Misstro och spioneri

Distrust-Logo-300x300

[49:12] ”Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och misstänka det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [Eller] skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den [tanken] skulle ni finna vämjelig! Och frukta Gud! I Sin barmhärtighet går Gud den ångerfulle till mötes!”

Hur många gånger har man hört någon säga: ”Jag hörde att XX gjorde det och det….” ? Så svarar den tilltalade ”Vad säger du? Gjorde XX det och det..?!” Detta är vad som kallas för ‘Dhall'(Misstro/misstänksamhet/att man anar på folk). Den minsta misstanke kan bli till den största nyheten inom vårt samhälle.

När Imam Hassan sa att skillnaden mellan sanning och lögn är 4 fingrar: att man måste verifiera det man ser, och det man ser ska man ge 70 egna förklaringar som kan fria, snarare än fälla en person, innan man dömer, så menade han att man inte kan bygga ett samhälle på misstänksamhet(dhall). Däremot kan man förstöra ett samhälle med Dhall. Ett samhälle som byggs på Dhall gör folk otrygga, paranoida och tillslut litar ingen på någon.

Dagens samhälle baseras i princip helt på Dhall som grundstenar. Jag ska ge 2 konkreta exempel: Irak. Under Saddams tid hade han massor med ”fotfolk”. Dvs han hade ‘vanliga’ människor som spionerade och kollade sina grannar, och rapporterade till Saddam om ‘misstänkt verksamhet’ som pågick. Ett exempel på ”misstänkt verksamhet” var att man bad till Gud, eller att man inte har ett foto på Saddam i sitt vardagsrum t.ex. Men Saddam kunde självklart inte få ALLA att jobba för honom som angivare, så han använde sig utav ‘viskningsmetoden’. Han behövde bara ha en i varje kvarter, som gick och viskade till någon ‘i förtroende’ att han hört att den och den familjen har en son som jobbar för Saddam. Ryktet sprids, och folk börjar ta avstånd från, eller åtminstone akta sig för, de familjerna. Det ingen vet är att även de själva har ett rykte om sig att någon i familjen jobbar för Saddam…. mer än så behövs inte. För de flesta är villiga att sprida rykten och skvaller och oftast är det ingen som sätter stopp eller ifrågasätter dom.

Resultatet är att idag är irakierna så infiltrerade med misstron till varandra att ingen litar på någon. Därför styr korruptionen och de som har möjlighet att ‘roffa åt sig’ något gör det, för om inte de gör det kommer nån annan ändå att ta det. Så här var inte mentaliteten hos det folket innan Saddam förstörde det.

Om vi går till andra sidan Atlanten, till USA. Där har vi en nation som misstänker alla, och då menar jag ALLA! Regeringen tror inte på sitt eget folk, de övervakas på alla sätt man kan tänka sig. Folk som inte rättar sig efter regeringens ständiga övertramp på deras frihet sätts i fängelse efter 3 s.k. ‘förseelser’, oavsett hur små de är. Därför har idag USA flest människor i världen bakom lås och bom – om det vore möjligt skulle de med säkerhet sätta hela befolkningen där, om inte annat än för att underlätta bevakningen utav dom. Men det slutar inte där: om de misstror sitt eget folk, hur ska de då vara ‘säkra’ på folk i andra nationer? Så de spionerar och övervakar även folk i hela resten utav värden, och detta med hjälp utav respektive folks egna regeringar. Men det slutar inte där heller – USA känner att de inte ens kan lita på deras egna allierade länders regeringar, så de sätter in bevakning och avlyssnar till och med de världsledare som är USA:s absolut närmaste vänner och som samarbetar MED USA, mot sin egen befolkning! 

Detta är två exempel på vad misstro kan göra med ett samhälle, och även om jag gav just dessa ovan länder som exempel, så är även vårt egna samhälle drabbad utav sjukdomen Dhall. Och det är därför som Profeten(s) sa: ”Gud sa till mig: Jag är beredd att förbjuda zina(äktenskapsbrott), men jag kommer aldrig att förlåta misstänksamhet/misstro.”

Aldrig, sa Gud. När Gud säger ”aldrig” då betyder det aldrig! För vad har vi gjort om vi anar och misstänker? Jo, vi har tagit steget i att förstöra en medmänniskas rykte. Misstro kan enbart förlåtas av personen som man misstrott något om, inte av Gud. Varför gör Gud så, kan man undra? Man kan ju förställa sig varför: vill jag verkligen gå fram till 100-tals personer och säga: ”Jag har misstrott dig om något, kan du förlåta mig?” Nja, knappast, vårt personliga ego hindrar oss oftast från detta. Det är väldigt unikt med så pass ödmjuka människor.

Imam Ali sa: ”Var inte en som måste be om ursäkt”, och med detta menade han att man ska undvika gärningar som orsakar att man tvingas be om ursäkt.

Islamisk morallära är olik all annan morallära. Ingen annan religion eller lagstruktur har något liknande. Den är uppbyggd på att jag, som muslim, måste beskydda:
– medmänniskors liv,
– medmänniskors anseende
– medmänniskors tillgångar

Skillnaden är att inom Islam är vi ansvariga, inte bara över våra yttre förehavanden, utan även över våra innersta tankar om någon. ALLA andra system handlar enbart om de yttre faktorerna, medan vi måste rena de inre tankarna. Vilket hemskt system, tycker säkert någon…tänk er då detta: 

Jag går in i t.ex moskén. Jag går och sätter mig. Sen ser jag någon annan göra entré och så tänker jag ”titta på henne, hur kan hon klä sig på det viset…?!” Till och med den typen av tankar måste rensas bort. Men då kanske någon påpekar att jag faktiskt inte sa det högt.  Och det är sant, det räknas inte som en synd, för endast om det kommer ut ur min mun så har jag begått en synd, men trots det så måste även denna typ utav inre tankar ‘renas’ bort.

Profeten sa: ”En persons pessimism om andra, tar tillslut kontrollen över honom själv, och kommer tillslut att förstöra all fred och harmoni mellan honom och hans medmänniskor.”

En person som aldrig korrigerar sina tankar kommer tillslut att rädas ALLA människor då man börjar misstänka att andra tänker om mig, på samma sätt som jag tänker om andra och detta blir tillslut till en ond cirkel som skapar ett stort hål i gemenskapen/samhället. Därför står det i Koranen: ”[49:12] Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden…”

Det är därför som Islam lagt en mycket tung börda på vittnesmål. För ‘zinna’ måste 4 vittnen ha sett själva akten, och de måste vittna om detta på exakt samma sätt, oberoende av varandra. Om 3 personer vittnar lika, men inte den 4:e, då döms alla fyra till piskning! Då kanske man kan tänka sig hur allvarligt det är med lösa rykten och skvaller som sprids bara utav att en enda person har kommit med informationen?

”…Och spionera inte på varandra…” [49:12]

Idag är spioneri en normal företeelse: Regeringar spionerar(som jag nämnt tidigare), men även privatpersoner spionerar på allt och alla. Ett ex är Facebook, man går in och kollar vad den och den har gjort eller var dom varit. Idag är väldigt många, särskilt ungdomar, rena datasnillen. Man hackar in sig på varandras mail- eller facebookkonton för att kunna övervaka varandra. I Islam är en av grannars rättigheter att ingen får titta in i deras trädgård! Hur ska man då kunna motivera att man spionerar på varandra ända in i deras privatliv?

och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [Eller] skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött?[49:12] Förtal jämställs med kannibalism inom Islam, det är något för oss(kanske särskilt vi som intresserar oss för att enbart äta halal-kött,) att fundera lite extra mycket på….

Det finns två straff inom detta område i islam: det ena utdelas till den som förtalar, och det andra till den som lyssnar på förtal utan att protestera. En person kom till Imam Ali och berättade att någon hade förtalat honom. Imam Ali svarade: ”Den personen sköt iväg pilen, och du säkerställde att den nådde fram till mig.”

Det är inte alltid lätt att veta om man förtalar någon, hur vet jag då om jag begår förtal? Svaret är: om syftet är att sänka en person, då är det förtal.

slander

  1. #1 av AlBayati på 17 december, 2013 - 16:43

    Woow.. allt som står här är guld. Speciellt det sista ska jag alltid ha på minnet.
    Tack för att du delar med dig av kunskapen och tankarna.

    • #2 av Marie på 17 december, 2013 - 18:10

      Naaw, vad gullig du är :-)! Man gör vad man kan och så får man hoppas att det kommer till nytta nånstans.

  2. #3 av Sahjanan på 18 december, 2013 - 08:31

    Verkligen… Det är många som inte anser detta vara allvarligt, vackert hur du framför ämnet, mycket givande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: