Arkiv för kategorin hem

Barnuppfostran enligt islam

 

Imam al-Sadiq (A) sa:

”Ett barn ska leka i sju år, träna sin läs-och skrivkunnighet i sju år, och lära sig det tillåtna och det förbjudna [dvs rättspraxis] i sju år. ”

[ Wasa`il Al-Shia, V. 12, s. 247, nr 12]

Lämna en kommentar

Varför ska barnet följa sin pappa och inte sin mamma?

chld

Nu går vi till andra frågan jag fått: ”Varför måste barn följa sin pappa och inte sin mamma?”

Om detta säger Islam inte någonting. Jag vet inte var detta kommer ifrån? Det måste vara ett missförstånd. När det gäller barn och dess uppfostran har islam dock vissa riktlinjer, som baseras på helt naturliga orsaker: Islam säger att barnet bör vara mer knutet till mamman de första sju åren, nästkommande sju år ska barnet vara mer knuten till pappan och de kommande sju åren efter det(från 15 år) är barnet själv fri att välja. Barnets uppväxt är alltså i princip uppdelat i: 7 år + 7 år + 7 år, som ska fördelas mellan föräldrarna.

Dessa riktlinjer är till för att båda föräldrarna ska engagera sig och agera förebilder för sitt barn. Då kvinnan till sin natur (oftast) är den mer omvårdande parten så knyts helt naturligt barnet närmare mamman, än till pappan, ända ifrån start. Att säga detta idag är förstås att vara gammaldags och kontroversiell på hög nivå, det vet jag. Men det är bara löjligt att frångå fakta.

Men för att inte mamman ska avskärma barnet helt ifrån barnets pappa (vilket tyvärr händer), och för att pappan inte helt ska strunta i barnet och lämna all uppfostran till mamman (vilket tyvärr händer), så har islam (dvs Gud) satt upp vissa förhållningsregler att hålla sig efter när det gäller ”barnets bästa”, som man så vackert säger här i Sverige. Och detta är de regler jag inledningsvis tog upp med 7 år x 3.

Detta betyder inte att barnet följer pappan eller mamman, barnet ska ha båda som förebilder. Det är oftast sådana män som gift sig med icke-muslimska kvinnor som påstår såna här saker. Då de fått barn och hans fru inte vill att man utför omskärelse på barnet…eller att pappan lär barnen att be, läsa Koranen eller går till moské med barnet mm… börjar tjafset. När mannen upptäcker att den kvinna han valt som mamma till sitt barn inte för sitt liv har tänkt att hennes barn ska ha någon typ utav religiös – allra minst islamisk – uppfostran!

börjar han tänka efter. Plötsligt vaknar han upp och inser det absurda med att gifta sig med en ickemuslimsk kvinna, om han anser att vissa föreskrifter inom islam är viktig för honom att föra vidare till sitt barn. Varför tänker inte män med hjärnan innan de gifter sig?! Innan de väljer mamma till sina barn? Det de gör när de bortser ifrån tro och övertygelse när de väljer fru är att förstöra sitt eget liv, en kvinnas liv och sitt barns liv! Detta är en mycket viktig orsak varför man inte ska gifta sig med en icke-muslim. Inte för att folk som inte är muslimer är dåliga människor, utan för att de två ledargestalterna i hemmet ska ha samma grundläggande mål i livet, och i guidningen av sina barn. Har man åtminstone det grundläggande gemensamt så slipper man en massa onödig argumentation i förhållandet. Äktenskap är inte helt friktionsfritt, vilket nog alla gifta redan känner till, att eliminera det mest fundamentala problemen i ett förhållande kan vara det viktigaste man gör innan man gifter sig.

Läs även:

Varför kan en muslimsk man gifta sig med en kristen kvinna?

2 kommentarer

Finns det regler hur länge en kvinna måste sörja efter någons bortgång?

.

Amina frågade:  ”Du kan hjälpa mig med en fråga:) Det är nämligen så att vi haft många i vår närhet som har gått bort:( Endast män! Vi sorgetiden har jag uppmärksammat något som jag fått funderingar över, det är att kvinnan (änkan) har en visst period som hon ska ”dra sig undan”, så som det står i Koranen. Pga. risken för att vara gravid osv. Men nu är det så att kvinnorna har mer tradition i sig än religion, enligt mig. Man får ej noppa ögonbrynen, man får absolut ej lämna sitt hem på 4 månader och 2 veckor, man får ej träffa någon man alls osv. Skriv gärna om detta…. Kram”

När det gäller att sörja någon efter ett dödsfall så finns inga som helst ”måsten”, dvs wajib, att gå efter inom islam. När det gäller en kvinna, vars make har dött, så gäller självklart ”väntetiden”, s.k. ”uddeh” på arabiska. Den är på 4 månader och 10 dagar. Under denna Uddeh-period får hon inte gifta sig. Och detta är för att säkerställa ifall hon är gravid eller inte, och för att veta vem som barnets far i så fall är. Orsaken bakom väntetiden är alltså inte att hon ska gräva ned sig i sorg, utan handlar om barnets bästa. Om hon redan är höggravid vid makens dödsfall – låt oss säga att hon är i åttonde månaden – då kommer hon alltså att föda barnet inom 1 månad. Vill hon gifta sig direkt efter att barnet har fötts, så får hon göra det, hon behöver inte vänta ytterligare 3 månader och 10 dagar. Hennes uddeh-tid blir då bara 1 månad.

När någon av er dör och efterlämnar hustrur, skall de iaktta en vänteperiod av fyra månader och tio dagar [innan de får ingå nytt äktenskap]. [Koranen 2:234]

Och de som är havande skall invänta barnets födelse. Och för var och en som fruktar Honom gör Gud uppgiften lätt.” [Koranen 65:4]

På riktigt, om man strikt vill följa islamiska regler, och strunta i traditionella dogmas som oftast fängslar en människa till onödiga saker i livet: så är det mycket, mycket makruh (ev. gränsar det t.o.m till haram, men jag är inte helt säker) i islam att gråta och slå sig för någon som dött, vilket alltför ofta är fallet hos många. Det är även haram att klä sig i svart, med utgångspunkt ifrån att sörja. Faktum är att ALLA gärningar man utför som innehåller en protest emot det som hände, dvs att personen dog, är haram. Då det, i praktiken, innebär en protest emot Gud.

Profeten hade två söner med en av sina hustrur, Maria: Ibrahim och Tahar. Dessa båda dog och deras far, Profeten, satt vid deras grav och sa: ”Mitt hjärta är sorgset och mina ögon fylls med tårar, men vi vill inte göra något som Gud inte accepterar….” dvs även om han känner att han vill böla, gråta ut all sin ångest, och slå sig för bröstet så gjorde han inte det – eftersom det är haram, dvs något ”som Gud inte accepterar”.

De enda regler angående att sörja, inom islam, gäller alltså en kvinnas uddeh-period efter att hennes make dött. I övrigt så gäller alltid samma sak; dvs att man inte ska överdriva i sina sorgeyttringar. Islam innebär att leva, och även om en nära och kär har gått bort så vill Gud att de som ännu lever ska fortsätta att leva vidare: att planera för morgondagen, att intressera sig att vara fräsch och sund, att man ska fortsätta ta hand om – och finnas till för – de som fortfarande är kvar i jordelivet. Särskilt för de som på ett eller annat sätt är beroende utav en.

Vill man klä sig på något annorlunda sätt, för att markera att man är ledsen och sörjer så kan man klä sig i lite mörkare färger (bruna eller mörkblå kläder) en liten tid eller under uddeh-tiden t.ex, men inte i svart. 

En sörjande kvinna som talar med män är precis likvärdig med en kvinna som inte sörjer och talar med män.  Samma sak gäller om hon tittar på män och män tittar på henne. Reglerna är desamma både för en kvinna som sörjer och den som inte gör det. Hon måste klä hidjab för att det inte skall orsaka frestelser. Hon får tilltala en man även om han inte är mahram för henne, om det inte orsakar frestelser. Hon får även svara i telefonen och öppna dörren när någon knackar på.

Jag vet att det finns en uppsjö utav ingrodda traditioner som en del släpar på t.ex:  att hon inte skall tala med någon, att ingen bör se henne, att hon inte bör gå ut på gården, att hon inte ska plocka sina ögonbryn, att hon inte bör gå ut på taket, att hon inte bör vända sig mot månen, att hon inte bör tvätta utom på fredagar… osv har inte någon grund i den lag som Gud har givit oss. Tänk på det, och var måttfulla i ert beteende, Gud älskar de måttfulla!

 

4 kommentarer

Om alla förstod en kvinnas verkliga status inom islam….

Jag kom ihåg i början, efter att jag konverterat till islam, umgicks jag lite då och då med en kvinna som sa att hon varje dag önskade att hon skulle vakna nästa dag och vara en man! Jag fattade ingenting?! Vad menade hon egentligen? Jag menar hon är ju muslim och jag VET ju hur stor kvinnan är inom islam. Detta var ju en av dörrarna som öppnade mina ögon för religionen i början. Hur kunde HON, som ju är FÖDD muslim, vilja vara man och samtidigt muslim?!?!! Jag minns att jag funderade en hel del kring detta – lite naiv som man kanske är ibland.

För enligt den information jag hade tagit till mig så hade män en enorm börda att bära, inom islam, i jämförelse med kvinnor. Ja, tillsynes i alla fall…. det beror förstås hur man ser på saken. Men att män bär ansvaret för all hushållsgöra, alla ekonomiska utgifter och brödfödan och till och med att ta hand om sina barn – samtidigt som han måste betala ett underhåll till sin fru….det tycker jag, personligen, känns som ett stort och tungt ansvar. Visserligen är detta mannens ansvar, vilket det finns stora orsaker bakom – men det ligger även en stor belöning i att hans fru honom genom att avlasta honom delar av bördan. Det är ju ett givet inom ett förhållande.

Jag har ju genom årens lopp släppt den där naiva synen: tron att bara för att det ÄR så inom islam, så betyder ju inte det att folk följer Guds budord. Faktum är att allt för få gör det. Jag har insett att det finns lika många män inom den islamiska ummahn som misshandlar sina fruar, som det finns inom det svenska samhället. Trots att det finns lagar om straff för sådant i Sverige, så hindrar inte det folk att puckla på sina kvinnor, och detsamma gäller inom islam.

De svenska lagarna tycker jag dock är rätt så tandlösa och klena när det gäller detta brott (kanske en straffutdelning på sin höjd 2 år?), men Guds lagar har betydligt strängare straff – ett här i detta liv, och ett i nästa. Jag kan för mitt liv inte förstå hur, till synes, religiösa män kan ta till misshandel mot sin fru när man ju är övertygad om Guds existens, och därmed konsekvensen av att bryta emot Guds lagar. Men, men… när ska man förstå sig på hur män tänker egentligen?

Men nu är ju också fallet som så att jag märkt att det inte finns någon tradition inom den ”traditionella” Ummahn att upplysa kvinnor om deras rättigheter inom islam. Och tyvärr så finns inte heller någon sådan tradition att upplysa pojkar och män om deras lagenliga skyldigheter inom islam…. om det fanns en sådan tradition så tror jag att de äktenskapliga förhållandena skulle se lite annorlunda ut inom den islamiska Ummahn. Men vi får väl lägga all vår hopp till denna, och framtida, generationer att försöka föra vidare en sådan utbildande tradition. För idag råder helt motsatt förhållande när en man och en kvinna ska gifta sig. Kvinnan göres väldigt ofta införstådd med att hon har en massa plikter, och mannen upplyses om alla hans ”rättigheter” (vilket alltför ofta innehåller information om hans blivande frus skyldigheter gentemot honom).

Jag kom att tänka på allt detta när jag såg nedanstående lilla bild:

12 kommentarer

En mormor i vardande…

Min vackra dotter, inklusive barnbarn!

.

Det har nog inte undgått någon vid det här laget att jag är i vardandet att bli mormor inom en snar framtid :)! Min förstfödda, med make, är nämligen havande. HUR kul är inte det då?! Underbart, om jag får säga det själv! Det har varit en spännande tid att se hennes mage växa, sakta och väl…..alltför sakta om jag får säga det själv. Inte förrän nu börjar det synas ordentligt, och inte förrän nu börjar det kännas ut i fingertopparna, och i magen, att man faktiskt ska bli MORMOR!!

Maj Gådd alltså, jag är ju  inte redo än: jag har inte hunnit införskaffa min en gungstol ens! Det går ju inte att vara mormor utan gungstol, det går ju liksom hand i hand så att säga. Men jag har letat, och fortsätter att leta. Den måste dock ha låååånga medar, annars är det inte någon riktig mormors-gungstol. De jag har hittat hittills kostar ju lika mycket som en bättre bil, så de har jag avstått från.

Och håret då? Inte ett strå är grått än! Det har jag aldrig riktigt tänkt på tidigare, men det har väl hittills bara varit en fördel antar jag. Men sånt går ju att ordna med, ganska enkelt. Värst är ju rundören, den har liksom försvunnit och jag är mer magerlagd än någonsin, och jag känner ett litet motstånd mot att fylla ut kroppshyddan på det sätt som krävs för att kunna passera som en äkta mormor. Men jag måste ju offra mig, känner jag, för att nästkommande generation ska få sin beskärda rättighet till en äkta mor-mora!

Vi får väl se hur det går med den saken, i värsta fall får väl den lille dras med en plastmormor (fast det kanske har en annan innebörd egentligen?), men dom kan ju var bra dom också, jag ska i alla fall göra mitt bästa… men  jag tror jag fortsätter jakten på gungstolen åtminstone, nån ordning får det väl ändå vara på torpet…. 🙂

.

11 kommentarer

Den perfekta hustrun

Vi har väl alla någon gång funderat på om vi är tillräckligt goda fruar, och undrat vad vi skulle kunna göra för att bli än bättre som hustru…? Jag vet att vi alla kvinnor ständigt utbyter tips mellan varandra om hur vi ska få våra män att vara nöjda över oss och älska oss mer, men man kan verkligen aldrig få för många tips och råd kring detta outtömliga ämne som ständigt är på tapeten när vi kvinnor har våra små sammankomster: Därför avslöjar jag här nedan några hemligheter ifrån min egna vishets skattkammare. Notera gärna punkt 10, som är en regel som dagens kvinnor alltför sällan uppskattar, men som är en ack så viktig ingrediens i det harmoniska familjelivet. Läs och lär:

9 kommentarer

Nya kommande traditioner…?

.

 

Könsavslöjande kalas, eller gender reveal party, som det heter på amerikanska, har blivit en populär trend i Amerika. Detta är en ceremoni där man avslöjar om det blivande barnet är en flicka eller pojke. Könsavslöjande kalas började bli populärt då många tyckte den överraskande känslan försvann, när det blev allt vanligare att föräldrar tog reda på barnets kön genom ultraljud. Ett sätt att skapa ett överraskningsmoment av det hela är att ha ett kalas där barnets kön avslöjas – exempelvis genom en könsbestämd tårta.

Många väljer numera att anordna ett kalas där barnets kön högtidigt basoneras ut. Vid ultraljudet ber därför föräldrar sköterskan att inte säga vilket kön barnet har. I stället får de med sig ett förseglat kuvert med barnets kön nedskrivet på en lapp. Kuvertet lämnas sedan in till bageriet, som bakar en tårta som är antingen blå eller rosa inuti. Släkt och vänner bjuds sedan på detta ”gender reveal party”. Den blivande mamman skär högtidigt upp tårtan, vilket avslöjar om det blir en pojke eller flicka. Surprise!

Traditionen är inte mer än 2 år gammal i ”ursprungslandet”, men det dröjer nog inte länge innan även det kommer hit. ”Könsavslöjandekalas” låter kanske inte så klatschigt, men kanske kommer det att få ett bättre namn när det kommer till oss, men kom ihåg var ni hörde det först bara :)!

Risken är väl att man nu har bidragit till ännu ett ångestdrypande krav på fest och firande för alla, som om det inte skulle räcka med födelsedagar, babyshowers och alla andra bemärkelsedagar man ska hålla reda på året om :/? I så fall ber jag så mycket om ursäkt, såhär på förhand… 

.

4 kommentarer

Att välja bostadsort som invandrare

 

Ångeborna har tagit familjen Danielian till sitt hjärta; mamma Susanna Daniellian, pappa Samuel Arustamjan, och 13-årige Valerik, ”Valle”, 15-årige David och 17-årige Haik som alla bär efternamnet Danielian.

 

…. är det viktigaste beslut du kan ta som immigrant

Det händer ibland att jag träffar ganska nyanlända invandrare. De kan klaga på hur svårt det är att finna en lägenhet här i Malmö och frågar mig hur de ska göra. När jag får en sådan fråga har jag självklart det rätta svaret, men det finns ingen som fattar hur bra mitt råd är: när helst jag får en sådan chans så råder jag dom att flytta uppåt landet, helst till de norrländska länen. Där är folk fortfarande mänskliga. När de ser ett nytt ansikte blir de glada, nyfikna och är måna om att bjuda till. Flytta inte till en större stad i de norrländska länen, nej håll er till de mindre samhällena. Där är fortfarande en gemenskap, man känner till varandra och månar om varandra på ett helt annat sätt än man gör i våra stora städer.

De blir glada och upplyfta om det kommer folk dit och de verkar se det som en möjlighet att samhället kan fortsätta, kanske till och med växa, man ser en framtid i de nya ansiktena. Oavsett varifrån man kommer. Invandrare får sällan jobb särskilt fort hos vanliga svenska företag här i Sverige. De kommer att öppna eget. Lika bra att de öppnar det egna företaget i de små samhällena i inlandet, för där kommer deras företag att uppskattas än mer än i storstäderna. Det blir ett extra plus i kanten för dom i det lilla samhällets ögon. 

På Luciadagen 2011 blev en familj i Ånge, Medelpad län, hämtad av polis och utvisad ur Sverige. De hade varit i Sverige i 10 år och alla barn pratade i princip bara svenska, och familjen har från början inte någon som helst anknytning till Armenien, dit dom blev utvisade. Ungdomarna i Ånge samlade sig och tillslut var hela samhället engagerade i att familjens öde. De bestämde sig för att tillsammans samla ihop pengar till flygbiljetter för hela familjen så de kunde återvända till Ånge, och ortens ICA-handlare erbjöd jobb i sin affär till mamman, så att hon kunde få uppehållstillstånd.

De kom igår, lördag, tillbaks till Ånge och ångeborna hälsade familjen välkomnaTårar rullade ner på mångas kinder – men inte av sorg, utan av glädje. Man anordnade en välkomstceremoni för familjen i samband med Berners Cup som gick av stapeln på orten igår. Kommunalrådet Sten-Ove Danielsson och oppositionsrådet Hans-Erik Beck höll korta tal för att tacka alla som stöttat familjen under tiden de varit i Armenien och det överlämnades även en pengacheck från olika insamlingar som gjorts för Danielians.

Var i Stockholm, Malmö, Göteborg eller några andra storstäder finner en invandrarfamilj ett sådant stöd ifrån medborgarna?! Ändå envisas man med att bosätta sig i våra, känslomässigt, iskalla storstäder, där ingen släpper in någon innanför sin personliga ”radie”, än mindre över tröskeln. Hos en ”normal” person är den personliga radien kanske ca 50 cm, men hos stadsbor ligger den väl kring 3 meter – så här göre sig ingen besväret att fråga om vägen, allra minst om man inte kan uttala adressen rätt….

Därför ger jag även här rådet; flytta in till Sveriges inland, gärna uppåt mot norrlandhållet – då kommer ni att få ett fint och bra liv där barnen kan växa i större trygghet än här i storstäderna, och ni kommer garanterat att få en plats i samhället som är människovärdigt.

12 kommentarer

Lär dig älska resterna

.

.

Vi i väst slänger fullt ätbara matvaror medan i andra delar av världen går folk i flera dagar utan att ha tillgång till minsta matbit att stoppa i munnen. Bara i Sverige slänger vi 56 kilo fullt ätbar mat om året!!! Tala om att vara bortskämda!

Om det blir kvar lite grann utav middagen; en koppfull av gryta t.ex. Vad ska man göra utav det? Ett tips är att spara det, antingen att man fryser ned det eller så sparar man i kylen och gör en omelett utav det till frukost nästa dag. Annars så passar såna ”slattar” bra till s.k. nattamat. Jag själv brukar spara alla såna rester och ca en dag i veckan, eller varannan vecka, har vi en ”restmiddag”. Dessa restmiddagar är alldeles utmärkta för där finns allt möjligt; det kan vara lite grillad kyckling, lax, en grytmix osv… vad är det för fel på det kan man undra, för de flesta hade säkert kastat detta – om inte på en gång så åtminstone efter en tids förvaring i kylen. FRYS NED är ett hett tips.

Om vi hade mindre fokus på bäst-före-datum och bättre koll på hur man tar hand om rester skulle samhällsvinsten bli lika stor som anslaget till försvaret!

Har ni sett kampanjen om rest­dejting på Facebook och på skyltarna i kollektivtrafiken? ”Frusen kycklingfilé söker salt fårost. Måltid för två? Hör av dig!” och ”Mogen parmesan söker krispig crêpe”.

Det är lantbrukarägda Lantmännen som hjälper singlar att matcha ihop sina kylskåpsrester. Koncernen ingår i den samverkansgrupp för minskat matavfall som Naturvårds­verket, Livsmedelsverket och Jordbruksverket leder. Målet är att minska onödig miljö­påverkan från matsvinnet i livsmedels­kedjan och spara 12-23 ­miljarder kronor per år till samhället.

Och om den parlamentariska kommittén miljörådsberedningen får som den vill kommer regeringen att föreslå att matsvinnet i Sverige ska minska med en femtedel till år 2015.

– Det är ett otroligt resursslöseri att ­producera och transportera mat som sedan inte äts. Miljöpåverkan är stor och även den samhällsekonomiska kostnaden, vilken är i motsvarighet med vad vårt försvar kostar. Det finns också en etisk aspekt i att slänga ätbar mat när många människor i världen inte kan äta sig mätta, säger Christel Gustafsson, chef för Jordbruksverkets klimat­enhet och representant i samverkans­gruppen för minskat matavfall.

Mycket av den mat som åker i soporna i dag skulle kunna ätas om den hanterades rätt från början och om konsumenternas inställning till hur varorna ska se ut ändrades, menar chefen för ­klimatenheten.

Matskribenten Anna Billing konstaterar att alla vill ha den ”perfekta” varan.
– Är det en prick på äpplet så ­sorteras det bort. Och om 25 000 kunder i veckan ratar sådana ­äpplen så kan ni ana hur stor svinnet blir, säger hon.
Anna är gift med ­Stefan Billing som äger Ica Kvantum Malmborgs Tuna i student­området Sparta i östra Lund. Hon blev bestört när hon såg hur mycket mat som slängdes.

Läs vidare på Aftonbladet om paret Billing, de beslöt att alla avdelningar ska involveras i att kontrollera sina varor. Det som skulle ha kastats idag eller i morgon, men fortfarande är fullt ätbart, det kokar dom lunch utav och säljer till lunchkunder. Ett projekt som tycks mycket uppskattat utav kunderna.

Lite kuriosa

Var femte kasse med mat slängs – trots att det inte är något fel på maten.

Kanske är det dags att lära oss lukta och smaka på maten innan vi slänger den. De svenska hushållen kasserar varje år 905 000 ton mat, vilket är 60 procent av det totala svinnet. (Livsmedelsindustrier står för 540 000 ton, grossister och ­ butiker för 110 000 ton och restauranger och storkök för 299 000 ton).

En överslagsräkning som Sveriges Radios ”Studio ett” låtit göra visar att varje hushåll kastar fullt ätbar mat för omkring 500 kronor i månaden.

Koldioxidutsläppen som görs för att producera denna mat i onödan motsvarar klimatpåverkan från 790 miljoner liter bensin. Detta bidrar förstås till övergödning, försurning och utsläpp.

Kolla även in Livsmedelsverket.se för fler råd.


Från Lantmännens kampanj

Lämna en kommentar

Farliga solkrämer

 

 

Det är ju sommar och sol och högaktuellt med solskyddsmedel. En rekommendation är att kolla upp solskyddskrämer som innehåller farliga parabenernågot som jag tidigare skrivit om.

Bland produkterna finns till exempel solskyddskrämer som är speciellt avsedda för barn.
– Små barn är känsliga för hormonstörande ämnen, och att använda produkter som innehåller parabener kan leda till att flickors pubertet tidigareläggs och att pojkars sädeskvalitet försämras, säger Danmarks hälsominister Karen Elleman.

Dessa krämer är förbjudna i Danmark, men är tillåtna här i Sverige. Man vill skydda barnen ifrån farliga solstrålar, men utsätter dem för något som kanske är ännu värre.

I Sverige är alla parabener tillåtna.

Foto: Newspilot Autoprint

Lämna en kommentar

De tolv slagen av kärlek

http://ss11i01.stream.ip-only.net/images/blog/images/entries/50/39/08/17593/ec6d1a5087ad6d9d

 

De tolv slagen av kärlek

Mäns och kvinnors primära kärleksbehov.

Härnedan följer de olika slagen av kärlek sida vid sida.

Kvinnor har behov av   –   Män har behov av

1. Omsorg   –   1. Tillit

2. Förståelse   –   2. Accepterande

3. Respekt   –   3. Uppskattning

4. Tillgivenhet   –   4. Beundran

5. Bekräflelse   –   5. Gillande

6. Lugnande försäkringar   –   6. Uppmuntran

Lär dig förstå primärbehoven.

Det är givet att varje man och kvinna behöver alla tolv slagen av kärlek. Att konstatera att det i kvinnors primärbehov ingår sex olika slag av kärlek, innebär inte att män kan vara utan någon av dem, Män behöver också omsorg, förståelse, respekt, tillgivenhet, bekräftelse och lugnande  och tröstande försäkringar. Med primärbehov menas ett behov som måste fyllas innan man helt och fullt kan ta emot och sätta värde på de andra slagen av kärlek.

Citat ur boken ”Män är från Mars kvinnor från Venus” av John Gray sidan 144

Lämna en kommentar

Elbolagens oligopol : värre utsugare än medeltidens fogdar

,

"Om alla Vattenfalls kunder struntar i att betala elräkningen i februari så kommer både politiker och elbolaget till slut förstå vidden av missnöjet", skriver Tomas Linnala. Montage: E24

KLICKA HÄR FÖR ATT PROTESTERA MOT ELPRISERNA

Sedan man avreglerade elförsörjningen så har elpriset bara ökat och ökat. Idag är den dyrare än någonsin. Bara under december månad 2010 ökade priset med 56%! Men regeringen är VÄLDIGT nöjd med elmarknaden, kanske av nedan nämnda skäl?

Den svenska elmarknaden är ett skämt, ett mycket cyniskt skämt. Vattenfalls, Fortums och Eons dominans har skapat ett oligopol som satt elmarknaden ur spel.

Insynen i prisbildningen är nästan obefintlig. Den som producerar den dyraste efterfrågade elen bestämmer priset vilket gör det ekonomiskt rationellt att producera så lite el att efterfrågan driver upp priset.

De tre stora eljättarna samäger kärnkraftverken, vilket innebär att ingen ensam blir lidande när de står stilla, och de står stilla i betydligt större utsträckning än i andra länder.

Den här utsugningen har inte bara skett med våra politikers tysta samtycke utan såväl höger- som vänsterregeringar har hejat på utvecklingen. De har förstärkt den våldsamma kostnadsökningen för hushållen genom extra skattepålagor som utsläppsrätter och koldioxidskatt.

Dessutom betalar vi moms på el vilket innebär att statens inkomster ökar på vår bekostnad ju mer elpriset stiger. Internationalens fjärde strof om det statliga skatteförtrycket har aldrig känts så aktuell som nu.

Vi svenskar har förvandlats till frusna trälar under den allians som uppstått mellan staten och eljättarna. Var det verkligen målet med den svenska ”välfärdsstaten”?

Situationen påminner onekligen om medeltidens hårdhänta fogdar som på kronans uppdrag skötte skatteindrivningen och oftast såg till att mest berika sig själva.

Men den största fogden är statliga Vattenfall, vårt eget bolag, som enbart under fjolårets nio första månader gjorde en rörelsevinst på 25 miljarder kronor.

Visserligen verkar Vattenfall långt utanför landets gränser men utgår man från att det är det svenska folkets bolag är det ett överskott som kan användas till lägre vinster.

Istället betalade Vattenfall, enligt årsredovisningen, ut en kvarts miljard kronor i löner till koncernens högsta chefer under 2009. I stället har koncernens som mål att avkastningen på det egna kapitalet ska uppgå till 15 procent, ungefär tio gånger mer än den riskfria räntan.

Och när förre Vattenfallchefen Lars G. Josefsson i sin iver att leka europeisk härförare på näringslivsarenan pantsatte hela bolaget ställdes han inte till svars av ägaren utan belönades med en mångmiljonfallskärm. Inte undra på att det knappt finns en bild på den svenska elmarknadens superfogde utan ett brett leende.

Att utländska elbolag som Eon och Fortum suger ut oss må vara svårt att angripa, de är ju i sin fulla rätt, men att folkets eget Vattenfall leder processen är svårare att acceptera.

Frågan är bara hur man ska revoltera mot dessa orättfärdigheter i dagens Sverige. Om alla Vattenfalls kunder struntar i att betala elräkningen i februari så kommer både politiker och elbolaget till slut förstå vidden av missnöjet.

Men i dagens välordnade samhälle är det tyvärr svårare att revoltera mot orättfärdigheter än det var i 1600-talets Värend, som i Vilhelm Mobergs roman Rid i natt.

Det finns en uppenbar risk att den stora vinnaren på en sådan revolt skulle bli Vattenfall självt som höstar in både påminnelse- och straffavgifter i miljardklassen. Och därefter inkassobolag som Intrum Justitia.

Artikel från e24.se

Hur ska vi revoltera? Ja det är väl inte mycket en röst väger i en demokrati som denna, där alla partier är en del utav, och accepterar, fogdesystemet. Men ni kan i alla fall gå in och skriva på uppropet som ska lämnas in till Maud Olofsson angående elpriserna.

Lämna en kommentar

Tamtam was here!

.

(Såhär såg hon ut, TamTam, när hon kom och blåste rent min balkong :)! )

Vilken välsignad dotter jag har! Jag har gått i flera dagar och funderat på hur jag ska orka ta itu med röjning och städning utav balkongen, efter all flyttning av möbler här hemma och städning av skåp, lådor och annat…. så ringer Fatima mig igår på förmiddagen och frågar om jag behöver ha hjälp med nånting här hemma – städning t.ex….!!!

Vilken skänk ifrån ovan! Hon lyckades verkligen röja ända ner i djupaste djupet av bråten. Två gigantiska fula plastgarderober kastades ut huvudstupa. No mercy där, tack och lov :)! De inglasade fönstren putsades och vi satte upp lite gardiner, för att täcka upp bättre mot insyn. Nu har jag bara kvar en hög med skräp som jag måste ha kvar på balkongen i väntan på container som kommer en gång i månaden till området. Å vad jag längtar att få kasta!

Hela lägenheten känns så mycket lättare och renare nu, tack vare att balkongen är städad. Ett enormt projekt som jag känner att jag aldrig skulle ha genomfört om hon inte kommit. Puh! Alhamdulillah, att denna tunga sten fallit från min rygg.

Så nu är det bara att ta itu med min egen garderob. Som fått fungera som hållplats för allt möjligt under tiden vi flyttat Leilas saker från oss till henne, och även sedan när jag flyttat runt och sorterat saker här hemma. Det blir lätt så när man har en såndär ”gå-in” garderob som man kan stänga dörren på. Den längtar jag dock att ta itu med.

4 kommentarer

Den gångna natten

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/d4/Laylat-al-qadr.jpg

.

Oj oj vad jag har blivit slö sista tiden när det gäller bloggandet. Jag ids inte sitta vid datorn längre. Jag gör mina tappra försök, tro mig. Men blir uttråkad redan efter tio minuter.

Man kan kanske tro att inget händer i mitt liv, när man kollar in bloggen, men det är tvärtom – hela tiden är det något. Man längtar verkligen efter några stilla dagar – gärna flera i rad. Det händer så mycket att jag inte vet var jag ska börja när jag väl vill sitta och skriva ett inlägg – så jag skiter i det helt!

Natten som gick har vi haft Leylat-l-Qadr, och jag, Lilo, hennes Jassim och Fatimas Samer samt min egen make, har gjort gemensamt slag i saken och bad alla tillsamman här hos oss. Männen var först i moskén och åt, sedan kom de till oss. Gjorde duaa, hälsade Imam Hussein, Jawshan Kabeer och läste Koranen gemensamt. Sedan bad vi (själva) de 50 bönerna man ska göra för natten…osv.

Under tiden gjorde vi pauser då vi drack te eller annat, åt lite äppelpaj och dyl…. diskuterade och berättade om olika islamiska händelser. Jag ÄLSKAR Leylat-l-Qadr. Sedan avslutade vi med Sohor tillsammans.

2 kommentarer

Not feeling too good…

.
https://i1.wp.com/www.maths.uq.edu.au/cdmc/Abstracts/2008sem1/flowers.png

.

Ramadan månad har flutit på oerhört bra, ända tills jag fick mina ”röda dagar” för några dar sedan. Sedan dess har jag mått så himla dåligt. Är helt kass i magen och kan knappt dricka eller äta – nu när man FÅR äta dagtid 😦 … trist.

Jag är riktigt illamående, inte kräksjuk, bara illamående, svag, ont i magen… Sånt borde ju gå över efter en dag eller så, men icke! Jag ville ju ägna dessa fastefria dagar till att städa upp ordentligt här hemma, efter en halv månads bjudningar hit och dit, då man inte orkat ta itu med den saken särskilt noga under fastedagarna.

Månaden har känts hektisk på alla sätt och vis. Varje dag har det varit ett eller annat projekt som ska ros iland. Jag har bestämt mig för att inte ha fler sådana under resten utav månaden. Det kan vara det som gör att jag inte mår så bra, jag har börjat ha tid att ”känna efter” hur kroppen mår – och den har visst inte mått så bra, tydligen.

Jag har nog också gått ner i vikt en hel del tror jag, jag kan nämligen inte äta när det väl blir dags för det på kvällen. Jag VILL, men blir mätt på 3 tuggor. VERKLIGEN mätt!!! Sedan tvingar jag i mig 3 tuggor till – men sen är det stopp!

Idag flyttar min dotter Fatima och hennes make till ny lägenhet, så vi ska uppbåda alla våra krafter och hjälpa till där. Stackare, jag avskyr att flytta. Jag tror vi har flyttat 12 gånger (kanske mer, inte säker) sedan vi gifte oss  – för 22 år sedan!!! Rena vansinnet alltså. Men det är förstås roligt för dom att få en ”normal” lägenhet, och att inreda och organisera ett nytt ställe är faktiskt riktigt kul, tycker jag.

Det trista är att dom flyttar längre bort ifrån oss än de bor idag. Inte direkt cykel eller gångavstånd, så jag befarar att vi inte kommer träffas lika ofta som förr 😦 …. men vi får väl se.


5 kommentarer