Arkiv för kategorin News

Den nya eran av komplett idioti är här

Steven Emerson är en journalist, författare och ”expert” inom nationell säkerhet, terrorism och specifikt islamisk extremism. När man hör honom i denna intervju så inser man att endast på Fox News i USA kan idioter få dylika epitet. Vi har officiellt nu kommit in i en helt ny era av idioti, det är helt klart. Att en sån människa får den respekten att sitta och prata så att alla hör honom, och dessutom får betalt för det, och kallas för ”expert” visar på den hjärntvätt som den stackars amerikanska befolkningen dagligen genomgår. Om de kallat in en 10-åring för att informera om dessa ‘expertisområden’, så hade de säkerligen fått mer ackurat information.

Vad säger denne ‘expert’ då? Jo han ‘vet med säkerhet’ att staden Birmingham är helt muslimskt, och ickemuslimer kan inte gå in i staden. Även i Sverige(och i flera andra europeiska länder) finns flera autonoma zoner, där man har egna sharialagar och ingen ickemuslim kan eller vågar gå in där….detta är en expert, inkallad för att upplysa en okunnig publik om kunskap som gått dem helt förbi. Jag ser denna typ utan ‘kunskap’ florera både bland ledare och anhängare i Sveriges 3:e största parti.

Efter detta uttalande hamnade han dock i blåsväder, särskilt i sociala medier. Storbritanniens Premiärminister David Cameron kallar honom för en ”komplett idiot”, och Emerson har efter all uppmärksamhet gjort en s.k. ‘pudel’.

– När jag hörde det satte jag min gröt i halsen och trodde att det var 1 april. Vad han borde göra är att se hur Birmingham är ett perfekt exempel på hur olika människor sammanförs, säger Cameron till ITV.

LÄS MER HÄR .

Men han lär väl ändå fortsätta att kallas in som ”expert” på Fox News, då han visat sig ha exakt de kvalitéer de söker efter hos deras expertkommentatorer.

 

 

#hjärntvätt #emerson #idioti

Annonser

2 kommentarer

Angående #illridewithyou och dådet i Sydney

16341_L16x9

Jag är väldigt imponerad utav hur australiensarna har reagerat gentemot muslimer efter det terrordåd som galningen Haron Monis utförde här om dagen. Han tog 17 personer som gisslan i ett café i Sidney under 16 timmar. Det han ville ha var en ISIS-flagga….(??). Hade han verkligen inte kunnat få tag på en sån på ett enklare sätt, undrar man ju lite impulsivt? Det hela slutade med att 3 personer dog, en av dom var gisslantagaren själv.

Denne Haron Monis är en iranier som konverterade från shia till sunniislam. I samband med att han konverterade bytte han också namn från Mohammed Hassan Monteghi till Haron Monis, varför han fann det nödvändigt att byta namn förstår jag inte. Det verkar lite onödigt, men nu var det så i alla fall. Han har bott i Australien i ca 20 år och under hela den tiden har de iranska myndigheterna upprepade gånger varnat Australien för denne man, som poserat som Ayatollah vi flera tillfällen, men som inte alls har någon sådan utbildning.

Fars News Agency rapporterade att Iran 1996, via Interpol, begärt att Haron Monis utlämnas till Iran för omfattande finansiella bedrägerier”, men att den begäran avslogs Haron Monis hävdade att han skulle bli förföljd i Iran för sina ”liberala” åsikter. Han blev så småningom beviljad politisk asyl i Australien.

Innan Haron Monis blev en islamistkombattant var han VD för en turistbyrå i Iran. Han försvann från Iran med $ 200.000 av sina kunders pengar, och har sedan dess varit efterlyst för bedrägeri i Iran.

Australiska medier hade länge köpt Haron Monis egna ‘varumärke’ av sig själv. Som t.ex i januari 2001, Australian Broadcasting Corporations Radio i programmet The Religion Report profilerade Haron Monis, innan hans namnändring, som liberal: ”Medan vi är i Sydney, pratar vi med Ayatolla Manteghi Borujerdi, en iransk präst som bejakar en liberal linje av islam farligt liberal, eftersom hans åsikter har lett till att hans fru och två döttrar hålls som gisslan i Iran.

Fars News har också i en artikel med rubriken; ”Bedragaren som inte återvände till Iran under ursäkten avpolitisk asyl ”, kritiserade också de västerländska medierna för att betona hans iranska ursprung, trots att Iran varnat Australien för honom och tagit emot honom med öppna armar, just pga att han själv säger sig inte vara önskvärd i sitt hemland och att han inte håller med den iranska politiken. Han har till och med lämnat shia och konverterat till sunni-islam, vilket till slut lett honom till den extremism som tillslut dödade honom, samt 2 personer.

Irans biträdande utrikesminister Ebrahim Rahimpour sa: ”Trots flera anmälningar till australiska regeringen om Haron Monis kriminella bakgrund och vi bad dom hålla honom under noggrann uppsikt, gav de honom ingen sådan uppmärksamhet,” berättade Rahimpour i den statliga televisionen i tisdags.

Haron Monis har en historia med extrem våld och skulle snart ställas inför anklagelser för sexulabrott, samt medhjälp till mordet på sin ex-fru…ändå var han satt på fri fot av domstolen! Och förra månaden lade han upp ett meddelande på sin hemsida där han utlovar lojalitet till ”Den islamiska khalifen”, dvs ledaren för IS/Daesh.

Notera nedan är ett foto på Haron Monis ex-fru Zahra Mobashaeri, som han hävdade hölls som gisslan i Iran, tillsammans med deras 2 döttrar. Varpå han fick politisk asyl i Australien. Så här går det oftast till när Iranier söker ‘politisk asyl’ i andra länder. Det finns oftast ingen grund för sådan typ av asyl för Iranier. Och det vet också de flesta immigrationsmyndigheter om, därför är det inte sällan som iranier nekas uppehållstillstånd pga asylskäl. De måste då hitta på olika orsaker och låtsas att de konverterat till kristendomen, eller har en annan sexuell läggning, eller något annat kontroversiellt som går hem hos olika myndigheter världen över.

Fotot nedan är från 2010: Haron Monis ex-fru, Zahra Mobashaeri (andra från vänster) står bredvid dåvarande vetenskapsministern Kamran Daneshjoo.

xwf

Jag började med att säga att jag var imponerad utav hur australiensarna hanterar rasismen i landet. #illridewithyou är en hashtag som erbjuder solidaritet med Sydneys muslimer efter belägringen och gisslandramat som Haron Monis utförde härom dagen. Följ hashtagen här:

#illridewithyou

 

2 kommentarer

Hur stor är den ‘problematiska’ invandringen – egentligen?

flags

Problemet som uppstår när andra partier flyr diskussionen om Sveriges invandring, är att det bara är SD:s åsikter och ståndpunkter, och framför allt deras s.k. ”fakta”, som får råda bland de röstberättigade i vårt land. Det är synd, för det mesta av deras statistik är lögner, som aldrig kommer fram – eftersom ingen diskuterar med dom, eller mot dom. Det enda ‘motståndarna’ svarar när de går i polemik med SD är i princip: ”Ni är dumma” eller ”Ni har helt fel..”, och liknande tillmälen. Ingen kommer med faktiska siffror. Och de få gånger såna presenteras, så sker det utan SD i närheten, under tråkiga och monotona seminarier eller dylikt.

Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson påstod den 19 augusti 2014 i Aftonbladet att »Vi har i dag en situation med massinvandring av sällan skådat slag. En politik som kostar enorma summor pengar«. Är detta sant? Pågår det en massiv, okontrollerad invandring till Sverige? Har den pågått länge? Och kostar den Sverige enorma summor? Det är lätt kontrollerat, eftersom invandringen är noga mätt, räknad och pedagogiskt presenterad, av bland andra Migrationsverket och Statistiska Centralbyrån (SCB).

Först ska vi skilja mellan asylsökande och beviljade uppehållstillstånd. Alla som söker asyl i Sverige beviljas inte uppehållstillstånd. När vi talar om invandring bör vi tala om de som faktiskt får stanna. Ur Migrationsverkets tabell Beviljade uppehållstillstånd 1980-2013 framgår att 1,7 miljoner uppehållstillstånd har beviljats under 33 år. Av dessa är 714 320 anhöriginvandrare. Alltså 51 515 personer per år i genomsnitt. Inte »massinvandring«, men ändå rätt många. I denna siffra ingår även personer födda i Sverige som återvandrar (cirka 20 procent av totalsiffran genom åren), gästande akademiker, personer som fått arbetsmarknadstillstånd, adoptivbarn, EES-medborgare med flera.

Beviljade uppehållstillstånd för flyktingar, de som utpekas som den problematiska invandringen. Här ingår samtliga kategorier, som kvotflyktingar och skyddsbehövande. Mellan 1980 och 2013 beviljades totalt 442 334 flyktingar uppehållstillstånd. Sedan tillkommer anhöriginvandringen. Sverige beviljade runt 714 000 uppehållstillstånd till anhöriginvandrare under perioden. Av dessa var cirka 156 000 anhöriga till flyktingar, cirka 22 procent av den totala anhöriginvandringen. Flyktingar plus den till dem hörande anhöriginvandringen uppgår till knappt 600 000 beviljade uppehållstillstånd mellan 1980-2013, eller 18 000 beviljade uppehållstillstånd per år, utslaget över perioden. Det är inte massinvandring. Som jämförelse kan nämnas att Stockholm växer med nästan 40 000 nyinflyttade per år. Men folk som enligt Jimmie Åkesson och kompani anser icke önskvärda återfinns också bland dem som invandrat som anhöriga till tidigare flyktingar som fått medborgarskap.

 Migrationens kostnader

Idéerna om att »invandrarna tar våra jobb« och/eller att »de är arbetslösa och lever på bidrag« stämmer inte med statistik och forskning. Arbetslöshet och flyktingmottagning/invandring har ingen stark statistisk korrelation. Sverige, som procentuellt har fler flyktingar och invandrare än Finland, har också lägre arbetslöshet (7,9 procent respektive 8,6 procent). Och invandrarna går alls icke bara på bidrag. I Sverige 2013 var sysselsättningsgraden för inrikes födda 78,4 procent och för utrikes födda 63,4 procent. Båda gruppernas sysselsättningsgrad har ökat de senaste 10 åren, utrikes föddas snabbare än inrikes föddas.

Professorn i nationalekonomi Jan Ekberg lade 2009 fram rapporten Invandringen och de offentliga finanserna på uppdrag av finansdepartementet. Den kommer fram till att invandringen kostar svenska staten 1,5-2 procent av BNP, mellan 40 och 60 miljarder kronor, per år. Ekberg menar att migrationen till Sverige var lönsam fram till 1980-talet, och framhåller att utfallet skulle bli positivt med en högre sysselsättningsgrad. Ekbergs rapport utgår från 2006 års sysselsättningsgrad hos invandrade, flera procentenheter lägre än dagens. Dessutom viktar inte rapporten faktorer som torde inverka positivt på samhällsekonomin, som att immigration ger fler konsumenter, och den höga företagartätheten bland invandrare.

Detta är bara lite utav den information i ämnet som man kan få fram, och för den som tar sig tid skulle kunna hitta bra och många argument emot den rasistiska delen av vår riksdag. Men det gäller att inte bara sitta på informationen, det gäller att använda sig utav den också – och presentera den.

Läs gärna DENNA LÄNK för mycket mer information i ämnet.

 

Lämna en kommentar

En hyllning till Sverige

”Stum….blir så berörd…finner inte ord…..så stark….säger taack från mitt hjärta”, skriver en person under journalisten Daniel Mendozas status som gillats och delats omkring 50 000 gånger på Facebook.

”Jag blir tårögd”, skriver någon annan.

Inlägget, som handlar om Daniels egen uppväxt och jämför den med hans son, kan enklast beskrivas som en lång hyllning till Sverige. Men den handlar inte om politik, påpekar han.

– Min text är om kärlek, inte om politik, säger han till Aftonbladet

Läs statusen i sin helhet nedan. 

danielmendoza

Nio och ett halvt år är vår äldsta son. När han åt frukost i morse satt jag och betraktade honom. Ett vackert och tryggt barn. Jag kunde då inte låta bli att jämföra de första nio åren av våra liv.

När jag var nio år hade jag hunnit med:
Att bo i två kontinenter, i fyra länder och mellan fem och tio olika städer
Levt fya år av dem på flykt
Förlorat allt
Inte hunnit få vänner
Mitt på natten sprungit halvnaken på en gata och ropat på hjälp för att rädda min mor
Försökt att lära mig fem olika språk
Varit onykter

Sett människor dö
Se djur bli mördade
Sett människor med tillhyggen och vapen attackera varandra
Bott i hus, kyrka, lägenheter, flyktingförläggningar
Somnat hungrig
Somnat rädd
Arbetat för att få lön
Stulit mat 
Slagits med knytnävarna
Haft en kniv mot min hals
Haft en revolver tryckt mot mitt huvud

Vaknat av att en vuxen siktat med ett gevär mot mig
Blivit grovt misshandlad ett antal gånger
Sett vuxna ha sex
Provat att röka
Använt vapen för att döda djur
Sett familjemedlemmar bli grovt misshandlade
Försökt två gånger att fly hemifrån
Försökt varje dag att överleva mina mardrömmar
Sovit i flera år med ett vapen under kudden
Och annat jag har förträngt…

Leon, vår äldsta son, är nio och ett halvt år.

Han spelar trummor
Han går på dans
Han åker skidor
Han har massor med vänner
Han lär sig språk han tycker om
Han älskar böcker
Han har fått prova på aktiviteter han velat
Han har haft hundratals dagar där han bara varit
Han har besökt andra länder
Han har drömmar

Hans bror är hans bästa vän
Han har varje dag fått höra om att han är älskad
Han har varje dag fått höra att han är vacker
Han har varje dag fått vara sig själv
Han har varje dag fått hjälp
Han har varje dag blivit sedd
Han har varje dag fått känna sig trygg och respekterad 
Han har varje dag fått en kram när han vaknat och en puss när han gått och lagt sig

Han säger att han ska bli en luffare
Han säger att han ska bli författare
Han säger att han älskar sitt liv
Han säger att han är unik
Han vaknar på morgonen, ler och säger ”Hmm… så skön dröm, jag ska somna om”
Jag hör honom skratta varje dag

Han har sett människor rädda djur
Han har fått ta del av människor som räddar människor
Han har sett sin föräldrar plocka upp skräp andra slängt
Han har aldrig hört sina föräldrar skylla saker och ting på andra, knappast varandra
Han har aldrig sett våld i hemmet
Han har aldrig sett sina föräldrar onyktra
Han har aldrig hört sina föräldrar kalla varandra eller andra för dumma saker
Han har sett sin pappa arg, men fått en bra förklaring till varför
Han har alltid fått svar, eller en förklaring till varför han inte kan få svar, på alla sina frågor
Han har aldrig behövt somna hungrig 
Han har aldrig somnat gråtandes

Han har aldrig varit rädd
Han verkar inte ha några mardrömmar
Han har varje dag ätit frukost, lunch och middag
Ingen i hans familj har någonsin ljugit för honom
Och varje gång han sagt ”Pappa” har jag släppt allt

Så tack Sverige. Tack till er som byggde detta vackra land. Jag gör mitt bästa för att göra det ännu bättre. Kan inte visa tacksamhet på annat sätt. Jag håller mig borta från diskussioner om hat, om rasism, om rätt och fel. Jag sprider istället kärlek så mycket jag bara kan. Det är mitt sätt att bidra till debatten. Det är mitt sätt att visa att jag är tacksam. För jag är det. Och när jag nu betraktar mina två söner, när jag tänker på att jag tack vare detta land kunde göra upp med mitt arv, kan ge dem ett liv jag aldrig var i närheten av ens i mina vackraste drömmar, är jag så sjukt tacksam.

4 december, 2014

1 kommentar

Sverige; just nu ett gisslandrama

cancersvulst

Nu har Sverigedemokraterna(SD) tagit sitt land som gisslan, kan man milt uttrycka det. De har sett till att deras (älskade?) Sverige har fått en regeringskris av sällan skådat slag i landet. I omröstningen om budgeten idag, har de valt att rösta på Alliansens budget, istället för sin egen, och därmed tvingas den sittande regeringen att antingen regera på oppositionens budget, eller avgå eller utlysa nyval. Ett nyval kostar i miljardklassen, och kommer förmodligen inte heller att resultera i att ge vårt styre någon annan ställning än som det ser ut idag, så det vore synd och skam att slösa de pengarna. Avgår regeringen kommer förmodligen de ändå att återkomma, säkerligen i samma skepnad då inga andra regeringsalternativ finns, vilket gör ‘lekstugelekarna’ de håller på med i riskdagsbyggnaden, ännu löjligare.

SD har lovat att rösta emot varje regeringsbudget som inte låter SD styra den.  Det är därför det är en något prekär situation. Från början ansåg jag det galet, och blev så irriterad över hur ett parti, som anser sig ‘arbeta för Sverige’, och vill ‘värna svensk tradition’ har skapat sådan krissituation – helt genom att strunta i de svenska riksdagstraditionerna. Tradition, och faktiskt en regel i sammanhanget, är att man INTE fäller en regering, utan om kris uppstår och regeringens budgetförslag ser ut att bli överröstat, då lägger oppositionen ned sina röster helt. Då vinner automatiskt regeringens budget.

Men läget är inte krisartat enbart pga SD, utan även utav de andra riksdagspartierna. Trots Löfvéns ständiga handutsträckning mot oppositionspartierna i Alliansen, så har ingen utav dom tagit emot den. Alliansen har meddelat att de kommer att rösta på deras egna budgetförslag. Vilket gör att krisen är fullskalig! Det är mycket prestige, vilket visserligen ligger helt i linje med många av Allianspartiernas vurm för den amerikanska regeringen. Men jag anser nog att det borde vara en varningsklocka för alla inblandade, att se hur de sköter styret i det landet. Jag kan inte tänka mig att någon är avundsjuk på beslutsfattarna där, som inte kan genomföra något någon gång alls. De röstar ned varandras förslag stup i ett, och vad som förslösas är pengar, tid och folkets hopp om ett liv.

Ska vi få samma parlamentariska situation nu, även här i Sverige? Ja, tydligen anser Alliansens partier att det är värt det. Vem är vinnaren i detta absurda scenario? Man säger att det är Löfvéns ansvar att lösa problemet, men jag anser nog att det var precis det han försökt att göra från ett helt år tillbaka då han sökt samarbete över blockgränsen, och igår då han kallade till möte med alla andra partier. SD har egentligen bara gjort vad de ansett vara korrekt. Det borde dock, om det finns någon intelligentia i riksdagen alls, svetsa samman alla andra partier – som med vurm har sagt att de INTE vill ha en riksdag där SD har någon som helst talan.

Det är nu upp till bevis. Jag röstade själv inte på något utav regeringspartierna, så det är inte därför jag anser att andra borde samarbeta med dom. Däremot måste Sverige ha ett regeringsdugligt styre, landet kommer att förlora massivt på det annars. Vad tror Allianspartierna att de skulle förlora i att samarbeta? Det innebär ju bara att de som samarbetar får mer uppmärksamhet under de kommande 4 åren. Och eventuellt så skulle de små partierna (C, KD, Fp) förmodligen få mer att säga till om, än vad de haft i den Moderatstyrda Alliansen. Löfvén har gett väldigt mycket till Mp och V (trots att V bara är en samarbetspartner) hittills. Så Löfvén verkar inte snål med att ge sina samarbetspartners vad de vill ha….återstår nu att se hur lågt man kan komma i prestige, år 2014, i Alliansen.

 Moder Svea gråter….

Lämna en kommentar

Världens största, och farligaste, pilgrimsfärd på intåg

Vår planets största sammankomst, alla kategorier. Detta sker VARJE ÅR! Förra året kom drygt 20 miljoner, förmodligen slås det rekordet även i år!

Hur många svenskar har hört talas om detta? Högt räknat: förmodligen ingen. Huffingtonpost och Independent News skriver om denna ‘jordskredshändelse’, som helt går omvärlden förbi.

Denna händelse (som heter Arbaeen), som sker varje år, 40 dagar efter s.k. ”Ashura”, dvs den dag i historien som Profeten Muhammeds(s) barnbarn, Imam Hussein, och hans anhängare brutalt slogs ned och dödades när de stod upp emot en korrupt och despotisk tyrann. Han anses av alla grupperingar i världen som en stor förebild som revolutionär och frihetshjälte. Det är också en orsak varför händelsen inte tas upp i några media.

Även om denna pilgrimsfärd mest klassas som en shiamuslimsk högtid, så deltar även sunnimuslimer, kristna, yazidis, zoroastrier och sabier både i vallfärden och i att servera pilgrimerna mat och dryck. Varje år slås nya rekord av antalet deltagare i vallfärden. De senaste 10 åren har dessutom våldet emot pilgrimmerna ökat hela tiden. Då det, som sagt, anses vara en shiamuslimsk tilldragelse så hotas de hela tiden utav ”sunnigrupper” så som daesch och isis mfl. I år är det farligare än någonsin, men deltagarna kommer säkert ändå inte att understiga förra årets dryga 20 miljoner. Så stark är drivkraften i händelsen som skedde över 1330 år sedan i Karbala, Irak.

En del börjar flera månader innan dagen ”Arbaeen”, för de börjar gå, till fots alltså, ända ifrån Indien och Pakistan, en del. Huffington Post skriver i sin artikel enligt nedan:

It’s not the Muslim Hajj, or the Hindu Kumbh Mela.. Known as Arbaeen, it is the world’s most populous gathering and you’ve probably never heard of it! Not only does the congregation exceed the number of visitors to Mecca (by a factor of five, in fact), it is more significant than Kumbh Mela, since the latter is only held every third year. In short, Arbaeen dwarfs every other rally on the planet, reaching twenty million last year. That is a staggering %60 of Iraq’s entire population, and it is growing year after year.

arbaeen

Above all, Arbaeen is unique because it takes place against the backdrop of chaotic and dangerous geopolitical scenes. Daesh (aka ‘Islamic State’) sees the Shia as their mortal enemy, so nothing infuriates the terror group more than the sight of Shia pilgrims gathering for their greatest show of faith.

There’s another peculiar feature of Arbaeen. While it is a distinctively Shia spiritual exercise, Sunnis, even Christians, Yazidis, Zoroastrians, and Sabians partake in both the pilgrimage as well as serving of devotees. This is remarkable given the exclusive nature of religious rituals, and it could only mean one thing: people regardless of color or creed see Hussein as a universal, borderless, and meta-religious symbol of freedom and compassion.

Why you have never heard of it probably has to do with the fact that the press is concerned more with negative, gory, and sensationalized tabloids, than with positive, inspiring narratives, particularly when it comes to Islam. If a few hundred anti-immigration protestors take to the streets in London and they will make headlines.. The same level of airtime is awarded to a pro-democracy march in Hong Kong or an anti-Putin rally in Russia.. But a gathering of twenty million in obstreperous defiance of terror and injustice somehow fails even to make it into the TV news ticker! An unofficial media embargo is imposed on the gargantuan event despite the story having all the critical elements of an eye-catching feature; the staggering numbers, the political significance, the revolutionary message, the tense backdrop, as well as originality.. But when such a story does make it through the editorial axe of major news outlets, it creates shockwaves and touches the most random people.

Among the countless individuals inspired by it, is a young Australian man I met several years ago who had converted to Islam. Evidently, no one takes such a life-altering decision lightly, so upon inquiry he told me it all started in 2003. One evening, as he was watching the news only to be drawn by scenes of millions streaming towards a holy city known as Karbala, chanting the name of a man he had never heard of: ”Hussein”. For the first time in decades, in a globally televised event, the world had caught an glimpse into previously suppressed religious fervor in Iraq.

With the Sunni Ba’athist regime toppled, Western viewers were eager to see how Iraqis would respond to a new era free from dictatorship persecution. The ‘Republic of Fear’ had crumbled and the genie had irreversibly escaped from the bottle. ”Where is Karbala, and why is everyone heading in its direction?” he recalls asking himself. ”Who is this Hussein who motivates people to defy all the odds and come out to mourn his death fourteen centuries after the fact?”

What he witnessed in that 60-second report was especially moving because the imagery was unlike any he had ever seen. A fervent sense of connection turned human pilgrims into iron filings, swarming together other as they drew closer to what could only be described as Hussein’s irresistible magnetic field. ”If you want to see a living, breathing, lively religion, come to Karbala” he said.

How could a man who was killed 1396 years ago be so alive and have such a palpable presence today that he makes millions take up his cause, and view his plight as their own? People are unlikely to be drawn into a dispute (much less one that transpired in ancient times) unless they have a personal interest in the matter. On the other hand, if you felt someone was engaged in a fight over your right to freedom, your prerogative to be treated justly, and your entitlement to a life of dignity, you would feel you had a vested interest and would empathize with him to the point where conversion to his beliefs is not a far-fetched possibility.

 

The Ultimate Tragedy

Hussein, grandson of the Prophet Muhammad, is revered by Muslims as the ”Prince of Martyrs”. He was killed in Karbala on a day which became known as Ashura, the tenth day of the Islamic month of Muharram, having refused to pledge allegiance to the corrupt and tyrannical caliph, Yazid.

He and his family and companions were surrounded in the desert by an army of 30,000, starved of food and water, then beheaded in the most macabre manner, a graphic tale recounted from pulpits every year since the day he was slain. Their bodies were mutilated. In the words of the English historian Edward Gibbon: ”In a distant age and climate, the tragic scene of the death of Hussein will awaken the sympathy of the coldest reader.”

Shia Muslims have since mourned the death of Hussein, in particular on the days of Ashura, then, forty days later, on Arbaeen. Forty days is the usual length of mourning in many Muslim traditions. This year, Arba’een falls on Friday 12 December.

Long Trek

I travelled to Karbala, my own ancestral home, to find out for myself why the city is so intoxicating. What I witnessed proved to me that even the widest-angle camera lens is too narrow to capture the spirit of this tumultuous, yet peaceful gathering.

An avalanche of men, women and children, but most visibly black-veiled women, fill the eye from one end of the horizon to the other.The crowds were so huge that they caused a blockade for hundreds of miles.

The 425 mile distance between the southern port city of Basra and Karbala is a long journey by car, but it’s unimaginably arduous on foot. It takes pilgrims a full two weeks to complete the walk. People of all age groups trudge in the scorching sun during the day and in bone-chilling cold at night. They travel across rough terrain, down uneven roads, through terrorist strongholds, and dangerous marshlands. Without even the most basic amenities or travel gear, the pilgrims carry little besides their burning love for ”The Master” Hussein. Flags and banners remind them, and the world, of the purpose of their journey:

O self, you are worthless after Hussein.
My life and death are one and the same,
So be it if they call me insane!

 
 

The message recalls an epic recited by Abbas, Hussein’s half-brother and trusted lieutenant, who was also killed in the Battle of Karbala in 680AD while trying to fetch water for his parched nieces and nephews. With security being in the detrimental state that makes Iraq the number one headline in the world, no one doubts that this statement is genuine in every sense.

Free lunch.. And dinner, and breakfast!

One part of the pilgrimage which will leave every visitor perplexed is the sight of thousands of tents with makeshift kitchens set up by local villagers who live around the pilgrims’ path. The tents (called ‘mawkeb’) are places where pilgrims get practically everything they need. From fresh meals to eat and a space to rest, to free international phone calls to assure concerned relatives, to baby diapers, to practically every other amenity, free of charge. In fact, pilgrims do not need to carry anything on the 400 mile journey except the clothes they wear.

More intriguing is how pilgrims are invited for food and drink. Mawkeb organizers intercept the pilgrims’ path to plead with them to accept their offerings, which often includes a full suite of services fit for kings: first you can a foot massage, then you are offered a delicious hot meal, then you are invited to rest while your clothes are washed, ironed, then returned to you after a nap. All complimentary, of course.

For some perspective, consider this: In the aftermath of the Haiti earthquake, and with worldwide sympathy and support, the UN World Food Programme announced delivery of half a million meals at the height of its relief efforts.. The United States military, launched Operation Unified Response, bringing together the massive resources of various federal agencies and announced that within five months of the humanitarian catastrophe, 4.9 million meals had been delivered to Haitians. Now compare that with over 50 million meals per day during Arbaeen, equating to about 700 million meals for the duration of the pilgrimage, all financed not by the United Nations or international charities, but by poor laborers and farmers who starve to feed the pilgrims and save up all year round so that visitors are satisfied. Everything, including security is provided mostly by volunteer fighters who have one eye on Daesh, and another on protecting the pilgrim’s path. ”To know what Islam teaches,” says one Mawkeb organizer, ”don’t look at the actions of a few hundred barbaric terrorists, but the selfless sacrifices exhibited by millions of Arbaeen pilgrims.”

In fact, Arbaeen should be listed in the Guinness Book of World Records in several categories: biggest annual gathering, longest continuous dining table, largest number of people fed for free, largest group of volunteers serving a single event, all under the imminent threat of suicide bombings.

2014-11-24-B2j0782IMAEqQLd.jpg

Unmatched Devotion

Just looking at the multitudes leaves you breathless. What adds to the spectacle is that, as the security conditions worsen, even more people are motivated to challenge the terrorist threats and march in defiance. Thus, the pilgrimage isn’t a mere religious exercise, but a bold statement of resistance. Videos have been posted online showing how a suicide bomber blows himself up in the midst of the pilgrims, only to have the crowds turn out in even greater numbers, chanting in unison:

If they sever our legs and hands,
We shall crawl to the Holy Lands!

 
 

The horrific bomb blasts which occur year-round, mostly targeting Shia pilgrims and taking countless lives, illustrate the dangers facing Shias living in Iraq, and the insecurity that continues to plague the country. Yet the imminent threat of death doesn’t seem to deter people – young and old, Iraqis and foreigners – from making the dangerous journey to the holy city.

It isn’t easy for an outsider to understand what inspires the pilgrims. You see women carrying children in their arms, old men in wheelchairs, people on crutches, and blind seniors holding walking sticks. I met a father who had travelled all the way from Basra with his disabled boy. The 12-year-old had cerebral palsy and could not walk unassisted. So for a part of the trek the father put the boy’s feet on top of his and held him by the armpits as they walked. It is the kind of story out of which Oscar-winning films are made, but it seems Hollywood is more concerned with comic heroes and with real life heroes whose superpower is their courage and commitment.

Golden Dome of Hussein

Visitors to the shrine of Hussein and his brother Abbas are not driven by emotion alone. They cry be reminded of the atrocious nature of his death, in doing so, they reaffirm their pledge to his ideals.

The first thing that pilgrims do upon reaching his shrine is recite the Ziyara, a sacred text which summarizes the status of Hussein. In it, they begin the address by calling Hussein the ”inheritor” of Adam, Noah, Abraham, Moses and Jesus. There is something profound in making this proclamation. It shows that Hussein’s message of truth, justice, and love for the oppressed is viewed as an inseparable extension of all divinely-appointed prophets.

People go to Karbala not to marvel at the city’s landscape – lush with date palms, or to admire the mausoleum’s physical beauty, or to shop, be entertained, or to visit ancient historical sites. They go to cry. To mourn and experience the angelic aura of Hussein. They enter the sacred shrine weeping and lamenting the greatest act of sacrifice ever seen.

It is as though every person has established a personal relationship with the man they have never seen. They talk to him and call out his name; they grip the housing of his tomb; they kiss the floor leading into the shrine; they touch its walls and doors in the same manner one touches the face of a long-lost friend. It is a picturesque vista of epic proportions. What motivates these people is something that requires an understanding of the character and status of Imam Hussein and the spiritual relationship that those who have come to know him have developed with his living legend.

If the world understood Hussein, his message, and his sacrifice, they would begin to understand the ancient roots of Daesh and its credo of death and destruction. It was centuries ago in Karbala that humanity witnessed the genesis of senseless monstrosities, epitomized in the murderers of Hussein. It was pitch black darkness v. Absolute shining light, an exhibition of vice v. a festival of virtue, hence the potent specter of Hussein today. His presence is primordially woven into every facet of their lives. His legend encourages, inspires, and champions change for the better, and no amount of media blackout can extinguish its light.

”Who is this Hussein”? For hundreds of millions of his followers, a question this profound, which can cause people to relinquish their religion for another, can be answered only when you have marched to the shrine of Hussein on foot.

1 kommentar

Den Bengaliska svälten: Hur britterna konstruerade det värsta folkmordet i mänsklighetens historia – för vinst

”Jag hatar indier. De är ett djuriskt folk med en djurisk religion. Hungersnöden var deras eget fel då de avlar sig som kaniner.

citat från den oftast mycket hyllade krigsministern Winston Churchill

Nedan är en sammanfattning utav en bortglömd katastrof(flera i en faktiskt). Den påminner mig om att historien upprepar sig ständigt. Vi tror att denna jakt på vinst och kapital är något relativt nytt, men hos oss har den regerat länge, vilket framkommer nedan. Vi (i väst) vill gärna tro oss själva vara civilisationens vagga och stolthet, medan vi nedmonterar hela samhällen, för en tillfällig vinst i plånboken. Folk i österlandet verkar oftast ända från början ha haft lite mer i huvudet än att sälja sin själv för profit. Som t.ex stormogulerna (nedan) som visserligen frossade och älskade rikedomar, men ändå sparade till sin befolkning inför sämre tider.

Britterna hade en hänsynslös ekonomisk agenda när de blev verksamma i Indien och de tog inte med empati för de infödda medborgarna när de kom – det är väl oftast så när västländer ‘invandrar’ i östländer? Känner någon något annat exempel nånstans?

Under den brittiska Rajandrabbades Indien av otaliga hungersnöder. Men värst drabbades Bengalen. Den första av dessa var år 1770, följt av allvarliga perider under åren 1783, 1866, 1873, 1892, 1897 och slutligen 1943 till 1944. Tidigare, när hungersnöd hade drabbat landet, hade de inhemska härskarna varit snabba att agera med att avvärja större katastrofer. Efter britternas intåg berodde visserligen de flesta hungersnöder på fördröjda monsuner, men huvudorsaken var britternas exploatering av landets naturresurser, som de gjorde helt för egen ekonomisk vinning. Ändå gjorde de lite för att erkänna förödelsen dessa åtgärder åstadkommit. Om något, så var de irriterade på de svårigheter svälten gjorde i att beskatta befolkningen.

Churchills-man-made-famine

Den första av dessa svältkatastrofer var alltså år 1770 och var ohyggligt brutal. De första tecknen på en kommande svält, syntes redan 1769 och svälten pågick till 1773. Denna dödade cirka 10 miljoner personer, miljoner fler än judarna inspärrade under andra världskriget. Det utplånade en tredjedel av befolkningen i Bengalen. John Fiske, i sin bok The Unseen World”, skrev att hungersnöden 1770 i Bengalen var långt dödligare än Digerdöden som terroriserade Europa under det fjortonde århundradet.

Innan britterna kom, dvs under landets vanliga Mogulstyret, krävdes bönder att betala en skatt på 10-15 procent av det som deras skördar gav. Detta säkerställde en bekväm kassa för de styrande, men även ett brett säkerhetsnät för bönderna ifall vädret inte skulle hålla för framtida skördar. År 1765 kom så britterna och fördraget i Allahabad undertecknades och Ostindiska kompaniet tog över ansvaret för att samla in avgifterna från dåvarande Moghulkejsaren Shah Alam II. Över en natt ändrades ‘hedersbevisningen’, som britterna nu insisterade på att kalla det, och inteskatter’för att undertrycka upproret ökade till hela 50 procent!! Bönderna var inte ens medvetna om att pengarna hade bytt ägare. De betalade, fortfarande i tron att det gick till kejsaren.

 

Partiella fel i grödan var en ganska vanlig företeelse i den indiska bondens liv. Därför var det överskottslager, som återstod efter att de betalat skatterna, så viktigt för deras försörjning. Men med den ökade beskattningen, minskade  överskottet snabbt. När det slog fel i skörden år 1768, fanns det vanliga skyddsnätet inte längre. Regnet år 1769 var dystert och nu syntes de första tecknen på den fruktansvärda svältkatastrofen som skulle komma.

Hungersnöden skedde främst i de moderna staterna Västbengalen och Bihar, men drabbade också Orissa, Jharkhand och Bangladesh. Bengal var, naturligtvis, den värst drabbade. Bland de värst drabbade områdena var Birbum och Murshidabad i Bengalen. Tusentals avfolkade området i hopp om att finna näring på annat håll, bara för att dö av svält senare. De som stannade kvar omkom ändå. Enorma hektar jordbruksmark övergavs. Vilda djur började trivas där, vilket resulterade i djupa och obeboeliga djungelområden. Tirhut, Champaran och Bettiah i Bihar på liknande påverkades i Bihar.

 

Abandoned

 

Dessförinnan, när hotet om en hungersnöd annalkade, hade de indiska härskarna avstå sina skatter och inlett kompensationsåtgärder, t.ex. bevattning, som inrättats för att ge så mycket lättnad som möjligt till de drabbade bönderna. De koloniala brittiska härskarna fortsatte att ignorera eventuella varningar som kom deras väg om svält. Även om svälten hade startat redan i början av 1770, då startade dödsfallen 1771. Det året höjde det Ostindiska kompaniet skatten till 60 procent som ersättning till sig själva för att så många av ‘deras’ bönder förlorat sina liv. Färre bönder gav mindre grödor som i sin tur innebar mindre intäkter. Därför blev det nu så att de ännu inte dukat under för svälten fick betala dubbel skatt för att säkerställa att den brittiska statskassan inte drabbades av några förluster under denna travesti.

Efter att ha tagit över efter moghulhärskaren, hade britterna utfärdat en omfattande order på kontantgrödor(s.k.avsalugrödor) som skulle odlas. Dessa var avsedda att exporteras. Så jordbrukare som använde sin mark för att odla ris och grönsaker var nu tvungna att odla indigo, vallmo och andra liknande grödor som gav ett högt marknadsvärde för dem, men som inte är till någon hjälp för en svältande befolkning. Det fanns ingen backup av ätbara grödor i händelse av svält. De naturliga orsakerna som hade bidragit till torkan var ett vardagligt problem för befolkningen, men de hade utarbetat åtgärder för detta, så folket hade alltid klarat sig bra. Det var det enögda vinstmotivet för britterna som åstadkom de förödande konsekvenserna. Inga lättnad fick de drabbade, ingen hjälp alls. Snarare, som nämnts ovan, ökades beskattningen bara för att kompensera för eventuella underskott för det brittiska styret. Vad som är ironiskt är att Ostindiska kompaniet genererade en högre vinst år 1771 än de gjorde 1768….

 

 1943

Winston Churchill, den helgade brittiska krigsstatsminister som räddade Europa från ett monster som Hitler var oroväckande känslokallt om den oerhörda svält som svalde den Bengaliska befolkningen. Han avledde nonchalant de leveranser av medicinsk hjälp och mat som höll på att skickas till de svältande offren i Bangalen, till de redan väl försörjda soldaterna i Europa.

När man bönföll honom att inte göra detta svarade han bara: ”Oavsett svält eller ingen svält, så kommer indianer att föröka sig som kaniner.” Regeringen i Delhi skickade ett mycket målande telegram till honom av den fruktansvärda förödelsen och antalet personer som dött. Hans enda svar var: Varför har då inte Gandhi dött ännu?

 

Man kan dra många paralleller i dessa kolonialmaktshistorier. Alla är lika jävliga. Det finns många som svälter i Europa, en hel tiggare, som ligger likt personen på bilden längst ned. Och vi är irriterade för att vi känner oss besvärade utav att behöva se det. En annan parallell är Winston Churchills uppsvällda och högfärdiga sätt emot den svältande befolkningen, och hans uttalande om deras karaktär: det ligger precis i linje med vissa partier som tusentals svenskar har röstat in i vår riksdag.

3 kommentarer