är definitionen av god karaktär och gott uppförande? Han svarade: Artighet, att tala behagligt och att möta människor på ett tillmötesgående sätt (10).

Den Heliga Profeten (S) har sagt: När du möter troende, hälsa på dem med ett leende. Det är ett tecken på god karaktär. Att prata artigt med din fiende är hövlighet. På detta sätt dras han till Imaan (Islam). Även om han inte blir en troende kommer åtminstone de troende att besparas ifrån dennes(icke troende) (ev) rackartyg (11).

I Imam Khomeinis testamente gav han många råd till sin son. Bland annat allt ovan nämnt, men också detta: Son! Akta dig, behandla inte dina barn illa. Ett dåligt beteende leder dig till helvetet. Ett dåligt uppförande förstör Imaan (tro) på samma sätt som vinäger förstör honung. När Saad bin Maaz[en stor man som levde med Profeten] dog, tog sjuttio tusen änglar del i hans begravningsprocession. Ändå var han tvungen att lida Fishar alQabr” eftersom han inte betedde sig fint med sina barn (12).

Slutligen:

Vi lever i en era av jämförelser. Vi jämför oss med andra: andra har gjort något, då ska jag också göra det – inte för att jag vill, eller har behov utav det, utan enbart för att andra har gjort det. Eller så begår någon annan en synd, och så tänker man att ‘om den där personen begår en synd, då är det okej att jag begår den här – lite mindre- synden’, och tänker att Gud ska bedöma min vågskål tillsammans med någon annan…att helvetet har begränsat utrymme och Gud ska välja bort en av oss på det sättet. Nej nåt sånt finns inte. Inte heller vill någon gärna gå i första ledet när det gäller att utföra gärningar som kan anses religiösa. Man vill gärna att någon annan går före, så att man kan gömma sig bakom den personen ifall andra attackerar en. (vad ska vi tidiga konvertiter säga om det? Vi har gått som ufon på gator och torg i väntan på att fler muslimer ska fylla gaturummet så att vi slipper vara så mycket i blickfånget).

Sluta med dessa jämförelser, det är sånt som hindrar en ifrån att anta en ‘god karaktär’. Den enda man ska jämföra sig med är sig själv, och man ska fråga sig – VARJE DAG – om man idag är ett steg närmre den person man har som mål att vara, än man var igår? Då är man på god väg att lyckas, inte bara i detta liv, utan även i nästa.

Källor:

(1).Wasaelus Shia, s. 331
(2). Wasaelus Shia
(3). Usul alKafi 2, s. 99
(4). Usul alKafi 2, s. 101
(5). Usul alKafi 2, sid 10
(6). Wasael Shia -2, sid 221
(8). Usul alKafi 2, sid 102
(9). WasaelusShia2. p 277
(10). Usul al-Kafi2, s. 103
(11). Mustadrakul Wasael 2, sid 51
(12). Mustadrakul Wasael 2, sid 334

Islamic Quotes About Death (11)

3 kommentarer

Man måste göra något åt dagens kaos inom vårt Ummah

Angående dagens situation i de muslimska länderna och de extrema rörelserna vi (särskilt muslimer) tvingas leva under. Nedan frågor och åsikter är just sådant som fritt florerar runt på internet. Detta är en mycket moderat och i sammanhanget ‘snäll’ frågeställning som en av mina läsare ställer mig. Jag vet inte ens om personen är muslim, eller bara utger sig för att vara muslim, för att så osämja. Men dylika ignoranta åsikter är helt i linje med det som florerar och är grunden till den extremism som pågår idag inom vår Ummah. Jag har än kvar att se den shiamuslim som besöker sunni-bloggar och klagar på att de valt ‘fel’ islam…

 Fråga:

 En läsare Ilko kommenterar:

Jag blev glad när jag läste att du konverterat till islam. Men blev dock förvånad att du blev shia. När blev du shia var det från början eller gifte du dig med en shia och blev det på så sätt?

Problemet med er shiter är att ni ägnar er åt historia istället för trosfrågor. Ni refererar hela tiden till ååå dom gjorde så mot Ali, dom gjorde så mot Hassan och Hussein bla bla. Titta istället på vem som har den rätta upfattningen i trosfrågor. Shiter anser tex att man kan be till Gud genom att be till andra människor levande som döda och be dom att medla till Gud.
Vad är det för ståndpunkt? Hur kan ni påstå något sådant? När man läser koranen så inser man att det är just sådant som Gud förbjuder genom hela koranen.

Och nej den gudomliga ledarskapen går inte i arv. Att det gjorde det med Abrahams släkt är en annan sak då det var ett löfte från Gud. Och profeter pekade inte ut sina efterträdare.

 Svar:

Vi muslimer är upptagna med att gnabbas om huruvida man ska fälla ihop våra armar eller hålla dem efter sidorna under bönen, medan fienden utvecklar metoder för att skära av oss dom.” (Imam Khomeini)

 Jag ska inte svara så mycket på dina argument, då jag redan har bloggen fylld med svar på dessa. Jag länkar gärna ifall du behöver, säg bara till.

Det intressanta, däremot, är hur du säger att shiiter anser att man kan tillfråga andra (som man anser ha bättre ställning hos Gud) om hjälp att tillbe Gud om något. Har du aldrig bett en syster eller bror att be till Gud för dig, att Gud ska påskynda en lösning på dina problem? Om inte, så är det mycket konstigt och ovanligt. Enligt islamisk sunnah är tawassul påbjudet både inom shia och sunni inriktningarna. Men ta inte mitt ord på det, jag tycker att du ska gå och läsa på om vad sunni-islam säger i detta ämne. Jag länkar HÄR  och HÄR till inlägg i ämnet, från sunnikälla förstås, men jag tycker att du självklart ska hitta egna.

Jag behöver bara säga till dig att jag är stolt över att jag är bland de som tog Profetens (S) råd att hålla fast vid de två tunga saker (länken återger hadither enligt Sahih Muslim och Tirmidhi) som han lämnade efter sig; dvs Koranen och hans familj(Ahlulbayt). Hans(S) löfte var att om vi håller hårt i detta ‘rep’, genom livet, så kommer vi aldrig att gå vilse. Och idag ser vi hur en stor del utav vår islamiska Ummah är helt vilsna. Man säger att sunni-islam har flest anhängare, och därför är det ‘den rätta islam’. Men faktum är att sunni-islam är så splittrat i sina grupperingar(som blir fler och fler och mindre och mindre i storlek), och är så oense sinsemellan dessa grupperingar, att en del av dom anser sig till och med ha rätt att våldta och mörda sina bröder och systrar ifrån andra sunni-grupper! På ytan ser det alltså ut som om sunni har fler anhängare, men så är det inte i realiteten.

Vansinnet är totalt idag. Och ett problem som vi måste erkänna, i synnerhet den sunnimuslimska delen. Man måste i sunnimoskéer, organisationer och föreningar börja arbeta emot denna galenskap och splittring inom ‘deras’ del av den islamiska Ummahn. Ursprunget till det hela kan härledas exakt till det faktum att man inte tagit fasta på Profetens uttalande angående hans legat, hans arvedel, till den islamiska Ummahn, då det är den delen av hans Ummah som är splittrade till den grad de är idag. Det verkar som om det är ett överkänsligt ämne hos alla, även journalister, att nämna att problemet är stort just inom sunniislam.…förmodligen härrör det till att man här i väst i årtionden jobbat på att demonisera shiaskolan, och om man då säger att det är något fel hos sunniideologska gruppen, så säger man: per automatik, att det inte är det hos shia. Vilket kan slå fel politiskt, då man har väldigt mycket att göra med de länder som styrs av just sunnimuslimska företrädare, och man helst vill se sådana i styret utav islamiska länder. Ingen journalist vågar än ta det steget fullt ut.

Jag är ‘gammal i gamet’, så att säga. Jag är konvertit, och det är alldeles för ofta som just konvertiter står för denna extremism. Alternativt så är det de som är födda muslimer, som fått en ‘nytändning’, eller blivit ‘nyfrälsta’ som utför dessa extrema dåd som vi ser världen över. Det är just det att muslimer som är ‘nya’, de tror sig veta något om islam, men i själva verket så vet de ingenting. Om jag jämför mig själv för 26-27 år sedan, då jag själv blev muslim och tyckte mig känna till och veta en massa esoteriska ‘hemligheter’ inom islam, men idag känner jag till dess vidd och dess innebörd och dess konsekvenser. Därför har jag lättare att ‘se’ och bedöma yttre faktorer betydligt bättre än jag gjorde i början. Och när man i början är osäker på vad som är rätt och fel, då är det lätt att bli en efterföljare utav andra som man tror har större kännedom än en själv. Det är där som dessa ISIS-wahhaber hittar sina får.

Det sorgligaste av allt är att dessa sunni-grupper (som har olika kända namn, vi kallar dom bland annat för wahhabism, salafism, Boko Haram, Al Qaida, talibaner, Al-Nusrah, och ISIS mm) kallar shia, kristna, sunni, judar och alla andra(utan undantag) för kafereen(otrogna) och för att utföra ‘kufr’. Medan de själva helt har förkastat islam och Profetens budskap och ord och ersatt detta med den sionistgödda räven Al-Bagdadi, bland annat. Samma grupper förstör alla islamisk historia, med motivet att det är ‘kufr’ och ‘bidá’ (=innovation och oislamiskt), och sen ersätter de dessa historiska platser med nya tempel och altare, genom att bygga shoppingcentra, hotell och till och med ett Big Ben (så stort och fult att inte ens Londonborna skulle vilja ha den), för att ta ALL fokus ifrån varför man går till Mecka – dvs Kaban och den enighet som den symboliserar, som i jämförelse med alla dessa nymodiga, flashiga, byggnationer ser ut som en svart sockerbit. Men detta är inte bidá?? I och för sig – det går helt i linje också med ISIS främsta mål som är att krossa Kaba i Mecka. Och när man har nått till den punkten, så undrar jag om man kan hitta någon större fiende till islam och muslimer någon annanstans i världen?! Bara det faktumet bör få folk (särskilt de som kallar sig för muslimer) att inse att de INTE ska resa iväg och följa dessa monster och barbarer, inte då i syfte att följa islam. Vill de leva som kriminella varelser så är det en annan sak, men kalla det då för sitt rätta namn! Inte för islam, kalla dig inte för muslim, och kalla det absolut INTE för jihad!

Faktum är att allt detta hat mynnar i att dessa ”muslimer” under årtionden, genom enormt stöd ifrån bland annat Saudiarabien, vars ideologi de baserar sina ståndpunkter på, har oemotsagda kunnat spy ut sitt hat. De har regerat i princip fritt på alla möjliga forum, i moskéer och på internet, där de har hetsat enormt emot ickemuslimer, emot kristna och andra religioner, men allra främst emot shiamuslimer. Jag har själv varit utsatt för dom i omgångar. Jag har argumenterat, med högsta respekt, på deras egna forum, bara för att bli blockerad till slut – för att andra läsare inte ska hitta till min blogg och börja läsa om andra sätt att tänka och värdera saker och ting. Det är det de själva sagt när jag har kommenterat, det är därför jag vet att det är så: de skriver under mina kommentarer att ”gå INTE in och läs hennes blogg…följ INTE länken till hennes blogg – hon är shia och de är smutsiga lögnare och kafer …”. Med mera. Och det är den ‘städade’ versionen jag återger här, jag kan inte skriva ned här vad annat de skriver. Saudiarabien måste sluta exportera denna extremism. Och Sverige och andra länder måste sluta göra affärer med denna familj/nation, som är roten till det monster vi ser röra sig i världen idag – i islams namn.

Alldeles för sällan tyvärr, har jag sett eller hört sunnimuslimska företrädare i de större eller mindre moskéerna eller samfunden i Sverige eller annorstädes, ge sina medlemmar råd och vägledning när det gäller detta hatiska okynne. De få som gjort detta blir bombarderade med protester och stämplade som otrogna förrädare, och i slutänden får inte heller deras ord någon större spridning. Det är precis som om sunni-institutionerna har varit nöjd med att det är så, man har kanske ansett att det varit nån sorts ‘säkerhet’ för dom att fortleva…dvs om deras medlemmar hatar folk av andra inriktningar i islam, så stannar de kvar hos dom. Det är inte det som är resultatet utav ett sånt förfarande, resultatet är de svart flaggor vi ser idag höjas och vars följare kidnappar, våldtar, fördriver och lemlästar folk : alltid i muslimska länder. Och 99% av offren är muslimer. Vad är det för muslimer?!

Har någon, någonsin, ever, hört talas om att Profeten Muhammad(S), eller någon profet över huvud taget, behandlat folk av olika åsikter på detta sätt? Dessa anhängare(jag vill varken kalla dom för människor eller djur) klyver huvudet på folk som om det vore ved de är ute och hugger för att bunkra inför vinterhalvåret. och de gör det på grund utav att de anser att dessa personer inte har samma åsikt som dom själva – de är alltså ‘kafer’. Medan de själva begår sådana handlingar som endast ogudaktiga människor har förmågan att utföra. Kidnappning, våldtäkter, mord och fördrivning av människor ifrån deras egna hem har inget utrymme alls i islam. Faktum är; att kriga emot de som utför sådana handlingar, det är DET som inom islam kallas för jihad. Det ‘mindre’ jihad. Det större jihad är det som vi utför inom oss, emot vårat ego.

Man kan läsa i drivor uttalanden ifrån dessa saudi-stödda wahabi ‘imamer’ som gör den ena fatwan efter den andra om shia-muslimers ickemuslimska ursprung och att deras blod är tillåtet att låta rinna, att våldta deras kvinnor inte är ‘zinna’ eller olagligt på något vis. Jag vill inte länka här då jag vill slippa sånt länk från min blogg. Men jämför det med de shia-lärda som upprörs över tendenser inom shia-grupperingar att svära över sunnimuslimers företrädare, eller de skillnader som finns mellan vår och deras tolkning av islam:

Förutom mitt inledande citat utav Khomeini är även nedan ett välkänt sådant av honom, ha i åtanke att när han talar riktar han sig främst till shiamuslimer:

”De som försöker orsaka missämja bland våra sunni och shia bröder, är de folk som konspirerar med fienderna till islam. Shiiter och sunniter bör undvika alla slags tvister, redan idag. Osämja bland oss gynnar endast de som varken följer sunni eller shia.”

 Ett annat inlägg angående vår eminente Storayatollah Sistani i Irak, som säger att ”Sunnimuslimerna är inte våra bröder, de är våra själar”, och att shiamuslimer bör försvara deras sociala och politiska rättigheter – INNAN de försvarar sina egna – då de är en minoritet i landet(irak alltså). Och Sistani fortsätter med att säga att shiamuslimer bör delta i sunnimuslimers fredagsbön, istället för vid shiamuslimers fredagsbön, detta för att främja känslan av enighet och samhörighet mellan varandra.

Andra fatwor är Irans fatwa emot Yasir bin Habib, en ej tidigare känt man som kallar sig för shia imam, och som poppade upp i England, likt en svamp för något år sedan ifrån ingenstans med massor av pengar och egen tv-kanal och allt, varifrån han pratar dynga och sprider hat mellan shia och sunni. Han har lyckats fånga en del shia i sitt nät, men förr eller senare förlorar han även dessa anhängare då de inser vilken avskyvärd människa han är. Men vad jag vill poängtera här är att de lärda, även inom våra lokala samfund, varnar om honom, man säger högt och tydligt att man inte ska lyssna på honom och att allt han säger är mycket farligt och uppviglande…detta gör att folk inte söker sig till såna, de som blir bländad av honom överger till slut hans irrläror, då de inte finner stöd på närmre håll för hans propaganda. Jag vill se en liknande enighet bakom dylika uttalanden som ständigt sker gentemot shiamuslimer världen över ifrån liknande sunnigrupperingar.

När Sistani för någon månad sedan, gick ut med en fatwa att irakier får gå ut och kriga emot ISIS (vilket är en mycket ovanlig fatwa inom shia), så var det inte en allmän fatwa, utan att det är irakierna själva det gäller, och de vill inte se folk komma ifrån andra länder och kriga i Irak emot dom…

 Ja Ilko, vad kan jag säga dig annat än att jag är stolt över att inte vara anhängare till de som ersatt Koranen och Profetens ord med terrormakares egna uppdiktade agenda och hot, ingen kärlek, ingen medmänsklighet = Ingen islam.
Jag är stolt över att jag följer Profetens sista råd till muslimerna, och håller fast vid det ‘rep’ han gav oss.
Jag är stolt över att inte vara anhängare till en sådan ideologi som tillåter hat florera inom samfundet.
Jag är stolt över att följa en religion vars företrädare arbetar hårt för enighet mellan människor, och inte sår oenighet och osämja. Jag är stolt över att jag redan i unga år hade hjärna nog att göra något som jag än idag känner är det rätta valet, och något som jag fortfarande står för.
Jag är stolt och finner ingen som helst anledning att be om ursäkt för det. Kan du säga samma sak. Ilko?

 

25 kommentarer

Den mest omtyckta

 

 

Profeten Muhammed sa:

”Den mest omtyckta är den som undviker gräl, även om denne har rätt”

Mizan al-Hikma, vol.4, sid 2893

quarrel

8 kommentarer

Allmakten

Laylat-al-qadr

 

SE, Vi har uppenbarat denna [heliga Skrift] under Allmaktens Natt.
Och vad kan låta dig förstå vad Allmaktens Natt betyder
Allmaktens Natt är mera värd än tusen månader,
då stiger änglarnas härskaror och Anden ned, med sin Herres
tillstånd, för [att utföra] alla [Hans] uppdrag.
Den [Natten andas] fred till dess dagen gryr!

 

De flesta känner till att varje kapitel i Koranen ger en person specifika förmåner när de reciteras. Nedan är förmånen för att man läser Sura al-Qadr(Allmakten, Kapitel 97 i Koranen) Detta kapitel är ifrån Mecka-perioden. Den har 5 ayaat(verser).

Imam Mohammad al Baqir (a) har sagt att den som reciterar denna Sura med hög röst, får tillräknat sig som om han hade lyft sitt svärd för att slåss i Guds väg, och den som reciterar den långsamt i sitt inre, får det tillräknat sig som om han har offrats på Guds väg, och dött en martyrdöd.

Om en person som reciterar detta kapitel(sura) tio gånger, är tusen av dennes synder förlåtna! Om kapitlet reciteras i obligatoriska bönen, förlåts alla tidigare synder. Det berättas från den heliga Profeten(s) att om man reciterar denna surah en gång bär man belöningen som om man har fasta under hela månaden Ramadan. Konstant recitation av denna surah, ökar ens försörjning.

Om Sura al-Qadr läses 11 gånger innan man somnar på natten, förblir man trygg och säkert hela natten igenom. Att läsa kapitlet framför en fiende håller en säker från dennes onda planer. För att betala tillbaka lån, bör man söka förlåtelse och bör recitera Surah Qadr så många gånger som möjligt.

Imam Ja’far as- Sadiq(a) sade att för att få fromma barn, bör mannen hålla sin högra hand på sin fru och recitera denna Sura 7 gånger innan han går in i henne. Om om läser kapitlet sju gånger på en troendes grav, kommer hans synder att bli förlåtna.

Betänk att detta bara är en liten del av de förmåner man får tilldelad utav denna vers. Betänk en gång till att ovan bara är ett enda kapitel, och endast 5 verser, ifrån Koranen, och alla kapitel och verser har sina förmåner. Inte konstigt att Koranen kallas för Quran el-Kerim (Den Givmilda Koranen), vilket självklart refererar tillbaks till Gud, som är Den Givmilde.

al-qadr

2 kommentarer

Profeten Muhammad – en enighetens man

unity

Igår, den 17:e Rabi’ ul-Awwal(enligt den islamiska kalendern) var Profeten Muhammads(s) födelsedag. Iran har utlyst veckan före hans födelsedag till Enighetens vecka och i samband med detta har de en årlig konferens för att förstärka temat. Konferensens namn är ”Islamic Unity Conference” och detta år var temat ”Den heliga Koranen och dess roll i att förena den islamiska Ummahn”

Konferensen samlar årligen hundratals religiösa tänkare och forskare från hela världen. Mer än 300 framstående muslimska forskare och tänkare från 58 länder deltog i det tre dagar långa evenemanget i år.

Konferensen, som startade i fredags(17/1) med Irans president Hassan Rouhanis installationstal, diskuterade ett brett spektrum av frågor, bland annat kvinnor, kampen mot extremism, den syriska krisen(då den är ett resultat utav den islamiska oenigheten) mm .

Asif Loqman Qazi från ”Pakistan Discussion och Solution Center” hyllade evenemangets fokus på den heliga Koranen som grunden för muslimsk enighet och sa: ”Den heliga Koranen är en bok som alla inriktningar i islam är enhälligt överens om. Muslimer bör lägga betoning på sin islamiska identitet, istället för att identifiera sig som sekter såsom shia och sunni. Vår identitet är islam”, sade han. ”Meningsskiljaktigheter är användbart om det ger oss olika perspektiv i livet. Den bör inte användas som en källa för att skapa eller utveckla fiendskap och splittring, påpekade den lärde.

SE SAMMANFATTNING AV KONFERENSEN I DENNA LÄNK SOM BESÖKTES AV ALLA ISLAMISKA SKOLOR

.

En nåd för mänskligheten

Jag vet en man som förlorade sina föräldrar, men vägrade att kallas föräldralös. Han var man nog att älska en stark kvinna som var flera år äldre än honom, arbetade för henne och gjorde henne starkare, öppnade sitt hjärta för henne och delade sin oro med ingen annan än henne. Han var trogen mot henne tills hennes sista andetag.

Han städade alltid efter sig själv och sydde sina egna kläder. Han var snygg, modig och orädd. Han dömde aldrig någon på deras förflutna eller deras utseende och var måttlig öppen och tolerant. Hans granne var jude och hans ingifta kusin var en kristen präst.Misshandlad och exil när han var hjälplös, men han var barmhärtig när han själv blev stark.

Intelligent, klok och hårt arbetande byggde han en varaktig nation från ingenting under de sista 20 åren av sitt liv.

Han hade inga föräldrar men älskade sin dotter och barnbarn. Hans testamente och sista vilja var: ”Var god mot kvinnor”. Denna man var en nåd för hela mänskligheten – detta är min Profet Muhammed.

.

Profeten Muhammed(s) blev 1935 hedrad av U.S.A Högsta Domstol som en av de mest inflytelserika lagstiftarna i världen.

usc

4 kommentarer

Apostasi – vad händer om man lämnar islam

apostat

[En inledande förklaring: Apostasi är ett begrepp som, i religiösa sammanhang, tillämpas för sådana som lämnar en religion. Dvs man har ‘avfallit’ ifrån religionen.]

Kan man döda en person som lämnar Islam?

Detta är en väldigt aktuell fråga då den ofta kommer upp till diskussion både bland muslimer och ickemuslimer idag.

Det är många som frågar sig: om muslimer nu hävdar att Islam är en religion som tillåter religionsfrihet, och frihet att själva välja åsikter och religion, hur kan det då vara så att man dödar såna som lämnar Islam för att byta religion, eller för att helt enkelt bli ateist? Anledningen till dessa frågor är att under de senaste 20 åren har det skett flera händelser där islamiska stater (eller grupper) har avrättat sådana som ansetts ha avfallit ifrån Islam. Och ända sedan Salman Rushdi-affären för över 20 år sedan, har man diskuterat om Islam och yttrandefriheten inom religionen.

Det händer alltför ofta att muslimer stämplar andra muslimer som ”avfällingar” ifrån religionen, dvs att de har gjort eller sagt något som gör att de, av muslimer, inte längre anses vara muslimer. Väldigt många teologiska ledare inom den islamiska Ummahn har vid något tillfälle anklagats för just apostasi: vi har Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq m.fl som exempel på sådana, men också alla grupper inom islam har anklagat varandra nån gång för apostasi. Man kan se att genom den islamiska historien har det funnits de som anklagats för apostasi, enbart för att den ena har haft andra åsikter än den andra, det handlar helt enkelt om att man inte är helt överens i teologiska frågor. Och man kan se att även idag finns det islamiska länder som avrättar sådana som de anser har avvikit ifrån deras idé utav vad islam är. Man kan titta på Sauidarabiens, Sudans och Pakistans konstitution som exempel.

Man kan då fråga sig ifall detta är ett korrekt tillvägagångssätt? Särskilt idag när man pratar mycket om mänskliga rättigheter, och yttrandefriheten är en helig sak. Det finns flera tänkare(Muhammed Abdu, Rashid Ridha, Hassan Turabi) som har granskat denna fråga under 1900-talet, men även ibn Taymiya ställde sig denna fråga: finns det straff för apostasi inom hudud-, qassas- eller ta’zir-lagarna* i islam? Själv ansåg han att denna fråga tillhörde ta’zir.

Är islam den enda religion som straffar de som lämnar religionen?

Vilka verser i Koranen hänvisar till de som lämnar islam, och vad kan vi säga om dessa? Och vilka hadither finns där i frågan, t.ex hadithen som säger att den som lämnar islam – döda honom. Finns det några händelser där någon lämnade islam och personen blev dödad? Och finns det ”idjma” angående apostasi, dvs finns där någon konsensus bland de islamiska skolorna att en apostat ska dödas? Varför har ryktet spridit sig så vida kring att man inom Islam ska dödas om man lämnar religionen? Det ska jag ta upp här.

Islam följer människans medfödda natur. Därför räknas alla som muslimer redan ifrån födseln, oavsett om föräldrarna är muslimer eller inte. Andra religioner har samma idé. Det finns också de som anser sig vara ‘det utvalda folket’ av Gud, och om någon från det folket lämnar sin religion så ska denne dödas. (Femte Moseboken 13:6-10). Och den som smädar Gud ska stenas till döds (Tredje Moseboken 24:15-16). Hör man någonsin någon klaga på att de religioner som följer Bibeln har omänskliga regler? Nej det är inte bara så att de inte klagar, det finns ingen som någonsin, någonstans, nämner dessa verser.

Istället går man direkt till islamiska referenser angående detta och det är dessa jag ska ta upp här, har vi sådana referenser i hadither eller i Koranen?

De som hävdar att det finns regler om dödsstraff, för någon som lämnar Islam, hänvisar alltid till Koranens verser nr 5:64, 16:106 och 5:33.

I vers 5:64 finns ordet ‘mortad’, som på svenska betyder religiös avfälling, ‘apostat’. Därför finns det de som menar att versen handlar om att man ska döda dessa, men versen säger inte alls det. Den bara klarlägger att det kommer att finnas många som kommer att vända religionen ryggen. Punkt. Inget annat, inget tal om straff eller dylikt.

I vers 16:106 säger Gud att ett hårt straff väntar de som antar tron, och sedan lämnar den. Versen säger även att straffet inte gäller den som, under tvång och tortyr, tvingas att ljuga(och förneka) om sin religiösa tillhörighet. Det står inte att de som lämnar islam ska dras inför domstol eller ska dödas av någon, utan att Gud är den som – i nästa liv – ska utdela ett hårt straff till den som vänder religionen ryggen efter att ha antagit den.

I vers 5:33 säger många är en mycket tydlig vers angående apostasi. Denna vers uppenbarades dock inte för de som lämnar religionen, utan för rövare och plundrare som överfaller karavaner och liknande. Det hände sig att ett folk ifrån en stad som hette Oreina, de kom till Sändebudet, de satt med honom och pratade och åt mat. Efter ett tag blev de sjuka, de hade fått någon magåkomma. Så Profeten sa till sina kompanjoner att husera deras gäster lite utanför Medina, och ta hand om dem på bästa sätt då de är sjuka, och ge dem den bästa mjölken de får tag i bland sina kreatur, och behandla dem väl tills de är friska igen.

Dessa gäster, när de efter några dagar mådde bättre dödade de herden som tillhandahållit mjölken de druckit och flydde sedan med alla dennes, och andras, tillhörigheter. När Sändebudet fick höra detta uppenbarades denna vers om denna kategori människor: dvs rövare och banditer. Detta eftersom denna typ av tjuvar är värre än den genomsnittlige tjuven – som kan råna dig, men orsakar normalt inte så stor fysisk skada och dödar sällan. Uppenbarandet av denna vers har alltså inget alls med apostasi att göra, och nämner inte heller någonstans de som lämnar islam.

Finns det några hadither som stödjer straff för de som lämnar islam? Ja, den tydligaste hadithen i detta hittar vi i Sahih Bukhari(den finns dock inte hos Sahih Muslim): Ibn Abbas återberättar att Imam Ali mötte en grupp ‘sanadiqa’  som inte höll med Imam Ali, så han brände dessa…levande! Han hade sedan sagt: ”Den som byter sin övertygelse, måste dödas.”  Här hade Ibn Abbas korrigerat imam Ali, och sagt att han själv inte valt att göra så. När man vill dissekera en hadith, så måste man förstå att den har sin egen vetenskap, som fysik och kemi t.ex. Man kontrollerar kedjan av återberättare, sammanhanget när hadithen sades osv…

Några frågeställningar kommer upp här:

1) Man kan undra varför Bukhari tar upp denna vers som en ‘sahih’, men Muslim anser inte att den är det?
2) Alla skolor i islam anser att ensamt återberättade hadither inte kan användas som grund för straff, och detta är en sådan hadith, då den inte förekommer någon annanstans och kommer ifrån en person som återberättare.
3) Hadithen säger inget om vilka dessa ‘sanadiqa’ är, om det gäller muslimer, zoroastrier, kanske handlar det om politiska åsikter som har bytts? Dessutom säger hadithen att Ibn Abbas hade korrigerat Imam Ali, och det är en indikation på att hadithen är ett hopkok, då ibn Abbas var mycket motsträvig gentemot Ali. Hadithen antyder att ibn Abbas hade större kunskap än Imam Ali, vilket ingen av rättsskolorna i Islam anser.

Är det någon som hört talas om att Imam Ali, någonsin, bränt, dödat eller på annat sätt skadad någon person enbart för att denne inte hade samma åsikt som imamen? Nej knappast, han var känd för motsatsen, dvs ett mycket tolerant sätt gentemot åsiktsmotståndare likväl som emot åsiktsfränder. Däremot fanns det en grupp som kom till Imam Ali och sa att han var Gud! Detta är en helt annan sak än att lämna islam. Här är det folk som kallar sig muslimer, men som antagit Imam Ali, dvs en människa, som Gud. Det är sånt som gör att folk i förlängningen avviker ifrån religion och skapar nya religioner och efter århundraden kommer orättvisor att uppstå till följd utav detta.

Sedan finns en annan hadith, från Abdullah ibn Masood, som säger att en muslims blod inte kan utgjutas, förutom vid tre tillfällen: 1) om en gift muslim begår äktenskapsbrott. 2) om en muslim dödar en oskyldig människa. 3) om personen lämnar sin religion, samt överger och delar samfundet.

Den 3:e punkten är det vi diskuterar här. Där nämns inte bara straff för att man lämnar religionen, utan även för att man övergett sitt ‘samfund’. Detta är för att en grupp, Khawarij, ville framställa Imam Ali som en apostat, en avfälling ifrån islam. De säger att efter slaget vid Siffin blev det en delning i samfundet, bland muslimerna, och detta berodde på Imam Ali, och de vill då mena att han på grund utav detta lämnat islam, så de ‘tillverkade’ en hadith för att man ville ha honom dödad.

Det finns de som säger att det fanns händelser där Profeten gav order om dödsstraff åt någon som hade lämnat islam. T.ex när Profeten öppnade Mecka så sa han att man skulle döda Abdullah ibn Abisarf. Men denna order gavs inte på grund utav att den personen lämnat islam, utav för att han – trots att han var muslim, agerade som en fiende till islam, han var alltså en förrädare: och som alla vet delas än idag de hårdaste straffen ut i alla länder och rättsstater i världen, till just förrädare. Nu blev han inte dödad tydligen, och man kan annars fråga sig, om Abdullah ibn Abisarf inte var muslim, hur kom det sig då att Uthman ibn Affan gav honom en hög ställning i sitt styre? Om man anser att en person är en avfälling ifrån islam, och anser att en sådan ska dödas, hur kan man då utse personen till en av de högsta ämbeten inom sitt Ummah? Nej, han hade inte lämnat islam, utan hade gjort något helt annat för att Profeten skulle fälla ett sådant avgörande.

En annan incident skedde, enligt påståenden, att när Moadem ibn Jabbel for iväg för att hjälpa Abu Musa al Ashari, som befann sig i Yemen som Guvernör där. Profeten hade skickat iväg Moadem för att assistera Abu Musa där. När Moadem kom ridande på sin häst såg han en man. Moadem frågade vem mannen var och fick svar att det var en man som varit jude, sedan blev muslim men lämnade islam och blev jude igen. Berättelsen säger att Moadem sa: ”Jag stiger inte av hästen förrän den mannen dödats”.

Använder sig Moadem utav en profetiskt hänvisad hadith i denna berättelse? Nej, han säger bara sin egen åsikt. Och hans åsikt var inte baserad på att han hade lämnat islam, utan på att man kände till att mannen var där för att förstöra islam, åter en förrädare alltså. Det är skillnad på ifall en person lämnar islam på grund utav brist på tro utav religionen, och en person som arbetar som en fiende och förstör religionen inifrån.

Sen finns de som säger att man ska döda en som lämnar islam eftersom det finns bevis på att den första khalifen, AbuBakr, dödat några som aposterat. AbuBakr hade utfärdat dödsstraff för en person som hävdade att han var profet, och att han och Muhammed tillsammans var profeter. Den andra som AbuBakr lät döda var inte en apostat, han hade inte lämnat islam. Han hette Malik ibn Noeira ifrån familjen beni A’rbo, och älskade Profeten och hans familj. Han var känd för sin höga generositet och därför utsåg Profeten honom som den som ansvarade för indrivande av skatter ifrån beni Hambala-klanen. Efter Profeten hade dött sa Malik att han inte skulle betala skatten till Khalid ibn Walid (som efter Profetens död utsetts av AbuBakr till att inkasserade skatten ifrån rikets fogdar), utan till den person som Profeten utsett vid Ghedir-Khumm som sin efterträdare – dvs Imam Ali. Därför dödades han, dvs Profetens kompanjon och dessutom av Profeten utsedd att samla in skatten dödades! (det är ibland lustigt att en del grupper inom islam säger att alla profetens kompanjoner, dvs Sahaba, är heliga och alla kommer att träffas i himlen…en del dödar helt oskyldiga sahabas, och ändå kommer de att komma till himlen: både mördaren och den mördade….!) Efter han blivit dödad, våldtog Khalid ibn Malik den dödades, ibn Noeiras, fru Leila.

Hur reagerar Umar ibn Khattab och Abu Kattar ibn Ansari(befälhavare under mördaren Khalid ibn Walid) när de hör om denna händelse? Abu Kattar, befälhavaren, lämnade honom och sa att Jag vill inte stanna som befälhavare under en person som du, han hade en annan åsikt än du om vem skatten ska betalas till och du dödar honom och våldtar sedan hans fru?!” När sedan Umar ibn Khattab hörde om händelsen sa han att Khalid ibn Walid(som av vissa brukar kallas för ‘islams svärd’) måste dödas, då han begått TVÅ illgärningar: mord och äktenskapsbrott. AbuBakr svarar Umar genom att säga att Khalid bara ”gjort ett litet fel” och ”hur ska jag kunna straffa en person vars svärd Gud har lovprisat?”

Dessa två händelser, en hade inte lämnat islam, utan påstod sig vara en profet sänd av Gud, han blev dödad, och Malik ibn Noeira, hade inte alls lämnat islam, utan dog på grund utav att han hade en avvikande åsikt i en politisk fråga. Så ingen av dessa händelser kan hänvisas som exempel för att straffa en som lämnar islam, till döden.

En beduin kom till Sändebudet, och svor lojalitet till honom. Beduinen blev efter en tid sjuk i feber, och när han tillfrisknat så meddelade han att han ville lämna islam och mannen lämnade sedan Medina. Profeten gjorde inget mot honom utan lät honom gå, och det var då Profeten sa: ”Staden Medina är likt en smältugn, den avlägsnar alla orenheter och förgyller de som gör goda gärningar”

När Umar ibn Khattab var khalifa åkte han till Yemen. Där frågade han om det fanns några där som avfallit från islam? Han fick svar att det funnits en man där. ”Vad gjorde ni med honom?” frågade Umar och fick svaret att de dödat honom då han lämnat islam. Umar blev arg och svarade: ”Vem har gett er tillåtelse att döda honom? Ni kunde ha pratat med honom och förklarat för honom, och gett honom chansen att i framtiden komma tillbaks till islam!” Om Umar ansett det tillhöra islam att döda de som lämnar religionen, då hade han där istället svarat ”Bra!”, inte skällt ut dom.

En välkänd historia om apostasi

OmHabiba, dotter till Abu Sufiyan, var gift med Obeidullah ibn Yahash, en man som åkte till Afrika. När han kom till Afrika såg han en vacker kristen kvinna där. Han blev förblindad av hennes skönhet och lämnade allt och blev kristen för att gifta sig med henne. Detta är en mycket välkänd, och dessutom omtalad, historia men där finns inte en enda hadith där Profeten sa att Obeidullah skulle dödas för att han lämnat islam. Hade apostasi varit straffbart med döden, så hade detta varit ett utmärkt, och tydligt, tillfälle för Profeten att uttala sig om detta där och då. Men det gjorde han alltså inte.

Finns där någon konsensus mellan skolorna?

Finns där en konsensus inom de islamiska skolorna att man omedelbart ska gå fram och döda någon som lämnar islam? Nej, inte alls. Inte en enda av skolorna säger detta. Däremot finns det de som uttalat sig om saken, och då har de sagt att ”om någon lämnar islam, så accepterar jag inte att man dödar den personen. Man ska istället alltid ha förlåtelsens dörr öppen för de personerna så att de kan känna sig välkomna att återkomma när de ångrar sig.”

Däremot finns det skolor som ger folk olika ‘väntetider’ innan någon typ utav straff döms. Imam Al-Shafei t.ex säger att man ska ge personen 3 dagar att ångra sig, innan man utdömer straff, så som t.ex döden. Imam Al-Zohri säger att man ska ge personen 10 chanser, alternativt 3 chanser, att ångra sig. Hassan Al-Basri säger att man ska ge personen 100 chanser att ångra sig, ingen säger alltså att man omedelbart ska gå fram och attackera personen som lämnat islam.

Till och med när man tittar i Koranen så ser man att islam är en religion med högt i tak och åsikts- och yttrandefrihet.

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. .” [2:256] Hur kan man då påstå att man ska döda en person som har ändrat åsikt eller tro? När uppenbarades denna Koranvers? Det var en syrisk oljehandlare(matoljor antar jag), som var muslim. Hans söner hade konverterat till kristendomen. Den syriske oljehandlaren gick då till Profeten och berättade vad som hänt, och frågade om det är tillåtet för honom att åka iväg till sina söner och tvinga dem tillbaks till islam? Profeten svarade då med ovan vers: ”Tvång förekommer inte i trosfrågor.” Det är deras val.

Det var en herreman ifrån Medina, för att få sin tjänare att börja praktisera islam brukade han misshandla sin tjänare väldigt hårt. När vers 2:256 uppenbarades så visade det sig att det är förbjudet att fysiskt tvinga någon att praktisera islam. Verserna 2:256257 visar tydligt att Gud säger att han tydligt har visat vad som är rätt och fel, och den som tror kan tro, och den som vill leva i otro får göra det. Även kapitel 109(Kafirun) säger ”SÄG: ”Ni som förnekar sanningen! Jag dyrkar inte vad ni dyrkar. Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar. Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar, och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar. Ni har er tro – och jag har min tro!”

Och Profeten skrev och signerade Hudeybiafördraget där det tydligt står: ”Om en muslim vill återgå till Mecka, och lämna islam, kommer vi att sända honom tillbaks, med fred. Och om ni har en Quraishi, som vill bli muslim och kommer till Medina så sänder vi tillbaks honom till er om ni begär det.” Om islam är en religion där man ska döda en som lämnar religionen, så borde det snarare ha stått att man skall döda honom där och då – så snart man avfallit från islam.

Det finns 3 nivåer av apostasi inom islam:

1)En är att man avfaller genom tro,
2)en annan genom sina handlingar och
3)en tredje genom sina uttalanden.

T.ex: En person är muslim, men börjar fundera om det kanske inte är bättre att tro att Jesus bär alla ens synder. Så lämnar personen islam och blir kristen och börjar praktisera kristendomen. Personen har inte börjat prata vitt och brett om sin konvertering eller börjat prata illa emot islam och dess följeslagare mm. Personen har slutat tro på islam och bytt tro till kristendom. That’s it. Det är en som avfallit i tro.

Sen har vi en som avfaller genom sina handlingar. En sån kan t.ex plocka upp Koranen, och kasta den i soporna, bränna den, eller dyl. Personen har slutat tro på islam och börjar med sina handlingar att bygga upp ett krig emot Gud, Profeten och de som följer dessa. Han hade lämnat islam, och det fanns inga problem med det, men nu har personen inte nöjt sig med det, utan börjar uppvigla ett krig.

Så har vi en som avfaller genom sina uttalanden. En sån person har lämnat sin tro, förmodligen ogillar han även islam av någon orsak. Han vill att omvärlden ska avsky islam likaväl, och börjar dikta upp lögner och historier: så som t.ex att Profeten skulle ha ägt bordeller och horhus. Om såna kan man hänvisa till kapitel 9:61 i Koranen ”[9:61] OCH DET finns de bland dem som förtalar Profeten…..dem som talar illa om Guds Sändebud [väntar] ett plågsamt straff.”

Dessa nivåer behandlas olika, precis som man i de flesta länder(även idag) har olika behandling utav folk som avviker på diverse olika sätt. Det finns ‘demokratiska’ länder där man får långa fängelsestraff t.ex, för att de ifrågasätter en historisk händelse…

Hur kan det komma sig att Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq tillsammans med Khawarij, shia och sunnimuslimer mfl – om vart annat – stått anklagade för att ha lämnat islam? Det började ske när begreppet om att en enda gren bland muslimer kommer att vara den som räddas ifrån elden, började florera. Då började muslimer säga högt att just de själva är den välsignade gruppen/grenen och sedan anklaga varandra och alla andra för att vara ‘kafir’. Så om någon inte har samma åsikt om vissa saker inom islam, så blev motståndaren genast anklagad för apostasi.

Som man kan se är påståendet att om man lämnar islam så dödas man, eller att straff för apostasi är döden, helt falskt. Det argumentet används idag utav 2 grupper, båda är fiender till islam. Ena gruppen är de som öppet är emot och hatar islam, och den andra gruppen är muslimska extremister som fått för mycket luft, och för mycket pengar och stöd genom den förstnämnda gruppen. Genom allt buller om död för de som lämnar islam, så blir ingen hörd som berättar sanningen. Inte heller tar man upp andra grupper, som tvärt emot islam, faktiskt HAR död som straff ifall man lämnar den religionen.

Islam är en religion med högt i tak och stor åsikts- och yttrandefrihet. Men…det är inte en religion där man är fri att kränka – och jag har än idag inte sett någon stå på barrikaderna och skrikit sig hesa om att de vill ha större kränkningsfriheter. Jag tror till och med det vore bättre om man sänkte kränkningströskeln överallt i samhället, det skulle ge en helt ny ryggrad åt folket.

.

Ljudfil i ämnet:

10 kommentarer