An eye for an eyelash!

Avi-Shlaim

Avi Shlaim är professor i internationella relationer vid St Antony högskola, Oxford, och författare till Lion of Jordan:King Hussein’s Life in War and Peace. Han har alltid varit en hård anhängare till staten Israel, men har börjat ändra åsikt. Han skrev en artikel om nedan debatt till The Guardian, men de hade ‘inte utrymme’ för den. Jag har översatt den till svenska nedan, han inleder på detta sätt:

Dear friends
Please find attached an op-ed piece I wrote on a recent debate on Israel-Palestine at the Oxford Union. I wrote it in my capacity as a hackademic or an acahack. But the Guardian and the Observer had no space for it so it was not published.

Israel, Free Speech, and the Oxford Union

Avi Shlaim

Israel har ofta porträtteras av sina anhängare som en ö av demokrati i ett hav av maktfullkomlighet. Men dessa supportrar, i deras överdrivna iver för deras idéer, hamnar ibland i situationer där de bryter emot en av de mest fundamentala demokratiska principerna – dvs rätten till yttrandefrihet. Samtidigt som de acceptera yttrandefrihet som ett universellt värde, försöker de alltför ofta begränsa det när det kommer till Israel och dess behandling av palestinierna. Resultatet är inte att uppmuntra utan att kväva debatten om den israelisk-palestinska konflikten.

Storbritannien är stolt över sin tradition angående yttrandefrihet och en civiliserad debatt om alla frågor, inklusive Israel. Den stora majoriteten av brittiska judar är en del av denna tradition. Professorn och överrabbinen Jonathan Sacks, är ett anmärkningsvärt exempel på denna rättsinnigt, liberala och pluralistiska tradition. En av hans sexton böcker heter ”The Dignity of Difference: how to Avoid the Clash of Civilizations”. På andra sidan Atlanten, å andra sidan, är den offentliga debatten i frågan om Israels mycket mer våldsam och ensidig, och lämnar relativt lite utrymme för någon värdighet i åsiktsskillnaderna. Den passion som många framstående amerikanska judar använder i sitt försvarar av Israel avslöjar en mycket primitiv attityd som baseras på: ”Mitt land, rätt eller fel!!”.

Ett exempel är Alan Dershowitz, Harvard professor i juridik och korsfarare på uppdrag av Israel. En av hans böcker heter ”The Case for Israel”. Som titeln antyder är detta inte en akademisk avhandling utan en advokats försvar för hans klient. Advokaten i fråga är ingen vän av det fria ordet när det gäller kritik mot Israel, oavsett hur väl underbyggt det verkar. Den senaste tidens händelser i Oxford tyder på att de av oss som trodde att försöken att kväva fri debatt angående Israel enbart begränsas till amerikanska universiteten måste tänka om.

The Oxford Union är en av världens mest berömda debattkammare och en bastion för yttrandefriheten. Det grundades på artonhundratalet för att upprätthålla principen om yttrandefrihet och debatt i England vid en tidpunkt när de blev allvarligt inskränkta. Nyligen har emellertid unionen misslyckats med att leva upp till sina höga ideal. En debatt var planerad till den 23 oktober på grunderna att: ”Det här huset tror att en stat är den enda lösningen på Israel-Palestina konflikten”.

Professor Ilan Pappe, Dr Ghada Karmi och jag själv gick med på att tala för förslaget. Norman Finkelstein, amerikansk-judisk akademiker, Lord Trimble, nordirländsk politiker, och Peter Tatchell, aktivist för homosexuellas rättigheter, accepterade inbjudan att tala emot förslaget. Det slutade med att debatten ägde rum utan att någon av de schemalagda talarna pratade: efter en ful och bitter, helt i amerikansk stil, överkörning av panelen.

Olika Israelvänner hade klagat till Luke Tryl, ordföranden i The Oxford Union, att debatten var ”obalanserad” eftersom Norman Finkelstein, en välkänd kritiker av Israel, skulle finnas på ”pro-israeliska” sidan i debatten. Vad de misslyckades med att förstå, eller medvetet valde att ignorera, var att debatten inte var för eller emot Israel utan om alternativa lösningar i Israel – Palestinakonflikten. Professor Dershowitz var den första och den mest aggressiva av de som protesterade . Själv hade han blivit inbjuden att tala, men han svarade att han endast skulle delta om han kunde diktera debatten och godkänna de andra talarna .

Dessa orimliga villkor avvisades och Dershowitz höll sig borta. Men han kunde inte bara tjura i sitt tält: det är inte hans stil. Han skrev till Tryl att det var upprörande för unionen att ge Finkelstein en plattform, men återigen blev hans sak avvisad. Dershowitz vände därefter hans polemiska muskedunder direkt mot Finkelstein, och kallade honom för ”en antisemitisk trångsynt människa” i en artikel han skrev på internet den 19 oktober under titeln ”The Oxford Union är död”.

Peace Now-UK;s brittiska ordförande Paul Usiskin inte bara ökade trycket på Tryl att stryka Finkelstein, utan till och med erbjöd sig att ta hans plats. Den 14 oktober gick en liten delegation Oxford studenter till Tryl för att ifrågasätta tillsättandet av Finkelstein och Tatchell på den pro-israeliska sidan i debatten, och att hävdade att hela debatten skulle bli obalanserad. Det är helt legitimt för medlemmar i unionen att förmedla sin oro till dess president. Men krav på balans, i förhållande till en obalanserad internationell aktör som Israel, väcker fler frågor än det besvarar .

Israels politik gentemot palestinierna kan säkerligen inte betecknas som balanserad ens i den vildaste fantasin. Den bibliska befallningen om ”öga för öga” är tillräckligt hemskt, men Israel går ännu längre med dess sedvanliga praxis där de kräver ett öga för en ögonfrans”! Allt som Israels politik gentemot palestinierna blir alltmer hårdhänt och våldsamt, måste själva begreppet balans omprövas. I en debatt om rasism, är det nödvändigt att ha tre rasister med, för balansens skull? Hur som helst så, den 19 oktober , fyra dagar innan debatten, informerade Tryl bryskt Finkelstein att hans inbjudan dragits tillbaks. Paul Usiskin lyckades tränga undan Finkelstein som medlem i teamet som motsätter sig förslaget som debatten grundade sig på.

Under de kommande tre dagarna drog alla de andra fem av de ursprungliga talarna ur debatten. Lord Trimble var, inte orimligt, trött på alla kontroverser, även jag. Luke Tryl hade uppmanat mig att delta i debatten så långt tillbaka som den 11 juli. Även om jag inte gillade formuleringen i debatt-temat, gjorde jag inget försök att modifiera det av respekt för studentens befattningshavare i Unionen. Inte heller försökte jag påverka uppställningen av talarna.

Tryl gav mig rätten att tala för eller emot förslaget och jag valde, tvekande, att tala för. Jag har faktiskt alltid varit en anhängare av en tvåstatslösning, men jag planerade att hävda att allt sedan Israel systematiskt förstör grunden för en genuin tvåstatslösning, genom sin ständiga utbyggnad av judiska bosättningar på Västbanken, är en enstatslösning det enda alternativet. Dessa nyanser gick förlorade i mediasnurret som kom att orsaka debattens totala kollaps.

Mina kollegor och jag drog oss inte ur debatten för att vi insåg att vi skulle förlora, som våra belackare fått det att framstå i media. Vår utmarsch var tänkt som en protest mot den lumpna behandlingen av vår akademiska kollega och kränkningen av principen om yttrandefrihet vid Oxfordunionen. Fortfarande i elfte timmen var vi redo att gå med i diskussionen, men bara på villkor att Professor Finkelstein var återinbjuden. Vilket han inte blev, så vi höll oss borta. Debattörerna den kvällen var den allestädes närvarande Mr Usiskin och fem studenter. Motionen avslogs med 191 röster mot 60. Groucho Marx sa en gång till sin värd: ”Jag hade en fantastisk kväll, men detta var inte den kvällen!” Jag känner mig lite på samma sätt om denna Oxford Uniondebatt.

Såhär kan det se ut vid en Oxford Union-debatt:

ou

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: