Arkiv för kategorin muslim

Apostasi – vad händer om man lämnar islam

apostat

[En inledande förklaring: Apostasi är ett begrepp som, i religiösa sammanhang, tillämpas för sådana som lämnar en religion. Dvs man har ‘avfallit’ ifrån religionen.]

Kan man döda en person som lämnar Islam?

Detta är en väldigt aktuell fråga då den ofta kommer upp till diskussion både bland muslimer och ickemuslimer idag.

Det är många som frågar sig: om muslimer nu hävdar att Islam är en religion som tillåter religionsfrihet, och frihet att själva välja åsikter och religion, hur kan det då vara så att man dödar såna som lämnar Islam för att byta religion, eller för att helt enkelt bli ateist? Anledningen till dessa frågor är att under de senaste 20 åren har det skett flera händelser där islamiska stater (eller grupper) har avrättat sådana som ansetts ha avfallit ifrån Islam. Och ända sedan Salman Rushdi-affären för över 20 år sedan, har man diskuterat om Islam och yttrandefriheten inom religionen.

Det händer alltför ofta att muslimer stämplar andra muslimer som ”avfällingar” ifrån religionen, dvs att de har gjort eller sagt något som gör att de, av muslimer, inte längre anses vara muslimer. Väldigt många teologiska ledare inom den islamiska Ummahn har vid något tillfälle anklagats för just apostasi: vi har Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq m.fl som exempel på sådana, men också alla grupper inom islam har anklagat varandra nån gång för apostasi. Man kan se att genom den islamiska historien har det funnits de som anklagats för apostasi, enbart för att den ena har haft andra åsikter än den andra, det handlar helt enkelt om att man inte är helt överens i teologiska frågor. Och man kan se att även idag finns det islamiska länder som avrättar sådana som de anser har avvikit ifrån deras idé utav vad islam är. Man kan titta på Sauidarabiens, Sudans och Pakistans konstitution som exempel.

Man kan då fråga sig ifall detta är ett korrekt tillvägagångssätt? Särskilt idag när man pratar mycket om mänskliga rättigheter, och yttrandefriheten är en helig sak. Det finns flera tänkare(Muhammed Abdu, Rashid Ridha, Hassan Turabi) som har granskat denna fråga under 1900-talet, men även ibn Taymiya ställde sig denna fråga: finns det straff för apostasi inom hudud-, qassas- eller ta’zir-lagarna* i islam? Själv ansåg han att denna fråga tillhörde ta’zir.

Är islam den enda religion som straffar de som lämnar religionen?

Vilka verser i Koranen hänvisar till de som lämnar islam, och vad kan vi säga om dessa? Och vilka hadither finns där i frågan, t.ex hadithen som säger att den som lämnar islam – döda honom. Finns det några händelser där någon lämnade islam och personen blev dödad? Och finns det ”idjma” angående apostasi, dvs finns där någon konsensus bland de islamiska skolorna att en apostat ska dödas? Varför har ryktet spridit sig så vida kring att man inom Islam ska dödas om man lämnar religionen? Det ska jag ta upp här.

Islam följer människans medfödda natur. Därför räknas alla som muslimer redan ifrån födseln, oavsett om föräldrarna är muslimer eller inte. Andra religioner har samma idé. Det finns också de som anser sig vara ‘det utvalda folket’ av Gud, och om någon från det folket lämnar sin religion så ska denne dödas. (Femte Moseboken 13:6-10). Och den som smädar Gud ska stenas till döds (Tredje Moseboken 24:15-16). Hör man någonsin någon klaga på att de religioner som följer Bibeln har omänskliga regler? Nej det är inte bara så att de inte klagar, det finns ingen som någonsin, någonstans, nämner dessa verser.

Istället går man direkt till islamiska referenser angående detta och det är dessa jag ska ta upp här, har vi sådana referenser i hadither eller i Koranen?

De som hävdar att det finns regler om dödsstraff, för någon som lämnar Islam, hänvisar alltid till Koranens verser nr 5:64, 16:106 och 5:33.

I vers 5:64 finns ordet ‘mortad’, som på svenska betyder religiös avfälling, ‘apostat’. Därför finns det de som menar att versen handlar om att man ska döda dessa, men versen säger inte alls det. Den bara klarlägger att det kommer att finnas många som kommer att vända religionen ryggen. Punkt. Inget annat, inget tal om straff eller dylikt.

I vers 16:106 säger Gud att ett hårt straff väntar de som antar tron, och sedan lämnar den. Versen säger även att straffet inte gäller den som, under tvång och tortyr, tvingas att ljuga(och förneka) om sin religiösa tillhörighet. Det står inte att de som lämnar islam ska dras inför domstol eller ska dödas av någon, utan att Gud är den som – i nästa liv – ska utdela ett hårt straff till den som vänder religionen ryggen efter att ha antagit den.

I vers 5:33 säger många är en mycket tydlig vers angående apostasi. Denna vers uppenbarades dock inte för de som lämnar religionen, utan för rövare och plundrare som överfaller karavaner och liknande. Det hände sig att ett folk ifrån en stad som hette Oreina, de kom till Sändebudet, de satt med honom och pratade och åt mat. Efter ett tag blev de sjuka, de hade fått någon magåkomma. Så Profeten sa till sina kompanjoner att husera deras gäster lite utanför Medina, och ta hand om dem på bästa sätt då de är sjuka, och ge dem den bästa mjölken de får tag i bland sina kreatur, och behandla dem väl tills de är friska igen.

Dessa gäster, när de efter några dagar mådde bättre dödade de herden som tillhandahållit mjölken de druckit och flydde sedan med alla dennes, och andras, tillhörigheter. När Sändebudet fick höra detta uppenbarades denna vers om denna kategori människor: dvs rövare och banditer. Detta eftersom denna typ av tjuvar är värre än den genomsnittlige tjuven – som kan råna dig, men orsakar normalt inte så stor fysisk skada och dödar sällan. Uppenbarandet av denna vers har alltså inget alls med apostasi att göra, och nämner inte heller någonstans de som lämnar islam.

Finns det några hadither som stödjer straff för de som lämnar islam? Ja, den tydligaste hadithen i detta hittar vi i Sahih Bukhari(den finns dock inte hos Sahih Muslim): Ibn Abbas återberättar att Imam Ali mötte en grupp ‘sanadiqa’  som inte höll med Imam Ali, så han brände dessa…levande! Han hade sedan sagt: ”Den som byter sin övertygelse, måste dödas.”  Här hade Ibn Abbas korrigerat imam Ali, och sagt att han själv inte valt att göra så. När man vill dissekera en hadith, så måste man förstå att den har sin egen vetenskap, som fysik och kemi t.ex. Man kontrollerar kedjan av återberättare, sammanhanget när hadithen sades osv…

Några frågeställningar kommer upp här:

1) Man kan undra varför Bukhari tar upp denna vers som en ‘sahih’, men Muslim anser inte att den är det?
2) Alla skolor i islam anser att ensamt återberättade hadither inte kan användas som grund för straff, och detta är en sådan hadith, då den inte förekommer någon annanstans och kommer ifrån en person som återberättare.
3) Hadithen säger inget om vilka dessa ‘sanadiqa’ är, om det gäller muslimer, zoroastrier, kanske handlar det om politiska åsikter som har bytts? Dessutom säger hadithen att Ibn Abbas hade korrigerat Imam Ali, och det är en indikation på att hadithen är ett hopkok, då ibn Abbas var mycket motsträvig gentemot Ali. Hadithen antyder att ibn Abbas hade större kunskap än Imam Ali, vilket ingen av rättsskolorna i Islam anser.

Är det någon som hört talas om att Imam Ali, någonsin, bränt, dödat eller på annat sätt skadad någon person enbart för att denne inte hade samma åsikt som imamen? Nej knappast, han var känd för motsatsen, dvs ett mycket tolerant sätt gentemot åsiktsmotståndare likväl som emot åsiktsfränder. Däremot fanns det en grupp som kom till Imam Ali och sa att han var Gud! Detta är en helt annan sak än att lämna islam. Här är det folk som kallar sig muslimer, men som antagit Imam Ali, dvs en människa, som Gud. Det är sånt som gör att folk i förlängningen avviker ifrån religion och skapar nya religioner och efter århundraden kommer orättvisor att uppstå till följd utav detta.

Sedan finns en annan hadith, från Abdullah ibn Masood, som säger att en muslims blod inte kan utgjutas, förutom vid tre tillfällen: 1) om en gift muslim begår äktenskapsbrott. 2) om en muslim dödar en oskyldig människa. 3) om personen lämnar sin religion, samt överger och delar samfundet.

Den 3:e punkten är det vi diskuterar här. Där nämns inte bara straff för att man lämnar religionen, utan även för att man övergett sitt ‘samfund’. Detta är för att en grupp, Khawarij, ville framställa Imam Ali som en apostat, en avfälling ifrån islam. De säger att efter slaget vid Siffin blev det en delning i samfundet, bland muslimerna, och detta berodde på Imam Ali, och de vill då mena att han på grund utav detta lämnat islam, så de ‘tillverkade’ en hadith för att man ville ha honom dödad.

Det finns de som säger att det fanns händelser där Profeten gav order om dödsstraff åt någon som hade lämnat islam. T.ex när Profeten öppnade Mecka så sa han att man skulle döda Abdullah ibn Abisarf. Men denna order gavs inte på grund utav att den personen lämnat islam, utav för att han – trots att han var muslim, agerade som en fiende till islam, han var alltså en förrädare: och som alla vet delas än idag de hårdaste straffen ut i alla länder och rättsstater i världen, till just förrädare. Nu blev han inte dödad tydligen, och man kan annars fråga sig, om Abdullah ibn Abisarf inte var muslim, hur kom det sig då att Uthman ibn Affan gav honom en hög ställning i sitt styre? Om man anser att en person är en avfälling ifrån islam, och anser att en sådan ska dödas, hur kan man då utse personen till en av de högsta ämbeten inom sitt Ummah? Nej, han hade inte lämnat islam, utan hade gjort något helt annat för att Profeten skulle fälla ett sådant avgörande.

En annan incident skedde, enligt påståenden, att när Moadem ibn Jabbel for iväg för att hjälpa Abu Musa al Ashari, som befann sig i Yemen som Guvernör där. Profeten hade skickat iväg Moadem för att assistera Abu Musa där. När Moadem kom ridande på sin häst såg han en man. Moadem frågade vem mannen var och fick svar att det var en man som varit jude, sedan blev muslim men lämnade islam och blev jude igen. Berättelsen säger att Moadem sa: ”Jag stiger inte av hästen förrän den mannen dödats”.

Använder sig Moadem utav en profetiskt hänvisad hadith i denna berättelse? Nej, han säger bara sin egen åsikt. Och hans åsikt var inte baserad på att han hade lämnat islam, utan på att man kände till att mannen var där för att förstöra islam, åter en förrädare alltså. Det är skillnad på ifall en person lämnar islam på grund utav brist på tro utav religionen, och en person som arbetar som en fiende och förstör religionen inifrån.

Sen finns de som säger att man ska döda en som lämnar islam eftersom det finns bevis på att den första khalifen, AbuBakr, dödat några som aposterat. AbuBakr hade utfärdat dödsstraff för en person som hävdade att han var profet, och att han och Muhammed tillsammans var profeter. Den andra som AbuBakr lät döda var inte en apostat, han hade inte lämnat islam. Han hette Malik ibn Noeira ifrån familjen beni A’rbo, och älskade Profeten och hans familj. Han var känd för sin höga generositet och därför utsåg Profeten honom som den som ansvarade för indrivande av skatter ifrån beni Hambala-klanen. Efter Profeten hade dött sa Malik att han inte skulle betala skatten till Khalid ibn Walid (som efter Profetens död utsetts av AbuBakr till att inkasserade skatten ifrån rikets fogdar), utan till den person som Profeten utsett vid Ghedir-Khumm som sin efterträdare – dvs Imam Ali. Därför dödades han, dvs Profetens kompanjon och dessutom av Profeten utsedd att samla in skatten dödades! (det är ibland lustigt att en del grupper inom islam säger att alla profetens kompanjoner, dvs Sahaba, är heliga och alla kommer att träffas i himlen…en del dödar helt oskyldiga sahabas, och ändå kommer de att komma till himlen: både mördaren och den mördade….!) Efter han blivit dödad, våldtog Khalid ibn Malik den dödades, ibn Noeiras, fru Leila.

Hur reagerar Umar ibn Khattab och Abu Kattar ibn Ansari(befälhavare under mördaren Khalid ibn Walid) när de hör om denna händelse? Abu Kattar, befälhavaren, lämnade honom och sa att Jag vill inte stanna som befälhavare under en person som du, han hade en annan åsikt än du om vem skatten ska betalas till och du dödar honom och våldtar sedan hans fru?!” När sedan Umar ibn Khattab hörde om händelsen sa han att Khalid ibn Walid(som av vissa brukar kallas för ‘islams svärd’) måste dödas, då han begått TVÅ illgärningar: mord och äktenskapsbrott. AbuBakr svarar Umar genom att säga att Khalid bara ”gjort ett litet fel” och ”hur ska jag kunna straffa en person vars svärd Gud har lovprisat?”

Dessa två händelser, en hade inte lämnat islam, utan påstod sig vara en profet sänd av Gud, han blev dödad, och Malik ibn Noeira, hade inte alls lämnat islam, utan dog på grund utav att han hade en avvikande åsikt i en politisk fråga. Så ingen av dessa händelser kan hänvisas som exempel för att straffa en som lämnar islam, till döden.

En beduin kom till Sändebudet, och svor lojalitet till honom. Beduinen blev efter en tid sjuk i feber, och när han tillfrisknat så meddelade han att han ville lämna islam och mannen lämnade sedan Medina. Profeten gjorde inget mot honom utan lät honom gå, och det var då Profeten sa: ”Staden Medina är likt en smältugn, den avlägsnar alla orenheter och förgyller de som gör goda gärningar”

När Umar ibn Khattab var khalifa åkte han till Yemen. Där frågade han om det fanns några där som avfallit från islam? Han fick svar att det funnits en man där. ”Vad gjorde ni med honom?” frågade Umar och fick svaret att de dödat honom då han lämnat islam. Umar blev arg och svarade: ”Vem har gett er tillåtelse att döda honom? Ni kunde ha pratat med honom och förklarat för honom, och gett honom chansen att i framtiden komma tillbaks till islam!” Om Umar ansett det tillhöra islam att döda de som lämnar religionen, då hade han där istället svarat ”Bra!”, inte skällt ut dom.

En välkänd historia om apostasi

OmHabiba, dotter till Abu Sufiyan, var gift med Obeidullah ibn Yahash, en man som åkte till Afrika. När han kom till Afrika såg han en vacker kristen kvinna där. Han blev förblindad av hennes skönhet och lämnade allt och blev kristen för att gifta sig med henne. Detta är en mycket välkänd, och dessutom omtalad, historia men där finns inte en enda hadith där Profeten sa att Obeidullah skulle dödas för att han lämnat islam. Hade apostasi varit straffbart med döden, så hade detta varit ett utmärkt, och tydligt, tillfälle för Profeten att uttala sig om detta där och då. Men det gjorde han alltså inte.

Finns där någon konsensus mellan skolorna?

Finns där en konsensus inom de islamiska skolorna att man omedelbart ska gå fram och döda någon som lämnar islam? Nej, inte alls. Inte en enda av skolorna säger detta. Däremot finns det de som uttalat sig om saken, och då har de sagt att ”om någon lämnar islam, så accepterar jag inte att man dödar den personen. Man ska istället alltid ha förlåtelsens dörr öppen för de personerna så att de kan känna sig välkomna att återkomma när de ångrar sig.”

Däremot finns det skolor som ger folk olika ‘väntetider’ innan någon typ utav straff döms. Imam Al-Shafei t.ex säger att man ska ge personen 3 dagar att ångra sig, innan man utdömer straff, så som t.ex döden. Imam Al-Zohri säger att man ska ge personen 10 chanser, alternativt 3 chanser, att ångra sig. Hassan Al-Basri säger att man ska ge personen 100 chanser att ångra sig, ingen säger alltså att man omedelbart ska gå fram och attackera personen som lämnat islam.

Till och med när man tittar i Koranen så ser man att islam är en religion med högt i tak och åsikts- och yttrandefrihet.

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. .” [2:256] Hur kan man då påstå att man ska döda en person som har ändrat åsikt eller tro? När uppenbarades denna Koranvers? Det var en syrisk oljehandlare(matoljor antar jag), som var muslim. Hans söner hade konverterat till kristendomen. Den syriske oljehandlaren gick då till Profeten och berättade vad som hänt, och frågade om det är tillåtet för honom att åka iväg till sina söner och tvinga dem tillbaks till islam? Profeten svarade då med ovan vers: ”Tvång förekommer inte i trosfrågor.” Det är deras val.

Det var en herreman ifrån Medina, för att få sin tjänare att börja praktisera islam brukade han misshandla sin tjänare väldigt hårt. När vers 2:256 uppenbarades så visade det sig att det är förbjudet att fysiskt tvinga någon att praktisera islam. Verserna 2:256257 visar tydligt att Gud säger att han tydligt har visat vad som är rätt och fel, och den som tror kan tro, och den som vill leva i otro får göra det. Även kapitel 109(Kafirun) säger ”SÄG: ”Ni som förnekar sanningen! Jag dyrkar inte vad ni dyrkar. Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar. Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar, och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar. Ni har er tro – och jag har min tro!”

Och Profeten skrev och signerade Hudeybiafördraget där det tydligt står: ”Om en muslim vill återgå till Mecka, och lämna islam, kommer vi att sända honom tillbaks, med fred. Och om ni har en Quraishi, som vill bli muslim och kommer till Medina så sänder vi tillbaks honom till er om ni begär det.” Om islam är en religion där man ska döda en som lämnar religionen, så borde det snarare ha stått att man skall döda honom där och då – så snart man avfallit från islam.

Det finns 3 nivåer av apostasi inom islam:

1)En är att man avfaller genom tro,
2)en annan genom sina handlingar och
3)en tredje genom sina uttalanden.

T.ex: En person är muslim, men börjar fundera om det kanske inte är bättre att tro att Jesus bär alla ens synder. Så lämnar personen islam och blir kristen och börjar praktisera kristendomen. Personen har inte börjat prata vitt och brett om sin konvertering eller börjat prata illa emot islam och dess följeslagare mm. Personen har slutat tro på islam och bytt tro till kristendom. That’s it. Det är en som avfallit i tro.

Sen har vi en som avfaller genom sina handlingar. En sån kan t.ex plocka upp Koranen, och kasta den i soporna, bränna den, eller dyl. Personen har slutat tro på islam och börjar med sina handlingar att bygga upp ett krig emot Gud, Profeten och de som följer dessa. Han hade lämnat islam, och det fanns inga problem med det, men nu har personen inte nöjt sig med det, utan börjar uppvigla ett krig.

Så har vi en som avfaller genom sina uttalanden. En sån person har lämnat sin tro, förmodligen ogillar han även islam av någon orsak. Han vill att omvärlden ska avsky islam likaväl, och börjar dikta upp lögner och historier: så som t.ex att Profeten skulle ha ägt bordeller och horhus. Om såna kan man hänvisa till kapitel 9:61 i Koranen ”[9:61] OCH DET finns de bland dem som förtalar Profeten…..dem som talar illa om Guds Sändebud [väntar] ett plågsamt straff.”

Dessa nivåer behandlas olika, precis som man i de flesta länder(även idag) har olika behandling utav folk som avviker på diverse olika sätt. Det finns ‘demokratiska’ länder där man får långa fängelsestraff t.ex, för att de ifrågasätter en historisk händelse…

Hur kan det komma sig att Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq tillsammans med Khawarij, shia och sunnimuslimer mfl – om vart annat – stått anklagade för att ha lämnat islam? Det började ske när begreppet om att en enda gren bland muslimer kommer att vara den som räddas ifrån elden, började florera. Då började muslimer säga högt att just de själva är den välsignade gruppen/grenen och sedan anklaga varandra och alla andra för att vara ‘kafir’. Så om någon inte har samma åsikt om vissa saker inom islam, så blev motståndaren genast anklagad för apostasi.

Som man kan se är påståendet att om man lämnar islam så dödas man, eller att straff för apostasi är döden, helt falskt. Det argumentet används idag utav 2 grupper, båda är fiender till islam. Ena gruppen är de som öppet är emot och hatar islam, och den andra gruppen är muslimska extremister som fått för mycket luft, och för mycket pengar och stöd genom den förstnämnda gruppen. Genom allt buller om död för de som lämnar islam, så blir ingen hörd som berättar sanningen. Inte heller tar man upp andra grupper, som tvärt emot islam, faktiskt HAR död som straff ifall man lämnar den religionen.

Islam är en religion med högt i tak och stor åsikts- och yttrandefrihet. Men…det är inte en religion där man är fri att kränka – och jag har än idag inte sett någon stå på barrikaderna och skrikit sig hesa om att de vill ha större kränkningsfriheter. Jag tror till och med det vore bättre om man sänkte kränkningströskeln överallt i samhället, det skulle ge en helt ny ryggrad åt folket.

.

Ljudfil i ämnet, föreläsare Sayed Ammar Nakshwani:

12 kommentarer

Är julen shirk? – God jul!

happyKelin FRÅGAR:

”Jag funderar på följande: 1. Att julen i grund och botten är shirk. Det där med att Gud blev människa, vilket jag vet till tusen procent att du inte står för. Men hur kan det komma gott ur något som ursprungligen går emot vår tro? Folk säger att det bara är traditioner, men traditionen har uppstått från shirk. Visst?

2. Hadithen där profeten frid vare över honom, säger att den som imiterar ett folk är en av dem. Betyder inte det att vi ska ta avstånd från andras högtider? Eller?

Är det inte en majoritet som anser att fira jul är haram?”

MITT SVAR:

Hujjatullahs (‘Guds tecken’ – dvs Profeter, Sändebud och Imamer) födelsedagar är bland Ayyamullah(dvs Guds dagar) och de bör gärna uppmärksammas och åminnas på något sätt. Som det står i Koranen: ”Vi sände Moses med Våra budskap [och befallde honom]: ”Led ditt folk ut ur mörkret till ljuset och påminn dem om Guds dagar!”(Koranen 14:5) och Jesus sa: ”[Guds] fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag då jag skall uppväckas från de döda.” (Koranen 19:33).

Det finns inget fel i att uppmärksamma dessa dagar och om vi är kloka så bör vi, som en gemensam Ummah, intressera oss speciellt för våra Hujjatullahs födelse- och dödsdagar. Om vi väver in ett dylikt ‘firande’ in i vår kultur året om, är det nämligen ett vitalt sätt att hålla de religiösa historierna vid liv. De hundratals historier som finns om varje betydelsefull person som varit Guds tecken för mänskligheten skulle flyta upp till ytan och folk skulle vara mer medvetna om sin religions historia. Varje profet har vishet att ge oss. Islam följer människans natur och den basala människan är mer benägen att informera sig om saker och ting om det blir lite väsen om saker och ting. Man ‘upprätthåller religionen’ helt enkelt med dessa kulturella inslag. Om du går till en shia moské under årets lopp kommer du att se att vi uppmärksammar de flesta profeters och imamers födelsedagar och dödsdagar.

Du säger att julfirandet i grund och botten är ‘shirk’ (avgudadyrkan). Vad menar du med det? Menar du att om vi uppmärksammar julen så firar vi Guds son? För det första så firar i princip ingen julen för Jesus skull idag. Det hela har blivit ett kommersiellt spektakel, men det är ändå en långhelg, allt är stängt, folk är lediga – varför inte göra något åt saken, tänker många. OM man vill laga en middag, tända ljus och titta på Kalle Anka, vad finns det för fel i det? Om vi också säger några ord om Jesus, berättar om hans liv och hans födelse. Vi är muslimer, vi tror väl på Jesus? Visserligen var han en profet, och om vi uppmärksammar hans födelsedag så gör vi det i åminnelse utav att en profet föddes. Vad finns det för shirk i det? Har man gjort något dåligt då? Knappast. Lika lite som man gjort något dåligt om man inte vill göra det.

Vad som kanske bör undvikas i dylika fall skulle eventuellt vara såna saker som tomten. Och detta eftersom tomten har mer eller mindre blivit som ett substitut för Gud…föräldrar säger åt sina barn att vara snälla, annars kan tomten straffa dom, eller om barnen önskar sig något väldigt mycket och tjatar om det så hänvisar föräldrar sina barn att be tomten om det…kanske han svarar han…

Det lustiga när det kommer till diskussionen om julfirandet varje år, så är det oftast folk från ett och samma håll som säger att det är shirk med julen. Det är de som kallar sig ‘ahlel sunnah wal jamaah’. Det är samma personer som fastar under ”Ashuradagarna”(10 Muharram). Och denna fasta baseras på det judiska firandet utav Yom Kippur. Enligt sunnimuslimska traditioner som säger att när Profeten(s) kom till Medina så såg de att judarna fastade. Muslimerna frågade varför de gjorde det och de fick svaret att det är en judisk tradition ifrån Moses dagar att fasta i 25 timmar och under den tiden också be om gottgörelse för sina synder som tack för att Gud befriade det judiska folket ifrån Farao. Sunnitraditionerna säger då att Profeten skulle ha sagt att Moses är närmare oss(muslimer) än judarna och därför ska vi också fasta….och då menar deras(al-Bukhari, vol.3, B 31, nr 222 och Tirmidhis) traditioner att Profeten och muslimerna alltid fastade när judarna fastade. Vi firade alltså(och ni firar fortfarande) Yom Kippur!

Om man går efter din punkt nr 2 här ovan, så imiterade alltså Profeten judiska traditioner och därmed är vi alltså ”en av dem”, som du uttrycker det. Den logiska slutsatsen är då att egentligen är sunnimuslimer judar, då de imiterar judarna(?!) Är det okej att anamma judarnas tradition, men inte de kristnas? Tror du inte att Profeten anser att Jesus också är närmare oss(muslimer) än de kristna? Enligt denna tradition(som inte alls finns hos shia), så har till och med Profeten själv valt att följa ett folks tradition när han invandrade i deras landområde(staden Medina). Ska inte Profeten(s) ses som ett exempel för oss muslimer? Om han ”imiterade”(som du säger) ett folks traditioner, varför ska inte du göra det? Är du bättre än Profeten(s)?

Som sagt, jag håller inte alls med den bukhariska eller tirmidiskt återgivna traditionen, men eftersom du antagligen anser att den är korrekt så bör du ju vara mycket intresserad av att följa Profetens exempel. De flesta muslimer firar antagligen inte jul, men många gör ‘nånting’ på julaftonen, eftersom det är en internationell helgdag då allt ändå är stängt och dött ute i landet. Varför inte passa på och samla familjen runt julgröten? Berätta för mig igen, vad är det som är shirk i att hedra profeten Jesus födelsedag?

Svar på nr 1: Traditionen att hedra Jesus födelse uppkommer ifrån att folk älskat Jesus och vill sprida hans ord. Om vi (som muslimer) skulle uppmärksamma julen så gör vi det inte för någon ‘gudsson’ utan för en profet. Att anamma ett folks traditioner är tvärtom något mycket bra, om det inte går emot Islam. Och enligt er egna återberättelse så gjorde ju Profeten själv det.

Svar på nr 2: Nej, vi ska inte ta avstånd ifrån andras högtider. Gud säger i Koranen: ”[49:13] Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra….” Vad tror du är betydelsen i denna vers? Gud vill att jordens folk ska närma sig varandra, och det absolut bästa sättet är att använda sig utav varandras traditioner. Det känner du själv: om någon ickemuslim säger att de t.ex vill prova fasta i Ramadan månad, eller hälsar dig glad Eid, då blir du säkert lite extra mjuk inombords? Du känner dig instinktivt närmre den personen än andra som passerar, eller hur? Hur kan det då vara haram att ge någon annan den känslan?

Dessutom: Vi muslimer bryr oss inte om ‘majoriteten’ på det sätt som du uttrycker det. Om en majoritet utav media säger att islam är en krigisk religion, och att muslimer är galningar, ska man då följa det de säger? Om en majoritet i världen säger att slöjan är ett tecken på förtryck för kvinnor, har de sant då? Ska jag ta av mig min slöja i så fall? Om vi ska lyssna på majoriteten när vi utröner lagar och regler i islam, då är vi illa ute.

Ha en trevlig kväll. God Jul!

gran

 

22 kommentarer

George Bernhard Shaw och islam

”Islam är den bästa religionen, med de värsta anhängarna.” [George Bernhard Shaw]

”Om någon religion skulle kunna styra över England, ja till och med Europa, inom de närmaste hundra åren, skulle det vara Islam. Jag har alltid högt uppskattat Muhammads religion tack vare dess underbara vitalitet. Det förefaller mig vara den enda religion som besitter kapaciteten att assimilera sig till existensens föränderliga faser och därför kan tilltalas av alla åldrar och genom alla tider. Jag har studerat honom – denna underbara man – och enligt min mening är han långt ifrån en antikrist, och han bör hellre kallas för Mänsklighetens Frälsare”.

Sir George Bernard Shaw in ‘The Genuine Islam,’ Vol. 1, No. 8, 1936.

Han fortsätter….

”Jag tror att om en man som honom, skulle ta sig an ett enväldigt ledarskap i denna moderna värld, skulle han lyckas lösa dess problem på ett sätt som skulle skänka den en mycket efterlängtad fred och lycka. Jag har förutsagt om Muhammads tro, att den kommer att bli accepterat utav morgondagens Europa, eftersom den har börjat godtas av dagens Europa.”

Idag florerar många åsikter om Islam på internet och media, ifrån folk(både muslimer och ickemuslimer) som är helt okunniga i ämnet Islam. Folk som faktiskt ägnat en del av sitt liv åt att faktiskt studera islam och dess budskap, Profeten eller dess historiska uppkomst och den effekt det islamiska budskapet hade på befolkningen – de kommer alltid fram till samma slutsats som Bernhard Shaw presenterar. Det största virus som florerar i världen och skapat de allra flesta problemen världen brottas med idag, är det enorma motståndet folk har till att söka kunskap….och att tänka efter. Tyvärr gäller detta även muslimer, vi som har skänkts en religion och en förebild (Profeten) som säger att det är en plikt – en religiös plikt alltså!- att söka kunskap, att studera, att lära sig och att föra kunskap vidare! När vi börjar uppskatta vår egen religion, och börjar följa den, och därmed slutar vara ‘de värsta anhängarna’, då kommer världen att inse vad Islam är.

Jag tänker ibland: ”Stackars Profeten Muhammad(s), vars hela gärning göms bort och glömts bort, utav hans egna anhängare!” För om vi, som påstår oss följa hans budskap, är okunniga eller inte är ödmjuka eller inte står upp emot förtryck – oavsett vem som är förtryckt – så representerar vi inte honom eller det Budskap han bar fram både verbalt och i hela hans karaktär och gärningar.

gbs

Lämna en kommentar

Skvaller och förtal

chinese-whispers

Den första etikett som Guds Sändebud lärde oss var att grunden till ALL moral är det sätt på vilket vi använder vår tunga. Om vi låter våra tungor ‘löpa fritt’ hur som helst, så kommer den att orsaka förstörelse och förödelse i vårt samhälle. Imamen sa:

” Tungans vikt är så liten, men dess makt är så stor!”

Tungan kan användas till att ge beröm, komplimanger, ge goda råd, sprida godhet, att tala om Profeten och hans familj eller att be och läsa Koranen. Samtidigt kan tungan användas till det totalt motsatta dvs att svära och förbanna en medmänniska eller att förstöra deras liv med rykten och skvaller.

Den värsta sjukdomen i ett samhälle är när man skapar skvaller och ryktesspridning. Sånt fungerar som ett virus i samhället. Någon frågade Imam Hassan(a) vad som är skillnaden mellan sanning och lögn. Imamen svarade: ”Fyra fingrar!”. Mannen undrade vad det betyder? Imam Hassan svarade: ”Fyra fingrar är avståndet mellan örat och ögat – Det du hör genom örat måste verifieras genom ögonen!”

Då kanske någon säger ”men jag såg det med mina ögon”. Då säger Profeten att det du ser med ögonen måste du ge 70 egna förklaringar som kan fria, snarare än fälla, personen. Vad blir resultatet utav att ett sådant tillvägagångssätt används i ett samhälle  – kommer någon då att drabbas utav ryktesspridning och förtal? Knappast. Om man bara har som regel att skapa t.ex. EN förklaring som kan fria, snarare än fälla, en person som tycks se ut att göra något förbjudet eller olämpligt – då är chansen stor att rykten ändå sprids, och förstör oskyldiga människors liv.

[49:6] TROENDE! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort.

En människa som ständigt utsätts för skvaller, förtal och/eller ryktesspridning – kommer den personen att tycka om samhället den lever i? Det finns alldeles för mångas liv som förstörts på grund utav att den s.k. ”yttrandefriheten” används på helt fel sätt, något som inte bara pågår oss människor emellan, utan är ett av de största ”påbuden” inom media och journalistik idag – det som säljer lösnummer och tv-tittare mest, i detta kapitalistiska råa samhälle, är när man avslöjar privata saker om andra människor, specifikt då ‘kändisar’ förstås. Så chansen att drabbas utav detta är stor, och man har sällan någonstans att vända sig om man drabbas, så man är i princip maktlös. Särskilt om man inte har en massa pengar och tid att kasta bort på ett sånt försvar. Så länge attityden bland folket är att sånt är moraliskt, så kommer liv att fortsätta förstöras. Den dag medborgarna slutar intressera sig för skvaller och förtal, så kommer man(av rent vinstintresse) att sluta förfölja folk med skvaller som grundorsak.

Även om vi säger att vi lever i ett ”modernt och fritt samhälle”, där falska rykten och skvaller är accepterat så tycker ingen om att bli utsatt för detta. Kan vi då anse att detta är ett ”fritt samhälle”? Känner den utsatte sig verkligen ”fri”? Knappast. Ett fritt samhälle är när vi respekterar varandras privatliv. Det är frihet! Jag – som muslim – vill att mina bröder och systrar i religionen, ska följa Profetens exempel: ”När du ser en broder fela, skapa(hos dig själv) 70 egna förklaringar som kan fria, snarare än fälla honom, innan du dömer”

Profeten säger alltså att jag ska skydda min broders/systers anseende och ära, inte förstöra den. Därför är det alltid viktigt att vi påminner varandra om detta – dvs att undvika förtal och skydda varandras ära. Betänk att Profeten aldrig kunnat sprida Guds budskap om han inte redan från början hade rykte och namnet om sig att vara ”as-Sadiq”, dvs Sanningssägaren! Hade han haft stämpeln att ha spridit skvaller och rykten, eller ens att han accepterat någon annans skvaller, hade det aldrig gått. Ingen skulle ha lyssnat på honom när han kom och sa: ”Jag ska berätta för er om en Gud, som ni inte kan se med ögonen, men tro mig – Han finns!”

I slutänden är det inte enbart den som drabbas av ryktesspridning och förtal som förlorar på det. Vårt egna ord är den största hårdvaluta som vi har i samhället.  Mitt ord; om det inte är värt något i andras ögon – ja då är jag enormt fattig, oavsett hur mycket jag har på bankkontot. Men om mitt ord är trovärdigt – ja då är det mer värt än allt guld i värden! Det finns många korrupta människor, som velat ändra om sitt liv, men vars ord är så besudlat att det är närmast omöjligt. Den personen skulle säkerligen ge allt hen har om hen kunde ‘köpa’ någon annans trovärdighet. Men nej det går inte. Det är mycket som går säljas och köpas idag – men en persons trovärdighet går inte att ‘ta över’ av någon annan individ. Den måste man skapa sig själv. Det tar en livstid att bygga upp det, men bara en sekund att riva. Så fall inte på ‘snöret’ och slint inte med tungan om du har ett ord av hög trovärdighet.

Även om samhällets moral sviktar genom tiderna, så har vi Profeten som exempel och föredöme så att vi kan korrigera oss efter honom. Hans moral går aldrig emot människans inre moral – oavsett vilken tidsålder vi lever i älskar människan alltid rättvisa.

Lämna en kommentar

Svar på fråga: ”Är det inte ni (shia) som…..?

q

FRÅGA

Är det inte ni (shia) som påstår fruktansvärda saker om Profetens fru?

 Är det inte ni (shia) som påstår fruktansvärda saker, som att Ängeln felade i sitt budskap till Profeten, och påstår att ”budskapet egentligen var ämnat för Ali”?

Är det inte ni (shia) som talar fruktansvärda ord om Abu Bakr (Al Siddiq), som är Profetens närmsta man (Sahaba)?

Är det inte ni (shia) som talar fruktansvärda ord om Omar Ibn al Khattab och om Usman? (Två män som är väldigt nära Profeten)

Är det inte ni (shia) som försöker legalisera olaglig samlevnad mellan man och kvinna (Mutaa), genom fel tolkade verser ur Koranen?

Och här försöker du påstå att vi (Sunni muslimer) var de som dödade Imam Hussein, och att ni inte skulle göra det för att han var ”er” ledare?

Om ni kan tala illa om Profetens fru Om ni kan tala illa om Profetens närmsta Om ni kan tala lögner om Ängeln Om ni kan legalisera det olagliga, och ihärdigt försöka backa upp er av Guds heliga ord.

Varför skulle ni då inte kunna döda ”er” ledare?

SVAR

Kära SM,

Du ställer mig många frågor som startar med ”ÄR det inte ni…?” Och på alla dessa måste jag tvivelsutan svara ”Nej!”

För det är inte vi(shia) som fäller sådana påståenden. Det är de som är emot Ahlulbeit som kommer med sådant tal. Jag vill komplettera dina frågor med att säga att vår, Shias, ståndpunkter i precis de frågor du tar upp ligger helt i linje med Koranen. Vi använder ingen annan vågskål än Koranen. Jag vet inte vad ni använder er utav, men det verkar inte som att ni använder er utav Boken när ni ska bedöma och värdera sådana viktiga saker som de du tar upp.

För det första så råder jag dig att inte tro på de påståenden som du hör ifrån dina sunnibröder, som ständigt mässar om att VI påstår att Ängeln gick fel och istället för att gå till Profeten Muhammed gick till Imam Ali. Detta är ren och skär lögn och du bör kunna ta reda på detta mycket enkelt genom att t.ex googla upp sidor på internet där vi shia skriver om Islam. Jag tycker att du ska göra det, om inte annat för att sedan komma tillbaks till mig och ‘bevisa’ för mig att du har rätt. Finn reda på, ifrån shiaislamiska källor, att vi tror precis det som du påstår – dvs att ängeln Gabriel ”gick fel”. Istället för att bara lyssna på hörsägen tycker jag att du ska kolla upp och sedan kan du konfrontera mig med källor och dylik fakta. Jag utmanar dig!

Sen var det sista påståendet förmodligen bland det dummaste jag någonsin har hört. Är det så ni diskuterar och argumenterar mellan varandra? Har du en susning om vad historien om Imam Hussein handlar om? Ickemuslimska historiker och filosofer i väst känner mycket väl till den, så det borde även du vara intresserad att ta reda på. Vet du vem, enligt ALLA historiska källor – både sunnitiska, shiitiska och ickemuslimska – det var som Imam Hussein protesterade emot? Vet du varför han blev dödad? Han kunde ha undvikit att bli dödad, men vägrade. Det enda han behövde göra för att få leva var att acceptera ‘baya’ till den s.k. ‘khalifen’ Yazid ibn Mauwiya. Om han, vår Profets barnbarn ren och äkta som han var, hade underkastat sig den helt öppna syndaren Yazid så skulle Imamen ha kunnat leva vidare. Men Imam Hussein sa: ”Hellre dö med värdighet än att leva ett liv i förödmjukelse!”

Jag antar att du har någon som du ser upp till, åtminstone när det gäller religionsfrågor? Någon du lyssnar allra särskilt på och vars ord väger tungt hos dig? Skulle du kunna tänka dig att döda den personen, bara för att på något konspiratoriskt vis kunna ‘sätta dit’ shiamuslimer för det? För att ‘bevisa’ att de har fel/gör fel osv…? Jag tvivlar, och att ens tänka ut en sån tanke säger mer om de som viskar i dina öron, än det gör om oss som shia.

Sahih Muslim har ett helt kapitel i sin bok som heter ”Chapter of Nikah”, och i det kapitlet har han ett underkapitel som heter ”Chapter of Muta”. Jaber ibn abdillah Ansari, Salamah, Abdullah ibn Masood(som levde med Profeten) sa: ”Vi var på en expedition tillsammans med Profeten, och vi led utan ett överflöd av våra begär. Så vi frågade Profeten: O Rasolollah, är det tillåtet att vi kastrera oss själva eller att tillfredsställa oss själva?” Profetens svar var: ”Detta är förbjudet inom Islam. Men ni är tillåtna äktenskap under ‘istimtah’ (mutah)” Jaber ibn abdillah sa alltså att de var tillåtna att ingå muta-äktenskap, då de var borta från sina hem. Salamah och Abdullah har lämnat likadana återberättelser. Så de har alla bekräftat att då de var långt borta ifrån sina kvinnor så var det tillåtet att ingå ‘istimta'(muta) temporärt äktenskap.

Enligt sunnikällor blev dock mutah upphävt och bannlyst absolut tidigast 7 år efter hijra. Sunnikällor säger att det skedde under slaget vid Khaybar. Återberättarna säger att det var Imam Ali(på uppdrag från Profeten) som meddelade ett tillfälligt förbud att äta åsnekött, vitlök, och man fick inte göra mutah. Kanske berodde detta temporära förbud på att man skulle kunna kriga bättre, jag vet inte? Men vad vi känner till idag så är i alla fall åsnekött och vitlök inte förbjudna att äta för oss muslimer, varför skulle då mutah fortsätta vara förbjudet? För en mer detaljerad redogörelse om Mutah, och om vem som förbjöd den(dvs gjorde bidah) kan du läsa i DETTA och DETTA inlägg (med sunnikällor så att du kan verifiera det från era egna böcker). Men för att göra ett tillägg till de inläggen så sa Imam Sadeq: ”Gör inte mutah med en kvinna som begår ‘zinna'(äktenskapsbrott)”. En man frågade då: ”Hur vet jag vilken kvinna som gör zinna eller inte?” Imam Sadeq sa: ”En kvinna som inte bryr sig om ifall du gör mutah eller inte!” Han sa även: ”Om du är gift, och vill göra mutah med någon och inte har tillstånd ifrån din fru att göra det – då är du förpliktigad att bli dömd till piskning!!” Så att mutah får användas hur som helst, är en lögn som tyvärr sprids bland sunnimuslimer, men tyvärr även bland shiamuslimer.

Som du kommer att se i länkarna ovan så finns i Koranen dokumenterat om mutah-äktenskap. Däremot har jag aldrig hört om någon Koranvers som talar om Misyar eller Urfi-äktenskap. Ändå praktiseras dessa båda hos sunnimuslimer. Visserligen pågår stora diskussioner om dessa typer av äktenskap, men ingen säger att det är otillåtet. På sin höjd säger de:  ”there is a big difference between what is Islamically valid and what is socially acceptable”. (länk i citatet leder till sunnimuslimskt uttalande om urfi) Så bara för att något kanske rent socialt anses opassande, så är det alltså inte olagligt. Även dessa typer av äktenskap kan missbrukas, (läs i länken) precis som en del kan missbruka(helt olagligt) mutah. Det kanske är något att kontemplera över?

När det gäller din första fråga så skulle jag kunna lämna ett långt inlägg här. Men jag tror att det är bättre, och mer intressant, för dig att få höra mer detaljerat utav ett proffs som har läst och studerat ämnet. Lyssna på nedan föreläsning(video), så får du möjligheten att – precis som jag nämnde tidigare – få tillgång till vad shiamuslimer egentligen följer och går efter när vi värderar och bedömer saker och ting. Sedan kan du gärna återkomma till mig, när du vet hur vi tänker, så kan vi fortsätta diskussionen efteråt. Dvs om du tycker att det är fel att vi, de facto, följer Koranen när det gäller Profetens fruar. Och detsamma gäller Profetens sahabah: Till och med Koranen säger tydligt till Profeten att bland de som befinner sig nära honom finns många Munafeqin, många av vilka Profeten redan känner till, men även sådana som bara Gud har vetskap om! Alltså var alla Sahaba inte lika. Enligt Koranen platsar man i Helvetet om man är Munafeq, eller hur? Gå gärna och kolla om detta, ur shia synpunkt och återkom sen till mig och meddela mig vart jag har fel där? Om du inget hittar, står jag gärna till tjänst. Jag LÄNKAR HÄR till ett inlägg där jag visar att alla utav Profetens Sahaba var på Imam Alis sida.

Du säger att AbuBakr, Umar och Uthman var Profetens närmsta män. De fanns absolut i närheten utav Profeten, men ingen kom honom närmare än Imam Ali om vilken Profeten sagt:

”Det har uppenbarats för mig att Ali har tre exklusiva meriter: de är att han är muslimernas ledare, de rättfärdigas imam, och ledaren för dem vars pannor utstrålar de troendes märke. ”

Mustadrak al-Hakim page 138, Vol. 3. Kanz al Ummal, page 157, Vol. 6, is hadith 2628. Also quoted by al-Barudi, Ibn Qani`, Abu Na`im, and al-Bazzar

(Obs! Källorna är ifrån sunnimuslimsk litteratur, för de som inte känner igen namnen på böckerna)

Andra sunnikällor säger:

”Wisdom has been divided into 10 ( ten ) parts, and 9 (nine) of these are possessed by Ali, and the remaining has been divided among the rest of the people.”

Så: värdesätter man Profetens ord (och Guds uppenbarelser) mer än khalifernas, så inser man att Imam Ali var den visaste personligheten, och muslimernas ledare efter Profetens bortgång(enligt Guds uppenbarelse). Varför skulle man välja någon annan än den bäste som khalif, om det inte vore för egen vinning och maktbegärs skull? Och vem var det som valde de tre första khaliferna? Var det folket? Var det Gud? Profeten? Vem? Frågor jag gärna vill att du svarar mig på, om du vill vara så vänlig?

.

21 kommentarer

Vem är Shia?

Imam al-Sadiq (Frid vare med honom) sade: ”Sannerligen är Shiat Ali de som är återhållsamma när det gäller deras magar och sexuella drifter, de som kämpade och stred intensivt, de som arbetade hårt för sin Skapare, de som hoppades på Hans belöning och fruktade Hans straff. Om du har sett sådana människor, då är de verkligen Shiat Ja`afar”

Källa: al-Kafi, volym. 2, sida. 233, nummer. 9

Imam al-Hasan (Frid vare med honom) besvarade en man [`Aabdallah] som sade till honom: ”Sannerligen är jag en av dina Shi`aa’”
”O `Aabdallah, om du uppriktigt lyder våra befallningar och förbud, då talar du sanning. Men om du inte gör det, ska du inte utöka dina synder genom att falskeligen hävda en så hedrande position som du inte är värdig. Säg inte: ‘Jag är en av dina Shi`aa’’, utan snarare, ‘Jag är en av dina följare och en av de som älskar er och en fiende till dina fiender.’ Du gör gott och strävar efter godhet”

Källa: Tanbih al-Khawatir, volym. 2, sida. 106

Imam al-Sadiq (Frid vare med honom) sade: ”De som påstår att de följer oss med sin tunga, men gör motsatsen till våra handlingar och gärningar är inte en av våra Shi`aa”

Källa: Bihar al-Anwar, volym. 68, sida. 164, nummer. 13

Imam Ali (Frid vara med honom) frågade Nawf al-Bakali: ”Vet du vem mina Shi`aa är, Nawf? ” till vilket han svarade: ”Vid Allah, nej”. Imamen svarade: ”Mina  Shi`aa har uttorkade läppar och tomma magar. De är de vars ansikten uppvisar asketism, för de är asketer under natten, lejon under dagen”

Källa: Bihar al-Anwar, volym.78, sida.28, nummer.95

En shia har alltså några specifikt utmärkande drag i sin person som är synliga bland folk man lever bland. Det räcker inte att säga att man älskar Imamerna. Folk ska känna dig ifrån dessa utmärkande drag: att du är pålitilig, lojal, bryr dig om de som har det sämre ställt, generös osv. Vi shia ska alltså i samhället vi lever i utmärka oss genom dessa tecken, folk ska känna oss så som pålitliga, generösa, lojala, hårt arbetande, sanningssägare och vågar stå upp för orättvisor! Jag hoppas verkligen att vara bland de som kan säga att det syns på mig att jag är shia…
 

Lämna en kommentar

TVÅ olika RELIGIONER?

Jag fick en fråga/kommentar ifrån Abdu. Jag har inte återgett hela här, ni kan hitta hela kommentaren i DENNA LÄNK.

KOMMENTAR

Selam igen!

Väljer och skriva här istället enklare så. Syster jag tycker att detta är ett allvarligt och viktig diskussion och inget man skojar om. Vi pratar människor liv här, att hamna eller inte hamna i helvetet, och inte något att Touché över. Och utgår vi från detta, så innebär det att någon av ”OSS” två vilseleder dessa stackars människor till en väldigt hemsk öde.

Jag är mer en väl införstådd i dina länkar, video och texter Marie. Du kan vara vänlig och bevisa med klara och tydliga ”BEVIS” för självklart är jag källkritisk. Något vi båda har , ÄR en skyldighet med våra yttrande att hänvisa till sådana islamiska litteratur och autentiska sådana också.

Angående den fjärde artikeln i shiternas tro om imamerna:

4. IMAMATE: THERE ARE TWELVE IMAMS IN SHIA RELIGION FROM HADHRAT ALI TO IMAM MAHDI WHO LIKE THE PROPHETS ARE NOT ONLY MASOOM (SINLESS AND INFALLIBLE) AND HAVING BEEN COMISSIONED BY ALLAH BUT THEY ARE EVEN SUPERIOR TO HADHRAT IBRAHIM KHALILULLAH, HADHRAT MUSA ROOHULLAH, HADHRAT ISSA KALIMULLAH AND REST OF ALL OTHER PROPHETS.

De kan alltså inte FELA eller SYNDA! Och de är bättre än både profeternas fader tillika Allahs vän IBRAHIM och Allahs Älskade profeten MUSA.
Subhan´Allah.

Finns det någon bland människorna som inte gör ett fel?
Sa inte profetens Alayhi assalam ” att alla Adams barn gör fel och den bästa av de som gör fel är den som ångrar sig och ber om förlåtelse”?

Trosartiklar enligt Ahlu Sunnah:

Tron på Allah
Tron på Änglarna
Tron på Profeterna
Tron på Skrifterna
Tron på Domedagen
Tron på Ödet. Det goda i det och det onda.

Enligt Shia:

Tron på Allah
Tron på Rättvisan
Tron Profetskapet (inte Profeterna)
Tron Imamerna
Tron på Domedagen

Det smärtar mig och säga detta men det ÄR TVÅ olika RELIGIONER!
Fundamentala skillnader.
Subhan´Allah.

———————————————————————-

SVAR

Salam Abdu,

Jag förstår mycket väl vad du menar och jag uppskattar att du vill leda mig på den väg som du anser är den rätta, det är en mycket viktig uppgift vi har i livet och det är fint att se att du tar det på allvar. Både när man ger råd och får råd måste man vara ödmjuk och ha öppet sinne, därför läser jag din kommentar noga och försöker att överväga den. Jag vill inte lämna ett alltför långt svar, men jag ska försöka mig på att titta främst på de trosartiklar som Ahlul sunnah har som du nämner enligt nedan:

Tron på Allah
Tron på Änglarna
Tron på Profeterna
Tron på Skrifterna
Tron på Domedagen
Tron på Ödet. Det goda i det och det onda.

De flesta utav dessa är självklara. För alla. Usul-e-din, som dessa punkter heter, är det som ens TRO måste baseras på för att man ska kunna kalla sig för muslim. Man kan säga att det är basen, själva grunden i den islamiska läran. När man erkänner sig till Usul-e-din kommer man till nästa steg: hur praktisera man bäst denna Usul-e-din, dvs vad ska man göra för att komma närmare Gud. Då börjar man titta på något som heter Furo-e-din: som är en ‘lista’ på vad en praktiserande muslim ska uträtta. Ovan är vad ens tro ska baseras på, och furo-e-din vad man ska göra. En av punkterna i furo-e-din är det du t.ex nu gör – du ger mig goda råd.

Punkterna i er Usul-e-din väcker några frågor hos mig:

Är det viktigt att tro på Gud, Allah, för att vara muslim och praktisera hans budskap? Ja självklart är det det. Vi måste även tro på att Gud endast är EN gud och inte mer.

Är profetskapet viktigt? Ja självklart, eftersom det är genom dom som Gud kommunicerar sitt budskap. Profeterna har haft två syften, antingen att framföra Guds Budskap(dvs en skrift/lagar) och/eller att upprätthålla ett Budskap som tidigare profeter har kommit med.

Sedan är självklart Domedagen nödvändig att tro på, så som bas och grund i tron. Då målet för våra gärningar är att de på något sätt ska utvärderas och bedömas, därför behövs någon slags ‘domstol’, och det är det som domedagen går ut på.

När det kommer till Änglarna(i Ahlul sunnahs usul-e-din), så finner jag inte logiken i att den finns där? Varför finns bara änglarna med där i så fall? Vad är änglarna? Jo, det är en av Guds skapelser, vad är meningen med att dessa ska finnas med i usul-e-din? I doktrinen ‘Tron på Profeterna’ finns redan inbäddat en tro och ett erkännande utav änglarna, då det är änglar som är medlaren utav Guds Budskap. Ni har till och med en extra doktrin i ‘Tron på Skrifterna’ som förstärker detta, varför behövs då en upprepning av detta?

Finns änglarna med där, så måste även djinner finnas med, likväl som alla av Guds skapelser så som människan och alla djur. Vad ligger bakom denna andra artikel i era trosartiklar? Varför är det nödvändigt att tro på dessa, de är skapade varelser och om man vill mena att vi ska tro på dessa för att vi inte kan se dom, så borde det där även stå att vi ska tro på djinner, men de verkar inte finnas med där. Nej, jag tror inte att det är av nödvändighet att tron på änglar ska tillhöra grundpelarna i en religion.

Sedan har vi Tron på Skrifterna. Denna pelare inkluderas i tron på Profeterna och profetskapet, då deras uppgift är att föra fram och presentera Guds budskap och lagar genom skrifterna. Om ‘Tron på skrifterna’ ska utgöra en av grundpelarna i islam så är det en onödig upprepning utav den 3:e artikeln i er usul-e-din. Vi ska självklart TRO på dessa, men en upprepning är inte nödvändig i detta sammanhang.

Sedan har vi den sista artikeln i usul-e-din enligt Ahlul sunnah: ‘Tron på Ödet’. Jag har svårt att förstå på vilket sätt detta en grundpelare i den islamiska tron? Visst finns en viss tro på Ödet inom islam, självklart, men inte till den omfattningen att det bör ligga som en utav grundpelarna i tron. Jag ser en sådan stor tro på Ödet som mer sammanhängande till ateismen än teismen.

Detta till trots är dock faktum att jag skriver under, och tror på, ALLA de punkter som du räknar upp som er usul-e-din. För det måste jag tro på. Men fundera lite på varför dessa ska finnas med som grunden till islamisk tro – som du säger: det är en allvarlig sak, och inget att skoja om. Man kan inte bara lägga dit saker för att de låter bra, Gud är allvarlig i det han gör, och han skulle inte upprepa sig när det gäller trons grundpelare.

När det gäller shias grundpelare, dvs usul-e-din, så finns alltså en punkt som heter ‘Imamat’. Vad innebär då konceptet Imamat? Det är detta som många har svårt att förstå. Att vi följer imamerna, på Profeten Muhammads inrådan och order, innebär inte att vi tillber dessa så som många verkar tro. Lika lite som muslimer tillber profeterna, tillber vi inte någon skapelse av Gud. Vad innebär då Imamatet? Imamatet är ett gudomligt ledarskap, precis som profetskapet. Men de kommer inte med något nytt budskap, och de lägger inte till något i Guds budskap. Deras uppgift är att upprätthålla och skydda religionen ifrån förvrängning samt att vägleda människorna. De har, med Profetens och Guds hjälp, delgivits kunskap och större förståelse och insyn i Koranen och dess esoteriska meningar, än vi ‘vanliga’ människor har möjlighet att någonsin kunna få. Därför har de dom svar som vi människor behöver för att gå på rätt väg enligt Gud, den Allsmäktige.

Jag respekterar din ståndpunkt i frågan och att du, så som del utav Ahlul sunnah, anser att de ovanstående pelarna som du nämnt, är korrekta och logiska, men som du ser så är jag ändå inte riktigt övertygad. Jag tackar dig mycket för att du råder mig till eftertanke, det är faktiskt ifrån oliktänkare som jag lärt mig mest i livet då jag tvingas att tänka efter ett varv till. Jag skulle kunna skriva spaltmeter som svar på din fråga, men istället så tipsar jag dig om nedan två föreläsningar utav en föreläsare som vi respekterar mycket. Han heter Sayyed Ammar Nakshwani och han pratar fint och respekterar sunnimuslimer, vilket jag och många med mig uppskattar. Som du säkert vet finns det shiamuslimska föreläsare som hånar sunnimuslimer (liksom det finns sunnimuslimska föreläsare som hånar shiamuslimer). Om detta tycker jag INTE, och de är inte särskilt uppskattade hos oss och jag är inte intresserade utav vad dessa har att säga. Men denna person är mycket bra, och det är en av anledningarna varför han är så populär – förutom att han baserar allt han säger på kunskap och fakta. Han har också väldigt ofta sunnimuslimer i publiken under sina föreläsningar.

Nedan föreläsningar kan vara utav intresse för dig ifall du vill fortsätta diskussion. Vill du inte se båda, så lyssna åtminstone på en utav dom. Ibland kan det vara intressant att veta hur ‘motståndaren’ tänker, och vad de baserar sin tro, eller tankegångar, på. Den första videon baseras på frågan om Profeten verkligen utsåg en efterträdare, och hur vi tänker kring detta. Den andra videon handlar om den välkända ”Hadith al Thaqalayn”, en hadith som återges exakt likadant i både shia och sunniböcker, men som muntligt återges på helt annat sätt hos sunnimuslimer. Jag hoppas att du åtminstone finner dom intressanta, för jag tror du kommer att finna många svar på dina frågor där.
Did Prophet Muhammad (pbuhahf) Appoint a Successor?

.
S Ammmar Nakshawani The Hidden Truth Hadith al Thaqalayn

8 kommentarer