Arkiv för kategorin fest

Vänliga veckan

Doften av blommor sprider sig bara i vindriktningen, men en persons godhet sprider sig åt alla håll!

kindness

Man har återupptagit den s.k. ”Vänliga Veckan”, som i princip lades ned 1999. Den låg då sent på hösten och försvann i bruset av det nya, mer trendiga, Halloweenfirandet. Så man sket helt enkelt i den vänliga ansträngningen.

”Vänliga veckan” instiftades av tidningen Svenska Journalen redan 1946 sedan en trafikräknare under ett sex timmar långt arbetspass bara såg tolv personer som log, medan 8 569 såg ut som de var på väg till en begravning…jag kan tänka mig att siffrorna ser dystrare ut idag.

Nu återlanserar Läkarmissionen Vänliga Veckan, den här gången är det vecka 7(denna vecka alltså) och jag tycker personligen att det är en ypperlig vecka att lägga den på, dvs veckan när Alla Hjärtans dag infaller. Denna Valentins dag, som knappast fanns (eller i alla fall knappt uppmärksammades) fram till och med 90-talets mitt har idag vuxit sig så stor att den blivit ännu en ångest på himlen för många. Jag har förstått att om man inte ger något till alla man känner denna dag, då är det ett bevis på att man inte tycker om dessa personer, och har man ingen kärlek att dela dagen med, så blir man ledsen och nedstämd för det, då man ser att alla andra(just det, det är alltid ALLA andra) har en kärlek att dela dagen med. Och så känner de sig ännu mer ensam bara för det….

Då är det väl bättre att man viker en helt vecka, där man uppmärksammar – den idag nästan bortglömda – vänlighetens konst, och inkluderar att alla ska vara vänliga mot alla. Det tycker jag om. En hel vecka har man på sig alltså, att träna upp de förtvinade smile-musklerna lite.

I år är det vänlighet i trafiken, i hemmet, på arbetsplatsen och på nätet som gäller. Jag har sett att man trycker extra mycket på ‘nätkärleken’, så jag får väl passa på och skicka cyberkärlek till alla mina läsare – jag älskar er alla! Även ni som hatar… 🙂 !

– Vänliga Veckan är ett fantastiskt arv och vi vill se det som en möjlighet att bidra med lite ljus i februarimörkret. Vårt mål är att inspirera till ett vänligare samhälle, en vänligare värld och inte minst ett vänligare samtalsklimat på nätet, säger Johan Lilja på Läkarmissionen.

Imam Ali sa:Gud uppskattar när människorna tänker vänligt om varandra och bedriver välgörenhet mot varandra.” [Qurrar al-hekam, s. 91]

Han sa även:”Era relationer och möten med varandra skall vara med hjärtlighet och värme. Servera varandra koppar, fulla med kunskap och lärande, den ena ger av sin till den andre samtidigt som den andre erbjuder sin. Alla blir då nöjda med resultatet.” [Nahj ol-Balagha, tal 214]

Profeten sa: ”Att le emot sin broder är välgörenhet”, och han levde verkligen upp till detta själv, för Imam Ali(bland många andra vittnesmål) sa: ”Jag har aldrig sett någon som ler mer än Guds Budbärare”

Hashtagga: #vänligaveckan

Vanlighet_ar_smittsamt

2 kommentarer

Grattis min sista 13-åring!

13-girl_pink.

Idag fyller mitt yngsta favoritbarn, Meriam(Yomyom, Galobi,Tjepptjooopi, Habibbobi-kärt barn har många namn) tonåring! Igår kväll kramade och pussade jag, för sista gången, ett barn från mig som är ung och ‘ickerabiat'(dvs pubertal). Sorgligt…nu börjar tonårstiden, jobbiga år för mig, och för tonåringen förstås – men mest för mig 😦 . Men då denna, mitt sista lilla barn, är väldigt mogen och förståndig för sin ålder så hoppas jag att dessa kommande år ändå kommer att bli ganska lindriga. Idag har hon fest för sina vänner, som hon ska vara värd för alldeles själv! Gå gärna in på hennes blogg och gratulera henne, då blir hon glad. Och om hon blir glad, då blir jag också glad – så gör mig glad snälla 🙂 !!

.

215

Lämna en kommentar

Är julen shirk? – God jul!

happyKelin FRÅGAR:

”Jag funderar på följande: 1. Att julen i grund och botten är shirk. Det där med att Gud blev människa, vilket jag vet till tusen procent att du inte står för. Men hur kan det komma gott ur något som ursprungligen går emot vår tro? Folk säger att det bara är traditioner, men traditionen har uppstått från shirk. Visst?

2. Hadithen där profeten frid vare över honom, säger att den som imiterar ett folk är en av dem. Betyder inte det att vi ska ta avstånd från andras högtider? Eller?

Är det inte en majoritet som anser att fira jul är haram?”

MITT SVAR:

Hujjatullahs (‘Guds tecken’ – dvs Profeter, Sändebud och Imamer) födelsedagar är bland Ayyamullah(dvs Guds dagar) och de bör gärna uppmärksammas och åminnas på något sätt. Som det står i Koranen: ”Vi sände Moses med Våra budskap [och befallde honom]: ”Led ditt folk ut ur mörkret till ljuset och påminn dem om Guds dagar!”(Koranen 14:5) och Jesus sa: ”[Guds] fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag då jag skall uppväckas från de döda.” (Koranen 19:33).

Det finns inget fel i att uppmärksamma dessa dagar och om vi är kloka så bör vi, som en gemensam Ummah, intressera oss speciellt för våra Hujjatullahs födelse- och dödsdagar. Om vi väver in ett dylikt ‘firande’ in i vår kultur året om, är det nämligen ett vitalt sätt att hålla de religiösa historierna vid liv. De hundratals historier som finns om varje betydelsefull person som varit Guds tecken för mänskligheten skulle flyta upp till ytan och folk skulle vara mer medvetna om sin religions historia. Varje profet har vishet att ge oss. Islam följer människans natur och den basala människan är mer benägen att informera sig om saker och ting om det blir lite väsen om saker och ting. Man ‘upprätthåller religionen’ helt enkelt med dessa kulturella inslag. Om du går till en shia moské under årets lopp kommer du att se att vi uppmärksammar de flesta profeters och imamers födelsedagar och dödsdagar.

Du säger att julfirandet i grund och botten är ‘shirk’ (avgudadyrkan). Vad menar du med det? Menar du att om vi uppmärksammar julen så firar vi Guds son? För det första så firar i princip ingen julen för Jesus skull idag. Det hela har blivit ett kommersiellt spektakel, men det är ändå en långhelg, allt är stängt, folk är lediga – varför inte göra något åt saken, tänker många. OM man vill laga en middag, tända ljus och titta på Kalle Anka, vad finns det för fel i det? Om vi också säger några ord om Jesus, berättar om hans liv och hans födelse. Vi är muslimer, vi tror väl på Jesus? Visserligen var han en profet, och om vi uppmärksammar hans födelsedag så gör vi det i åminnelse utav att en profet föddes. Vad finns det för shirk i det? Har man gjort något dåligt då? Knappast. Lika lite som man gjort något dåligt om man inte vill göra det.

Vad som kanske bör undvikas i dylika fall skulle eventuellt vara såna saker som tomten. Och detta eftersom tomten har mer eller mindre blivit som ett substitut för Gud…föräldrar säger åt sina barn att vara snälla, annars kan tomten straffa dom, eller om barnen önskar sig något väldigt mycket och tjatar om det så hänvisar föräldrar sina barn att be tomten om det…kanske han svarar han…

Det lustiga när det kommer till diskussionen om julfirandet varje år, så är det oftast folk från ett och samma håll som säger att det är shirk med julen. Det är de som kallar sig ‘ahlel sunnah wal jamaah’. Det är samma personer som fastar under ”Ashuradagarna”(10 Muharram). Och denna fasta baseras på det judiska firandet utav Yom Kippur. Enligt sunnimuslimska traditioner som säger att när Profeten(s) kom till Medina så såg de att judarna fastade. Muslimerna frågade varför de gjorde det och de fick svaret att det är en judisk tradition ifrån Moses dagar att fasta i 25 timmar och under den tiden också be om gottgörelse för sina synder som tack för att Gud befriade det judiska folket ifrån Farao. Sunnitraditionerna säger då att Profeten skulle ha sagt att Moses är närmare oss(muslimer) än judarna och därför ska vi också fasta….och då menar deras(al-Bukhari, vol.3, B 31, nr 222 och Tirmidhis) traditioner att Profeten och muslimerna alltid fastade när judarna fastade. Vi firade alltså(och ni firar fortfarande) Yom Kippur!

Om man går efter din punkt nr 2 här ovan, så imiterade alltså Profeten judiska traditioner och därmed är vi alltså ”en av dem”, som du uttrycker det. Den logiska slutsatsen är då att egentligen är sunnimuslimer judar, då de imiterar judarna(?!) Är det okej att anamma judarnas tradition, men inte de kristnas? Tror du inte att Profeten anser att Jesus också är närmare oss(muslimer) än de kristna? Enligt denna tradition(som inte alls finns hos shia), så har till och med Profeten själv valt att följa ett folks tradition när han invandrade i deras landområde(staden Medina). Ska inte Profeten(s) ses som ett exempel för oss muslimer? Om han ”imiterade”(som du säger) ett folks traditioner, varför ska inte du göra det? Är du bättre än Profeten(s)?

Som sagt, jag håller inte alls med den bukhariska eller tirmidiskt återgivna traditionen, men eftersom du antagligen anser att den är korrekt så bör du ju vara mycket intresserad av att följa Profetens exempel. De flesta muslimer firar antagligen inte jul, men många gör ‘nånting’ på julaftonen, eftersom det är en internationell helgdag då allt ändå är stängt och dött ute i landet. Varför inte passa på och samla familjen runt julgröten? Berätta för mig igen, vad är det som är shirk i att hedra profeten Jesus födelsedag?

Svar på nr 1: Traditionen att hedra Jesus födelse uppkommer ifrån att folk älskat Jesus och vill sprida hans ord. Om vi (som muslimer) skulle uppmärksamma julen så gör vi det inte för någon ‘gudsson’ utan för en profet. Att anamma ett folks traditioner är tvärtom något mycket bra, om det inte går emot Islam. Och enligt er egna återberättelse så gjorde ju Profeten själv det.

Svar på nr 2: Nej, vi ska inte ta avstånd ifrån andras högtider. Gud säger i Koranen: ”[49:13] Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra….” Vad tror du är betydelsen i denna vers? Gud vill att jordens folk ska närma sig varandra, och det absolut bästa sättet är att använda sig utav varandras traditioner. Det känner du själv: om någon ickemuslim säger att de t.ex vill prova fasta i Ramadan månad, eller hälsar dig glad Eid, då blir du säkert lite extra mjuk inombords? Du känner dig instinktivt närmre den personen än andra som passerar, eller hur? Hur kan det då vara haram att ge någon annan den känslan?

Dessutom: Vi muslimer bryr oss inte om ‘majoriteten’ på det sätt som du uttrycker det. Om en majoritet utav media säger att islam är en krigisk religion, och att muslimer är galningar, ska man då följa det de säger? Om en majoritet i världen säger att slöjan är ett tecken på förtryck för kvinnor, har de sant då? Ska jag ta av mig min slöja i så fall? Om vi ska lyssna på majoriteten när vi utröner lagar och regler i islam, då är vi illa ute.

Ha en trevlig kväll. God Jul!

gran

 

22 kommentarer

Happy Eid el Ghadir

ghadir_khum-02b

Idag, den 18e Dhul-Hajjah, åtta dagar efter pilgrimsfärdens avslut, firar vi Eid el Ghadir som en hyllning till att Imam Ali blev utsedd som Profeten Muhammeds efterträdare i att förklara och uttolka Guds budskap, Koranen, åt folket.

Under profetens sista hajjfärd uppmanade Gud honom flertalet gånger att meddela folket vem hans efterträdare skulle bli, så att de som inte ännu förstått det skulle bli säkra på saken. Men då Profeten visste hur folket skulle reagera så drog han ut på det hela tiden. Tillslut varnade Gud honom med följande vers:

(1) [5:67] ”FÖRKUNNA, du Sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!”

Så på hemvägen ifrån hajj gick Profeten, vid källan Ghedir Khum, upp på en predikstol han låtit upprätta där, och höll ett långt tal där Han läste upp över etthundra koranverser och varnade människorna för deras gärningar och framtid. Sedan sade Han: ”Det verkar som att tiden för Herren att återkalla Mig har närmat sig, och jag måste svara på detta. Jag lämnar två stora ting som om ni håller fast vid dem kommer ni inte gå vilse ända till Domedagen. Dessa två ting är Koranen och mitt Ahlulbayt. De kommer inte att separeras ifrån varandra fram till den dagen de återförenas hos mig vid dammen i Paradiset(Kauthar)”

Vidare sade Profeten: ”Har inte jag mer utövanderätt över de troende, än vad de har över sig själva?” Människorna svarade: ”Jo, O Guds Sändebud.” Profeten(frid och välsignelser vare med Honom och Hans heliga Hushåll) lyfte då upp Imam Alis hand och sade: ”Den som jag är mästare till är Ali mästare till! O Min Herre och Gud, var en vän till den som är vän med Honom och var en fiende till den som är en fiende till Honom, hjälp den som hjälper Honom och överge den som överger Honom.”

Denna händelse har många Muhaditheen (de som dokumenterar traditioner) dokumenterat vilket innebär att den obestridligen är tillförlitlig. Bland de som dokumenterat denna tradition är Sahih Tirmidhi, Sunan ibn Majah, Khasa’is an-Nisa’i, Mustadrak al-Hakim, Musnad ibn Hanbal, adha’il as-Sahaba of ibn Hanbal, Tasfeer al-Kabir by Fakhrud Deen ar-Razi, al-Bidayah wa Nihaya by Ibn Kathir och många andra. Alla dessa lärda är bland de mest kända och respekterade lärda i den Islamiska historien.

Omedelbart efter att Profeten hade talat klart, uppenbarades följande Koranvers till Honom:
”Förnekarna av sanningen har nu misströstat om [att kunna göra slut] på er tro. Oroa er därför inte för dem – frukta Mig! DENNA DAG har Jag fullbordat er religion för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att ‘underkastelse under Guds vilja'(islam) ska vara er religion.” (Surah al-Ma’idah, 5:3)

När Profeten var färdig med sitt tal, bad han alla att ge sin trohetsed till Imam Ali(frid vare med Honom) och gratulera Honom. Då sade Umar och Abu Bakr: ”Bra gjort, O Abu Talibs son! Du har nu blivit alla de Troendes Mästare!”

(1) Några Sunni referenser som bekräftar att uppenbarelsen av Koranversen 5:67 kom precis innan Profetens tal i Ghadir Khum:

(1) Tafsir al-Kabir, by Fakhr al-Razi, under commentary of verse 5:67, v12, pp 49-50, narrated on the authorities of Ibn Abbas, al-Bara Ibn Azib, and Muhammad Ibn Ali.
(2) Asbab al-Nuzool, by al-Wahidi, p50, narrated on the authorities of Atiyyah and Abu Sa’id al Khudri.
(3) Nuzul al-Quran, by al-Hafiz Abu Nu’aym narrated on the authorities Abu Sa’id Khudri and Abu Rafi.
(4) al-Fusool al Muhimmah, by Ibn Sabbagh al-Maliki al-Makki, p24
(5) Durr al-Manthur, by al-Hafiz al-Suyuti, under commentary of verse 5:67
(6) Fathul Qadir, by al-Shawkani, under commentary of verse 5:67
(7) Fathul Bayan, by Hasan Khan, under commentary of verse 5:67

8 kommentarer

Eid al-Adha Mobarak

 

Happy-Eid-ul-adha-2013-1

Same procedure as always: det är förstås ett dividerande om vilken dag som är Eid, även detta år: en del firar idag, en del imorgon. Själv firar vi imorgon, och det är lika bra det, jag har inte tid med Eid idag. Men hur som helst så önskar jag er alla en glad och trevlig Eid och jag önskar att vi alla möts i Mecka nästa år inshaAllah!

2 kommentarer

Eidfestivalen

image

image

Min kompis – men hon hade bråttom, fick bara med halva skallen 😦

image

image

Tallrik med blandat smått och gott

image

Cappuccino och cafe gelato till frukost.

Nu har vi festat i dagarna tre, som sig bör under Eid. Det bästa detta år är Ibn Rushd-föreningen som tagit initiativet till en Eidfestival i Malmö Folkets Park. Där var vi igår, lördag, och strosade omkring. Det var massor med folk där och jag bara älskar att titta på vimmlet. De serverade en massa olika rätter till verkligt billiga priser. Smakprover av olika slag för bara en tia! Helt fab alltså. Trots att vi åt och drack där, så hamnade jag och lillstinta ändå tillslut på Jalla Jalla och köpte en tallrik och felafel där – också…

Jag bjuder ovan på ett, för MIN blogg i alla fall, ovanligt bildregn över gårdagen, så känn er ärade 🙂

Lämna en kommentar

Grattis Fatima!

Igår blev min första dotter 24 år gammal, och det innebär att hon för första, och därmed sista, gången är precis hälften så gammal som hennes mamma. Just det. Jag var alltså 24 år när jag själv blev mor för första gången, och samma tidsperiod behövde än en gång passera innan jag skulle bli mormor för första gången! När man sitter där med dotter och barnbarn så är det ofta som tankar och minnen dyker upp om hur det var när jag själv blev mamma för första gången. Det är lustigt egentligen hur alla föräldrar går igenom samma mognadsprocedur, nästan samma typer av upplevelser och erfarenheter när man är nybliven förälder. Man blir lite nostalgisk minsann, och samtidigt är det sååå himla skönt att ha gjort bort de där första barnaåren (FYRA gånger visserligen), men samtidigt så önskar man sig den tiden tillbaks igen. Man är lite känslomässigt kluven där.

Jag minns min oändliga nyfikenhet över hur den där lilla människan egentligen såg ut. Ungefär som en blomma, när man ser knoppen börjar växa och spira och man vet att det är inte sådär blomman ser ut, inuti knoppen finns ju blommans egentliga utseende. När det gäller människan så pågår det där ”knopp-stadiet” i flera år innan man kan skönja det ‘äkta’ utseendet, för barnen förändras ju hela tiden utseendemässigt. Men mina barn blev alla till de vackraste av blommor när de väl var utslagna. Så all väntan var inte förgäves, så att säga :). Men bäst och viktigast är ändå att de växt upp till rediga människor och det är ju det som betyder mest.

Vi har i alla fall ägnat ett par fotor-kvällar till att fira, och pussa på, födelsedagsbarnet men jag vill ändå säga:

Grattis än en gång Fatima på din födelsedaaaaag!!

FATIMA

Bild tjuvad ifrån Fatimas egen blogg…men varför är den skarp på hennes blogg, och när den tankas upp hos mig så är den så mycket suddigare?! Taskigt…

Lämna en kommentar

Veckan som gick

Det var länge sedan jag uppdaterade bloggen med något personligt inlägg,  trots att jag förstår att alla läsare är oerhört intresserade utav mitt glamorösa liv. Och jag tackar för att folk har hänsyn till att jag, mellan alla viktiga partyn och andra nödvändiga sammankomster, inte alltid har tid att öda tid vid tangentbordet…

Idag har jag i alla fall jobbat, i vanlig ordning. Det är oerhört körigt under tiden för lönekörningar, för samtidigt har man en massa andra problem som man bara måste lösa: nu, nu, nu….eller allra helst igår!

Under veckan som gick bestämde jag mig för att ha en lite surprise-fest för mellandotra Lilo. Och vem springer man till när det kommer till att organisera en fest? Jo, stordotra Fatima, förstås. Vem är bättre att tillgå en henne, vilken tur att jag födde en alldeles egen festarrangör :)! Så jag, Gabriela och Meriam satte oss hemma hos Fatima och planerade i torsdags. Handlade i fredags och ägnade sedan hela lördagen till att dekorera, fixa tilltugg och annat smått. Det blev bara såååå fint här hemma! Önskar jag kunnat ha kvar all dekor för alltid, men maken sa innan festen att han ville att alla (!!!) ballonger skulle nålas tills nästa dag…

För normalt brukar våra kalas och festballonger få hänga kvar i evinnerlig tid efter festandet, tillslut hänger dom där, som tomma tarmar vid gardiner, väggar och tak…så jag förstår honom. Så alla festdeltagare fick gå hem med 2-3 ballonger var! Det såg så fint ut när de gick iväg i klungor med de där ballongerna :).

I alla fall så var det ju en överraskningsfest åt Lilo, alltså. Hur skulle jag få hit Leila, och samtidigt få henne att klä upp sig till tänderna och ändå inte fatta att festen var till henne? Det var ju faktiskt nyss hon fyllde år. Så jag kom på att jag har en väninna som fyller 50 år detta år, så jag blåljög åt henne att vi (mina vänner och jag) tänker ha en lite surprise till denna väninna och jag behöver hjälp från mina barn, samt krävde jag att alla också skulle närvara. Nåja, hon närvarade i alla fall, men var på sådär lagom festhumör – det dolde hon illa.

Vi försökte alla att få henne att byta om till sin snyggaste blåsa, men hon beslutade sig om sider att ha en tantig knytblus och byxor(??!? jag antar hon tyckte det passade åldersgruppen som skulle komma, ja jag vet då inte). När tiden var inne smög de bjudna brudarna in (likt en skock elefanter) in i vardagsrummet och inväntade att Leila skulle dyka upp – vilket hon tillslut gjorde. Och wow: ”Surprise!!!” skrek dom allihop tillsammans.

Hennes min var obetalbar! Hon hade absolut inte anat någonting, tydligen. Nog hade jag trott att hon i alla fall lite grann hade spekulerat i sitt inre att festen var till henne, men icke. Hon var så chockad att hon började gråta :)! Av glädje förstås, inget annat….får jag hoppas. Men hon gick i alla fall från festhumör noll på skalan, till etthundrafemtio på 2 röda. Sedan hoppa hon och skena hela kvällen, likt alla andra där, även jag i viss mån.

Ja det var några dagar bakåt i mitt glammiga liv. I onsdags var jag och Yomyom på Aq-va-kul : äventyrsbadet här i Malmö, och simmade runt. Jag har nämligen köpt mig en burkiiiini!!! Oj, oj, oj så roligt det var. Vi simmade och lekte i ca 2,5 timme. Sen var jag helt färdig. Faktiskt tror jag att jag överansträngde mig något, för när vi efteråt gick in och skulle handla lite mat så svartnade det för ögonen på mig och jag höll på att svimma! Det brukar aldrig hända mig, så jag skyller på simningen.

Roligast hade vi i bubbelpoolen, där min burkini och yomyoms badkläder (som är ungefär i samma stuk) bubblade upp överallt till stora ballongstora bubblor. Vi såg ut som vi hade krockkuddar båda på framsidan och på ryggen, och så satt vi där i mitten… liksom! Jag och hon skrattade så vi kiknade, men de andra – det satt ca fem, sex äldre (gubbar och kärringar för att säga det rakt ut) personer där också – de satt där och låtsades inte se oss… ha, ha!! Det gjorde det ännu roligare. Vilka humorfria människor alltså :)!

Nu hinner jag inte uppdatera mer utav mitt flärdfulla liv, utan måste hasta till köksavdelningen där jag ska tillreda dagens festmåltid: tisdagsmiddagen!

Jag var sååå snygg i min burkini!

2 kommentarer

En riktigt God Julhelg önskar jag er alla

.

.

Jag hoppas inte alla har stressat ihjäl sig. Det har då definitivt inte jag, detta år ville jag absolut inte gör någon typ utav firande alls. Bara ta det lugnt, se på Kalle Anka och gå och sova…typ. Maken var först med att klaga: ”Men julmat tänker du väl göra i alla fall?”. ”Eh, nej”, svarade jag. ”VARFÖR DET!!??!?” fick jag tillbaks. Jag argumenterade, men fann inget tillräckligt profoud motiv: jag menar vi ska ju ändå äta även den dagen? Tänkte att okej, jag kan väl göra något litet då….

Så min inställning till denna julafton har varit oerhört läjdbäck, så att säga. Brukligt är, när jag har dylika sammankomster med så pass mycket mat och folk, är att jag har en planering som är rigorös. Där finns färdiga listor på vilken tid jag ska påbörja den ena och den andra anrättningen. En ritad karta på var allt ska stå på buffébordet – allt för att slippa tänkta under den dagen. Därför brukar allt klaffa exakt på minuten, och jag slipper stressa alltför mycket. Då jag inte hade tänkt särskilt på julafton i år så hade jag ju inte gjort något utav ovanstående, förstås. Men det visade sig gå lika bra ändå :)! Kanske mest för att alla runtom var mer än villiga att dra ett strå till stacken…? Det brukar inte hända särskilt ofta, men det gick galant.

Jag har inte julpyntat ett spår här hemma. Ändå är här julpyntat mer än normalt! Hur gick det till? Yomyom satte alldeles själv upp granen en dag när jag var på jobbet och hon var själv hemma. Skulle varit kul att se hur det såg ut när hon pusslade ihop själva plastgranen, som ju är i flera smådelar? 🙂 Det måste varit ett enda bäckel med det, men viljan måste varit stor, för den var klädd och lyste så vackert när jag kom hem.

Igår, julafton, kom Fatima och Samer instormandes: slet ned mina köksgardiner och satte upp ett par, egna medhavda, juliga julgardiner: processen tog inte ens 5 minuter!! Igår när alla hade gått så VET jag ju att jag haft julafton, med allt vad det innebär – vi var i alla fall 12 personer – men jag kände mig inte trött alls. Tvärtom var jag superpigg! Jag tror inte ens att jag diskat en enda liten sked, trots den stora konsumtionen av matserviser m tillbehör. Bästa julklappen någonsin med all denna hjälp :)!

Vi skulle inte heller köpa klappar. Så det har jag inte gjort, utom till de små barnen förstås. Ändå fick jag några; Fatima/Samer köpte mig krämer av det slag jag älskar mest – mot skrynklor :)! Och lilla Yomyom – hon gav mig en alldeles egen massagedyna, som hon har sparat till och köpt alldeles, alldeles själv! Hur gulligt är inte det? Och maken gav mig boken Mafatih al-jinan, som översatts på svenska! Gissa om jag önskat mig den länge…

Idag vaknade vi kvart i elva… så länge har jag inte sovit sedan tonåren tror jag! Så jag tror gårdagen kanske gjorde mig lite yngre, lite gladare…. lite vackrare…?

God fortsättning till er alla!

4 kommentarer

Eid Mobarak!

https://i1.wp.com/ghaniyah.blogg.se/images/2010/eid-mubarakbc_106763749.gif

Eid Mobarak på er alla bloggläsare, som ännu orkar klicka in sig hos mig! InshaAllah att Gud har accepterat er bön, fasta och allt annat ni tagit er för under den gångna månaden – och att ni känner er stärkta.

Det känns både skönt och oerhört trist samtidigt att månaden är över, för nu börjar livet om igen i de gamla hjulspåren, dag ut och dag in. Nu på morgonen, vid halv sju, var sonen m hustru över och vi åt en liten frukost tillsammans. Även om jag åt ack så lite, så känner jag mig uppblåst nu. Det känns att man måste ta det ytterst försiktigt med matintaget nu de första dagarna efter Ramadan månad.

Det har varit så skööönt att slippa stressa hem efter jobbet för att sätta på grytorna inför middagen, för man har ju ätit vid 20-30-21.00 cirka, rätt länge nu. Man har inte heller behövt bekymra sig om frukost, utan man har fått sova en liten stund längre istället. Men, som sagt, nu är det tillbaks till livet igen.

Vi firar dock inte idag, då alla har för mycket på jobb och skola att göra, så det är svårt att ta ledigt. Men på fredag inshaAllah, så firar vi.

Eid/Bayram Mobarak till Er Alla och en Happy fortsättning på året :)!

7 kommentarer

Födelsedagskalas

https://i0.wp.com/rlv.zcache.com/10_year_old_birthday_balloons_card-p137635769286292281q6k5_400.jpg

Tack och lov så är 10-årsfirandet (av dottern) ett avslutat kapitel. Det känns som man har firat i nästan en vecka – men när man räknar in den tid som man levt med planerandet utav födelsedagskalaset, så är det faktiskt ett helt ÅR man levt med denna 10’årsdag!

Så jag hoppas hon verkligen är nöjd, jag vet inte riktigt. För hon vaknade i morse med 38,5 graders feber och hon hade ont i halsen, skakade och frös något förskräckligt. Jag sa att vi måste ställa in kalaset: det går ju inte dra hit folk och så är du dödssjuk! ”Neeej, jag mår bättre nu!”, sa hon sturskt och försökte samla ihop sig lite. Hon har ju längtat så efter denna dag så hon villa absolut inte ställa in den. Jag la henne i sängen där hon somnade en halvtimme.

Vi gick och bad dhohor och azr tillsammans och när den var klar sa hon: ”Men mamma jag känner hur jag håller på att bli frisk!!”, jag tänkte att hon ville försäkra sig om att hon fick ha sitt kalas, så jag sa att hon skulle ta tempen. Hon hade då sin normala temp: 36,5 grader! ”Det är för att vi bad”, sa hon då. ”Gud vill att jag ska få ha mitt kalas!”, sa hon glatt och samtidigt eftertänksamt. Naaawwww! ”Det är klart Han vill”, sa jag förstås.

Det har verkligen varit en heldag, men det är tur att jag välsignats med så underbara döttrar och sonhustru. De har varit här och hjälpt till med allt möjligt. Tänk att ha möjligheten att lägga ansvar för något på någon annan, det känns konstigt, ovanligt och framförallt skämmigt! Jag tycker det känns fräckt att säga att ”du får ta den saken, du den och jag den delen av festen/städandet/dekorerandet”… jag är ännu inte van, men jag lär upp mig själv just nu :)!

Själv är jag i alla fall nöjd med hur kvällen förflutit. Jag får energi utav att ha bjudning av något slag. Jag hade bjudit hit mina väninnor vid halv åtta. De skulle ju ändå hämta sina flickor ändå, så jag ville sitta och prata med dom en stund innan dom släpade hem barnen.

De sista 2 gick hem vid elvatiden. Vi satt ett par timmar och diskuterade religion en hel del, och rätt så djupt. Jag tycker det är roligt när vi gör det. Det är alltid intressant att höra hur andra ser på saker och ting när det gäller Gud och religion. Den som tror att vi muslimer är en enhetlig skara, med exakt samma åsikter i allt, kan jag säga att det är väldigt långt ifrån sanningen.

Nåja. Yomyom är den typ utav person att när man ser henne sjunka ihop och bli trött, då VET man att klockan närmar sig niostrecket, och det är dax för henne att sova. Men trots att hon vid tiotiden var mer som en zombie, så ville hon absolut inte lägga sig (även om hon hade kunnat det), och missa hennes kompisar!

Det slutade med att hon började klä på sig mer och mer och sen såg jag hur hon huttrade igen – precis som i morse. Jag antar att den tidsfrist som Gud gav henne för kalasets skull, hade gått ut :)! Hon lade sig med koftor, mössa och tights, samt 2 täcken över sig, ändå skakade tänderna! Lilla gumman: i morgon har hon dock mer tid att vara sjuk, så jag lär väl få pyssla om henne då. Tur hon har så många presenter som hon kan underhålla sig med under tiden.

https://i2.wp.com/sojb.blogg.se/images/2009/presenter_1_1_49477912.jpg

12 kommentarer

Yomyom 10 år!

.

Idag ska vi påbörja firandet av min yngsta dotter Yomyoms 10:e födelsedag! Grattis älskade dotter!

.

Hon har verkligen sett fram emot denna dag i ett helt år nu! Hon är mest exalterad över att hon nu måste använda sig utav hela TVÅ siffror när hon ska skriva sin ålder – tänk vad lycklig hon ska bli när hon måste använda sig utav tre siffror :)! Hon har långt tid framför sig, inshaAllah, att se fram emot den dagen…

Dagen började med att hennes bror med fru kom över kl 6.45 för att överraska henne med sång och tårta i sängen. På en halvtimme åt vi frukost, tårta och öppnade presenterna, för de andra var tvungna att gå vidare till skola/jobb redan kvart över sju.

När hon gick till skolan tog hon med sig 44 glassar, som hon ska bjuda klassen på, dagen till ära. Det riktigt lyste i hennes ögon när hon gick iväg med dom. Det är faktiskt viktigt för dom att de får bjuda på något när de fyller år, men jag är verkligen tacksam över att skolan har begränsat vad de får bjuda på: endast glass! Inget annat. Annars har det blivit så att det eskalerar, och man vill bräcka det som det sista födelsedagsbarnet bjöd på: så det blir tårta, godispåsar, glass, bullar, kakor och allt möjligt. Dyrt när klassen består av över 40 elever – och därför synd för de som inte har råd att bjuda.

Ikväll har hon bjudit över sina syskon med deras respektive, på en 3-rätters middag. Det är GI-tema, då vi håller oss till den dieten numera. Jag ska låga till något jag aldrig gjort förut, så jag hoppas verkligen att det kommer att smaka. Jag tycker det är riktigt roligt att prova denna GI-mat. Det blir lite variation i den slentrianmässiga matlagningen.

Till helgen har hon ännu ett kalas på G: ett för sina vänner. Det har hon planerat nu i ett helt år, gubevars… hon har höga förväntningar,  och jag avskyr höga förväntningar. Sånt bäddar alltid för besvikelser, men hon brukar vara lättnöjdad så det blir nog bra.Dessutom ska Fatima, Leila och Gabriela vara här och assistera under kalaset.

Jag kan inte ladda upp bilder på min blogg (det är något fel på den) så jag får stjäla några foton ifrån Fatimas blogg på min Yomyom, Lilltjoppa, Kollkoll, Kenkoni, Kennekknekk, Tjipptjoopi, FedwellAllah, Habibti, Galbi, Hayati…. eller bara Mammas Älskling: kärt barn har många namn och dessa är några av hennes :)!

.

3 kommentarer

Moskébesök


Imam Mehdis födelsedag till ära gick hela familjen till vår nya moské idag. Det var verkligen mycket folk. Det värsta var värmen där inne, och luftfuktigheten måste ha legat kring 80%!! Minst! Jag och Fatima gick ut och luftade oss i ca 5 minuter, men det skulle vi inte ha gjort – när vi steg in i moskén igen så kändes värmen ännu mer outhärdlig, efter man smakat på lite frisk luft en stund. Woff, säger jag bara.

Det var verkligen feststämning där: man läste högt, klappade och sjöng. De hade frågetävlingar under tiden de sjöng och den som kunde svaren fick presenter.

Det kastades godis från höger, vänster, uppifrån, framifrån… ja från alla håll alltså. Godisen var som värsta missilerna och man fick verkligen ducka, hamnade en kola eller klubba fel kunde man ju ha tuppat av…. :(! Men, men… nu behöver jag inte köpa hem godis på ett tag i alla fall.

Det var så varmt att vi tog hem maten, istället för att äta den där. Svetten bokstavligen dröp hos oss alla, jag ville egentligen inte gå, jag tyckte det var kul se allt liv där men vad gör man om ens barn sitter och kippar efter andan?

När jag samlat in maten jag skulle ta med mig hem, kom en kvinna fram och hälsade på mig – det var bloggaren Camol som hade känt igen mig :)! Skitkul! Den andra bloggaren jag träffat… som jag inte redan kände innan de började blogga. ( jag har ju fått besök utav Pinglan tidigare) Hon var bara för vacker MashaAllah!! Kul att hon går till samma moské, då kanske vi kommer träffas fler gånger!

Det är månaden Shaban – och i morgon är det torsdag, vilket innebär att jag tänker fasta… en rekommendation ifrån Profeten.

,

3 kommentarer

Grattis kära dotter på 21-årsdagen!!!

.

Idag fyller min dotter FATIMA 21 år! Hon föddes Yaum-l-Arafa’, dvs dagen under hajj (pilgrimsfärden till Mecka) då man står vid berget Arafa’. Hon föddes kl 19.21. Nio dagar för tidigt. Hon hade inte vuxit de sista månaderna i min mage, så man beslöt – efter många om och men – att ta ut henne. De gjorde kejsarsnitt, då igångsättningsdroppen inte gjorde någon verkan, trots att jag hade haft denna dropp ända sedan dagen före.

Hon kom till oss såååå liten. Vägde bara 2450 gram och var 47 cm lång. Det var helt underbart. Vi var så barnsligt lyckliga över henne och behandlade henne som en docka. Och hon var en docka också, det enda som var stort på henne var hennes ögon. MashaAllah enorma ögonfransar och stora bruna ögon, en dröm för en blek, blond och färglös svensk.

Inga kläder passade henne, ALLT var hopplöst för stort. Jag hade lite dockläder som jag klädde henne i den första månaden, det var knappt dom passade henne heller, men det var betydligt bättre än annat jag hade att välja på. Så hon VAR verkligen en docka för oss, ända från första början :)!

Nu är hon gift, har eget hushåll och egna svärföräldrar. Idag har vi firat både henne och hennes svärmor, som är en mycket ung och ovanligt fräsch 40-åring. Så det blev dubbelt kalas.

Här är hon, min lilltamtam, på ett vältummat foto jag hittade på hennes blogg.

Och här är hon typ 16 år senare – i Iran.

6 kommentarer

Viva Espania!!!

Holland –  Spanien 0-1! Wihoooooo!!!!

FOTBOLLS-VM I SYDAFRIKA

Guld till Spanien
Foto: Reuters
.

Målet satt jäkligt långt inne måste jag säga. Första halvlek var rena sömnpillret, kändes som en match som lika gärna kunde ha spelats av gubbar och killar här nere på Mabyplanen. Så jag tappade intresset.

Men så tänkte jag att det ÄR ju faktiskt final. Jag måste se den, och andra halvlek utvecklades till något mer intressant och sevärt.

Jag var så irriterad på Spanien då de hade så många målchanser som de missade. Vet de – EM-mästarna – inte hur högt ett mål är?! MÅSTE dom skicka varenda boll ÖVER målet, när de väl får en chans!? Jag blir vansinnig på sånt.

Jag tycker om att se fotboll, men orkar inte med det egentligen. Håller jag inte på något lag så är det ointressant. Och om jag håller på ett lag och inte unnar det andra laget minsta framgång –  ja då blir det outhärdligt. Jag fattar inte hur folk orkar följa ett lag i ur och skur som de håller stenhårt på. Mina nerver håller inte. Jag flyger upp ur soffan, springer runt, hoppar, ut ur rummet (för att jag inte orkar se eländet – eller dramat)…. om vart annat, nästan hela tiden.

Så måste jag förstås prata också… inte alltid de vackraste ord heller, fast jag pratar mindre än jag rör mig i alla fall. Och på grund av allt detta kan jag inte titta på fotboll tillsammans med annat, civiliserat folk…. så jag tycker om att sitta ensam – endast familjen närvarande.

När Argentina förlorade sin usla match mot Tyskland mådde jag illa hela resten av dagen. Var irriterad på barnens pappa för att han satte på TV:n just på den kanalen. Jag har försökt undvika se VM-matcher, men den dagen var jag så slö så jag orkade bara sitta och se TV. Nåja, nu kan jag i alla fall sova gott med Spaniens seger på näthinnan!

Så här, si, låter min musik: Eviva Espana

Det här ni, det är dramatik: Eviva Espana.

Jag tar dom orden om igen: Eviva Espana.

Min serenad är muy bien, Espana por favor.

4 kommentarer