Apostasi – vad händer om man lämnar islam

apostat

[En inledande förklaring: Apostasi är ett begrepp som, i religiösa sammanhang, tillämpas för sådana som lämnar en religion. Dvs man har ‘avfallit’ ifrån religionen.]

Kan man döda en person som lämnar Islam?

Detta är en väldigt aktuell fråga då den ofta kommer upp till diskussion både bland muslimer och ickemuslimer idag.

Det är många som frågar sig: om muslimer nu hävdar att Islam är en religion som tillåter religionsfrihet, och frihet att själva välja åsikter och religion, hur kan det då vara så att man dödar såna som lämnar Islam för att byta religion, eller för att helt enkelt bli ateist? Anledningen till dessa frågor är att under de senaste 20 åren har det skett flera händelser där islamiska stater (eller grupper) har avrättat sådana som ansetts ha avfallit ifrån Islam. Och ända sedan Salman Rushdi-affären för över 20 år sedan, har man diskuterat om Islam och yttrandefriheten inom religionen.

Det händer alltför ofta att muslimer stämplar andra muslimer som ”avfällingar” ifrån religionen, dvs att de har gjort eller sagt något som gör att de, av muslimer, inte längre anses vara muslimer. Väldigt många teologiska ledare inom den islamiska Ummahn har vid något tillfälle anklagats för just apostasi: vi har Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq m.fl som exempel på sådana, men också alla grupper inom islam har anklagat varandra nån gång för apostasi. Man kan se att genom den islamiska historien har det funnits de som anklagats för apostasi, enbart för att den ena har haft andra åsikter än den andra, det handlar helt enkelt om att man inte är helt överens i teologiska frågor. Och man kan se att även idag finns det islamiska länder som avrättar sådana som de anser har avvikit ifrån deras idé utav vad islam är. Man kan titta på Sauidarabiens, Sudans och Pakistans konstitution som exempel.

Man kan då fråga sig ifall detta är ett korrekt tillvägagångssätt? Särskilt idag när man pratar mycket om mänskliga rättigheter, och yttrandefriheten är en helig sak. Det finns flera tänkare(Muhammed Abdu, Rashid Ridha, Hassan Turabi) som har granskat denna fråga under 1900-talet, men även ibn Taymiya ställde sig denna fråga: finns det straff för apostasi inom hudud-, qassas- eller ta’zir-lagarna* i islam? Själv ansåg han att denna fråga tillhörde ta’zir.

Är islam den enda religion som straffar de som lämnar religionen?

Vilka verser i Koranen hänvisar till de som lämnar islam, och vad kan vi säga om dessa? Och vilka hadither finns där i frågan, t.ex hadithen som säger att den som lämnar islam – döda honom. Finns det några händelser där någon lämnade islam och personen blev dödad? Och finns det ”idjma” angående apostasi, dvs finns där någon konsensus bland de islamiska skolorna att en apostat ska dödas? Varför har ryktet spridit sig så vida kring att man inom Islam ska dödas om man lämnar religionen? Det ska jag ta upp här.

Islam följer människans medfödda natur. Därför räknas alla som muslimer redan ifrån födseln, oavsett om föräldrarna är muslimer eller inte. Andra religioner har samma idé. Det finns också de som anser sig vara ‘det utvalda folket’ av Gud, och om någon från det folket lämnar sin religion så ska denne dödas. (Femte Moseboken 13:6-10). Och den som smädar Gud ska stenas till döds (Tredje Moseboken 24:15-16). Hör man någonsin någon klaga på att de religioner som följer Bibeln har omänskliga regler? Nej det är inte bara så att de inte klagar, det finns ingen som någonsin, någonstans, nämner dessa verser.

Istället går man direkt till islamiska referenser angående detta och det är dessa jag ska ta upp här, har vi sådana referenser i hadither eller i Koranen?

De som hävdar att det finns regler om dödsstraff, för någon som lämnar Islam, hänvisar alltid till Koranens verser nr 5:64, 16:106 och 5:33.

I vers 5:64 finns ordet ‘mortad’, som på svenska betyder religiös avfälling, ‘apostat’. Därför finns det de som menar att versen handlar om att man ska döda dessa, men versen säger inte alls det. Den bara klarlägger att det kommer att finnas många som kommer att vända religionen ryggen. Punkt. Inget annat, inget tal om straff eller dylikt.

I vers 16:106 säger Gud att ett hårt straff väntar de som antar tron, och sedan lämnar den. Versen säger även att straffet inte gäller den som, under tvång och tortyr, tvingas att ljuga(och förneka) om sin religiösa tillhörighet. Det står inte att de som lämnar islam ska dras inför domstol eller ska dödas av någon, utan att Gud är den som – i nästa liv – ska utdela ett hårt straff till den som vänder religionen ryggen efter att ha antagit den.

I vers 5:33 säger många är en mycket tydlig vers angående apostasi. Denna vers uppenbarades dock inte för de som lämnar religionen, utan för rövare och plundrare som överfaller karavaner och liknande. Det hände sig att ett folk ifrån en stad som hette Oreina, de kom till Sändebudet, de satt med honom och pratade och åt mat. Efter ett tag blev de sjuka, de hade fått någon magåkomma. Så Profeten sa till sina kompanjoner att husera deras gäster lite utanför Medina, och ta hand om dem på bästa sätt då de är sjuka, och ge dem den bästa mjölken de får tag i bland sina kreatur, och behandla dem väl tills de är friska igen.

Dessa gäster, när de efter några dagar mådde bättre dödade de herden som tillhandahållit mjölken de druckit och flydde sedan med alla dennes, och andras, tillhörigheter. När Sändebudet fick höra detta uppenbarades denna vers om denna kategori människor: dvs rövare och banditer. Detta eftersom denna typ av tjuvar är värre än den genomsnittlige tjuven – som kan råna dig, men orsakar normalt inte så stor fysisk skada och dödar sällan. Uppenbarandet av denna vers har alltså inget alls med apostasi att göra, och nämner inte heller någonstans de som lämnar islam.

Finns det några hadither som stödjer straff för de som lämnar islam? Ja, den tydligaste hadithen i detta hittar vi i Sahih Bukhari(den finns dock inte hos Sahih Muslim): Ibn Abbas återberättar att Imam Ali mötte en grupp ‘sanadiqa’  som inte höll med Imam Ali, så han brände dessa…levande! Han hade sedan sagt: ”Den som byter sin övertygelse, måste dödas.”  Här hade Ibn Abbas korrigerat imam Ali, och sagt att han själv inte valt att göra så. När man vill dissekera en hadith, så måste man förstå att den har sin egen vetenskap, som fysik och kemi t.ex. Man kontrollerar kedjan av återberättare, sammanhanget när hadithen sades osv…

Några frågeställningar kommer upp här:

1) Man kan undra varför Bukhari tar upp denna vers som en ‘sahih’, men Muslim anser inte att den är det?
2) Alla skolor i islam anser att ensamt återberättade hadither inte kan användas som grund för straff, och detta är en sådan hadith, då den inte förekommer någon annanstans och kommer ifrån en person som återberättare.
3) Hadithen säger inget om vilka dessa ‘sanadiqa’ är, om det gäller muslimer, zoroastrier, kanske handlar det om politiska åsikter som har bytts? Dessutom säger hadithen att Ibn Abbas hade korrigerat Imam Ali, och det är en indikation på att hadithen är ett hopkok, då ibn Abbas var mycket motsträvig gentemot Ali. Hadithen antyder att ibn Abbas hade större kunskap än Imam Ali, vilket ingen av rättsskolorna i Islam anser.

Är det någon som hört talas om att Imam Ali, någonsin, bränt, dödat eller på annat sätt skadad någon person enbart för att denne inte hade samma åsikt som imamen? Nej knappast, han var känd för motsatsen, dvs ett mycket tolerant sätt gentemot åsiktsmotståndare likväl som emot åsiktsfränder. Däremot fanns det en grupp som kom till Imam Ali och sa att han var Gud! Detta är en helt annan sak än att lämna islam. Här är det folk som kallar sig muslimer, men som antagit Imam Ali, dvs en människa, som Gud. Det är sånt som gör att folk i förlängningen avviker ifrån religion och skapar nya religioner och efter århundraden kommer orättvisor att uppstå till följd utav detta.

Sedan finns en annan hadith, från Abdullah ibn Masood, som säger att en muslims blod inte kan utgjutas, förutom vid tre tillfällen: 1) om en gift muslim begår äktenskapsbrott. 2) om en muslim dödar en oskyldig människa. 3) om personen lämnar sin religion, samt överger och delar samfundet.

Den 3:e punkten är det vi diskuterar här. Där nämns inte bara straff för att man lämnar religionen, utan även för att man övergett sitt ‘samfund’. Detta är för att en grupp, Khawarij, ville framställa Imam Ali som en apostat, en avfälling ifrån islam. De säger att efter slaget vid Siffin blev det en delning i samfundet, bland muslimerna, och detta berodde på Imam Ali, och de vill då mena att han på grund utav detta lämnat islam, så de ’tillverkade’ en hadith för att man ville ha honom dödad.

Det finns de som säger att det fanns händelser där Profeten gav order om dödsstraff åt någon som hade lämnat islam. T.ex när Profeten öppnade Mecka så sa han att man skulle döda Abdullah ibn Abisarf. Men denna order gavs inte på grund utav att den personen lämnat islam, utav för att han – trots att han var muslim, agerade som en fiende till islam, han var alltså en förrädare: och som alla vet delas än idag de hårdaste straffen ut i alla länder och rättsstater i världen, till just förrädare. Nu blev han inte dödad tydligen, och man kan annars fråga sig, om Abdullah ibn Abisarf inte var muslim, hur kom det sig då att Uthman ibn Affan gav honom en hög ställning i sitt styre? Om man anser att en person är en avfälling ifrån islam, och anser att en sådan ska dödas, hur kan man då utse personen till en av de högsta ämbeten inom sitt Ummah? Nej, han hade inte lämnat islam, utan hade gjort något helt annat för att Profeten skulle fälla ett sådant avgörande.

En annan incident skedde, enligt påståenden, att när Moadem ibn Jabbel for iväg för att hjälpa Abu Musa al Ashari, som befann sig i Yemen som Guvernör där. Profeten hade skickat iväg Moadem för att assistera Abu Musa där. När Moadem kom ridande på sin häst såg han en man. Moadem frågade vem mannen var och fick svar att det var en man som varit jude, sedan blev muslim men lämnade islam och blev jude igen. Berättelsen säger att Moadem sa: ”Jag stiger inte av hästen förrän den mannen dödats”.

Använder sig Moadem utav en profetiskt hänvisad hadith i denna berättelse? Nej, han säger bara sin egen åsikt. Och hans åsikt var inte baserad på att han hade lämnat islam, utan på att man kände till att mannen var där för att förstöra islam, åter en förrädare alltså. Det är skillnad på ifall en person lämnar islam på grund utav brist på tro utav religionen, och en person som arbetar som en fiende och förstör religionen inifrån.

Sen finns de som säger att man ska döda en som lämnar islam eftersom det finns bevis på att den första khalifen, AbuBakr, dödat några som aposterat. AbuBakr hade utfärdat dödsstraff för en person som hävdade att han var profet, och att han och Muhammed tillsammans var profeter. Den andra som AbuBakr lät döda var inte en apostat, han hade inte lämnat islam. Han hette Malik ibn Noeira ifrån familjen beni A’rbo, och älskade Profeten och hans familj. Han var känd för sin höga generositet och därför utsåg Profeten honom som den som ansvarade för indrivande av skatter ifrån beni Hambala-klanen. Efter Profeten hade dött sa Malik att han inte skulle betala skatten till Khalid ibn Walid (som efter Profetens död utsetts av AbuBakr till att inkasserade skatten ifrån rikets fogdar), utan till den person som Profeten utsett vid Ghedir-Khumm som sin efterträdare – dvs Imam Ali. Därför dödades han, dvs Profetens kompanjon och dessutom av Profeten utsedd att samla in skatten dödades! (det är ibland lustigt att en del grupper inom islam säger att alla profetens kompanjoner, dvs Sahaba, är heliga och alla kommer att träffas i himlen…en del dödar helt oskyldiga sahabas, och ändå kommer de att komma till himlen: både mördaren och den mördade….!) Efter han blivit dödad, våldtog Khalid ibn Malik den dödades, ibn Noeiras, fru Leila.

Hur reagerar Umar ibn Khattab och Abu Kattar ibn Ansari(befälhavare under mördaren Khalid ibn Walid) när de hör om denna händelse? Abu Kattar, befälhavaren, lämnade honom och sa att Jag vill inte stanna som befälhavare under en person som du, han hade en annan åsikt än du om vem skatten ska betalas till och du dödar honom och våldtar sedan hans fru?!” När sedan Umar ibn Khattab hörde om händelsen sa han att Khalid ibn Walid(som av vissa brukar kallas för ‘islams svärd’) måste dödas, då han begått TVÅ illgärningar: mord och äktenskapsbrott. AbuBakr svarar Umar genom att säga att Khalid bara ”gjort ett litet fel” och ”hur ska jag kunna straffa en person vars svärd Gud har lovprisat?”

Dessa två händelser, en hade inte lämnat islam, utan påstod sig vara en profet sänd av Gud, han blev dödad, och Malik ibn Noeira, hade inte alls lämnat islam, utan dog på grund utav att han hade en avvikande åsikt i en politisk fråga. Så ingen av dessa händelser kan hänvisas som exempel för att straffa en som lämnar islam, till döden.

En beduin kom till Sändebudet, och svor lojalitet till honom. Beduinen blev efter en tid sjuk i feber, och när han tillfrisknat så meddelade han att han ville lämna islam och mannen lämnade sedan Medina. Profeten gjorde inget mot honom utan lät honom gå, och det var då Profeten sa: ”Staden Medina är likt en smältugn, den avlägsnar alla orenheter och förgyller de som gör goda gärningar”

När Umar ibn Khattab var khalifa åkte han till Yemen. Där frågade han om det fanns några där som avfallit från islam? Han fick svar att det funnits en man där. ”Vad gjorde ni med honom?” frågade Umar och fick svaret att de dödat honom då han lämnat islam. Umar blev arg och svarade: ”Vem har gett er tillåtelse att döda honom? Ni kunde ha pratat med honom och förklarat för honom, och gett honom chansen att i framtiden komma tillbaks till islam!” Om Umar ansett det tillhöra islam att döda de som lämnar religionen, då hade han där istället svarat ”Bra!”, inte skällt ut dom.

En välkänd historia om apostasi

OmHabiba, dotter till Abu Sufiyan, var gift med Obeidullah ibn Yahash, en man som åkte till Afrika. När han kom till Afrika såg han en vacker kristen kvinna där. Han blev förblindad av hennes skönhet och lämnade allt och blev kristen för att gifta sig med henne. Detta är en mycket välkänd, och dessutom omtalad, historia men där finns inte en enda hadith där Profeten sa att Obeidullah skulle dödas för att han lämnat islam. Hade apostasi varit straffbart med döden, så hade detta varit ett utmärkt, och tydligt, tillfälle för Profeten att uttala sig om detta där och då. Men det gjorde han alltså inte.

Finns där någon konsensus mellan skolorna?

Finns där en konsensus inom de islamiska skolorna att man omedelbart ska gå fram och döda någon som lämnar islam? Nej, inte alls. Inte en enda av skolorna säger detta. Däremot finns det de som uttalat sig om saken, och då har de sagt att ”om någon lämnar islam, så accepterar jag inte att man dödar den personen. Man ska istället alltid ha förlåtelsens dörr öppen för de personerna så att de kan känna sig välkomna att återkomma när de ångrar sig.”

Däremot finns det skolor som ger folk olika ‘väntetider’ innan någon typ utav straff döms. Imam Al-Shafei t.ex säger att man ska ge personen 3 dagar att ångra sig, innan man utdömer straff, så som t.ex döden. Imam Al-Zohri säger att man ska ge personen 10 chanser, alternativt 3 chanser, att ångra sig. Hassan Al-Basri säger att man ska ge personen 100 chanser att ångra sig, ingen säger alltså att man omedelbart ska gå fram och attackera personen som lämnat islam.

Till och med när man tittar i Koranen så ser man att islam är en religion med högt i tak och åsikts- och yttrandefrihet.

TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. .” [2:256] Hur kan man då påstå att man ska döda en person som har ändrat åsikt eller tro? När uppenbarades denna Koranvers? Det var en syrisk oljehandlare(matoljor antar jag), som var muslim. Hans söner hade konverterat till kristendomen. Den syriske oljehandlaren gick då till Profeten och berättade vad som hänt, och frågade om det är tillåtet för honom att åka iväg till sina söner och tvinga dem tillbaks till islam? Profeten svarade då med ovan vers: ”Tvång förekommer inte i trosfrågor.” Det är deras val.

Det var en herreman ifrån Medina, för att få sin tjänare att börja praktisera islam brukade han misshandla sin tjänare väldigt hårt. När vers 2:256 uppenbarades så visade det sig att det är förbjudet att fysiskt tvinga någon att praktisera islam. Verserna 2:256257 visar tydligt att Gud säger att han tydligt har visat vad som är rätt och fel, och den som tror kan tro, och den som vill leva i otro får göra det. Även kapitel 109(Kafirun) säger ”SÄG: ”Ni som förnekar sanningen! Jag dyrkar inte vad ni dyrkar. Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar. Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar, och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar. Ni har er tro – och jag har min tro!”

Och Profeten skrev och signerade Hudeybiafördraget där det tydligt står: ”Om en muslim vill återgå till Mecka, och lämna islam, kommer vi att sända honom tillbaks, med fred. Och om ni har en Quraishi, som vill bli muslim och kommer till Medina så sänder vi tillbaks honom till er om ni begär det.” Om islam är en religion där man ska döda en som lämnar religionen, så borde det snarare ha stått att man skall döda honom där och då – så snart man avfallit från islam.

Det finns 3 nivåer av apostasi inom islam:

1)En är att man avfaller genom tro,
2)en annan genom sina handlingar och
3)en tredje genom sina uttalanden.

T.ex: En person är muslim, men börjar fundera om det kanske inte är bättre att tro att Jesus bär alla ens synder. Så lämnar personen islam och blir kristen och börjar praktisera kristendomen. Personen har inte börjat prata vitt och brett om sin konvertering eller börjat prata illa emot islam och dess följeslagare mm. Personen har slutat tro på islam och bytt tro till kristendom. That’s it. Det är en som avfallit i tro.

Sen har vi en som avfaller genom sina handlingar. En sån kan t.ex plocka upp Koranen, och kasta den i soporna, bränna den, eller dyl. Personen har slutat tro på islam och börjar med sina handlingar att bygga upp ett krig emot Gud, Profeten och de som följer dessa. Han hade lämnat islam, och det fanns inga problem med det, men nu har personen inte nöjt sig med det, utan börjar uppvigla ett krig.

Så har vi en som avfaller genom sina uttalanden. En sån person har lämnat sin tro, förmodligen ogillar han även islam av någon orsak. Han vill att omvärlden ska avsky islam likaväl, och börjar dikta upp lögner och historier: så som t.ex att Profeten skulle ha ägt bordeller och horhus. Om såna kan man hänvisa till kapitel 9:61 i Koranen ”[9:61] OCH DET finns de bland dem som förtalar Profeten…..dem som talar illa om Guds Sändebud [väntar] ett plågsamt straff.”

Dessa nivåer behandlas olika, precis som man i de flesta länder(även idag) har olika behandling utav folk som avviker på diverse olika sätt. Det finns ‘demokratiska’ länder där man får långa fängelsestraff t.ex, för att de ifrågasätter en historisk händelse…

Hur kan det komma sig att Abu Hanifa, Ahmed ibn Hanbal, Ibn Taimiya, Hallaq tillsammans med Khawarij, shia och sunnimuslimer mfl – om vart annat – stått anklagade för att ha lämnat islam? Det började ske när begreppet om att en enda gren bland muslimer kommer att vara den som räddas ifrån elden, började florera. Då började muslimer säga högt att just de själva är den välsignade gruppen/grenen och sedan anklaga varandra och alla andra för att vara ‘kafir’. Så om någon inte har samma åsikt om vissa saker inom islam, så blev motståndaren genast anklagad för apostasi.

Som man kan se är påståendet att om man lämnar islam så dödas man, eller att straff för apostasi är döden, helt falskt. Det argumentet används idag utav 2 grupper, båda är fiender till islam. Ena gruppen är de som öppet är emot och hatar islam, och den andra gruppen är muslimska extremister som fått för mycket luft, och för mycket pengar och stöd genom den förstnämnda gruppen. Genom allt buller om död för de som lämnar islam, så blir ingen hörd som berättar sanningen. Inte heller tar man upp andra grupper, som tvärt emot islam, faktiskt HAR död som straff ifall man lämnar den religionen.

Islam är en religion med högt i tak och stor åsikts- och yttrandefrihet. Men…det är inte en religion där man är fri att kränka – och jag har än idag inte sett någon stå på barrikaderna och skrikit sig hesa om att de vill ha större kränkningsfriheter. Jag tror till och med det vore bättre om man sänkte kränkningströskeln överallt i samhället, det skulle ge en helt ny ryggrad åt folket.

.

Ljudfil i ämnet:

  1. #1 av LARZ GUSTAFSSON a k a Zluggo Pop på 7 juni, 2014 - 06:53

    Dödsstraff är alltid fel. Att mörda människor på grund av att de lämnar islam eller någon annan religion är barbari. Jag protesterar mot MÖRDARREGIMEN i Sudan och deras terror mot Maryam Yahya Ibrahim, som är 27 år gammal, gravid i åttonde månaden och sitter i death row för att hon gift sig med och fått barn med en kristen man. Hon ska dessutom tilldelas 100 piskrapp så snart hon fött barnet. Försvarar man sådant är man en blind fanatiker.

    • #2 av Marie på 9 juni, 2014 - 11:47

      Jag håller helt med dig.

      • #3 av LARZ GUSTAFSSON a k a Zluggo Pop på 9 juni, 2014 - 17:04

        Excellent.
        Frågan är: Hur kommer det nu att gå för Maryam Yahya Ibrahim?

      • #4 av Marie på 12 juni, 2014 - 14:39

        Ja det kan man fråga sig. Tyvärr är hon inte ensam, de som styr i Sudan över den processen är samma människor som är i Syrien och slaktar muslimer…just det muslimer. Igår gick de in i kurdiska Mosul och attackerade folket där, slaktar och våldtar blint allt. På grund utav dessa befinner sig ca en halv miljon på flykt ifrån området.

        Det tragiska är väl att det är västländerna som har stött dessa grupper från början. De har pumpan in vapen till dom i ett par år nu, för att de ska ‘störta’ Syriens president, som är emot Israel. Som vanligt satsar USA och väst på fel kort. De gynnar bara mördare genom deras tilltag. Om västländerna fördömde de oljerika kungadömena Saudiarabien/Qatar/Bahrain mm….och vidtog sanktioner, så skulle denna typ utav inriktning(om man ens kan kalla det så) inom islam försvinna inom något år. Garanterat. Men det kommer de aldrig att göra. De vill kunna köpa olja billigt även i fortsättningen…

      • #5 av LARZ GUSTAFSSON a k a Zluggo Pop på 12 juni, 2014 - 16:46

        Det är extremistgrupper/terrorister med stöd av USA, Qatar och Saudiarabien som skapat situationen i Syrien.

      • #6 av Marie på 13 juni, 2014 - 11:51

        Absolut! Tyvärr har denna ständiga jakt på kapital och profit, och stormaktens omättliga aptit på mer makt och pengar gjort hela världen osäker då det enda de göder i dessa länder är fler krig och konflikter, främst genom att alltid stödja den sida som är smutsigast i konflikten. Dvs frihetskämpen i dessa delar av världen blir alltid terrorist i västmedia – och terroristen blir frihetskämpe, det är så skrattretande förutsägbart hela tiden. Faktum är att jag idag alltid kollar vilken sida som USA håller på, för att det blir då mer klart och tydligt vem den korrupta sidan är i en konflikt. 100% av fallen har den sida de håller på varit de värsta djävlarna.

        http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article19045431.ab

      • #7 av LARZ GUSTAFSSON a k a Zluggo Pop på 13 juni, 2014 - 14:22

        Bortsett från hans fientliga attityd till Israel anser jag att Assad är en bra ledare.

      • #8 av Marie på 13 juni, 2014 - 15:07

        Jag håller med dig; av alla de som står tillbuds idag i Syrien så tror jag att han är av de bättre i alla fall. Diktatur är dock inget man vill påbjuda, men ingen har velat ge honom en möjlighet att göra de förändringar han ville påbörja redan för över 2 år sedan. Hade det varit val om saken under föregående år, och USA/Europa finge välja, då hade de lagt sin röst på de som idag lagt Mosul i norra Irak under sina fötter och bringat en halv miljon människor på flykt…. Som Aftonbladet uttrycker det – ”Kampen(som ISIS för) förs med hjälp av glassutdelning och halshuggningar.” Fruktansvärt!😦

      • #9 av LARZ GUSTAFSSON a k a Zluggo Pop på 13 juni, 2014 - 15:12

        Vi är rörande överens du och jag.
        Har jag fattat saken rätt så har ISIS brutit sig ut ur al-Qaida. Vilken var orsaken?

  2. #10 av Ingemar Hof på 13 juni, 2014 - 15:59

    Assad en bra ledare? För alla egenskaper som gör honom bättre än extrema islamister är det mycket tack vare honom som situationen ser ut som det gör!

    Assad såg till att det inte fanns någon enad opposition som kunde mota honom (med resultatet att det blev en väldigt splittrad opposition som försökte få bort Assad, där olika grupper sökte stöd hos rika gulfländer).

    Assad tillät en mer och mer konservativ tolkning i Syrien slå rot. Det var under hans och hans pappas tid vid makten som antalet moskéer sköt i höjden. En mer och mer radikal islam tilläts spridas. Moskéer blev det självklara tillhållet för människor med åsikter som avvek från den tillåtna, inklusive en mer radikal muslimsk opposition vars frukter vi ser idag.

    Det var Assad som släppte fångar från det ökända Sednaya fängelset i början av upproret. Alla som kan sitt Syrien vet att Sednaya var befolkat av många radikala islamister. De tilläts gå fria och utgör i flera fall stommen i de radikala grupperingarna som vi ser idag.

    Assad har underlåtit att flygbomba radikala islamiskes tillhåll och istället koncentrerat sina flygbombningar av mer moderata krafter.

    Assad har hela tiden talat om extremister, och hans politik har gått ut på att förverkliga sin bild av en opposition som består av extremister.

    Assad tänkte aldrig och kommer aldrig att lämna makten, oavsett vilka reformer han säger sig vilja genomföra.

    Om man efter detta kan säga att Assad är en bra ledare (och då har jag inte nämnt alla fall av tortyr, kidnappningar, hot, förstörelse etc som han har utsatt sin befolkning för under fredstid!) då har man missat lite av ”a till ö inom demokrati”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: