Arkiv för kategorin fn

Inuti Daraya – hur ett misslyckat fångutbyte förvandlades till en massaker

Från Syrien rapporterdes för 5 dagar sedan, om en ny massaker i en förort till huvudstaden Damaskus. Enligt en del uppgifter ska 200-300 människor ha dödats under de allra senaste dagarna i staden Daraya, strax sydväst om Damaskus. Den första journalisten från väst som trädde in i staden efter massakern, vilket var dagen efter massakern, skrev en artikel om det han såg. Jag har översatt den nedan, jämför gärna med länkarna ovan:

Efter massakern i Daraya i Syrien, är staden numera en plats för spöken och många frågor, vilka ekade i dånet av exploderande granater och sprakande skottlossning igår, när några av stadens återvändande medborgare talade om död, misshandel, utländska ”terrorister”, och att begravningsplatserna för deras slaktade familjemedlemmar, är hemsökta av krypskyttar.

De män och kvinnor som vi kunde prata med, två av vilka hade förlorat nära och kära under Darayamassakern för fyra dagar sedan, berättade en historia som skiljer sig från den version som upprepats i resten av världen: deras historia var en berättelse om att den Fria Syriska Armén (FSA) tagit gisslan och desperata fångutbytesförhandlingars uppstod mellan beväpnade regimmotståndare och den syriska armén, innan president Bashar al-Assads regeringsstyrkor stormade in i staden för att återta den från rebellernas kontroll.

Officiellt har inga såna samtal mellan fiendestyrkor omnämnts. Men höga syriska officerare berättade för The Independent hur de hade ”uttömt alla möjligheter till försoning” med dem som höll staden, medan invånarna i Daraya sade att det hade varit ett försök från båda sidor för att ordna ett utbyte av civila och icke tjänstgörande soldater – uppenbarligen kidnappade av rebeller på grund av dess familjeband till regeringsarmén – med fångar i arméns förvar. När dessa samtal bröts samman, avancerade  armén in Daraya, sex miles från centrum av Damaskus.

Att igår vara det första västerländska ögonvittnet i staden var lika frustrerande som det var farligt. Kropparna av män, kvinnor och barn hade naturligtvis flyttats från begravningsplatsen, där många av dem hittades, och när vi kom i sällskap av de syriska trupperna på den sunnimuslimska begravningsplatsen – delad utav huvudgatan genom Daraya – öppnade krypskyttar eld mot soldaterna, och träffade baksidan av de gamla bepansrade fordonen där vi gjort vår flykt. Vi fick dock möjligheten att prata med civila, utom hörhåll för syriska tjänstemän – i två gånger i säkerheten utav deras egna hem – och deras berättelse om förra lördagens dödsmassaker på 245 män, kvinnor och barn tyder på att grymheterna var långt mer utbredd än man trott.

En kvinna, som upp gav sitt namn som Leena, säger att hon reste genom staden i en bil och såg minst tio manliga kroppar liggande på vägen nära hennes hem. ”Vi fortsatte att köra förbi, vi inte vågar stanna, vi såg bara dessa kroppar på gatan.” Hon sa att syriska trupperna då ännu inte hade trätt in i Daraya.

En annan man sade att även om han inte hade sett döda på begravningsplatsen, trodde han att de flesta var relaterade till regeringsarmén och innehöll flera off-duty värnpliktiga. ”En av de döda var en brevbärare – de inkluderade även honom eftersom han var arbetade för staten,” sade mannen.

Om dessa historier är sanna: så beskrev en annan kvinna att beväpnade män – iklädda huvor, hur de bröt sig in i hennes hem och hur hon kysste dem i ett fruktansvärt försök att hindra dem från att skjuta sin egen familj – detta var beväpnade rebeller – inte syriska trupper.

 Amer Sheikh Rajabs, en gaffeltruck förares, hem hade helt tagits över, sade han, av beväpnade män som bas för ”Free Army” styrkor, en fras som de civila använder för rebellerna. De hade krossat familjens porslin och bränt deras mattor och sängar – familjen visade all denna förstörelse för oss – och fascinerande nog, hade dessa beväpnade män också slitit ut datordelar ur deras bärbara datorer och TV-apparater i huset. Kanske för att använda som delar till bomber?

På en väg i utkanten av Daraya fann vi Khaled Yahya Zukari, en lastbilschaufför som lämnade staden på lördagen i en mini-buss med sin 34-åriga hustru Musreen och deras sju månader gamla dotter. ”Vi var på väg till [angränsande förorten] Senaya när det plötsligt började skjuta i massor mot oss”, sade han.

”Jag sa till min fru att ligga ned på golvet, men en kula kom in i bussen och passerade rakt igenom vårt barn och träffade sedan min fru. Det var en och samma kula. De dog båda två. Skottlossningen kom från uppifrån ett träd, i ett grönområde. Kanske var det militanta grupper som gömde sig bakom träden som trodde att vi var en militärbuss för soldater? ”

All omfattande undersökning av en tragedi i denna skala, och under dessa omständigheter, var praktiskt taget omöjligt igår. Ibland, i sällskap med beväpnade syriska styrkor, var vi tvungna att springa längs tomma gator med regimfientliga prickskyttar i korsningarna, många familjer hade barrikaderat sig i sina hem.

Redan innan vi begav oss mot Daraya, från den stora militära flygbasen i Damaskus – som innehåller både rysktillverkade Hind attack-helikoptrar och T-72 stridsvagnar – kom en omgång granatkastare, eventuellt från själva Daraya, och slog in i flygbanan knappt 300 meter från oss, som skicka en svart rök pelare som tornade upp sig mot himlen. Även om de syriska trupperna nonchalant fortsatte att ta sina utomhus duschar, började jag känna en viss sympati för FN: s övervakare av vapenvilan som avvek från Syrien förra veckan.

Kanske den sorgligaste historien av alla igår kom från 27-åriga Hamdi Khreitem, som satt i sitt hem med sin bror och syster, och berättade om hur deras föräldrar, Selim och Aisha, hade gått ut för att köpa bröd under lördagen. ”Vi hade redan sett bilderna på TV om massakern – Västs kanaler sa att det var den syriska armén, den statliga tv:n sa att det var ”Fria Armén” – men vi hade ont om mat och mamma och pappa körde in till staden . Sedan fick vi ett samtal från mammas mobil och det var min mamma som bara sa: ”Vi är döda.” Det var hon dock inte.

”Hon sårades i bröstet och armen. Min pappa var död, men jag vet inte var han var blev skjuten eller vem som dödade honom. Vi tog honom från sjukhuset, helt övertäckt, och begravde honom i går. ”

Och framtiden? Familjen talade om val. ”Om Presidenten väljs av folket, är det bra. Om han inte blir det, då skulle vi vilja ha en annan president … ” Det var ett förtvivlat, milt rop på ett slut på våldet. Kampen om Daraya fortsätter givetvis.

Robert Fisk, journalist The Independent

Och Sverige skänker numera teknik till al-qaida

Eyewitnesses-reveal-daraya-massacre-carried-out-by-u-s-backed-rebels

Lämna en kommentar

Syrien

De flesta syrier backar upp Bashar, men det får man aldrig veta genom västmedia

Det var en som frågade mig om vad jag anser om krisen i Syrien. 

”Lite off topic kanske, men vad anser du om situationen i Syrien? Barnamördaren Bashar Al Assad? Revolterna som görs där? Regimens beskyllande av de mystiska ”utländska terroristerna”? Houla massakern? Att man hindrat FN observatörer att komma in i al Qubayr?” 

En väl motiverad fråga, anser jag, men jag har inte orkat ta tag i ämnet då det är sååå himla mycket mer komplicerad än det ser ut att vara. Främst för att media, soSyrienm rapporterar om situationen, inte tillhör fri press, vilket vi förstås alla tror att den gör: alla – utan undantag – rapporterar exakt samma saker, ur samma synvinkel, från samma personer med samma åsikter. Hela tiden. Samtidigt VET jag att det finns motsatta åsikter – ifrån folket självt.

Antag att en respekterad opinionsundersökning fann att de flesta syrier är för att Bashar al-Assad stannar kvar som president, skulle det inte vara en större nyheter? Särskilt som konstaterandet skulle gå emot den dominerande berättelsen angående den syriska krisen och för att media oftast anser att det oväntade har ett större nyhetsvärde än det uppenbara. Tyvärr är det inte så i alla enskilda fall.

När rapporteringen om ett utvecklande drama upphör att vara rättvis och istället förvandlas till ett propagandavapen, undertrycks obekväma fakta som inte ”passar in” i den bild man vill förmedla. Så är det med resultaten från en nyligen gjord YouGov opinionsundersökning om Syrien – på uppdrag från Dohas Debates, som finansieras av Qatar Foundation. Qatars kungafamilj (Qatar, liksom Syrien, är en diktatur för den som inte vet det) har tagit en av de mest hökaktiga linjerna mot Assad – emiren uppmanade arabiska trupper att ingripa – så det var bra att Doha Debatter publicerade undersökningen på sin webbplats. Det var synd att den ignorerades av nästan alla medier i alla västerländska länder, vars regeringar har krävt att Assad ska avgå.

Det viktigaste resultatet från undersökningen var att, medan de flesta araber utanför Syrien anser att presidenten bör avgå så är attityderna i själva landet annorlunda. Cirka 55% av syrierna vill att Assad ska stanna, och de är motiverade av rädslan för inbördeskrig – en aspekt som inte enbart är teoretiskt för de som bor där, vilket det dock är för dem som bor utanför Syriens gränser. Vad som är mindre goda nyheter för Assadregimen är att undersökningen också visar att hälften av de syrier som accepterar att han ska stanna vid makten, vill att han ska inleda fria val inom en snar framtid. Assad hävdar att han är på väg att göra det, en punkt han har upprepat i många av sina tal. Men det är viktigt att han publicerar vallagen så snart som möjligt, meddelar de politiska partierna och att han gör ett åtagande att låta oberoende övervakare bevakar valet. Ingen ger honom den chansen, ingen regering kan sätta igång en sån process samtidigt som landet står i lågor, men ingen vill ge Syrien ett andrum.

Partiska medier fortsätter också att sned vrida Arabförbundets observatörsgrupp i Syrien. När förbundet godkände en flygförbudszon i Libyen i våras, gick berömet högt i väst för deras insatser. Men deras beslut att medla i Syrien var däremot mindre välkommet utav västerländska regeringar och av uppmärksammade syriska oppositionella grupper, som alltmer stöder en militär snarare än en politisk lösning. Så förbundets drag ifrågasattes snabbt utav västerländska ledare, och de flesta västerländska medier förmedlade också den linjen. Attacker lanserades på uppdragets sudanesiska styrelseordförande . Kritik över uppdragets resultat som gjordes utav EN av uppdragets 165 medlemmar fick stora rubriker i västmedia. Krav ställdes att förbundet skulle dra sig tillbaks till förmån för ett FN ingripande.

Kritikerna fruktade antagligen att de arabiska observatörerna skulle rapporterar att det väpnade våldet inte är begränsat till regimens styrkor, och att bilden av att de fredliga demonstranterna brutalt krossats av armén och polisen är falskt. Homs och några andra syriska städer har blivit precis som Beirut på 1980-talet eller Sarajevo under 1990-talet, med strider mellan rasande miliser över sekteristiska och etniska skiljelinjer.

När det gäller utländsk militär intervention, har det redan börjat. Det följer inte det libyska mönstret sedan Ryssland och Kina är rasande på västs bedrägeri i säkerhetsrådet förra året . De kommer inte att acceptera en ny FN-resolution som tillåter någon som helst användning av våld. Modellen är en äldre, och går tillbaka till en tid präglad av det kalla kriget, före ”humanitära interventioner” och ”ansvar att skydda” utvecklats och som alltför ofta missbrukats. Kom ihåg Ronald Reagans stöd för Contras, som han beväpnade och utbildade för att försöka störta Nicaraguas Sandinisterna från baser i Honduras? I detta scenario: För Honduras läs: Turkiet – en fristad för den så kallade ”Fria syriska armén”.

Även här är västerländsk medias tystnad dramatisk. Inga reportrar har följt upp en stor färsk artikel av Philip Giraldi , en före detta CIA-officer som nu skriver för den amerikanska konservativa – en tidning som kritiserar det amerikanska militär-industriella komplexet från en icke-nykonservativ synvinkel. Giraldi påstår att Turkiet, en Nato-medlem, har blivit Washingtons ombud och att omärkta Nato stridsflygplan anländer till Iskenderum, nära den syriska gränsen, och levererat libyska volontärer (läs: legosoldater) och vapen beslagtagna från Muammar Gaddafis arsenal. ”Franska och brittiska instruktörer för specialstyrkor är på plats”, skriver han, ”för att bistå de syriska rebellerna, medan CIA och USA Spec Ops tillhandahåller kommunikationsutrustning och underrättelser för att underlätta ”rebellernas” sak, så de stridande kan undvika koncentrationer av syriska soldater … ”

Västerländska medier rapporterar kommentarer från ledare och ministrar från arabländerna som säger att uppdraget har ”förlorat trovärdighet”, att de har ”blivit lurade av regimen” eller ”misslyckades med att stoppa våldet”. Alla motargument till dessa citat undertrycks eller dämpas ned.

I Syrien har varit fredliga demonstrationer både för och emot regimen. Våld har begåtts från båda sidor. Frågan är hur situationen skulle sett ut utan alla dessa elitstyrkor, eller legosoldater, som andra länder har skickat dit (under Qatarregimens namn) och tränat upp för att döda? 

Läs även om: Varför USA vill ha regimbyte i Syrien

På nätsajten www.nationalreview.com citerar en rutinerad politisk journalist, John Rosenthal, en artikel i ansedda Frankfurter Allgmeiner Zeitung, som med stöd av en rad oberoende vittnen påstår att det var en regimkritisk sunniislamsk milis som var ansvarig för massakern i Houla där uteslutande alawitiska eller shiamuslimska familjer, som stöder den syriska regimen, mördades. Och det är kanske inte så sannolikt att Bashar al-Assad, hur många liv han än har på sitt samvete, dödar sina egna.

Rebellerna lurade in mig i en dödsfälla

De syriska oppositionella styrs tyvärr utav upprorsmakare, tränade specifikt för denna uppgiften: att döda och mörda för att bana väg för de som vill ta över, som bl.a tillhör al-qaida. Men eftersom man blir misstänkt som konspiratorisk när man säger det, så är det inte särskilt kul att skriva om det. Men det som händer nu är vad som skedde i Libyen, där upprorsledarna (”rebellledana”)hade al-qaida kopplingar, vilket de också ERKÄNT.

Du frågar vad jag anser om situationen i Syrien? : Jag tycker att den är fruktansvärd!

Houla massakern

.

Syria Hula Massacre, A CIA Death Squads False Flag Attack

11 kommentarer

Namninsamling för Bahrain!

.

Äntligen en insats för folket i Bahrain!!! Jag såg en som kommenterade hos min dotter angående denna insamling och jag hoppas att så många som möjligt är villiga att underteckna den. Det är många med mig som förundras utav den mediatystnad som pågår när det gäller situationen i Bahrain. Snälla skriv under – a.s.a.p!!! PLEASE

Blunda inte för Bahrain!


Till: Tidskrifter

Vi är en grupp människor som känner stort medlidande för demonstranterna i Bahrain och vi är trötta på medias nonchalans. Vi vill att media uppmärksammar förtrycken och morden som sker i landet. Demonstrationerna är fredliga, folkets krav är rättvisa och regimen svarar med våld.Ingen ska behöva leva under förtryck,med medias hjälp kan vi sätta press på regimen och tillsammans kan vi få stopp på det här!

Med vänlig hälsning

Undertecknade   (Klicka på länken till vänster)


Lämna en kommentar

USA har gett grönt ljus till giftgasattacker mot befolkningen i Bahrain

.

.

Förra februari, när folkresningen i Bahrain började, höll USA precis på att avsluta en stor vapenaffär värd 53 miljoner dollar till familjen Al-Khalifa som styr i Bahrain. Trots att dussintals medborgare i Bahrain slaktades utav regimen ville USA avsluta affären, men efter påtryckningar ifrån flera Humanrights-organisationer, frös USA affären och sa att den enbart skulle fortskrida när den USA-stödda sunnimonarkin antagit demokratiska reformer till förmån för den kraftigt diskriminerade Shia majoriteten i den lilla oljerika östaten. 

Idag, ett år senare, medan USA kräver att FN ska sparka ut Syriens president Bashar al-Assad – så att USA bättre kan förbereda det stundande anfallet mot Iran – avslutar USA vapenaffären med det Baharainska diktaturstyret, som trots USAs tidigare hot inte alls anlagt några som helst demokratiska reformer! Detta emedan samma regim attackerar sitt folk, i sina hem, med tårgas. Inköpt ifrån USA förstås. Normalt ska sådana affärer publikt deklareras, vilket dock inte gjorts.

”Manama för uppenbart en politik av ”giftig terrorism” och ”kollektiv bestraffning” medan 70 procent av befolkningen kräver att den väststödda regimen ger vika för ett demokratiskt styre”, skriver Global Research’s Mellanöstern & Afrika korrespondent, Finian Cunningham. De senaste månaderna har regimen ökat trycket mot sina medborgare. Varje natt fylls hela byar utav giftgasrök och har orsakat många dödsfall: den yngsta 5 dagar gammal och den äldsta 82 år gammal som båda två – i 2 olika byar – kvävdes i sina hem ifrån giftgasen.

Cunningham säger att Bahrain är en klassisk fallstudie av hur västerländska geopolitiska intressen ligger helt i linje med förtryck och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och hur Washingtons ansträngningar att övertala alla system att anta demokratiska reformer enbart är en krass illusion.

”Sanningen är att Washingtons oljeintressen är djupt sammanflätade med repressiva regimer i Persiska viken och är i grunden stora motståndare till att åstadkomma demokrati i dessa sheikhdömen” fortsätter Cunningham.

Inget upprört ögonbryn verkar höjas gällande denna stora vapenaffär som gick igenom för en vecka sedan; höljt i dunklet ifrån att stim och skrammel inför Syrien:

The United States appears to be using a strategy in Syria that it has perfected over the years, having succeeded most recently in Libya: arming small paramilitary groups loyal to U.S. interests that claim to speak for the local population; these militants then attack the targeted government the U.S. would like to see overthrown — including terrorist bombings — and when the attacked government defends itself, the U.S. cries ”genocide” or ”mass murder,” while calling for foreign military intervention.

This is the strategy that the U.S. is using to channel the Arab Spring into the bloody dead end of foreign military intervention.” 

.
Folk tittar på använda gasbehållare som använts emot lokalbefolkningen

Lämna en kommentar

Kongressledamoten såg Nato-trupper halshugga libyer

Den f.d. amerikanska kongressledamoten Walter Fauntroy hävdar att han såg Nato-trupper halshugga libyer, som en del av belägringen för att störta Khaddafiregimen, en konflikt som Fauntroy tillskriver den geopolitiska agendan för västmakterna att återkolonisera Afrika.

Fauntroy var kongressledamot och representerde District of Columbia under en period på 20 år, mellan 1971 och 1991.

Han inledde ett fredsuppdrag i Libyen, men gick snart under jord och många fruktade att han hade dödats. Men den tidigare kongressledamoten har återuppstått och berättar nu att han bevittnade Nato-soldater som begick krigsförbrytelser.

Enligt en rapport från Afro.com ”Såg Fauntroy franska och danska trupper storma små byar sent på kvällen där de halshögg, lemlästade och dödade rebeller och deras allierade för att visa dem vem som har kontrollen.”

”Rebellerna sade till Fauntroy att de hade fått veta av de europeiska styrkorna sagt åt dem att stanna inne. Enligt Fauntroy, skulle de europeiska styrkorna ha sagt till rebellerna att: ”‘Se vad ni gjorde.” Med andra ord gav franska och danska trupperna order om bombningar och mord, för att sedan tillskriva dessa rebellerna. ”

Chockad av vad han sett, flydde Fauntroy tillbaks till USA och lovade att: ”Sanningen om allt detta kommer att avslöjas senare.”

Kongressledamoten tillade att Natos engagemang i inbördeskriget var i första hand för att förhindra ”alla ansträngningar från afrikanska ledare att stoppa återkoloniseringen av Afrika.”

Prisonplanet.se har tidigare uppmärksammat att illdåd har begåtts av både Gaddafi lojalister och rebellerna, även om den etablerade media avskyr att rapportera fall där svarta libyska migrerande arbetstagare slaktats eller tillfångatagits av väststödda rebeller.

Många rapporter från internationella hjälporganisationer bekräftar att rebellerna driver ihop tusentals oskyldiga svarta invandrare och tar dem till fångläger, som en del av massrepressalier som inkluderar urskillningslöst dödande, misshandel och tortyr.

Walter Fauntroy - Al Sharpton Holds Press Conference Ahead Of Commemorative MLK March In DC

Lämna en kommentar

USAs kongress köper vad som helst

Netanyahus tal till kongressen (den 24/5 2011) visar att Amerika köper vad som helst.

Mannen som uttryckligen sade att han skulle göra sitt bästa för att förstöra Osloavtalen säger  plötsligt att han är för fred med palestinierna.

https://i1.wp.com/farm4.static.flickr.com/3600/5756668554_23e71da43d.jpg

.

Det var ett tal utan mål, fylld med lögner ovanpå lögner och illusioner staplade på varandra. Mycket sällan är utländska statschefer inbjudna att tala inför kongressen. Det är osannolikt att någon annan har försökt sälja dem en sådan hög med propaganda och undanflykter, hyckleri och skenhelighet som Benjamin Netanyahu gjorde den 24 maj framför den amerikanska Kongressen.

Det faktum att kongressen reste sig upp flera gånger för att applådera honom säger mer om okunnigheten hos dess medlemmar än kvaliteten på deras gästs tal. ”En israelisk närvaro vid Jordanfloden” – hurra! ”Jerusalem måste förbli enat Israels huvudstad” – applåder! Vet de amerikanska förtroendevalda att de jublande för döden av möjlighet? Om Amerika älskade detta då har vi stora problem.

Det faktum att den enda sanningen som kom fram i Capitol denna dag var att en före detta israel skrek ”lika rättigheter för palestinier”, vilket är en hedersutmärkelse för oss och ett skammens tecken för Amerika. Netanyahus ”speech of life” var ett tal för fredsdöden.

Det var som en show från 70-talet. Den tid då folk fortfarande köpte de högar av vackra, kloka ord som spadades ut av en ”fredsälskande” israelisk premiärministern. Hur kan en israelisk premiärminister våga påstå att hans land ”till fullo stöder de önskemål som de arabiska folken i vår region har, om att få leva i frihet” utan att spotta ut hela den bittra sanningen – så länge de inte är palestinier.

Plötsligt förundras Netanyahu över den ”arabiska våren”, men var någonstans var han när den började? Jo, han var på sin gamla vanliga skrämselkampanj; som varnar för farorna med en extremistisk islamisk regim och rusar för att bygga en mur längs gränsen mot Egypten. Och igår (24 maj), plötsligt, är det ”löftet om en ny gryning.” Tydligen finns det inget slut på hyckleriet.

Och hur kunde han ösa beröm över Israels demokrati, när hans regering har gjort mer än sina föregångare för att dela ut dödliga slag mot denna demokrati, genom att anta fullständigt anti-demokratiska lagar? Hur kan han skryta med Israels arabiska medborgares status, medan hans höger nationalistiska koalition antar rasistiska lagar mot dem? Att säga att Israels araber har större frihet i Israel än i någon arabisk stat är som att säga att svarta i Amerika har fler rättigheter än de i Afrika. Så vad? Betyder det att afro-amerikaner hade lika rättigheter flera generationer sedan, och att de aldrig varit tvungna att kämpa för sina rättigheter?

Och hur vågar han tala om fri religionsutövning i Jerusalem vid en tid då hundratusentals palestinier har förnekats denna frihet i åratal.  Och för 2 miljoner människor i Gazaremsan, finns där ingen sådan frihet alls.

Hur kan Netanyahu prisa freden med Egypten, när det är lätt att gissa att han skulle ha röstat mot den? Mannen som uttryckligen sade att han skulle göra sitt bästa för att förstöra Osloavtalen – plötsligt säger att han är för fred med palestinierna.

Igår kväll såg vi att amerikanerna kommer att köpa vad som helst, eller åtminstone kommer deras applåderande lagstiftare att göra det.”

/ By Gideon Levy

HAARETZ

Lämna en kommentar

Israels beslagtar fler och fler områden

https://mammamaries.files.wordpress.com/2011/05/anti.jpg?w=300

Israel är som ett rovdjur som aldrig blir mätt

Israel har systematiskt exploaterat resurserna i Jordandalen på den ockuperade Västbanken och favoriserat judarna i bosättningarna framför palestinierna, säger den israeliska människorättsgruppen B’Tselem.

Gruppen skriver i en rapport att Israel härskar över marken, vattentillgången och till och med turistorterna på den landremsa som löper längs östra Västbanken.

”Israel har infört en regim som kraftigt utnyttjar alla resurser i Jordandalen och norra Döda havet, långt mer än på andra håll på Västbanken, vilket visar deras avsikt: att de facto annektera området till staten Israel”, säger B ”Tselem i ett uttalande.

”Israel har tagit över det mesta av vattenkällorna i området, och fördelar nästan allt vatten till bosättningarna”, fortsätter B-Tselem, och tillägger att sådana åtgärder bryter mot internationell rätt, som förbjuder exploatering av naturresurser inom ett ockuperat territorium.

B’Tselem sade att 9.400 judiska bosättare har möjligheten att utveckla ett intensivt jordbruk eftersom de fått vattentilldelning som motsvarar en tredjedel av vattnet tillgängligt för Västbankens 2,5 miljoner palestinska invånare.

”På grund av bristen på vatten, har palestinierna varit tvungna att försumma jordbruksmark som använts för odlingar och byta till mindre lönsamma grödor”, säger B’Tselem.

De anklagar också Israel för att ha tagit kontrollen över 77,5 procent av marken i området, inklusive större turistattraktioner som t.ex. Döda havets norra strand.

Den israeliska människorättsorganisationen sa att de hade lämnat in resultatet i sin forskning till justitiedepartementet, som avböjt att kommentera.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har nyligen meddelat att den judiska staten kräver att behålla trupper i Jordandalen även under ett fredsavtal med palestinierna – en idé palestinier helt förkastat.

Allt detta pågår med omvärldens goda minne….och det fortsätter att vara förbjudet att kritisera Israel.

3 kommentarer