Är man kafir om man inte ber?

way

.

En person kommenterade hos mig och säger:

”När man har en fastestund att ta igen har man automatiskt bönerna för de.dagarna man fastat med. Om man studerat olika ämnena i islam så vet man att fastan är inte axepterad om man inte ber, för de fem dagliga bönerna är lika obligatoriska som fastan och profeten har sagt den som inte ber är en kafir, fastan och inga andra handlingar är axepterade av koffar”.

Svar:

Först vill jag svara snabbt på första påståendet: de dagar en kvinna har menstruation under Ramadan månad så kan hon inte fasta eller be. När fastemånaden är över så har hon en skuld på den uteblivna fastan, men inte på den uteblivna bönen.

Nu till nästa påstående: att man är kafir om man inte ber:

Vi måste först klargöra vad som gör en person till muslim för att få en uppfattning vad som gör en person till kafir(en icke-troende). Det som gör en person till muslim, det är TRO och ÖVERTYGELSE. Inget annat. Det är alltså inte handlingar som gör att du är muslim eller inte, utan det handlar enbart om tro. Vad är det då som man ska tro och vara övertygad om? Jo, det är Islams grundsatser(pelarna). Vilka är:

Usol-e-din:
• Guds enhet – Trosbekännelsen
• Profetskap
• Domedagen

(Om man är shiamuslim tillkommer: Islamiskt ledarskap och Gudomlig rättvisa. Med detta menas att om man tror på de 3 ovanstående punkterna, då är man automatiskt muslim. Om man även är övertygad om islamiskt ledarskap samt Gudomlig rättvisa, då är man även shiamuslim)

Om man bara tror på några, men förkastar vissa, av punkterna ovan – det är man inte är muslim. Antingen har man en annan religion, eller så filosoferar man bara kring frågan. Muslim är man i alla fall inte. Det är inte förrän man har en övertygelse om något som man kan utföra handlingar/gärningar(t.ex be) enligt den övertygelsen. Först kommer alltså tro och sedan handlingar, och inte tvärtom.

Det finns alldeles för många som blandar ihop Usul-e-din, med Furoo-e-din. Det är alltså inte handlingar (furoo-e-din) som bestämmer om du är muslim eller inte, utan TRO! Det finns de som tror och är fullkomlig övertygade utav Usol-e-din, men på grund utav omständigheter så ‘orkar’ de inte utföra de obligatoriska handlingarna som finns för en som vill leva så nära ett liv som Gud vill att man ska leva, för att få Hans godkännande på Domedagen och man kan få sitt ”pass” stämplat och godkänt för att få inträda genom Paradisets portar.

Usol-e-din är punkter som man måste tro på – alldeles av sig själv. Det är förbjudet att följa någon annan människa när det gäller islams grundpelare. Det vill säga; du får inte följa dina föräldrar, kompis, lärd, chef eller ‘samhället’ när det gäller dessa. Man måste själv vara övertygad om dessa punkter, man ska inte tro på dom för att ”alla andra” tror på dom, så att säga. Det är ju ofta som man följer något för att man inte vill gå emot strömmen, man vill inte vara annorlunda än omgivningen. Men just usul-e-din måste man enbart följa sin egen övertygelse, man ska ta reda på vad varje punkt betyder och innebär, sedan ska man ta ställning till om man anser att dessa är logiska och möjliga, anser man att de är det – då är man muslim, helt enkelt.

När man sedan är muslim, och övertygad om att usul-e-din stämmer, så brukar det första vara att man vill göra en massa saker för att behaga Gud, för att börja praktisera det man är övertygad om, att komma närmare Gud. Det är nu som handlingarna kommer in i bilden. Om man vill praktisera den islamiska vägen då finns det vissa obligatoriska plikter man måste uppfylla, så gott man kan, orkar och har möjlighet. Dessa plikter kallas för Furoo-e-din och består i:

Furoo-e-din:

•   Bönen
•   Fastan
•   Pilgrimsfärden
•   Allmosan
•   Mana till goda gärningar
•   Helig kamp
•   Att älska de fromma (Tawalla)
•   Att ta avstånd från de frommas fiender (Tabarra)
•   Påbjuda det goda (Amr bil Mahroof)
•   Förbjuda det onda (Nahi anul Munkar)

Dessa är de handlingar man ska utföra, efter att man insett att man är övertygad om usul-e-din. Dessa handlingar behöver självklart ingen göra, som inte är övertygad om usul-e-din. Faktum är att om man utför dessa handlingar, men inte tror på usul-e-din, då räknas inte handlingarna, då de utförs utan att vara en dyrkan till Gud, kanske man gör det för att behaga andra eller liknande, men de räknas inte hos Gud. Tvärtom gäller inte: dvs om man tror på usul-e-din, men inte t.ex ber, så försvinner ju inte ens tro för det. Man är bara en troende, icke praktiserande, muslim. Alltså inte en ”kafir”, som ju betyder ”icke-troende”.

Tidigare sa jag att när det gäller usul-e-din (islams pelare) så får man inte följa någon annan. När det gäller Furoo-e-din däremot, där måste man följa någon! Vad betyder det månne? Gemene man vet inte allt kring regler om bönen, fastan, hur en pilgrimsfärd ska utföras korrekt, hur man räknar ut allmosan, vad den ‘heliga kampen’ egentligen innebär….osv. Där måste vi följa en Merdjeh (jurist inom islamisk rättsvetenskap) som studerat och vet precis hur man ska göra. Man måste dock välja jurist efter sin egen övertygelse, dvs man ska vara övertygad om att dennes slutsatser är fyllda med kunskap och logik, i det mesta som man själv känner till i alla fall. Om man tycker att en lärd låter som en krigshetsande psykopat (ja, det finns faktiskt såna) då ska man inte följa den personen ”bara för att” han kan kalla sig ”lärd”, eller ”bara för att” ens make/fru eller föräldrar följer honom. När det gäller islam så ska man tänka själv.

Sammanfattningsvis så är man alltså inte kafir (otroende) för att man inte ber, däremot är man en muslim(troende) som inte utför sina obligatoriska plikter. Man är alltså en något större syndare än en som utför sina obligatoriska plikter. Profeten har aldrig sagt att man är kafir om man inte ber, däremot har han sagt något ännu värre, dvs att man är sämre än en kafir, om man inte ber. Det är just bönen, av alla plikter, som han pratade om. Och detta låter också mer logiskt än det du nämnde; att man är kafir om man inte ber.

En kafir ber inte, helt enkelt för att denne inte är övertygad om usul-e-din. Men om denne kafir en vacker dag kommer till insikt kanske den personen skulle utföra denna plikt rigoröst. En som är muslim, som är övertygad om Guds existens, profeterna och Domdagen: dvs denne VET att Gud finns och VET att Domedagen kommer, men gör helt emot vad han/hon själv är övertygad om; är självklart (ursäkta uttrycket) en större idiot än en kafir!

Vi som är troende vet att det finns grader i helvetet, det finns ställen som är värre än andra ställen. Och det Profeten sa angående detta är att en muslim som inte ber kommer att befinna sig längst ned i den djupaste, hetaste och tyngsta delen av helvetet, medan de som är kafir är längre upp – i ett något mindre hemskt helvete. Trots att de levde som kafir i denna världen.

Som en anekdot relaterat till detta ämne kan jag berätta att jag jobbade flera år på en ambassad. Ambassadören där var en smått kolerisk typ som alla mer eller mindre hukade för, men mig var han alltid respektfull emot i jämförelse med all annan personal – skillnaden var faktiskt enorm. Jag tyckte det var lite märkligt, särskilt som jag aldrig ”hukade”… Hur som helst så sa han en dag till mig att han beundrar och respekterar mig så fruktansvärt mycket, eftersom ”du lever ett liv som jag önskar att jag kunde leva”, sa han och jag såg att han blev tårögd (vilket förstås var lite pinsamt!). Jag frågade vad han menade med det, och han sa då att han menade att jag ber, fastar och utför mina plikter så noggrant det är möjligt, trots att jag bor i Sverige och att han vet att alla är oförstående för det liv jag valt. Han beundrade min styrka att stå emot allt runtom mig. Själv tyckte jag inte att jag gjorde en så stor kraftansträngning, men i hans ögon var det tydligen beundransvärt.

Jag frågade varför han inte ber, fastar, och avstår ifrån alkohol? Hur svårt kan det vara egentligen?! Han skyllde på hans livs omständigheter, särskilt å yrkets vägnar: han menade att han som ambassadör inte kan gå ifrån möten och sammankomster för att be, han kan inte avstå från att äta mat(under Ramadan månad) när det är många middagar och tillställningar som bjuds och det är allra svårast om man är udda och tackar nej till sprit. Jag tyckte det var skitsnack, men han var tydligen för svag för att motstå tryck ifrån omgivningen. Han var alltså absolut övertygad om usul-e-din och hade en stark önskan om att utföra furoo-e-din, men orkade inte med trycket runt om honom som följde med det yrke han valt. (jag sa att det varit bättre för honom om han valt att bli städare istället, vilket han också tyckte var en helt korrekt slutsats 😉 )

Han åkte till Mecka och utförde Omrah varje gång han åkte till sitt hemland, förmodligen för att försöka ”kompensera” det han inte klarade av att praktisera i vardagen? Kan man verkligen kalla honom för kafir? Nej, självklart inte! Han var högt troende, men inte en i vardagen praktiserande, muslim. Han ska svara inför Gud om detta, liksom vi alla ska göra det. Och att ständigt beskylla varandra för att vara kafir är också något vi ska svara inför Gud om. Varför trampa på folk i onödan, tror vissa muslimer inte att det har någon betydelse, när man står inför Gud, om man kränker andra muslimer? När ska detta otyg upphöra?

Annonser
  1. #1 av Svarten på 3 maj, 2013 - 13:57

    Synd att det inte finns kvinnliga imamer, du skulle säkert passa utmärkt som det.

    • #2 av Marie på 3 maj, 2013 - 14:06

      Hahaa, tack ska du ha Svarten! Jo nog finns det kvinnliga imamer, men inte skulle jag passa till sånt. Då ska man kunna en massa saker, och så ska man förstås vara intresserad av att vara det – och det är verkligen inte jag. Jag överlåter sånt till de intresserade 🙂

  2. #3 av Svarten på 3 maj, 2013 - 14:10

    Kvinnliga imamer. Jo. Men inte i Sverige. Eller?

    • #4 av Marie på 3 maj, 2013 - 14:13

      Jo, massor, i varje ‘kvarter’ finns kvinnliga imamer. Alla grupper känner till någon kvinnlig imam som man ringer till vid olika högtider osv. De har oftast olika ”specialämnen”, så som att någon är duktig på att läsa koranen vackert, en del att förklara suror ur Koranen, att förklara fiqh osv… man ringer till den man behöver mest för tillfället 🙂

  3. #5 av syster på 3 maj, 2013 - 14:57

    Kanske inte finns shia hadither om man är kafer om man inte ber men det finns sunni hadither. ,

    • #6 av Marie på 3 maj, 2013 - 16:48

      Ja jag antar att det är så eftersom man ofta hör folk upprepa det som en Hadith. Men som du vet så är inte alla Hadither säkra. Därför måste man använda källa, kunskap och logiskt tänkande. Här använder jag mig utav usul-e-din osv som är konsensus över skolorna vad som gäller för att bli muslim o vilka sedan de obligatoriska handlingarna är när man väl är muslim.

      Det låter helt enkelt ologiskt att profeten skulle kafir-förklara någon som inte ber med tanke på detta.

  4. #7 av syster på 3 maj, 2013 - 15:00

    Förresten är imam en som leder bönen, betyder inte att det är en lärd eller islamisk kunnig person. Svar till de alltså som tror en imam betyder att man är en utbildad person, men nej det är en som leder bönen.

    • #8 av Marie på 3 maj, 2013 - 16:50

      Sant. Men de brukar även ha ett speciellt intresseområde som de kan lite extra om för de som har frågor.

  5. #9 av Jossan på 3 maj, 2013 - 17:07

    Marie, vad säger du om denna hadith då? Profeten sade: ”Mellan en man och shirk och kufr där står han som överger bönen.” Berättad av Muslim, 82. Se även fråga nr. 5208 – Det finns vissa lärda som säger att tro måste bli till handling för att den ska bli autentisk tro. Visst kan hålla med om det här med hjärtat men handlingar är minst lika viktiga för att en person ska ses som sanningsenlig i sin tro.

    • #10 av Marie på 3 maj, 2013 - 19:05

      Jag förstår inte riktigt vad den för Hadithen betyder?

      Vad jag beskriver är enbart den ”tekniska” termen kafir. Och visar att man inte kan utgå ifrån att en person som ber inte per automatik blir en icke troende för det. Inget annat. Men i praktiken är det ju så att om man tror och är övertygad om något, men inte handlar enligt sin övertygelse, så har tron inte någon egentlig betydelse-man bara ödslar sitt liv. Och att ödsla sitt liv är inte samma som att vara otroende.

      Vi kan ta ett exempel ur en annan aspekt i livet: antag att jag är en stor miljövän. Jag tror på att sopsortera o anser att man ska sopsortera. Men jag själv ids inte sortera mina egna sopor, inte ens om det är obligatoriskt där jag bor.

      Att jag är en stor miljövän o försvarar sopsortering spelar då ingen som helst betydelse varken i mitt eller någon annans liv. Jag kunde lika gärna vara fiende till att sortera sopor och andra miljöfrågor, eller hur?

      Men trots min slöhet att själv praktisera sopsortering så anser jag ändå att detta är en oerhört viktig fråga och fortsätter att bekänna mig till anhängarna av miljöfrågor.

      Resultatet är då, rent tekniskt, att: jag är en icke praktiserande miljövän. Vilket i praktiken är av inget värde. Kanske har det värde för någon annan, som kanske vid något tillfälle hört mig propagera om miljön, och därför fått upp ögonen för detta o själv börjat sortera. Men jag har inte låtit min egen övertygelse påverka mig själv o mitt egna liv! Man är alltså sin egen hycklare när jag inte låtit min övertygelse påverka mig i mitt liv.

      Om det är obligatoriskt att sortera sopor kommer jag också att beläggas med staff i form av böter (antar jag ). Detta oavsett hur mycket jag bedyrar att jag älskar att fastighetsägaren tänker på miljön o att jag EGENTLIGEN är övertygad miljövän. Jag kommer att få mitt straff ändå!

      Kanske en komplicerad jämförelse, men jag hoppas att du förstår ungefär vad jag menar?

      Jag menar att när man inte ber, trots att man tror på det, så lurar man ingen annan än sig själv. Gud lurar man då definitivt inte. Men man är inte kafir förrän man faktiskt inte tror på de tre punkterna i usul-e-din.

  6. #11 av syster på 4 maj, 2013 - 12:18

    Jag håller med jossan, och jag fattade hadithen. Marie jag har ägnat många år att studera sunni hadither. Jag vet vilka som är starka och inte och även vilka återbetättare eller källor man kan lita på. Även säger de lärda att om din man slutar be,.får du inte ha sex med han längre då den som inte ber är en kafir och en muslimsk kvinna får inte vara gift med en kafir, andra lärda går längre och säger att erat äktenskap är brutet om han slutar be för han inte är muslim längre och en muslimsk kvinna får inte vara gift med icke muslim

  7. #12 av syster på 4 maj, 2013 - 12:23

    Dessutom så går min man till en mindre moské ibland till fadjr eller isha bönen. Bröderna ber han alltid vara imam då, leda bönen. Fast han har inte studerat islam på nåt islamiskt universitet eller liknande. Visst han är jättekunnig men det vet inte bröderna . Vi känner även en man som varje fredag leder bönen i en turkisk moské. Han har inte heller nån islamisk utbildning fast han e imam på fredagar till dohor bönen

  8. #13 av Elin (Eshaal) på 11 maj, 2013 - 16:27

    Du är så bra på att sammanställa lättförståeliga och framförallt LOGISKA inlägg. Må Gud belöna dig för att du tar dig tid och energi till sådant här. Tack, och kram till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: