Arkiv för kategorin död

Varför jag finns och vad gör jag i denna värld?

Why-icon1

Saranda frågar:

”Assalamu alaykom mammaMarie…har läst bloggen länge, då jag praktiserar islam, inte ännu muslim, men påväg, nyfiken, osv….har länge undrat varför jag finns o vad jag gör i denna världen? Men står tomt o hoppas kanske du kan ge mig svar om vad islam säger kring det. Tack för en super blogg”

Ja, vad är egentligen meningen med livet?

Detta är en fråga som de flesta människor någon gång i sitt liv ställer sig. Det som har det yttersta svaret är förstås Skaparen Själv: Gud, men jag ska försöka mig på att ge ett svar.

KÄRLEK(!) är meningen med livet! Denna evigt utnötta slogan känns tillgjord, och ibland fånig, och om det vore jag – så skulle jag sluta läsa här….för jag tycker inte om fåniga och lättsinniga svar. Men faktum är att sanningen ligger faktiskt där, även om 70-talets uttryck av ”peace & love” ligger långt ifrån det svar jag kommer att ge:

Kort sagt kan man säga att livet är en ”strävan”. Man kan egentligen säga att själva ordet ”liv” betyder ”strävan”, för om det finns liv(energi) i något, så vet man att det är något som strävar. Finns det liv i ett litet frö så är det fullpackat av energi, och då vet man att fröet kämpar i sin strävan att växa och anpassa sig till dess omgivning så gott det kan. Det är likadant med allt där det finns liv. Vår sol t.ex, den strävar fram i sin egen bana, och under tiden strävar all dess sammansättning i att göra det den är förutsedd att göra. Den består i huvudsak utav väte, som genom sammanpressning exploderar och omvandlas till helium. Processen gör att solen hela tiden ‘brinner’, och kommer oss på jorden till gagn.

Men om vi ska se helt krasst på saken, så är alltings strävan – att dö! Om man ser på fröet, så har det nått toppen av sin strävan när den blommar som mest, men slutet av sin strävan är när den har vissnat och torkat bort. Solen har ännu många miljoner år kvar tills den är klar med sitt ‘öde’ och slutmål. Tids nog kommer större delen av dess massa att bestå utav helium och då lyser den inte längre som den gör idag. Eftersom heliumets kärna är tyngre än vätes kärna, så blir solen tyngre för varje fusion från väte till helium. Tyngden kommer slutligen göra att den exploderar och dör.

Men alla dessa liv kan endast följa sina naturlagar i sin strävan. Det enda ‘liv’ som inte enbart har som möjlighet att följa dessa naturlagar, är människan. Hon följer även den ‘egna viljan’, dvs sitt Ego.

Man kan använda skapelsen i sig, för att fundera över om det finns en högre existens eller inte. Vad är det egentligen för mening med att alla dessa olika typer av ‘liv’ har skapats, och att allt följer naturlagar (dvs Skaparens lagar), utom människan. Om vi antar att ingen Gud alls finns, att allt endast är den s.k. ‘Slumpen’ som gjort att allt finns, då är det naturliga att ALLT i himlen och på jorden följer naturlagarna – enbart. Hur kommer det sig att människan, och endast människan, har denna möjlighet att välja, eller delvis välja bort, den ‘fria viljan’? Har förmågan att planera framåt, att själv skapa saker, att lära sig om vetenskaper, att tänka abstrakt, och är så oerhört mer anpassningsbar än alla andra liv i skapelsen? Det måste väl ändå finnas någon mening, en plan, med det hela?

Inte ens människan själv anser att den ‘fria viljan’, bara för att vi har tillgång till den, är något som vi får följa hur som helst. Därför har vi själva skapat lagar och regler att följa, förutom de s.k. naturlagarna. De som följer sin vilja, sitt Ego, så att man trampar över de lagar vi skapat, så medför det någon typ utav reprimand eller bestraffning. Det är inte heller många som anser detta vara ologiskt, eftersom det annars skulle skapa kaos och otrygghet i samhället om vi verkligen släpptes helt ”fria”, så att säga. Trots att vi alla föds med naturlagen ‘moral’, där vi ‘känner’ vad som är rätt och fel, så är risken mycket stor att människan enbart börjar se till sina egna behov och lustar, hellre än att inkludera andras dito. Chansen att statistiken för ”död pga mord” skulle skjuta i höjden avsevärt, och det skulle inte gå att bedriva handel då folk inte skulle ‘vilja’ betala, om de kan få det gratis genom att helt sonika(och lagligt) tjuva det dom känner att de vill ha.

”Varför måste man köra på höger sida av vägen, när jag mer känner för att köra på vänster sida” är ett exempel på sånt som föranleder kaos, om man följer sitt Ego, och om inga lagar finns, som ger någon strafföljd. Alla vet vad ett sånt beslut skulle leda till, så jag behöver inte brodera ut den saken mer.

En god samhällsmedborgare, både i statens och medmänniskors ögon, är en person som man kan lita på. En som kan kontrollera sitt Ego, samt följer lagar och regler. Vi vill ogärna anställa en person som vi vet är med i brottsregistret. Vi känner obehag när vi umgås med en person som inte kan kontrollera sina ord och handlingar, särskilt om personen framstår som labil. Vilket sker om man följer varje impuls man känner bubbla upp i huvudet, eller i kroppen. En del har fler såna impulser än andra, men de flesta följer inte instinktivt dessa, för man vet att det går inte för sig. Man måste ha ‘kontroll’, annars passar man inte in; och detta är nog mer oskrivna regler, än skrivna, men de flesta följer dom ändå.

En del har en idé om att lagar och regler(skrivna och oskrivna) begränsar, men det är precis tvärtom. Det är dessa ‘begränsningar’ som gör människan mer fri i samhället(då de skapar trygghet), och gör att man får vara med mer, då man har lättare att bli inkluderad. Människan är en social varelse och otrivs i att inte få ‘vara med’ eller att inte vara inkluderad. Paradiset på jorden för en människa kan sammanfattas i att denne lever sitt liv i god hälsa, god social samvaro och har gott renommé i samhället. Vilket hon får om hon underkastar sig lagar och regler(skrivna och oskrivna) samt följer den kunskap människan besitter gällande mat, dryck och goda levnadsvanor. Paradiset på jorden är alltså inte att äga mycket saker. Vi är människor; vi är begränsade och kan ändå bara sova i en säng och sitta på en stol åt gången, klä ett par skor åt gången, äta en begränsad mängd mat osv. Har vi för mycket av något, eller äter för mycket av något, då försvinner njutningen utav det och ångest kommer att ersätta välbehaget.

Vi kan återgå till ‘den fria viljan’ igen, och funderingen på varför endast vi människor har den, inkluderat alla andra förmågor jag nämnt tidigare. Det är lätt att ta detta för givet, och då tänker man inte mer på saken. Men för de som tänker efter, lite extra, på tillvaron kommer att tycka att det är mer än något som är givet, snarare märkvärdigt.

Finns det lagar, så har någon skapat dom. Det vet vem som helst. Alla känner till naturlagarna, vetenskapsmän kan räkna ut skeenden miljontals ljusår bort, enbart genom att använda sig utav fysikens naturlagar, mycket litar vi på dessa lagar! Dessa lagar bryts inte, sviks inte och man kan alltid lita på dom. Men om vi människor begåvats med Egot, den fria viljan, så borde ‘naturen’ (som folk i allmänhet skulle säga) även sett till att lagar skrivs för denna egenskap. Detta för att strävan till ”målet” ska gå så smidigt som möjligt för just den sortens liv och skapelse (människan). Dessa lagar borde i så fall vara lika stabil som naturlagarna i övrigt.

Självklart har Naturen (eller Gud, som en religiös skulle uttrycka det) även ordnat lagar för människan, utöver naturlagarna. Men pga det Ego vi besitter, så är vi människor ibland så högfärdiga att vi anser oss själva kunna skapa bättre lagar än Naturens(Guds) lagar. Dessa lagar ändras förstås konstant, varje år måste hundratals(om inte tusentals) lagar skrivas om världen över, för att man inser att de inte passar in på något sätt. Varje samhällsmedborgare förväntas känna till alla dessa ändringar, för om man gör något som förra året var tillåtet, men i år är förbjudet, då kan risken finnas att man hamnar i något brottsregister, utan att ens intentioner var att göra fel, eller att följa ens Ego. Följden blir att människor känner sig otrygg. Alla är okej med att regler finns, men då de ändras konstant så ‘går’ man med större osäkerhet än om de vore konstanta. Om man känner vart rummets väggar finns, då kan man röra sig mer fritt i rummet, så är det. Men om man vet att väggarna i ett rum ibland är 2 meter bort från mitten, ibland 1 meter bort och andra gånger 5 meter bort – då står man gärna stilla mitt i rummet…

Jag har nämnt ”Paradiset på jorden”, som är målet för de allra flesta människors strävan. För de som inte tror på att energi=liv slutar allt där, dvs i ”paradiset på jorden”. Vi som tror på att när Naturen skapade, så skapades lagar för alla i skapelsen, för dess bästa överlevnad. En människa är uppbyggd på exakt alla beståndsdelar som återfinns i hela universum, och därför har även vi att följa många av naturlagarna. Men vi har även något extra, dvs egna viljan, som till viss del behöver ”tyglas” eller kontrolleras på ett eller annat sätt. Om detta är vi människor enade.

Vi som tror att Naturen är lika med Gud, och att slutet på detta livs strävan inte inkluderar vår förintelse, utan innebär en fortsättning av vår inneboende energi (själen), vår strävan måste vara högre än ‘paradiset på jorden’, även om vi även kan få det också. Vi vet att allt dör, utom energi – den fortsätter och fortsätter att leva vidare. Varje person genererar energi, och efter döden är det själen som fortsätter vår energi.

Vi strävar dagligen efter att stiga upp och gå till jobbet, vi strävar efter att få ekonomin att gå ihop, vi strävar att få en tid per år till semester, vi strävar efter god hälsa, vi strävar för att våra barn ska må bra och få det bättre än oss….men för en som tror på Gud ska målet även vara en strävan att komma närmare Gud. Via bön & åkallan, kontemplering över livet, att kunna motivera och stå för sina egna beslut i livet, att följa lagar om god hälsa och gott samhällsliv osv. I vår strävan i att ‘komma närmare Gud’, så kommer vi även att ‘finna oss själva’, som det så fint heter. När vi ber till Gud, så åtnjuter vi själva de flesta av fördelarna. Det är inte Gud som behöver att vi ber till honom, det är vi som behöver bönen, det är vi som behöver stanna upp, och tänka på något som är högre och större än oss själva.

Alla människor söker sig till dessa saker och letar ibland hela världen runt för att finna svaret på hur de kan uppnå ”inre frid”, som är det högsta tillstånd man kan uppnå, oavsett om man är religiös eller inte. Men många människor söker efter detta på annat sätt än via någon religion, högmodet slår visheten med hästlängder många gånger och en hög strävan idag är att man vill absolut inte erkänna att där finns någon Gud. Men allt som ett religiöst leverne innebär söker man gärna efter: Meditation och yoga (=bön och åkallan) har väl aldrig varit mer populärt än idag? Kurser i att ‘förverkliga sig själv” (kontemplering över livet, att kunna motivera och stå för sina egna beslut i livet), och vår strävan efter god hälsa är en av de mest lukrativa marknaderna idag.

Men om man kokar ned allt till en enda punkt så är det alla egentligen strävar efter – kärlek. Allt handlar till syvende och sist om kärlek; man vill älska och känna sig älskad. Gud älskar det han har skapat, och våra själar vill ha bekräftelse på denna kärlek ifrån Gud, det är där allas vårt inneboende ‘sökande’ kommer ifrån. Det är därför vi strävar i att finna reda på hur Gud vill att vi ska leva, och försöker leva efter detta till var och ens bästa förmåga. Eftersom Gud är den Barmhärtige Förbarmaren, så har Han stort överseende med oss. Men det är själva strävan som är beviset på vår underkastelse under Guds lagar. Till skillnad ifrån de lagar som vi människor skapat och som vi måste underkasta oss, där själva strävan att vara laglydig inte räknas, så ger Gud denna strävan ett värde, det är kärlek. Och det är kärleken som räknas.

Allt detta går att finna för en som är religiös, en som har en tro på Gud, och i Islam har jag funnit att alla frågor en människa har, när man söker efter ”inre frid” och själens tillfredsställelse, det finns det svar på i de lagar och regler som Skaparen/Gud/Naturen gav oss vid skapandet.

Meningen med våra liv är att hela tiden sträva i att förbättra oss själva, och att älska Guds skapelse och vara en tillgång i den. Att vara en tillgång i Guds skapelse innebär att man är en tillgång till sig själv, till människor omkring en, och till samhället i stort. Att ge sig själv åt Gud och Hans skapelse är kärlek, något som kommer en själv och andra människor till gagn i slutänden. I Islam kallas denna strävan till kärleken, för ‘jihad’, ett ord som tyvärr – milt sagt – fått en helt annan innebörd dessa dagar. Jag hoppas att vi muslimer, med tiden, lyckas återupprätta ordets korrekta värde.

Jag vet inte om detta var svar på frågan ifrån frågeställaren, men jag hoppas att jag kunnat bidra till svaret på något sätt i alla fall.

Kroppen renas med vatten,
jaget renas med tårar,
intellektet renas med kunskap
och själen renas med kärlek

Imam Ali (a.s.)

23 kommentarer

Är du rädd för döden?

to him

Alexandra frågar:

”Hej mammaMarie, min fråga kanske är personlig så du avgör om du vill svara eller inte. Det är en fråga många inte vill tala om. Är du rädd för döden? Varför är frågan så känslig för många? Vad tänker du?”

Hej Alexandra,

En mycket bra fråga. Det finns inget i livet som man med hundraprocentig tillförlitlighet kan vara säker på. Inget. Förutom döden. Ändå har folk svårt att prata om döden, vilket är rätt så paradoxalt eftersom vi människor alltid söker efter säkerhet, och längtar efter försäkringar om att det ena eller det andra kommer att ske. Men i grunden så finns inga såna garantier på något annat i livet, än just döden.

Genom historien så har alla samhällen alltid levat nära döden, och ofta har folk levt sina liv runt sin död – så att säga. Man har vetat vart man ska begravas, man pratar med folk om sin död, sin begravning och hur man vill att folk ska komma ihåg en. Äldre har alltid varit noga med att ofta ge yngre generationer tips om hur de ska leva och hur de ska välja när de tar beslut, allt för att försäkra sig om att efterlevande ska fortsätta i sin egen anda när man dör. Man vill fortsätta vara en del av de levande människorna även efter döden.

En del ledande personer i samhället har under deras livstid sett till att andra har byggt deras grav under tiden de själva lever. Till exempel Faraonerna som lät bygga sina pyramider som tog tusentals människor åratal att bygga. Och Mingdynastins härskare som lät bygga de 13 gravvalven utanför Beijing under sin livstid, den första tog 18 år att bygga. Eller så har befolkningen varit upptagna med att bygga gravvårdar åt folk som har dött, som t.ex Taj Mahal mfl. Många i samhället har, historiskt sett, varit upptagna med att bygga för döden, alltså har döden varit helt integrerad med vardagslivet på ett helt annat sätt än idag.

Idag är döden närmast utraderad ifrån vårt samhälle. Man har ‘byggt bort’ döden helt enkelt, och man anser att döden inte tillhör livet över huvud taget. Vi lejer inte bara bort allt arrangemang kring döden, man vill heller inte gärna ta med barn till begravningar och man vill helst inte prata om döden. Som alla säkert känner till, så är de flesta rädda för sådant som de inte känner till. ‘Det okända’ är alltid främmande, och skrämmer därför. Det finns dock de som kittlas utav allt som är okänt och ‘skrämmande’, och därför uppstår också många okulta rörelser, vilket vi kan se mycket utav i vårt samhälle idag.

Då det som är främmande plötsligt ‘drabbar’ någon man känner, så vet man idag inte hur man ska reagera och agera på det. Det resulterar allt för ofta att folk slutar umgås med den som har förlorat en kär familjemedlem, eller så kanske någon blir sjuk i en dödlig sjukdom och folk tycker det är obehagligt då det handlar om den onda bråda döden. Man är rädd att behöva höra talas om den, och då undviker man mer och mer de personer som har drabbats, ända tills de drabbade är lämnade ensamma i sin sorg.

Detta förhållningssätt är så synd, för när man kan hantera döden, då återgår man till sin sanna natur, och då kan man också hantera livet bättre. Men tyvärr inser folk inte det i denna ytliga och hektiska värld som vi lever i idag. När man tänker efter så borde att ”lära sig att hantera döden” vara ett skolämne.

Döden är alltså en verklighet som alla människor tror på. Men det är också en verklighet som de flesta av oss tycker om att hålla sig borta från.

I islam är döden inte slutet på vår existens; utan en passage, som tar oss från denna värld till livet efter detta vilket också är själva syftet med vår skapelse, och resultatet av vårt arbete här i livet. Frågan om vi är rädda för döden eller inte, beror helt på hur mycket vi har förberett oss inför vidräkningen på Domedagen. De som inte tror på ett liv efter detta, de räds döden då det innebär den totala förintelsen av dem själva. De som tror på ett liv efter detta, de räds döden för att de är rädda att deras gärningar inte varit tillräckliga för en evighet i komfort efter döden. I vilket fall som helst (tro eller inte tro) så bör vi alla hålla oss för goda för att gå omkring högfärdiga i livet, det bästa är att hålla sig ödmjuk inför allt i livet. För till syvende och sist så är vi inte större i livet, på denna jorden, än det eftermäle vi lämnar efter oss sedan vi dött.

Du frågar mig om jag själv är rädd för döden: Det där är så olika, beroende på vart jag befinner mig i livet för tillfället. Vissa gånger längtar jag efter döden, inte för att jag vill slippa ifrån livet särskilt mycket, utan mer för att jag känner till en del om livet efter döden och delar av det längtar jag efter. Men rätt så fort så kommer jag på andra tankar, och vill gärna leva kvar länge än. För jag själv känner att jag inte gjort tillräckligt här på jorden, och där kommer rädslan in:”Har jag förberett mig tillräckligt för min första natt i graven, för tiden efter, för Domedagen…?” Det är här: det jag gör just nu, de beslut jag tar, de ageranden jag gör idag, som gäller i evigheten. Kan jag försvara mig där? Man gör synder varje dag, och har jag ‘jämkat upp’ för de synderna så att vågskålen är till min fördel på Domedagen? Det är alltså inte själva döden jag är rädd för, utan snarare det tillstånd jag befinner mig i här i livet vid dödsögonblicket.

Ja, Alexandra, det är så mina tankar går gällande döden. Jag vet ju att Gud är Barmhärtig och Förlåtande, och jag kan bara hoppas att Han kommer att ha överseende med mina brister. Men för oss troende, till skillnad ifrån icke-troende, så har vi ett hopp som genomsyrar våra liv när det gäller döden. Det ser jag också är till stor hjälp, både i livets skeenden så väl som vid sorgearbetet efter en död familjemedlem. Även om jag ändå ser att faktiskt alla människor återgår till sin primära natur, dvs så som Gud skapade oss, vid dödsfall, och när folk tänker på sina döda så tänker de ändå att de har ett slags liv efter döden….det betyder att alla, egentligen, innerst inne tror på ett liv efter detta, och besitter en stark tro på Gud. Men folk är envisa ibland.

Ett råd att ha med sig i livet, som ger hög behållning både i detta livet och i nästa: Det är att upprätthålla en god karaktär [dvs att likt Profeten(s) ha ett ‘soligt’ förhållningssätt, vänlig, artig och vid gott mod]!

Detta, tillsynes banala, råd har en oerhörd tyngd hos Gud, och kan vara en avgörande sak den dagen Domen ska falla. Jag redogör några punkter här nedan, som visar hur viktigt detta karaktärsdrag är:

God karaktär är halva religionen (1).

En god karaktär är en välsignelse från Gud (2).

På Domens dag, kommer det inte finnas någon annan god gärning som är tyngre än god karaktär (3)

En man med god karaktär räknas som en man som alltid ber och fastar. Hans thawab (belöning) är lika stor som en som kämpar i Guds väg (Jihad) (4).

En bra karaktär löser synder så som vatten löser salt. Majoritet av de människor som kommer till Paradiset är de som har avstått från synder(Muttaqi) och de som har bra karaktär (5).

Gud har sagt att han skulle skämmas över att låta helvetets eld vidröra köttet av en person som besitter en god karaktär (6).

Imam Ja’far as-Sadiq (a) har sagt: Om du inte kan hålla goda ekonomiska relationer med människor, så visa åtminstone god karaktär genom att uppträda fint (8).

Imam Ali (a) har sagt: Uppträd fint med alla så att de visar tillgivenhet mot dig när du träffar dem. Och om du dör, känner de sig ledsna och säger ”Inna Lillah”. Uppträda aldrig på ett sådant sätt att de istället måste uttala;AlhamduLillah” när du dör (9).

Någon frågade Imam Ja’far as-Sadiq (a): Vad är definitionen av god karaktär och gott uppförande? Han svarade: Artighet, att tala behagligt och att möta människor på ett tillmötesgående sätt (10).

Den Heliga Profeten (S) har sagt: När du möter troende, hälsa på dem med ett leende. Det är ett tecken på god karaktär. Att prata artigt med din fiende är hövlighet. På detta sätt dras han till Imaan (Islam). Även om han inte blir en troende kommer åtminstone de troende att besparas ifrån dennes(icke troende) (ev) rackartyg (11).

I Imam Khomeinis testamente gav han många råd till sin son. Bland annat allt ovan nämnt, men också detta: Son! Akta dig, behandla inte dina barn illa. Ett dåligt beteende leder dig till helvetet. Ett dåligt uppförande förstör Imaan (tro) på samma sätt som vinäger förstör honung. När Saad bin Maaz[en stor man som levde med Profeten] dog, tog sjuttio tusen änglar del i hans begravningsprocession. Ändå var han tvungen att lida Fishar alQabr” eftersom han inte betedde sig fint med sina barn (12).

Slutligen:

Vi lever i en era av jämförelser. Vi jämför oss med andra: andra har gjort något, då ska jag också göra det – inte för att jag vill, eller har behov utav det, utan enbart för att andra har gjort det. Eller så begår någon annan en synd, och så tänker man att ‘om den där personen begår en synd, då är det okej att jag begår den här – lite mindre- synden’, och tänker att Gud ska bedöma min vågskål tillsammans med någon annan…att helvetet har begränsat utrymme och Gud ska välja bort en av oss på det sättet. Nej nåt sånt finns inte. Inte heller vill någon gärna gå i första ledet när det gäller att utföra gärningar som kan anses religiösa. Man vill gärna att någon annan går före, så att man kan gömma sig bakom den personen ifall andra attackerar en. (vad ska vi tidiga konvertiter säga om det? Vi har gått som ufon på gator och torg i väntan på att fler muslimer ska fylla gaturummet så att vi slipper vara så mycket i blickfånget).

Sluta med dessa jämförelser, det är sånt som hindrar en ifrån att anta en ‘god karaktär’. Den enda man ska jämföra sig med är sig själv, och man ska fråga sig – VARJE DAG – om man idag är ett steg närmre den person man har som mål att vara, än man var igår? Då är man på god väg att lyckas, inte bara i detta liv, utan även i nästa.

Källor:

(1).Wasaelus Shia, s. 331
(2). Wasaelus Shia
(3). Usul alKafi 2, s. 99
(4). Usul alKafi 2, s. 101
(5). Usul alKafi 2, sid 10
(6). Wasael Shia -2, sid 221
(8). Usul alKafi 2, sid 102
(9). WasaelusShia2. p 277
(10). Usul al-Kafi2, s. 103
(11). Mustadrakul Wasael 2, sid 51
(12). Mustadrakul Wasael 2, sid 334

Islamic Quotes About Death (11)

3 kommentarer

Sheikh al-Nimrs dödsdom från familjen Saud: halshuggning

 Längst ned en vädjan om att deltaga på 3 olika sätt emot denna dom:

Sheikh-Nimr

Ayatollah Nimr Baqir al-Nimr, den äldste ledaren bland den shiamuslimska minoriteten i Saudiarabien har blivit dömd till döden:

Är det inte anmärkningsvärt att han, som anordnat fredliga demonstrationer om grundläggande friheter för alla minoriteter i Saudiarabien, dömdes till döden i en ”Specialiserad brottmålsdomstol” som kallar sig för den ”Saudiska terrorismtribunalen”? Och varför skulle en domstol som inrättats för att ta itu med terrorism hantera fredliga dissidenter? Det Sheikh Al-Nimr har gjort kallas i övriga världen för ‘demokratiska demonstrationer’, och i vissa delar av världen skulle detta automatiskt ha attraherat många uttalanden ifrån frihetsaktivister, och även en hel del pengar och stöd ifrån t.ex USA, liksom massor av uppmärksamhet ifrån all media över hela den västra delen utav vårt klot. Några aktuella exempel är Ukraina och Syrien, där exakt samma saker har skett. Ayatollah Nimr Baqir al-Nimr talade alltså inte enbart för den shiamuslimska gruppen i landet, utan även för den kristna minoriteten, som inte dom heller har någonting att säga till om.

Men det som händer i Saudiarabien mörkläggs ifrån ALLA håll. Sheikh al-Nimr har alltså dömts till döden enbart för dessa demonstrationer – genom halshuggning, alternativt korsfästning, dessutom! Det vill säga samma tillvägagångssätt som de blodtörstiga ISIS använder i sin framfart på andra sidan gränsen i Irak. ISIS, vars ideologi ligger mycket nära den ideologi som den styrande familjen Saud har. Faktum är att den enda skillnaden mellan dessas ideologier är att ISIS, inte bara vill döda alla oliktänkande (så som Saudfamiljen vill och gör) utan vill även störta det saudiska kungahuset. I övrigt är de identiska.

Hela världen klagar på frågan om dödsstraff, men när en Shiapräst’ i Saudiarabien har dömts till döden, finns där inte mycket av protester ifrån internationella organ. Vad kan detta bero på? Förmodligen är det västländernas dubbelmoral och mycket svarta agenda, då de har mycket täta och nära kontakter och affärer med den saudiska regimen – konstant. Detta gäller Sverige lika mycket som resten av omvärlden.

Journalisten och nyhetsankaret Waqar Rizvi, från Press Tv, skriver följande beträffande avrättningsdomen mot Shaikh al-Nimr i Saudi-ockuperade Arabien, som visar att protesterna emot domen inte bara är ett shiamuslimskt intresse i landet:

Den saudiske aktivisten och rättighetsförespråkaren Fouad Ibrahim säger: Om det finns kloka människor i den saudiska regimen, skulle avgörandet vändas omedelbart … Det finns ett antal dårar bland alSaud som snabbar på det enväldiga styrets undergång. Den minskade populariteten i regionen är en indikator på den förestående kollapsen.

Ali Dubaisy, en saudisk människorättsaktivist från Eastern Province: Vi har en ny generation i Saudiarabien. Ungdomarna använder sin hjärna, de följer inte bara vad regeringen vill att de ska tycka och tänka. Regeringen försöker alltid att dela upp sunni och shia, men våra ungdomar börjar avvisa detta. Regeringen använder en sekteristisk berättelse för att hålla folket uppdelat. jag har många sunni vänner via sociala medier.

Yahya Assiri, chef för den sunniägda ALQST människorättsgrupp:. Från vad jag har sett på sociala medier är en hel del sunniter upprörda över dödsdomen och accepterar den inte. Människor är klokare än de tidigare varit, de ser bortom regeringens framställningar och det finns en stor kampanj på Twitter, där många sunniter deltar, där de protesterar emot beslutet om Sheikh Nimrs dödsdom. Jag är själv Sunni och jag har fått massor av samtal från andra sunniter som frågar mig: ska vi delta i protesterna med Shia eller inte? Det finns massor av sunniter som vill delta i protesterna.

Saudiaktivisten Hamza alHassan säger: Det kommer att bli en lång kamp mot tyrannhuset Saud. Vägen till frihet och värdighet kommer med ett pris, och de fria accepterar inte att något förnedrande knäböjande till sina bödlar och tänker inte göra fred med dem.

Libanesiska författaren As’ad AbuKhalil: Tystnaden i arabisk media om den orättvisa domen mot Sheikh alNimr avslöjar trångsyntheten hos den falska arabiska liberalismen.”

Aktivisten Chaza alJabr: De som är nöjda med domen förutom slavarna agerar som om att be för att döda alla Sunni reformister som står upp emot förtryck, tyranni och dominans.

Toby Matthiesen, en Gulfexpert vid universitetet i Cambridge: Den sista shiitiska politiska fången avrättades 1988. Myndigheter föredrar att hålla dessa människor i fängelse och använda dem som påtryckningsmedel för att t.ex hålla fångarnas familjer tysta. Om Sheikh Nimr var att utföras det kan mycket väl leka en ny uppror, men det är just därför jag tror att saudiska myndigheter inte kommer att genomföra dödsdomen det är allvarligt att Mohammed alNimr har gripits han är en viktig person han har varit en viktig samtalspartner mellan shiiter och regeringen. Han har haft möten med ledande kungligheter under två decennier, arresteringen utav honom är ett mycket oroande tecken. Myndigheterna har sett Nimr-familjens uttalanden som en förolämpning.

VIKTIGT: Den 26 oktober kl 12.00 – 14.00 hålls på Norrmalmstorg i Stockholm en demonstration emot dödsdomen och jag hoppas att så många som möjligt närvarar.

Ni kan gå in till facebooksidan Befria Sheikh Al-Nimr och tacka ‘ja’ till att ni kommer, om ni kan göra det. De som inte har möjlighet att närvara hoppas jag istället (åtminstone) sprider ordet vidare antingen via era egna facebooksida eller om ni har en blogg. Ni får gärna kopiera mitt inlägg om ni vill.

Ännu ett alternativ, för de som inte befinner sig i Stockholm den 26 oktober, är att skriva på den namninsamling som upprättats, för att visa ditt stöd. Gå in på www.change.org så kommer du direkt till insamlingen. Du kan även skriva till vår utrikesminister Margot Wallström, eller saudiarabiska myndigheter (se exempel på sidan) och be dom ta upp denna fråga.

Tusentals protesterar emot dödsdomen

Demonstration i Saudiarabien

 

”Under alla mina 55 år har vi levat i det här landet under förtryck och förföljelser… ‘Alla shia skall dödas’ har regeringen sagt. Jag är inte rädd för döden. Min död kan leda till andras frihet”

/Sheikh Nimr

al-nimr-supporters-protest-against-crucifixion-at-saudi-embassy_2159913

 Se även video i nedan länk. Den är nästan dagsfärsk ifrån demonstrationer i London igår.

//

1 kommentar

Om 9/11 förtjänar en tyst minut….

palestin

Lämna en kommentar

Obama fick ett brev med morgonposten…..

wpid-ob

Ett dussin fd amerikanska militärer och underrättelsetjänstemän har informerat USA: s president Barack Obama att de plockat upp information som bevisar att syriska regeringen inte var ansvarig för den kemiska attacken i närheten av Damaskus den 21 augusti.

”Vi måste tyvärr meddela att några av våra tidigare medarbetare kategoriskt meddelar till oss, i motsats till din förvaltnings påståenden, att den mest pålitliga underrättelsen visar att Bashar al-Assad inte var ansvarig för den kemiska incidenten som dödade och skadade syriska civila den 21 augusti, och att även den brittiska underrättelsetjänsten känner till detta,” skrev de till Obama.

De som författat brevet kommer från ‘Veteran Intelligence Professionals for Sanity’ (VIPS) och sa i brevet att de valde att anta att Obama inte har fullständig information och att hans rådgivare beslutat att erhålla honom möjligheten till vad som är allmänt känd som ”rimlig förnekelse”.

”Våra källor bekräftar att en kemisk olycka av något slag vållade dödsfall och skador den 21 augusti i en förort till Damaskus. De insisterar dock i att händelsen inte var ett resultat av en attack från den syriska armén, med användande kemiskt vapen utav militär-kvalitet ur sin egna arsenal. Det är det mest framträdande i all fakta, enligt de CIA-tjänstemän som arbetar på Syrien-ärendet”, står det i brevet.

De tillade att enligt deras hemliga källor: ”CIA-chefen John Brennan begår ett före-Irak-kriget typ av bedrägeri på kongressens medlemmar, på media, allmänheten – och kanske till och med du (Obama)”.

”Det finns en växande mängd bevis från många källor i Mellanöstern – mestadels anslutna till den syriska oppositionen och dess anhängare – som ger en stark indikation att den kemiska incidenten den 21 augusti var en i förväg planerad provokation från den syriska oppositionen och dess supportrar ifrån Saudiarabien och Turkiet. Syftet uppges ha varit att skapa den typ av händelse som skulle föra USA in i kriget.

Enligt vissa rapporter var kapslar innehållande kemiskt medel tagits till en förort till Damaskus, där de sedan öppnats. Personer i dess omedelbar närhet dog, andra skadades.

Vi känner inte till några tillförlitliga bevis för att en syrisk militärraket, som kan bära ett kemiskt medel, avfyrades in i området. I själva verket är vi säkra på att där finns inga tillförlitliga fysiska bevis som stödjer påståendet att detta var en följd av ett anfall utav en syrisk militärenhet med expertis inom kemiska vapen.

Dessutom har vi fått reda på att under 13-14 Augusti, 2013, startade den väst-sponsrade oppositionen i Turkiet ett förberedelsearbete för en stor militär offensiv. Inledande möten mellan höga oppositionella militära befälhavare och qatariska, turkiska och amerikanska underrättelsetjänsten ägde rum på den omvandlade turkiska militära garnisonen i Antakya, som nu används som ledningscentral och högkvarter för den Fria syriska armén (FSA) och deras utländska sponsorer. ”

Brevet fortsätter:

”Höga befälhavare inom oppositionen, som kom från Istanbul för-informerade de regionala befälhavarna om en nära förestående upptrappning av striderna på grund av ‘a war-changing development’, vilket i sin tur skulle leda till en USA-ledd bombning av Syrien.”

Efter operationella samordningsmöten i Antakya, deltog höga turkiska, qatariska och amerikanska underrättelsetjänsten samt högsta befälhavaren i den syriska oppositionen, fick syrierna höra att bombningarna skulle börja falla inom några dagar. Oppositionsledare beordrades att förbereda sina styrkor snabbt för att kunna utnyttja USA: s bombningar, marschera in i Damaskus, och störta Bashar al-Assad ifrån regeringen.

Den qatariska och turkiska underrättelsetjänsten försäkrade syriska regionala befälhavare att de skulle förses med massvis av vapen för den kommande offensiven. Och de gjorde de också. En distributionsverksamhet av vapen, utan motstycke i omfattning, började i alla oppositionella läger den 21-23 augusti. Vapnen delades ut från förrådshus som kontrolleras av Qatar och Turkiets underrättelsetjänster – under stram kontroll av amerikanska underrättelsetjänstemän.”

De fasansfulla bilderna av döda barn, som används av Obamas administration för att rättfärdiga en attack mot Syrien, med påståendet att Assad-regimen utförde de kemiska attacker som dödade barnen, emedan de är känslomässigt hjärtskärande, så berättar den inte historien om dessa barn och inte heller det viktigaste som Obama-administrationen försöker mörklägga.

De barn som ses på bilderna kidnappades en vecka tidigare, innan de så brutalt slaktades ……. utav Obama uppbackade syriska rebeller.

11 augusti 2013 rapporteras om rebellernas attack emot byn Latakia och Sheikh Mohammed Reda Hatem, en religiös Alawite-ledare i Latakia sade: ”Hittills har 150 Alawiter från byarna kidnappats. Det finns kvinnor och barn bland dem. Vi har förlorat all kontakt med dem.”

Några av dessa barn hittades mindre än två veckor senare, i Ghouta, foton nedan:

LatakiaChildren

Den breda spridningen av satellitkanalernas bilder av offren möjliggjorde för Alawite-familjerna nära byn Latakia att identifiera sina barn, som hade rövats bort två veckor innan av ‘rebeller'(läs: den av USA/EU/SAUDI allierade oppositionen) . Denna identifiering lät dock vänta på sig eftersom det bara finns få överlevande ifrån massakern, som utförts utav de s.k. ‘oppositionella’. I regeringstrogna byar har mer än tusen kroppar av civila upptäckts i massgravar.

l2

Barnen motsvarar inte den delen av befolkningen där de hittades: de är alla nästan i samma ålder och har ljust hår. De är inte heller tillsammans med sina sörjande familjer.

De är i själva verket barn som bortförts av jihadister (dvs oppositionen) två veckor innan i Alawite-byar runt Latakia, 200km bort från Ghouta.

Barack Obamas oriktiga skildring avslöjar sig självt, allt som sanningen om de mördade barnen kommer fram. De Obama-stödda syriska rebellerna slaktar dessa barn, och ger sedan sken av att det var Assad som gjorde det, och ur denna lögn kan Obama hävda sin motivering för att attackera Assad-regimen. För de vill ha bort en regim som inte lyder, för att kunna sätta dit en som är villig att göra det.

.

Även tidningarna Bild am Sonntag/The Guardian rapporterar även dem att Assad inte låg bakom attacken med kemiska vapen emot sin egna befolkning.

Nedan: En av oppositionen ‘importerad’ jihadist erkänner innehav utav kemiska gaser, att ha använt dom och rättfärdigar urskiljningslöst dödande. Det är dessa som USA och delar av Europa anser är de ”goda krafterna” i Syrien idag.

 

Det lustiga är de senaste utspelen ifrån den amerikanska utrikesministern John Kerry: På en fråga om det fanns något sätt att undvika en militär insats gav han ett svar som kom att prägla den politiska utvecklingen under måndagen:

”Då ska de lämna över alla kemiska vapen till det internationella samfundet under den närmsta veckan. Men det vet vi att de inte kommer att göra och det går inte att göra.”

Detta var troligtvis ett förhastat uttalande, för jag antar att han fick sig en utskällning av Presidentens ‘folk’, för när det framkom att Rysslands utrikesminister stödde en sådan idé, och även Syriens president Assad visade sig gå med på detta, tog amerikanska UD snabbt tillbaks uttalandet genom att meddela att uttalandet inte ska tolkas bokstavligt, utan som ett retoriskt grepp för Assads oförmåga att lämna över kemiska vapen.

Men jag antar att det möttes av många höjda ögonbryn(för att uttala det milt) både i media, och säkerligen även ifrån andra regeringar, för snart nog började Obama figurera i flera tv-intervjuer där han kommenterade sin utrikesministers uttalanden med ännu en version:

”Vi skulle definitivt avvakta med en attack mot Syrien om Assad överlämnar sina kemvapen”, säger presidenten enligt ABC News. Samtidigt utesluter han inte en attack….att dagens världspolis (inte enbart självutnämnd sådan) är så till synes labil är mer än skrämmande, med en sådan ”rättvisans förkämpe” till polismakt i världen behöver vi inte längre några uttalade fiender, det räcker med att sitta ned och invänta vilka de anser är ”Dagens Fiende” och man får hålla tummarna för att man själv inte befinner sig mitt bland dom.

Varför man inte gjorde något efter kem-attacken i Aleppo i mars månad? Den som rebellerna(oppositionen) utförde? Fann man det inte lika viktigt att ‘straffa’ sina allierade eller…? När man insåg att det mest troligt var den västallierade oppositionen som utfört den så utdog alla upprörda röster, ingen som finner det konstigt?

Hur som helst så verkar det som att Ryssland är mer intresserade utav fredsmäkleri (framförallt mer framgångsrik) än det ”demokrati-och-freds-beivrade-ta-sig-för-bröstet-dunkande” USA och EU. Samtal är pågående, men USA är ännu blodtörstig….fortsättning följer antar jag.

Andra nyheter att reflektera över:

GLobalResearch:   What Happened to the “Global War on Terrorism”? The U.S. is “Fighting for Al Qaeda” in Syria.

U.S. media suppressed 2009 UN report showing Israel using chemical weapons against Palestinians

12 Years After 9/11, OBAMA IS OPENLY FUNDING AL QAEDA IN SYRIA [W/ VIDEO]

 

Lämna en kommentar

En populär man hos sina samtida

…och även hos efterkommande generationer:

”Ali var så populär även bland icke-muslimer att när han dog, sörjde alla kristna, judar och zarathustrier i Kufa, hans död. Särskilt deras kvinnor och barn som Ali personligen tog hand om. De grät så som man gör över sin far. Sorgen uppmärksammades även i Jerusalem och inte ens Lord Bishop kunde hålla tillbaka sina tårar.”

(Prof. M. G. Reynolds i hans bok ”Book on Islam”, kapitel 3.)

imamali09

Lämna en kommentar

Finns det regler hur länge en kvinna måste sörja efter någons bortgång?

.

Amina frågade:  ”Du kan hjälpa mig med en fråga:) Det är nämligen så att vi haft många i vår närhet som har gått bort:( Endast män! Vi sorgetiden har jag uppmärksammat något som jag fått funderingar över, det är att kvinnan (änkan) har en visst period som hon ska ”dra sig undan”, så som det står i Koranen. Pga. risken för att vara gravid osv. Men nu är det så att kvinnorna har mer tradition i sig än religion, enligt mig. Man får ej noppa ögonbrynen, man får absolut ej lämna sitt hem på 4 månader och 2 veckor, man får ej träffa någon man alls osv. Skriv gärna om detta…. Kram”

När det gäller att sörja någon efter ett dödsfall så finns inga som helst ”måsten”, dvs wajib, att gå efter inom islam. När det gäller en kvinna, vars make har dött, så gäller självklart ”väntetiden”, s.k. ”uddeh” på arabiska. Den är på 4 månader och 10 dagar. Under denna Uddeh-period får hon inte gifta sig. Och detta är för att säkerställa ifall hon är gravid eller inte, och för att veta vem som barnets far i så fall är. Orsaken bakom väntetiden är alltså inte att hon ska gräva ned sig i sorg, utan handlar om barnets bästa. Om hon redan är höggravid vid makens dödsfall – låt oss säga att hon är i åttonde månaden – då kommer hon alltså att föda barnet inom 1 månad. Vill hon gifta sig direkt efter att barnet har fötts, så får hon göra det, hon behöver inte vänta ytterligare 3 månader och 10 dagar. Hennes uddeh-tid blir då bara 1 månad.

När någon av er dör och efterlämnar hustrur, skall de iaktta en vänteperiod av fyra månader och tio dagar [innan de får ingå nytt äktenskap]. [Koranen 2:234]

Och de som är havande skall invänta barnets födelse. Och för var och en som fruktar Honom gör Gud uppgiften lätt.” [Koranen 65:4]

På riktigt, om man strikt vill följa islamiska regler, och strunta i traditionella dogmas som oftast fängslar en människa till onödiga saker i livet: så är det mycket, mycket makruh (ev. gränsar det t.o.m till haram, men jag är inte helt säker) i islam att gråta och slå sig för någon som dött, vilket alltför ofta är fallet hos många. Det är även haram att klä sig i svart, med utgångspunkt ifrån att sörja. Faktum är att ALLA gärningar man utför som innehåller en protest emot det som hände, dvs att personen dog, är haram. Då det, i praktiken, innebär en protest emot Gud.

Profeten hade två söner med en av sina hustrur, Maria: Ibrahim och Tahar. Dessa båda dog och deras far, Profeten, satt vid deras grav och sa: ”Mitt hjärta är sorgset och mina ögon fylls med tårar, men vi vill inte göra något som Gud inte accepterar….” dvs även om han känner att han vill böla, gråta ut all sin ångest, och slå sig för bröstet så gjorde han inte det – eftersom det är haram, dvs något ”som Gud inte accepterar”.

De enda regler angående att sörja, inom islam, gäller alltså en kvinnas uddeh-period efter att hennes make dött. I övrigt så gäller alltid samma sak; dvs att man inte ska överdriva i sina sorgeyttringar. Islam innebär att leva, och även om en nära och kär har gått bort så vill Gud att de som ännu lever ska fortsätta att leva vidare: att planera för morgondagen, att intressera sig att vara fräsch och sund, att man ska fortsätta ta hand om – och finnas till för – de som fortfarande är kvar i jordelivet. Särskilt för de som på ett eller annat sätt är beroende utav en.

Vill man klä sig på något annorlunda sätt, för att markera att man är ledsen och sörjer så kan man klä sig i lite mörkare färger (bruna eller mörkblå kläder) en liten tid eller under uddeh-tiden t.ex, men inte i svart. 

En sörjande kvinna som talar med män är precis likvärdig med en kvinna som inte sörjer och talar med män.  Samma sak gäller om hon tittar på män och män tittar på henne. Reglerna är desamma både för en kvinna som sörjer och den som inte gör det. Hon måste klä hidjab för att det inte skall orsaka frestelser. Hon får tilltala en man även om han inte är mahram för henne, om det inte orsakar frestelser. Hon får även svara i telefonen och öppna dörren när någon knackar på.

Jag vet att det finns en uppsjö utav ingrodda traditioner som en del släpar på t.ex:  att hon inte skall tala med någon, att ingen bör se henne, att hon inte bör gå ut på gården, att hon inte ska plocka sina ögonbryn, att hon inte bör gå ut på taket, att hon inte bör vända sig mot månen, att hon inte bör tvätta utom på fredagar… osv har inte någon grund i den lag som Gud har givit oss. Tänk på det, och var måttfulla i ert beteende, Gud älskar de måttfulla!

 

4 kommentarer