Arkiv för kategorin iran

30 år tillbaks vs idag

 

Hittade denna information idag på nätet som jag tyckte var informativ och värd att dela med sig av. För omvärlden att fundera lite över, orkar inte översätta:

Greatness of Iran 

30 years back student population was 170,000 and now, after 30 years it is more than 3 million.

30 years back the population of university teachers was 5000 and now, after 30 years they are more then 80 thousands

30 years back total number of universities 28 and now after 30 years there are more than 120.30 years back number of female universityteachers was 1000, and now after 30 years they are more than 12,000.

30 years back scientific articles coming from Iran was 300, and now after 30 years they are more than 22,000

30 years ago the population in Iran was 35 miljon, now it is 78 miljon

Science matrix from Canada has mentioned that Iran’s scientific progress is 11 times higher when compared to world countries.

Soon Iran, with this progress, will be fourth in the world in scientific articles.

92% of villages have electricity, water and school.

15 kommentarer

FN vände Israel ryggen denna vecka – stor händelse, ingen rapportering…

Erin Pelton, USA:s taleskvinna för FN-delegationen, säger att Ahmedinejad använt de senaste dagarna till att spruta ur sig paranoida teorier och frånstötande skymfar mot Israel”. Hon sade att det är ”särskilt olyckligt” att Ahmadinejad ska tala på den judiska högtiden yom kippur. Så USA valde att bojkotta hans tal – som vanligt. Orsaken är alltså hans paranoida teorier…bland annat. 

När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu behandlade den församlade skaran av delegater från hela världen, som barn – med sin oerhört barnsliga presentation (den var säkerligen avsedd som hånfull mot de närvarande) – då satt USA minsann och blinkade kärt mot honom – medan han ”sprutade ur sig paranoida teorier” om Iran. Däremot stannade alla andra västländer kvar, för första gången någonsin, när Ahmedinejad talade. Detta borde vara en stor nyhet, men av detta nämns dock inget i nyhetsrapporteringen.

____________________________________________________________________________________________________________

Israels Benjamin Netanyahu talade alltså i FN:s generalförsamling i veckan och verkade inspirerad av karikatyrerna Road Runner, Glenn Beck och pastor Gene Scott. Den bisarra, tillsynes handritade, ”bomben” i ena handen kompletterades med den röda markören i en annan: Bibi, stor karl som han är, hotade med att dra sina egna gränser och röda linjer: Han behöver inte amerikanerna.

Sist någon stod i FN:s generalförsamling och gjorde en av dessa amatörmässiga presentationer, gick USA i krig. Stackars Colin Powell skulle komma att ångra sitt tal den 5 Feb 2003 där han lade ut den ena överdriften och lögnen efter den andra, vilka senare ledde till USA: s krig mot Irak. Som Powell uttryckte det två år senare, ”Jag var den som presenterade det på uppdrag av USA till omvärlden, och det kommer för alltid att vara en del av min last. Det var smärtsamt. Det är smärtsamt nu.”Bibi är dock inte en person som ber om ursäkt. Hans skroderande är av den icke-stridande sorten, ivrig att skicka andra till krig, ivrig att andra ska smaka krigets misär.

Vad var nu Netanyahus argument mot Iran? Att Iran är nära att ha en atombomb. Detta är en gammal sång från Bibi. År 1992, som ledamot i Knesset, förutspådde Netanyahu att Iran var ”3-5 år” från ett kärnvapen. Han hade fel 1992, och han har fel nu. Ta fallet med det Internationella Atomenergiorganets (IAEA) senaste rapporter om Iran. Generaldirektören för IAEA försåg IAEA:s styrelse med en rapport den 30 augusti 2012. Om man har möjlighet att komma igenom den byråkratiska och formalistiska mångordigheten, får man fram de två viktiga meningarna:

(1) att IAEA är säker på ”frånvaron av odeklarerat kärnämne och aktiviteter i Iran” (“the absence of undeclared nuclear material and activities in Iran”), och

(2) att IAEA kan ”konstatera att alla kärnämnen i Iran sker inom fredliga verksamhetsområden.”(“conclude that all nuclear materials in Iran is in peaceful activities.”) 

Enligt IAEA:s standard har Iran inte dirigerat om dess material till kärnvapenanvändning. Med andra ord kvarstår Iran på rätt spår med ett program som president Eisenhowers administration kämpat för, Atoms for Peace (från hans tal till FN: s generalförsamling 1953).

Man kan fråga sig vad den verkliga orsaken till motviljan mot Irans kärnvapenprogram egentligen är? Det är verkligen inte en frågan om ett kärnenergiprogram enligt NPT:s (icke-spridningsavtalet) regler och med IAEA: s inspektioner. Det finns ingen rök här, inte heller eld. En uppriktig och ärligt genomläsning av IAEA: s material visar att det finns mycket liten risk att Iran är nära, eller ens är intresserade av, ett kärnvapenprogram. Samtidigt, utanför NPT och utanför IAEA: s inspektioner har Israel redan ett kärnvapenprogram även om den inte har, enligt sin egna standard, infört kärnvapen i regionen.

Det verkliga skälet är inte huruvida Iran kan ha ett kärnkraftsprogram (eller till och med kärnvapen), utan vem som kan göra ett. Fyra länder har kärnvapenprogram utanför NPT: Indien, Israel, Nordkorea och Pakistan. Tre av dem är USA: s allierade och en av dem smög sig in under gränsen när ingen såg (USA var då besatt utav Irak). Iran kan/får inte ha ett kärnkraftsprogram eftersom, frå vi höra, de kan omdirigera det till ett vapen – och eftersom det hotar sina grannar. Detta är en legitim rädsla, men detta bör inte vara specifikt bara för Iran.

Man glömmer att Kuba under sex decennier har levt med rädslan av förintelse, den politiska klassen i USA har under dessa decennier, rutinmässigt och nonchalant, avkunnat dödsdomar på den belägrade ön. Frågan om ett ”existentiellt hot”, som israelerna uttryckte det, har legat över Kuba utan att något ögonbryn höjts i Washington. Principen i detta arbete är inte längre att länder som hotar deras grannar inte ska ha kärnvapen. Poängen verkar vara att allierade till USA/Israel är godtagbara, icke-allierade är oacceptabla. Detta är inte en principiell invändning mot Irans nukleära politik, men en politisk.

Om Israel menade allvar i principen om ett kärnvapenfritt Mellanöstern skulle de omedelbart skriva under det viktigaste förslaget i dagens FN:s generalförsamling hittills: när egyptiske presidenten Mohammed Morsi krävde inrättandet av en kärnvapenfri zon i regionen i slutet av 2012. Problemet är att Morsis förslag kommer att blockeras av två makter: USA och Israel.

En kärnvapenfri zon skulle innebära att USA inte skulle kunna ta sina kärnvapen till sina baser i Mellanöstern och inte heller använda utarmat uran i de vapen som deras fartyg bär i viken. ”Den enda lösningen är att bli av med kärnvapen”, sa Morsi, ”och alla massförstörelsevapen.” Men ”vi betonar rätten för alla länder i regionen till en fredlig användning av kärnenergi inom ramen för NPT, med ett åtagande att fullgöra sina skyldigheter i detta avseende och ge nödvändiga garantier till länderna i regionen för att undanröja alla tvivel kring deras avsikter. ”

Morsi s förnuftiga förslag begravdes dock under luddig information i de amerikanska medierna, som koncentrerar sig mer på Ahmadinejads upptåg (även om han var okaraktäristiskt dämpad i år) och på Bibi Netanyahus grundlösa hot. I FN-stadgan betonas att dess roll är att kämpa för nedrustning, inte bara förebyggandet av konflikter. FN stadgan är dock idag närmare Allen Ginsbergs råd till USA angående atombomber (i Howl), vilket speglas i den cyniska användningen av deras kammare av Colin Powell under 2003 och nu Netanyahu, 2012.

Counter punch.org

Ten years before his “red line” speech at the United Nations last week, Prime Minister Benjamin Netanyahu appeared before the United States Congress and called for bringing down Saddam Hussein before he developed nuclear weapons.

“There is no question whatsoever that Saddam is seeking and is working and is advancing towards the development of nuclear weapons – no question whatsoever,” Netanyahu, then a private citizen, told the House Committee on Oversight and Government Reform on September 12, 2002. “And there is no question that once he acquires it, history shifts immediately.”

Lämna en kommentar

Iran vs Israel: Vad media vill att du ska glömma

Medier har alla gemensamt fått order att hålla fokus på Iran, oavsett vad som händer i världen och vad andra gör.

Här är en resumé av vad de försöker få dig att glömma …eller att inte känna till:

1. Rose Gottemoeller, biträdande statssekreterare och Washingtons främsta kärnvapenförhandlare, bad Israel att underteckna icke-spridningsavtalet. Israel vägrade.

2. FN antog en resolution som uppmanar Israel att underteckna icke-spridningsavtalet och att underkasta sig deras inspektioner. Israel vägrade.

3. IAEA bad Israel att underteckna icke-spridningsavtalet och att underkasta sig deras inspektioner. Israel vägrade.

4. Irans formella anmälan till IAEA av de planerade bygget av en backup bränslestavanläggning, understryker att Iran följer reglerna inom icke-spridningsavtalet, ett avtal Iran har undertecknat.

5. Iran tillåter IAEA att inspektera alla deras anläggningar.

6. I motsats till vad som sagts – för att rädda sitt egna ansikte, verkar det som att USA och Israel båda överrumplades av Irans tillkännagivande av en planerad anrikningsanläggning underjord (för att undvika att bli bombade). Resonemanget är enkelt. Hade USA eller Israel meddelat förekomsten av Irans nya anläggning innan Iran meddelat IAEA, skulle det sedan ha satt Iran i en försvarsställning. Som det är nu, verkar USA och Israel försöka ta igen bakslaget (att Iran visar sig ärlig), vilket kastar många tvivel på sanningshalten i Israels anspråk på att de ”vet” att Iran är en kärnvapenhot.

7. IAEA och alla 16 amerikanska underrättelsetjänster är enigt överens om att Iran inte bygger och inte har kärnvapen.

8. År 1986, blåste Mordachai Vanunu i visselpipan och lämnade ut fotografier som visar Israels hemliga kärnvapenfabrik under reaktorn vid Dimona.

9. Israel drev samma anklagelser mot Irak som de gör mot Iran idag, vilket ledde fram till Israels bombning av kraftverket vid Osirak. Efter invasionen 2003, undersökte internationella experter ruinerna av kraftverket vid Osirak men hittade inga bevis för en hemlig vapenfabrik i spillrorna.

10. FN hade precis släppt Goldstonerapporten, en svidande rapport som anklagar Israel för 37 specifika krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Gaza. Israel har fördömt rapporten som ”anti-semitiska (även om domare Goldstone själv är judisk), och USA blockerade rapporten från att hänvisas till i krigsförbrytartribunalen i Haag, vilket gör den amerikanska regeringen till medbrottslingar.

11. Avslöjande dokument visar inte bara att Israel har kärnvapen, utan de försökte faktiskt att sälja några till apartheid Sydafrika. Vem som mer Israel har närmat sig för att sälja kärnvapen till förblir ännu en oställd fråga.

12. År 1965 stal Israel över 100-300 kilo anrikat uran från USA.

13. Hemligstämplade dokument, från den tidigare sydafrikanska regimen, visa inte bara att Israel har haft kärnvapen i årtionden, men har även försökt att sälja dem till andra länder!

Trots all of the above, är det ingen – särskilt ingen politiker – som ställer Israel till svars för att de inte tillåter inspektioner. Om yttrandefrihet och det fria ordet verkligen existerar på denna sida halvklotet borde väl NÅGON politiker gå hårt åt Israel…men det verkar inte vara tillåtet. För annars skulle nog väldigt många lufta sina åsikter högt. Man ”vågar” att kritisera och brösta sig gentemot Iran i talarstolar världen över när det gäller deras kärnprogram, (och det kan dom få göra om de vill) men inte ett ljud dryftas när det kommer till Israel i samma fråga. Hur kan det komma sig?! Var är allmänmedias journalister, som söker ”sanningen”? Vågar inte dom heller skriva något, eller har de helt enkelt ingen åsikt i frågan? Om de inte vågar – vad är dom rädda för?!

1 kommentar

Sverige hjälpte USA att bomba Bagdad

Samtidigt som Göran Persson fördömde USA:s anfall på Irak hjälpte militären USA med information om bombmål i Bagdad. Foto: Suvad Mrkonjic

Samtidigt som Göran Persson fördömde USA:s anfall på Irak hjälpte militären USA med information om bombmål i Bagdad.

Den politiska smutsiga byken är välkänd, men vi svenskar tror alltid att just VÅRA politiker – bara våra, de svenska hederliga politikerna – inte alls kör med dubbelspel. ALLT de säger till oss, medborgare med rättigheter att gå till valurnorna vart 4:e år, är precis rätt och riktigt och det enda de gör. Men så är det ju inte förstås. Visserligen kommer oftast sanningar fram tillslut, så är det ju med lögner. Problemet är att de kommer fram alldeles för sent, och oftast vid tillfällen då sanningen inte gör någon större skillnad, folket bryr sig inte längre.

Jämt och ständigt hör man representanter för regeringar, eller organisationer, som fördömer angrepp mot folk och länder men i verkligheten så applåderar dom, oftast för att de själva har ett finger med i spelet.

Den socialdemokratiska regeringen var under 2002 och 2003 först försiktigt positiv till en invasion av Irak, men uttryck­ligen bara om kriget sanktionerades av FN.

Efterhand växte protesterna inom det socialdemokratiska partiet mot USA:s anfallsplaner.

Både dåvarande utrikesminister Anna Lindh och statsminister Göran Persson blev efterhand alltmer tydliga i sin kritik av USA.

Anna Lindh upprepade i flera sammanhang den svenska regeringens linje.

– Endast FN kan fatta beslut om att anfalla Irak, slog hon fast flera gånger.

Något FN-beslut kom aldrig, men det blev ändå en invasion som inleddes den 20 mars 2003.

Persson kritisk mot anfallet

Dagen efter stod Göran Persson i riksdagen och fördömde med hårda ord USA:s beslut att anfalla Irak:

– Angreppet är av flera skäl olyckligt och allvarligt. För det första har detta agerande inte stöd i internationell rätt.

Och:

– Till skillnad från USA kan Sverige inte se annat än att ett militärt angrepp på Irak utan stöd av beslut i säkerhetsrådet strider mot folkrätten. För detta ska USA och dess allierade kritiseras.

Göran Persson tillade:

– Och allra viktigast, innebär krig alltid ett ohyggligt mänskligt lidande. Kvinnor och män, barn och gamla kommer att skadas, dödas eller drivas på flykt. Oavsett vem eller vad som utlöser våldet innebär krig alltid samma djupa tragedi. Det som nu händer är därför förfärligt ur mänsklig synvinkel och en allvarlig försvagning av världssamfundet.

Men av dokumentet med underrubriken ”GENERAL TARGET DESCRIPTION(U)”framgår att svenska militära underrättelsetjänsten hjälpte USA med information om tänkbara bombmål inne i Bagdad.

Handingen har utlämnats av US Central Command, alltså USA:s militära högkvarter, på begäran av Expressen.

Svenskbyggda bunkrar

Dokumentet visar att amerikansk militär preliminärt utsett en av flera svenskbyggda bunkrar i Bagdad som tänkbara mål inför de massiva missilattacker som inleddes den 20 mars 2003.

Anledningen till USA:s intresse för bunkern, som officiellt var ett civilt skyddsrum, var att amerikansk militär misstänkte att den också kunde användas av irakisk militär eller landets ledarskikt.

I dokumentet som US Central Command lämnat ut till Expressen står det i klartext att USA fått information om de svenska bunkrarna genom ”intelligence exchanged with Sweden and the U.S.” – det vill säga underrättelseutbyte mellan Sverige och USA.

Expressen avslöjade förra hösten att det fanns uppgifter om att amerikansk militär expertis var i Sverige på ett hemligt besök månadsskiftet januari-februari 2003, då en hög officer vid Must ska ha hjälpt dem att samla in information om svenska bunkrars konstruktion.

Läs vidare på Expressen.se

Det ska bli intressant när sanningen rullas upp om hela 11 september – för det kommer att hända. Men jag tror att det dröjer lite längre än 10 år, tyvärr. Men över huvud taget så pågår det så jäkla mycket smutsspel just nu i världen, där alla västländer ( i allians ) har med ett finger, ett ekonomiskt sådant. Men tyvärr är det inte så pass tydligt att alla tror på en när man säger det. Man tror att de krig som pågår bara handlar om det som de krigförande länderna säger att det handlar om, för det är också det som media förmedlar. De handlar om att ta ”fred, frihet och demokrati” in i länderna…sure, inget land med dollartecken för ögonen gör en stor ekonomislukande insats i ökenländer för något annat än egen vinning. Abolut inte. De skiter fullständigt hur folk har det där, det ser man ju tydligast i västvärldens omhuldande om Saudiarabiens regenter, där alla pengar går till en eller två familjer, medan resten av landet lever i misär och elände.

Alla andra länder, de s.k. Alliansfria Staterna (NAM), har haft en gigantisk konferens under veckan som gick. Konferensen pågick i Teheran, Iran. Det är en av de största konferenser som pågått i år, där har samlats representanter (presidenter och ministrar/ till och med FN:s Ban Ki-Moon var där) från näst intill ALLA länder i världen för att diskutera världssituationen. De levererade många förslag på lösningar i många konflikter. De har hållit fantastiska tal, som inget återgetts i media – i alla fall inte i svensk dito. Varför, undrar man ju?! De Alliansfria Staterna är betydligt fler än Alliansstaterna (som i huvudsak utgör västländerna). Är verkligen inte en enda tidning i Sveriges avlånga land intresserad utav vad länderna i s.k. tredje världen har för åsikter och planer inför framtiden?! HUR är det möjligt….? Det är något som tål att tänkas på.

2 kommentarer

Inuti Daraya – hur ett misslyckat fångutbyte förvandlades till en massaker

Från Syrien rapporterdes för 5 dagar sedan, om en ny massaker i en förort till huvudstaden Damaskus. Enligt en del uppgifter ska 200-300 människor ha dödats under de allra senaste dagarna i staden Daraya, strax sydväst om Damaskus. Den första journalisten från väst som trädde in i staden efter massakern, vilket var dagen efter massakern, skrev en artikel om det han såg. Jag har översatt den nedan, jämför gärna med länkarna ovan:

Efter massakern i Daraya i Syrien, är staden numera en plats för spöken och många frågor, vilka ekade i dånet av exploderande granater och sprakande skottlossning igår, när några av stadens återvändande medborgare talade om död, misshandel, utländska ”terrorister”, och att begravningsplatserna för deras slaktade familjemedlemmar, är hemsökta av krypskyttar.

De män och kvinnor som vi kunde prata med, två av vilka hade förlorat nära och kära under Darayamassakern för fyra dagar sedan, berättade en historia som skiljer sig från den version som upprepats i resten av världen: deras historia var en berättelse om att den Fria Syriska Armén (FSA) tagit gisslan och desperata fångutbytesförhandlingars uppstod mellan beväpnade regimmotståndare och den syriska armén, innan president Bashar al-Assads regeringsstyrkor stormade in i staden för att återta den från rebellernas kontroll.

Officiellt har inga såna samtal mellan fiendestyrkor omnämnts. Men höga syriska officerare berättade för The Independent hur de hade ”uttömt alla möjligheter till försoning” med dem som höll staden, medan invånarna i Daraya sade att det hade varit ett försök från båda sidor för att ordna ett utbyte av civila och icke tjänstgörande soldater – uppenbarligen kidnappade av rebeller på grund av dess familjeband till regeringsarmén – med fångar i arméns förvar. När dessa samtal bröts samman, avancerade  armén in Daraya, sex miles från centrum av Damaskus.

Att igår vara det första västerländska ögonvittnet i staden var lika frustrerande som det var farligt. Kropparna av män, kvinnor och barn hade naturligtvis flyttats från begravningsplatsen, där många av dem hittades, och när vi kom i sällskap av de syriska trupperna på den sunnimuslimska begravningsplatsen – delad utav huvudgatan genom Daraya – öppnade krypskyttar eld mot soldaterna, och träffade baksidan av de gamla bepansrade fordonen där vi gjort vår flykt. Vi fick dock möjligheten att prata med civila, utom hörhåll för syriska tjänstemän – i två gånger i säkerheten utav deras egna hem – och deras berättelse om förra lördagens dödsmassaker på 245 män, kvinnor och barn tyder på att grymheterna var långt mer utbredd än man trott.

En kvinna, som upp gav sitt namn som Leena, säger att hon reste genom staden i en bil och såg minst tio manliga kroppar liggande på vägen nära hennes hem. ”Vi fortsatte att köra förbi, vi inte vågar stanna, vi såg bara dessa kroppar på gatan.” Hon sa att syriska trupperna då ännu inte hade trätt in i Daraya.

En annan man sade att även om han inte hade sett döda på begravningsplatsen, trodde han att de flesta var relaterade till regeringsarmén och innehöll flera off-duty värnpliktiga. ”En av de döda var en brevbärare – de inkluderade även honom eftersom han var arbetade för staten,” sade mannen.

Om dessa historier är sanna: så beskrev en annan kvinna att beväpnade män – iklädda huvor, hur de bröt sig in i hennes hem och hur hon kysste dem i ett fruktansvärt försök att hindra dem från att skjuta sin egen familj – detta var beväpnade rebeller – inte syriska trupper.

 Amer Sheikh Rajabs, en gaffeltruck förares, hem hade helt tagits över, sade han, av beväpnade män som bas för ”Free Army” styrkor, en fras som de civila använder för rebellerna. De hade krossat familjens porslin och bränt deras mattor och sängar – familjen visade all denna förstörelse för oss – och fascinerande nog, hade dessa beväpnade män också slitit ut datordelar ur deras bärbara datorer och TV-apparater i huset. Kanske för att använda som delar till bomber?

På en väg i utkanten av Daraya fann vi Khaled Yahya Zukari, en lastbilschaufför som lämnade staden på lördagen i en mini-buss med sin 34-åriga hustru Musreen och deras sju månader gamla dotter. ”Vi var på väg till [angränsande förorten] Senaya när det plötsligt började skjuta i massor mot oss”, sade han.

”Jag sa till min fru att ligga ned på golvet, men en kula kom in i bussen och passerade rakt igenom vårt barn och träffade sedan min fru. Det var en och samma kula. De dog båda två. Skottlossningen kom från uppifrån ett träd, i ett grönområde. Kanske var det militanta grupper som gömde sig bakom träden som trodde att vi var en militärbuss för soldater? ”

All omfattande undersökning av en tragedi i denna skala, och under dessa omständigheter, var praktiskt taget omöjligt igår. Ibland, i sällskap med beväpnade syriska styrkor, var vi tvungna att springa längs tomma gator med regimfientliga prickskyttar i korsningarna, många familjer hade barrikaderat sig i sina hem.

Redan innan vi begav oss mot Daraya, från den stora militära flygbasen i Damaskus – som innehåller både rysktillverkade Hind attack-helikoptrar och T-72 stridsvagnar – kom en omgång granatkastare, eventuellt från själva Daraya, och slog in i flygbanan knappt 300 meter från oss, som skicka en svart rök pelare som tornade upp sig mot himlen. Även om de syriska trupperna nonchalant fortsatte att ta sina utomhus duschar, började jag känna en viss sympati för FN: s övervakare av vapenvilan som avvek från Syrien förra veckan.

Kanske den sorgligaste historien av alla igår kom från 27-åriga Hamdi Khreitem, som satt i sitt hem med sin bror och syster, och berättade om hur deras föräldrar, Selim och Aisha, hade gått ut för att köpa bröd under lördagen. ”Vi hade redan sett bilderna på TV om massakern – Västs kanaler sa att det var den syriska armén, den statliga tv:n sa att det var ”Fria Armén” – men vi hade ont om mat och mamma och pappa körde in till staden . Sedan fick vi ett samtal från mammas mobil och det var min mamma som bara sa: ”Vi är döda.” Det var hon dock inte.

”Hon sårades i bröstet och armen. Min pappa var död, men jag vet inte var han var blev skjuten eller vem som dödade honom. Vi tog honom från sjukhuset, helt övertäckt, och begravde honom i går. ”

Och framtiden? Familjen talade om val. ”Om Presidenten väljs av folket, är det bra. Om han inte blir det, då skulle vi vilja ha en annan president … ” Det var ett förtvivlat, milt rop på ett slut på våldet. Kampen om Daraya fortsätter givetvis.

Robert Fisk, journalist The Independent

Och Sverige skänker numera teknik till al-qaida

Eyewitnesses-reveal-daraya-massacre-carried-out-by-u-s-backed-rebels

Lämna en kommentar

USA och Irans historia: 60 år på 10 minuter


 

.

1 kommentar

Resultattavlan

Och denna tavla räknar enbart från och med första världskriget. USA är ett land som, från grunden, är byggd på förtryck, mord, våld och slakteri….

8 kommentarer