Abu Talib – Profetens stora stöd [2]

Abdul-Muttalib

Abdul-Muttalib, som var den som grävde Zamzambrunnen, hade 10 söner. Abdullah, Profetens far, var en av dom. Abu-Talib, Profetens farbror, var också en av dom.

Vår Mästare Muhammed var ett föräldralöst barn. Hans pappa Abdullah dog då hans mamma fortfarande var gravid med Muhammed, och hans mamma, Amina, dog när han bara var 6 år gammal.

Då tog hans farfar Abdul-Muttalib hand om honom, och han tyckte mycket om det lilla barnet. Farfadern förstod att Muhammeds framtid var som profet till folket.

Abdul-Muttalib var mycket renhjärtad och följde Ibrahim och Ismaels religion och rådde sina söner att ha gott uppförande.

På Abdul-Muttalibs dödsbädd sa han till sina söner:

– En av mina sonsöner kommer att bli Profet. Så den som är närvarande under den tiden måste tro och följa honom.

Sedan vände han sig till sin son Abu-Talib och viskade i hans öra:

– Abu-Talib, Muhammed kommer att vara av stor betydelse, så stöd honom med din hand och tunga.

Beskyddaren

Vår Mästare Muhammed var 8 år när hans farfar Abdul-Muttalib dog, så från och med då tog Abu-Talib hand om honom.

Abu-Talibs namn var Abdu-Munaf. Hans mamma hette Fatima bint Amru, och tillhörde stammen (släkten) bani-Makhzum. Av folket kallades Abu-Talib för Shaikh al-Batha.

Vår Mästare Muhammed levde med sin farbror, som var mycket snäll och vänlig emot honom. Även dennes fru Fatima var mycket snäll emot honom. Hon till och med föredrog honom framför alla hennes egna söner. Så Muhammed växte upp med en mycket god och bra familj.

Abu-Talibs kärlek till sin brorson växte för var dag som gick, på grund av pojkens klokhet och goda uppförande.

När mat serverades till exempel, sträckte sig den föräldralöse pojken artigt efter maten och sa:

– I Guds namn! (Bsmillah)
När han avslutat måltiden sa han:

– Tack Gud! (Alhamdu-lillah)
En dag saknades pojken Muhammed vid matbordet så Abu-Talib höjde sin hand och sade:

– Jag väntar tills min son kommer!
När Muhammed kom gav Abu-Talib honom en skål med yoghurt. Muhammed drack ur koppen. Sedan drack även Abu-Talibs söner ur den, en och en, efter varandra. De blev alla mätta utav detta. Ur en enda skål kunde alla mätta sig, efter att den lille Muhammed hade vidrört den! Farbrodern beundrade detta och sa därför till sin brorson:

– Muhammed du är i sanning välsignad!

yough

De Goda Nyheterna

Abu-Talib hade hört goda nyheter ifrån Bokens folk – det vill säga judar och kristna. De goda nyheterna var att ett Sändebud skulle komma väldigt snart. Så han tog därför extra bra hand om sin brorson, då han trodde att det var han som skulle bli Sändebudet. Därför lämnade han aldrig honom ensam.

En gång skulle Abu-Talib på en av sina långa expeditioner där han skulle sälja varor, och Muhammed blev tårögd inför detta för han stod inte ut med att vara separerad ifrån sin kära farbror. Abu-Talib sa då: ”Vid Gud jag ska ta honom med mig, och vi ska aldrig skiljas från varandra!”

När Muhammed var ungefär nio år reste han med sin farbror på dennes handelsresa. Alla som såg Muhammed förundrades över den vackra pojken och den ‘aura’ han omgavs utav. När de kom fram till Sham såg en munk vid namn Bahira dem ifrån sitt eremitage och han bjöd dem till mat och sade: Jag har lagat mat till er och jag vill att ni kommer allihopa små som stora, slavar och fria. Hela karavanen kom, utom Muhammed.  Bahira tittade på dem forskande, som om han letade efter någon, tillslut sa han: Har någon av er missat min inbjudan? De sa att alla hade kommit, utom den yngste av dom, som har stannat vid sadlarna.

Bahira bad dem att hämta pojken och när han kom till honom studerade munken pojken noga, satte honom bredvid sig och sa sedan till honom; ”O, pojke, jag ber dig i al-Lats och al-Uzzas namn” Muhammed svarade: ”Be mig inte i al-Lats och al-Uzzas namn om någonting, för att vid Gud, jag har aldrig hatat någonting mer än dem.” Bahira sa då: ”Tycker du om ensamhet?” Muhammed svarade: ja. Bahira frågade: ”Tittar du uppmärksamt på himlen och stjärnorna?” Muhammed svarade: Ja.Bahira frågade sedan: ”Ser du drömmar som sedan slår in?” Muhammed svarade: Ja. Bahira vände sig till Abu Talib och fortsatte: ”Abu Talib berätta, denna pojke är inte din son, eller hur?” Abu Talib svarade att detta är hans brorson. Bahira frågade: ”Och vad hände med pojkens far?” Abu Talib svarade: ”Han dog, medan hans mor var gravid med honom.” När munken tittade på Muhammed insåg han att han skulle bli den profet som Gud lovat dom snart ska komma, för att pojken hade den personlighet och sätt att uttrycka sig på, som en profet ska ha.

Bahira svarade då: ”Så sant, återvänd hem med din brorsson och skydda honom ifrån judarna, för att vid Gud, om de ser honom och känner till vad jag känner till, kommer de att försöka skada honom, för din brorsson äger något märkvärdigt, han har alla tecken på att vara det väntade Sändebudet som vi läser om i våra böcker och våra förfäder har berättat om det.” Abu Talib lyssnade noga på Bahira, sedan återvände han med sin brorson till Mecka och lämnade sina kompanjoner att ta hand om hans handelsvaror.

Abu-Talib åkte tillbaks till Mecka. Han älskade verkligen Muhammed och var väldigt noga med pojkens säkerhet.

munk

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: