Arkiv för kategorin hem

Barnuppfostran enligt islam

 

Imam al-Sadiq (A) sa:

”Ett barn ska leka i sju år, träna sin läs-och skrivkunnighet i sju år, och lära sig det tillåtna och det förbjudna [dvs rättspraxis] i sju år. ”

[ Wasa`il Al-Shia, V. 12, s. 247, nr 12]

Annonser

Lämna en kommentar

Varför ska barnet följa sin pappa och inte sin mamma?

chld

Nu går vi till andra frågan jag fått: ”Varför måste barn följa sin pappa och inte sin mamma?”

Om detta säger Islam inte någonting. Jag vet inte var detta kommer ifrån? Det måste vara ett missförstånd. När det gäller barn och dess uppfostran har islam dock vissa riktlinjer, som baseras på helt naturliga orsaker: Islam säger att barnet bör vara mer knutet till mamman de första sju åren, nästkommande sju år ska barnet vara mer knuten till pappan och de kommande sju åren efter det(från 15 år) är barnet själv fri att välja. Barnets uppväxt är alltså i princip uppdelat i: 7 år + 7 år + 7 år, som ska fördelas mellan föräldrarna.

Dessa riktlinjer är till för att båda föräldrarna ska engagera sig och agera förebilder för sitt barn. Då kvinnan till sin natur (oftast) är den mer omvårdande parten så knyts helt naturligt barnet närmare mamman, än till pappan, ända ifrån start. Att säga detta idag är förstås att vara gammaldags och kontroversiell på hög nivå, det vet jag. Men det är bara löjligt att frångå fakta.

Men för att inte mamman ska avskärma barnet helt ifrån barnets pappa (vilket tyvärr händer), och för att pappan inte helt ska strunta i barnet och lämna all uppfostran till mamman (vilket tyvärr händer), så har islam (dvs Gud) satt upp vissa förhållningsregler att hålla sig efter när det gäller ”barnets bästa”, som man så vackert säger här i Sverige. Och detta är de regler jag inledningsvis tog upp med 7 år x 3.

Detta betyder inte att barnet följer pappan eller mamman, barnet ska ha båda som förebilder. Det är oftast sådana män som gift sig med icke-muslimska kvinnor som påstår såna här saker. Då de fått barn och hans fru inte vill att man utför omskärelse på barnet…eller att pappan lär barnen att be, läsa Koranen eller går till moské med barnet mm… börjar tjafset. När mannen upptäcker att den kvinna han valt som mamma till sitt barn inte för sitt liv har tänkt att hennes barn ska ha någon typ utav religiös – allra minst islamisk – uppfostran!

börjar han tänka efter. Plötsligt vaknar han upp och inser det absurda med att gifta sig med en ickemuslimsk kvinna, om han anser att vissa föreskrifter inom islam är viktig för honom att föra vidare till sitt barn. Varför tänker inte män med hjärnan innan de gifter sig?! Innan de väljer mamma till sina barn? Det de gör när de bortser ifrån tro och övertygelse när de väljer fru är att förstöra sitt eget liv, en kvinnas liv och sitt barns liv! Detta är en mycket viktig orsak varför man inte ska gifta sig med en icke-muslim. Inte för att folk som inte är muslimer är dåliga människor, utan för att de två ledargestalterna i hemmet ska ha samma grundläggande mål i livet, och i guidningen av sina barn. Har man åtminstone det grundläggande gemensamt så slipper man en massa onödig argumentation i förhållandet. Äktenskap är inte helt friktionsfritt, vilket nog alla gifta redan känner till, att eliminera det mest fundamentala problemen i ett förhållande kan vara det viktigaste man gör innan man gifter sig.

Läs även:

Varför kan en muslimsk man gifta sig med en kristen kvinna?

2 kommentarer

Finns det regler hur länge en kvinna måste sörja efter någons bortgång?

.

Amina frågade:  ”Du kan hjälpa mig med en fråga:) Det är nämligen så att vi haft många i vår närhet som har gått bort:( Endast män! Vi sorgetiden har jag uppmärksammat något som jag fått funderingar över, det är att kvinnan (änkan) har en visst period som hon ska ”dra sig undan”, så som det står i Koranen. Pga. risken för att vara gravid osv. Men nu är det så att kvinnorna har mer tradition i sig än religion, enligt mig. Man får ej noppa ögonbrynen, man får absolut ej lämna sitt hem på 4 månader och 2 veckor, man får ej träffa någon man alls osv. Skriv gärna om detta…. Kram”

När det gäller att sörja någon efter ett dödsfall så finns inga som helst ”måsten”, dvs wajib, att gå efter inom islam. När det gäller en kvinna, vars make har dött, så gäller självklart ”väntetiden”, s.k. ”uddeh” på arabiska. Den är på 4 månader och 10 dagar. Under denna Uddeh-period får hon inte gifta sig. Och detta är för att säkerställa ifall hon är gravid eller inte, och för att veta vem som barnets far i så fall är. Orsaken bakom väntetiden är alltså inte att hon ska gräva ned sig i sorg, utan handlar om barnets bästa. Om hon redan är höggravid vid makens dödsfall – låt oss säga att hon är i åttonde månaden – då kommer hon alltså att föda barnet inom 1 månad. Vill hon gifta sig direkt efter att barnet har fötts, så får hon göra det, hon behöver inte vänta ytterligare 3 månader och 10 dagar. Hennes uddeh-tid blir då bara 1 månad.

När någon av er dör och efterlämnar hustrur, skall de iaktta en vänteperiod av fyra månader och tio dagar [innan de får ingå nytt äktenskap]. [Koranen 2:234]

Och de som är havande skall invänta barnets födelse. Och för var och en som fruktar Honom gör Gud uppgiften lätt.” [Koranen 65:4]

På riktigt, om man strikt vill följa islamiska regler, och strunta i traditionella dogmas som oftast fängslar en människa till onödiga saker i livet: så är det mycket, mycket makruh (ev. gränsar det t.o.m till haram, men jag är inte helt säker) i islam att gråta och slå sig för någon som dött, vilket alltför ofta är fallet hos många. Det är även haram att klä sig i svart, med utgångspunkt ifrån att sörja. Faktum är att ALLA gärningar man utför som innehåller en protest emot det som hände, dvs att personen dog, är haram. Då det, i praktiken, innebär en protest emot Gud.

Profeten hade två söner med en av sina hustrur, Maria: Ibrahim och Tahar. Dessa båda dog och deras far, Profeten, satt vid deras grav och sa: ”Mitt hjärta är sorgset och mina ögon fylls med tårar, men vi vill inte göra något som Gud inte accepterar….” dvs även om han känner att han vill böla, gråta ut all sin ångest, och slå sig för bröstet så gjorde han inte det – eftersom det är haram, dvs något ”som Gud inte accepterar”.

De enda regler angående att sörja, inom islam, gäller alltså en kvinnas uddeh-period efter att hennes make dött. I övrigt så gäller alltid samma sak; dvs att man inte ska överdriva i sina sorgeyttringar. Islam innebär att leva, och även om en nära och kär har gått bort så vill Gud att de som ännu lever ska fortsätta att leva vidare: att planera för morgondagen, att intressera sig att vara fräsch och sund, att man ska fortsätta ta hand om – och finnas till för – de som fortfarande är kvar i jordelivet. Särskilt för de som på ett eller annat sätt är beroende utav en.

Vill man klä sig på något annorlunda sätt, för att markera att man är ledsen och sörjer så kan man klä sig i lite mörkare färger (bruna eller mörkblå kläder) en liten tid eller under uddeh-tiden t.ex, men inte i svart. 

En sörjande kvinna som talar med män är precis likvärdig med en kvinna som inte sörjer och talar med män.  Samma sak gäller om hon tittar på män och män tittar på henne. Reglerna är desamma både för en kvinna som sörjer och den som inte gör det. Hon måste klä hidjab för att det inte skall orsaka frestelser. Hon får tilltala en man även om han inte är mahram för henne, om det inte orsakar frestelser. Hon får även svara i telefonen och öppna dörren när någon knackar på.

Jag vet att det finns en uppsjö utav ingrodda traditioner som en del släpar på t.ex:  att hon inte skall tala med någon, att ingen bör se henne, att hon inte bör gå ut på gården, att hon inte ska plocka sina ögonbryn, att hon inte bör gå ut på taket, att hon inte bör vända sig mot månen, att hon inte bör tvätta utom på fredagar… osv har inte någon grund i den lag som Gud har givit oss. Tänk på det, och var måttfulla i ert beteende, Gud älskar de måttfulla!

 

4 kommentarer

Om alla förstod en kvinnas verkliga status inom islam….

Jag kom ihåg i början, efter att jag konverterat till islam, umgicks jag lite då och då med en kvinna som sa att hon varje dag önskade att hon skulle vakna nästa dag och vara en man! Jag fattade ingenting?! Vad menade hon egentligen? Jag menar hon är ju muslim och jag VET ju hur stor kvinnan är inom islam. Detta var ju en av dörrarna som öppnade mina ögon för religionen i början. Hur kunde HON, som ju är FÖDD muslim, vilja vara man och samtidigt muslim?!?!! Jag minns att jag funderade en hel del kring detta – lite naiv som man kanske är ibland.

För enligt den information jag hade tagit till mig så hade män en enorm börda att bära, inom islam, i jämförelse med kvinnor. Ja, tillsynes i alla fall…. det beror förstås hur man ser på saken. Men att män bär ansvaret för all hushållsgöra, alla ekonomiska utgifter och brödfödan och till och med att ta hand om sina barn – samtidigt som han måste betala ett underhåll till sin fru….det tycker jag, personligen, känns som ett stort och tungt ansvar. Visserligen är detta mannens ansvar, vilket det finns stora orsaker bakom – men det ligger även en stor belöning i att hans fru honom genom att avlasta honom delar av bördan. Det är ju ett givet inom ett förhållande.

Jag har ju genom årens lopp släppt den där naiva synen: tron att bara för att det ÄR så inom islam, så betyder ju inte det att folk följer Guds budord. Faktum är att allt för få gör det. Jag har insett att det finns lika många män inom den islamiska ummahn som misshandlar sina fruar, som det finns inom det svenska samhället. Trots att det finns lagar om straff för sådant i Sverige, så hindrar inte det folk att puckla på sina kvinnor, och detsamma gäller inom islam.

De svenska lagarna tycker jag dock är rätt så tandlösa och klena när det gäller detta brott (kanske en straffutdelning på sin höjd 2 år?), men Guds lagar har betydligt strängare straff – ett här i detta liv, och ett i nästa. Jag kan för mitt liv inte förstå hur, till synes, religiösa män kan ta till misshandel mot sin fru när man ju är övertygad om Guds existens, och därmed konsekvensen av att bryta emot Guds lagar. Men, men… när ska man förstå sig på hur män tänker egentligen?

Men nu är ju också fallet som så att jag märkt att det inte finns någon tradition inom den ”traditionella” Ummahn att upplysa kvinnor om deras rättigheter inom islam. Och tyvärr så finns inte heller någon sådan tradition att upplysa pojkar och män om deras lagenliga skyldigheter inom islam…. om det fanns en sådan tradition så tror jag att de äktenskapliga förhållandena skulle se lite annorlunda ut inom den islamiska Ummahn. Men vi får väl lägga all vår hopp till denna, och framtida, generationer att försöka föra vidare en sådan utbildande tradition. För idag råder helt motsatt förhållande när en man och en kvinna ska gifta sig. Kvinnan göres väldigt ofta införstådd med att hon har en massa plikter, och mannen upplyses om alla hans ”rättigheter” (vilket alltför ofta innehåller information om hans blivande frus skyldigheter gentemot honom).

Jag kom att tänka på allt detta när jag såg nedanstående lilla bild:

12 kommentarer

En mormor i vardande…

Min vackra dotter, inklusive barnbarn!

.

Det har nog inte undgått någon vid det här laget att jag är i vardandet att bli mormor inom en snar framtid :)! Min förstfödda, med make, är nämligen havande. HUR kul är inte det då?! Underbart, om jag får säga det själv! Det har varit en spännande tid att se hennes mage växa, sakta och väl…..alltför sakta om jag får säga det själv. Inte förrän nu börjar det synas ordentligt, och inte förrän nu börjar det kännas ut i fingertopparna, och i magen, att man faktiskt ska bli MORMOR!!

Maj Gådd alltså, jag är ju  inte redo än: jag har inte hunnit införskaffa min en gungstol ens! Det går ju inte att vara mormor utan gungstol, det går ju liksom hand i hand så att säga. Men jag har letat, och fortsätter att leta. Den måste dock ha låååånga medar, annars är det inte någon riktig mormors-gungstol. De jag har hittat hittills kostar ju lika mycket som en bättre bil, så de har jag avstått från.

Och håret då? Inte ett strå är grått än! Det har jag aldrig riktigt tänkt på tidigare, men det har väl hittills bara varit en fördel antar jag. Men sånt går ju att ordna med, ganska enkelt. Värst är ju rundören, den har liksom försvunnit och jag är mer magerlagd än någonsin, och jag känner ett litet motstånd mot att fylla ut kroppshyddan på det sätt som krävs för att kunna passera som en äkta mormor. Men jag måste ju offra mig, känner jag, för att nästkommande generation ska få sin beskärda rättighet till en äkta mor-mora!

Vi får väl se hur det går med den saken, i värsta fall får väl den lille dras med en plastmormor (fast det kanske har en annan innebörd egentligen?), men dom kan ju var bra dom också, jag ska i alla fall göra mitt bästa… men  jag tror jag fortsätter jakten på gungstolen åtminstone, nån ordning får det väl ändå vara på torpet…. 🙂

.

11 kommentarer

Den perfekta hustrun

Vi har väl alla någon gång funderat på om vi är tillräckligt goda fruar, och undrat vad vi skulle kunna göra för att bli än bättre som hustru…? Jag vet att vi alla kvinnor ständigt utbyter tips mellan varandra om hur vi ska få våra män att vara nöjda över oss och älska oss mer, men man kan verkligen aldrig få för många tips och råd kring detta outtömliga ämne som ständigt är på tapeten när vi kvinnor har våra små sammankomster: Därför avslöjar jag här nedan några hemligheter ifrån min egna vishets skattkammare. Notera gärna punkt 10, som är en regel som dagens kvinnor alltför sällan uppskattar, men som är en ack så viktig ingrediens i det harmoniska familjelivet. Läs och lär:

9 kommentarer

Nya kommande traditioner…?

.

 

Könsavslöjande kalas, eller gender reveal party, som det heter på amerikanska, har blivit en populär trend i Amerika. Detta är en ceremoni där man avslöjar om det blivande barnet är en flicka eller pojke. Könsavslöjande kalas började bli populärt då många tyckte den överraskande känslan försvann, när det blev allt vanligare att föräldrar tog reda på barnets kön genom ultraljud. Ett sätt att skapa ett överraskningsmoment av det hela är att ha ett kalas där barnets kön avslöjas – exempelvis genom en könsbestämd tårta.

Många väljer numera att anordna ett kalas där barnets kön högtidigt basoneras ut. Vid ultraljudet ber därför föräldrar sköterskan att inte säga vilket kön barnet har. I stället får de med sig ett förseglat kuvert med barnets kön nedskrivet på en lapp. Kuvertet lämnas sedan in till bageriet, som bakar en tårta som är antingen blå eller rosa inuti. Släkt och vänner bjuds sedan på detta ”gender reveal party”. Den blivande mamman skär högtidigt upp tårtan, vilket avslöjar om det blir en pojke eller flicka. Surprise!

Traditionen är inte mer än 2 år gammal i ”ursprungslandet”, men det dröjer nog inte länge innan även det kommer hit. ”Könsavslöjandekalas” låter kanske inte så klatschigt, men kanske kommer det att få ett bättre namn när det kommer till oss, men kom ihåg var ni hörde det först bara :)!

Risken är väl att man nu har bidragit till ännu ett ångestdrypande krav på fest och firande för alla, som om det inte skulle räcka med födelsedagar, babyshowers och alla andra bemärkelsedagar man ska hålla reda på året om :/? I så fall ber jag så mycket om ursäkt, såhär på förhand… 

.

4 kommentarer