Abu Talib – Profetens stora stöd och beskydd [4]

Gabriel

Åren gick. Abu-Talib blev sjuttio år. Vår Mästare Muhammed blev fyrtio år gammal.

Muhammed gick till Haraa grottan varje dag. Det året kom Ängeln Gabriel ned från himlen. Mästaren Muhammed hörde ängeln honom säga:

”Läs i din Herres namn, Han som har skapat – skapat människan av en grodd som växer fast! Läs! Din Herre är den Störste av de frikostiga, som har lärt pennans bruk, lärt människan vad hon inte visste!”

Sen sa Ängeln Gabriel :
– Muhammed, du är Guds budbärare och jag är Gabriel.

Muhammed kom tillbaks från Haraa grottan med uppdraget från himlen.

Hans hustru Khadija, trodde på honom. Likaså hans kusin Ali ibn Abu Talib.

En dag, medan vår Profet Muhammed bad och Ali bad bakom honom, kom Abu-Talib och sa vänligt:
– Min brorson, vad gör du?

Profeten sade:
– Vi ber till Gud enligt islams tillvägagångssätt.

Abu Talib sade glatt:
– Det finns ingen skada i vad ni gör.

Sedan sade han till sin son Ali:
– Ali, var ett stöd till din kusin, han gör bara gott.

Hiragrottan

hira

I Profetens Hus

Efter en stund kom Ängeln Gabriel ner med Guds Order.:
– Och varna dina närmaste och var vänlig mot de av de troende som följer dig.

Guds Sändebud uppmanade Ali, som var 10 år, att bjuda in sin stam (släkt/klan): Bani Hashim, Abu-Talib, Abu-Lahab och andra kom till profeten hus.

När de all ätit mat, sa Profeten Muhammed (fvmh) :
– Ingen ung arab har någonsin kommit till sitt folk med det jag hämtat till er. Jag har hämtat till er det goda i detta och nästa liv.
Sedan bad han dem att tro på Islam. Abu-Lahab stod upp och sa trotsigt:
– Muhammed har lagt en förbannelse över er.

Abu Talib sa argt:
– Var tyst! Detta angår inte dig!

Abu-Talib vände sig till Muhammed (fvmh) och sa:
– ställ dig upp och säg vad du vill. Sprid din Herres budskap, ty du är den sanningsenlige, den pålitlige.

Så, Muhammed (fvmh) ställde sig upp och sa:
– Min Herre har befallit mig att be er att tro på honom. Så, vem stödjer mig i denna fråga? Vem vill vara min bror, min ställföreträdare, och min efterträdare efter mig?

Alla teg.

Så, säger Ali ivrigt:

Guds Sändebud; jag!

Profeten jublade och omfamnade sin unga kusin och grät.

Bani-Hashim reste sig. Abu-Lahab skrattade och sa sarkastiskt till Abu Talib:
– Muhammed har beordrat dig att lyssna och lyda din son.

Men Abu-Talib gav honom ingen uppmärksamhet. Snarare tittade han ilsket på honom och sa vänligt till sin brorson:
– Gå med vad Gud har befallt dig. Gud är mitt vittne att jag kommer att stödja och beskydda dig.

Vår Profet Muhammad (fmvh) såg på sin morbror med stor respekt. Han kände sig stark så länge Meckas store ledare var med honom.

Försvararen

Även om Abu Talib nu var en gammal man, stod han stadigt vid Muhammeds (fvmh) sida, och vid dennes budskap. Han skyddade honom alltid från Quraishis avgudadyrkare, som hela tiden hotade honom.

Ett stort antal av Meckaborna trodde på Allahs religion, och brydde sig aldrig om att dyrka andra gudar eller avgudar, och inte heller om hoten från Quraishis tyranner.

En dag kom Quraishis alla ledare till Abu Talib trots att han var sjuk och sängliggande. De sa argt:

– Abu-Talib! Håll din brorson ifrån oss eftersom han har försvagat våra tankar och förolämpat våra gudar.

Abu-Talib blev ledsen för att hans folk inte ville lyssna till sanningen. Så sa han till dem:

– Ge mig en tid att prata med honom.

Abu Talib berättade till Profeten Muhammed (fvmh) vad Quraishis ledare hade sagt till honom.

Profeten (fvmh) sa respektfullt till sin farbror:

– Farbror! Jag måste lyda min Herres order.

Abu-Jahal, en mycket elak man, sa:

-Vi ger honom hur mycket han vill ifrån våra pengar. Eller ännu bättre – vi kommer att göra honom till kung över oss om han vill.

Profeten svarade:

– Jag vill inget av det. Allt jag vill är att höra ett enda ord.

Abu-Jahal sa:

– Vilket ord är det? Vi ger dig 10 gånger mer än det!

Muhammed (fvmh) sa:

– Säg att det inte finns någon gud utom Allah!

Abu-Jahal blev nu ursinnig:

– Be oss om ett annat ord istället!

Allahs Budbärare sa:

–  Om ni så hämtade solen till mig och satte den i min hand, skulle jag inte be om något annat ord istället.

Det rådde spänning i luften. Avgudadyrkarna reste sig upp och hotade Profeten Muhammed (fvmh).

Abu-Talib sade till Muhammed (fvmh):

– Pressa mig inte – rädda dig själv!

Profetens tårar rann när han svarade:

– Morbror! Vid Gud, om de sätter solen i min högra hand och månen i vänster för att överge mitt Budskap, skulle jag aldrig överge det förrän Gud säger åt mig att överge det – eller att jag dör medan jag sprider budskapet.

Profeten (fvmh) ställde sig upp och torkade sina tårar. Så kallade Abu-Talib honom vänligt till sig och sade:
– Brorson, kom närmare mig.

Profeten Muhammed (fvmh) gick fram, nära sin farbror, som kysste honom och sade:

– Min brorson, gå och säg vad du vill. Vid Allah, kommer jag aldrig att lämna dig ensam.
Sedan började han sjunga, för att konfrontera den mäktiga Quraishi-klanen :

– ” Vid Allah, ingen av dom kommer någonsin att nå dig, förrän en kudde av jord läggs under mitt huvud, och jag blir begraven ”

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: