Arkiv för kategorin mutjtahid

Hur välja en Merdje?

wilaya

Hur välja en Merdje (Rättsvetenskaplig rättslärd)

(Nedan även en lista på rättslärda, med deras webbsidor)

En utav de uppgifter man måste utföra för att praktisera islam är att följa en rättslärd. För oss shiamuslimer är det något som tillhör ‘wajib’, dvs något man måste göra. Och man måste välj en själv, dvs man måste vara medveten om vad den rättslärde står för, i stora drag i alla fall, och vem denne är. Man bör alltså undersöka vilken slags utbildning och bakgrund den personen har som har rätt att ha följeslagare. Inte vem som helst kan kalla sig för Merdje(=Rättslärd inom islamiska rättsvetenskapliga principer). De är bevakade utav en stor kommitté som efter många test, avhandlingar och prövningar, som pågår under många år, godkänner en person som tillräknelig och kunnig nog som Merdje (Wilayat al-Faqih) och blir då fullvärdig för det stora ansvaret att ha folk som följer dennes tolkning utav islamiska rättsprinciperna. Att följa en rättslärd kallas att man gör ”Taqlid”. Den Merdje man väljer måste ännu leva när man börjar följa personen. Detta gör att shiaislam alltid är färskt, nytt och uppdaterat. Vi dammar inte av en rättslärd från 1100-talet t.ex, och följer dennes principer. På så sätt blickar vi framåt, och lever här och nu, och i framtiden.

En fantastisk följd av denna regel som vi, inom shiaislam, anammar via Taqlid, är att vi idag inte har så stora problem inom vår del utav Ummahn när det gäller extremism. Det förekommer här och där, men det finns då bland de (relativt få) som inte alls tycker att man ska följa en Merdje, för såna finns ändå, även bland oss. Dessa anser att man själv, som individ, bättre, eller lika bra, kan dra slutsatser inom rättsvetenskapliga frågor inom islam. För en okunnig och oinvigd i detta ämne kan jag dra parallellen till yrket som domare i en domstol. En som anser att man själv bättre kan uttolka Koranen och Sunnah än en rättslärd bör i så fall följa den tankelinjen hela vägen ut, och bör då även anse att vem som helst kan sätta sig som domare i Högsta Domstolen, och utan utbildning eller erfarenhet av tidigare domar, besluta i domstolsmål. Jag själv skulle inte vilja bli utsatt för en sådan domare ifall jag en dag skulle hamna i en domstolssituation, men alla har ju sina preferenser förstås.

Vad gör man när man har ont eller känner sig sjuk? Vem frågar man efter råd och vem uppsöker man för hjälp? Vad gör man när man vill bygga ett hus eller renovera en lägenhet? Vad gör man när man vill ha en viss kunskap inom ett visst ämnesområde? Om man är i behov utav juridisk expertis t.ex, vänder man sig då till en diskplockare? Om man behöver expertis inom medicin, går man då till en revisor?
Ja, vad gör man när man behöver kunskapen men själv inte har expertisen?

Det finns tre möjliga alternativ:
–    Agera utan kunskap
–    Söka upp en expert
–    Skaffa kunskapen själv och bli expert

Första alternativet är den ingnorantes val, så då återstår de andra två alternativen enligt vad intellektet påbjuder. Att skaffa kunskapen själv är en berömvärd handling, Men den processen kan ta lång tid och alla är inte beredda, eller har möjligheten, att göra den satsningen själva inom alla möjliga ämnesområden. Alltså väljer ett flertal ur allmänheten att söka sig till sakkunniga, som kostat på sig satsningen att skaffa sig expertisen inom ett visst ämnesområde.

Detta är den allmänrådande specialiseringsnormen som råder inom alla samhällen där varje person specialiserar sig inom ett eller högst ett par ämnesområden och erbjuder sin sakkunnighet till andra.

Samma princip gäller inom fiqh (religiösa rättsfrågor) – observera att detta gäller inte aqa’ed (trosfrågor) där varje person själv är ansvarig att skaffa kunskap och övertygas för att tro på trospelarna!

Så, vad gör jag när jag vill veta vilka lagar som gäller för bönen, fastan, hajj, khums, zakat, giftemål och alla andra lagar som  rör min religion? Endast intellektet kan inte ge svar på dessa frågor då jag inte kan tänka mig fram till vilka böner som gäller  och hur bönen skall utföras, om jag inte lär mig det från Koranen och via Profetens(S) sunnah.

Svaren finns att hitta i den heliga Koranen och i Profetens(S) sunnah, men det återstår en komplikation; alla är inte tillräckligt insatta och kunniga för att kunna nå svaren och härleda de ur flertalet Koranverser och hadither. Då behöver man söka sig till en sakkunnig som har spenderat sitt liv i att studera dessa frågor!

Taqlid innebär alltså kort och gott att man söker sig till en Merdje (religiös rättslärd) som man vänder sig till i religiösa frågor.

Gud säger i den heliga Koranen:
”… Om några i varje grupp blir kvar kan de fördjupa sina kunskaper i religionen för att sedan [förmana och] varna de sina vid deras återkomst, [varna dem] att vara på sin vakt [mot det onda]” (den heliga Koranen 9:122)

Mer detaljer angående betydelsen och vikten utav Taqlid

Läs i DENNA LÄNK, ett exempel på skillnaden på konsekvenserna mellan om en erfaren merdje tolkar de rättsvetenskapliga principerna, eller om folket själva gör det….folket skapar kaos, utan ledning. Och det är tyvärr detta världen idag bevittnar, via ISIS (eller Daesh) framfart i den muslimska världen. Dessa extremistgrupper som inte har några som helst rättslärda de följer, och som följer vem som helst som drar ut en ‘tolkning’ ur egen ficka.

Islamopeida.se är en bra samlingssida där alla våra största Meradje finns representerade. Sidan är under ständig uppdatering.

HÄR kan ni hitta namn på några av de idag största Meradje och lite bio-information om dessa – på svenska

Nedan är listat Meradjes hemsidor. Flera av dom har en länk till andra språk, ni får klicka er fram. Det som är nedslående är dock att inte alla som administrerar dessa sidor, inser behovet utav information på alla världens språk…idag är nämligen de flesta muslimer inte arabisk -eller iransktalande. Men jag sätter mitt hopp och min tilltro på kommande generationer för att inse detta behov.

LISTA PÅ RÄTTSLÄRDA OCH DERAS WEBBSIDOR:

Alavi Gorgani

Sayyid Ahmad Hassani Baghdadi  

Sayyid Hashem Bathaei Golpayegani

Asadollah Bayyat Zanjani

Sayyid Ali Mohammad Dastgheib Shirazi

Mirza Yadollah Duzduzani                   INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Ali Esmailpour Qomsheiy

Mohammad Ishaq al-Fayadh

Mohammad Ali Gerami Qomi

Mirza Javad Gharavi Aliari

Sayyid Allaedin Ghoraifi

Sayyid Kazim Hussaini al-Haeri

Sayyid Mohammad Sa’eed Tabatabai al-Hakeem            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Kamal Haydari                                                          INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Reza Hosseini Nassab       INFORMATION FINNS PÅ SVENKSA, ENGELSKA OCH MÅNGA ANDRA SPRÅK

Mohammad Ebrahim Jannaati                                            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Abdollah Javadi-Amoli

Qorban Ali Kaboli

Sayyid Ali Hoseyni Khamenei                                            INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Mohammad Taher Aleshobair Khaqani

Abbas Mahfouzi

Naser Makarem Shirazi                                                     INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Fazel Maleki

Mohammad Amin Mamaqani

Hossein Mazaheri

Khalil Mobasher Kashani

Sayyid Mohammad Taqi al-Modarresi

Sayyid Abbas Moddaresi Yazdi

Mohammad Asif Mohseni                                                INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Abdul-Karim Mousavi Ardebili                         INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Bashir Hussain Najafi                                                      INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Muhammad Hussain Najafi                                           INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Mohammad Reza Nekoonam           INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS UNDER KONSTRUKTION

Hossein Noori Hamedani

Isa Ahmed Qassim

Sayyid Taqi Tabatabaei Qomi

Ali Asghar Rahimi Azad

Mohammad Rahmati Sirjani

Sayyid Mohammad Sadeq Hosayni Rouhani

Lotfollah Saafi Golpaygani                                              INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Yousuf Saan’ei                                                                   INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Hussein Esmaeel al-Sadr

Ali Al-Saleh

Sayyid Mahmouad Hashemi Shahroudi

Sayyid Mohammad Shahroudi                                     INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Sadiq Hussaini Shirazi        INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS, OCH MÅNGA ANDRA SPRÅK

Sayyid Mousa Shubayri Zanjani

Sayyid Ali Husayni al-Sistani                                      INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Ja’far Sobhani

Sayyid Mahmoud Hassani Sorkhi

Sayyid Mohammad Ali Tabatabaei Hassani

Qasem Taei

Saleh Taei

Shamsodin Vaezi

Hossein Vahid Khorasani

Mohammad Yaqoobi                                                INFORMATION PÅ ENGELSKA FINNS

Sayyid Mohammad Hosseini Zanjani

Ayatollah Sayyed Fadlallah är tyvärr död, och kan därför inte få nya följare, men jag lägger till även honom här, då jag vet att det finns många som började följa honom medan han levde.


 

 Hur välja en Meradje

Hur välja en rättslärd

Hur välja en Merje

Hur välja en mardja

Lista på Meradje

Annonser

7 kommentarer

Halal jakt och slakt

haram-halal
hunter

Ett intresse som många svenskar har, är att jaga. Faktum är att det är en del utav livsstilen i en stor del utav landet. Jag har än inte sett eller hört någon muslim som ägnar sig åt detta, mycket stora, nationella intresse. Det skulle vara helt underbart att få sätta tänderna i en älgstek igen, så jag hoppas verkligen att någon tar sig an denna uppgift någon gång. Men det är inte helt lätt ändå. Då muslimer mer och mer integrerar sig i Sverige, så är det bara en tidsfråga innan man ser några av oss i jaktlagen om höstarna. Eller smygandes i skogarna för att skjuta fågel under andra delar av året. Jag ska redogöra för vilka villkor som måste uppfyllas för att den där steken verkligen ska bli halal. Jag vet att reglerna verkar krångliga, men om man bara går igenom dom, med intresse, så blir det sen hur enkelt som helst.  En liten varning dock: detta är ett inlägg som kanske inte ska läsas av de känsligaste läsarna :/  :

[Obs! Nedan regler är ifrån Ayatullah Sayed Sistani. Den som har annan meradje får kolla vad som gäller för denne.]

Om ett djur, vars kött är halal att äta, slaktas på ett sätt som kommer att beskrivas nedan, oavsett om det är tamdjur eller ej, blir dess kött halal och kroppen blir ren(tahir) då det har dött

Om ett vilt djur,som rådjur, rapphöns och vilda getter, vars kött är halal att äta, eller ett halal djur som varit tamt men som senare blivit vilt igen; t.ex en ko eller en kamel som sprungit iväg och förvildats. Om detta djur jagas i enlighet med de lagar som kommer att förklaras senare, är det rent (tahir) och därmed halal att äta. Däremot tamdjur; så som får och höns, vars kött är halal att äta, eller tämjda vilda djur vars kött är halal att äta, blir inte rent (tahir) och halal genom jakt.

Ett vilt djur (vars kött är halal) blir rent (tahir) och halal att äta genom att jaga, om djuret är kapabelt att springa eller flyga. Med detta som grund innebär det att ungdjur som inte kan springa sin väg, t.ex ett litet kid av en hjort eller en kycklingunge från en rapphöna(som ännu inte lärt sig flyga), blir inte rena (tahir) och halal att äta genom jakt. Om ett hjortdjur och dess unge dödas med en kula var, så är den vuxna hjorten halal att äta, men dess unge är haram att äta. Summan av det hela är att vilda djur ska kunna fly, annars är de inte halal om du dödar det. Och tama djur ska inte dödas via jaktmetoder, då blir de inte halal att äta.

En död unge som föds(eller tas ut) ur kroppen från ett levande djur, är haram att äta.

Slaktmetoder

Metoden för att slakta ett djur är att de fyra viktigaste artärerna i halsen helt ska skäras av (pulsådern, matstrupen, halsvenen och luftstrupen). Det räcker inte att endast sticka ett hål i dessa artärer. Inte heller duger det med att skära av halskotorna.

Om en person endast skär av några av de fyra artärer, och sen väntar tills djuret dött, och sedan skär de återstående artärerna, kommer det inte att vara till någon nytta. Om de fyra artärer skärs av innan djuret dör, men man inte lyckats skära i en oavbruten linje, som brukligt är, då är ändå djuret rent (tahir) och halal att äta. Dock är den rekommenderade försiktighetsåtgärden att de bör skäras av i kontinuerlig följd.

Om en varg river av halsen av ett får på så sätt att ingenting återstår av de fyra artärerna, så att de ska kunna skäras av för slakt, då blir fåret haram att äta. På samma sätt är det haram om ingenting alls återstår av dess matstrupe. Faktum är att om halsen rivs upp av vargen och artärerna som binder samman huvudet med kroppen; som en försiktighetsåtgärd, ska man betrakta det som haram. Men om fåret blivit biten andra delar av kroppen, och fortfarande är vid liv, då kommer det att vara rent (tahir) och halal om de slaktas i enlighet med de regler som beskrivs senare.

Villkor för slakt av djur
Det finns särskilda villkor för slakt av djur så att de blir halal att förtära. De villkoren är följande

(1) Den person, man eller kvinna, som slaktar djuret måste vara muslim.

(2) Djuret skall slaktas med ett vapen av järn/stål. Om ett sådant inte är tillgängligt, bör det slaktas med ett mycket vasst föremål utav glas eller sten, så att alla fyra venerna kan skäras av i ett ögonblick och (helst) i ett svep. Detta ska kunna göras, även om slakten inte är av nödvändighet för att ätas, som när djuret är på gränsen att dö – s.k. nödslakt.

(3) När ett djur slaktas, bör det stå riktat mot Qibla. Om djuret sitter eller står, ska det stå mot Qibla på samma sätt som man står när man ber. Och om djuret ligger på sin högra eller vänstra sida, ska dess hals och mage vara vänd emot Qibla. Det är inte nödvändigt att dess ben, händer och ansikte är vänt mot Qibla. Om en person som känner till denna regel, medvetet ignorerar att placera djuret mot Qibla, blir djuret haram att äta. Men om han glömmer, eller inte känner till denna regel, eller gör ett misstag vid bedömningen av Qibla, eller inte vet Qiblas riktning, eller är oförmögen att vända djuret mot Qibla, då finns inget att invända, djuret är då halal att äta. Som en rekommenderad försiktighetsåtgärd bör dock personen som slaktar också stå riktad mot Qibla.

(4) När en person vill slakta ett djur bör han, precis som han gör Niyyat(syfte) till slakt, uttala Guds namn, och det räcker om han endast säger Bismillah”, eller om han yttrar ”Allah”. Men om han yttrar Allahs namn utan avsikt att slakta djuret, blir det slaktade djuret inte rent (tahir), och det är också haram att äta dess kött. Men om han inte uttalar Guds namn på grund av glömska, så finns det inget att invända, då är djuret ändå halal.

(5) Djuret bör uppvisa någon typ utav rörelse efter att det slaktats; åtminstone bör det röra sina ögon eller svans eller slå sin fot mot marken. Denna regel gäller endast när det är tveksamt huruvida djuret levde vid slakttillfället, annars är det inte nödvändigt.

(6) Det är nödvändigt att blodet ska flyta i normal mängd från det slaktade djuret. Om något blockerar venen, så att inte blodet fritt kan flöda ut, eller om blödningen är väsentligt lägre än normalt – då blir djuret haram att äta. Men om blodet flyter mindre än normalt på grund utav att djuret blödde ymnigt före slakt, finns där inget att invända, då är det halal att äta.

(7) Djuret skall slaktas från sin rätta plats för slakt; på grundval av de rekommenderade försiktighetsåtgärd bör halsen skäras från dess framsida, men man bör stå ‘bakom’ djurets huvud, så att kniven kan sättas mot strupen från det hållet. Man ska alltså inte stå framför djuret och skära av dess hals.

Att jaga med vapen

Om ett vilt djur, vars kött är halal att äta, jagas med ett vapen och det dör, blir det halal och kroppen anses ren(tahir), om följande fem villkor är uppfyllda:

(1) Det vapen som används vid jakten ska kunna skära igenom, likt en kniv eller ett svärd, eller ska vara vasst,som ett spjut eller en pil, att det på grund av sin skärpa, kan riva igenom kroppen på djuret. Om ett djur jagats med en fälla, eller slagits ned med en bit trä eller en sten, då bli inte kroppen ren(tahir), och det är haram att äta dess kött. Om ett djur jagas med pistol, och dess kula är så snabbt att det tränger in i djurets kropp och river upp det, då blir djuret rent (tahir) och halal, men om kulan inte är tillräckligt snabb och kommer in i djurets kropp med tryck och dödar, eller bränner dess kropp med sin värme, och djuret dör på grund av värmen, är det en fråga om Ishkal (tvivelaktigt/omtvistat) om djuret är rent (tahir) eller halal.

(2) Jägaren ska vara muslim, om det är ett muslimskt barn ska denne kunna skilja mellan rätt och fel. 

(3) Jägaren ska sikta sitt vapen i jakten på det specifika djuret. Därför är det så att om en person siktar på måfå mot flera mål och dödar ett djur av misstag, då är inte djuret rent(tahir) och dess kött är inte halal att äta.

(4) När jägaren siktar bör denne recitera Guds namn, och det är tillräckligt, om han yttrar Guds namn innan målet träffas. Men om han inte recitera Guds namn avsiktligt gör det att djuret inte blir halal. Det finns dock ingen skada skedd om han, på grund av glömska, inte säger Guds namn.

(5) Djuret blir haram om jägaren når djuret först när det redan är dött, eller även om det är vid liv så har han ingen tid kvar för att slakta det. Och om han har tillräckligt med tid att slakta det, men ändå inte slaktar det, kommer köttet att vara haram.

Om två personer tillsammans jagar ett djur, och om en av dem uppfyller förutsättningarna för halal-slakt, medan den andra inte gör det; t.ex om en av dem yttrar Guds namn, medan den andra med avsikt inte gör det, innebär det att djuret inte är halal att äta.

Om ett djur skjuts med en pil, och sedan faller ned i vatten, och en person vet att djuret har dött på grund av en kombination av pilen och av drunkning, då är köttet inte halal. För att vara exakt: om man inte är helt säker på att djuret har dött bara på grund av att ha blivit skjuten med pilen, är det inte halal.

Om en person jagar ett djur, använder sig utav en jakthund eller ett vapen som denne olovligen lagt beslag på, då är det nedlagda djuret visserligen halal och blir dennes egendom. Men utöver det kvarstår faktum att han har begått en synd och ska betala ”hyresavgift” för vapnet och/eller hunden till dess ägare.

Om en person som använder sig av ett vapen såsom ett svärd, skär av några av djurets lemmar under jakten, då kommer de avskurna lemmarna att vara haram. Men om djuret slaktas i enlighet med villkoren ovan, kommer de återstående delarna av kroppen att vara halal och kan ätas. Men om nämnt vapen(svärd) delar djuret i två delar, med huvud och hals på ena sidan, och jägaren sedan når djuret när det är dött, blir båda delarna halal. Och samma sak gäller om djuret är vid liv när jägaren kommer fram, men det finns inte tillräckligt med tid för att slakta det. Men om det finns tid för att slakta det, och det är möjligt att djuret kan leva under en lite längre tid, är den del som inte innehåller huvud och hals halal om djuret slaktats(dvs blivit kluven) i enlighet med de regler som föreskrivs av Shariah, annars kommer även den delen också att vara haram.

Om ett djur klyvs i två delar med en pinne eller en sten, eller annat redskap med vilka jakt inte är korrekt, kommer den del som inte har huvudet och nacken att vara haram. När det gäller den del som innehåller huvud och hals; om djuret är vid liv och det är möjligt att det kan leva en liten tid, och det slaktas i enlighet med de regler som föreskrivs av Shariah, är den delen halal, annars blir även den delen haram.

Om ett djur jagas eller slaktas och dess unge som finns i kroppen, och som är vid liv, tas ur dess kropp, då kommer ungen vara halal om det slaktats i enlighet med Shariah, annars blir det haram.

Om ett djur jagas eller slaktas, och dess döda unge förs ut ur dess kropp, kommer det att vara rent (tahir) och halal, om det inte hade dött innan mamman dödades. Eller om ungen inte borde ha dött på grund av dröjsmål med att föra ut det ur moderlivet, och under den förutsättning att ungen är fullt utvecklad, med hårbeklädnad fullt utvecklad på dess kropp.

Att jaga med jakthund

Om en jakthund jagar ett vilt djur, vars kött är halal att äta, bör följande sex villkor vara uppfyllda för att det ska vara rent(tahir) och halal:

(1) Hunden bör tränas att när den befalls att fånga byten då gör den det, och när den hindras från att gå, då stannar den. Men om hunden inte stannar efter att ha närmat sig det nedlagda djuret, så finns där ingen skada. Det är nödvändigt att hunden bör ha en vana att inte äta någonting av bytet förrän dess ägare kommer. Men faktum är att om den skulle äta lite av bytet innan ägaren kommer, eller dricker dess blod, finns dock inget att invända.

(2) Jakthunden ska jaga under översyn utav dess ägare. Om den lurpassar på, och själv jagar, är det haram att äta köttet av detta djur. Faktum är att om jakthunden, av sig själv, följer ett byte och senare dess husse/matte hejar på, för att uppmuntra den att bytet snabbare, bör det undvikas att äta köttet av det bytet, detta på grundval av obligatoriska försiktighetsåtgärder.

(3) Den person som skickar hunden på jakt ska vara muslim, med alla de villkor som redan nämnts i bestämmelserna om jakt med vapnet.

(4) Jägaren bör uttala Guds namn när denne skickar hunden. Om han avsiktligt inte uttalar Guds namn, blir bytet haram. Men om han oavsiktligt, glömmer, att uttala Guds namn finns det ingen fara med det.

(5) Bytet måste dö till följd av såret som orsakats av hundens tänder. Därför; om hunden kväver bytet till döds, eller bytet dör på grund av sitt springande eller rädsla, är det inte halal att äta.

(6) Jägaren som skickat hunden skall komma fram till platsen när djuret är dött. Om det ännu är vid liv, bör det inte finnas tillräckligt med tid för att slakta det. Men om han når dit när det finns tillräckligt med tid att slakta djuret, men han inte slaktar det, utan låter det  själv, då är bytet inte halal att äta.

När den person som skickat hunden, når bytet när han kan slakta djuret, men djuret dör medan han förbereder sig för slakt, t.ex han blir försenad i att ta fram kniven, då är djuret ändå halal. Men om han inte har något, med vilket han kan slakta djuret, och det dör, då blir djuret inte halal. Men om han släpper djuret så att hunden kan döda det, då blir det halal.

Om en person skickar flera hundar, och de tillsammans jagar ett djur, och om alla av dem uppfyller villkoren i regeln för jakt med hundar ovan, är bytet halal, men om någon av hundarna inte uppfyller dessa villkor, är bytet haram.

Om en person skickar en hund för att jaga ett djur, men hunden jagar ett annat djur, är bytet halal och rent(tahir), och om den jagar ett annat djur tillsammans med detta djur (som det sändes ut att jaga), då är de båda halal och rena(tahir).

Om flera personer skickar en hund tillsammans och en av dem inte yttrar Guds namn avsiktligt blir bytet haram. Dessutom, om en av hundarna som skickas inte är tränad på det sätt som avses i regel ovan, är bytet haram.

Om en hök eller ett djur förutom jakthunden jagar ett djur, är bytet inte halal. Men om en person når bytet när det ännu är vid liv, och slaktar den på det sätt som föreskrivs ovan, då är dess kött halal.

1 kommentar

Vad vill ni ha från Sayyed Hassan Nasrallah?!

Styrelseordförande vid en sammankomst av islamiskt lärda, Sheikh Ahmad al-Zein, talade på 23-årsdagen av Imam Khomeinis bortgång i Beirut, Libanon.

Här har vi riktiga sunnimuslimer, som alltför sällan syns och hörs i media. De som däremot får all uppmärksamhet är de j#&vla wahabiterna istället.

.

.

Jämför med retoriken i denna video! Tryck på denna texten och följ länken. Jag vill inte ha det där ansiktet på min blogg så jag länkar istället :/

1 kommentar

Tayammum – när kan man använda sig utav det?

 

Jag har fått en fråga angående Tayammun av en läsare som har problem med atopiskt eksem, vilket försämras om detta kommer i kontakt med vatten – vilket är ett problem när man ska gör wudhu flera gånger per dag. Därför sammanfattar jag här information angående Tayammum).

Tayammum bör utföras i stället för wudhu eller Ghusl under följande sju omständigheter:

1)

När det inte är möjligt att anskaffa tillräckligt med vatten för att utföra wudhu eller Ghusl.

– Om en person råkar vara i ett befolkat område ska han göra sitt bästa för att anskaffa vatten för wudhu eller Ghusl tills sådan tid har passerat att han förlorar allt hopp. Och om han råkar vara i en öken, bör han söka vatten på vägen eller på närliggande platser.

– Det är inte obligatoriskt för en person att söka efter vatten i den riktning där han är säker på att vatten inte finns tillgängligt.

– Om tiden fram till bönen inte är alltför kort, och om han är säker på eller känner till att vatten finns på en plats längre bort bör han gå dit för att skaffa vatten, förutsatt att det inte är mycket svårt att gå dit, och att avståndet inte är ovanligt lång. Men om han bara misstänker om att vatten finns där, så är det inte nödvändigt för honom att gå.

2)

Vid stora svårigheter att anskaffa vatten för ändamålet.

– Om en person, på grund av hög ålder eller svaghet, eller rädsla för en tjuv eller ett djur, eller för att han inte har möjlighet att hämta vatten från en brunn, inte kan skaffa vatten bör han utföra Tayammum. Detsamma skulle gälla om det är outhärdligt svårt att skaffa vatten. Men i denna sista situation, om en person, tillgängligheten av svårigheten, inte utförde Tayammum, och gjorde wudhu, hans wudhu ska gälla.

– Om en hink, ett rep och andra liknande redskap behövs för att dra vattnet ur en brunn, och den berörda personen måste köpa eller hyra dem, bör han göra det även om han måste betala mycket mer än det vanliga priset. Likaså måste han köpa vatten även om det säljs till ett högre pris. Men om hans ekonomiska förutsättningar skadas genom att göra så, är det inte obligatoriskt att anskaffa dessa.

–  Om en person måste ta ett lån för att skaffa vatten bör han ta ett lån. Men om han vet eller känner att det inte kommer att vara möjligt för honom att återbetala lånet är det inte obligatoriskt för honom att göra det.

– Om det  inte inbegriper alltför mycket svårigheter att gräva en brunn bör personen i fråga gräva en brunn för att få vatten.

–  Om han får vatten av en annan person utan någon skyldighet ska han acceptera det.

3)

Om man tror att vatten kommer att orsaka skada eller förvärra en skada eller sjukdom.

–  Om en person fruktar att om han använder vatten kommer hans liv att äventyras, eller att han kommer att drabbas av någon sjukdom eller fysisk defekt eller att sjukdom som han redan lider utav kommer att förlängas eller bli akut eller några komplikationer kan uppstå i dess behandling bör han utföra Tayammum. Men om han kan undvika skador genom att använda varmt vatten, bör han förbereda varmt vatten och göra wudhu eller Ghusl när det är nödvändigt.

–  Det är inte nödvändigt att vara absolut säker på att vattnet är skadligt för honom. Om han anser att det finns en sannolikhet för skada, och om sannolikheten i allmän mening är motiverad, då ska han göra Tayammum.

–  Om en person har en ögonsjukdom och vatten är skadligt för honom ska han utföra Tayammum.

–  Om en person utför Tayammum på grund av säkerhet eller rädsla att vatten är skadligt för honom men inser innan bönen att det inte är skadligt, är hans Tayammum ogiltig. Och om han inser detta efter att ha bett ska han utföra bönen igen med wudhu eller Ghusl.

–  Om en person var säker på att vattnet inte var skadligt för honom, och han gjorde Ghusl eller wudhu, men senare insåg att vattnet var skadligt för honom, kommer hans wudhu och Ghusl att vara ogiltig.

4)

Om man tror att det kommer att finnas kvar för lite vatten efter man utfört wudhu/Ghusl, så att risk finns att folk kommer att lida av törst o vätskebrist efteråt.

–  Om en person fruktar att om han använder vatten för Ghusl eller wudhu kommer det att innebära svårigheter för honom på grund av törst, bör han utföra Tayammum. Tayammum är tillåtet i följande tre fall, även om vatten finns tillgängligt:

Om han fruktar att genom att använda upp vattnet för Ghusl eller wudhu, så kommer han riskera att lida av akut törst, vilket kan resultera i sjukdom eller dödsfall, eller det kan orsaka oacceptabla svårigheter.
Om han fruktar att hans anhöriga vars skydd är hans ansvar, kan bli sjuka eller dör på grund av törst.
Om han fruktar att andra, människor eller djur, kan dö eller drabbas av någon sjukdom eller bli outhärdligt rastlös och bekymrad på grund av vatten.
Bortsett från de ovan tre villkor, är det inte tillåtet att utföra Tayammum när vatten finns tillgängligt.

5)

Om man behöver rena najis kläder/kropp med det lilla vatten man har:

– Om en persons kropp eller klädsel är Najis, och han har bara så mycket vatten som sannolikt kommer att ta slut om han gör Ghusl eller wudhu, och inget annat vatten finns tillgängligt för att göra sin kropp eller kläder rena, bör han göra kroppen eller kläderna rena och be Salat med Tayammum. Men om han inte har något att göra Tayammum på, då han bör använda vattnet för ghusl och wudhu och be med Najis kropp/kläder.

6)

Om vattnet man har är tillhandahållet på haram sätt:

–  Om en person bara har tillgängligt vatten, eller behållare för vatten, som inte är tillåtet att använda, som t.ex stulet vatten/behållare (Ghasbi) ska han utföra Tayammum istället för ghusl och wudhu.

7)

Vid tidsbrist fram tills bönetiden slutar.

–  När tiden kvar fram till Salat är så liten att om en person gör ghusl eller wudhu skulle han vara skyldig att erbjuda hela bönen eller en del av den efter den föreskrivna tiden, bör han utföra Tayammum.

–  Om en person medvetet fördröjer syfte (nie) till bönen tills ingen tid är kvar för Ghusl eller wudhu, begår han en synd, men bönerna som erbjuds av honom med Tayammum kommer att vara giltiga, även om en rekommenderad försiktighetsåtgärd är att han ska utföra Qadha av bönerna.

–  Om en person tvivlar på om det finns nog med tid fram till bönen om han gör Ghusl eller wudhu, bör han utföra Tayammum.

Saker som Tayammum är tillåtet att utföras på:

–  Tayammum kan göras på jord, sand, lerklump eller sten, men den rekommenderade försiktighetsåtgärd är att om jord är tillgängligt bör Tayammum inte utföras på något annat. Om jord inte är tillgänglig, så kan den utföras på sand eller en lerklump, och i avsaknad av dessa på en sten.

– Tayammum kan också göras på gips eller kalksten. På liknande sätt är Tayammum tillåten på damm som samlas på kläder eller mattor etc, förutsatt att dess mängd är sådan att den kan betecknas som mjuk jord. Det är dock en rekommenderad försiktighetsåtgärd, att användning av damm bör undvikas om andra alternativ är tillgängliga. Det är också en rekommenderad försiktighetsåtgärd att gips, kalk, tegel och sten bör undvikas.

–  Om en person inte kan hitta jord, sand, lera eller sten, bör han utföra Tayammum på lera, och om det inte finns, på dammpartiklar som sätter sig på mattor eller kläder, även om det inte är i en mängd som kan betraktas som mjuk jord. Och om ingen av dessa saker är tillgängliga kan han, på grund av rekommenderad försiktighetsåtgärd be utan Tayammum, men det kommer att vara obligatoriskt för honom att upprepa bönerna senare som Qadha.

– Om en person samlar lite jord genom att skaka mattan etc. och sedan gör Tayammum med dess dammpartiklar kommer den inte att vara korrekt. Och på samma sätt: om han kan torka lera och använda jorden från den, då blir Tayammum på våt lera felaktig och ogiltig.

–  Om en person inte har vatten, men har snö eller is bör han om möjligt, smälta den till vatten och utföra wudhu och Ghusl. Och om det inte är möjligt att göra det och även om han inte har något som Tayammum är tillåtet på så är det nödvändigt att han ska be Qadha efter Salat tid. Men det är bättre att han utför wudhu eller Ghusl på våt snö eller is. Och om även detta inte är möjligt bör han utföra Tayammum på snö eller is och utföra bönen i tid.

– Om en person inte äger något att utföra Tayammum på borde han , om möjligt, se till att få tag på det genom att köpa eller låna något sådan.

– Om en person är fängslad på en beslagtagen plats (plats man tillskansat sig på otillåtet sätt) och både vatten och jord på denna plats är otillåtet tillskansat bör han be med Tayammum.

– Det är makrooh att utföra Tayammum på jord i en grop, på gatudamm eller där det finns salt ovanpå jorden. Om emellertid lagret av salt har integrerat sig in i jorden, är Tayammum på den ogiltig.

Hur man utför Tayammum istället för Ghusl eller Wudhu

–  Följande 4 saker är obligatoriska när Tayammum utförs i stället för Ghusl eller wudhu:

– Avsikt (Niyyat)
– Slå eller håll båda handflatorna på objektet som Tayammum ska utföras på. Som en obligatorisk försiktighetsåtgärd bör detta göras av båda handflatorna tillsammans.
– Torka eller stryk hela pannan med båda händernas handflator, och som en obligatorisk försiktighetsåtgärd: man börjar från den plats där håret på huvudet växer och drar handflatorna nedåt till ögonbrynen och ovanför näsan. Och det rekommenderas att handflatorna passerar över ögonbrynen också.
– Stryk den vänstra handflatan över hela baksidan av den högra handen och stryk därefter höger handflata över hela baksidan av vänster hand.

– Den rekommenderade försiktighetsåtgärd är att Tayammum, om det är i stället för Ghusl eller wudhu, bör utföras i följande ordning: Först ska han / hon slå händerna på jorden, sedan torka pannan och sedan baksidan av händerna, och sedan slå händerna på jorden återigen och torka baksidan av händerna.

För en mer grafisk visning kan ni se denna video, börjar från 2.15

För mer information angående Tayammum kan ni läsa vidare på al-islam.org

2 kommentarer

Ayatollah Mutahharis historiska tal om Palestina

Min svärson gav mig denna länk som visar ett mycket känt, kraftfullt tal som Shahid Ayatullah Motahhari höll för över 20 år sedan angående Palestina och Zionistregimen Israel. Den som lyssnar på videon och inte gråter, måste ha ett hjärta av sten. Han talar verkligen från djupet av sitt hjärta, denne store Ayatullah Motahhari.

Egentligen kanske jag inte borde ta upp det, men man kommer ändå att höra i hans tal anledningen varför shiamuslimska statsmakter är de som är mest högljudd och hårdför när det gäller palestinafrågan – de som oreserverat står bredvid dom:

”The problem that would fill Hussain ibn Ali’s heart with sorrow todayis this issue. Was Hussein present today he would say if you people would want to mourn for me today, if you want to lament over me – your slogan must be Palestine! Shimr of 1300 years ago is dead, is gone. Get to know your Shimr today!….”

”It’s a shame to call ourselves shias of Ali Ibn Abu Talib” om vi inte gör något för palestinierna, fortsätter han.

Profeten sa: ”Vem som helst som hör en muslim ropa på den Islamiska Ummahn om hjälp och inte svarar – han/hon är inte en muslim!”. Hårda ord, men inte desto mindre sanna! Lyssna på hans hjärtskärande tal:

5 kommentarer

Videosnutt med Lilo – Hawzaresa

.

Jag bara måste lägga upp en video som min halvgalna dotter (Leila) spelade in när hon var i Iran i sommar, på Hawzastudier. Det är Leila och hennes väninna, som är väldigt trötta efter ett par lektioner och spelar in vad de gör under en rast…

Tja… se och njut…?

3 kommentarer

Imam Mehdis födelsedag

Jag har varit oerhört lat de senaste dagarna och har tyvärr inte skrivit något om Imam Mehdi och hans födelsedag – som är idag. Även om vi uppmärksammar det här hemma. Eftersom jag fortfarande känner mig lika lat så länkar jag till en sida som berättar MASSOR om Imam Mehdi, hans historia och återkomst – för de vetgiriga.

Alla profeter kom med ett mirakel. Gud gav varje profet ett verktyg som skulle övertyga den tidens folk. Det mirakel som folks själar skriker efter idag är någon som ska ställa världen tillrätta. Vi hoppas alla att det ska komma en president eller ledare av något slag och trotsa det världssystem som idag finns. Jag tror många satte sitt hopp till USA:s nye president Obama, att han skulle ändra på världens tillstånd, men han visar sig inte vara bättre än någon annan världsledare – bara mera skicklig retoriker.

Imam Mehdi kommer att komma med det mirakel som världen törstar efter – dvs rättvisa och jämlikhet mellan länder, folk, raser och samhällsklasser.

Hur tänker mänskligheten om framtiden? Är tron på Mahdi en progressiv eller en reaktionär tro?  Har den sina rötter i djupet av människans själsläggning?


Följande exempel är en del av många mänskliga behov och trender där samtliga har en hänvisning till en enda sanning. Faktumet är att människor i enlighet med sin själsläggning eftersträvar det ideala samhället. Alla människor drömmer om att leva tillsammans i fred, i ett samhälle som grundas på etiska och rättvisa grunder. De söker ständigt efter en ledare, som genom skuggan av sitt ledarskap skulle avlägsna all förfallenhet från världen och vidare uppnå perfektion med hjälp av hans utmärkta ledning.


Beundran för Perfektion

Människans innersta dragning mot sökandet av fulländning leder henne till att kontinuerligt eftersträva en högre andlig status. Alla mänskliga strävanden som förs för att anskaffa kunskap, rikedom, makt, berömmelse samt insikt och lycka, härstammar från hennes naturliga sökande efter perfektionism. Will Durant, filosof [under 1900-talet, övers. anm.] säger:
”Benägenheten mot utopi och perfektion ligger i vårt blod och den lämnar inte oss ifred utom då vi blockeras från rörelse och utveckling.”

Tendens mot enighet

Mänsklig själsläggning har alltid åtagit sig kärlek och enhet. Som bevis kan man framhäva önskan om att alla människor under alla tider vill leva i tiden då världens frälsare återkommer och det mänskliga samhället får den högsta tänkbara graden av enighet och solidaritet. Exempelvis säger Mahatma Gandhi följande:
”Om denna värld inte någon gång blir en enad värld, har jag inte någon önskan att leva i den.”

Strävan mot rättvisa

Grymhetens fulhet samt rättvisans och jämlikhetens skönhet, är belagda i människans rena själsläggning. Mänsklighet, enligt sin natur, längtar ständigt efter tiden då rättvisa råder samt [där] förräderi och förtryck döms.  Men det nuvarande läget i världen siktar inte mot en ljusare framtid för sitt folk. I en artikel av den kände ryske författaren, Joseph Brodsky, som vann Nobelpriset i litteratur 1987, anger han sina förutsägelser gällande situationen i det kommande årtiondet av detta sekel som lyder enligt nedan:
”Under det kommande årtionde verkar det inte som om samhället kommer omvandlas till något annat än vad det är idag. Det bästa man kan hoppas på är att det kommer bli lite mindre orättvist än idag.”

Behov av trygghet

Behovet av att säkerställa fred samt ett bättre och långvarigt liv är inte endast ett av dem mänskliga själsanläggande behoven, utan det är av dem naturliga rättigheterna för varje varelse och i synnerhet varje människa.

Det enda hoppet

De rättfärdiga och intellektuella
inom det mänskliga samhället letar efter ett sätt som förkunnar budskapet om en lovande och strålande framtid. De har försökt att föreställa sina önskningar om de utopiska samhällena.

Men tyvärr har alla, såsom FN, säkerhetsrådet, de internationella organisationerna och hundratals grupper och samlingar som påbörjade att bearbeta dessa tankar med sina goda och vettiga syften, misslyckats. De lyckades aldrig bota mänsklighetens sår och till slut kunde de inte åstadkomma säkerhet och fred.


Faktum är att trots misslyckandet med det ideala mänskliga samhället, från antikens dagar, var historien om uppkomsten av en frälsare i framtiden en grundlig princip, och mänskliga förfäder nämnde och påminde om det ständigt.

I grund och botten, är tron på futurism, dvs. tron på världens slutliga tid och uppkomsten av en frälsare, en tro som har godtagits som en sann princip i alla gudomliga religioner.


Alla gudomliga religioner är eniga i denna fråga; om att i de sista perioderna av mänsklighetens historia, då världen är fylld av orättvisa, uppkommer den lovade som inrättar världens system efter rättvisa och vänskap samt baserar den på dyrkan och tillbedjan av Gud, Den Unike.
I och med att de gudomliga religionernas anhängare tror på att alla Guds löften alltid uppfylls, väntar de på den utlovade räddaren.

Lämna en kommentar