Ett argument för he

he_top

Jag lånar Samuel Stenbergs inlägg där han iklär sig rollen som lokalpatriot och slår på bloggen ett slag för Norrlands största bidrag till den svenska kulturen sedan Jägarna – ordet he. Vad är det egentligen? Exakt varför är det så fantastiskt? Och skulle det verkligen behövas som ett rikssvenskt ord?

Av alla de ord vi norrlänningar använder skulle jag hävda att he är det allra bästa. Det är så pass bra, så pass användbart, att det utan tvekan skulle platsa i finrummen som ett rikssvenskt ord.

Vad betyder he? Är du hyggligt bekant med engelskan vet du att engelsmännen har ett himla finurligt litet ord i sitt register som heter put. Put brukar översättas till sätta, ställa, lägga på svenska. Det kan betyda något av dem beroende på situationen och vi har ingen svensk motsvarighet, inget ord som uppvisar samma flexibilitet. Det gör det lite lurigt för oss att välja svenskt ord om vi översätter från engelskans put, men desto lättare att välja när vi använder engelska. Ska jag sätta, ställa eller lägga saken? Spelar ingen roll – jag skriver eller säger helt enkelt put!

Som norrlänning har jag dock inte riktigt den här problematiken i tal. I Norrland har vi nämligen en exakt motsvarighet till put: ordet he.

He är kort sagt ett fantastiskt ord. Det är put, fast på svenska. Att he något innebär att man sätter, ställer eller lägger något, och exakt vilket spelar inte så stor roll. Det blir en sorts ospecificerad placering eller förflyttning av ett objekt. ”He boken på bordet” blir exempelvis en uppmaning till att lägga eller på annat sätt få boken att befinna sig på bordet. Oavsett om man kastar dit boken eller beordrar hunden att bära dit den har man hett boken på bordet.

 ”He dä onna!!” [=flytta undan dig från spåret annars kör jag på dig och då kommer du att få väldigt ont”]

Faktum är att he till och med är bredare än put, då det även kan betyda flytta, enligt min erfarenhet. När jag kommer i hejdundrande fart i skidspåret och märker att framfarten blockeras av en sällsynt långsam motionär, skulle en naturlig (men kanske aningen fräck) uppmaning kunna vara ”he dig ur spåret!” En mor som tröttnat på att dottern sitter uppe halva natten framför Facebook skulle också barskt kunna uppmana henne att he sig i säng.

He är alltså mångsidigt och flexibelt. Böjningen ser i all sin enkelhet ut som följer: grundform är att he, sedan följer her, hedde, har/hade hett. Ordet fungerar även utmärkt i de mer luriga formerna presens particip (heende) och perfekt particip (hedd), även om det är sällan heende skulle komma till användning eftersom ordet då syftar till exakt den stund när någon her någonting. Men oavsett: he är ett komplett ord som utan tvekan skulle kunna smälta in bland alla fina, ”riktiga”, svenska ord. Det är enkelt att uttala, enkelt att stava, enkelt att begripa.

Så, ska he in i rikssvenskan? Det är klart – det är ju bara att he in det!

Annonser
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: