Abu Talib – Profetens stora stöd [1]

Jag ska lägga ut några inlägg där jag publicerar en barnbok som jag översatte för länge sedan. Då det är en barnbok så är berättelsen självklart väldigt ‘basic’ så att säga. Inte alla detaljer tas med i den. Jag har lagt till lite i första kapitlet för att man ska få lite mer kött på benen om karaktärerna i berättelsen. Även om berättelsen inte är så djuplodad, så får man ändå en bild utav Abu Talib, den farbror som Profeten växte upp hos. Abu Talib är annars ett namn som sällan förekommer i de på svenska översatta historierna om Profeten Muhammad, därför ville jag dela med mig utav detta. När inläggen är klar kan, den som vill, skriva ut, häfta ihop, och bevara som en bok att läsa till barnen.

—————————————————————————————-

Abu-Talib var ledare i familjen Banu Hashim, som i sin tur var del i klanen Quraysh som styrde Mecka. Han var farbror till Profeten Muhammed, och det var hos honom som Profeten växte upp efter att hans egna föräldrar hade gått bort. Han var högt respekterad utav Meckaborna och han är mest känd för sin nära relation till Profeten och det skydd som han gav sin brorson när denne var som mest utsatt i begynnelsen utav Islams budskaps intåg. Men han var även känd för att vara en stor poet och många dikter som skrivits i Profeten Muhammeds ära, nämner även honom.

Muhammed hade en extraordinär etik som skilde honom från de andra barnen, han var känd för sin sanningsenlighet och trohet, därför tyckte alla om honom och kallade honom för ‘den pålitlige’. Han bad aldrig till någon staty och svor aldrig vid deras namn, han begick aldrig något brott. Alla visste att man kunde ha förtroende för honom, och det var inte sällan, när klaner var oense i svåra dispyter, som man gick till honom då man visste att han alltid hade en ovanlig förmåga att komma med den bästa lösningen på problemen.

Den Helige Pojken

Munken tittade länge på den lilla pojke från Mecka. Samtidigt tänkte han på de goda nyheter som Jesus Kristus kom med. Jesus hade lovat att en Profet vid namn Muhammed skulle komma. Munken frågade Abu-Talib vad pojken hette. Så Abu-Talib sa att han heter Muhammed.

Munken blev plötsligt väldigt ödmjuk när han hörde pojkens heliga namn. Så han sa till Abu-Talib: Gå tillbaks till Mecka. Skydda din brorson från judarna, för han kommer att bli en väldigt betydelsefull person!

Abu-Talib åkte tillbaks till Mecka. Han älskade verkligen Muhammed och var väldigt noga med pojkens säkerhet.

Åren gick. Mecka och byarna runt Mecka hade stor torka, för inget regn hade kommit på länge. Folket kom till Shaikh al-Batha, som Muhammeds farbror Abu-Talib kallades av alla. De sa:

– Abu-Talib, dalen har länge varit regnfri. Våra familjer är därför utan mat så kom och be Gud ordna regn för oss.

Han hade stort förtroende för Gud så han gick ut och tog med sig sin brorson Muhammed.

Abu-Talib och Muhammed (fvmh) stod bredvid Kaaba. Pojken kände stort medlidande i sitt hjärta för det svältande folket. Abu-Talib frågade Ibrahims och Ismaels Gud att skicka ner tungt regn över byarna.

Muhammed (fvmh) tittade upp mot himmelen. Efter bara en liten stund var himlen fylld med moln. Åskan blixtrade och dundrade och regnet föll tungt.

Regnvattnet flöt ned i dalarna till byarna. Folket kom tillbaks till Kaaba och tackade Gud för Hans välsignelse med regnet. Även Abu-Talib gjorde så och hans kärlek till sin brorson ökade.

Åren gick och Muhammed (fvmh) växte upp till en ung man.

Prophet_Mohammad

.

Elefantens År

Året var 570 e.kr. Abessinska arméer, under Ibrahas ledarskap, attackerade den heliga staden Mecka för att förstöra Kaaba, Guds hus. Abessinska armén använde sig inte utav hästar när de red, utan hade istället elefanter.

Abdul-Muttalib, vår Profet Muhammeds farfar – som var Meckas stora ledare vid detta tillfälle, gick runt Kaaba och bad Gud att förhindra angriparna från att förstöra det Hus som Profeterna Ibrahim al-Khalil och hans son Ismael byggt till folket för att där tillbe den ende Guden.

Gud, den Allsmäktige, accepterade Abdul-Muttalibs böner. Så när elefanterna och soldaterna ryckte fram i all kraft för att riva ner Kaaba kom Ababilfåglar flygandes över soldaterna och attackerade dom. Fåglarna hade stenar i sina näbbar som de siktade på varje soldat med. Fåglarna var i massor, de var överallt och då det var Gud so skickat fåglarna så såg Han till att inte en enda sten missade någon soldat. Tillslut var fienden besegrad, med Guds hjälp.

Då och där uppenbarade sig Guds makt och Abdul-Muttalibs viktiga betydelse. Det året kallas än idag för Elefantens År. Vår Mästare Muhammed föddes det året, den 12:e i månaden Rabia 1. Abu-Talib var då 30 år gammal. Gud, den Allsmäktige, har nämnt denna händelse i Koranen:

HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot Elefantens armé? Han gjorde deras krigslist om intet, när Han sände mot dem svärm efter svärm av fåglar som lät [ett regn av] stenar hagla över dem – Hans förutbestämda straff! – Och [där] lät Han dem [ligga utströdda] som de torra stråna på ett avmejat sädesfält” (Koranen 105: 1-5)

elfnt

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: