Arkiv för kategorin kul

Hur en fredlig maktöverföring ser ut

Naaw, så gulligt, synd bara att filmen är så kort, jag hade kunnat titta på detta huuur länge som helst :)!

5 kommentarer

@muslimskkvinna och @svartkvinna på Instagram

Jag har tillslut, liksom de flesta andra, fallit för trycket och upprättat ett Instagramkonto. Vill ni följa mig är ni välkomna, @sofisticatedlady heter jag. Jag avslöjar inga större hemligheter där, så det är bara å följa för den som vill se mina, något glesa, uppdateringar där.

Det är ett tidsfördriv när man sitter på bussen, eller är allmänt inaktiv, att kolla vad som händer där. Men ibland uppdateras där inte så ofta bland de jag följer. Två nya konton har upprättats på instagram som jag valt att följa och de heter @muslimskkvinna och @svartkvinna....och NU översvämmas mitt instagram-flöde nämnvärt. Liiiite jobbigt, men historierna är intressanta, ofta dråpliga, bitvis hissnande.

Båda kontona har som syfte att muslimer(alternativt svarta kvinnor) ska skicka in sina berättelser om hur de blivit bemötta i samhället. Jag har ett litet smakprov ifrån de första uppdateringarna där, för den som undrar vad det handlar om. Ni kan ju själva skicka in era egna alster om ni har några. Jag har själv massor, men orka skriva ned….!

Någon man har också inspirerats utav detta initiativ och skapat ett konto för män: @muslimskman heter det kontot. Gå in och följ, ni som har Instagram

muslimkvinna

11 12 13 14 15

svart

Lämna en kommentar

Följ grodan – and have a laugh

Hahaaa!!!! Man skrattar ju ihjäl sig till denna reklamfilm för Rainforest Alliance .(hemsida i länken). Det är ungefär precis sådär man känner sig när man ser/hör om allt helvete som sker på vår jord….man tycker att man gör inget, och att man borde göra ALLT, eller åtminstone något. Här får vi veta vad vi INTE ska göra, men även vad vi kan göra istället :)! Skitkul video helt enkelt:

http://www.rainforest-alliance.org

2 kommentarer

Vänliga veckan

Doften av blommor sprider sig bara i vindriktningen, men en persons godhet sprider sig åt alla håll!

kindness

Man har återupptagit den s.k. ”Vänliga Veckan”, som i princip lades ned 1999. Den låg då sent på hösten och försvann i bruset av det nya, mer trendiga, Halloweenfirandet. Så man sket helt enkelt i den vänliga ansträngningen.

”Vänliga veckan” instiftades av tidningen Svenska Journalen redan 1946 sedan en trafikräknare under ett sex timmar långt arbetspass bara såg tolv personer som log, medan 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning…jag kan tänka mig att siffrorna ser dystrare ut idag.

Nu återlanserar Läkarmissionen Vänliga Veckan, den här gången är det vecka 7(denna vecka alltså) och jag tycker personligen att det är en ypperlig vecka att lägga den på, dvs veckan när Alla Hjärtans dag infaller. Denna Valentins dag, som knappast fanns (eller i alla fall knappt uppmärksammades) fram till och med 90-talets mitt har idag vuxit sig så stor att den blivit ännu en ångest på himlen för många. Jag har förstått att om man inte ger något till alla man känner denna dag, då är det ett bevis på att man inte tycker om dessa personer, och har man ingen kärlek att dela dagen med, så blir man ledsen och nedstämd för det, då man ser att alla andra(just det, det är alltid ALLA andra) har en kärlek att dela dagen med. Och så känner de sig ännu mer ensam bara för det….

Då är det väl bättre att man viker en helt vecka, där man uppmärksammar – den idag nästan bortglömda – vänlighetens konst, och inkluderar att alla ska vara vänliga mot alla. Det tycker jag om. En hel vecka har man på sig alltså, att träna upp de förtvinade smile-musklerna lite.

I år är det vänlighet i trafiken, i hemmet, på arbetsplatsen och på nätet som gäller. Jag har sett att man trycker extra mycket på ‘nätkärleken’, så jag får väl passa på och skicka cyberkärlek till alla mina läsare – jag älskar er alla! Även ni som hatar… 🙂 !

– Vänliga Veckan är ett fantastiskt arv och vi vill se det som en möjlighet att bidra med lite ljus i februarimörkret. Vårt mål är att inspirera till ett vänligare samhälle, en vänligare värld och inte minst ett vänligare samtalsklimat på nätet, säger Johan Lilja på Läkarmissionen.

Imam Ali sa:Gud uppskattar när människorna tänker vänligt om varandra och bedriver välgörenhet mot varandra.” [Qurrar al-hekam, s. 91]

Han sa även:”Era relationer och möten med varandra skall vara med hjärtlighet och värme. Servera varandra koppar, fulla med kunskap och lärande, den ena ger av sin till den andre samtidigt som den andre erbjuder sin. Alla blir då nöjda med resultatet.” [Nahj ol-Balagha, tal 214]

Profeten sa: ”Att le emot sin broder är välgörenhet”, och han levde verkligen upp till detta själv, för Imam Ali(bland många andra vittnesmål) sa: ”Jag har aldrig sett någon som ler mer än Guds Budbärare”

Hashtagga: #vänligaveckan

Vanlighet_ar_smittsamt

2 kommentarer

Livsprojektet – som aldrig blir av

Ett litet meddelande till mina kära vänner, alla som jag känner…som ställer denna fråga. Jag är SÅ sugen på lite kul, men får aldrig riktigt ihop det hele nu för tiden. Varför det blir så, det vet jag inte.

 

puzz

Just det: snart, mycket snart…..sure…

Men jag tror mina barn har börjat tycka att jag är en tråkig människa, för nu har min mellandotter bjudit mig till en såndäringa JULSHOW! Jag sa bara ”YEEEEYY så kul!!!” men  efter ett tag tänkte jag egentligen ”Nooooo…..då måste jag ju göra en såndär kraftansträngning som jag kom ihåg att man använde sig utav en gång i tiden..jobbigt jobbigt…”

Fast egentligen är det roligt, bara att ha nåt att faktiskt se fram emot! Det kan ju inte bli tristare än mitt liv är just nu i alla fall eller hur? Majj gådd alltså, jag bara jobbar, och sen hem och laga mat och sen sitter jag här hemma. Jag har börjat bli en såndär som jag alltid sett ner på(OBS! Något som kan hända även den bäste alltså, kanske något som alla Sverigedemokrater borde tänka på) dvs en extraordinärt inaktiv människa som, utan uppenbar anledning, inte tar tag i någonting. Jag önskar att nån kunde komma och ge mig några ton energi och hälla över mig, så man blir som en männisch igen.  Jag träffar bara såna som tar min energi, ingen givare…några givare därute?!

Men kanske efter ikväll, och allt dunkadunka som jag antar kommer att infinna sig. Kanske lite energi dunkas in i kroppen så att livsandarna vaknar? Alternativt kommer det att bli en sån stor ansträngning att jag inte ens orkar företa mig att gå till jobbet efter det…we’ll see, we’ll see…

5 kommentarer

No woman no drive

Jag hittade denna utmärkta video hos Svarten.se.

I lördags (26 oktober) genomfördes en protest i Saudiarabien emot det förbud som finns i landet för kvinnor att köra bil. Med dessa kvinnor i åtanke har en saudisk konstnär, tillsammans med några vänner, gjort en liten video – No Woman No Drive heter den. Jag tyckte den var lite söt så jag vill gärna dela med mig av den 🙂

ss

1 kommentar

Rasistiska myter

irm

Lämna en kommentar

Vet ni!!!

Varje dag när jag går till jobbet passerar jag denna reklamskylt. Det är ett skrädderi, som ”fixar allt”: de lagar kläder, skor och väskor, syr kläder (förstås), vässar saxar och knivar med mycket mera! Man kan inte beskylla invandrarna för att lägga stora pengar på aggressiv, strategisk marknadsföring. Skyltningen består utav två helt vanliga vita pappersark. De har använt en svart markeringspenna för textningen, på ena skylten börjar pennans styrka avta, och färgen skiftar mer i ljusgrå, vilket inte syns så bra på bilden. Pappersarken är sedan tejpade upp på konstruktionen som den sitter på; den vanliga plastrutan som skyddar mot vind och väta och brukar finnas på dylika reklamanordningar är helt oväsentligt och onödigt i deras smak, har jag förstått 🙂 .

Men jag tror det fungerar ändå. Det är som i den där Comviq reklamen, där ”billigt”, i mångt och mycket, räcker som argument. Att ‘spara en slant’ är något som ligger helt i tiden i dessa ekonomiska kristider, och då är det bland ”invandrarbutikerna” (som jag brukar kalla det) i myllret på Möllan man ofta kan lyckas med den strategin, tycker jag i alla fall :)!

Nu när jag läser den övre skylten inser jag att den har en något lugnande effekt på mig; om jag någon gång skulle tappa bort min bilnyckel (vilket inte är helt osannolikt när det gäller mig) så kan jag bara gå till den här butiken och plocka upp en ny – för den ringa summan av 19,00 kr! Helt suveränt! ….eller så kanske det snarare borde oroa mig, om jag tänker efter lite….

Den nedre skylten vet jag då inte vad jag ska tro om. Passerar man den snabbt så kan man dra slutsatsen att det är halva priset på skrädderitjänsterna….men det står ju inte det – det kan ju lika gärna vara så att de bara utför hälften av ‘skrädderiet’, så får man avsluta jobbet själv hemma? Well, well, det är tydligt hur viktigt det är att sätta ut rätt ‘enhet’, så som mattelärarna idogt påpekade när man en gång i tiden gick i skolan. Trots den fullständigt oproffsiga skyltningen kan jag inte hjälpa att jag charmas utav den, men nog tycker jag att de borde hyra in någon som kan det där med textning lite bättre, jag tro inte att man ska spara in på allt…eller vad tycker ni?

VET NI !!  –  Kanske den nya frasen inom reklambranchen?

reklam1reklamDe ser ut att ha anammat greppet ”det finstilta”. Jag har kämpat att försöka tolka strecken längst ned till vänster på skylten. Tydligen står det något där: det står ”upp till”. Vilket självklart är ett sätt att skydda sig från att behöva reducera alla priser till hälften, även om det väl är det som man vill att folk ska anta när de ser skylten. 🙂

6 kommentarer

Känner du till detta landet?

Sealand

Egen flagga, egen valuta, frimärken och nationalsång. Mikronationen Sealand, något större än en tennisplan, har till och med ett eget fotbollslag. Nu vill man satsa på turism.

Havsplattformen HM Fort Roughs som ligger i Nordsjön utanför Suffolk byggdes under andra världskriget, och ockuperades 1967 av Paddy Roy Bates. Han drev då en piratradiostation och ville komma undan de brittiska sändningsreglerna.

Utnämnde Sealand till egen nation

Bates utnämnde så småningom plattformen till en egen nation: Principality of Sealand och krönte sig själv till statsöverhuvud, Prince Roy I.

1978 stormades plattformen av den tyska advokaten Alexander Achenbach, som tog Bates son som gisslan och försökte ta makten över Sealand. Roy Bates lyckades återta plattformen men Achenbachs grupp anser sig fortfarande vara de rätta ledarna på ön och driver en ”exilregering” från Tyskland.

Falska pass och adelstitlar

Då Paddy Roy Bates dog förra året ärvdes tronen av hans son Michael, men han bor i Essex på fastlandet. Principality of Sealand har i dagsläget bara en enda invånare, en vaktmästare som bor på plattformen, skriver Huffington Post.

Förra året deklarerade Sealand att man vill satsa på turism, men än så länge består landets inkomstkälla främst av försäljning av muggar och t-shirts på nätet. Man säljer även adelstitlar. Faktum är att vem som helst kan bli hertig eller hertiginna av Sealand – till ett pris av 320 dollar.

Falska Sealandpass finns till salu och har dykt upp i kriminella sammanhang. Bland annat figurerade ett av dem i utredningen av mordet på modeprofilen Gianni Versace 1997. Sealand hyrdes under en kort period av dataföretaget Havenco, som skulle använda plattformen för att skapa en fristad för datainformation.

HÄR FINNS SEALAND, för de som vill besöka det exotiska landet!

Fakta Sealand
Yta: Cirka 200 kvadratmeter
Höjd över havet: Plattformen vilar på cirka sju våningar höga betongfundament, åtta meter i diameter.
Statsskick: Furstendöme.
Valuta: En Sealändsk dollar motsvarar en amerikansk dollar.
Invånare: Har varierat genom åren. Nu bor en person i Sealand.
Officiell hemsida: www.sealandgov.org

1 kommentar

Smeknamn genom tiderna

Untitled-2

Just det, vad är ditt smeknamn? Man får smeknamn på gott och ont.  När smeknamn tilldelas så vill man helst att de ska göra det av hjärtliga orsaker, eventuellt kan man acceptera humoristiska sådana. Men alltför ofta läggs ett negativt ‘epitet’ som smeknamn och det kan ibland vara mer eller mindre kränkande. Idag är det väl mest skolbarn som ger varandra dylika namn, och då brukar det oftast vara av just den negativa sorten, i rent mobbningssyften. Det är lite trist tycker jag att dessa ‘binamn’ har försvunnit i vårt språk, men det är väl för att folk känner varandra alltför lite. Mina föräldrar brukar hänvisa till idel figurer i deras barndom så som ; Tullbergs-Hanna( Hanna ifrån Tullberget), KrigarNina( hon hette Nina Krigsman) och många många fler. Jag kan inte komma på fler just nu men min mamma har mååånga epitet. Om hon säger att någon ”går som a’ Krigar-Nina” då vet man att personen går med väldigt krokig rygg – då hon tydligen var en gammal kvinna med väldigt böjd rygg. Om man ”är klädd som a’ Tullbergs-Hanna”, ja då är det bara att gå och byta kläder, för då ser man inte riktigt klok ut, i klädväg i allafall….så pass har man hunnit lära sig genom åren om de gamla figurer som rörde sig på landsbygden i Adak!

Här är lite historia om smeknamn.

Förr

Under 1400-talets slut var Stockholm, som i princip enbart upptog holmen som idag kallas för ”Gamla Stan”, omgärdad av en mur. Detta då Stockholm var en strategisk borg och fästning och därför behövde skydda medborgarna med en ordentlig mur. För att komma in i staden måste man passera en av dess fyra portar. Stockholm var vid denna tid en ‘storstad’, där det flesta, som vid tiden ansågs var attraktivt fanns tillgängligt så många flyttade dit. Det blev tillslut trångt om utrymmet innanför stadsmurarna, så varenda mit och skrymsle utnyttjades.

Man lät de övre våningarna skjuta utanför undervåningarna, så personer som bodde mitt emot varann, på övre våningen, kunde nästan ta varandra i hand tvärs över gatan. Här och där ledde till och med en täckt gång från ett hus till ett motliggande, som ett tak över gatan. Jag det var oerhört trångt, och stadens medborgare förlorade mycket ljus och luft på det sättet. Men garanterat kända alla varandra rätt så väl, när man levde så tätt intill, instängd och allt. Men hur ljuvligt det än på det hela taget kunde ha känts att ty sig ihop så där, så blev det nog rätt så prövande för grannsämjan.

Den rikedom på öknamn som man kan hitta i handlingar ifrån denna tid, är inget gott tecken. Som betecknande för tiden må följande ‘blomstersamling’ ur Stockholms stads skatteböcker från medeltiden förtjäna en plats.  En del öknamn syftar tydligt på vederbörandes utseende eller särskilda svagheter, en del på någon betänklig handling som han eller hon begått:

Anna med inga händer                                  Skitna Gertrud syltakona
Skitna Anna                                                   Ingrid tjuvafinger
Påfågels-Anna                                              Jon småpenning
Birgitta rödnacken                                         Karin höknippan
Birgitta smörpundet                                      Lars porsöl
Birgitta gammal örtug                                   Margit munkaräckja(=munkbädd)
Elin håll i hand                                              Matts fjäderhatt
Erik näsabit                                                   Nils klunkfot
Gertrud vita katten                                        Raval med röda håret
Hans krokfot                                                 Skitet smör

Det var ofta fallet, som i det sista exemplet (Skitet smör), att man helt kastade bort det verkliga namnet och använde sig uteslutande av öknamnet, som alltså måste ha varit mycket bekant bland stadens borgare. Som perentes kan det vara av intresse att veta att samtliga av ovan nämnda kvinnor är upptagna som skattebetalare, de ska alltså ha haft någon näringsverksamhet, vars art inte är angiven, men om vilken man kanske kan våga sig en gissning!

[Men om de nu var s.k. ‘beryktade kvinnor’ så var det förbjudet för dem att ”bära gull, silver, hermelin, gråskinn eller koralleband, fruedräkt eller stärkta dok, att köpa malt och utmångla öl, att locka till sig andras hjon mm.” Överträdelser straffades med ris vid stupan och förvisning ur staden.]

När det gällde öknamn bör det dock observeras att själva namnförhållandena under medeltiden verkligen inbjöd till tillämpning av förtydligande binamn på deras äkta hälft. Släktnamn var nämligen sällsyntheter och förekom så gott som uteslutande bland adeln. Och man måtte för övrigt inte ha varit så värst finkänslig av sig heller, att döma av att man kan få se personer i brev och offentliga handlingar från medeltiden själva benämna sig som:

Johan Langanesa, Magnus Getaskalle, Petter Rumpa, Petter Skägglös, Sven Surubeen, Ödbjörn Ödskalle osv… ännu betänkligare förefaller det, när en väpnare på 1400-talet skriver sig Nils Ruffare, en häradshävding Jöns Mutare, eller när en länsman av sin egen dotter i hennes köpebrev upprepade gånger kallas Bengt Horekarl. Mest berodde väl öknamnens klang på vem som sade det och hur det sades, men det sades i alla fall!

Seden att bilda öknamn är nog ungefär jämngammal med människosläktets talförmåga och sinne för humor. Inom litteraturen möter vi den redan i de isländska sagorna bland namn som Tord Istermage och Torolv Lusaskägg.

På 1600-talet tycks man ha gripits av någon särskild iver att på rättslig väg utrota den fula vanan, för man finner att häradsrätterna ofta är upptagna med rannsakningar om ”de hiskelige vedernamn, som nu gängse äro”, och att kvinnor som ej kunnat ”styra sin dravelsmun” utan bevisligen – månne oftare än männen? – gett upphov till öknamn och dömts till förvisning ut ur häradet, om inte deras män överlämnat 2 eller 3 oxar som garant och löfte för att dennes fru ”ej vidare slikt munbrak öva skulle” !! De medeltida rättshandlingarna vittnar om att man den tiden alltför ofta inte stannade vid att, som det står i rullorna; ”bullra mycket med munnen”, utan ordväxlingen övergick lätt till hugg och slag.

Nedan: Stockholm stad på 1500-talet.

sthlm

Idag

Inom idrotten kan vi se att förr var man inte sena med att ge varandra smeknamn som var av varierande fantasifullhet. Fram till slutet av 1960-talet var allmänt kända smeknamn nästan mer regel än undantag. Därefter har det tunnats ut betydligt, även om Peter Forsberg (Foppa) och Mats Sundins (Sudden) smeknamn stannat i folkminnet. Orsaken anses främst vara att både idrotten i sig och mediebevakningen har blivit betydligt proffsigare under senare decennier, vilket har gått ut över den personliga ton som tidigare fanns.

Nog var det vassare och roligare förr. Visserligen hade många ett binamn som påvisade härkomst, ex.vis fotbollsspelaren Gösta ”Knivsta” Sandberg och längskiddåkaren Erik ”Kiruna-Lasse” Larsson. Men en mer ansenlig mängd smeknamn hade sitt ursprung i en blandning av humor, finurlighet och förmodligen internjargong. Bland annat bar ishockeyspelaren Gösta Blomqvist smeknamnet ”Vicke-Hallon” och fotbollsspelaren Arne Selmosson lystrade även till ”Månstrålen”. En del smeknamn blev till och med så välanvända och inrotade att de ledde till ett fastslaget namnbyte vis pastorsexpeditionen. Sven Johansson blev Sven Tumba, backhopparen Sven Eriksson blev Sven Selånger och tvillingbröderna och ishockeyspelarna Hans och Stig Andersson tog sig efternamnet Tvilling.

Så kan det gå till att få sig ett smeknamn:

Trestegshopparen (sedermera även nöjeskung på Nalen) Gustav ”Topsy” Lindbom ledde en gång jakten på en cirkuselefant som hade smitit. Elefanten hette Topsy.

Tyngdlyftaren Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren skrek alltid ”hoa-hoa” när han skulle lyfta skivstången under tävlingarna. Uttrycket fick han från en bok om japansk andningstekning.

Ishockeyspelaren Hans ”Virus” Lindberg var liten och motståndarna tyckte att han var ettrig som ett litet virus som aldrig gav sig.

Fotbollsspelaren Sune ”Mona-Lisa” Andersson; en journalist skrev att han ahde ett leende som MonaäLisa och många tyckte att han hade ett outgrundligt ‘pokerface’.

Fotpollsspelaren Bengt ”Fölet” Berndtssons löpstil ansågs av publiken påminna om ett icke årsgammalt hästdjur.

Ishockeyspelaren Anders ”Masken” Carlsson smet som 13-åring iväg för att bada innan en träning var slut. De andra tyckte att han maskade…

Boxaren Anders ”Lillen” Eklund fick sitt smeknamn eftersom han helt enkelt var så stor.

Gösta ”Snoddas” Nordgren, bandyspelare och sedermera även sångare; hans pappa Kalle var fiskhandlare, men sålde även kondomer och kallades för ‘Gummi-Kalle’. Sonen Gösta var ofta med sin pappa på jobbet och fick först smeknamnet ‘Gummisnodden’.

Erik ”Myggan” Eriksson, kulstötare, diskuskastare och tyngdlyftare. Då han var så ovanligt kraftig och stark liknade kompisarna honom vid en liten insekt.

Hockeyspelaren Leif ”Blixten” Henriksson var enormt snabb och svårstoppad på skridskorna.

Nils ”Dubble-Nisse” Nilsson, hockeyspelare, vars smeknamn är uppenbart – ‘Nils’ i både för-och efternamn.

Ishockeyspelaren Hans ”Stöveln” Öbergs pappa var storbonde och köpte ett par stövlar till sin son. De andra grabbarna i trakten hade inte sett något liknande skodon och snart var binamnet givet..

Nedan: Fölet

fölet

Nedan: Snoddas

snoddas

Nedan: Hoa-hoa

hoa2000

 Bland annat ur Svenska folkets underbara öden

Tidningen Land

Lämna en kommentar

Kriminellt rolig!

Det har inte alltid varit lätt att vara komiker i det här landet. De äldre läsarna kanske minns Thor Modéen? Han är en av de få komiker i landet som fått domstolsbeslut på att vara för rolig. Det var 1934 som han och en annan komiker vid namn John Wilhelm Hagberg uppträdde i en juldagsmatiné på Sportpalatset i Stockholm. 

En åskådare som kom att kalla sig ”Vän av ordning och konsekvens” polisanmälde de båda. Enligt paragraf 13 i Ordningsstadgan blev de bötfällda och ålagda att betala 75 kronor(2 249 kr omräknat i dagens penningvärde) för att de hade varit för roliga. Speciellt Thor Modéen hade åthutats för att han bar en ”på tok för rolig hatt”. Det fick inte vara för roligt nämligen, på s.k. ”större helger”.

 

Det är inte illa att som komiker få svart på vitt, av ordningsmakten dessutom, att man är en rolig rackare. 

modeen

Lämna en kommentar

Ett argument för he

he_top

Jag lånar Samuel Stenbergs inlägg där han iklär sig rollen som lokalpatriot och slår på bloggen ett slag för Norrlands största bidrag till den svenska kulturen sedan Jägarna – ordet he. Vad är det egentligen? Exakt varför är det så fantastiskt? Och skulle det verkligen behövas som ett rikssvenskt ord?

Av alla de ord vi norrlänningar använder skulle jag hävda att he är det allra bästa. Det är så pass bra, så pass användbart, att det utan tvekan skulle platsa i finrummen som ett rikssvenskt ord.

Vad betyder he? Är du hyggligt bekant med engelskan vet du att engelsmännen har ett himla finurligt litet ord i sitt register som heter put. Put brukar översättas till sätta, ställa, lägga på svenska. Det kan betyda något av dem beroende på situationen och vi har ingen svensk motsvarighet, inget ord som uppvisar samma flexibilitet. Det gör det lite lurigt för oss att välja svenskt ord om vi översätter från engelskans put, men desto lättare att välja när vi använder engelska. Ska jag sätta, ställa eller lägga saken? Spelar ingen roll – jag skriver eller säger helt enkelt put!

Som norrlänning har jag dock inte riktigt den här problematiken i tal. I Norrland har vi nämligen en exakt motsvarighet till put: ordet he.

He är kort sagt ett fantastiskt ord. Det är put, fast på svenska. Att he något innebär att man sätter, ställer eller lägger något, och exakt vilket spelar inte så stor roll. Det blir en sorts ospecificerad placering eller förflyttning av ett objekt. ”He boken på bordet” blir exempelvis en uppmaning till att lägga eller på annat sätt få boken att befinna sig på bordet. Oavsett om man kastar dit boken eller beordrar hunden att bära dit den har man hett boken på bordet.

 ”He dä onna!!” [=flytta undan dig från spåret annars kör jag på dig och då kommer du att få väldigt ont”]

Faktum är att he till och med är bredare än put, då det även kan betyda flytta, enligt min erfarenhet. När jag kommer i hejdundrande fart i skidspåret och märker att framfarten blockeras av en sällsynt långsam motionär, skulle en naturlig (men kanske aningen fräck) uppmaning kunna vara ”he dig ur spåret!” En mor som tröttnat på att dottern sitter uppe halva natten framför Facebook skulle också barskt kunna uppmana henne att he sig i säng.

He är alltså mångsidigt och flexibelt. Böjningen ser i all sin enkelhet ut som följer: grundform är att he, sedan följer her, hedde, har/hade hett. Ordet fungerar även utmärkt i de mer luriga formerna presens particip (heende) och perfekt particip (hedd), även om det är sällan heende skulle komma till användning eftersom ordet då syftar till exakt den stund när någon her någonting. Men oavsett: he är ett komplett ord som utan tvekan skulle kunna smälta in bland alla fina, ”riktiga”, svenska ord. Det är enkelt att uttala, enkelt att stava, enkelt att begripa.

Så, ska he in i rikssvenskan? Det är klart – det är ju bara att he in det!

Lämna en kommentar

Med Morakniv och sunt förnuft

nej

1 kommentar

Roliga akronymer

4 kommentarer

International Holocaust Cartoon Contest

Jag är visserligen sju år sen med detta inlägg, men kan ju skylla på att jag inte hade blogg på den tiden. Men jag tycker ändå att man kan återuppmärksamma nedan lilla gemytliga historia:

International Holocaust Cartoon Contest var en teckningstävling sponsrad av den iranska tidningen Hamshahri. Det var ett led i ett kritiserande utav vad man kallade ”det västerländska hyckleriet om yttrandefrihet”. Evenemanget arrangerades som svar på Jyllands-Postens Muhammadteckningar och för att utmana den västerländska beskrivningen utav Förintelsen.

Förkämpen för yttrandefriheten, Rose Flemming (kulturell redaktör för Jyllands-Posten), sa den 8/2 2006 till CNN: ”Min tidning försöker etablera kontakt med den iranska tidningen Hamshahri, för att vi tänker publicera karikatyrerna samma dag som de publiceras”. Senare samma dag sade dock tidningens redaktör samt chefredaktör att  Jyllands-Posten inte under några omständigheter kommer att publicera Förintelsekarikatyrerna. Då vet vi i alla fall vart yttrandefrihetens gräns är, och det var väl det vi alla också visste, och något som ovan nämnda tävlingsarrangörer också fick bevisat.

Den 14 februari 2006 drabbades tidningen Hamshahris hemsida av en överbelastningsattack. Samtidigt blev Irans utbildningsministeriums och två stora iranska bankers, Sepah Bank och Refah Bank, webbplatser oåtkomliga.

Sex av de minst kontroversiella karikatyrerna från The International Holocaust Cartoon Competition publicerades senare av danska tidningen Dagbladet, efter att redaktören sökt och fått tillstånd ifrån den högsta rabbinen i Köpenhamn, och tre andra teckningarna blev senare omtryckt i Jyllands-Posten.

Jag undrar bara vilken högste imam i Köpenhamn som chefredaktören på Jyllands-Posten rådfrågade om tillstånd innan de publicerade Muhammedkarikatyrerna? Vilken respekt vissa får, medan andra förödmjukas under yttrandefrihetens namn…

DerkaouiIranWinner

Vinnarbilden: av Abdellah Derkaoui

 

nr2

På andra plats, ovan: av Carlos Latuff

00special_award_naji_benaji_morocco_4_

Special price: Naji Benaji

,

1 kommentar