Arkiv för kategorin bröllop

Varför kan en muslimsk man gifta sig med en kristen kvinna?

 

interfaith

Några frågor har anlänt och jag ska försöka besvara dom i ett par inlägg. Den först frågan gäller alltså:

”Varför kan en muslimsk man gifta sig med en kristen kvinna, men en muslimsk kvinna får inte gifta sig med en kristen man. Fattar inte!”

SVAR:

Jag måste erkänna att jag brottats med frågan ett bra tag nu, jag har själv ofta hört detta påstående men inte funnit någon större anledning att fördjupa mig i frågan – det är DÄRFÖR jag gillar att få frågor! Jag tvingas att sätta mig in i saker och ting.

Om man lyssnar på folkoppinionen så kan man få för sig att frågan innehåller en sanning. Jag vill hävda att det är en sanning med modifikation.

När man läser Koranen så kan man ganska lätt komma fram till att han INTE får det. Trots det hör man det ofta ryktas om att muslimska män får gifta sig med kristna och judiska kvinnor, och med detta som täckmantel går muslimska män och gifter sig med ”första bästa” bara för att han vill gifta sig. Så länge hon är född i ett kristet land så anser många det vara legitimt. Koranen säger:

”TAG inte till hustrur kvinnor som dyrkar avgudar förrän de blivit troende – en troende [Guds] tjänarinna är helt visst bättre än en som dyrkar avgudar, hur tilldragande ni än finner henne. Och gift inte bort era döttrar med män som dyrkar avgudar förrän de blivit troende – en troende [Guds] tjänare är helt visst bättre än en avgudadyrkare, hur förträfflig ni än finner honom. Sådana [människor] inbjuder till Elden, men Gud inbjuder till paradiset och att genom Hans nåd söka syndernas förlåtelse. Och Han klargör Sina budskap för människorna för att stämma dem till eftertanke.” [2:221]

Koranen förstärker detta när Gud säger att en man inte får förbli gift med en kvinna som är icke troende (kawafir):

”Håll inte fast vid det äktenskapliga bandet med kvinnor som förnekar sanningen;” [60:10]

Om han gifte sig med en kvinna som vid ingång av äktenskapet var en troende muslim, så måste han skilja sig ifrån henne om hon en dag erkänner sig som icke-troende, dvs kafir, hur kan man då hävda att man kan gifta sig med en som från början inte ens är troende muslim, utan en som Koranen anser är en ‘avgudadyrkare’?

”TROENDE! De som sätter medhjälpare vid Guds sida är orena [på grund av sin avgudadyrkan]!” [9:28]

”DE JUDISKA [trosbekännarna] säger: ”Esra, Guds son”, medan de kristna säger: ”Kristus, Guds son”. Detta kommer över deras läppar och då säger de efter vad [andra] förnekare av sanningen har sagt före dem. De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Guds ställe, och [detsamma har de gjort med] Kristus, Marias son, trots att de har förmanats att inte dyrka någon annan än den Ende Guden – det finns ingen gud utom Han; stor är Han i Sin härlighet, fjärran från allt vad de vill sätta vid Hans sida!” [9:30 – 31]

Koranen säger alltså att judar och kristna är avgudadyrkare. Även i kap 5:17, 5:72-73 kan man finna att kristna är ”förnekare av sanningen”.

Det är förmodligen kapitel 5:5 som kan få folk att tolka det som att muslimska män kan gifta sig med kristna och judar:

”[Ni får ta till hustrur] ärbara kvinnor bland de troende och ärbara kvinnor bland dem som före er fick del av uppenbarelsen, sedan ni gett dem deras brudgåva, för att leva med dem i ett regelrätt äktenskap, inte i ett löst förhållande eller en hemlig förbindelse. Om någon förnekar tron skall alla hans strävanden gå om intet och i det eviga livet kommer han att stå som förlorare.”

”Kvinnor bland de som före er fick del av uppenbarelsen”, innebär sådana kvinnor som tror på Guds budskap och som inte sätter någon vid Guds sida, dvs de får inte vara avgudadyrkare. De ska alltså tro på det rena Budskapet och inte förneka ‘Sanningen’, så som Koranen säger att den är; så som Moses och Jesus förklarade: dvs att det inte finns någon gudom utom Gud, den Allsmäktige. Koranen har befäst att kristna och judar sätter andra vid Guds sida och ”förnekar sanningen”.

Villkor nummer ETT när en troende man ska välja hustru är att hon är ”troende” alltså. Och hon ska tro på att ”Det finns ingen gudom utom den Enda Guden”, och alltså inte sätta en son eller dylikt vid Guds sida. Om det finns en TROENDE kristen som inte tror att Jesus är son till Gud, utan istället erkänner att han var ett heligt Sändebud, som Koranen säger, så kan han gifta sig med henne. Om där finns en judinna som tror på Moses rena budskap så kan han gifta sig med henne. Men i båda dessa profeters budskap fanns också förutsägelser om den siste Profeten, Muhammad, och om dessa kristna/judiska kvinnor tror på deras budskap så vet de också att Profeten Muhammad är det sista Sändebudet – vilket innebär att de ju egentligen är muslimer. En man får gifta sig men en kvinna – om hon erkänner sig till islam. Det är vad Koranen säger. Inget annat. Läs och se om ni finner något annat i texten?

Jag har försökt finna ut varifrån man har fått uppgiften om att en man kan gifta sig med en kristen/judisk kvinna, men att kvinnor ska hålla sig till muslimska män. Jag hittar inget uppenbart, förutom just versen 5:5 ovan som inte alls pratar om kristna och judiska kvinnor på det sätt man vill mena. Det ser ut som att versen hör till den tid vid Profeten Muhammeds tid, dvs en typisk ”nasech”* vers,(dvs begränsad till viss tid och/eller plats) och inte mensoch*. Det vill säga: de kvinnor som vid den tiden var troende och erkände sig till det som uppenbarats till Moses och Jesus, men ännu inte hört(eller övertygats ännu) av Det Sista Budskapet(Koranen). Koranen säger att Moses och Jesus och alla andra budbärare förmanade sina följare ”att inte dyrka någon annan än den Ende Guden”[vers 9:31]! Och detta är kriteriet för de kvinnor som Gud talar om i versen 5:5.

Det fanns folk då, liksom nu, som inte var troende, s.k. ateister, men än vanligare var det med avgudadyrkare, men även de som trodde på den Ende Guden. En muslim som ville gifta sig kunde bland folket, som delvis levt under förislamisk era( med ateister, troende och avgudadyrkare), välja bland kvinnor som antingen hunnit bli muslimer, eller bland de troende kvinnor som ännu inte tagit till sig Guds sista Budskap(Koranen), men som tillerkänner föregående profeters ”uppenbarelser”. Det fanns under denna tid(och även idag) kristna i dessa områden som inte påstår att Jesus är Guds son. Det finns t.ex. kristna som följer Johannes Döpare mer än de följer Jesus och som alltså inte påstår att Jesus är Guds son. 

Utav vad jag själv kan se ifrån verser så kan jag inte för mitt liv utröna att där står att en muslimsk man får gifta sig med en icke troende kvinna, vilket (om vi ska vara ärliga) gäller de flesta svenska kvinnor. Att man säger att ”hon är ju född kristen” och försöker rädda sig med det är för mig helt förbluffande! I Koranen står där tydligt att kvinnan ska vara troende, ej avgudadyrkare (hon får inte anse att Gud har en son) och ej förneka sanningen (enligt Koranen är Guds sista budskap -Koranen- sanningen, vilken säger att Muhammed är sista Profeten) Okej, hittar du(muslimska man) en kristen kvinna som skriver under på dessa saker – varsågod, då kan du gifta dig med henne!

*Nasech – verser som gällde under en viss tidsperiod och sedan upphörde, ibland även bägränsad till plats
*Mensoch – verser som är bestående, varar för alltid

Nästa fråga: Varför ska barnet följa sin pappa och inte sin mamma?

10 kommentarer

Om alla förstod en kvinnas verkliga status inom islam….

Jag kom ihåg i början, efter att jag konverterat till islam, umgicks jag lite då och då med en kvinna som sa att hon varje dag önskade att hon skulle vakna nästa dag och vara en man! Jag fattade ingenting?! Vad menade hon egentligen? Jag menar hon är ju muslim och jag VET ju hur stor kvinnan är inom islam. Detta var ju en av dörrarna som öppnade mina ögon för religionen i början. Hur kunde HON, som ju är FÖDD muslim, vilja vara man och samtidigt muslim?!?!! Jag minns att jag funderade en hel del kring detta – lite naiv som man kanske är ibland.

För enligt den information jag hade tagit till mig så hade män en enorm börda att bära, inom islam, i jämförelse med kvinnor. Ja, tillsynes i alla fall…. det beror förstås hur man ser på saken. Men att män bär ansvaret för all hushållsgöra, alla ekonomiska utgifter och brödfödan och till och med att ta hand om sina barn – samtidigt som han måste betala ett underhåll till sin fru….det tycker jag, personligen, känns som ett stort och tungt ansvar. Visserligen är detta mannens ansvar, vilket det finns stora orsaker bakom – men det ligger även en stor belöning i att hans fru honom genom att avlasta honom delar av bördan. Det är ju ett givet inom ett förhållande.

Jag har ju genom årens lopp släppt den där naiva synen: tron att bara för att det ÄR så inom islam, så betyder ju inte det att folk följer Guds budord. Faktum är att allt för få gör det. Jag har insett att det finns lika många män inom den islamiska ummahn som misshandlar sina fruar, som det finns inom det svenska samhället. Trots att det finns lagar om straff för sådant i Sverige, så hindrar inte det folk att puckla på sina kvinnor, och detsamma gäller inom islam.

De svenska lagarna tycker jag dock är rätt så tandlösa och klena när det gäller detta brott (kanske en straffutdelning på sin höjd 2 år?), men Guds lagar har betydligt strängare straff – ett här i detta liv, och ett i nästa. Jag kan för mitt liv inte förstå hur, till synes, religiösa män kan ta till misshandel mot sin fru när man ju är övertygad om Guds existens, och därmed konsekvensen av att bryta emot Guds lagar. Men, men… när ska man förstå sig på hur män tänker egentligen?

Men nu är ju också fallet som så att jag märkt att det inte finns någon tradition inom den ”traditionella” Ummahn att upplysa kvinnor om deras rättigheter inom islam. Och tyvärr så finns inte heller någon sådan tradition att upplysa pojkar och män om deras lagenliga skyldigheter inom islam…. om det fanns en sådan tradition så tror jag att de äktenskapliga förhållandena skulle se lite annorlunda ut inom den islamiska Ummahn. Men vi får väl lägga all vår hopp till denna, och framtida, generationer att försöka föra vidare en sådan utbildande tradition. För idag råder helt motsatt förhållande när en man och en kvinna ska gifta sig. Kvinnan göres väldigt ofta införstådd med att hon har en massa plikter, och mannen upplyses om alla hans ”rättigheter” (vilket alltför ofta innehåller information om hans blivande frus skyldigheter gentemot honom).

Jag kom att tänka på allt detta när jag såg nedanstående lilla bild:

12 kommentarer

Festhelg med giftermål

.

.

Nu här den gångna helgen avslutad, och det känns i varje cell i kroppen! Med både en Eidfest och en bröllopsfest att anordna inom loppet av 3 dagar, det kan slå ut den mest tappre kan jag säga. Och jag tycker att jag är en utav de tappraste :)!

Höjdpunkten på helgen som gick var förstås min dotter Leilas och hennes make Jassims bröllop under söndagen, igår alltså. Att laga mat till ca 50 personer är jobbigare än man kanske tror, men om man avstår från att sitta ned en enda gång under 1½ dygn så går det.

Förutom det ska förstås lokalen utsmyckas och organiseras och då är det oerhört tacksamt att ha ännu en dotter, som är lagd åt inredningsdesighållet. Utan henne hade jag inte klarat av detta. Även Alis Gabriella har ställt upp oerhört mycket. Hon ”gillar att städa”…. heh, hon har då kommit till precis rätt familj – här finns alltid någonting att städa, så hon är en tjej med tur!:)!

Min lilla brud var bara sååå vacker! I sin vackra klänning och fina håruppsättning var hon en sann bröllopsbrud. Man skulle tro att hon för en gångs skull uppförde sig som en söt och vän liten brud också, för en gång skull, men där misstog jag mig totalt. Hon använde varenda grad i hennes sprallregister under kvällen. Jag försökte några gånger säga åt henne att sitta som en dam och ”normal” brud och klippa med ögonfransarna och blygt stirra i golvet – men meddelandet tror jag lämnade hennes öron lika snabbt som jag uttalat det.

Hon var då så nöjd med allt, och det är det enda som är viktigt. Själv håller jag, som sagt, som bäst på att återhämta mig – något som inte verkar gå särskilt fort. Jag började skriva på detta inlägg igår, men gav upp efter ca 4 rader… jag var helt färdig. Det känns liiite bättre idag, men å andra sidan har jag stort bullbak att utföra, en beställning från kaféet Garaget. Det är stora konditoribullar, dubbel sats. Imorgon har jag en ännu större beställning, och det hela känns bara motbjudande.

Särskilt som hela huset, efter helgens bravader, är i fullständigt kaos. Då allt normalt småplock och städning i hemmet fått stå i träda under tiden. Inte heller orkar jag ta itu med det ännu… hoppas på ett mirakel, att jag ska komma hem någon gång och hela huset är genomskurat… funderar kraftigt på att beställa städfirma, RUT-avdraget gäller väl fortfarande? Fast jag tror ändå det är ekonomiskt billigare att göra’t själv, fysiskt är det dock mera kostsamt. Vi få väl se!

Nu är i alla fall min LillaLillaLeilaLeiloleSomSåJätteJätteGoOchGullig (mitt smeknamn på henne när hon var liten) en hustru! HELT OFATTBART! Ska lägga mig i soffan och gråta en skvätt åt detta faktum, att hon inte bara är MIN lillgumma längre. Otroligt sorgligt, samtidig som jag förstås är glad för hennes skull – och för att vi fått en sådan välartad pojk till son i huset.

(då jag  inte kan ladda upp foton på min blogg – av någon j*vla anledning, så får ni gå in hos Fatima och eventuellt se foton på brudparet)

6 kommentarer

Filosofin bakom hemgiften – 3/3

Hemgiften i Koranen

Koranen uppfann inte hemgiften i den form som vi har talat om här ovan, i diskussionen kring det femte stadiet. Orsaken är att hemgiften i denna form uppfanns av naturens skapelse. Det enda arbetet Koranen gjorde var att återupprätta hemgiften till dess naturliga form.

Den heliga Koranen, säger med ojämförlig förfining och känslighet: “Och ge kvinnorna deras hemgift såsom en spontan gåva”, (4:4) dvs, kvinnornas hemgifter som tillhör dem själva och inte till deras fäder eller bröder.

Koranen har refererat till tre grundläggande punkter i denna vers: För det första nämns hemgiften med begreppet “saduqa” och inte med det vanliga begreppet “mahr”. “Saduqah” härstammar från grundformen ” sadaq”, och hemgift är således “sidaq” eller “saduqah”, för det är ett tecken på mannens trohet och uppriktighet i sin tillgivenhet. En del kommentatorer, som författaren till “al-Kashshaf” har klargjort denna punkt.

Begreppets utformning visar på vissa språkliga nyanser som tyder på att det är ett tecken på uppriktighet av själslig tro. För det andra pronomet “hunna” (tredje person feminin plural) som förekommer i denna Koranvers tyder på att att hemgiften tillhör kvinnan själv och inte hennes fader eller moder. Hemgiften är inte någon lön för dem som har uppfostrat henne, tagit hand om och gett henne mat.

För det tredje, ordet “nihlatan” (villigt, spontant, och inte motsträvigt) gör det fullkomligt klart att hemgiften inte har något annat syfte än att vara ett erbjudande, en present eller en gåva.

Presenter och gåvor i olagliga relationer

Presenter är inte begränsade till äktenskapet och den lagliga relationen mellan man och hustru. När en man och en kvinna vill njuta av varandra i strid med den gudomliga lagen, och vill ha fri kärlek, även då är det mannen som ger presenter till kvinnan. Om de händelsevis äter eller dricker ute vet mannen att det är hans uppgift att betala notan. Kvinnan anser det vara en sorts förolämpning att behöva betala för en man.

En ung man måste ha pengar och ekonomiska resurser för att “roa sig”, och för en ung flicka är det ett sätt att få presenter. Dessa vanor leder till olagliga relationer och grundorsaken till detta är olikheterna i känslornas natur som män och kvinnor har gentemot varandra.

Europeiska kärleksaffärer är mer naturliga än deras äktenskap

I västerlandet har man i jämlikhetens och de mänskliga rättigheternas namn ändrat familjens rättigheter från deras naturliga form. Man har försökt, trots naturlagen, att sätta man och kvinna i samma situation. De skall spela samma roller och utföra samma plikter i familjen.

När “fri kärlek” uppstår och konventionerna inte ändrar mannens och kvinnans naturliga sätt att vara så utför mannen ändå samma funktioner som är naturliga för honom, dvs förfrågan, givande någonting av värde och att spendera pengar.

Mannen ger gåvor till kvinnan och står för hennes kostnader trots det faktum att det i europeiska äktenskap inte finns någonting som en hemgift, och, när det gäller underhåll, så är det tunga ansvaret lämnat på kvinnans lott. Det betyder att de s.k. fria kärleksaffärerna i Europa står i större överensstämmelse med naturen än europeiska äktenskap.

Hemgiften visar att man och kvinna är skapade med olika anlag och att skapelsens lag har tilldelat dem olika egenskaper enligt deras naturliga och medfödda rättigheter.

Av Shahid Murtada Mutahhari

Lämna en kommentar

Filosofin bakom hemgiften – 2/3

Hemgiftens verkliga filosofi

Vi tror att hemgiften har uppstått som ett resultat av en mycket vis plan, som används vid uppbyggnaden av skapelsen för att hålla balans i mäns och kvinnors relationer och hålla dem förenade.

Hemgiften är grundad på det faktum att mäns och kvinnors sätt att älska är olika. Sufierna tror att denna lag har genomsyrat hela existensen. De säger att kärlekens lag, bandet av tillgivenhet, dragningskraft och attraktionen dominerar alla varelser och alla saker som existerar, med den säregenheten att alla varelser och alla saker som existerar är olika på så sätt att varje varelse måste fullgöra en särskild roll. Således är en ivrig längtan hos en och en lugn likgiltighet hos den andra helt i enlighet med skapelsens plan.

Mäns och kvinnors känslor för varandra är inte av samma natur. Skapelsens lag har föreskrivet skönhet, värdighet och ett inslag av likgiltighet från kvinnans sida, och nöd, bönfall, kärlek och serenader från mannens sida. Den fysiska svagheten hos kvinnan har således blivit harmoniserad med den fysiska styrkan hos mannen, och det är just detta som föranlett mannen att alltid ta initiativet i anhållandet om en kvinnas hand till äktenskap. Vi har förut sett att det alltid var mannen som gick ut och sökte kvinnan, även under de materiarkaliska och patriarkaliska perioden.

Forskarna säger att mannen är mer sensuell än kvinnan. Enligt den islamiska tradition är mannen inte mer sensuell än kvinnan, utan snarare raka motsatsen. Kvinnan är emellertid skapad med mer självkontroll mot sin passion, med mer viljestyrka. Resultatet av båda är detsamma: mannen är svagare än kvinnan i att ha kontroll över sina instinkter.

Denna egenhet har alltid gett kvinnan möjligheter att inte jaga mannen, och att inte så lätt överlämna sig själv till honom. Tvärtom hon har alltid tvingat mannen att uppvakta henne och vidtaga åtgärder för att vinna hennes hjärta. Ett av de första stegen är att bereda henne glädje och som ett tecken på aktning för hennes godtagande så gav han henne gåvor.

Vad beror det på att individer av det manliga könet konkurrerade tvistade och slogs sinsemellan för en kvinnas hand och vad beror det på att individer av det kvinnliga könet aldrig visade några tecken på begär eller otålighet att bemäktiga sig det manliga könet? Det är av just den anledningen, att rollerna som är tilldelade det manliga och det kvinnliga könet inte är likadana.

Det har alltid varit den manliga rollen, inte den kvinnliga, att vara den som frågar, och det kvinnliga könet har aldrig, med någon brinnande önskan, rastlöst jagat det manliga könet. Hon har alltid visat sig själv vara oberörd och likgiltig.

Hemgiften är förbunden med kvinnans ärbarhet och kyskhet. Kvinnan har en medfödd medvetenhet om att det är nödvändigt för hennes ära och respekt att hon inte fritt ska ge upp sig själv till mannens auktoritet.

Dessa är orsakerna som har gjort det möjligt för henne trots alla hennes fysiska svagheter att dra männen till sin tröskel och tvinga dem att tävla med varandra. Genom att hålla sig själv utom räckhåll för mannen skapar hon romans. Det har funnits så många män som har sprungit efter sina älskade och när hon anförtror mannen sin kropp i äktenskapet accepterar hon en present och en gåva från mannen som ett tecken på hans uppriktighet.

Bland några vilda stammar brukade flickor, som var eftersökta av flera rastlösa friare och älskare, övertala dem att duellera med varandra. Den som besegrade eller dödade sin rival fick flickan.

För de personer som anser kraft vara begränsat bara till fysisk styrka, och anser historien om mäns och kvinnors relationer enbart vara en historia av mäns grymhet och utnyttjande, så är det ofattbart att kvinnan, en svag, späd varelse har kraften att hetsa medlemmar av det starka och kraftfulla könet mot varandra. Om någon bara har lite insikt i skapelsens skickliga plan och den underbara dolda kraften som uppfanns i kvinnan förstår man att detta inte är så underligt.

Kvinnan har en hel del inflytande över mannen. Kvinnans inflytande över mannen har varit större än mannens inflytande över kvinnan. I de flesta av hans bedrifter hans tapperhet, hjältemod, genialitet och individuella karakteristik står mannen i tacksamhetsskuld till kvinnan och hennes spröda självkontroll, i tacksamhetsskuld till kvinnans ärbarhet och kyskhet, i tacksamhetsskuld till hennes tilldragandehet.

Kvinnan har alltid byggt upp mannen – och mannen samhället. När ärbarheten, kyskheten och självkontrollen hos kvinnan försvinner och kvinnan strävar efter att spela mannens roll kommer mannen först och främst ta bort kvinnans hemgift, och sedan kommer mannen att glömma sin manlighet, och samhället kommer att förstöras.

Samma kvinnliga styrka, genom vilken hon kunde behålla sin värdighet genom historien, genom vilken hon kunde attrahera honom att söka efter henne vid hennes tröskel, genom vilken hon kunde förmå män att slåss med varandra om hennes hand, genom vilken hon kunde pressa männen till den grad att de dödar varandra, genom vilken hon kunde vakta sin anständighet och kyskhet och kunde hålla sin kropp täckt från mannens blickar, genom vilken hon kunde visa sig själv såsom någonting mystiskt, genom vilken hon kunde vara en källa till inspiration för mannen, och ett upphov för mannens kärlekskänslor, genom vilken hon kunde vara drivkraften för hans skicklighet, och ge inspiration till hans mod och sinnrikhet, och genom vilken hon kunde skapa sådana känslor i honom så det får honom att lovsjunga henne i sånger om kärlek och tillbedjan, och förminska sig själv till ödmjukhet, underdånighet och obetydlighet inför henne, just denna kraft förmår mannen att skänka henne det som kallas hemgift.

Hemgiften är en av artiklarna i traditionernas allmänna stadga, vars grund är fastställt i själva skapelsen och har ställts till förfogande av naturen.

Lämna en kommentar

Filosofin bakom hemgiften – 1/3

Hemgiften i det islamiska rättighetssystemet

Vid tidpunkten för giftermålet, skänker mannen en gåva till kvinnan själv. Ingendera av föräldrarna har någon del i eller rättighet till den gåvan. Inte förrän kvinnan mottager gåvan från mannen uppnår hon sin sociala och ekonomiska självständighet.

Först och främst väljer hon sin make av egen fri vilja och inte i samtycke med sin faders eller broders vilja. För det andra, så länge som hon är i sin faders hus, och likaså, så länge som hon är med sin make, så har ingen rätt att utnyttja henne till sin egen fördel. Vinsten av hennes arbete och slit är hennes egen, och när det gäller hennes rättigheter, så behöver hon inte beskyddas av mannen.

När det gäller “utnyttjande” har mannen bara rätt till sexuellt umgänge med kvinnan under den tid som hon är hans hustru och så länge som äktenskapet varar. Har mannen sexuella relationer med henne är han ansvarig för att anordna livets bekvämligheter för henne så långt som hans resurser tillåter.

På detta sätt har Islam lagt grunden till den äktenskapliga konstruktionen. Det finns ett antal verser i Koranen som föreskriver att kvinnans hemgift tillhör henne och inte någon annan, och att under den tid som äktenskapet varar ska mannen också vara ansvarig för att bära kostnaderna för sin hustrus underhåll. Dessutom har kvinnan rätt till den förtjänst som hon får, som ersättning för sitt arbete. Det är hennes egen inkomst och ingen annan varken fadern eller maken har någon rätt till den.

Det är nu som frågan om hemgift och underhåll blir något av ett pussel. på den tiden då hemgiften brukade tillhöra flickans fader och flickan brukade gå som slav till sin makes hus och maken brukade utnyttja henne var skälet till hemgiften att betrakta flickan som ett förvärv från fadern.

Detta rättfärdigades med att varje herre skulle uppbära kostnaderna för sin slav. Men varför fortsatte man att kräva hemgift när man övergick till att inte överlämna någonting till flickans fader och maken miste rätten att utnyttja sin hustru och kvinnan blev ekonomiskt självständig? Varför fortsatte man att kräva hemgift när kvinnan hade uppnått den grad av självständighet att hon inte var i behov av beskydd, tillåtelse och övervakning av sin make?

Av Shahid Murtada Mutahhari

Lämna en kommentar

Läsarrekord

Nog är det rena vansinnet alltså. Här sitter man och anstränger sig nästan dagligen för att knåpa ihop ett eller annat någorlunda intelligent inlägg om livet, religion, filosofi, världen……mm. Ibland har man hårda diskussioner med någon i ett ämne, om man tar upp något (för vissa) särskilt känsligt ämne. Och man har stadigt mellan 130- 250 läsare. Fine, jättebra! Rekordet har fram tills igår varit 340 läsare.

När man så skriver en liten, i jämförelse, obetydlig (?) notis om att ens dotter har förlovat sig, något som tog mig kanske tio minuter – på sin höjd: då skjuter tittarsiffrorna i höjden till över tusen läsare 🙂 !!! Vadan detta?! Kanske ett tecken på att man ska bli lite ytligare, trots allt?

Skulle dock inte tro det kommer att hända…


4 kommentarer