Är du rädd för döden?

to him

Alexandra frågar:

”Hej mammaMarie, min fråga kanske är personlig så du avgör om du vill svara eller inte. Det är en fråga många inte vill tala om. Är du rädd för döden? Varför är frågan så känslig för många? Vad tänker du?”

Hej Alexandra,

En mycket bra fråga. Det finns inget i livet som man med hundraprocentig tillförlitlighet kan vara säker på. Inget. Förutom döden. Ändå har folk svårt att prata om döden, vilket är rätt så paradoxalt eftersom vi människor alltid söker efter säkerhet, och längtar efter försäkringar om att det ena eller det andra kommer att ske. Men i grunden så finns inga såna garantier på något annat i livet, än just döden.

Genom historien så har alla samhällen alltid levat nära döden, och ofta har folk levt sina liv runt sin död – så att säga. Man har vetat vart man ska begravas, man pratar med folk om sin död, sin begravning och hur man vill att folk ska komma ihåg en. Äldre har alltid varit noga med att ofta ge yngre generationer tips om hur de ska leva och hur de ska välja när de tar beslut, allt för att försäkra sig om att efterlevande ska fortsätta i sin egen anda när man dör. Man vill fortsätta vara en del av de levande människorna även efter döden.

En del ledande personer i samhället har under deras livstid sett till att andra har byggt deras grav under tiden de själva lever. Till exempel Faraonerna som lät bygga sina pyramider som tog tusentals människor åratal att bygga. Och Mingdynastins härskare som lät bygga de 13 gravvalven utanför Beijing under sin livstid, den första tog 18 år att bygga. Eller så har befolkningen varit upptagna med att bygga gravvårdar åt folk som har dött, som t.ex Taj Mahal mfl. Många i samhället har, historiskt sett, varit upptagna med att bygga för döden, alltså har döden varit helt integrerad med vardagslivet på ett helt annat sätt än idag.

Idag är döden närmast utraderad ifrån vårt samhälle. Man har ‘byggt bort’ döden helt enkelt, och man anser att döden inte tillhör livet över huvud taget. Vi lejer inte bara bort allt arrangemang kring döden, man vill heller inte gärna ta med barn till begravningar och man vill helst inte prata om döden. Som alla säkert känner till, så är de flesta rädda för sådant som de inte känner till. ‘Det okända’ är alltid främmande, och skrämmer därför. Det finns dock de som kittlas utav allt som är okänt och ‘skrämmande’, och därför uppstår också många okulta rörelser, vilket vi kan se mycket utav i vårt samhälle idag.

Då det som är främmande plötsligt ‘drabbar’ någon man känner, så vet man idag inte hur man ska reagera och agera på det. Det resulterar allt för ofta att folk slutar umgås med den som har förlorat en kär familjemedlem, eller så kanske någon blir sjuk i en dödlig sjukdom och folk tycker det är obehagligt då det handlar om den onda bråda döden. Man är rädd att behöva höra talas om den, och då undviker man mer och mer de personer som har drabbats, ända tills de drabbade är lämnade ensamma i sin sorg.

Detta förhållningssätt är så synd, för när man kan hantera döden, då återgår man till sin sanna natur, och då kan man också hantera livet bättre. Men tyvärr inser folk inte det i denna ytliga och hektiska värld som vi lever i idag. När man tänker efter så borde att ”lära sig att hantera döden” vara ett skolämne.

Döden är alltså en verklighet som alla människor tror på. Men det är också en verklighet som de flesta av oss tycker om att hålla sig borta från.

I islam är döden inte slutet på vår existens; utan en passage, som tar oss från denna värld till livet efter detta vilket också är själva syftet med vår skapelse, och resultatet av vårt arbete här i livet. Frågan om vi är rädda för döden eller inte, beror helt på hur mycket vi har förberett oss inför vidräkningen på Domedagen. De som inte tror på ett liv efter detta, de räds döden då det innebär den totala förintelsen av dem själva. De som tror på ett liv efter detta, de räds döden för att de är rädda att deras gärningar inte varit tillräckliga för en evighet i komfort efter döden. I vilket fall som helst (tro eller inte tro) så bör vi alla hålla oss för goda för att gå omkring högfärdiga i livet, det bästa är att hålla sig ödmjuk inför allt i livet. För till syvende och sist så är vi inte större i livet, på denna jorden, än det eftermäle vi lämnar efter oss sedan vi dött.

Du frågar mig om jag själv är rädd för döden: Det där är så olika, beroende på vart jag befinner mig i livet för tillfället. Vissa gånger längtar jag efter döden, inte för att jag vill slippa ifrån livet särskilt mycket, utan mer för att jag känner till en del om livet efter döden och delar av det längtar jag efter. Men rätt så fort så kommer jag på andra tankar, och vill gärna leva kvar länge än. För jag själv känner att jag inte gjort tillräckligt här på jorden, och där kommer rädslan in:”Har jag förberett mig tillräckligt för min första natt i graven, för tiden efter, för Domedagen…?” Det är här: det jag gör just nu, de beslut jag tar, de ageranden jag gör idag, som gäller i evigheten. Kan jag försvara mig där? Man gör synder varje dag, och har jag ‘jämkat upp’ för de synderna så att vågskålen är till min fördel på Domedagen? Det är alltså inte själva döden jag är rädd för, utan snarare det tillstånd jag befinner mig i här i livet vid dödsögonblicket.

Ja, Alexandra, det är så mina tankar går gällande döden. Jag vet ju att Gud är Barmhärtig och Förlåtande, och jag kan bara hoppas att Han kommer att ha överseende med mina brister. Men för oss troende, till skillnad ifrån icke-troende, så har vi ett hopp som genomsyrar våra liv när det gäller döden. Det ser jag också är till stor hjälp, både i livets skeenden så väl som vid sorgearbetet efter en död familjemedlem. Även om jag ändå ser att faktiskt alla människor återgår till sin primära natur, dvs så som Gud skapade oss, vid dödsfall, och när folk tänker på sina döda så tänker de ändå att de har ett slags liv efter döden….det betyder att alla, egentligen, innerst inne tror på ett liv efter detta, och besitter en stark tro på Gud. Men folk är envisa ibland.

Ett råd att ha med sig i livet, som ger hög behållning både i detta livet och i nästa: Det är att upprätthålla en god karaktär [dvs att likt Profeten(s) ha ett ‘soligt’ förhållningssätt, vänlig, artig och vid gott mod]!

Detta, tillsynes banala, råd har en oerhörd tyngd hos Gud, och kan vara en avgörande sak den dagen Domen ska falla. Jag redogör några punkter här nedan, som visar hur viktigt detta karaktärsdrag är:

God karaktär är halva religionen (1).

En god karaktär är en välsignelse från Gud (2).

På Domens dag, kommer det inte finnas någon annan god gärning som är tyngre än god karaktär (3)

En man med god karaktär räknas som en man som alltid ber och fastar. Hans thawab (belöning) är lika stor som en som kämpar i Guds väg (Jihad) (4).

En bra karaktär löser synder så som vatten löser salt. Majoritet av de människor som kommer till Paradiset är de som har avstått från synder(Muttaqi) och de som har bra karaktär (5).

Gud har sagt att han skulle skämmas över att låta helvetets eld vidröra köttet av en person som besitter en god karaktär (6).

Imam Ja’far as-Sadiq (a) har sagt: Om du inte kan hålla goda ekonomiska relationer med människor, så visa åtminstone god karaktär genom att uppträda fint (8).

Imam Ali (a) har sagt: Uppträd fint med alla så att de visar tillgivenhet mot dig när du träffar dem. Och om du dör, känner de sig ledsna och säger ”Inna Lillah”. Uppträda aldrig på ett sådant sätt att de istället måste uttala;AlhamduLillah” när du dör (9).

Någon frågade Imam Ja’far as-Sadiq (a): Vad är definitionen av god karaktär och gott uppförande? Han svarade: Artighet, att tala behagligt och att möta människor på ett tillmötesgående sätt (10).

Den Heliga Profeten (S) har sagt: När du möter troende, hälsa på dem med ett leende. Det är ett tecken på god karaktär. Att prata artigt med din fiende är hövlighet. På detta sätt dras han till Imaan (Islam). Även om han inte blir en troende kommer åtminstone de troende att besparas ifrån dennes(icke troende) (ev) rackartyg (11).

I Imam Khomeinis testamente gav han många råd till sin son. Bland annat allt ovan nämnt, men också detta: Son! Akta dig, behandla inte dina barn illa. Ett dåligt beteende leder dig till helvetet. Ett dåligt uppförande förstör Imaan (tro) på samma sätt som vinäger förstör honung. När Saad bin Maaz[en stor man som levde med Profeten] dog, tog sjuttio tusen änglar del i hans begravningsprocession. Ändå var han tvungen att lida Fishar alQabr” eftersom han inte betedde sig fint med sina barn (12).

Slutligen:

Vi lever i en era av jämförelser. Vi jämför oss med andra: andra har gjort något, då ska jag också göra det – inte för att jag vill, eller har behov utav det, utan enbart för att andra har gjort det. Eller så begår någon annan en synd, och så tänker man att ‘om den där personen begår en synd, då är det okej att jag begår den här – lite mindre- synden’, och tänker att Gud ska bedöma min vågskål tillsammans med någon annan…att helvetet har begränsat utrymme och Gud ska välja bort en av oss på det sättet. Nej nåt sånt finns inte. Inte heller vill någon gärna gå i första ledet när det gäller att utföra gärningar som kan anses religiösa. Man vill gärna att någon annan går före, så att man kan gömma sig bakom den personen ifall andra attackerar en. (vad ska vi tidiga konvertiter säga om det? Vi har gått som ufon på gator och torg i väntan på att fler muslimer ska fylla gaturummet så att vi slipper vara så mycket i blickfånget).

Sluta med dessa jämförelser, det är sånt som hindrar en ifrån att anta en ‘god karaktär’. Den enda man ska jämföra sig med är sig själv, och man ska fråga sig – VARJE DAG – om man idag är ett steg närmre den person man har som mål att vara, än man var igår? Då är man på god väg att lyckas, inte bara i detta liv, utan även i nästa.

Källor:

(1).Wasaelus Shia, s. 331
(2). Wasaelus Shia
(3). Usul alKafi 2, s. 99
(4). Usul alKafi 2, s. 101
(5). Usul alKafi 2, sid 10
(6). Wasael Shia -2, sid 221
(8). Usul alKafi 2, sid 102
(9). WasaelusShia2. p 277
(10). Usul al-Kafi2, s. 103
(11). Mustadrakul Wasael 2, sid 51
(12). Mustadrakul Wasael 2, sid 334

Islamic Quotes About Death (11)

  1. #1 av annokas på 6 november, 2014 - 16:49

    Salam kära mammamarie
    Väldigt bra och intressant:)fortsätt vill bara läsa mera om allt som du skriver om.Du är jätteduktigt på att skriva.
    ang ufon hög igenkänningsfaktor;)
    hoppas att du mår bara många kramar annokas

    • #2 av Marie på 7 november, 2014 - 12:36

      Salam kära Annokas,
      Allt väl hos mig, inshaAllah får vi ufon sammanstråla någon dag så vi får uppdatera oss på höjdpunkterna i varandras liv nån gång🙂❤

  2. #3 av Sara på 2 mars, 2015 - 02:34

    Så fint skrivet, du är så inspirerande! Ma sha Allah..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: