Arkiv för kategorin mänskliga rättigheter

Mitt namn är Palestina…

palestina
.

Mitt namn är Palestina. Jag har varit ockuperad sedan 1948. Sedan dess har mitt folk dödats varje dag. Från de ofödda barn som slitits ut från gravida kvinnor, till de äldsta som släpats ut ur sina hem, brutalt misshandlade, nedslagna på knä och uppställda för att dödas. Mödrar förlorar sina barn varje dag, fruar blir lämnade som änkor och barn lämnas föräldralösa. Mitt folk lever i skräck varje dag, då de vet att vilken minut som helst kan deras ytterdörr sparkas ned av israeliska soldater och skjutas ned, en efter en. Att veta att deras barn, mammor och pappor som lämnar hemmet kanske aldrig återvänder hem på grund av att de dödats av sionisterna.

Mina barn ses som terrorister för att de kastar sten på sionisternas stridsvagnar och drönare. Media har fått mig att se ut som en terroriststat och mitt folk som fienden. Media får sionisterna att se ut som offret. Media gör att det ser ut att vara helt i sin ordning att en, enligt internationell lag, illegal stat, tar över oskyldiga människors hem.

Mitt namn är Palestina. Jag existerar. Mitt folk existerar. Även om jag inte existerar i medias och sionisters ögon, och även om jag inte finns på kartan, så finns jag i miljoner människors hjärtan världen över.

Palestina innan Nakba 1948

De 418 av de över 500 Palestinska byar som förstördes under Nakba 1947-48

Den fortgående Förintelsen av palestinier: 66 år efter ockupationen har situationen bara förvärrats

LÄS VIDARE: En fantastisk dikt om Palestina

2 kommentarer

An eye for an eyelash!

Avi-Shlaim

Avi Shlaim är professor i internationella relationer vid St Antony högskola, Oxford, och författare till Lion of Jordan:King Hussein’s Life in War and Peace. Han har alltid varit en hård anhängare till staten Israel, men har börjat ändra åsikt. Han skrev en artikel om nedan debatt till The Guardian, men de hade ‘inte utrymme’ för den. Jag har översatt den till svenska nedan, han inleder på detta sätt:

Dear friends
Please find attached an op-ed piece I wrote on a recent debate on Israel-Palestine at the Oxford Union. I wrote it in my capacity as a hackademic or an acahack. But the Guardian and the Observer had no space for it so it was not published.

Israel, Free Speech, and the Oxford Union

Avi Shlaim

Israel har ofta porträtteras av sina anhängare som en ö av demokrati i ett hav av maktfullkomlighet. Men dessa supportrar, i deras överdrivna iver för deras idéer, hamnar ibland i situationer där de bryter emot en av de mest fundamentala demokratiska principerna – dvs rätten till yttrandefrihet. Samtidigt som de acceptera yttrandefrihet som ett universellt värde, försöker de alltför ofta begränsa det när det kommer till Israel och dess behandling av palestinierna. Resultatet är inte att uppmuntra utan att kväva debatten om den israelisk-palestinska konflikten.

Storbritannien är stolt över sin tradition angående yttrandefrihet och en civiliserad debatt om alla frågor, inklusive Israel. Den stora majoriteten av brittiska judar är en del av denna tradition. Professorn och överrabbinen Jonathan Sacks, är ett anmärkningsvärt exempel på denna rättsinnigt, liberala och pluralistiska tradition. En av hans sexton böcker heter ”The Dignity of Difference: how to Avoid the Clash of Civilizations”. På andra sidan Atlanten, å andra sidan, är den offentliga debatten i frågan om Israels mycket mer våldsam och ensidig, och lämnar relativt lite utrymme för någon värdighet i åsiktsskillnaderna. Den passion som många framstående amerikanska judar använder i sitt försvarar av Israel avslöjar en mycket primitiv attityd som baseras på: ”Mitt land, rätt eller fel!!”.

Ett exempel är Alan Dershowitz, Harvard professor i juridik och korsfarare på uppdrag av Israel. En av hans böcker heter ”The Case for Israel”. Som titeln antyder är detta inte en akademisk avhandling utan en advokats försvar för hans klient. Advokaten i fråga är ingen vän av det fria ordet när det gäller kritik mot Israel, oavsett hur väl underbyggt det verkar. Den senaste tidens händelser i Oxford tyder på att de av oss som trodde att försöken att kväva fri debatt angående Israel enbart begränsas till amerikanska universiteten måste tänka om.

The Oxford Union är en av världens mest berömda debattkammare och en bastion för yttrandefriheten. Det grundades på artonhundratalet för att upprätthålla principen om yttrandefrihet och debatt i England vid en tidpunkt när de blev allvarligt inskränkta. Nyligen har emellertid unionen misslyckats med att leva upp till sina höga ideal. En debatt var planerad till den 23 oktober på grunderna att: ”Det här huset tror att en stat är den enda lösningen på Israel-Palestina konflikten”.

Professor Ilan Pappe, Dr Ghada Karmi och jag själv gick med på att tala för förslaget. Norman Finkelstein, amerikansk-judisk akademiker, Lord Trimble, nordirländsk politiker, och Peter Tatchell, aktivist för homosexuellas rättigheter, accepterade inbjudan att tala emot förslaget. Det slutade med att debatten ägde rum utan att någon av de schemalagda talarna pratade: efter en ful och bitter, helt i amerikansk stil, överkörning av panelen.

Olika Israelvänner hade klagat till Luke Tryl, ordföranden i The Oxford Union, att debatten var ”obalanserad” eftersom Norman Finkelstein, en välkänd kritiker av Israel, skulle finnas på ”pro-israeliska” sidan i debatten. Vad de misslyckades med att förstå, eller medvetet valde att ignorera, var att debatten inte var för eller emot Israel utan om alternativa lösningar i Israel – Palestinakonflikten. Professor Dershowitz var den första och den mest aggressiva av de som protesterade . Själv hade han blivit inbjuden att tala, men han svarade att han endast skulle delta om han kunde diktera debatten och godkänna de andra talarna .

Dessa orimliga villkor avvisades och Dershowitz höll sig borta. Men han kunde inte bara tjura i sitt tält: det är inte hans stil. Han skrev till Tryl att det var upprörande för unionen att ge Finkelstein en plattform, men återigen blev hans sak avvisad. Dershowitz vände därefter hans polemiska muskedunder direkt mot Finkelstein, och kallade honom för ”en antisemitisk trångsynt människa” i en artikel han skrev på internet den 19 oktober under titeln ”The Oxford Union är död”.

Peace Now-UK;s brittiska ordförande Paul Usiskin inte bara ökade trycket på Tryl att stryka Finkelstein, utan till och med erbjöd sig att ta hans plats. Den 14 oktober gick en liten delegation Oxford studenter till Tryl för att ifrågasätta tillsättandet av Finkelstein och Tatchell på den pro-israeliska sidan i debatten, och att hävdade att hela debatten skulle bli obalanserad. Det är helt legitimt för medlemmar i unionen att förmedla sin oro till dess president. Men krav på balans, i förhållande till en obalanserad internationell aktör som Israel, väcker fler frågor än det besvarar .

Israels politik gentemot palestinierna kan säkerligen inte betecknas som balanserad ens i den vildaste fantasin. Den bibliska befallningen om ”öga för öga” är tillräckligt hemskt, men Israel går ännu längre med dess sedvanliga praxis där de kräver ett öga för en ögonfrans”! Allt som Israels politik gentemot palestinierna blir alltmer hårdhänt och våldsamt, måste själva begreppet balans omprövas. I en debatt om rasism, är det nödvändigt att ha tre rasister med, för balansens skull? Hur som helst så, den 19 oktober , fyra dagar innan debatten, informerade Tryl bryskt Finkelstein att hans inbjudan dragits tillbaks. Paul Usiskin lyckades tränga undan Finkelstein som medlem i teamet som motsätter sig förslaget som debatten grundade sig på.

Under de kommande tre dagarna drog alla de andra fem av de ursprungliga talarna ur debatten. Lord Trimble var, inte orimligt, trött på alla kontroverser, även jag. Luke Tryl hade uppmanat mig att delta i debatten så långt tillbaka som den 11 juli. Även om jag inte gillade formuleringen i debatt-temat, gjorde jag inget försök att modifiera det av respekt för studentens befattningshavare i Unionen. Inte heller försökte jag påverka uppställningen av talarna.

Tryl gav mig rätten att tala för eller emot förslaget och jag valde, tvekande, att tala för. Jag har faktiskt alltid varit en anhängare av en tvåstatslösning, men jag planerade att hävda att allt sedan Israel systematiskt förstör grunden för en genuin tvåstatslösning, genom sin ständiga utbyggnad av judiska bosättningar på Västbanken, är en enstatslösning det enda alternativet. Dessa nyanser gick förlorade i mediasnurret som kom att orsaka debattens totala kollaps.

Mina kollegor och jag drog oss inte ur debatten för att vi insåg att vi skulle förlora, som våra belackare fått det att framstå i media. Vår utmarsch var tänkt som en protest mot den lumpna behandlingen av vår akademiska kollega och kränkningen av principen om yttrandefrihet vid Oxfordunionen. Fortfarande i elfte timmen var vi redo att gå med i diskussionen, men bara på villkor att Professor Finkelstein var återinbjuden. Vilket han inte blev, så vi höll oss borta. Debattörerna den kvällen var den allestädes närvarande Mr Usiskin och fem studenter. Motionen avslogs med 191 röster mot 60. Groucho Marx sa en gång till sin värd: ”Jag hade en fantastisk kväll, men detta var inte den kvällen!” Jag känner mig lite på samma sätt om denna Oxford Uniondebatt.

Såhär kan det se ut vid en Oxford Union-debatt:

ou

Lämna en kommentar

Gott Nytt År!

Gott Nytt År och god fortsättning önskar jag alla bloggläsare, och må ni alla få ett välsignat 2014 där ni lyckas i allt ni företar er, inshaAllah!

gott-nytt-r_121319735

Idag är en sån dag när det är på plats att fundera lite över året som gick. Nedan är därför en sammanfattning utav några av de mest underrapporterade, men mycket betydelsefulla, händelserna under 2013. Ni kan läsa dessa i sin helhet i DENNA RT-Länk. Mycket värd läsning:

1) Förföljelsen av Aaron Swartz, och hans död

Den visionäre grundaren av Reddit och förespråkare för öppna arkiv, något som spelat en viktig roll i hur vi navigerar på webben idag, Aaron Swartz var ung, brådmogen och fast besluten att förändra världen! Men med den annalkande ”rättegången” föll det tekniska geniet för trycket den 11 januari, genom att hänga sig med sitt eget bälte i den Brooklynlägenhet som han delade med sin flickvän.

Han anklagas för att ha ladda ner miljontals dokument ifrån online-databasen Journal Storage (JSTOR), genom nätverket vid Massachusetts Institute of Technology campus (MIT), valde det amerikanska advokatsamfundet i Massachusetts att aggressivt förfölja Swartz, trots att databasen JSTOR själva valde att inte fullfölja ett tvistemål mot 26-åringen.

Swartz kunde vänta sig upp emot 35 år bakom galler för 13 brottspunkter i en åtalskampanj som kritiker högljutt anklagats som hämndgirig.

aaron_swartz.si

I sitt tal vid sin sons begravning, säger Arons far att hans son ”dödades av regeringen, och MIT förrådde alla sina grundläggande principer”.

I juli, beordrade en distriktsdomstol i USA att Secret Service och Department of Homeland Security skulle släppa alla sina dokument angående Swartz, efter en FOIA begäran från Wired magazine. Följande månad, släpptes kraftigt redigerade dokument på 104 sidor: en droppe av 14.500 dokument som kommer att offentliggöras på ett rullande schema.

Aron Swartz usss första frisläpp av dokument 08-12-13

2) Hungrestrejken på Gitmo

I februari månad inledde många av de män som hålls vid fånglägret Guantanamo Bay vid anläggningarna i den ökända Camp 6, en hungerstrejk emot lägerförhållandena. Den utlöstes av en respektlös behandling av Koranen. En månad in i strejken meddelade fångarnas advokater att antalet som matvägrar redan nått upp till 100 personer.

” Summan av kardemumman är att vi tror att hungerstrejken är storslagen i längd och storlek ” sa Carlos Warner advokat för flera utav Guantánamofångarna till RT när strejken nått sin 200:e dag . Han tillade att intagna tvingades lida fruktansvärda förhållanden, och beskriver ”lidande, sondmatning, folk som inte kommer överens, ingen kommunikation med militären mm” . Den amerikanska militären, som tvingats erkänna strejken, tonade ner antalet deltagare, och sa till en början att endast 14 fångar kunde anses hungerstrejka.

Röda Korset, som har besökt Gitmo regelbundet sedan det öppnade år 2002, sade att ”spänningarna och ångesten” som drabbar fångarna är ”klart relaterad till avsaknaden av en tydlig rättslig ram i Guantanamo.”

Människorättsgrupper har länge protesterat mot fängslandet av misstänkta fiendesoldater som inte blivit anklagad för brott. 86 fångar är kvar i en juridisk limbo efter att ha rensats mot misstankar för frigivning, trots mer än tio år i förvar .

Allt som månaderna har gått har de som matvägrar bara fortsatt att öka i antal. Som mest i juli, deltog 106 fångar i hungerstrejken, med 45 st som genomgick ett tvångsmatningsförfarande som FN betecknar som tortyr(se videon nedan).

En Gitmo anställd som pratade med RT:s Anastasia Churkina, som kunde filma inne i Camp Delta som inrymmer ett sjukhus där, förutom medicinska procedurer, tvångsmatar de intagna. Den anställde menade på att fångarna ”tycktes gilla att tvångsmatas” .

Men en mycket grafisk video med den amerikanske skådespelaren och rapparen, Yasiin Bey , annars känd som Mos Def, målar upp en helt annan bild i nedan video som han frivilligt deltagit i:

3) Irak 2013: Ett år av blodbad

Irak har dragits in i ett blodbad i år, med över 9.000 dödade totalt, enligt Iraq Body Count – vilket gör den till det mest våldsamma år landet har sett sedan 2008. RTs tidslinje av utplåningen inrättades för att hålla koll på sin upptrappningen.

IRAQ-UNREST-BLAST

4) Mayflowers oljeutsläpp

Den 29 mars brast ExxonMobils Pegasus rörledning nära staden Mayflower i Arkansas, och svämmade staden med motsvarande över 10.000 fat råolja. Nästan två dussin hus evakuerades efter olyckan, som US Environmental Protection Agency kategoriserade som ett ”större oljeutsläpp”. Många invånare överrumplades helt, då de aldrig insett att ledningen, som kan bära mer än 90.000 fat kanadensisk Tung råolja per dag från Patoka i Illinois, till Nederland i Texas, gick rakt under deras hem.

LÄS MER

rt-2

5) ‘Million Mask March’

anonymous-11

‘Remember, remember the Fifth of November’; när demonstranter tog på sig vita Guy Fawkes-ansiktsmasker och samladesuppskattningsvis 450 platser världen över för att protestera mot företags girighet, korrupta styren, och den ständigt expanderande övervakningsstaten.

Händelsen, döpt till ”Million Mask March,” var förknippad med hacktivist-kollektivet Anonymus och den horisontellt organiserade Occupyrörelsen. Ursprungligen växer ut ur bildforumet 4chan, Anonymous blev alltmer politiskt efter 2011 år arabiska vår, inriktar sig på regeringar och företag som Internets svar på vita blodkroppar.

LÄS MER

6) No Fracking way!

ROMANIA-ENVIRONMENT-SHALE GAS-FRACKING-PROTEST

Den 19 oktober, ‘Fracktivister’ ifrån över 26 länder organiserade den sk. ”Global Frackdown protest” för att kräva ett slut på den farliga gasborrningen i skiffer. I hjärtat av den globala frackdowprotesten befann sig en liten by i Rumänien. Rumänien innehar ca 51 biljoner kubikfot skiffergas, enligt US Energy Information Administration, vilket gör landet till en potentiellt lukrativ marknad för energiföretagen.

Men när amerikanska oljejätten Chevron, som planeras börja borra utanför byn Pungesti, kom omkring 1.000 demonstranter för att sätta stopp för hydraulisk brytning i regionen.

För att förhindra Chevron från att gå vidare med borrningen, upprättade Pungestiborna ett läger i ett privatägt område intill den plats där man tänkt börja borra. Strategin var effektiv i över sex veckor, tills i december då kravallpolis våldsamt slog ned emot lägret och fördrev byborna.

LÄS MER

7) FBI dödar  Todashev, vän till en av de misstänkta Bostonbombarna

IbragimTodashev1

FBI-agenter sköt en obeväpnad tjetjensk man i huvudet under ett rutinförhör om hans misstänkta koppling till bombattentaten i Boston Marathon i maj 2013. FBI har sedan dess sopa händelsen under mattan, och vägrar att ge ut information om Ibragim Todashevs obduktion. Förutom det så hotar och skrämmer de dem som förknippas med honom.

Ett uttalande från FBI omedelbart efter händelsen hävdade att skjutningen var resultatet av en ”våldsam konfrontation.” En icke namngiven tjänsteman hävdade att Todashev hade en kniv, medan en annan sade att han blev skjuten efter att ha försökt ta en agents pistol.

En vecka senare bekräftade underrättelsetjänstemän till The Washington Post att 27-årigen i själva verket var obeväpnad när han sköts ner av agenter. Todashevs familj reagerade med vrede över att deras obeväpnade som blev nedskjuten. Abdulbaki Todashev, Ibragims far, sa vid en presskonferens i Moskva, den 30 maj 2013, att de kräver att de inblandade agenterna prövas i domstol.

LÄS MER

8) Omvärlden marscherar emot Monsanto och GMO

US-AGRICULTURE-GMO-MONSANTO-PROTEST

Folklig ilska mot GMO-livsmedel och GMO-jätten Monsanto bröt ut i massiva globala protester i maj och oktober mot företagets järngrepp om den globala livsmedelsproduktionen. Miljoner gick ut i 50 länder, med skyltar som: ”Hell no GMO”. Demonstranter i hela Indien, Tyskland, USA och Storbritannien krävde permanent bojkott av genetiskt modifierade organismer (GMO) och ”andra skadliga kemikalier inom jordbruket.”

De inledande protesterna i ”Marschen mot Monsanto”, som ägde rum den 25 maj sågs uppskattningsvis två miljoner människor gå samman emot organisationen. Den växte snart till en global kampanj i 436 städer. (Har du hört talas om det?)

Protesterna den 12 oktober var en förlängning av maj månads protester och var särskilt intensiva i USA, de hölls bara fyra dagar innan Världshungerdagen den 16 oktober samtidigt som Agent Orange Awareness Month framdrivits utav av The Children of Vietnam Veterans Health Alliance (COVVHA ).

Monsanto var ett av de sju kemiföretag som tillverkade Agent Orange som var spetsad med en av de mest dödliga kemikalier som människan känner till, dioxin. Monsanto, de övriga sex företagen och den amerikanska regeringen, som bär ansvaret för det långsamt brännande folkmordet utav Vietnams veteraner, deras barn och barnbarn, hävdar March Against Monsanto.

LÄS MER

4 kommentarer

Fällan – Vi ska tvinga er till frihet

I Irak och Afghanistan(och många andra länder) har Storbritannien och USA gett sig ut för att ”befria folket ifrån förtryck och tyranni”, något som kan sägas ha utvecklats till en ”global revolution för demokratisering”. Men om man tar ett steg bakåt och överblickar resultatet utav denna ”frihetsrevolution”, så kommer man att upptäcka att det är en väldigt konstig typ utav frihet som har utvecklats. Denna ‘strävan’ att befria folk ifrån tyranni och diktatur har lett till ett alldeles nytt system och koncept utav kontroll- och förvaltningsåtgärder som enbart drivs utav beräkningar och målsättningar. Medan regeringar som säger sig arbeta för varje individs valfrihet har istället främjat och understött en ökning utav orättvisor och ojämlikhet i världen. Detta har medfört att världen återgått, retirerat alltså, till att makten tillhör den redan privilegierade rika ‘härskarklassen’ i samhället: ett system som man jobbade hela 1900-talet för att rasera, det är nu tillbaks; med större makt och befogenheter än någonsin.

Se nedan The Trap: What Happened to Our Dream of Freedom, som är en BBC-dokumentär. Serien består utav tre stycken 1 timmes program där man utforskar begreppet och definitionen av frihet. Mer specifikt undersöker de hur en alltför förenklad idé av människan som en självisk varelse, närmast robotlik, har lett till dagens idé om frihet. Otroligt bra serie och jag rekommenderar att man tar sig en titt på den.

5 kommentarer

De två murarna

wall

Den 9e november 1989 var en betydelsefull dag. Det var dagen då rättvisa segrade i Tyskland. Det var då Berlinmuren föll. Idag, på årsdagen, har många människor runt om i världen folkfest. MEN det finns ett problem..

Min fråga är, hur man egentligen kan fira denna dag när ett likadant problem existerar i detta ögonblick. Många är inte medvetna om detta, men 2002 gav Israels premiärminister Ariel Sharon ordern om att bygga en mur i Palestina. Muren kallas för ”Israels mur på västbanken”.

Denna mur är nästan 4 gånger längre och 2 gånger högre än vad Berlinmuren var och den är inte färdigbyggd ännu. Muren har elektroniska övervakningssystem, bevakningstorn, djupa diken och militärvägar runt omkring. Den strider även mot den internationella lagen och folkrätten.

 Berlinmuren – Höjd: 4 meter, Längd: 11 mil  

 Palestinamuren – Höjd: 8 meter, Längd: ca 67 mil

Mellan 24500 och 57000 Palestinier har genom konstruktionen av muren förlorat sina hem och blivit flyktingar i sitt eget land.

Det minsta vi kan göra är att sprida detta och få folk att bli medvetna om situationen. Vi bör uppmärksamma förändringarna som håller på att ske mitt framför näsan på oss! Vänligen sprid därför detta vidare!

Muren är olaglig där den är dragen på ockuperat område, den måste rivas på dessa sträckor och förstörda områden måste repareras : Detta enligt FN:s internationella domstols stadgar från 2004.

STÄNDIGT UPPDATERAD KARTA PÅ MURENS STRÄCKNING: uppgifter från människorättsorganisationen B’Tselem

Två skamfläckar: varav en riven under stor triumf 1989, och den andra påbyggs varje dag – under omvärldens tystnad!

Hittat på nätet

SvD

4u2

anti

Lämna en kommentar

Offren för Åkessons retorik …..

….får sällan den sympati han nu själv anser sig ha rätt till.

jå

Jimmi Åkesson fick visst en tårta i ansiktet under veckan som gick. Det måste ha varit jobbigt för honom, trots polisskydd och allt. Men hela samhället har i alla fall backat upp och tröstat honom under de dagar som gått sedan dess: alla partitoppar förfasar sig(förvisso helt korrekt gjort), och media och andra förfärar sig över hur demokratin och yttrandefriheten håller på att stryka på foten.

Men de som är offer för Jimmi Åkessons retorik och användande utav yttrandefriheten, ofta helt oemotsagd i sakfrågorna då ingen vill ta en egentlig debatt med honom, deras vardag, särskilt om de lever bland Åkessons partisympatisörer, kan vara ett helvete utav förföljelser, mobbning och misshandel – alla utan dagligt polisskydd. Om detta sker inga större ramaskrin, inga särskilt upprörda röster ifrån partitopparna och definitivt inte ett enda ord om demokrati och frihet ifrån varken Sverigedemokraterna eller Jimmi Åkesson själv. Jag antar att han just denna vecka har funnit en alldeles nyvunnen, säkerligen dock väldigt tillfällig, kärlek till yttrandefrihet och jämställd demokrati. Under tiden stenas kvinnor utav SD:s sympatisörer, förmodligen helt i linje med deras egna sekteristiska sharialagar som de vill upprätta i Sverige om de får tillräckligt att säga till om.

Nu har SDs svans av ‘män’ hittat ännu en person att attackera och förfölja: det är deras favoritoffer – en kvinna! Dom är aldrig så effektiva som när de har en kvinna att angripa. Hon heter Carolina och har skrivit ett öppet brev till Jimmi Åkesson. Ni kan gå in på hennes BLOGG och läsa om vad som hänt henne efter det. Då ingen i Sverigedemokraternas partitopp går ut och förkastar detta beteende och uppmanar sina anhängare att omedelbart upphöra med dylikt ‘odemokratiskt’ beteende som stjälper ‘yttrandefriheten’ i landet, så stödjer de agerandet fullt ut. Men som alltid är, så behöver inte SD:s företrädare sitta i morgonsofforna och göra avbön för sånt deras anhängare gör, till skillnad från alla andra grupper i landet.

Lämna en kommentar

Vart är vi på väg…?

broken-road

Den myndighet som medborgarna rimligtvis ska kunna känna tillit till, det borde väl ändå vara de som ska skydda medborgarna och upprätthålla ordningen i samhället(polisen), de som har fått i uppdrag att delegera den hjälp medborgarna behöver(sos alarm) och slutligen de som ska döma de som på något sätt hotar medborgarna(domstolar)? Detta system finns i Sverige, men det fungerar inte, och året är 2013.

Sedan år 2000 har anslagen till polisen i Sverige ökat med drygt 40 procent och poliserna har blivit 26 procent fler. Problemet är att det inte märks i polisens resultat, detta enligt en statlig utredning nyligen. Statistiken visar att trots att brottsanmälningar(särskilt personbrotten) ökar, men att uppklarningsprocenten av brotten(särskilt personbrotten) sjunker. År 2012 ökade anmälningarna av t.ex. personbrott med 3% medan uppklarningsfallen av desamma sjönk med 2%. Antalet anmälda våldtäkter över lag har ökat från 1681 fall år 2000, till 5479 fall år 2012. Trots att allt fler fall anmäls idag är siffran för uppklarade fall nästan densamma som för tio år sedan.

Det verkar som om det var och varannan dag kommer det nyheter som visar ur olika vinklar hur stora problem det finns inom dessa skyddsnät. Ena dagen hör man talas om mentaliteten som råder bland dom, när det gäller fördomar och åsikter om medborgarna. Andra dagen får vi veta att de registrerar folk efter rastillhörighet, eller liknande. Vi ska inte tro att de endast för register över romer nämligen. En annan dag får vi veta att man skiter fullständigt i hälsan hos de som sitter häktade, föraktet är för stort för dom att de inte tar deras vädjan om vård på allvar – folk dör i våra häkten. Justitieministern verkar dock allmänt nöjd med läget. Borde det inte råda en nolltolerans på döda i häktet, så som vi har i trafiken?! De i häktet finns ju ändå under en myndighets ögon när de dör, till skillnad från bilarna som rusar fram på våra vägar. En nolltolerans där borde inte vara omöjlig att upprätthålla.

Sen har vi alla rapporter om att polisen inte kommer när folk ringer, inte ens under pågående brott! Sos-alarm har även de börjat vandra samma väg, fast vilka som var före, det vet jag inte – inte lätt utröna vem som har varit förebild för vem här. I denna länk finner ni 5 fall där sos-alarm vägrat sända ambulans och offren dör.

Sedan har vi våra domstolar, som är den instans som vi medborgare sätter vårt sista, slutgiltiga hopp till när man tragglat sig igenom sos-alarms nonchalans och förbi polisens ovilja att bistå medborgarna. Då är det i domstolen man hoppas på en rättvis behandling. Allra särskilt när brottet är grovt, det är uppenbart att det har begåtts, gärningsmännen har mer eller mindre erkänt handlingen. Ja då kan man tro att det är klappat och klart! Men inte alls. I dagens Sverige frias gärningsmän och offren får leva med skändningen som brottet orsakat och domstolens sista förnedring genom att inte erkänna händelsen som ett brott.

Dessa händelser är sådana vi hört talas om, men ‘mörkertalet’ (då menar jag sådant som INTE når allmänhetens öron) av dylika händelser är förmodligen stort. Konstiga  och verklighetsfrånvända domar sker dagligen. Det lite sorgliga är att vi medborgare inte sätter ned foten. Vi går inte man-ur-huse och kräver att regeringen tar tag i frågan. På sin höjd skriver vi på någon skrivelse eller namninsamling, som sen kanske lämnas till någon representant. Det som sen händer är man man, på sin höjd, upprättar en ”arbetsgrupp”, eller ännu finare – en kommission – som har 15 år på sig att utreda och komma med ett slutsvar, som brukar vara kring 1500 sidor av nonsens.

Under 1900-talet har folket gemensamt, genom olika processer, tagit sig ur den rådande mycket hårda maktstruktur som rådde i landet en gång i tiden. Vi har fått mer och mer rättigheter och mer att säga till om. Makthavarna ser ut som om de lyssnar på oss mer än de gjorde förr. Men det verkar som om ju ”bättre” det blir, desto mer förtryckt och missnöjd känner man sig. Är inte det förunderligt? Ju fler sätt medborgarna har att uttrycka sin röst och åsikt på, desto mindre verkar man lyssna. Ju mer frihet vi har skapat oss, desto oftare infinner sig känslan av orättvisa. Ju mer makthavarna lovar rättvisa, desto mer förorättad känner man sig.

Den som känner till Sveriges tidiga historia vet också att folket, trots att de många gånger var hunsade av kungarna, många, många gånger gick samman – när det blev för mycket tryck uppifrån eller orättvisor skedde – och avsatte makten eller hotade att göra det. De fick för det mesta sin vilja igenom inför chocken av de stora massorna. Men med tiden, och alla bekvämligheter, har vår passion för rättvisa för länge sedan falnat. Har vi blivit så avtrubbade?

Året är 2013. Platsen är Sverige. Vårt samhälle börjar kännas väldigt mörkt och kallt – fast det lyser överallt. En illusorisk lycka…

Lämna en kommentar