Arkiv för kategorin Fiqh

Halal jakt och slakt

haram-halal
hunter

Ett intresse som många svenskar har, är att jaga. Faktum är att det är en del utav livsstilen i en stor del utav landet. Jag har än inte sett eller hört någon muslim som ägnar sig åt detta, mycket stora, nationella intresse. Det skulle vara helt underbart att få sätta tänderna i en älgstek igen, så jag hoppas verkligen att någon tar sig an denna uppgift någon gång. Men det är inte helt lätt ändå. Då muslimer mer och mer integrerar sig i Sverige, så är det bara en tidsfråga innan man ser några av oss i jaktlagen om höstarna. Eller smygandes i skogarna för att skjuta fågel under andra delar av året. Jag ska redogöra för vilka villkor som måste uppfyllas för att den där steken verkligen ska bli halal. Jag vet att reglerna verkar krångliga, men om man bara går igenom dom, med intresse, så blir det sen hur enkelt som helst.  En liten varning dock: detta är ett inlägg som kanske inte ska läsas av de känsligaste läsarna :/  :

[Obs! Nedan regler är ifrån Ayatullah Sayed Sistani. Den som har annan meradje får kolla vad som gäller för denne.]

Om ett djur, vars kött är halal att äta, slaktas på ett sätt som kommer att beskrivas nedan, oavsett om det är tamdjur eller ej, blir dess kött halal och kroppen blir ren(tahir) då det har dött

Om ett vilt djur,som rådjur, rapphöns och vilda getter, vars kött är halal att äta, eller ett halal djur som varit tamt men som senare blivit vilt igen; t.ex en ko eller en kamel som sprungit iväg och förvildats. Om detta djur jagas i enlighet med de lagar som kommer att förklaras senare, är det rent (tahir) och därmed halal att äta. Däremot tamdjur; så som får och höns, vars kött är halal att äta, eller tämjda vilda djur vars kött är halal att äta, blir inte rent (tahir) och halal genom jakt.

Ett vilt djur (vars kött är halal) blir rent (tahir) och halal att äta genom att jaga, om djuret är kapabelt att springa eller flyga. Med detta som grund innebär det att ungdjur som inte kan springa sin väg, t.ex ett litet kid av en hjort eller en kycklingunge från en rapphöna(som ännu inte lärt sig flyga), blir inte rena (tahir) och halal att äta genom jakt. Om ett hjortdjur och dess unge dödas med en kula var, så är den vuxna hjorten halal att äta, men dess unge är haram att äta. Summan av det hela är att vilda djur ska kunna fly, annars är de inte halal om du dödar det. Och tama djur ska inte dödas via jaktmetoder, då blir de inte halal att äta.

En död unge som föds(eller tas ut) ur kroppen från ett levande djur, är haram att äta.

Slaktmetoder

Metoden för att slakta ett djur är att de fyra viktigaste artärerna i halsen helt ska skäras av (pulsådern, matstrupen, halsvenen och luftstrupen). Det räcker inte att endast sticka ett hål i dessa artärer. Inte heller duger det med att skära av halskotorna.

Om en person endast skär av några av de fyra artärer, och sen väntar tills djuret dött, och sedan skär de återstående artärerna, kommer det inte att vara till någon nytta. Om de fyra artärer skärs av innan djuret dör, men man inte lyckats skära i en oavbruten linje, som brukligt är, då är ändå djuret rent (tahir) och halal att äta. Dock är den rekommenderade försiktighetsåtgärden att de bör skäras av i kontinuerlig följd.

Om en varg river av halsen av ett får på så sätt att ingenting återstår av de fyra artärerna, så att de ska kunna skäras av för slakt, då blir fåret haram att äta. På samma sätt är det haram om ingenting alls återstår av dess matstrupe. Faktum är att om halsen rivs upp av vargen och artärerna som binder samman huvudet med kroppen; som en försiktighetsåtgärd, ska man betrakta det som haram. Men om fåret blivit biten andra delar av kroppen, och fortfarande är vid liv, då kommer det att vara rent (tahir) och halal om de slaktas i enlighet med de regler som beskrivs senare.

Villkor för slakt av djur
Det finns särskilda villkor för slakt av djur så att de blir halal att förtära. De villkoren är följande

(1) Den person, man eller kvinna, som slaktar djuret måste vara muslim.

(2) Djuret skall slaktas med ett vapen av järn/stål. Om ett sådant inte är tillgängligt, bör det slaktas med ett mycket vasst föremål utav glas eller sten, så att alla fyra venerna kan skäras av i ett ögonblick och (helst) i ett svep. Detta ska kunna göras, även om slakten inte är av nödvändighet för att ätas, som när djuret är på gränsen att dö – s.k. nödslakt.

(3) När ett djur slaktas, bör det stå riktat mot Qibla. Om djuret sitter eller står, ska det stå mot Qibla på samma sätt som man står när man ber. Och om djuret ligger på sin högra eller vänstra sida, ska dess hals och mage vara vänd emot Qibla. Det är inte nödvändigt att dess ben, händer och ansikte är vänt mot Qibla. Om en person som känner till denna regel, medvetet ignorerar att placera djuret mot Qibla, blir djuret haram att äta. Men om han glömmer, eller inte känner till denna regel, eller gör ett misstag vid bedömningen av Qibla, eller inte vet Qiblas riktning, eller är oförmögen att vända djuret mot Qibla, då finns inget att invända, djuret är då halal att äta. Som en rekommenderad försiktighetsåtgärd bör dock personen som slaktar också stå riktad mot Qibla.

(4) När en person vill slakta ett djur bör han, precis som han gör Niyyat(syfte) till slakt, uttala Guds namn, och det räcker om han endast säger Bismillah”, eller om han yttrar ”Allah”. Men om han yttrar Allahs namn utan avsikt att slakta djuret, blir det slaktade djuret inte rent (tahir), och det är också haram att äta dess kött. Men om han inte uttalar Guds namn på grund av glömska, så finns det inget att invända, då är djuret ändå halal.

(5) Djuret bör uppvisa någon typ utav rörelse efter att det slaktats; åtminstone bör det röra sina ögon eller svans eller slå sin fot mot marken. Denna regel gäller endast när det är tveksamt huruvida djuret levde vid slakttillfället, annars är det inte nödvändigt.

(6) Det är nödvändigt att blodet ska flyta i normal mängd från det slaktade djuret. Om något blockerar venen, så att inte blodet fritt kan flöda ut, eller om blödningen är väsentligt lägre än normalt – då blir djuret haram att äta. Men om blodet flyter mindre än normalt på grund utav att djuret blödde ymnigt före slakt, finns där inget att invända, då är det halal att äta.

(7) Djuret skall slaktas från sin rätta plats för slakt; på grundval av de rekommenderade försiktighetsåtgärd bör halsen skäras från dess framsida, men man bör stå ‘bakom’ djurets huvud, så att kniven kan sättas mot strupen från det hållet. Man ska alltså inte stå framför djuret och skära av dess hals.

Att jaga med vapen

Om ett vilt djur, vars kött är halal att äta, jagas med ett vapen och det dör, blir det halal och kroppen anses ren(tahir), om följande fem villkor är uppfyllda:

(1) Det vapen som används vid jakten ska kunna skära igenom, likt en kniv eller ett svärd, eller ska vara vasst,som ett spjut eller en pil, att det på grund av sin skärpa, kan riva igenom kroppen på djuret. Om ett djur jagats med en fälla, eller slagits ned med en bit trä eller en sten, då bli inte kroppen ren(tahir), och det är haram att äta dess kött. Om ett djur jagas med pistol, och dess kula är så snabbt att det tränger in i djurets kropp och river upp det, då blir djuret rent (tahir) och halal, men om kulan inte är tillräckligt snabb och kommer in i djurets kropp med tryck och dödar, eller bränner dess kropp med sin värme, och djuret dör på grund av värmen, är det en fråga om Ishkal (tvivelaktigt/omtvistat) om djuret är rent (tahir) eller halal.

(2) Jägaren ska vara muslim, om det är ett muslimskt barn ska denne kunna skilja mellan rätt och fel. 

(3) Jägaren ska sikta sitt vapen i jakten på det specifika djuret. Därför är det så att om en person siktar på måfå mot flera mål och dödar ett djur av misstag, då är inte djuret rent(tahir) och dess kött är inte halal att äta.

(4) När jägaren siktar bör denne recitera Guds namn, och det är tillräckligt, om han yttrar Guds namn innan målet träffas. Men om han inte recitera Guds namn avsiktligt gör det att djuret inte blir halal. Det finns dock ingen skada skedd om han, på grund av glömska, inte säger Guds namn.

(5) Djuret blir haram om jägaren når djuret först när det redan är dött, eller även om det är vid liv så har han ingen tid kvar för att slakta det. Och om han har tillräckligt med tid att slakta det, men ändå inte slaktar det, kommer köttet att vara haram.

Om två personer tillsammans jagar ett djur, och om en av dem uppfyller förutsättningarna för halal-slakt, medan den andra inte gör det; t.ex om en av dem yttrar Guds namn, medan den andra med avsikt inte gör det, innebär det att djuret inte är halal att äta.

Om ett djur skjuts med en pil, och sedan faller ned i vatten, och en person vet att djuret har dött på grund av en kombination av pilen och av drunkning, då är köttet inte halal. För att vara exakt: om man inte är helt säker på att djuret har dött bara på grund av att ha blivit skjuten med pilen, är det inte halal.

Om en person jagar ett djur, använder sig utav en jakthund eller ett vapen som denne olovligen lagt beslag på, då är det nedlagda djuret visserligen halal och blir dennes egendom. Men utöver det kvarstår faktum att han har begått en synd och ska betala ”hyresavgift” för vapnet och/eller hunden till dess ägare.

Om en person som använder sig av ett vapen såsom ett svärd, skär av några av djurets lemmar under jakten, då kommer de avskurna lemmarna att vara haram. Men om djuret slaktas i enlighet med villkoren ovan, kommer de återstående delarna av kroppen att vara halal och kan ätas. Men om nämnt vapen(svärd) delar djuret i två delar, med huvud och hals på ena sidan, och jägaren sedan når djuret när det är dött, blir båda delarna halal. Och samma sak gäller om djuret är vid liv när jägaren kommer fram, men det finns inte tillräckligt med tid för att slakta det. Men om det finns tid för att slakta det, och det är möjligt att djuret kan leva under en lite längre tid, är den del som inte innehåller huvud och hals halal om djuret slaktats(dvs blivit kluven) i enlighet med de regler som föreskrivs av Shariah, annars kommer även den delen också att vara haram.

Om ett djur klyvs i två delar med en pinne eller en sten, eller annat redskap med vilka jakt inte är korrekt, kommer den del som inte har huvudet och nacken att vara haram. När det gäller den del som innehåller huvud och hals; om djuret är vid liv och det är möjligt att det kan leva en liten tid, och det slaktas i enlighet med de regler som föreskrivs av Shariah, är den delen halal, annars blir även den delen haram.

Om ett djur jagas eller slaktas och dess unge som finns i kroppen, och som är vid liv, tas ur dess kropp, då kommer ungen vara halal om det slaktats i enlighet med Shariah, annars blir det haram.

Om ett djur jagas eller slaktas, och dess döda unge förs ut ur dess kropp, kommer det att vara rent (tahir) och halal, om det inte hade dött innan mamman dödades. Eller om ungen inte borde ha dött på grund av dröjsmål med att föra ut det ur moderlivet, och under den förutsättning att ungen är fullt utvecklad, med hårbeklädnad fullt utvecklad på dess kropp.

Att jaga med jakthund

Om en jakthund jagar ett vilt djur, vars kött är halal att äta, bör följande sex villkor vara uppfyllda för att det ska vara rent(tahir) och halal:

(1) Hunden bör tränas att när den befalls att fånga byten då gör den det, och när den hindras från att gå, då stannar den. Men om hunden inte stannar efter att ha närmat sig det nedlagda djuret, så finns där ingen skada. Det är nödvändigt att hunden bör ha en vana att inte äta någonting av bytet förrän dess ägare kommer. Men faktum är att om den skulle äta lite av bytet innan ägaren kommer, eller dricker dess blod, finns dock inget att invända.

(2) Jakthunden ska jaga under översyn utav dess ägare. Om den lurpassar på, och själv jagar, är det haram att äta köttet av detta djur. Faktum är att om jakthunden, av sig själv, följer ett byte och senare dess husse/matte hejar på, för att uppmuntra den att bytet snabbare, bör det undvikas att äta köttet av det bytet, detta på grundval av obligatoriska försiktighetsåtgärder.

(3) Den person som skickar hunden på jakt ska vara muslim, med alla de villkor som redan nämnts i bestämmelserna om jakt med vapnet.

(4) Jägaren bör uttala Guds namn när denne skickar hunden. Om han avsiktligt inte uttalar Guds namn, blir bytet haram. Men om han oavsiktligt, glömmer, att uttala Guds namn finns det ingen fara med det.

(5) Bytet måste dö till följd av såret som orsakats av hundens tänder. Därför; om hunden kväver bytet till döds, eller bytet dör på grund av sitt springande eller rädsla, är det inte halal att äta.

(6) Jägaren som skickat hunden skall komma fram till platsen när djuret är dött. Om det ännu är vid liv, bör det inte finnas tillräckligt med tid för att slakta det. Men om han når dit när det finns tillräckligt med tid att slakta djuret, men han inte slaktar det, utan låter det  själv, då är bytet inte halal att äta.

När den person som skickat hunden, når bytet när han kan slakta djuret, men djuret dör medan han förbereder sig för slakt, t.ex han blir försenad i att ta fram kniven, då är djuret ändå halal. Men om han inte har något, med vilket han kan slakta djuret, och det dör, då blir djuret inte halal. Men om han släpper djuret så att hunden kan döda det, då blir det halal.

Om en person skickar flera hundar, och de tillsammans jagar ett djur, och om alla av dem uppfyller villkoren i regeln för jakt med hundar ovan, är bytet halal, men om någon av hundarna inte uppfyller dessa villkor, är bytet haram.

Om en person skickar en hund för att jaga ett djur, men hunden jagar ett annat djur, är bytet halal och rent(tahir), och om den jagar ett annat djur tillsammans med detta djur (som det sändes ut att jaga), då är de båda halal och rena(tahir).

Om flera personer skickar en hund tillsammans och en av dem inte yttrar Guds namn avsiktligt blir bytet haram. Dessutom, om en av hundarna som skickas inte är tränad på det sätt som avses i regel ovan, är bytet haram.

Om en hök eller ett djur förutom jakthunden jagar ett djur, är bytet inte halal. Men om en person når bytet när det ännu är vid liv, och slaktar den på det sätt som föreskrivs ovan, då är dess kött halal.

1 kommentar

Wudho – skillnader mellan sunni/shia

En läsare, Theres, ställde nedan fråga – tillsammans med fler frågor som ni kan hitta HÄR:

5. Varför tvättar sig shia från armbågen ner till handlederna. Jag har själv läst i Koranen att man ska tvätta sig från handlederna upp till armbågarna. (Koranen 5:6) Hur kan då en imam ändra på Guds ord.?? Jag kan inte tro att Gud har angett fel sätt i Koranen..Koranen är 100% rätt o ren!

SVAR:

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna, och stryk med [de våta] händerna över en del av huvudet och fötterna upp till fotknölarna. [Koranen 5:6]

I denna vers har två imperativa former använts: (1) ”faghsilu” som betyder ”tvätta” (i versen ovan används det något gammaldagsa ordet ‘två’), och (2) ”wamsuhu” vilket betyder ”torka/bestryk/gnugga”. Rent grammatiskt är det uppenbart att den första imperativa formen (”tvätta”) hänvisar till två objekt som är ”ansikte”(wujuhukum) och ”händer/armar” (aydiyakum), medan den andra imperativa formen också hänvisar till två objekt som är ”en del av huvudet” (ba’rao’sekum) och ”fötterna” (arjulakum).

Då det arabiska ordet ”ayd” (i ordet aydiyakum) representerar själva handen(som man greppar med) samt armen ända upp till axeln(med ett enda ord) så måste det därför specificeras mer exakt vilken del av armen som ska vara med i tvagningen, ifall inte hela armen ska inkluderas. Därför beskrivs i versen att man ska tvätta ”händer samt armarna upp till armbågarna” och alltså inte inkludera den delen av ”aydiyakum” som är ovanför armbågen. (Fråga en arab hur man säger ”hand” på arabiska. Hen kommer att säga ”ayd”(eller ”id”), fråga sedan hur man säger ”arm”, du ska se att du kommer att få samma svar på båda frågorna.)

Nu kommer vi till en av de viktigaste skillnaderna mellan Shia och Sunni i sättet att utföra wudhu. Sunniter tvättar underarmen från fingertopparna upp till armbågarna, och Shias tvättar underarmen från armbågen ned till fingertopparna. Så som nämnts i förra stycket ovan så betyder inte orden ”upp till armbågarna” att man ska tvätta från fingertopparna till armbågen eller vice versa, dessa ord anger endast den del armen som skall ingå i wudhu.

Hur ska vi då tvätta våra underarmar: från armbågen eller från fingertopparna? Svaret på detta problem anges i Sunnah. Ett av ansvarsområdena för Profeten var att förklara detaljerna i, och praktiskt visa hur, man följer de lagar och regler som finns i Koranen. Och, förvisso är det genom ahadither ifrån Imamerna av Ahlubayt som är det mest autentiska sättet att lära sig Profetens metod för att utföra wudho.

Zurarah bin A’yun berättar följande hadith: ”Imam Muhammad al-Baqir (A) sade: ‘Borde inte jag beskriva för er hur Guds Sändebud utförde wudhu?” Vi sade, ‘Ja.’ Vatten hämtades, och Imamen tvättade händerna, sedan avtäckte han sina underarmar. Han doppade sin högra hand i kärlet och öste den full med vatten och hällde det på pannan, han lät vattnet droppa till slutet av hans skägg och sedan drog han hela sin handflata över sin panna och ansikte en gång. Sedan doppade han sin vänstra hand (i kärlet), fyllde den (med vatten), hällde det på hans högra armbåge och sedan strök han med sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingertopparna. Sedan öste han (vatten) med sin högra hand, hällde det på sin vänstra armbåge och sedan drog han sin handflata på underarmen tills vattnet täckte fingerspetsarna. Sedan strök han den främre delen av huvudet och den övre sidan av fötterna med vätan på hans vänster och höger hand.”[Wasa’il, vol. 1, p. 272]

Vidare angående skillnader i wudhu för de som intresserar sig för andra detaljer:

Shia och Sunni lärda är överens om att det finns fyra obligatoriska steg i wudhu, övriga punkter; som att tvätta händerna, munnen och näsan (tre gånger) är enbart önskvärda. Den obligatoriska delen har förklarats i ovan angiven vers. Om vi går igenom denna vers finner vi att den bara innehåller tre delar. Den första delen tilltalar de troende när de står upp för bön, den andra delen uppger de kroppsdelar som måste tvättas och den tredje delen uppger vilka delar som ska strykas eller gnuggas. Låt oss se översättningen av ovanstående vers en gång till:

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.”

Efter att ha riktat sig till de troende, har de kroppsdelar som ska tvättas, nämnts efter ”faghsulu” (=tvätta) och de delar som ska bestrykas nämnts efter ”wamsahu” (torka/bestryk). Detta är en extremt tydlig vers och verkligen lätt att förstå.

Det råder oenighet mellan shia-sunni angående utförandet av wudhu och denna oenighet handlar om sista delen av ovanstående vers. Den shiitiska uppfattningen anges tydligt: två kroppsdelar ska tvättas under wudhu, dessa är ansikte och armar – och de två kroppsdelar som ska bestrykas med de fortfarande våta händerna(man ska alltså inte blöta händerna igen efter tvätt av armar), är huvud och fötter. Den shiitiska översättningen av versen har citerats ovan. Muhammed Knut Bernström har i den svenska översättningen i parentes lagt till ordet ”två”(som i ”tvätta”) för att passa den sunnimuslimska tolkningen, men ordet finns inte där i det arabiska originalet. Nedan presenteras översättningar av kända Sunnilärda. Sheikh ul Hind Maulana Mehmood ul Hasan översatte denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du står upp för bön, tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryk huvudet och fötterna upp till anklarna.”
Översättning av Koranen med ”Shaykh ul Hind” Maulana Mehmood Ul Hasan, tryckt i Lahore

En annan Sunni kommentator, forskaren och Deobandi-profeten , översätter Maulana Ashraf Ali Thanvi denna vers på följande sätt:

”O Troende! När du är på väg att stå upp för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och stryk händerna över huvudet och även fötterna upp till anklarna.”
Översättning Maulana Ashraf Thanvi, sid 171, utgiven av ‘Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore, tryckt år 1954

Detta var den första översättningen av Thanvi, men en senare utgåva som publicerades av Sheikh Barkat & Sons Kashmiri Bazaar Lahore har förändrat översättningen något såhär:

”O Troende! När du är på väg att stå för bön, tvätta era ansikten och händer tillsammans med armbågarna och för handen över huvudet och tvätta även era fötter tillsammans med anklarna ” Översättning av Koranen, Maulana Ashraf Thanvi, utgiven av Taj Company.

Sunni kommentatorer lägger ofta till ordet ”tvätt” inom parentes för att bevisa sin övertygelse, ett ord som alltså egentligen inte finns med i Koranen på det stället.

Hur tvättade Profeten wudhu?

De beskyller shiamuslimer för att vara vilseledda när det gäller att bestryka huvud och fötter under wudhu, istället för att tvätta hela huvudet/öronen/nacken/ och kallar denna praxis grundlös. Vi kan ju fråga dessa vem som är bättre än Profeten(s) att beskriva det korrekta sättet att utföra wudhu? Ahle Sunnah-böckerna har Hadither som visar att Profeten själv beströk sina fötter och bad också Sahabahs att göra detsamma. Vi läser i Abu-Dawud – ”Book of Prayer” (Kitab Al-Salat) Bok 3, nummer 0857:

Berättat av Rifa’ah ibn Rafi ‘:
”Guds Sändebud sade: Er bön är inte komplett förrän ni utför tvagningen perfekt, så som Gud, den Upphöjde, har gett order. Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och bestryka sitt huvud och sina fötter upp till anklarna. Sen ska ni upphöja Gud och lovprisa Honom. Sen ska ni recitera Koranen så mycket som det är praktiskt möjligt för er.”

Så står det i den arabiska versionen, men föga förvånande: i den officiella engelska versionen av denna tradition, har den sunnitiska översättaren lagt till ordet ”tvätta” inom parentes för att säkerställa att den traditionen passar in i den sunnitiska huvudfårans tro. Texten med parentes läses:

”Man bör tvätta ansiktet och händerna upp till armbågarna, och torka huvudet och (tvätta) fötterna upp till anklarna.”

Så står det i den engelska versionen (jämför alltså med originalet ett halvt stycke ovan.) Läs citatet ovan, utan det som står i parentesen så har du helt korrekt version.

Sahabas vittnar om att Profeten beströk fötterna med handen vid wudhu

Sahabah omvittnade också den Heliga Profetens tvagning och det framgår av dessa uttalanden att den Heliga Profeten brukade stryka sina fötter istället för att tvätta dem.

Abi Malik Al-Asha’ari:

Vi läser i Musnad Ahmed bin Hanbal, Volym 5 Hadith 21825:

”Muhammad Ibn Jaffar berättar från Saeed som återberättat från Qutada från Shaher Ibn Hushab från Abdul Rahman Ibn Ghanam från Abi Malik Al-Asha’ary som sade till sitt folk:” Samla er att be som Profeten bad”. När de samlats bad han om en skål med vatten för att utföra tvagningen (wudhu). Han sköljde sin sin mun, inhalerade vatten i näsan, tvättade sitt ansikte tre gånger, tvättade sin arm tre gånger, strök sitt huvud och övre delen av hans fötter, sedan bad han … ”

Vittnesmålen från Abi Malik Al-Asha’ary att han bad som den heliga Profeten och att han under wudhu beströk sina fötter, istället för att tvätta dem, är ett tydligt bevis på Profetens sätt att tvätta wudhu.

Uthman bin Affan:

Imam Ahmed noterar följande traditionen i hans Musnad, volym 1 Hadith 391:

”Hamran sa: Uthman bad om vatten och utförde tvagning, han sköljde, inhalerade in vatten i näsan och sedan tvättade han sitt ansikte tre gånger sedan tvättade han armarna tre gånger sedan beströk han huvudet och övre delen på fötterna. Då log han och sa: ”Kommer du nu att frågar mig varför jag log?” Han blev då tillfrågad: ”Nå, varför log du?” Han svarade: ”Jag såg Profeten (S) be om vatten nära denna platsen, sedan utförde han tvagning så som jag just har gjort, sedan log han(profeten) och sa, ”Undrar ni varför jag log?” Då svarade de: ”Oh Allahs Budbärare varför log du?” Han (s) svarade: ”Sannerligen, om slaven ber om tvagning och tvättar sitt ansikte, kommer Gud att avlägsna varje synd som hans ansikte gör, om han tvättar sin arm gäller detsamma för dessa, och om han stryker sitt huvud, kommer samma resultatet att gälla( för huvudet), om han stryker ovansidan av sina fötter gäller samma resultat (för varje fot).”

Denna hadith kan också läsas i Musnaf Abi Shaybah, vol. 1 sid 18.

Maula Ali(A):

Imamen i Ahle Sunnah Ibn Abi Sheybah registrerar följande tradition i hans Musnaf:
حدثنا وكيع عن الأعمش عن أبي إسحاق عن عبد خير عن. علي قال: لو كان الدين برأي كان باطن القدمين أحق بالمسح من ظاهرهما ولكن رأيت رسول الله صلى الله عليه وسلم مسح ظاهرهما

”Abd Khair berättar: Ali sade:”Om religionen grundades på (folks) omdöme, så bör undersidan av fötterna vara värdigare att torkas av än överdelen av fötterna, men jag såg Allahs Budbärare (s) torka fötterna på ovansidan(vid wudhu).”

Umar bin al Khattab:

Allamah Jalauddin Suyuti under kommentaren av versen om wudhu i hans aktade Tafsir Dur al Manthur skriver:

”Al Tabarani nämns i Al Awsat att han sa: Att bestryka fötternas ovansida nämndes framför Umar, Sa’ad och Abdullah bin Umar, så han sa: Umar är mer kunnig än du. Så Omar sade: O Sa’ad vi förnekar inte att Profeten beströk fotens ovansida”

Ahl’ul Sunnah Ulema har slagit fast att vid tvistefrågor acceptera vad Ibn Abbas sa/gjorde.

Al Hafidh Jalaludeen Suyuti skriver i Tafseer Itqan volym 2 sidan 217:

”Om en tvist uppstår bland Sahaba, är den bästa lösningen att ta hänsyn till Ibn Abbas, eftersom Profeten bad över honom ”O Allah välsigna honom med kunskap”.

Ibn Abbas ska alltså fungera som rättvisande, och han (liksom andra Sahaba torkade/strök sina fötter vid tvagning), och när Sahaba är i konflikt i en fråga då är Ibn Abbas ord av av största vikt.

Vi läser i Sunan Ibn Majah sidan 39, Kitab al wudhu och i Tafseer ibn Kathīr sidan 25, i kapitlet om wudhu:

Ibn Abbas sade: ”För wudhu, bör två delar tvättas och två delar bestrykas med handflatan”. Anas bin Malik sade: ”Koranen gav order om att stryka fötterna med handflatan”.

Vi läser i Umdahtul Qari Sharh Sahih Bukhari, Volym 1 sid 957, Kitab al wudhu:

”Ibn Abbas sade angående wudhu att två delar ska tvättas och två delar bestrykas (med handflatan). Allah(swt) gav order om att bestryka och människor i opposition till Allah (swt) började tvätta istället”.

Samma referens kan läsas i Musnaf Abi Sheybah Vol 1 också:
حدثنا ابن علية عن روح بن القاسم عن عبد الله بن محمد بن عقيل عن الربيع ابنة معوذ ابن عفراء قالت: أتاني ابن عباس فسألني عن هذا الحديث تعني حديثها الذي ذكرت أنها {رأت النبي صلى الله عليه وسلم توضأ وأنه غسل ​​رجليه} قالت: فقال ابن عباس أبى الناس إلا الغسل ولا أجد في كتاب الله إلا المسح.

”Rabyya berättar: Ibn Abbas kom till mig & frågade mig om den hadith där jag berättade att jag såg den Heliga Profeten tvätta sina fötter, då sade Ibn Abbas:” Folket insisterar på att tvätta men jag hittar inget annat i Allahs Boken förutom bestrykning med handflatan”

Jag ber våra motståndare att fundera lite extra på denna fråga.

[* OBS: ovanstående hänvisningar är alla sunnikällor]

————————————

Sättet som shia tvättar wudhu på

Tvätta ditt ansikte en gång obligatoriskt och en till gång frivilligt under tvagningen; tvätta på samma sätt båda armarna från armbågen ner till fingertopparna och stryk framsidan av huvudet och ovansidan av båda fötterna (från tå till ankel) med det kvarvarande vattnet som finns på dina händer efter tvätt av armar.

”TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna från armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och fötterna upp till fotknölarna.” [Koranen 5:69]

5 kommentarer

Vilka regler gäller egentligen när det är frågan om smink?

.

En fråga från Ella:

Vilka regler gäller egentligen när det är frågan om smink?

Ja du, denna ungdomens eviga fråga….:)! Ju äldre man blir, desto mer undrar man varför ungdomen döljer sina vackra ansikten med en massa makeup. Men den insikten har man inte när man är ung, tyvärr. Vad är vackrare än ett helt omejkat, ungt ansikte? Kanske, kanske en del skulle vara bevänt med lite mascara, men inte mer.

Det är snarare på äldre dar som det överhuvudtaget finns någon som helst anledning att dölja vissa skavanker i ansiktet, om man känner för det. Jag tycker annars att smink är extremt överskattat.

Allt går till syvene och sist till syftet med våra handlingar.

Och där finns det de som säger att de målar sig för sina gelikars, andra kvinnors(tjejkompisar), skull. Men om det verkligen vore så, borde makeupen vara betydligt enklare än den allt för ofta är – bland de unga kvinnorna – idag.

Förmodligen låter jag väldigt generaliserande när jag säger detta, men unga (både pojkar och flickor) besitter en osäkerhet, då de ofta ännu inte ”hittat sig själva”, så att säga. De kan känna en omotiverad avundsjuka om de ser någon som de tror har något bättre än de själva, och resultatet blir att kompisen känner sig otillräcklig, och i detta fall inte lika fin/vacker som sin kompis. Man kan alltså orsaka onödig otillfredsställelse över sig själv och sitt egna utseende för sin kära vän, om man är alltför mycket sminkad. Om motivet att måla upp sig är för sina väninnors skull, så borde man – just för sina väninnors skull – inte måla sig så mycket att varenda liten skavank är som bortblåst!

Om man sminkar sig för män, för att konkurrera med andra kvinnor, så borde man även där lätta lite på penna och målarfärg, eftersom de flesta män (faktiskt) mer uppskattar den mer naturliga kanvasen som en kvinnas ansikte utgör. Så även där går syftet att måla sig som en krigare bort. Lägger man på en alltför stark makeup för att män ska uppmärksamma en, så ska man vara medveten om risken att bli uppmärksammad av fel anledning.

Andra säger sig lägga makeup för sin egen skull – jag är en av dom, kan jag helt erkänna. Och de som gör det, och samtidigt målar sig till oigenkännlighet, de känns inte riktigt trovärdiga. Främst på grund utav ombestyret med det hela, eftersom det tar en hel massa tid att lägga på denna makeup, sedan är det en hel del besvär att ta bort det också. För att inte tala om besväret att gå en hel dag med denna tunga sminkning, för att tung makeup blir liksom ”tyngre” och obekvämare under dagens gång. Så även vid detta syfte borde en mycket lätt makeup föredras. Själv använder jag mig av lätt makeup, både för mig själv – och för att inte skrämma bort klienter. Risken är annars att de börjar tro att dinosaurierna ännu inte är helt utdöda, och lite ömhet anser jag att man måste ha för sin omgivning ibland.

Då kommer vi till själva frågan: Vilka regler gäller egentligen när det är frågan om smink?

För att förstå svaret så måste man också förstå ordet ”hidjab”, vad innebär hidjab? De flesta är medvetna om innebörden, men av ren lättja så bortser man ifrån en stor del av den. Tillslut blir det så att man anser att det enda ”hidjab” kräver är en slöja. Och sen är den innebörden ”täckt”, så att säga.

Hidjab innebär att ”framföra sig blygsamt”, modest, anspråkslöst (alltså motsatsen till fåfängt). Att klä sig modest kan variera mellan olika länder. Ett arabiskt ordspråk jag hörde, för inte så länge sedan, lät ungefär såhär: ”Man ska äta det man själv vill(efter sin egen smak), och man ska klä sig som folk vill (efter folkets smak).”

Och det skulle man kunna applicera här. Vad jag menar är att i ett land som t.ex. Afghanistan, skulle en modest utstyrsel förmodligen vara en burka. Medan i ett land som t.ex. Sverige skulle en modest utstyrsel vara helt vanliga, normala, kläder (som folk i landet i allmänhet klär sig i), men som är heltäckande, och inte tajta.

Eftersom man i islam även måste täcka håret så betyder det att man kan ha kläder i s.k. ”västerländsk stil” (om det kan kallas så), men inte åtsittande, tillsammans med en slöja.

Inkluderat i hidjaben är också att inte dra överdriven uppmärksamhet till sig. När det gäller makeup så finns det olika åsikter bland de lärde. Men genomgående kan man säga att makeup är haram. Skillnaden ligger i att vissa anser det tillåtet att använda sig av lätt foundation och mascara, dvs att måla sig så att det ser naturligt ut. Att ha blå ögonskugga tillhör inte en ”naturlig” makeup t.ex., eftersom blåa ögonlock inte är särskilt vanligt och därmed inte ”naturligt”.

Det finns en bok som heter ”Code of Ethics for Muslim Men and Women”, den innehåller regler enligt åtta av vår senaste tids Maraje i fråga om många sociala frågor. Ni kan läsa boken på nätet HÄR!

 

Lämna en kommentar

Till de troende

Ett Korancitat att tänka på för de som vill hålla sig nära Gud och räds Domedagen, övriga lär inte behöva den…Fick bara ett plötsligt behov av att lägga ut versen här:

”TROENDE! Det är inte tillåtet för er att ärva [andras] hustrur mot deras vilja; och ni får inte utsätta [era hustrur] för hård behandling för att [förmå dem att begära skilsmässa och på så sätt kunna] återta något av vad ni har gett dem, såvida de inte bevisligen har gjort sig skyldiga till grovt oanständiga handlingar. Och lev med era hustrur i vänskap och samförstånd; om ni fattar motvilja mot dem är det möjligt att ni vänder er ifrån det som Gud skulle ha gjort [till en källa] till rik välsignelse [för er].”

 (Den Heliga Koranen 4:19)

10 kommentarer

Zakat och Khomos

Ella frågade mig:

Selam Alaykum underbara Marie :)

Nu har jag funnit ännu en fråga som jag hoppas du kan besvara inshallah. Min fråga gäller zakat ( allmosa) hur funkar det egentligen….?

—————–xxx————-

Tack för frågan och jag ska ta mig friheten att svara lite mer djupgående på den:

Zakat

Zakat på 2,5 % gäller endast näringsidkare som driver näring där man handhar nedan nämnda näring:

a) Malm dvs: guld, silver och annan malm som man bearbetar och byter emot pengar. Gäller alltså inte om man äger malmfyndigheter eller annan fyndighet under jord.

b) Säd  och vissa frukter dvs: dadel, russin, vete och råg mm.

c) Djur dvs: lamm, kamel och kor.

När det gäller zakat finns också något som heter hadd-el-nisab (dvs ett ”tak”). Äger man t.ex lamm så är taket 16 st: man betalar ingen zakat om man äger upp till 16 lamm. Från och med lamm nr 17 t.om. lamm nr 23 betalar man, per år, 1 lamm i zakat (eller kapitalvärdet av 1 lamm). Nästa tak är 24 lamm; från lamm nr 24 t.o.m lamm nr 29 betalar man 7 lamm per år i zakat. Har man över 30 lamm, upp till nästa tak (vet inte vilket det är) betalar man inte i lamm längre, utan man betalar 1 kamel per år istället. Jag går inte in mer i ämnet då det inte känns nödvändigt, men du förstår idén.

Zakat betalas en gång per år.

Sedan finns något som heter ”redd ill-mathalim” [ungefärlig fonografisk översättning, och betyder ungefär ”pengar från förtryck], dvs man betalar skuld för synder man gjort med sina pengar; dvs man har köpt lotter eller gamblat och fått in pengar på det sättet, eller mixtrat med vågen när man sålt saker osv… får man en dag för sig att man vill leva ett rättskaffens liv så kan man ”rensa” sina pengar ifrån synd genom att betala en zakat på den summa man anser är haram-pengar.

Som du ser är Zakat lite mer komplicerat än att man betalar 2,5 % på sitt kapital per år,  och gäller kanske inte just dig, du kanske bara är en privatperson då betalar du alltså bara khoms.

Khoms

Khoms är 20% av de sammanlagda tillgångar du har en specifik dag på året. Khoms betyder exakt ”en femtedel”. Skaffa dig en särskild bok där du bara räknar din khoms och ev zakat varje år, för du behöver komma ihåg dessa siffror, som du ska få se nedan.

Man betalar khoms på kapital så som pengar, guldsmycken och saker som du har köpt eller inte använt under året som gått. Om du har ett klädesplagg som du köpt, men inte använt, brukar man då skynda sig att använda dagarna innan man ska sitta och räkna ihop sina tillgångar. Då behöver du inte ta med det plagget i beräkningen när du räknar.

Du bestämmer dig att, varje år, den 1 juni till exempel ska du sitta och räkna ihop dina tillgångar och räkna ut din khoms(skatt). Jag kommer att ta några räkneexempel nedan, så du ser hur du ska behandla vinster och förluster under årens lopp.

År 1

Du får en månadslön varje månad, hela året. Av denna lön betalar du; mat, kläder, medicin, nöjen, resor, bostadskostnader mm. Kanske lägger du undan en summa varje månad också. När du den 1 juni sätter dig ned och räknar ihop vilka pengar du har kvar den dagen på dina konton och kassakistor. Låt säga (för fantasins skull) att du efter sammanräkningen har kvar 10 000 kr – du betalar då 20% på den summan:

20 % på 10 000 kr = 2 000 kr (detta är din khoms för detta år).

Denna khoms – 2 000 kr – delar du upp i 2 lika delar:

a) 1000 kr är Sehem el-Imam: Du delar i sin tur upp denna summa i 2 lika delar (500 kr + 500 kr). En av delarna (500 kr) betalas till en Merdje i islam. Skicka till dennes kontor eller filial någonstans, antingen genom bank eller med någon som har vägarna förbi; spara kvittot. De andra 500 kronorna får du själv använda och betala till fattiga, eller folk i nöd, som inte är sejid (dvs dom får inte vara familj/släkt till Profeten).

b) 1000 kr är Sehem el-Sade: Denna del av khoms har du rätt att använda och själv sprida till sådana som du vet är i behov; man brukar börja med de allra närmaste; familj och släkt, vänner, grannar eller andra som behöver pengarna mer.

Man har alltså i princip rätt att regera över 75% av den khoms man ska betala i islam. Märk väl att du förstås kan betala hela summan till en Merdje.

Ditt utgående, beskattade, kapital år 1 är alltså: 10 000 kr minus 2 000 kr (skatt) = 8 000 kr. Notera detta i din bok.

År 2

Låt oss säga att ditt sammanräknade kapital år 2 blir 16 000 kr. Då räknar vi såhär:

16 000 kr (årets kapital) minus 8000 kr (förra årets utgående, färdigbeskattade kapital) = 8 000 kr (som nu är den del av ditt kapital som ännu ej är beskattad). Du räknar  nu såhär:

20% av 8 000 kr = 1 600 kr

Denna summa delar du upp, som året innan i a) och b).

Ditt utgående, beskattade, kapital år 2 är nu: 16 000 kr (årets ingående kapital) minus 1 600 kr (årets skatt/khoms) = 14 400 kr, som  nu är dina beskattade pengar.

År 3

Om du orkar hänga med lite till så ska jag visa hur man behandlar förluster.

Vi säger att ditt sammanräknade kapital år 3 blir 14 400 kr. Det vill säga du har exakt samma summa som föregående år. Vad göra nu? Ja, du har ju redan beskattat summan 14 400 kr, så detta år betalar du ingen skatt.

År 4

Låt oss säga att ditt sammanräknade kapital år 4 blir 20 000 kr. Då räknar vi såhär:

20 000 kr minus 14 400 kr (förra årets utgående beskattade kapital) = 5 600 kr (ditt hittills obeskattade kapital).

20% på 5 600 kr = 1 120 kr (årets khoms att betala).

Dela upp summan 1 120 kr på samma sätt som under år 1 och betala.

Ditt sammanräknade, beskattade, kapital hittills i livet är nu: 20 000 kr (ingående kapital år 4) minus 1 100 kr(betald khoms) = 18 900 kr.

År 5

Årets totala kapital är 10 000 kr. Ingen skatt betalas detta år, du står på minus 8 900 kr i år. Men notera summan 10 000 kr i din bok.

År 6

Årets kapital är 15 000 kr. Du räknar såhär:

15 000 kr (årets kapital) minus 10 000 kr (förra årets utgående kapital) = 5 000 kr.

Du har alltså gått tillbaks nu, börjat om från 10 000 kr så att säga.

20% på 5 000 kr = 1 000 kr (din khoms för detta år). Dela den i a) och b) som under År 1 och sprid pengarna.

Ditt utgående, beskattade, kapital att föra över till nästa år är alltså: 15 000 kr minus 1 000 kr (årets khoms/skatt) = 14 000 kr.

Och så går det vidare från år till år.

————-xxx—————

Värt att tillägga här är att det är förbjudet för Merdje att ta emot pengar ifrån staten. De är helt fria från staten. Merdjes arbete är som lärare. De pengar de tar emot ifrån muslimer använder till att betala bidrag till studenter, bygga skolor och deras program för hemlösa och föräldralösa med mycket mera. 

Som du ser så är skatten i islam något som inte tär på människors ekonomi och är alltför betungande för folket. I resten av världen är det tvärtom; den största synd du kan göra idag ( i Sverige i alla fall) är att inte betala sin skatt. Det spelar ingen roll om du belånar dig till tänderna för skattens skull, skatten ska håvas in. 

Syftet med skatten är att folks ”extrapengar” ska spridas ut till andra människor som har behov utav det. Så att även andra kan handla sin mat, utan att behöva ta till olagliga vägar. Folket ska sprida sina pengar i sin närhet först och främst, och på så sätt se till att folk lokalt är välmående. Om varje ort såg till sina familjer och grannar på det sättet skulle varje litet samhälle må betydligt bättre. det är i alla fall det Gud vill att man ska göra med sina pengar. Det är det som är syftet med den islamiska skatten.

Syftet med att man även ska betala khoms på oanvända saker, så som oanvända kläder, skor, apparater mm, är förstås för att sätta de ekonomiska hjulen i rullning i landet. Man ska inte samla på sig saker som man inte använder. Om du inte använder dom, ge bort dom till någon som har användning för dom, eller sälj. Vilket som är det bättre än att bara låta saker ligga till ingen nytta. Så skapas det liv i huset och i samhället.

Till vem man betalar sin zakat är jag dock inte helt på det klara med, om det är till Merdje eller till staten (om man lever i en islamisk sådan). Jag tror att folk som bor i diasporan (dvs i ett ickemuslimskt land) betalar även zakat till Merdje. 

Att betala skatt är i islam en ynnest. Om jag har råd att betala skatt, så betyder det att jag har det väl beställt också. Och när man börjar betala skatt, så ses det som en säkerhet för framtiden, för Gud ger folk barrekeh (välsignelser) när det betalar skatt. Det betyder i praktiken att om jag detta år har 5 000 kr att betala, så kommer Gud att höja mina tillgångar så att jag har kanske 10 000 kr att betala nästa år; det betyder att mina tillgångar har växt avsevärt sedan förra året.

Nästan alla jag hört talas om, som börjat betala den islamiska skatten, har högre och högre skatt att betala varje år. Tänk på att man får dra av det förra årets redan beskattade kapital och man skattar bara på det som blir över. Ändå kan folks förmögenhet ha växt så kraftigt att skatten nästa år är dubbel! Om du förstår hur jag menar?

Problemet är väl att folk inte intresserar sig så mycket för att betala islamisk khoms och zakat, särskilt när de lever i ett ickemuslimskt land. Men väldigt många gör, och dom går det bra för. Kolla ska du se.

Jag hoppas att jag inte gjort det alltför rörigt för er läsare att förstå mina uträkningar ovan, om inte så kan ni gärna fråga, så får vi se om jag kan räta ut frågetecknen.

2 kommentarer

Har andra religioner rätt, enligt Koranen?


.

Fråga: Eftersom Islam uteslöt alla andra religioner, varför anses det i en del Koranverser att alla människor och samhällen i denna värld – vare sig muslimer, judar eller kristna osv., är frälsta människor om de tror på Allah(SWT) och utför goda gärningar. Koranen säger:

”… ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” [Surah al-Baqarah, 2:62]
Innebär inte detta att alla samhällen i världen, även efter tillkomsten av Islam, enligt ovan nämnda villkor (dvs. tro och handling) erhåller frälsning? Och fortfarande existerar deras religioner av egen kraft och de ogiltigförklaras inte på grund av deras trovärdighet?

Svar: Låt oss först lägga fram texterna av de ovan nämnda verserna för att sedan analysera dem.

(1) ”DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” [Surah al-Baqarah, 2:62]

(2) ”De som tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall förvisso få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” [Surah al-Ma’idah, 5:69]

Det finns ingen meningsskillnad om man jämför den första versen med den andra.

(3) ”Gud skall på Uppståndelsens dag döma mellan dem som tror [på vad som har uppenbarats med denna Skrift] och dem som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna och parserna och dem som sätter medhjälpare vid Guds sida. Gud är vittne till allt som sker.” [Surah al-Hajj, 22:17]

Det är möjligt att man vid en första anblick tror dessa verser säger att om följarna av ovannämnda religioner tror på Guds enhet och återuppståndelsen och utför goda gärningar, så skulle de vara frälsta och därför drar slutsatsen att andra religioner ännu inte upphävts. Således när Islam presenterades för människorna betydde inte detta att följandet av andra religioner eliminerades, utan var och en från tidigare religioner har slagit in på en väg som leder mot Gud.

Och människan kan nå sin destination på vilket sätt han vill. Och det är inte alls nödvändigt att en specifik religion, såsom t.ex. Islam måste följas. Detta är den debatt, som under flertalet tillfällen framförts av de personer vars studier av den Heliga Koranen är ytliga.

Likväl bör man komma ihåg att grunden för tolkning av en enstaka vers inte baseras på att andra verser bör negligeras eller förbises. Och att sambandet bakom denna vers bör plockas bort från dem. Men för att förstå innebörden av en vers, utöver omständigheterna kring uppenbarelsen, bör versen före och versen efter denna vers och även andra verser i den Heliga Koranen hållas i åtanke.

Om det efter tillkomsten av Islam tilläts att bekänna sig till andra religioner, skulle det inte finnas någon anledning att fortsätta med andra religioners lagar i Islams namn. Det skulle inte heller vara nödvändigt för Islams Profet(S) att vara en ledare för alla världens raser och skriva till ledare och regenter genom att uppmana dem alla mot hans(S) religion, och lägga fram sin religion som en universell religion och den sista gudomliga lagen.

Profetens(S) brev och hans upprepade inbjudanden till Islam under sin levnadstid och muslimernas utkämpade av heliga krig som tärde på de andra religionerna och de återberättelser som har nått oss från Imamerna av Ahlul Bayt(A) angående detta, bär alla vittnesbörd att perioden av profetskap genom tillkomsten av Islam kom till ett slut och att gudomliga lagar andra än Islamiska och profetskap annat än Mohammads(S) inte har något anseende längre.

Låt oss nu se vad som är syftet med dessa verser. I ovan nämnda verser nämns två fakta. En är kortfattad och den andra är detaljerad.

(1) Om judar och kristna verkligen är sanna efterföljare av Tawhid (trosbekännelsen) och Qiyamat (räkenskap) och inte visar upp sig, bör de enligt Tora och Evangeliet tro på Islams Profet(S), eftersom Tora och Evangeliet har förmedlat den goda nyheten om ankomsten av Profeten(S) och beskrivit hans tecken, såsom: ni känner igen honom som ni känner igen era söner. En sak värd att uppmärksamma är att den Heliga Koranen i Surah Ma’idah strax före versen som diskuteras, säger:

”Säg: Ni står inte på [fast] grund, efterföljare av äldre tiders uppenbarelser, så länge ni inte [i allt] följer Tora och Evangeliet liksom det som er Herre [nu] har uppenbarat för er …” [Surah al-Ma’idah, 5:68]

Det finns inget behov av att lägga fram att meningen med att i allt följa de himmelska Böckerna är att agera enligt det som står i dem. Och vad som finns i dessa böcker är profetskapet av Islams Profet(S) och det är ett universellt profetskap, som tas upp i dem. Den Heliga Koranen har pekat mot detta flera gånger. Om de verkligen tror på Gud och dagen för uppståndelse, så är det ett måste för dem att också tro på det universella profetskapet av Profeten(S), som är en del av Guds lära i Gamla och Nya Testamentet. I dessa fall kommer de att bli muslimer och sannerligen erhålla belöningar.

I korthet skiljer sig inte tron på Gud och den dag yttersta dagen mellan de himmelska Böckerna och deras läror. (I vilka profetskapet av den sista Profeten(S) ingår). Således kommer sedan en sådan person som har förtroende för dessa inte längre att vara kristen, utan denne kommer att betraktas som en muslim.

(3) Det framgår genom studerandet av föregående vers till denna vers i Surah al-Baqarah, att den hänvisar till den grupp av människor, som trodde på Gud vid tiden för de tidigare profeterna(A) och som trodde på den yttersta dagen. Under dessa tidsperioder följde de befallningarna för deras respektive religion. I motsats till detta bröt andra mot Tawhid och tog sig för att dyrka den gyllene kalven och blev skamlösa till en sådan grad att de klart och tydligt sade till Moses(A): ”Så länge som vi inte kan se Gud med våra egna ögon kommer vi att inte dyrka Honom.” Som ett resultat av ett sådant opassande beteende kom Israeliterna att drabbas av Guds vrede. Och enligt betydelsen av det som avses i föregående vers, blev deras pannor stämplade med skam och elände och de hade förtjänat Guds vrede, eftersom de inte upphörde att förneka sanningen i Guds budskap och dödade profeterna mot all rätt. [Surah al-Baqarah, 2:61]

Gud har uppenbarat de ovannämnda verserna för att undanröja de felaktiga begreppen och förklara att den grupp av bokens folk, som verkligen trodde på Tawhid och den yttersta dagen och utförde goda gärningar, skiljer sig från andra. De kommer att erhålla frälsning på uppståndelsens dag och ingen sorg och grämelse skall drabba dem.

Under dessa omständigheter kommer denna vers att vara specifikt för den grupp av bokens folk, som levde i det förgångna och dog innan proklamationen av den Heliga Profeten(S) och versen hänvisar inte till tidsperioden för Profeten(S) av Islam.

Syftet med uppenbarelsen av denna vers förklarar också detta på ett komplett sätt så att vissa muslimer, efter profetskapet av den Heliga Profeten(S) och uppenbarelsen av den Heliga Koranen, som undrar vad ödet kommer att bli för deras förfäder, som var anhängare av andra religioner, då Islam är det enda sättet att nå sanning och frälsning? Den ädla versen avslöjades för att lugna dem.

”DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” [Surah al-Baqarah, 2:62]

Och på ett formellt sätt meddelades det att alla de människor som under sina respektive tidsåldrar trodde på Gud och den yttersta dagen och fortsatte att utföra goda gärningar, kommer att erhålla frälsning och ingen sorg och grämelse skall tynga dem.

När Hazrat Salman al-Mohammadi(A) mötte den Heliga Profeten(S) inledde han först med att diskutera om klostrens förvaltare och munkarna och många anslöt sig till samlingen och slog sig ned runt den Heliga Profeten(S). Han tilltalade Profeten(S) genom att säga:

”Alla munkarna i vårt kloster väntade på ditt profetskap, men tyvärr måste jag meddela att de gick de bort innan de fick möjligheten att träffa ditt hedrade jag.”

Vid denna tidpunkt sade någon till Hazrat Salman(A) att dessa människor hade elden till arvedel. Detta gick inte hem hos Hazrat Salman(A). Vid denna tidpunkt uppenbarades den vers som är under diskussion och visade att de som verkligen trodde på de sanna religionerna i det förflutna, men som kanske inte fick möjligheten att uppleva den Heliga Profeten(S) även de skulle erhålla frälsning.

Slutsatsen av detta svar är att de människor som innan Islams Profet(S), på sin tid hade en stark tro på den sanna religionen, kommer att erhålla frälsning på räkenskapens dag. I denna situation, har inte denna vers någon relevans för tankar som ”fredsälskande personer” (Varje religions efterföljare är bland de frälsta folken) och denna typ av tolkning visar på brist av kunskap angående innebörden av denna vers och de verser, som är samstämmiga med den.

Utöver detta stämmer den 17: e versen i Surah al-Hajj inte det minsta överens med den förklaring som de tolkat. Dess innebörd är inget annat än att Gud på återuppståndelsens dag kommer att döma mellan olika samhällen i världen. Detta påstående bär inte alls vittnesbörd om att anhängare av alla religioner kommer att erhålla frälsning. Och att alla rör sig mot den sanna vägen.

Skrivet av Ayatollah Makarim Shirazi & Ayatollah Ja’far Subhani  

Lämna en kommentar

Mutahharis råd till ungdomar

 

.

Mutahhari var en av de främsta teologerna i Iran. Han tillbringade större delen av sitt liv med att predika, särskilt för ungdomar, då han ansåg att de äldre hade ett stort ansvar gentemot ungdomarna som bär vidare religionen. Det fanns och finns en tro bland många muslimer, liksom icke muslimer, att man inte skall tillåta folk från andra uppfattningar få utrycka sig. De blir då trångsynta och instängda i sina fördomar, samtidigt som de blir svaga i sin tro.

 

”Jag varnar troende ungdomar som tror på islam, att de inte skall tro att vara en bra muslim, och behålla sin identitet, går genom att förhindra andra att visa sina övertygelser. Det enda sättet som hjälper en att behålla den sanna formen av islam är genom att ge andra chansen att kunna få uttrycka sin kritik mot vår tro. För att vi sedan skall kunna svara på kritiken öppet och tydligt”

 

Om man ställer sig frågan varför Mutahhari trodde att vägen till renare islam går genom kritik från oliktänkare, kommer till högvärdig slutsats. Man kan nämligen inte gå runt med en övertygelse och tro att man har rätt och andra fel, utan att man ens hört vad andra har för uppfattning om ens tro. Diskussion och dialog med andra religioner, eller andra islamiska grenar, kommer att visa vilken tro som är den mest bärkraftiga. Eftersom Mutahhari var övertygad om att kritik bara visar den sanna islamens glans, var han ivrig i att delta i teologiska diskussioner bland annat genom seminarier och tidnings artiklar.

 

Frågan är vad som skulle hända om alla andra trossamfund hade en liknande syn på dialog och kritiskt bemötandet, såsom den shiitiska teologin har banat väg för oliktänkande.

 

Det finns idag engagerade människor från olika samfund som under senare decennier börjat intressera sig för dialog(dock inte för att få kritik utan för att hitta gemensamma punkter med andra religioner).

 

När man lever i ett land som Sverige, med en halv miljon muslimer, bör man både som muslim och kristen vara öppen för dialog med motparten. En dialog som är grundad på ömsesidig respekt.

Själv älskar jag allt som är skrivet utav Mutahhari, han skriver om filosofiska, teologiska och rättsvetenskapliga frågor på ett enkelt och lättförståeligt sätt och får en verkligen att tänka i andra banor, så att man inte går kvar på gamla inkörda vägar. Jag rekommenderar högeligen alla hans skrifter.

shiaislam.se

Lämna en kommentar