Den etniska rensningen av muslimer

Jag måste ta upp ett ämne som jag egentligen tycker känns mycket tungt, men jag känner att jag måste skriva om det. För det är något som inte nämns överhuvud taget här i Sverige, jag tror inte ens att det nämns någonstans i media här i väst. Och det handlar om den etniska rensningen utav muslimer som pågår i vissa länder – IDAG. Just precis NU, när ni läser detta inlägg, pågår denna rensning. Och den har pågått i årtionden. Men inget nämns. Någonstans.

Det är bland annat på Sri Lanka och i Burma som det är som värst just nu…utav det jag känner till i alla fall. Det är munkar utav ”den fredligaste religionen i världen”, som den ofta refereras till – dvs buddhister – som framgångsrikt utövar denna etniska rensning.

På Sri Lanka har moskéer attackerats, man har stört bönen och muslimer i allmänhet anklagas för att vara emot staten. ‘The Muslim Tamil National Alliance’ har skrivit till generalsekreteraren i FN, och bett honom om skydd och att protestera mot denna otäcka kampanj.

Den som leder de antimuslimska anfallen är en grupp som kallas Bodu Bela Sena eller ”Buddhistiska Styrkan”, på svenska. Under ledning utav ultra-nationalistiska munkar följer gruppen en främlingsfientliga agenda(likt SD här i Sverige): ”Sri Lanka för buddhisterna”. På senare tid har buddhistmunkarna börjat spela en växande och bakåtsträvande roll i öns politik.

Muslimerna i norr föll offer för ett inbördeskrig som utmynnade i en etnisk rensning muslimerna utfört utav de Tamilsa Tigrarna i början av nittiotalet. Inbördeskriget och hur det slutade kullkastade fullständigt myten om de fredliga buddhisterna. Det finns därför en oro över den pågående antimuslimska kampanjen i landet: observatörer inser potentialen för en illasinnad pogrom om regeringen inte kliver in. Vilket de inte gör, för verkligheten är att den att den buddhistiska majoriteten är en betydligt större röstbank än muslimerna.

Många är förbryllade över hur och varför de antimuslimska känslorna har spridit sig så snabbt. När allt efter utgången av inbördeskriget 2009, har det varit allmänt vedertaget att återupprättandet av fred skulle läka de etniska såren som låg öppna under årtionden av konflikter. Tyvärr har regeringen gjort få ansträngningar för att nå ut till ett besegrat och demoraliserat tamilskt samhälle.

Sen har vi Burma!

Våldet mellan buddhister och rohingya muslimer i Burmas Rakhine-provins utbröt i juni efter den påstådda våldtäkten och mordet på en buddistisk tjej av muslimska män. Omfattningen av våld har lett till mängder av dödsfall och en massomflyttning av tiotusentals människor. Efter att undantagstillstånd utropades i provinsen och Burmas säkerhetsstyrkor togs in tillhandahöll de ännu en annan dimension i denna konflikt. Amnesty International sade i början av augusti 2012 att Rakhine buddhister, tillsammans med säkerhetsstyrkor, målmedvetet utmätt förödande våld mot den muslimska minoriteten.

Detta våld är bara det senaste kapitlet i en historia av en lång rad av statsunderstött förtryck mot Rohingyas muslimer. Det började med att Burma inledde sitt projekt ”Burmanisation” på 1950-talet, med sina höga mål för rasrenhet, och nationalisering av landets resurser, efter det brittiska styrets slut. Man inriktade pogromer mot minoriteterna under 1978, fråntog dem deras medborgarskap 1982, och omintetgjorde på så sätt alla mänskliga rättigheter, inklusive slavarbete och tortyr, som ledde till en andra utvandring till Bangladesh 1991-1992.

Men det är inte bara det att Rohingyas är ett folk utan röstberättigande, de är mörkhyade muslimer med liten relevans, representation och betydelse för någon. Oförmögna att ta itu med ett ärende som den högt prisade Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi inte har godkänt, och västvärlden har gått på tå kring frågan.

Aung San Suu Kyis tystnad är uppenbarligen ett försök att blidka sin valkrets inför de allmänna valenår 2015, och att kritisera henne nu skulle vara som att tillrättavisa Nelson Mandela i upptakten till valet 1994 i Sydafrika.

Men till skillnad från Sydafrika på 1990-talet, är Burma inte på gränsen till några enorma politiska omdaningar, medan Rohingyas offras som ”collateral damage” i ett större projekt av demokratisering i Burma, försummar Aung San Suu Kyi en utomordentlig möjlighet att leva upp till sitt rykte som fredspristagare.

Problemet är inte bara att FN och västvärlden inte verkar bry sig om Rohingyasmuslimerna, inte ens den muslimska världen verkar ha något till övers för dom. Det är det värsta! Under tiden fortsätter massakern på muslimerna i Burma, med över 25 tusen dödade totalt under en månad under juni-juli 2012, och 1000 dödades kallblodigt den 12 juli, 2012 på en enda dag, utan medias intresset! När ska den muslimska Ummahn vakna?

Ett följdproblem, som borde väcka den lagerkransade Aung San Suu Kyi, och faktiskt HELA världen – är att de Pakistanska Talibanerna lyckas bryta ny mark hos Rohingyas, då de lovat att hämnas på det Burmesiska parlamentet – ur Rohingyamuslimernas synvinkel är de enda som bryr sig om dom, och det verkar ju inte vara bättre heller…Hur lätt blir det då inte att Rohingyas, som redan är svaga och inte känner något människovärde, hamnar under Talibanernas svarta vingar och blir deras framtida fotsoldater!

 

”Professor William Schabas, the former president of the International Association of Genocide Scholars, says: ”When you see measures preventing births, trying to deny the identity of the people, hoping to see that they really are eventually, that they no longer exist; denying their history, denying the legitimacy of their right to live where they live, these are all warning signs that mean it’s not frivolous to envisage the use of the term genocide.”

Annonser
  1. #1 av Malin på 24 mars, 2013 - 10:59

    Det är fruktansvärt att sådant får fortgå och att det finns så lite respekt för medmänniskor, men kanske mest upprörande är att det inte finns någon som på ett effekivtv sätt kan sätta ner foten och ”säga ifrån”. Vad tyder detta på?
    Jag tänker på en händelse i Sverige, som inte på något sätt är ens i närheten varken i styrka eller hemskhet, där människor hänvisades till olika bussar beroende på utseende. Från det jag har läst var reaktionerna få, alldeles för få. Det som även här skrämmer mig mest är inte att det finns en människa som uppenbarligen är helt vettlös, utan att alla andra låter det fortgå.
    Tror vi för gott om våra medmänniskor så att vi inte tror att det är möjligt att de kan bete sig så eller orkar vi bara inte bry oss om någon annan än oss själva och vår närmaste närhet? Vad hände med att värna om respekt, medmänsklighet och fred? Vad lär ”vi” våra barn?
    Jag har en liten son på under halvåret som ibland får titta korta stunder på TV, då främst Toyor baby. Där finns bland annat en kort tecknad sekvens som går ut på att man inte ska bråka och hälsa alla med ”fred” (Assalam aleykum), det tycker jag är ett vackert budskap som fler vuxna som barn borde ta till sig.
    /Malin

    • #2 av Marie på 24 mars, 2013 - 11:25

      Ja, de här människorna existerar inte för någon, utom när de ‘besvärar’ andra när de flyr till deras länder ifrån förintelsen. Inte heller finns där någon organisation att skänka pengar till, pengar som går direkt till de berörda.

      När det gäller bussarna du nämnde så är jag däremot lite mer restriktiv i min bedömning. Jag läste chaufförens utsaga om händelsen och jag tycker ändå att det låter trovärdigt det han säger. De som kör bussarna till/från Ålandsfärjan brukar dela upp passagerarna i ”mer besvärliga” och ”mindre besvärliga” passagerare. De kallar de besvärliga för ”snusgubbar”(de tar ständigt Ålandsfärjan för att köpa snus) och de fick sitta i en buss och de andra i en annan buss. Jag antar att det blev så, den här gången, att i ”den mindre besvärliga” bussen fanns bara svartskallar…det är väl inte alltid så, men den här gången kanske det blev olyckligt.

      Det är inte alltid som krigsrubrikerna säger den enda sanningen, det gäller att se bortom den. Men det återstår väl att se om det busschauffören säger stämmer eller inte. Om det inte stämmer så är det verkligen otrevligt. Men min erfarenhet är att det, rent allmänt, inte är särskilt rasistiskt och främlingsfientligt i Sverige – trots allt. Detta säger jag trots SD:s framgångar, för jag tror att de flesta som röstar på SD idag mest gör det för att de vill visa missnöje emot det rådande politiska styret. Folk är arbetslösa och sjuka och får inte hjälp, och de känner sig mer som en belastning för familj och samhället. Då är det inte konstigt att man dras till andra gnällspikar, så som SD t.ex.

      • #3 av Malin på 24 mars, 2013 - 11:39

        Vad det gäller Sverige så önskar jag av hela mitt hjärta att du har rätt, trots att den senare tidens rubriker ofta återkommer till just främlingsfientlighet. Samtidigt hoppas jag att sådana rubriker kan väcka dialog, diskussioner och att folk i Sverige vågar prata även om ”känsliga” ämnen. På samma sätt hoppas jag att inlägg som ditt väcker människorna okunskap om sådant som pågår även i andra delar av världen.

      • #4 av Marie på 24 mars, 2013 - 11:53

        När jag skriver om omvärlden så försöker jag ta upp sådant som sällan, eller aldrig, tas upp i media – bara för att få det som en sökbar information på svenska, om inte annat. Jag tillhör den, tydligen lilla skaran, som anser att man bör låta SD:s företrädare prata till punkt, och sedan ska man komma med följdfrågor på följdfrågor på deras argument. För att deras argument kan, för personer i dåliga livssituationer/bittra människor, låta kloka och intelligenta, men om man lägger dom under lupp och låter dom verkligen stå för sina åsikter in i minsta detalj -så kommer man att se att de inte håller i en närmare granskning. Då kommer man att inse att SD:s politik drar oss emot precis den situation som muslimerna i Burma har idag: där man inriktade pogromer mot minoriteterna, fråntog dem deras medborgarskap och sedan tvingar dom till att fly. Redan idag vägrar man, i deras egna forum så som Avpixlat.info, folk med åsikter som avviker ifrån deras egna, att komma fram. Man raderar dom snabbt som ögat, och de anser att det är så det ska vara. Jag gjorde ett eget litet experiment med dom, ifall du inte redan har läst det:
        https://mammamaries.wordpress.com/2012/12/02/avpixlat-en-sekt-med-egna-sharialagar/

  2. #5 av savaism på 24 mars, 2013 - 20:35

    Reblogged this on Savaism.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: