Arkiv för kategorin feminism

Mut’ah – Tillfälligt äktenskap Del 2

.

Varför förbjöd Umar tillfälliga äktenskap?

Vissa människor tror att en viss person gjorde Mut’a med en av Umars döttrar under hans styre, och när Umar förstod att så skett, beslöt han att förbjuda Mut’a.

Låt mig tydliggöra att vi inte har hat mot Umar. Vi tror att han var en av följeslagarna av Profeten, men vi vill inte sätta honom i en hög position eftersom det finns starka bevis att han gjorde en del nyheter (innovationer) som grundas på eget Ijtihad, vilket är fruktansvärt fel.

Vi tror starkt på att Fatwa inte fungerar när det finns uttryckliga texter i Koranen eller autentiska hadither om motsatsen. Att avskaffa tillfälliga äktenskap är bara ett exempel på sådana innovationer. Även enligt Sahih al-Bukhari erkände Umar själv att han gjorde en del nyheter angående böner (att lägga armarna framför kroppen vid bön) och sade: ”Vilken fin innovation!” Sunnikälla: (Se Sahih al-Bukhari, arabisk-engelska versionen, v3, sid 227). Han ändrade även reglerna om Tayammum och många andra regler i Islam.

En annan Kompanjon som motsatte sig denna innovation av Umar, var hans egen son! Hans namn var Abdullah Ibn Umar. Han var positiv till både Mut’a av Hajj och Mut’a av kvinnor. Det berättas i Sahih al-Tirmidhi att:

”Någon frågade Abdullah Ibn Umar om Mut’a (av Hajj), sa han: Det är tillåtet (Halaal). Så han frågade: din far förbjöd det. Han sa: Tror du att min far kan förbjuda det som Profeten påbjöd? Ska jag följa det som min far sa, eller ska jag följa vad Profeten beordrade? Mannen sade: Självklart Profetens order (a).

Sunnikällor: Sahih al-Tirmidhi, v1, p157. Tafsir al-Qurtubi, v2, p365, reported from al-Darqunti

Det finns många fler diskussioner och källor i ämnet att referera till, men tror jag stannar här för tillfället. Sammanfattningsvis så kan man säga att Shia inte accepterar att någon människa ändrar på lagar och regler som Gud har föreskrivit. Att omvandla något som Gud gjort tillåtet, till något straffbart är haram och därför följer vi inte sådana påbud.

Jag vill avslutningsvis berätta att Sunnimuslimer har något som heter Misyar-äktenskap som är ganska precis detsamma som Shias mut’ah:

Shias ”Muta’h” och Sunniternas ”Misyar” är båda tillfälliga kontrakt som tillåtits för att att folk skulle undvika äktenskapsbrott. Dessa är för en bestämd tid (även om sunnimuslimer hävdar att det inte är så) och lämnar oftast inget ansvar för de avtalsslutande parterna.

Misyar denna typ av äktenskapsförord är populära i Saudiarabien där krav om dyra hemgifter har gjort äktenskap näst intill omöjliga att ingå och därmed lämnar en hel del kvinnor ogifta, vilket definitiv är ett problem, inte minst för kvinnorna.

Sunnimuslimers Misyar går ut på att båda parter, mannen och hustrun, ger upp flera rättigheter genom egen fri vilja:  som att leva tillsammans, lika fördelning av nätter mellan hustrur (i händelse av polygami), hustruns rätt till bostad och underhållspengar (”nafaqa”), och mannens rätt till tjänster inom hemmet och graden av tillgänglighet.

I huvudsak fortsätter paret att leva åtskilda från varandra, precis som innan deras kontrakt, och träffar varandra för att uppfylla deras behov på ett tillåtet (halal) sätt, när de vill.

Kvinnan kan när som helst begära att ändra villkoren – att hon vill att de flyttar ihop eller att äktenskapet blir permanent. Det är nu som mannen antingen kan acceptera villkoret eller skilja sig ifrån henne.

Man behöver inte heller tillämpa allt som är tillåtet. Njurar (bara som ett exempel) är tillåtet att  äta, men jag skulle aldrig stoppa in det i mitt system!

Bara föra för att det är tillåtet i Islam med tillfälliga äktenskap, betyder inte det att alla måste gilla det. Allt som är tillåtet går att missbrukas, och DÅ blir det haram. Man kan missbruka mat – genom att äta för mycket eller t.o.m. för lite. Vatten är inte bara tillåtet utan ett måste, men även det går att missbrukas… för mycket vatten leder till döden.

All typ utav missbruk är destruktivt och bör motarbetas, även missbruk utav mut’ah. Och den som inte alls kan acceptera mut’ah, bör alltså göra allt för att slippa komma i en situation att denne behöver tillämpa det.

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

9 kommentarer

Mut’ah – Tillfälligt äktenskap Del 1

.

Jag ska ta upp ett ämne som bland en del muslimer är mycket kontroversiell – och missförstådd. Det är frågan om tillfälligt äktenskap s.k. ”mut’ah”. Det kommer att bli en hel del referenser till sunnikällor som hänvisar till denna lag.

För att kontrollera sexuella begär, om man är ogift, finns 2 alternativ: det är avhållsamhet eller temporärt giftermål. Om det går att läsa även i detta inlägg.

Fixed-Term/Temporära/Nöjes-äktenskap är olika namn för det arabiska ordet för ”Mut’ah”, vilket är ett kontrakt mellan en man och en kvinna, mycket på samma sätt som Long-Term/Permanent/Konventionellt-äktenskap är. Den största skillnaden är att längden på det tillfälliga äktenskapet begränsas till en viss bestämd tidsperiod, och mannen och kvinnan blir främmande för varandra efter utgångsdatum, utan att skilsmässa skett. En automatisk skilsmässa alltså, när den förutbestämda tiden passerat.

En missuppfattning beträffande tillfälliga äktenskap är att vissa människor tror att kvinnan som deltar i tillfällig äktenskap kan ha kontrakt varannan timme. Detta är en helt felaktig användning utav tillfälliga äktenskap. Efter ett sådant avtal har löpt ut, ska kvinnan vänta i två månader (Iddah-period) innan hon kan gifta sig med någon annan.

Den första som lagstiftade om Mut’ah, med alla de regler som gäller för det, var Allahs Budbärare (s), efter att det uppenbarats i Koranen. Alla muslimer är överens om att Allahs Budbärare lagstiftat Mut’ah och gjorde det lagligt efter migrationen till Medina, och muslimerna praktiserade det under hans livstid.


Det finns dock en oenighet mellan shia och de flesta sunnimuslimer om huruvida Profeten senare förbjudit det eller inte. De flesta sunnimuslimer hävdar att även om Profeten lagstiftat den, förbjöd han det senare. Detta medan Shia menar att tillfälliga äktenskap aldrig övergavs av Profeten (s). Allah uppenbarade det i Koranen, och det tillämpades i relativt stor utsträckning ända tills Profeten dog och även under Abu Bakrs regeringstid och den första tidens under Umars styre, tills Umar förbjöd det.

Koranen säger:

”[Ni får inte närma er] gifta kvinnor utom sådana som ni rättmätigt besitter – detta är vad Gud föreskriver för er. Med dessa undantag får ni vända er till varje kvinna, som ni vill leva samman med i ett regelrätt äktenskap, inte i ett löst förhållande, och erbjuda henne något av er egendom. Och liksom ni vill njuta av vad [er hustru] skänker er skall ni ge henne den föreskrivna brudgåvan; men ni kan inte klandras om ni efter att ha fullgjort vad som är föreskrivet kommer överens om något [vid sidan därom]. Gud är allvetande, vis.” [4:24]

I ovanstående vers, har den arabiska motsvarigheten till ordet ”äktenskap” eller någon av dess derivat inte använts. Snarare har derivatan av ordet ”Mut’ah (nöje/tillfälliga äktenskap) använts, det vill säga” Istamta’tum” (att njuta/att ha glädje). Ordet Istamta’a är den tionde verbala formen av roten m-t-a. Ordet Istamta’a har också använts i stor utsträckning i de giltiga sunnitiska samlingarna för tillfälliga äktenskap. Naturligtvis är Mut’ah en typ av äktenskap, men några av dess regler är annorlunda än det permanenta äktenskapet, inklusive det faktum att paret kan utvidga detta avtal genom ömsesidig överenskommelse, vilket anges i slutet av Koranversen.

Imam Ali (a) sa: ”Mut’ah är en nåd från Allah till sina tjänare. Om det inte vore för Umar som förbjöd det, skulle ingen begå (synd) otukt – utom en ogärningsman”

Sunnikällor: Tafsir al-Kabir, by al-Tha’labi, under komentarer till vers 4:24 i Koran;   Tafsir al-Kabir, av Fakhr al-Razi, v3, sid 200, i kommentaren till vers 4:24;   Ahkam al-Quran, av Jassas, v2, s179, under kommentar till 4:24…. Och många fler.

Ibn Masud rapporterade:

”Vi krigade tillsammans med Allahs Budbärare, och våra fruar var inte med oss. Vi frågade Allahs Budbärare: Ska vi kastrera oss själva? Den heliga profeten förbjöd oss från det, och sedan lät han oss göra Mut’ah (tillfälligt) äktenskap. Så vi alla gifte oss med fruar under en bestämd tid (vanligen tre dagar) med en hemgift av ett tygstycke. ”

Sunnikälla: Fazlul Maulana– Al Hadis, Vol. 2, sid. 686

Det är intressant att notera att Umar inte knöt förbudet av Mut’ah till Profeten (s). Det gjorde dock andra efter Umar, främst för att motivera vad han gjorde.

Umar nämner tydligt att: ”Mut’ah tilläts vid tiden för Profeten, och jag förbjuder det!” Den stora sunnitiska lärde, Fakhr al-Razi, som fått titeln ”Imam al-Mushakkikeen” (ledare för ”ever-questioners/ever-doubtful”) av sunnimuslimer, i hans omfångsrika kommentar av Koranen nämns i versen om Tillfälliga äktenskap att:

Umar sade:”Två typer av Mut’ah var lagliga under Profetens tid, och jag förbjuder dem båda, och jag straffa dem som begår det. De är: Mut’ah för pilgrimsfärden och Mut’ah av kvinnor.”

Sunnikällor: Tafsir al-Kabir, av al-Fakhr al-Razi, v3, sid.201 under vers 4:24
Musnad Ahmad Ibn Hanbal, v1, sid. 52

Umar sa ifrån predikstolen: ”O folk! Tre saker var tillåtet under Allahs Sändebuds (s) tid, men jag förbjuder dem och gör dem härmed haraam, och straffbart. De var: Mut’ah av kvinnor, Mut’ah av Hajj (pilgrimsfärd), och att säga Hayya Ala Khair al-Amal” (vid böneutropet).”

Sunnikällor: Sharh Al-Tajreed, av al-Fadhil al-Qoshaji, (Imama Section), al-Mustaniran av al-Tabari, al-Mustabeen, av al-Tabari

Berättat av Imran bin Husain:

”Versen angående Mut’ah avslöjades i Allahs Bok, så vi praktiserade det vid tiden för Allah’s Budbärare, och ingenting uppenbarades i Koranen att göra det olagligt och inte heller förbjöd Profeten det tills han dog. Men en man som ansåg att det är olagligt, uttryckte vad hans eget sinne föreslog.”

Sunnikällor: Sahih al-Bukhari, Arabic-English, vol. 6, Hadith nr. 43 och Musnad Ahmad Ibn Hanbal, v4, sid. 436

Enligt ovan tradition blev båda typerna av Mut’ah förbjudna utav Umar. Många sunnitiska kommentarer refererar till just denna tradition av Imran Ibn Husain under kommentarerna till versen av Mut’ah-äktenskap (4:24) i Koranen, vilket visar att denna Mut’ah hänvisar till Mut’ah-äktenskap .

Det är intressant att veta att i Sahih Muslim och i kommentarerna av Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim nämns att den ”man” som nämns i denna tradition (”Men en man som ansåg att det är olagligt”) är Umar:

”En man sade enligt hans personliga åsikt, och det var Umar.”

Sunnikällor: Sahih Muslim, engelsk version, v2, kapitel CDXLII, Tradition #2825, Sahih Muslim, arabisk version, 1980 Edition Pub. i Saudi Arabia, v2, sid. 898, Tradition #166.

Även:

”Mannen som avses här är kalifen Umar Ibn al-Khattab.”

Sunnikällor: Fat’h al-Bari fi Sharh Sahih al-Bukhari, av Ibn Hajar Asqalani, v4, sid 177, Sharh al-Nawawi on Sahih Muslim, v3, sid. 364, Dar al-Sha’ab print

Abu Nadhra sade: ”Ibn Abbas (Profetens kusin) påbjöd Mut’ah medan Ibn Zubayr förbjöd det. Jag nämnde detta till Jabir Ibn Abdillah och han sa: Det är genom mig denna Hadith har delats ut. Vi gjorde Mut’ah (av Hajj och kvinnor) när Allahs Budbärare levde.

När Umar installerades som Khalif, sa han: Sannerligen Allah gjorde tillåtet vad Han ville för sitt Sändebud. Och dess påbud uppenbarades i Koranen. Utför således Hajj och Umrah för Allah som Allah har befallt er, och bekräfta (genom att återgå till permanenta äktenskap) äktenskapen med dessa kvinnor (som ni har utfört Mut’ah). Och varje person som kommer till mig med ett tillfälligt giftermål (dvs. Mut’ah) kommer jag att stena.”

Sunnikällor: Sahih Muslim, engelsk version, vol2, chapter CDXLII, Tradition #2801, Sahih Muslim, arabisk version, 1980 Edition Pub. in Saudi Arabia, vol. 2, p885, Tradition #145.

Återigen refererar ovanstående tradition till båda typer av Mut’ah, och Umar sa att Allah gjorde tillåtet vad han önskade under Profetens tid och dess motsvarande påbud uppenbarades i Koranen, men att han kommer att stena någon, som följer Guds påbud!!!

Vissa hävdar att Profeten brukade tillåta tillfälliga äktenskap under ett visst fälttåg och sedan förbjöd det när de segrat. Detta påstående faller dock samman när vi ser att vissa av de berömda följeslagarna sade att Mut’ah ofta förekom, från Profetens tid till Umars regeringstid, och fortsatte att praktiseras av en del av Profetens kompanjoner även efter Umars död. Dessutom, om Mut’ah bara var till för ett enda fälttåg, skulle Profeten ha nämnt det när han tillät det.

Dessutom har versen i Koranen inte någon begränsning av detta slag. Detta får en att förstå att såna påståenden bara är svepskäl för att motivera den nya situationen. Som vi kommer att få se i följande traditioner, stödde följeslagarna Mut’ah utan att nämna att de bara gjorde det under krig och fälttåg.

Även efter Umars död, och efter Uthman hade många Kompanjoner inte acceptera Umars nya ordning och insisterade på att tillfälliga äktenskap är lagligt. Dessa förespråkare för Mut’ah nämnde aldrig att det var begränsat till en strid.

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

26 kommentarer

En hijabhistoria: Förtryckt? Ja!…men av vem?

Jag fick för några dagar sedan ett mail från en egyptisk kvinna som bor utanför Göteborg. Jag tyckte hennes historia kan vara intressant för andra, då den mycket väl uttrycker den längtan en muslimsk kvinna kan ha av att få bära slöja, och det förtryck man kan tvingas utstå för att utnyttja denna rätt att få klä sig hur man vill, och enligt det man tror på.

Jag vill synliggöra hennes historia då det är alltför sällan vår sida kommer fram. Faktum är att jag många gånger stoppats av muslimska – icke hijabbärande kvinnor – som med tårar i ögonen frågat mig hur jag, som svensk, orkar bära slöja framför alla fördomsfulla?! Ibland har jag sett marken rämnat under dom, för några ögonblick, när de pratat med mig. För en stund känner de sig ännu svagare: ”jag är FÖDD muslim, har varit muslim hela mitt liv, och orkar inte – hur kan DU, som hela din släkt och ditt land inte är muslimer, orka stå emot alla och bära slöja??!?” Det kan vara jobbig för en del.

Men det där är mina ord, här är en som berättar med egna ord:

(Jag publicerar förstås efter erhållet tillstånd ifrån henne själv)

—————————————————————————————

Bildkälla

”Jag är en 44-årig 2 barnsmamma som, trots min ålder, tampas med svårigheter med att klara av att vara en god muslim i väst. Sådana som du är viktiga förebilder för oss svaga själar. Är född i Sverige, men med egyptiskt ursprung.

Du frågar mig om vad jag tycker är så jobbigt…Tänk att jag blir så glatt överraskad  över att du så uppriktigt är förvånad över att jag kan ha några som helst svårigheter med att vara muslim i väst, som tyvärr är väldigt fientligt mot religion i allmänhet, och Islam i synnerhet. Att vara muslim när det inte syns utanpå är inte svårt.

Det svåraste, för mig,  är utan tvekan hijaben som jag kämpar förtvivlat med.

Har inte burit hijab, utan gjorde ett försök för ett år sedan. Jag jobbade som lärare i en skola och det blev PANIK bland föräldrar och även många ur personalen reagerade negativt. .. Sms kedjor, upprörda känslor, verbala attacker mot min hjiab trots  att jag var otroligt omtyckt av både barn, föräldrar och personal innan. Inga elever i skolan hade problem med min sjal utan det var en ”chock” för alla vuxna. Skulle stå och förklara och försvara in i oändlighet.


Blev otroligt deprimerad
och valde den enklaste vägen. Tog av mig sjalen. Bad varje dag till Gud om en lösning.


Alhamdullillah så fick jag svar på mina böner.
Blev uppringd av mammas granne som tipsade mig om att de skulle öppna en ny muslimsk förskola i närområdet, den första i sitt slag här på denna sida av stan och jag ringde till kvinnan som startat upp med några andra. Efter en träff var jobbet mitt.


Går varje dag i sjal till och från
förskolan, har utökat mer och mer till fler ställen, men det är en oerhörd kamp varje dag och det är min känsla jag har när jag går ut i sjal.


Känner mig utklädd,
utelämnad, ful och avskyr alla människors blickar.

Kan börja kallsvettas, blir röd i ansiktet och känner riktig ångest ibland och jag har fortfarande ställen som jag fortfarande inte klarar av att gå i sjal. Men jag kämpar  och tar ett steg i taget. Det har gått mycket framåt sedan jag började jobba bland muslimer, alhamdullillah, och jag hoppas att den dagen kommer när jag kan gå ut i min sjal utan ångest. Det är väldigt svårt för någon som inte har de här känslorna att förstå hur jobbigt detta känns. Trodde det skulle komma automatiskt med åren och bli lättare, men inte i mitt fall tyvärr.


Måste bara tillägga att jag
tycker andra med hijab är väldigt vackra och att jag alltid bär hijab när jag är i Egypten då jag egentligen trivs väldigt bra med den. Det som är jobbigt är de känslor sjalen väcker hos allmänheten i väst och att den uppfattas som en symbol för förtryck.  Känner mig brännmärkt när jag går ut, vill bara vara anonym och ifred. Har du några tips till mig så tar jag tacksamt emot! Var det inte jobbigt för dig i början? Jag har en dotter som är 12 år och måste vara en förebild för henne.

”Ska också berätta ngt upplyftande, En man i min skola tog tydligt avstånd från mig när jag gick i sjal. Jag frågade honom rakt ut varför? Han sa att han blev rädd för mig, att det var skrämmande med religion. Vi pratade länge och jag började berätta för honom om Islam, varför hijab m.m  . Han blev väldigt intresserad. Han har börjat gå till moské, börjat läsa Koranen och läser litteratur om Islam,  Så har du tips på bra länkar, böcker osv så tar jag tacksamt emot. Han läser din blogg.:)

————————————————————————————————

Jag svarade på hennes mail och fick sedan detta svar tillbaks:

————————————————————————————————
”Salam wa aleykum syster,

Du har en fantastisk förmåga att inge hopp och glädje och uppmuntran mashallah. Blev tårögd av ditt mail, så mycket dina ord betyder Marie!

Det känns nästan magiskt men jag upplevde en liten vändning igår kväll. Kunde inte sova på hela  natten och ville vakna och känna om det verkligen kunde vara så att jag längtade  att få ta på mig min hijab och gå ut för att se om ngt verkligen hänt.


Alhamdullilah, jag kände INGEN som helst ångest när jag gick ut. Detta var en obeskrivlig frihetskänsla. Känner en sådan tacksamhet mot Gud men är rädd att det ska gå bakåt igen. Nästan så att jag inte vågar tro att det är sant. Men jag tar en dag i taget och det känns som jag redan kommit en bra bit redan i min känsla av hijaben alhamdullillah.”

——————————————————————————————–

41 kommentarer

Belgien och Niqaben

https://i2.wp.com/www.bbc.co.uk/religion/religions/islam/beliefs/images/niqab.jpg

Nu är Niqaben på tapeten igen. Den ska förbjudas, här i Europa, närmare bestämt i Belgien – varifrån Europa numera styrs genom EU. Så förmodligen kommer samma regler att adopteras, i sinom tid, i resten av EU.

De argument och klagomål man hör, när det gäller Islam, är ju att religionen förtrycker kvinnor. Och som bevis har man den klädkod som kvinnor bör följa – nämligen att täcka sin kropp samt hår. Detta är inte något som medföljer straff ifall man inte följer den, men är dock en sak man bör göra ifall ens intentioner är att praktisera Islam till fullo, tillsammans med bön, fasta, zakat osv.

Niqaben, däremot, är något som en del kvinnor själva väljer att använda. Inget sådant påbud finns i Islam. Ett fritt val alltså, ungefär som att en del kvinnor vägrar bära kortärmat eller kortkjol, utan absolut vill ha långärmat eller att täcka sina ben helt – något mycket vanligt i Sverige, inget religiöst alltså. ”A matter of choice”, som sagt.

Nu faller ju de sekuläras argument, när de själva lagstiftar om kvinnors klädsel, följaktligen med straff som påföljd ifall någon envisas med att klä sig enligt fria viljan och täcka sitt ansikte. För tillfället nöjer man sig med 7 dagar i fängelse, avskilda från barn, man, jobb mm, men det kommer knappast sluta där.

Det finns inget tvång i religionen, enligt Koranen. Men i det demokratiska Europa har man numera tvång – vad gäller kvinnor och deras klädsel. Så nu kan, i alla fall belgarna, inte längre klaga på, eller argumentera mot,  ifall det finns islamiska länder som tvingar kvinnor att klä sig på ett speciellt sätt. De faller på eget grepp.

Man tar sig tid att traggla igenom alla byråkratiska processer för att lagstifta om kvinnors klädsel… kunde de inte ha lagstiftat mot hemlöshet istället? Är inte det ett betydligt större problem i Europa än niqaben?

(Skrev ett långt inlägg om detta igår, men det försvann vid publiceringen, suck och dubbelsuck… orkar inte skriva om det, tyvärr 😦  )

Andra om detta ämne:

SvD

DN

Bahlool

Tasnim

Radikalmuslim

2 kommentarer

Nalin Pekgul, vår frihetskämpe och förebild?

http://www.dn.se/polopoly_fs/1.543990.1233980946!image/3541905486.jpg

Jag har aldrig hittills kommenterat Nalin Pekgul och hennes diverse utspel här och där. Främst för att hon är ointressant för mig, på alla sätt. Men idag fick jag gratistidningen ”Amos – störst på livsfrågor”  med posten, och där figurerar hon som en som vågar ”ta striden med de religiösa extremisterna”….

Det är klart man ska strida mot extremism i olika läger, för dom är ju inge kul å ha. Det håller jag med om. Den kommentar jag vill ge var om detta utdrag i artikeln:

”Egentligen värjer hon sig mot att vara förebild och företrädare (…..) Men hon inser samtidigt hur viktigt det är att ta debatten. Och det var därför hon började bära korta kjolar i protest mot dem som fördömer henne och skriker ut att hon får brinna i helvetet.

– Jag avskyr korta kjolar och brukar säga att jag egentligen passar i talibanernas värld eftersom jag inte gillar smink och kläder eller dricker alkohol. Men jag slåss för friheten att få ha på mig vad jag vill.”

Det finns sååå mycket i detta att kommentera men orkar nog inte ta upp allt.

Först och främst så tror jag det är få muslimer som blir upprörda över att se hennes ben, att någon bryr sig. Vet inte hur många utav de sk extremisterna som bryr sig heller – kanske ett tiotal? Ett tjugotal? Säg femtiotal om ni vill. För nästa kommentar hon ger motsäger henne själv:

”- Jag är allergisk mot alla krafter som vill begränsa friheten för kvinnor.”

Hon vill alltså vara fri att klä sig som hon vill, men tvingar sig själv, mot sin vilja – för extremisternas skull – att klä sig i kortkjol ,vilket är ett plagg hon egentligen avskyr. Hon har alltså låtit dessa få (+/-50?) extremister styra hennes val av kläder, även om hon själv avskyr kläderna!!! Vad är det för ”frihetskämpe”???! Behöver vi muslimska kvinnor en frihetskämpe som frivilligt böjer sig för andra mäns åsikter när det gäller kläder – oavsett åt vilket håll det går?

Jag håller med henne i vissa saker hon säger, men dom sakerna överskuggas utav hennes idiotiska val att säga det på. Bland annat vill hon protestera mot att dessa extremister vill hindra ungdomar att ha alkoholfria fester. Om dessa var könssegregerade vet jag inte, vore de det skulle jag skriva under hennes protest.

Denna typ utav protest hade gett betydligt mer genomslagskraft – OM det var extremisterna hon verkligen ville åt, och inte bara ville göra ett spektakulärt spektakel utav sig själv och muslimer – om hon istället för att ta på sig en kortkjol, tog på sig en slöja och ställde sig på barrikaderna och ropade sina slagord.

Hon skulle på så sätt nått en bredare muslimsk publik gentemot de män hon avser irritera. Det hon faktiskt säger skulle överhuvudtaget få betydligt större genomslagskraft, åt alla håll, än det sätt hon valt att göra det på nu.Tror JAG i alla fall…

3 kommentarer

Internationella kvinnodagen

https://i2.wp.com/declaar.blogg.se/images/2007/kvinna_1173339980_1195103.jpg

Idag är internationella kvinnodagen – för den som har missat det. På jobbet kom en representant från Malmö Stad och gav mig en ros röd som blod…. ”Grattis för att du är kvinna!!!” Så himla 70-tal alltså, å maj gaaad! Fast det var ju lite kul ändå måste jag erkänna.

Idag får vi även höra att den generation kvinnor som växer upp idag mår sämre än någonsin tidigare. Fast vi har det så mycket bättre än generationer före oss, så mår vi sämre. Hur kan det komma sig?

Jag tror överhuvudtaget det är jobbigt att växa upp nu. Trots att tekniken underlättar för oss mer för varje år – eller kanske vi ska säga just för att tekniken underlättar för oss? Jag vet inte. Både unga män och unga flickor mår sämre, men särskilt har flickor drabbats.

Nu när vi är förhållandevis jämställda och har lika rättigheter som män, har istället nya krav kommit på oss. Vi ska kunna ha ”flera bollar i luften”, ha en karriär (har vi inte det är vi misslyckade), ha perfekta barn osv. Men framförallt ska vi vara smala, vackra och glamorösa och, med det, gå omkring och utlova ett sju helsikes 7t, för de som har den turen! Och det börjar redan i tidiga tonåren.

Lite intressant statistik:

– Försäljningen av antidepressiva medel till 15–19-åringar fördubblades från 1999–2003.

– Antalet unga kvinnor som använder receptfria smärtstillande läkemedel var 57 procent jämfört med 34 procent av männen.

– 10 procent av alla kvinnor drabbas någon gång av en ätstörning.

– Över hälften av alla 15-åriga tjejer känner sig nere minst en gång i veckan.

– 80 procent av alla kontakter med Bris tas av flickor och unga kvinnor.

– Vart femte samtal till Bris handlar om psykisk ohälsa.

Källor: Barnombudsmannen, Nationella folkhälsoenkäten 2006–2008, BRIS, SKL, Socialdepartementet, BUP.

I Nationella folkhälsoenkäten 2006–2008 konstateras att nästan hälften av alla flickor i övre tonåren besväras av ångest eller oro, jämfört med en fjärdedel av männen. Problemen har ökat kraftigt sedan 1980-talet och symptom som självskadebeteende, ätstörningar och depressioner har blivit allt vanligare.

Ångest och depression är 1,5–3 gånger vanligare hos kvinnor än män, men varför kvinnor drabbas i högre grad är oklart, enligt en rapport från Statens folkhälso­institut.

3 kommentarer

Profetens kamp för kvinnans rättigheter

I den tidens Arabien och även i andra delar av världen saknade kvinnorna de mest elementära rättigheterna. De fick inte delta i någon av samhällets angelägenheter vid sidan av männen. När en man dog delades hans ogifta döttrar, tillsammans med hans andra ägodelar, ut bland manliga familjemedlemmar. Om en man dödade en kvinna slapp han straff p.g.a. att den döde var en kvinna och kvinnorna var rättslösa.

En del araber begravde sina nyfödda flickebarn levande. De betraktade flickebarnen som en skamfläck för familjen. Kvinnornas vittnesbörd godkändes inte i någon domstol och de hade ingen rätt att välja sina egna makar.

Profeten Mohammad(S) gick emot dessa kvinnofientliga traditioner och deklarerade att kvinnorna hade en mycket hög ställning i Islam. Han gick så långt att han(S) förklarade att han(S) betraktade sina barnbarn, dvs. sin dotters barn, som sina egna barn. Detta var en unik åtgärd för den tidens Arabien.

Mohammad(S) gav kvinnan en hel rad sociala och juridiska rättigheter som hon saknade före Islam. Han la grunden för kvinnans värdighet och frigörelse från traditionens laster. Kvinnorna fick äga rikedomar, de fick ärva från sina anförvanter, de fick avlägga vittnesbörd och fick också rätten att söka kunskap och lära sig att läsa och skriva.

Vid giftermål blev kvinnans medgivande en viktig förutsättning för att giftermålet skulle godkännas. I Koranen fick kvinnor och män lika värde inför Gud. (Koranen 9:79)
En kvinna som jungfru Maria blev till och med symbolen för alla män. (Koranen 66:11)

Skrivet av Allamah Tabatabai

Lämna en kommentar

Handskakandets dilemma

handskakning

Newsmill skriver Mathias Sundin (fp) angående handskakningsdomen som gav fördel till den muslimske mannen som inte ville skaka hand med en potentiell arbetsgivare. Han skriver:

”Domen är en framgång för medeltiden, en framgång för religiös extremism, en framgång för patriarkala beteenden mot kvinnor och det är definitivt ingen framgång för mångkultur.”

Allt ligger förstås i betraktarens öga. Vad jag funnit är att när kvinnor vägrar handskakning med män så anses kvinnan vara den förtryckte. Man skulle kunna tro att samma logik skulle appliceras när män inte vill skaka hand med kvinnor.

Men så är inte fallet: när män vägrar handskakning med kvinna så är det också här, till min förvåning, kvinnan som anses vara förtryckt – inte mannen.

Man vill inte se det faktum att mannen i fråga, som istället för handskakning lägger sin hand på hjärtat och bugar svagt för kvinnan, faktiskt uttrycker en respekt för kvinnan. Denna typiskt österländska hälsning betyder hos mannen ( i deras kultur ) att han säger till henne att ” du är här” och hänvisar till sitt hjärta. Inte i form av kärlek, utan i form utav respekt.

När man sedan betänker att inom Islam är det haram (strängt förbjudet) att böja sig eller buga inför någon annan än Gud, så är mannens subtila bugning inför kvinnan, när han hälsar på henne, ännu mera värd…

Själv skakade jag inte hand med män de första åren jag var muslim, men jag har tyvärr böjt mig inför den mäktiga allmänheten och skakar numera hand. Däremot gör jag det INTE om jag vet att mannen är muslim, för av honom kräver jag den respekt – som jag vet att han känner till – och som Gud kräver att han ger mig, liksom jag måste ge honom. Jag förväntar mig alltså mer av en muslimsk man än utav en icke muslimsk man…

Men i vårt stela land där vi ser vår kultur och våra seder som de högstrådande och perfekta, ser vi inte denna ömhetsbetygelse utan bestämmer oss istället att bedöma händelsen utifrån våra egna, mycket skenheliga, ögon.     

En sak arbetsgivaren i alla fall skulle kunna känna sig säker på med denna man i teamet är att han förmodligen är mindre benägen till sexuella trakasserier utav det motsatta könet än andra män. Detta problem som är större i Sverige än man kan tro.   #METOO

För att män och kvinnor SKA kunna interagera gemensamt i samhället mot ett högre gemensamt mål, så har Islam tagit bort vissa element som skulle kunna sänka moralen hos båda könen. Att låtsas att det inte är ett bekymmer är att leva med skygglappar, vilket, i och för sig, inte är helt främmande för svensk kultur.

Såhär beskriver JämO bekymret:

”Undersökning på undersökning visar att problemet med sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är vanligare än vi tror på våra arbetsplatser. Förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är en viktig arbetsmiljöfråga för alla arbetsgivare. Det är en mänsklig rättighet att inte bli utsatt för sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön på arbetsplatsen.”

Då säger säkert någon att ” men att skaka hand betyder väl inte att det ska övergå i sexuella trakasserier”... och nej, det gör det INTE, men det faktum att man markerar på något sätt att beröring män och kvinnor emellan på detta enkla stadium inte är ”godkänt”, så blir det automatiskt svårare för män ( eller kvinnor ), att på ett senare stadium, trakassera varandra.  

En sak kan jag säga säkert: de kvinnor som vägrar skaka hand med män löper lägre risk att bli föremål för sexuella trakasserier då de redan från början markerat gränsen. Männen markerar, genom att inte hälsa kvinnan med handen, att ”längre än såhär kommer jag inte att komma din privata sfär” och kvinnan som inte hälsar mannen med handen markerar ”längre än såhär vill jag inte att du kommer min privata sfär”.

Är det detta som gör henne förtryckt?

————————————————————————————————-

Andra om handskakandets dilemma:

Bahlool


9 kommentarer

Burkan… nu igen!

Nu har tydligen burkadebatten startat igen. Vem orkar?!? Jag orkar aldrig intressera mig för den, för den känns inte seriös. Först klagar man på att kvinnor ”tvingas” klä sig i slöja eller burka och sedan har man mage att förbjuda samma kvinnor att klä sig hur de vill! Nä, jag håller mig borta.

Förmodligen är det dumt, jag bör väl egentligen stå på barrikaderna och skrika ut min åsikt, men jag vill inte blanda mig i sådana uppenbart dumma argument.

Däremot vill jag hänvisa till några bloggare som gjort sig besväret att skriva  inlägg i ämnet för de som är intresserade. Det är Bahlool, CherinMaryam och Konvertitakuten jag läst och vars åsikter i ämnet jag delar.

https://i1.wp.com/www.chrisneuendorf.com/wp-content/uploads/2008/02/burka1.jpg

4 kommentarer

Anna Anka

_______________________________

Jag hade inte tänkt ge mig in i debatten som startat sedan Anna Ankas åsikter blev kända för världen. Men jag kan bara inte hålla fingrarna ur syltburken längre.

Vad är det i hennes uttalande som får svensken att gå i taket? Hon pratar helt i linje med de åsikter jag själv haft i liknande diskussioner i årtionden. Förutom vissa ”jämställdhetsfrågor” som inriktar sig på att t.ex. män inte bör leka med eller byta blöjor på sina barn…osv..

Hon säger att kvinnan ska tillfredsställa sin man så långt hon kan – på alla plan. Här slutar folk lyssna…allt hon säger efter det försvinner i den dåndimp som drabbat åhörarna.

Hon fortsätter nämligen med att säga att detta ska ske ömsesidigt: att båda parter ska tillfredsställa varandra både sexuellt och i vardagslivet. Vari ligger problemet?

Själv har jag i diskussioner alltid hävdat att en man aldrig (ALDRIG!) ska tänka på sin egen tillfredsställelse – för det är kvinnans uppgift, att ta reda på vad han gillar och försöka uträtta detta – och ta reda på vad han ogillar, för att undvika detta.

Detsamma gäller för kvinnor: hon ska aldrig behöva bekymra sig för sin egen tillfredsställelse – det är nämligen hans jobb. Hon ska kunna känna sig helt trygg i att veta att han gör allt för att ta reda på vad hon gillar (och utöva det) och ogillar (och avstå från det).

Här brukar allt vara gott och väl: de flesta kan någonstans förstå och acceptera detta resonemang – så länge man håller sig till sänghalmen.

Fortsätter man och säger att samma filosofi ska anammas 24-7, dvs även i vardagslivet, så får man höra helt andra stämmor spelas upp för en!

”Om jag förstår min man är törstig – ska jag då rusa upp och hämta dryck till honom!!? När han lika väl kan göra det själv!!!?” Kan någon säga, helt förorättad. ( om man tar ett mycket enkelt exempel)

Varför inte, är min fråga? Vad ska hon förlora? Kan ingen se den förlängda vinsten? Vad skulle du själv känna när han nästa gång gör detta för dig? Vilken känsla får du?

Känner du att han nedvärderar dig när han överräcker det där vattenglaset? Skulle du känna att han är de lägsta av varelser? Skulle du se honom som en dörrmatta?

Eller skulle du känna dig förlägen, men samtidigt uppskattad och sedd? Skulle du inte få en inre lust att göra något bra för honom, och att vilja börja se honom och hans behov mer? Och detta bara utav en liten, till synes obetydlig, gest! Vad får kvinnor att tro att män är så avlägset annorlunda än oss?!?

Detta självklara vet egentligen alla! Men varför fungerar det inte då, varför anammar så få detta livsbeteende? Förmodligen för att vi är ganska egoistiska varelser som ser vår egen rättvisa som viktigare än andras. Vi vill ha omedelbar ”payback” om vi gör något för någon, annars finner vi oss förorättade på något sätt.

Om man använde ovanstående filosofi inom det ”lilla samhället” i Samhället – så som Islam anser familjen vara – skulle hela samhället i stort se annorlunda ut idag, det är jag säker på.

Problemet ligger i att, i de förhållanden detta anammas i någon mån, sker det oftast enkelriktat – dvs bara en person lever under dessa tankegångar, utan att diskutera den med sin partner. Det måste vara en bilateral överenskommelse, så att säga.

Då en del människor är ”sjuka i huvudet” (om man får säga så) KAN det annars hända att ”mottagaren” inte inser de ansträngningar som ”givaren” gör och anledningen bakom dessa – dvs att förhållandet ska vara levande och hålla länge.

Resultatet kan då bli skrämmande och mottagaren kan börja se sig själv som allsmäktig och tro sig ha förmågan att kontrollera andra att tillfredsställa sina egna behov. Han/hon tror sig vara bättre än den andre. En, mer eller mindre, psykopatisk läggning kan komma att näras.

Bekymret med Anna Anka är förstås att hon är en rik och glamorös kvinna som verkar vara stark ( och egentligen mycket väl kan stå på egna ben) och ha allt. ”Trots” det, så anser hon att förhållandet till sin make är ytterst viktigt, kanske viktigast av allt – för henne.

När hon nu har allt detta; hur har hon då mage att öppet säga att hon vill ”behaga” honom?…att han verkar vilja behaga henne (bland annat med hjälp av sina pengar) har ingen som helst betydelse i sammanhanget.

Hon ska uppfylla kraven som finns i våra fantasier om att glamour och pengar avtrubbar en person så pass att man inte längre känner något behov, krav eller samvete att bry sig ens om förhållandet till sina närmaste.

Hade den där Hollywoodfru-serien avslutats och kontentan varit att dessa glamorösa damer endast uppvisat symptom på avsky inför hemlösa eller arbetslösa ensamstående mödrar (vilket man kanske hade förväntat sig) hade avskyn och ramaskriet varit betydligt mindre – om det ens uppstått, något jag själv tvivlar på.

_______________________________

20 kommentarer

forts. Feminismen

Fortsättning på mitt tidigare inlägg om Feminismen…
————————————————————————————————-

Ingen talade om för mig att man kunde bli ”utbränd” utav denna jakt på makt , härlighet och lycka genom att jobba heltid samtidigt som man har ett antal småbarn. Ingen talade om för mig att var sak har sin tid.

Min högsta önskan när barnen var små, och jag jobbade heltid, var att få vara hemma i lugn och ro med barnen. Även om barnen var i tryggt ”förvar” på dagis kunde jag inte slappna av, ifrån mitt dåliga samvete för deras skull. Jag tyckte synd om dom som var tvungna vara på dagis istället för hemma med mig den tid som de hade störst behov av sina föräldrar.

Jag tänkte ofta att ”om inte deras pappa har dåligt samvete, varför ska JAG ha det?”. Och så låtsades jag inte bry mig en tid.( Han kanske i själva verkat HADE dåligt samvete på nåt sätt, men lät i allafall inte det påverka honom mentalt hela dagarna.) Men innerst inne gnagde det ändå. Sedan kan man se skillnad i manligt o kvinnligt tänkande när vissa situationer uppstår.

Ex.vis kunde jag ta barnen till dagis en solig morgon. Åka tunnelbanan till jobbet (som låg nästan en timme bort). Vid 12-tiden kunde det börja regna, eller vid sen höst till o med snöa…Jag satt på mitt kontor o såg ut genom fönstret. Jag är säker på att barnens far bara tänkte att ”det var för jäkligt att det blev oväder, jobbigt att åka hem sen, vad blöt man ska bli…” – typ.

Själv tänkte jag genast ”HJÄÄÄLP, barnen har ju bara tunna kläder o sommarskor!!! stackars dom. Och dagis som alltid ska ha dom ute nån timme oavsett väder…”-typ. Så satt jag och mådde dåligt över det hela dan. Planerade hur jag skulle ta dom hem från dagis i sina tunna kläder : skulle jag först springa hem och hämta varma kläder o skor, eller ska jag köpa kläder och ta med mig? Eller ska jag ta taxi hem den relativt korta biten hem från dagis?…

Idelt dividerande av svåra val om – kanske för utomstående – små frågor i livet. Men när man är i den situationen med små barn så är de viktiga. Jag försökte tvinga mig att inte bry mig…”precis som deras pappa skulle…”-tänkte jag. Inte för att pappa inte bryr sig…tvärtom, han brydde sig mycket om dom. Men när han jobbade visste han att dom var på dagis och hade det bra.

JAG kunde dock inte känna mig tillfreds med situationen. Jag VILLE inte känna det så. Jag VALDE inte att känna så… Det bara liksom bubblade upp hela tiden… det irriterande samvetet.

Vad ska man göra? Ska man hålla på och trycka ned något som finns naturligt inom sig själv för att anpassa sig till det som i samhället – för tillfället i allafall – anses som ”fint” och ”anständigt”. Dvs jobba som ett odjur ute och lämna bort sina hjärtan till andra… när man EGENTLIGEN vill något helt annat.

Hade jag DÅ i lugn och ro fått välja att stanna hemma, så skulle jag IDAG(och tio år tillbaks) kunnat jobba för fullt och levt ett helt normalt yrkesverksamt liv. För när barnen är i 8-10 års åldern har de inte LIKA stort behov av mig som när de är riktigt små. Istället blev jag svårt sjuk och utbränd när de uppnått 7-8 års ålder. Jag orkade inte hålla tempot längre.

Resultatet var inte bara att jag knappt kunde röra mig av värk o fick minnesluckor. Jag kände mig helt värdelös. För att jag nu inte orkade ge lika mycket till barnen, men framför allt…jag kunde inte jobba! Min status var bortblåst.

Man kan fråga sig varför jag då inte bara stannade hemma? Vad hindrade mig. Jo det ska jag säga… det är lika som med många andra kvinnor idag. Som trots ”jämställdheten” dubbelarbetar( i hem o på jobb). Förutom att jag även är muslim…och kvinna.

I samhällets ögon var jag nu en ”nobody”. Och det kände jag. Jag hade innan varit ”någon” då jag innehaft en titel. En yrkesbenämning. Det var den benämningen som var kvittot på att jag var en nyttig samhällsmedborgare. Särskilt med sjal på huvudet så visade det folk att jag ”minsann” inte var en förtryckt kvinna som tvingades stanna hemma vid spisen.

Nej, jag var inte förtryckt…inte i hemmet. Men UTE, i samhället. Samhället kuvade mig. Jag kände mig under alla dessa arbets- och småbarnsår förtryckt – av samhället o folks syn på varandra – att man inte är värd något som hemmafru. För det var egentligen den yttersta anledningen varför jag jobbade – folks o samhällets syn på mig. Särskilt som muslim kände jag att jag måste ”visa” att jag vill, kan o ”får” jobba.

För vi muslimskor måste ju alltid BEVISA oss ständigt och jämnt. Bevisa att vi inte är förtryckta (!), bevisa att vi är intelligenta, självtänkande människor. .. Varför ska vi alltid falla för det? Jag har slutat med denna konstanta bevisföring. Numera ”är” jag bara. Om folk tror och tänker något om mig så får dom göra det. Och jag känner mig bekväm i det. För jag har gjort det valet…

Vi kvinnor låtsas ständigt att vi är lika männen (för det är ju det som är ”fint”), men när ser vi män låtsas vara lika kvinnor? Vi kanske hade sett ett sådant fenomen idag om inte dessa ”feminister” hela tiden påtalade att ”KVINNOR minsann är lika bra som MÄNNEN”. Aldrig att ”det typiskt kvinnliga är lika bra som det typiskt manliga”.

————————————————————————————————-

4 kommentarer

Feminismen

————————————————————————————————-

Min bloggfrände Bahlool har skrivit om Feminismen idag. Jag tyckte det var ett bra inlägg o vill gärna svara på det här.

Jag skulle gärna kalla mig för feminist, men risken är att jag skulle blandas ihop med dessa personer som idoliserar män. Jag anser att män o kvinnor är lika värda och ska ha samma rättigheter i samhället. Men jag anser inte att vi är exakt lika…vi är inga ”Xeroxkopior” av varandra, som man kan uttrycka det. Men vi har lika värde.

För slutsatsen av deras ( de som kallar sig feminister) retorik är helt o hållet att : Männen är högre stående varelser, det bättre könet…och därför ska vi kvinnor efterlikna dom i allt så mycket som möjligt. Ju mer vi kan kopiera mannens beteende…desto bättre kvinnor/feminister är vi. Och de kvinnor som inte instämmer i denna kör av idoldyrkan till män är i princip självhatande kvinnor (för att använda ett sionistiskt stuk i argument).

Problemet är att de inte hör sin egen retorik. Det är skrämmande ibland.

Om vi särar på vad som är ”typiskt kvinnligt” och ”typiskt manligt” så kan vi mer precist se hur deras argument ser ut.

Sedan tidernas begynnelse har väl det typiskt kvinnliga ( och nu generaliserar jag mycket) varit de mer ”mjuka” frågorna så som omvårdnad av barn, hem och omgivning överhuvudtaget. Kvinnor intresserar sig för, ser lättare och har högre känslighet till andra människors behov.

Kvinnor är allmänt mindre egoistiska och tänker mindre på sina personliga behov än män gör – vilket inte alls är förbehållslöst positivt lika lite som det är helt negativt. Risken för självutplåning kan hos vissa kvinnor vara väldigt stor.

Det typiskt manliga har alltid handlat om styrka, mod och att beskydda. Det har varit han som tog hem mat och byggde huset osv…

Idag värderas inte det ”typiskt kvinnliga” som likvärdigt det ”typiskt manliga”. Speciellt inte hos sk. feminister. Där ses det typiskt kvinnliga som något ”icke önskvärt” och vämjeligt… något som tillhör bottenskrapet av samhället, de förtryckta och obildade.

De verkar anse att ingen intelligent människa skulle välja det typiskt kvinnliga yrket : att stanna hemma med barn o hem, så länge som det typiskt manliga alternativet finns att tillgå. Och för detta tar de hård strid och håller långa brandtal, som är särskilt riktade till kvinnor.

Det primära för dessa är det ”typiskt manliga” tänkandet...att inte utföra jobb utan betalning i kronor och ören. För DEN uppskattningen är tydligen den enda som räknas. De kvinnor som i denna moderna era väljer att stanna hemma är utan tvekan tvingade till det – och naturligtvis därmed förtryckta.

Min livserfarenhet har visat mig att detta är ett falskspel. Ett spel som står många kvinnor dyrt idag. Och om det ska jag förtälja senare…
————————————————————————————————-

3 kommentarer