Arkiv för kategorin imam Hussein

Världens största, och farligaste, pilgrimsfärd på intåg

Vår planets största sammankomst, alla kategorier. Detta sker VARJE ÅR! Förra året kom drygt 20 miljoner, förmodligen slås det rekordet även i år!

Hur många svenskar har hört talas om detta? Högt räknat: förmodligen ingen. Huffingtonpost och Independent News skriver om denna ‘jordskredshändelse’, som helt går omvärlden förbi.

Denna händelse (som heter Arbaeen), som sker varje år, 40 dagar efter s.k. ”Ashura”, dvs den dag i historien som Profeten Muhammeds(s) barnbarn, Imam Hussein, och hans anhängare brutalt slogs ned och dödades när de stod upp emot en korrupt och despotisk tyrann. Han anses av alla grupperingar i världen som en stor förebild som revolutionär och frihetshjälte. Det är också en orsak varför händelsen inte tas upp i några media.

Även om denna pilgrimsfärd mest klassas som en shiamuslimsk högtid, så deltar även sunnimuslimer, kristna, yazidis, zoroastrier och sabier både i vallfärden och i att servera pilgrimerna mat och dryck. Varje år slås nya rekord av antalet deltagare i vallfärden. De senaste 10 åren har dessutom våldet emot pilgrimmerna ökat hela tiden. Då det, som sagt, anses vara en shiamuslimsk tilldragelse så hotas de hela tiden utav ”sunnigrupper” så som daesch och isis mfl. I år är det farligare än någonsin, men deltagarna kommer säkert ändå inte att understiga förra årets dryga 20 miljoner. Så stark är drivkraften i händelsen som skedde över 1330 år sedan i Karbala, Irak.

En del börjar flera månader innan dagen ”Arbaeen”, för de börjar gå, till fots alltså, ända ifrån Indien och Pakistan, en del. Huffington Post skriver i sin artikel enligt nedan:

It’s not the Muslim Hajj, or the Hindu Kumbh Mela.. Known as Arbaeen, it is the world’s most populous gathering and you’ve probably never heard of it! Not only does the congregation exceed the number of visitors to Mecca (by a factor of five, in fact), it is more significant than Kumbh Mela, since the latter is only held every third year. In short, Arbaeen dwarfs every other rally on the planet, reaching twenty million last year. That is a staggering %60 of Iraq’s entire population, and it is growing year after year.


Above all, Arbaeen is unique because it takes place against the backdrop of chaotic and dangerous geopolitical scenes. Daesh (aka ‘Islamic State’) sees the Shia as their mortal enemy, so nothing infuriates the terror group more than the sight of Shia pilgrims gathering for their greatest show of faith.

There’s another peculiar feature of Arbaeen. While it is a distinctively Shia spiritual exercise, Sunnis, even Christians, Yazidis, Zoroastrians, and Sabians partake in both the pilgrimage as well as serving of devotees. This is remarkable given the exclusive nature of religious rituals, and it could only mean one thing: people regardless of color or creed see Hussein as a universal, borderless, and meta-religious symbol of freedom and compassion.

Why you have never heard of it probably has to do with the fact that the press is concerned more with negative, gory, and sensationalized tabloids, than with positive, inspiring narratives, particularly when it comes to Islam. If a few hundred anti-immigration protestors take to the streets in London and they will make headlines.. The same level of airtime is awarded to a pro-democracy march in Hong Kong or an anti-Putin rally in Russia.. But a gathering of twenty million in obstreperous defiance of terror and injustice somehow fails even to make it into the TV news ticker! An unofficial media embargo is imposed on the gargantuan event despite the story having all the critical elements of an eye-catching feature; the staggering numbers, the political significance, the revolutionary message, the tense backdrop, as well as originality.. But when such a story does make it through the editorial axe of major news outlets, it creates shockwaves and touches the most random people.

Among the countless individuals inspired by it, is a young Australian man I met several years ago who had converted to Islam. Evidently, no one takes such a life-altering decision lightly, so upon inquiry he told me it all started in 2003. One evening, as he was watching the news only to be drawn by scenes of millions streaming towards a holy city known as Karbala, chanting the name of a man he had never heard of: ”Hussein”. For the first time in decades, in a globally televised event, the world had caught an glimpse into previously suppressed religious fervor in Iraq.

With the Sunni Ba’athist regime toppled, Western viewers were eager to see how Iraqis would respond to a new era free from dictatorship persecution. The ‘Republic of Fear’ had crumbled and the genie had irreversibly escaped from the bottle. ”Where is Karbala, and why is everyone heading in its direction?” he recalls asking himself. ”Who is this Hussein who motivates people to defy all the odds and come out to mourn his death fourteen centuries after the fact?”

What he witnessed in that 60-second report was especially moving because the imagery was unlike any he had ever seen. A fervent sense of connection turned human pilgrims into iron filings, swarming together other as they drew closer to what could only be described as Hussein’s irresistible magnetic field. ”If you want to see a living, breathing, lively religion, come to Karbala” he said.

How could a man who was killed 1396 years ago be so alive and have such a palpable presence today that he makes millions take up his cause, and view his plight as their own? People are unlikely to be drawn into a dispute (much less one that transpired in ancient times) unless they have a personal interest in the matter. On the other hand, if you felt someone was engaged in a fight over your right to freedom, your prerogative to be treated justly, and your entitlement to a life of dignity, you would feel you had a vested interest and would empathize with him to the point where conversion to his beliefs is not a far-fetched possibility.


The Ultimate Tragedy

Hussein, grandson of the Prophet Muhammad, is revered by Muslims as the ”Prince of Martyrs”. He was killed in Karbala on a day which became known as Ashura, the tenth day of the Islamic month of Muharram, having refused to pledge allegiance to the corrupt and tyrannical caliph, Yazid.

He and his family and companions were surrounded in the desert by an army of 30,000, starved of food and water, then beheaded in the most macabre manner, a graphic tale recounted from pulpits every year since the day he was slain. Their bodies were mutilated. In the words of the English historian Edward Gibbon: ”In a distant age and climate, the tragic scene of the death of Hussein will awaken the sympathy of the coldest reader.”

Shia Muslims have since mourned the death of Hussein, in particular on the days of Ashura, then, forty days later, on Arbaeen. Forty days is the usual length of mourning in many Muslim traditions. This year, Arba’een falls on Friday 12 December.

Long Trek

I travelled to Karbala, my own ancestral home, to find out for myself why the city is so intoxicating. What I witnessed proved to me that even the widest-angle camera lens is too narrow to capture the spirit of this tumultuous, yet peaceful gathering.

An avalanche of men, women and children, but most visibly black-veiled women, fill the eye from one end of the horizon to the other.The crowds were so huge that they caused a blockade for hundreds of miles.

The 425 mile distance between the southern port city of Basra and Karbala is a long journey by car, but it’s unimaginably arduous on foot. It takes pilgrims a full two weeks to complete the walk. People of all age groups trudge in the scorching sun during the day and in bone-chilling cold at night. They travel across rough terrain, down uneven roads, through terrorist strongholds, and dangerous marshlands. Without even the most basic amenities or travel gear, the pilgrims carry little besides their burning love for ”The Master” Hussein. Flags and banners remind them, and the world, of the purpose of their journey:

O self, you are worthless after Hussein.
My life and death are one and the same,
So be it if they call me insane!


The message recalls an epic recited by Abbas, Hussein’s half-brother and trusted lieutenant, who was also killed in the Battle of Karbala in 680AD while trying to fetch water for his parched nieces and nephews. With security being in the detrimental state that makes Iraq the number one headline in the world, no one doubts that this statement is genuine in every sense.

Free lunch.. And dinner, and breakfast!

One part of the pilgrimage which will leave every visitor perplexed is the sight of thousands of tents with makeshift kitchens set up by local villagers who live around the pilgrims’ path. The tents (called ‘mawkeb’) are places where pilgrims get practically everything they need. From fresh meals to eat and a space to rest, to free international phone calls to assure concerned relatives, to baby diapers, to practically every other amenity, free of charge. In fact, pilgrims do not need to carry anything on the 400 mile journey except the clothes they wear.

More intriguing is how pilgrims are invited for food and drink. Mawkeb organizers intercept the pilgrims’ path to plead with them to accept their offerings, which often includes a full suite of services fit for kings: first you can a foot massage, then you are offered a delicious hot meal, then you are invited to rest while your clothes are washed, ironed, then returned to you after a nap. All complimentary, of course.

For some perspective, consider this: In the aftermath of the Haiti earthquake, and with worldwide sympathy and support, the UN World Food Programme announced delivery of half a million meals at the height of its relief efforts.. The United States military, launched Operation Unified Response, bringing together the massive resources of various federal agencies and announced that within five months of the humanitarian catastrophe, 4.9 million meals had been delivered to Haitians. Now compare that with over 50 million meals per day during Arbaeen, equating to about 700 million meals for the duration of the pilgrimage, all financed not by the United Nations or international charities, but by poor laborers and farmers who starve to feed the pilgrims and save up all year round so that visitors are satisfied. Everything, including security is provided mostly by volunteer fighters who have one eye on Daesh, and another on protecting the pilgrim’s path. ”To know what Islam teaches,” says one Mawkeb organizer, ”don’t look at the actions of a few hundred barbaric terrorists, but the selfless sacrifices exhibited by millions of Arbaeen pilgrims.”

In fact, Arbaeen should be listed in the Guinness Book of World Records in several categories: biggest annual gathering, longest continuous dining table, largest number of people fed for free, largest group of volunteers serving a single event, all under the imminent threat of suicide bombings.


Unmatched Devotion

Just looking at the multitudes leaves you breathless. What adds to the spectacle is that, as the security conditions worsen, even more people are motivated to challenge the terrorist threats and march in defiance. Thus, the pilgrimage isn’t a mere religious exercise, but a bold statement of resistance. Videos have been posted online showing how a suicide bomber blows himself up in the midst of the pilgrims, only to have the crowds turn out in even greater numbers, chanting in unison:

If they sever our legs and hands,
We shall crawl to the Holy Lands!


The horrific bomb blasts which occur year-round, mostly targeting Shia pilgrims and taking countless lives, illustrate the dangers facing Shias living in Iraq, and the insecurity that continues to plague the country. Yet the imminent threat of death doesn’t seem to deter people – young and old, Iraqis and foreigners – from making the dangerous journey to the holy city.

It isn’t easy for an outsider to understand what inspires the pilgrims. You see women carrying children in their arms, old men in wheelchairs, people on crutches, and blind seniors holding walking sticks. I met a father who had travelled all the way from Basra with his disabled boy. The 12-year-old had cerebral palsy and could not walk unassisted. So for a part of the trek the father put the boy’s feet on top of his and held him by the armpits as they walked. It is the kind of story out of which Oscar-winning films are made, but it seems Hollywood is more concerned with comic heroes and with real life heroes whose superpower is their courage and commitment.

Golden Dome of Hussein

Visitors to the shrine of Hussein and his brother Abbas are not driven by emotion alone. They cry be reminded of the atrocious nature of his death, in doing so, they reaffirm their pledge to his ideals.

The first thing that pilgrims do upon reaching his shrine is recite the Ziyara, a sacred text which summarizes the status of Hussein. In it, they begin the address by calling Hussein the ”inheritor” of Adam, Noah, Abraham, Moses and Jesus. There is something profound in making this proclamation. It shows that Hussein’s message of truth, justice, and love for the oppressed is viewed as an inseparable extension of all divinely-appointed prophets.

People go to Karbala not to marvel at the city’s landscape – lush with date palms, or to admire the mausoleum’s physical beauty, or to shop, be entertained, or to visit ancient historical sites. They go to cry. To mourn and experience the angelic aura of Hussein. They enter the sacred shrine weeping and lamenting the greatest act of sacrifice ever seen.

It is as though every person has established a personal relationship with the man they have never seen. They talk to him and call out his name; they grip the housing of his tomb; they kiss the floor leading into the shrine; they touch its walls and doors in the same manner one touches the face of a long-lost friend. It is a picturesque vista of epic proportions. What motivates these people is something that requires an understanding of the character and status of Imam Hussein and the spiritual relationship that those who have come to know him have developed with his living legend.

If the world understood Hussein, his message, and his sacrifice, they would begin to understand the ancient roots of Daesh and its credo of death and destruction. It was centuries ago in Karbala that humanity witnessed the genesis of senseless monstrosities, epitomized in the murderers of Hussein. It was pitch black darkness v. Absolute shining light, an exhibition of vice v. a festival of virtue, hence the potent specter of Hussein today. His presence is primordially woven into every facet of their lives. His legend encourages, inspires, and champions change for the better, and no amount of media blackout can extinguish its light.

”Who is this Hussein”? For hundreds of millions of his followers, a question this profound, which can cause people to relinquish their religion for another, can be answered only when you have marched to the shrine of Hussein on foot.

1 kommentar

Tips på 5 saker för att, ostraffat, kunna begå alla synder du vill:


En person kom fram till Imam Hussain, och bad honom om hjälp. Han sa till honom: ”Jag är en olydig och trotsig man, som inte kan hålla mig ifrån att begå synder.” Imam Hussein (a) svarade honom: ”Gör följande fem saker, sedan kan du begå vilken synd du vill”:

1. Ät enbart ifrån annan än den näring som Gud har välsignat dig med;

2. Bli helt oberoende av det stöd och skydd som Gud ger dig;

3. Välj en plats där Gud inte kan se dig;

4. När Dödsängeln kommer för att ta din själ, avvisa då honom;

5. När änglarna som vaktar helvetets eld vill kasta in dig dit, gå inte;
Därefter kan du begå alla synder du önskar.

(Ref: ”The Radiance of Imam Husayn” av: Sayyid Muhammad Husayn Husayni Tehrani)

7 kommentarer

Sunni shekh berättar historien om Imam Hussein

Sunni Shaykh Hisham Kabbani berättar historien om Imam Hussein  – Han berättar hur folket ville ha Hussein som Khalifa, men att Yazid tvingade folket under hans styre. Mycket värd att lyssna på. (vill ni enbart höra föreläsningen spola fram till ca 10:31. Där börjar han berätta om Ashura osv…

Nästa video samma sak.

Denne sheikh berättar att om de fanns med på Imam Alis tid så skulle de ha stått vid HANS sida i krigen.

Hur kan vi tala om konflikten mellan Sahabas utan att vara respektlösa emot dem och med vederbörlig hänsyn till Ahl al Bait? Dr. Umar and Imam Zaid svarar. From ‘Bringing Worship to Life, Lessons from al Ghazali’ i Chicago’s Masjid al-Faatir. Sheiken säger att han älskar AbuBakr, Umar och Uthman men även att:

”I was taught by ahlulbayt and my sheikhs were descendants of Jafar as-Sadiq, Mosa al Kadhom, Ali ar-Rida…and they are the ones that taught us all these things”

Ashura is for Ahlus-sunnah wal Jama’ah.!

4 kommentarer

Svar på fråga: ”Är det inte ni (shia) som…..?



Är det inte ni (shia) som påstår fruktansvärda saker om Profetens fru?

 Är det inte ni (shia) som påstår fruktansvärda saker, som att Ängeln felade i sitt budskap till Profeten, och påstår att ”budskapet egentligen var ämnat för Ali”?

Är det inte ni (shia) som talar fruktansvärda ord om Abu Bakr (Al Siddiq), som är Profetens närmsta man (Sahaba)?

Är det inte ni (shia) som talar fruktansvärda ord om Omar Ibn al Khattab och om Usman? (Två män som är väldigt nära Profeten)

Är det inte ni (shia) som försöker legalisera olaglig samlevnad mellan man och kvinna (Mutaa), genom fel tolkade verser ur Koranen?

Och här försöker du påstå att vi (Sunni muslimer) var de som dödade Imam Hussein, och att ni inte skulle göra det för att han var ”er” ledare?

Om ni kan tala illa om Profetens fru Om ni kan tala illa om Profetens närmsta Om ni kan tala lögner om Ängeln Om ni kan legalisera det olagliga, och ihärdigt försöka backa upp er av Guds heliga ord.

Varför skulle ni då inte kunna döda ”er” ledare?


Kära SM,

Du ställer mig många frågor som startar med ”ÄR det inte ni…?” Och på alla dessa måste jag tvivelsutan svara ”Nej!”

För det är inte vi(shia) som fäller sådana påståenden. Det är de som är emot Ahlulbeit som kommer med sådant tal. Jag vill komplettera dina frågor med att säga att vår, Shias, ståndpunkter i precis de frågor du tar upp ligger helt i linje med Koranen. Vi använder ingen annan vågskål än Koranen. Jag vet inte vad ni använder er utav, men det verkar inte som att ni använder er utav Boken när ni ska bedöma och värdera sådana viktiga saker som de du tar upp.

För det första så råder jag dig att inte tro på de påståenden som du hör ifrån dina sunnibröder, som ständigt mässar om att VI påstår att Ängeln gick fel och istället för att gå till Profeten Muhammed gick till Imam Ali. Detta är ren och skär lögn och du bör kunna ta reda på detta mycket enkelt genom att t.ex googla upp sidor på internet där vi shia skriver om Islam. Jag tycker att du ska göra det, om inte annat för att sedan komma tillbaks till mig och ‘bevisa’ för mig att du har rätt. Finn reda på, ifrån shiaislamiska källor, att vi tror precis det som du påstår – dvs att ängeln Gabriel ”gick fel”. Istället för att bara lyssna på hörsägen tycker jag att du ska kolla upp och sedan kan du konfrontera mig med källor och dylik fakta. Jag utmanar dig!

Sen var det sista påståendet förmodligen bland det dummaste jag någonsin har hört. Är det så ni diskuterar och argumenterar mellan varandra? Har du en susning om vad historien om Imam Hussein handlar om? Ickemuslimska historiker och filosofer i väst känner mycket väl till den, så det borde även du vara intresserad att ta reda på. Vet du vem, enligt ALLA historiska källor – både sunnitiska, shiitiska och ickemuslimska – det var som Imam Hussein protesterade emot? Vet du varför han blev dödad? Han kunde ha undvikit att bli dödad, men vägrade. Det enda han behövde göra för att få leva var att acceptera ‘baya’ till den s.k. ‘khalifen’ Yazid ibn Mauwiya. Om han, vår Profets barnbarn ren och äkta som han var, hade underkastat sig den helt öppna syndaren Yazid så skulle Imamen ha kunnat leva vidare. Men Imam Hussein sa: ”Hellre dö med värdighet än att leva ett liv i förödmjukelse!”

Jag antar att du har någon som du ser upp till, åtminstone när det gäller religionsfrågor? Någon du lyssnar allra särskilt på och vars ord väger tungt hos dig? Skulle du kunna tänka dig att döda den personen, bara för att på något konspiratoriskt vis kunna ‘sätta dit’ shiamuslimer för det? För att ‘bevisa’ att de har fel/gör fel osv…? Jag tvivlar, och att ens tänka ut en sån tanke säger mer om de som viskar i dina öron, än det gör om oss som shia.

Sahih Muslim har ett helt kapitel i sin bok som heter ”Chapter of Nikah”, och i det kapitlet har han ett underkapitel som heter ”Chapter of Muta”. Jaber ibn abdillah Ansari, Salamah, Abdullah ibn Masood(som levde med Profeten) sa: ”Vi var på en expedition tillsammans med Profeten, och vi led utan ett överflöd av våra begär. Så vi frågade Profeten: O Rasolollah, är det tillåtet att vi kastrera oss själva eller att tillfredsställa oss själva?” Profetens svar var: ”Detta är förbjudet inom Islam. Men ni är tillåtna äktenskap under ‘istimtah’ (mutah)” Jaber ibn abdillah sa alltså att de var tillåtna att ingå muta-äktenskap, då de var borta från sina hem. Salamah och Abdullah har lämnat likadana återberättelser. Så de har alla bekräftat att då de var långt borta ifrån sina kvinnor så var det tillåtet att ingå ‘istimta'(muta) temporärt äktenskap.

Enligt sunnikällor blev dock mutah upphävt och bannlyst absolut tidigast 7 år efter hijra. Sunnikällor säger att det skedde under slaget vid Khaybar. Återberättarna säger att det var Imam Ali(på uppdrag från Profeten) som meddelade ett tillfälligt förbud att äta åsnekött, vitlök, och man fick inte göra mutah. Kanske berodde detta temporära förbud på att man skulle kunna kriga bättre, jag vet inte? Men vad vi känner till idag så är i alla fall åsnekött och vitlök inte förbjudna att äta för oss muslimer, varför skulle då mutah fortsätta vara förbjudet? För en mer detaljerad redogörelse om Mutah, och om vem som förbjöd den(dvs gjorde bidah) kan du läsa i DETTA och DETTA inlägg (med sunnikällor så att du kan verifiera det från era egna böcker). Men för att göra ett tillägg till de inläggen så sa Imam Sadeq: ”Gör inte mutah med en kvinna som begår ‘zinna'(äktenskapsbrott)”. En man frågade då: ”Hur vet jag vilken kvinna som gör zinna eller inte?” Imam Sadeq sa: ”En kvinna som inte bryr sig om ifall du gör mutah eller inte!” Han sa även: ”Om du är gift, och vill göra mutah med någon och inte har tillstånd ifrån din fru att göra det – då är du förpliktigad att bli dömd till piskning!!” Så att mutah får användas hur som helst, är en lögn som tyvärr sprids bland sunnimuslimer, men tyvärr även bland shiamuslimer.

Som du kommer att se i länkarna ovan så finns i Koranen dokumenterat om mutah-äktenskap. Däremot har jag aldrig hört om någon Koranvers som talar om Misyar eller Urfi-äktenskap. Ändå praktiseras dessa båda hos sunnimuslimer. Visserligen pågår stora diskussioner om dessa typer av äktenskap, men ingen säger att det är otillåtet. På sin höjd säger de:  ”there is a big difference between what is Islamically valid and what is socially acceptable”. (länk i citatet leder till sunnimuslimskt uttalande om urfi) Så bara för att något kanske rent socialt anses opassande, så är det alltså inte olagligt. Även dessa typer av äktenskap kan missbrukas, (läs i länken) precis som en del kan missbruka(helt olagligt) mutah. Det kanske är något att kontemplera över?

När det gäller din första fråga så skulle jag kunna lämna ett långt inlägg här. Men jag tror att det är bättre, och mer intressant, för dig att få höra mer detaljerat utav ett proffs som har läst och studerat ämnet. Lyssna på nedan föreläsning(video), så får du möjligheten att – precis som jag nämnde tidigare – få tillgång till vad shiamuslimer egentligen följer och går efter när vi värderar och bedömer saker och ting. Sedan kan du gärna återkomma till mig, när du vet hur vi tänker, så kan vi fortsätta diskussionen efteråt. Dvs om du tycker att det är fel att vi, de facto, följer Koranen när det gäller Profetens fruar. Och detsamma gäller Profetens sahabah: Till och med Koranen säger tydligt till Profeten att bland de som befinner sig nära honom finns många Munafeqin, många av vilka Profeten redan känner till, men även sådana som bara Gud har vetskap om! Alltså var alla Sahaba inte lika. Enligt Koranen platsar man i Helvetet om man är Munafeq, eller hur? Gå gärna och kolla om detta, ur shia synpunkt och återkom sen till mig och meddela mig vart jag har fel där? Om du inget hittar, står jag gärna till tjänst. Jag LÄNKAR HÄR till ett inlägg där jag visar att alla utav Profetens Sahaba var på Imam Alis sida.

Du säger att AbuBakr, Umar och Uthman var Profetens närmsta män. De fanns absolut i närheten utav Profeten, men ingen kom honom närmare än Imam Ali om vilken Profeten sagt:

”Det har uppenbarats för mig att Ali har tre exklusiva meriter: de är att han är muslimernas ledare, de rättfärdigas imam, och ledaren för dem vars pannor utstrålar de troendes märke. ”

Mustadrak al-Hakim page 138, Vol. 3. Kanz al Ummal, page 157, Vol. 6, is hadith 2628. Also quoted by al-Barudi, Ibn Qani`, Abu Na`im, and al-Bazzar

(Obs! Källorna är ifrån sunnimuslimsk litteratur, för de som inte känner igen namnen på böckerna)

Andra sunnikällor säger:

”Wisdom has been divided into 10 ( ten ) parts, and 9 (nine) of these are possessed by Ali, and the remaining has been divided among the rest of the people.”

Så: värdesätter man Profetens ord (och Guds uppenbarelser) mer än khalifernas, så inser man att Imam Ali var den visaste personligheten, och muslimernas ledare efter Profetens bortgång(enligt Guds uppenbarelse). Varför skulle man välja någon annan än den bäste som khalif, om det inte vore för egen vinning och maktbegärs skull? Och vem var det som valde de tre första khaliferna? Var det folket? Var det Gud? Profeten? Vem? Frågor jag gärna vill att du svarar mig på, om du vill vara så vänlig?


21 kommentarer

Cry ya Hussein

Under kvällen har jag varit till Masallah för första gången detta år, i åminnelse utav Imam Hussein. Det är så roligt att se att man öppnat flera ställen för detta här i Malmö, men även i många många andra svenska städer. Det är tack vare alla engagerade ungdomar som vi har. De har föreläsningar och latmyya på svenska! Det är något jag tycker är helt fantastiskt och något jag önskade fanns när jag en gång blev muslim, vilket ju var för en evighet sen. En helt ny generation håller på att växa fram, en engagerad variant, som startar föreningar där de håller föreläsningar, de översätter litteratur till svenska, öppnar forum på nätet där ungdomar kan vända sig och ställa frågor och – med stor respekt – stötta varandra…. med mycket mera. Man kan inte annat än att känna stor respekt och ödmjukhet inför dom. De förgyller min vardag och mitt liv oerhört mycket, även om jag inte själv interagerar mycket där så känner jag mig så oerhört upplyft utav det de gör.

Denna kväll besökte jag två Husseinie, och ska prova två till imorgon. Helt underbart alltså! Jag delar nedan med mig, än en gång, utav Ali Fadhils underbara latmyya för jag tycker den är så himla bra. Under videon delar jag med mig utav lite statistik över antalet besökare i Karbala, Irak, under månaden Muharram. Siffror taget ifrån Wikipedia visserligen, men det är många som säger att den inte stämmer riktigt då många uppgifter pekar mot en siffra på 26 miljoner besökare förra året(2012).

An estimated 17 to 18 million people visited the shrine of Hussein ibn Ali in Karbala, Iraq during Arba’een in 2013.
An estimated 15 to 18 million people visited the shrine of Hussein ibn Ali in Karbala, Iraq during Arba’een in 2012.
An estimated 15 million people visited the shrine of Hussein ibn Ali in Karbala, Iraq during Arba’een in 2011.
An estimated 10 to 14 million people visited the shrine of Hussein ibn Ali in Karbala, Iraq during Arba’een in 2010.
An estimated 10 to 14 million people visited the shrine of Hussein ibn Ali in Karbala, Iraq during Arba’een in 2009.

5 kommentarer

Historien om Imam Hussein 1 – vägran att svära trohetseden


Slaget vid Karbala ägde rum den 9 -10 oktober år 680, enligt muslimsk tideräkning den 10 Muharram under det 61:a islamiska året. Slaget stod mellan profeten Muhammeds dotterson Hussein ibn Ali tillsammans med dennes armé och Yazid Ibn Muawiyas armé. Yazid Ibn Muawiya var den dåvarande umayyadiska kalifen.

Imam Hussein försvarade inte bara islams ära och liv, utan även folkets värdighet, framför fiendens ansikten. Slaget vid Karbala, och det som föregick detta, påminner oss om att monarkier och demokratier idag gör precis motsatsen till det. En falsk exteriör av demokrati råder i många länder, men till sitt väsen är de diktaturer. De tycks ha en stark relation till folket. Men de har underdåniga beteenden gentemot nationer som är mäktigare än deras egna, och dessa prioriteras mer än det egna folket. Till och med ledarna för stora och mäktiga länder är under fullständig kontroll utav företag, banker, organisationer och sionister – och är helt förslavade utav dem, och uttalar sig bara precis så som de vill att de ska för att inte misshaga dem, allt för att själva få fortsätta vid makten – det är sig själv ledarna bryr sig mest om, inte folket. När regeringar (ledarna) accepterar denna förnedring och underkastelse, kommer även deras folk så småningom att tvingas in under denna förödmjukelse. Det var detta som Imam Hussein reste sig upp emot.

Nedan dokumentär är en del av 10 i en detaljerad redogörelse utav historien om Imam Hussein, jag rekommenderar de som vill fördjupa sig i ämnet att se dom.

Lämna en kommentar

Första Muharram

Idag är det första Muharram, den första dagen på det islamiska året. I normala fall brukar en sådan dag vara något man firar, men för oss är just denna månad, och denna dag, inledningen på en sorgehögtid som sträcker sig 10 dagar framåt. Det handlar förstås om Imam Hussein, och jag ska inte förlänga inlägget med att redogöra vad det handlar om, om detta kan ni istället läsa i ett inlägg jag tidigare skrivit: Varför Imam Hussein Tog Ställning. Imam Hussein är inte mycket känd här i Sverige, och västvärldens befolkning, men han är en stor Symbol för Kärlek och Uppoffring enligt många visa och kunniga som tagit del utav Imam Hussein, och hans följeslagares, tragiska historia.

Denna månad uppmärksammas Imam Hussein världen över med citat:


Bild ovan: England

ihindienOvan: Indien


Bild ovan: Tanzania

ihbussBild ovan: på buss i England


”Children from the ”Who is Hussain” Team Lancashire helping to pack food supplies for homeless people. The Team managed to distribute around 20 food boxes to homeless people and local charities working with the homeless, as a message in Imam Hussain’s name that we stand for justice and equality for all. Many of our donors were non-Muslim as well as local Muslims from Lancs – a huge thank you to them all!”

Ickemuslimer om Imam Hussein och det han åstadkom:

“Imam Husayns uppoffring är inte begränsat till en nation eller ett land, utan det är det ärftliga tillståndet för hela mänsklighetens broderskap.”/ Dr. Rajendra Prasad, Indiens första president

“Om Husayn slogs för att släcka sina världsliga begär, då förstår jag inte varför hans systrar, fru och barn följde med honom. Detta bekräftar då att hans uppoffring var rent för Islam.” / Charles Dickens

“Jag lärde mig från Husayn hur man kan vara förtryckt och bli en vinnare.”/ Mahatma Ghandi

“Min tro är denna att Islam inte förlitade sig på svärdet av dess anhängare, och det kan ses genom den högsta uppoffringen som Husayn, den stora helgonlika personen stod för.”/ Mahatma Ghandi

“Husayn lämnade Mecka med hans familj och ett följe på ca 70 personer. Men i Karbalas öken fångades de i ett bakhåll som planerats av kalifen Yazid.

Trots att en förlust var säker, vägrade Husayn att underkasta sig honom. Omringad av en stor fientlig styrka, klarade sig Husayn och hans kompanjoner utan vatten i tio dagar i den brinnande öknen i Karbala. Slutligen dödades Husayn, de äldre och några manliga barn i hans familj och kompanjoner av de pilar och svärd som tillhörde Yazids armé; hans kvinnor och återstående barn togs som fångar till Yazid i Damaskus.

Den berömda historikern Abu Reyhan al-Biruni konstaterar; “… sedan eldades deras läger upp och kropparna trampades på av hästarnas hovar; ingen i mänsklighetens historia har beskådat en sådan grymhet.” / Simon Ockley (1678-1720) Professor i arabiska vid Cambridge universitet. [Ta’ziyeh: Ritual and Drama in Iran, New York, 1979, s.2]

6 kommentarer

Lögn vs. Sanning


”Lögnen kan köpa många anhängare, medan sanningen endast har ett fåtal vänner.”

– Imam Hussein –


Lämna en kommentar

Cry Ya Hussain

Min man har en nära barndomsvän, Jaber al-Kadhomi heter han. Han är poet och har skrivit många nasheeds, särskilt om Imam Hussein och Imam Ali. Han är jätteduktig och när han var hos oss för några år sedan så berättade han att även hans son har börjat i hans fotspår. De bor i England och jag frågade självklart om hans son skriver sina nasheeds på engelska? Det gjorde han inte och jag uppmanade honom att antingen själv börja skriva på engelska, eller åtminstone uppmuntra sin son att göra det, eftersom det finns ett stort behov utav det. Budskapet om Imam Hussein behöver inte egentligen spridas vidare bland den arabiska nationen, däremot till andra delar av världen, och engelska är idag det bästa språket för detta!

Han förstod först inte riktigt vad jag menade med det, konstigt nog. Men eftersom de flesta muslimer i världen ju inte är arabisktalande så lämnas väldigt många utanför detta. De skrivs ju självklart på urdu, persiska, indonesiska osv…utav dessa landsmän, men för konvertiter, och andra nytillkomna intressenter, så finns i princip inte någonting på ett språk som vi förstår. Efter mycket om om men så tyckte han att det var en mycket god idé. Jag vet tyvärr inte hur det gått med den saken för hans(och sonens) del, men jag har sett att där börjar komma upp andra artister som har anammat nasheed på engelska. Och dessa blir, precis som jag förutspått, väldigt populära i hela världen – inte bara i den arabisktalande delen, men – vill jag tillägga – även i den arabisktalande delen.

Nedan är en som heter Ali Fadhil och jag älskar denna nasheed om Imam Hussein. Jag tror att den dock gör sig bäst för de som känner till historien om Imam Hussein, i alla fall lite grann. Sätt på volymen och lyssna:

Han har en hemsida:

Och för de som pysslar med facebook:

14 kommentarer

Idag: världens största marsch mot förtryck


Om 16 miljoner människor hade marscherat någon annanstans i världen, oavsett anledning, så skulle det vara förstanyhet i varje nyhetssändning i åtminstone flera dagar, förmodligen veckor, efteråt. Särskilt om denna marsch var ett uttryck för protest mot något. Men inte ens en liten notis passerar i tidningar eller nyhetssändningar angående det ökande antal deltagare i den årliga marschen mot Karbala i Irak under Arbaeen (som markerar 40:e dagen efter Imam Husseins dödsdag). De marscherar till Imam Hussein och hans bror Abulfadel Al-Abbas (A), och skanderar slagord om lojalitet till Imam Hussein, stöd för islamisk enighet och mot förtryck och tyranni.

Miljontals besökare Imam Hussein (A) i Karbala idag för att återuppliva minnet av Ashura när Imam Hussein, hans hushåll, och vänner dog martyrdöden under Yazids armé i ett oerhört orättvis krig. 

Det är den största, årliga, tillställning som finns i världen. En tillställning vars antal deltagare ökar lavinartat varje år. Arbetet med organisationen och säkerheten kring denna marsch planeras långt i förväg och bör därför vara väl känt särskilt för amerikansk och europeisk militär och regeringar, och därför även utav världens nyhetsbyråer. Slutsumman av besökare, sedan Muharram månad fram tills idag, förväntas i år ligga på över 20 miljoner personer, varav hundratusentals kommer ifrån 62 länder, utöver Irak. Av dessa besökare har tusentals promenerat ända ifrån sina hemländer,  en del började alltså månader innan Arbaeen (som är idag) sin marsch mot Karbala, Irak.

Varför talas då inte mer i media om detta event? Alla dessa besökare som, trots dödshot, tar risken att delta i denna enorma marsch! Kan det vara så att man inte vill att världen ska lära känna Imam Hussein(A)? Vem han var, och vad han stod för? För han är inte bara en förebild för muslimer, utan för alla människor i världen, som kämpar emot förtryck, tyranni och för yttrandefrihet. I och för sig så förstår jag att man vill lägga locket på, särskilt i dessa dagar – då den s.k. ”arabiska våren” ännu är i färskt minne och man helst inte vill se fler länders folk gå ut på gatorna med syfte att välta sin egna förtryckare.

Kristna tjänstemän i Wasitregionen avbokade sitt jul och nyårfirandet på grund av att dessa högtider kolliderade med sorgehögtiden vid Imam Husseins Arbaeen.
Yousef Sirkoe, en kristen präst, sa: ”Vi vill skicka ett budskap till omvärlden att alla irakiska medborgare är en, det finns inga skillnader i religion eller lära.”
Han tillade att ”Vissa kristna familjer kommer att delta och stödja Imam Husseins processioner genom att tjäna de miljontals besökare som marscherar till Karbala.”

“Jag lärde mig från Husayn hur man kan vara förtryckt och bli en vinnare.”

/ Mahatma Ghandi

“Min tro är denna att Islam inte förlitade sig på användandet av svärdet av dess anhängare, men är resultate av den högsta uppoffringen som Husayn, den stora helgonlika personen stod för.”

/ Mahatma Ghandi

“Den bästa lärdomen som vi fick från tragedin i Karbala är att Husayn och hans kompanjoner var de trofasta troende som förlitade sig på Gud. De illustrerade att denna numeriska övermakt inte räknas när det kommer till sanning och falskhet. Husayns seger trots hans minoritet förundrar mig!”

/ Thomas Carlyle

“Imam Husayns uppoffring är inte begränsat till en nation eller ett land, utan det är det ärftliga tillståndet för hela mänsklighetens broderskap.”

/ Dr. Rajendra Prasad, Indiens första president

14 kommentarer

Vem är Hussein?

1 kommentar

Befria Bahrain – demonstration


Jag fick information genom en kommentar idag. Jag publicerar den här. Skicka gärna ett meddelande till mailadress nedan och meddela om ni är intresserade utav att delta i nedan nämnda demonstration.

Dear Human fellows!

Time comes and goes, Life gives and takes..but only our deeds truly remain forever!
To day , I am infront of you as a humble servant of God and fellow of life, asking for your attention!

Few people of the world are aware of whats happening in Bahrain today!
The media in the west are not broadcasting any of the news because of political benefits and are ignoring the unjustices that are taking place over there.

The 14 february 2011 the Bahraini people went out in the capital Manama in a very peaceful revolution against the Khalifa family!
Unfortanley the military ( consisting of saudi troops) responded with fire and voilece!

Until now more then hundreds of men , woman and children have been murderd and kidnapped!

Its time for us to act and show our support to our sisters and brothers in Bahrain!
we have planned to do an demostration in Sweden in Helsingborg and would like to see how many people who would be intressted of taking part in such demostration!
Time and date are not set yet but it will take place probably in two weeks of time!

Please press like if you would show your support and attend and share this message with your friends!

For more information contact:

Thanks for you attention!!!

Lämna en kommentar

Varför slår man sig när man sörjer Imam Hussein?

Ännu en fråga jag ska försöka ta itu med:

”och min adra fråga varför slår ni  er själva( aså shiamuslimer) ?”


När det gäller hur man hanterar känslor är vi alla olika. Det beror inte bara på våra personligheter utan även på den kultur vi är uppvuxna i. Detta blir mycket uppenbart när vi ser olika ”homemakeover” program, som ju finns i många länder nu. Här i Sverige kan vi t.ex se amerikanska och svenska dito. När programledarna ska ”avslöja” för hemägarna hur rummet, eller ibland hela huset, blev så ser man stor skillnad i känsloyttringarna mellan svensk och amerikansk kultur. När en amerikan blir föremål för en homemakeover så ser man glädjen, men framför allt så hör man den! De skriker, fäktar med armarna, håller sig för huvudet och gråter.

Som svensk sitter man där och tänker: ”Okej…. tagga ned lite, vi förstår att du är glad, men behåll en del utav din värdighet i alla fall…”

De svenskar som blir föremål för en husrenovering/styling däremot, visar knappt några som helst känslor. Man vet inte riktigt om de är nöjda eller missnöjda, förrän man låter dom sitta i soffan efter en stund och beskriva sina känslor med ord. När man tittar på dessa svenskar tänker man: ”Okej, du kan väl åtminstone visa lite glädje… även om du är missnöjd med resultatet, om inte annat så kan du väl spela lite. För vår skull. Visa lite tacksamhet människa!!!” Det hela känns bara pinsamt, nästan så man zappar till ett annat program när huset ska visas till husägarna.

Detta är en jämförelse mellan två kulturer i väst. De är så enormt olika, ändå känns det som att vi har samma värderingar och kultur.

I öst är man också olika, en japanes som känner sorg springer inte ut på gatan och skriker ut den, sliter sina kläder och slår sig i ansiktet. De håller sorgen, som svenskar oftast gör, inom sig. Gråter när ingen ser osv… Det scenario jag precis beskrev om vad japanesen inte gör, så ser det ofta ut i den arabiska kulturen. Man uttrycker sin sorg väldigt mycket fysiskt och i grupp. Alla tillsammans och de som inte sörjer deltar i alla fall som ett stöd på något sätt. På så sätt blir de också av med sorgen betydligt snabbare än i en tillknäppt sorgekultur som t.ex här i Sverige där sorgen inte får synas, den tär på en människa innifrån istället.

Vilka känslouttryck som är rätt och fel det kan man ju dividera länge och väl om, men till syvene och sist så baserar man ändå sin åsikt på hur man själv hanterar sånt, vilket ofta i sin tur baseras på den kultur man kommer ifrån.

Varför slår sig folk när de sörjer Imam Hussein? Först och främst så handlar det om vem Imam Hussein var, vad han stod för och vad han gjorde. Vad blev resultatet utav hans gärning? Han har stor betydelse i att det idag finns folk som är muslimer och vänder sig till Mekka varje dag och ber till Allah. Om du inte känner till det, då kommer du aldrig att förstå varför folk överhuvud taget sörjet honom. Så det är steg ett, OM du verkligen vill förstå varför man slår sig, och inte bara vill vinna poäng på att säga att folk är dumma som slår sig för att de sörjer?

En amerikaniserad version utav minnet av Imam Hussein kanske skulle ligga närmare de afroamerikanska kyrkornas gospel på något sätt. Ett svenskt sätt vore kanske att alla samlas och en person pratar och alla andra sitter tillknäppta och lyssnar, fäller en stilla tår som man snabbt torkar bort så då ingen får se hur svag man är….osv…

Det är därför folk slår sig för Imam Husseins skull: för att de sörjer, och för att de känner till hans betydelse för Islam idag och de sörjer på ett sätt som passar deras kultur. Det är dock många Ulama som förbjuder sådant, eftersom det är förbjudet i Islam att skada  både sig själv och andra, oavsett orsak. Men folk struntar i det, de vill sörja på ett, för dom, passande sätt. Ett sätt som, för dom, visar respekt. Om någon, på en svensk begravning, skulle sörja genom att skrika ut sin ångest och börja slå sig själv eller kasta saker skulle denne genast ledas ut ur kapellet för man skulle anse att personen inte visar respekt för den döde. I andra länder skulle det vara respektlöst att bara stå bredvid och vara tyst… världen är stor och vi är alla olika. Om man inte gillar det kan man åtminstone försöka ha förståelse för det.

Här ser du några, ickemuslimers, uttalande om Imam Hussein(a) och att det är fler än muslimer som förstår hans gärning:

“Imam   Husayns uppoffring är inte begränsat till en nation eller ett land,   utan det är det ärftliga tillståndet för hela mänsklighetens   broderskap.”/ Dr. Rajendra Prasad, Indiens första president 

“Om  Husayn slogs för att släcka sina världsliga begär, då förstår jag  inte  varför hans systrar, fru och barn följde med honom. Detta bekräftar  då  att hans uppoffring var rent för Islam.” / Charles Dickens

“Jag lärde mig från Husayn hur man kan vara förtryckt och bli en   vinnare.”/ Mahatma Ghandi

23 kommentarer

Ni, shia, uppskattar inte värdet av Imam Hussein!

”Till skillnad från orientalister som intresserar sig för de historiska och materiella aspekterna av Imam Husseins (AS) liv, presenterar jag honom från en kristen synvinkel,”

Antoine Bara

Författaren Antoine Bara

Antoine Bara är en kristen tänkare och forskare ifrån Syrien som skrev en bok med titeln ”Imam Hussein in Christian Ideology” som rörde upp kontroverser eftersom den bekräftar att Kristus (frid över honom) förutspådde Imam Husseins ankomst.

”Jag är kristen, men uppmanar mänskligheten att följa Imam Husseins upphöjdhet, eftersom han är alla religioners samvete.”

Det är intressant att Antoine Bara anser det att vara Shia är ”den högsta graden av kärlek till Gud”. Bara anser att vem som helst i världen, oavsett dennes religion, kan vara en shia beroende på ens egna personliga tolkning ”på grund av den rena familjens (frid vare med dem) storhet i att försöka bevara skönheten i sin religion ”!

Antoine Bara skäller dock ut Shi’amuslimerna och säger: ”Ni, Shi’a och muslimer, förstår inte värdet av Imam Hussein. Ni ska vara helt ärliga i att förmedla hans ord på Ashuradagen till världen. Detta uppdrag kräver inte bara att ytligt berätta innebörden av denna händelsen, utan också att komma till rätta med aspekterna och andan i hans revolution”

Fråga till författaren: Det kapitel där du sade att Kristus (frid vare med honom) profeterade Imam Husseins (fred vare med honom) ankommande var som en bomb! Det var det mest kontroversiella kapitlet i boken … kan du kasta mer ljus över detta?:

Svar: Kapitlet tar allmänt upp betydelsen av ordet ”Hjälparen” som förekommer i Bibeln. Innan jag förklarar vad det innebär vill jag bekräfta att Bibeln nämner profeten Muhammed (frid vare med honom och hans rena familj) samt Imam Hussein (fred vare med honom). Dessa profetior tas upp i kontexten att tala om den enda sanna religionen, som enligt min mening är islam.

Kristus (fred vare med honom) talade om Imam Husseins (fred vare med honom) ankommande i Johannes evangelium då han säger:

”Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det. Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. men jag säger er sanningen; det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går ska jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är.”

(Joh 16:5-8)

En del kristna har förklarat ordet ”Hjälparen” som den Helige Anden. Men efter att jag undersökt dess mening, jag tror inte alls att det är dess innebörd . Så tittade jag på de andra två förklaringarna som finns, att det antingen hänvisar till profeten Muhammed (frid vare med honom och hans rena familj) eller hänvisar till Imam Hussein (fred vare med honom).

Efter mer forskning, insåg jag att Kristus (fred vare med honom) inte kunde ha sänt en profet som han själv, däremot var det möjligt att han skickade en martyr till mänskligheten, vilket innebär att det definitivt är Imam Hussein som hänvisas till i ovanstående citat från Bibeln.

Jag har diskuterat detta faktum i detalj i boken och jag vill inte upprepa mig här, men i den tredje upplagan av boken, lade jag till en introduktion där jag inkluderade mer bevis på Jesus profetia om Imam Hussein (fred vare med honom) . Det är där, i den tredje upplagan, för de som vill hänvisa till den.

Jag vill påpeka att på den tiden, och efter att publicera boken, träffade jag en kristen präst i Libanon som sade till mig ”Jag har under en lång tid hört att Kristus profeterade ankomsten av en martyr, men det kunde inte förstå vem han var. När jag läste din bok övertygades jag utav sina välgrundade analyser. Imam Hussein är utan tvekan den martyr som Kristus talade om.”

Fråga till författaren:Vad lockade dig mest i karaktären av Imam Hussein (fred vare med honom) och vilken av hans ord och talesätt är närmast dig?

Jag attraherades utav hans extrema blygsamhet trots att han var en betydelsefull helig person. Bland hans ord och skri på dagen för Ashura som mest rörde mig var ”Finns det någon anhängare som står bredvid oss? Finns någon allierad som vill rädda oss?” Jag ihågkommer alltid dessa ord eftersom de beskriver hur otacksamma människor kan vara gentemot de som sänds av Gud och hur folk engagerar sig i att fullfölja sina egna personliga intressen, men ignorera de principer och värderingar som förespråkas av religioner.

Efter svåra samvetskval startade revolutioner, däribland Al-Tawabeen. Tyvärr skedde det inte förrän efter Imam Husseins (frid vare med honom) död. Hur mycket skada har hela mänskligheten lidit därför att de förrådde honom och inte stod upp för honom (frid vare med honom)?”

Läs hela intervjun med Antoine Bara här

2 kommentarer

Muharram – Ashura

Baby Crying For Imam Hussain Muharram Wallpaper

Azzam Allah ejuurekum we Ejurena 3ala ma9aab abu 3abd allah al Hussain…

”Jag har inte rest mig för att visa upp mig eller för att förtrycka, inte heller har jag rest mig för att sprida ont och för att härska, men jag har börjat denna resa för att reformera min morfars samfund och jag önskar att sprida det goda och förbjuda det onda.”

Hussain sa dessa ord, men folk förstod inte, de ville inte förstå. Därför stod han nästan ensam i Kerbala.

Tror att Ashura och just alla sorgesånger över Hussain är mina favorit. Jag saknar tiden då jag gick i processioner för att visa min sorg och för att visa västerlänningarna vad det handlar om. Men min fobi för folk har lett till att jag hellre sitter hemma, lyssnar på nätet och gråter. Jag skrev några inlägg här och där som jag kommer uppdatera och sätta upp här. Mycket av de närmaste inläggen kommer handla just om Ashura. Sunnis har en massa fördomar om dem och shias själva är oinsatta i många av de krav och seder som Muharram och Ashura är och innehåller. 

I vissa områden så vägrar man ta varandra i handen eller hälsa med salam, utan man har en ”shia hälsning” . Vissa vägrar tvätta sitt hår (för att visa sin sorg) andra slår sig blodiga. Vissa gråter, andra slår sig på bröstet. Jag kan bara förklara att allt det här är seder och inte har nåt med själva religionen Islam att göra, men Islam har färgats och förändrats och utvecklats överallt i världen genom de olika folkens och civilisationernas seder och bruk. Man behöver bara se på hur vissa stater blev muslimska eller hur deras klädbruk ser ut.


Sukayna eller Ruqaya var dotter till Imam Hussain. Hon sägs ha varit fyra år gammal när hon dog av strapatserna efter fångenskapen (Kommer senare i artiklelserien) Efter att hennes far mördats och hans huvud huggits av, så togs hon och de andra damerna från Profetens familj, till olika platser i det stora Ommayyidska riket. De skulle visas för massorna, hånas och folket visste inte vilka dessa föräma och adliga damer var, så man kastade stenar och sopor efter dem. Man slet av dem slöjorna, man trodde de var rebeller, som hade slagits emot islam, inte att de hade slagits för islam, inte törstat för islam, inte dött för islam. Folket visste inget om dem men snart skulle hela världen höra talas om Ahlul Bayt och om Kerbala.

Sukaynas sorg var så outhärdlig, att Kalifen (kungen) hörde hennes gråtande och skrikande,Oh Far, oh Hussaina, vart är du. Kalifen Yazid orkade inte med att fortsätta höra dennna lilla flickas klagande, snart slapp han höra på. Hennes död var på grund av sorgen över sin döde far, Hussain. Ruqaya var mkt fäst vid sin far Hussain och han försökte få henne att vänja sig att sova utan honom, men på kvällarna smög hon sig till honom och han fick då varje kväll, föra henne tillbaka till sin egen säng hos sin moster Zeinab. När vattnet blev knappt, så delade hon det lilla hon hade med de andra barnen i följet. När vattnet till slut tog helt slut, så såg man hur barnen tittade åt henne med törstande blickar och ledsna ögon. Hennes livsöde räknas till en av de mest tragiska som omnämns i Ashura tragedin. Hennes farbror Abbas vågade sig till floden för att hämta vatten åt henne och när han dog, så såg hon hans blodiga sköld och den dagen slutade hon att beklaga sig över törst.

Inlägget är skrivet utav Bahlool och jag rekommenderar att läsa fortsättningen utav hans mycket informativa inlägg HÄR.

6 kommentarer