Arkiv för kategorin fest

Veckan som gick

Det var länge sedan jag uppdaterade bloggen med något personligt inlägg,  trots att jag förstår att alla läsare är oerhört intresserade utav mitt glamorösa liv. Och jag tackar för att folk har hänsyn till att jag, mellan alla viktiga partyn och andra nödvändiga sammankomster, inte alltid har tid att öda tid vid tangentbordet…

Idag har jag i alla fall jobbat, i vanlig ordning. Det är oerhört körigt under tiden för lönekörningar, för samtidigt har man en massa andra problem som man bara måste lösa: nu, nu, nu….eller allra helst igår!

Under veckan som gick bestämde jag mig för att ha en lite surprise-fest för mellandotra Lilo. Och vem springer man till när det kommer till att organisera en fest? Jo, stordotra Fatima, förstås. Vem är bättre att tillgå en henne, vilken tur att jag födde en alldeles egen festarrangör :)! Så jag, Gabriela och Meriam satte oss hemma hos Fatima och planerade i torsdags. Handlade i fredags och ägnade sedan hela lördagen till att dekorera, fixa tilltugg och annat smått. Det blev bara såååå fint här hemma! Önskar jag kunnat ha kvar all dekor för alltid, men maken sa innan festen att han ville att alla (!!!) ballonger skulle nålas tills nästa dag…

För normalt brukar våra kalas och festballonger få hänga kvar i evinnerlig tid efter festandet, tillslut hänger dom där, som tomma tarmar vid gardiner, väggar och tak…så jag förstår honom. Så alla festdeltagare fick gå hem med 2-3 ballonger var! Det såg så fint ut när de gick iväg i klungor med de där ballongerna :).

I alla fall så var det ju en överraskningsfest åt Lilo, alltså. Hur skulle jag få hit Leila, och samtidigt få henne att klä upp sig till tänderna och ändå inte fatta att festen var till henne? Det var ju faktiskt nyss hon fyllde år. Så jag kom på att jag har en väninna som fyller 50 år detta år, så jag blåljög åt henne att vi (mina vänner och jag) tänker ha en lite surprise till denna väninna och jag behöver hjälp från mina barn, samt krävde jag att alla också skulle närvara. Nåja, hon närvarade i alla fall, men var på sådär lagom festhumör – det dolde hon illa.

Vi försökte alla att få henne att byta om till sin snyggaste blåsa, men hon beslutade sig om sider att ha en tantig knytblus och byxor(??!? jag antar hon tyckte det passade åldersgruppen som skulle komma, ja jag vet då inte). När tiden var inne smög de bjudna brudarna in (likt en skock elefanter) in i vardagsrummet och inväntade att Leila skulle dyka upp – vilket hon tillslut gjorde. Och wow: ”Surprise!!!” skrek dom allihop tillsammans.

Hennes min var obetalbar! Hon hade absolut inte anat någonting, tydligen. Nog hade jag trott att hon i alla fall lite grann hade spekulerat i sitt inre att festen var till henne, men icke. Hon var så chockad att hon började gråta :)! Av glädje förstås, inget annat….får jag hoppas. Men hon gick i alla fall från festhumör noll på skalan, till etthundrafemtio på 2 röda. Sedan hoppa hon och skena hela kvällen, likt alla andra där, även jag i viss mån.

Ja det var några dagar bakåt i mitt glammiga liv. I onsdags var jag och Yomyom på Aq-va-kul : äventyrsbadet här i Malmö, och simmade runt. Jag har nämligen köpt mig en burkiiiini!!! Oj, oj, oj så roligt det var. Vi simmade och lekte i ca 2,5 timme. Sen var jag helt färdig. Faktiskt tror jag att jag överansträngde mig något, för när vi efteråt gick in och skulle handla lite mat så svartnade det för ögonen på mig och jag höll på att svimma! Det brukar aldrig hända mig, så jag skyller på simningen.

Roligast hade vi i bubbelpoolen, där min burkini och yomyoms badkläder (som är ungefär i samma stuk) bubblade upp överallt till stora ballongstora bubblor. Vi såg ut som vi hade krockkuddar båda på framsidan och på ryggen, och så satt vi där i mitten… liksom! Jag och hon skrattade så vi kiknade, men de andra – det satt ca fem, sex äldre (gubbar och kärringar för att säga det rakt ut) personer där också – de satt där och låtsades inte se oss… ha, ha!! Det gjorde det ännu roligare. Vilka humorfria människor alltså :)!

Nu hinner jag inte uppdatera mer utav mitt flärdfulla liv, utan måste hasta till köksavdelningen där jag ska tillreda dagens festmåltid: tisdagsmiddagen!

Jag var sååå snygg i min burkini!

2 kommentarer

En riktigt God Julhelg önskar jag er alla

.

.

Jag hoppas inte alla har stressat ihjäl sig. Det har då definitivt inte jag, detta år ville jag absolut inte gör någon typ utav firande alls. Bara ta det lugnt, se på Kalle Anka och gå och sova…typ. Maken var först med att klaga: ”Men julmat tänker du väl göra i alla fall?”. ”Eh, nej”, svarade jag. ”VARFÖR DET!!??!?” fick jag tillbaks. Jag argumenterade, men fann inget tillräckligt profoud motiv: jag menar vi ska ju ändå äta även den dagen? Tänkte att okej, jag kan väl göra något litet då….

Så min inställning till denna julafton har varit oerhört läjdbäck, så att säga. Brukligt är, när jag har dylika sammankomster med så pass mycket mat och folk, är att jag har en planering som är rigorös. Där finns färdiga listor på vilken tid jag ska påbörja den ena och den andra anrättningen. En ritad karta på var allt ska stå på buffébordet – allt för att slippa tänkta under den dagen. Därför brukar allt klaffa exakt på minuten, och jag slipper stressa alltför mycket. Då jag inte hade tänkt särskilt på julafton i år så hade jag ju inte gjort något utav ovanstående, förstås. Men det visade sig gå lika bra ändå :)! Kanske mest för att alla runtom var mer än villiga att dra ett strå till stacken…? Det brukar inte hända särskilt ofta, men det gick galant.

Jag har inte julpyntat ett spår här hemma. Ändå är här julpyntat mer än normalt! Hur gick det till? Yomyom satte alldeles själv upp granen en dag när jag var på jobbet och hon var själv hemma. Skulle varit kul att se hur det såg ut när hon pusslade ihop själva plastgranen, som ju är i flera smådelar? 🙂 Det måste varit ett enda bäckel med det, men viljan måste varit stor, för den var klädd och lyste så vackert när jag kom hem.

Igår, julafton, kom Fatima och Samer instormandes: slet ned mina köksgardiner och satte upp ett par, egna medhavda, juliga julgardiner: processen tog inte ens 5 minuter!! Igår när alla hade gått så VET jag ju att jag haft julafton, med allt vad det innebär – vi var i alla fall 12 personer – men jag kände mig inte trött alls. Tvärtom var jag superpigg! Jag tror inte ens att jag diskat en enda liten sked, trots den stora konsumtionen av matserviser m tillbehör. Bästa julklappen någonsin med all denna hjälp :)!

Vi skulle inte heller köpa klappar. Så det har jag inte gjort, utom till de små barnen förstås. Ändå fick jag några; Fatima/Samer köpte mig krämer av det slag jag älskar mest – mot skrynklor :)! Och lilla Yomyom – hon gav mig en alldeles egen massagedyna, som hon har sparat till och köpt alldeles, alldeles själv! Hur gulligt är inte det? Och maken gav mig boken Mafatih al-jinan, som översatts på svenska! Gissa om jag önskat mig den länge…

Idag vaknade vi kvart i elva… så länge har jag inte sovit sedan tonåren tror jag! Så jag tror gårdagen kanske gjorde mig lite yngre, lite gladare…. lite vackrare…?

God fortsättning till er alla!

4 kommentarer

Eid Mobarak!

https://i1.wp.com/ghaniyah.blogg.se/images/2010/eid-mubarakbc_106763749.gif

Eid Mobarak på er alla bloggläsare, som ännu orkar klicka in sig hos mig! InshaAllah att Gud har accepterat er bön, fasta och allt annat ni tagit er för under den gångna månaden – och att ni känner er stärkta.

Det känns både skönt och oerhört trist samtidigt att månaden är över, för nu börjar livet om igen i de gamla hjulspåren, dag ut och dag in. Nu på morgonen, vid halv sju, var sonen m hustru över och vi åt en liten frukost tillsammans. Även om jag åt ack så lite, så känner jag mig uppblåst nu. Det känns att man måste ta det ytterst försiktigt med matintaget nu de första dagarna efter Ramadan månad.

Det har varit så skööönt att slippa stressa hem efter jobbet för att sätta på grytorna inför middagen, för man har ju ätit vid 20-30-21.00 cirka, rätt länge nu. Man har inte heller behövt bekymra sig om frukost, utan man har fått sova en liten stund längre istället. Men, som sagt, nu är det tillbaks till livet igen.

Vi firar dock inte idag, då alla har för mycket på jobb och skola att göra, så det är svårt att ta ledigt. Men på fredag inshaAllah, så firar vi.

Eid/Bayram Mobarak till Er Alla och en Happy fortsättning på året :)!

7 kommentarer

Födelsedagskalas

https://i0.wp.com/rlv.zcache.com/10_year_old_birthday_balloons_card-p137635769286292281q6k5_400.jpg

Tack och lov så är 10-årsfirandet (av dottern) ett avslutat kapitel. Det känns som man har firat i nästan en vecka – men när man räknar in den tid som man levt med planerandet utav födelsedagskalaset, så är det faktiskt ett helt ÅR man levt med denna 10’årsdag!

Så jag hoppas hon verkligen är nöjd, jag vet inte riktigt. För hon vaknade i morse med 38,5 graders feber och hon hade ont i halsen, skakade och frös något förskräckligt. Jag sa att vi måste ställa in kalaset: det går ju inte dra hit folk och så är du dödssjuk! ”Neeej, jag mår bättre nu!”, sa hon sturskt och försökte samla ihop sig lite. Hon har ju längtat så efter denna dag så hon villa absolut inte ställa in den. Jag la henne i sängen där hon somnade en halvtimme.

Vi gick och bad dhohor och azr tillsammans och när den var klar sa hon: ”Men mamma jag känner hur jag håller på att bli frisk!!”, jag tänkte att hon ville försäkra sig om att hon fick ha sitt kalas, så jag sa att hon skulle ta tempen. Hon hade då sin normala temp: 36,5 grader! ”Det är för att vi bad”, sa hon då. ”Gud vill att jag ska få ha mitt kalas!”, sa hon glatt och samtidigt eftertänksamt. Naaawwww! ”Det är klart Han vill”, sa jag förstås.

Det har verkligen varit en heldag, men det är tur att jag välsignats med så underbara döttrar och sonhustru. De har varit här och hjälpt till med allt möjligt. Tänk att ha möjligheten att lägga ansvar för något på någon annan, det känns konstigt, ovanligt och framförallt skämmigt! Jag tycker det känns fräckt att säga att ”du får ta den saken, du den och jag den delen av festen/städandet/dekorerandet”… jag är ännu inte van, men jag lär upp mig själv just nu :)!

Själv är jag i alla fall nöjd med hur kvällen förflutit. Jag får energi utav att ha bjudning av något slag. Jag hade bjudit hit mina väninnor vid halv åtta. De skulle ju ändå hämta sina flickor ändå, så jag ville sitta och prata med dom en stund innan dom släpade hem barnen.

De sista 2 gick hem vid elvatiden. Vi satt ett par timmar och diskuterade religion en hel del, och rätt så djupt. Jag tycker det är roligt när vi gör det. Det är alltid intressant att höra hur andra ser på saker och ting när det gäller Gud och religion. Den som tror att vi muslimer är en enhetlig skara, med exakt samma åsikter i allt, kan jag säga att det är väldigt långt ifrån sanningen.

Nåja. Yomyom är den typ utav person att när man ser henne sjunka ihop och bli trött, då VET man att klockan närmar sig niostrecket, och det är dax för henne att sova. Men trots att hon vid tiotiden var mer som en zombie, så ville hon absolut inte lägga sig (även om hon hade kunnat det), och missa hennes kompisar!

Det slutade med att hon började klä på sig mer och mer och sen såg jag hur hon huttrade igen – precis som i morse. Jag antar att den tidsfrist som Gud gav henne för kalasets skull, hade gått ut :)! Hon lade sig med koftor, mössa och tights, samt 2 täcken över sig, ändå skakade tänderna! Lilla gumman: i morgon har hon dock mer tid att vara sjuk, så jag lär väl få pyssla om henne då. Tur hon har så många presenter som hon kan underhålla sig med under tiden.

https://i2.wp.com/sojb.blogg.se/images/2009/presenter_1_1_49477912.jpg

12 kommentarer

Yomyom 10 år!

.

Idag ska vi påbörja firandet av min yngsta dotter Yomyoms 10:e födelsedag! Grattis älskade dotter!

.

Hon har verkligen sett fram emot denna dag i ett helt år nu! Hon är mest exalterad över att hon nu måste använda sig utav hela TVÅ siffror när hon ska skriva sin ålder – tänk vad lycklig hon ska bli när hon måste använda sig utav tre siffror :)! Hon har långt tid framför sig, inshaAllah, att se fram emot den dagen…

Dagen började med att hennes bror med fru kom över kl 6.45 för att överraska henne med sång och tårta i sängen. På en halvtimme åt vi frukost, tårta och öppnade presenterna, för de andra var tvungna att gå vidare till skola/jobb redan kvart över sju.

När hon gick till skolan tog hon med sig 44 glassar, som hon ska bjuda klassen på, dagen till ära. Det riktigt lyste i hennes ögon när hon gick iväg med dom. Det är faktiskt viktigt för dom att de får bjuda på något när de fyller år, men jag är verkligen tacksam över att skolan har begränsat vad de får bjuda på: endast glass! Inget annat. Annars har det blivit så att det eskalerar, och man vill bräcka det som det sista födelsedagsbarnet bjöd på: så det blir tårta, godispåsar, glass, bullar, kakor och allt möjligt. Dyrt när klassen består av över 40 elever – och därför synd för de som inte har råd att bjuda.

Ikväll har hon bjudit över sina syskon med deras respektive, på en 3-rätters middag. Det är GI-tema, då vi håller oss till den dieten numera. Jag ska låga till något jag aldrig gjort förut, så jag hoppas verkligen att det kommer att smaka. Jag tycker det är riktigt roligt att prova denna GI-mat. Det blir lite variation i den slentrianmässiga matlagningen.

Till helgen har hon ännu ett kalas på G: ett för sina vänner. Det har hon planerat nu i ett helt år, gubevars… hon har höga förväntningar,  och jag avskyr höga förväntningar. Sånt bäddar alltid för besvikelser, men hon brukar vara lättnöjdad så det blir nog bra.Dessutom ska Fatima, Leila och Gabriela vara här och assistera under kalaset.

Jag kan inte ladda upp bilder på min blogg (det är något fel på den) så jag får stjäla några foton ifrån Fatimas blogg på min Yomyom, Lilltjoppa, Kollkoll, Kenkoni, Kennekknekk, Tjipptjoopi, FedwellAllah, Habibti, Galbi, Hayati…. eller bara Mammas Älskling: kärt barn har många namn och dessa är några av hennes :)!

.

3 kommentarer

Moskébesök


Imam Mehdis födelsedag till ära gick hela familjen till vår nya moské idag. Det var verkligen mycket folk. Det värsta var värmen där inne, och luftfuktigheten måste ha legat kring 80%!! Minst! Jag och Fatima gick ut och luftade oss i ca 5 minuter, men det skulle vi inte ha gjort – när vi steg in i moskén igen så kändes värmen ännu mer outhärdlig, efter man smakat på lite frisk luft en stund. Woff, säger jag bara.

Det var verkligen feststämning där: man läste högt, klappade och sjöng. De hade frågetävlingar under tiden de sjöng och den som kunde svaren fick presenter.

Det kastades godis från höger, vänster, uppifrån, framifrån… ja från alla håll alltså. Godisen var som värsta missilerna och man fick verkligen ducka, hamnade en kola eller klubba fel kunde man ju ha tuppat av…. :(! Men, men… nu behöver jag inte köpa hem godis på ett tag i alla fall.

Det var så varmt att vi tog hem maten, istället för att äta den där. Svetten bokstavligen dröp hos oss alla, jag ville egentligen inte gå, jag tyckte det var kul se allt liv där men vad gör man om ens barn sitter och kippar efter andan?

När jag samlat in maten jag skulle ta med mig hem, kom en kvinna fram och hälsade på mig – det var bloggaren Camol som hade känt igen mig :)! Skitkul! Den andra bloggaren jag träffat… som jag inte redan kände innan de började blogga. ( jag har ju fått besök utav Pinglan tidigare) Hon var bara för vacker MashaAllah!! Kul att hon går till samma moské, då kanske vi kommer träffas fler gånger!

Det är månaden Shaban – och i morgon är det torsdag, vilket innebär att jag tänker fasta… en rekommendation ifrån Profeten.

,

3 kommentarer

Grattis kära dotter på 21-årsdagen!!!

.

Idag fyller min dotter FATIMA 21 år! Hon föddes Yaum-l-Arafa’, dvs dagen under hajj (pilgrimsfärden till Mecka) då man står vid berget Arafa’. Hon föddes kl 19.21. Nio dagar för tidigt. Hon hade inte vuxit de sista månaderna i min mage, så man beslöt – efter många om och men – att ta ut henne. De gjorde kejsarsnitt, då igångsättningsdroppen inte gjorde någon verkan, trots att jag hade haft denna dropp ända sedan dagen före.

Hon kom till oss såååå liten. Vägde bara 2450 gram och var 47 cm lång. Det var helt underbart. Vi var så barnsligt lyckliga över henne och behandlade henne som en docka. Och hon var en docka också, det enda som var stort på henne var hennes ögon. MashaAllah enorma ögonfransar och stora bruna ögon, en dröm för en blek, blond och färglös svensk.

Inga kläder passade henne, ALLT var hopplöst för stort. Jag hade lite dockläder som jag klädde henne i den första månaden, det var knappt dom passade henne heller, men det var betydligt bättre än annat jag hade att välja på. Så hon VAR verkligen en docka för oss, ända från första början :)!

Nu är hon gift, har eget hushåll och egna svärföräldrar. Idag har vi firat både henne och hennes svärmor, som är en mycket ung och ovanligt fräsch 40-åring. Så det blev dubbelt kalas.

Här är hon, min lilltamtam, på ett vältummat foto jag hittade på hennes blogg.

Och här är hon typ 16 år senare – i Iran.

6 kommentarer