Historien om Adam och Eva – del 2

a&e

ADAM – DEN FÖRSTA MÄNNISKAN

I en stund av Gudomlig ynnest och barmhärtighet andades Gud in liv i den stora stenstatyn av lera. Statyn nös till och sa ”All lovpris tillhör Allah!”

Själen kröp in i Adam, som började andas och öppnade sedan sina ögon. Sedan började han röra sina armar och ben – han blev till en människa (‘Adam’ betyder människa).

Så ställde han sig upp och gick iväg. Han började tänka och fundera, han förstod och kände igen det som var vackert och vad som inte var det. Han kunde skilja sanningen från lögnen, gott ifrån ont och skilja mellan glädje och sorg. Gud hade gett honom all kunskap om detta.

Gud gav order till alla änglarna att buga sig för Adam. Han uppmanade dem att buga inför det Han hade skapat och alla änglarna böjde sig inför Adam. Allt Änglarna kände till var lydnad inför Gud. Inget annat visste dom. De hyllade och prisade Honom hela tiden och underkastade sig alltid Gud och alla Hans uppmaningar. Så de bugade inför Adam på Guds order, eftersom Han utsett Adam till Khalif på jorden. Han utsåg just honom till Khalif eftersom Adam var av högre rang än änglar och jinner.

Men, där fanns en annan varelse. Denna varelse böjde sig inte inför Adam. Varelsen som trotsade Guds order var en jinn. Gud skapade jinnerna av eld ca 6000 år före Adam skapades. Ingen vet dock om dessa år spenderades på jorden eller på andra stjärnor eller planeter.

Den jinn som trotsade Gud hette Iblis. Han lydde inte Gud, utan sa istället för sig själv: ”Jag är bättre än Adam, för jag är skapad av eld.” Iblis var högmodig och avstod från att buga inför Adam, som ‘bara’ blivit skapad av lera.

Gud frågade Iblis: ”Varför bugar du inte inför Adam?”
Iblis svarade: ”Jag är bättre än honom, för jag är skapad av eld, och han av lera – eld är bättre än lera.”

Gud avvisade i den stunden Iblis från sin nåd och närhet. Allt sedan dess har Iblis känt illvilja och hat gentemot Adam. Han var en mycket högfärdig, avundsjuk och hätsk varelse. Allt han älskade var sig själv, så från den stunden ägnade Iblis all sin tid åt att vilseleda Adam (=människan).

När Gud förkastade Iblis sa Han till  honom: ”Gå härifrån! Du är fördömd och min förbannelse ska ligga över dig ända tills Uppståndelsens Dag!”

Iblis sa: ”Min Herre, ge mig tid fram tills Uppståndelsends Dag”.

Gud, den Högt Prisade, sa: ”Jag ger dig uppskov fram tills Domedagen!”

EVA

Gud skapade Adam ensam. Sedan skapade han Eva, hans fru, åt honom. Adam gladde sig åt sin fru och hon gladde sig över Adam. Gud, den Högt Prisade, lät vår fader Adam och moder Eva leva i Genna, Paradiset. Paradiset var en mycket vacker plats. Den hade otaliga floder och odödliga träd; där var evig vår och där fanns varken kyla eller hetta, utan där var för alltid friska ljumma brisar. När dessa friska brisar fyllde ens bröst blev man lycklig.

Gud sa till Adam och Eva: ”Lev, du och din fru, i Paradisets eviga trädgård. Bo var ni vill och ät och drick vad ni vill. Ni kommer att vara mycket lyckliga i paradisets Trädgård, för där finns varken trötthet, hunger eller törst. Men akta er från att närma er det där trädet, och akta er från att lyssna på Iblis – för han kommer att vilseleda er. Han är er svurna fiende. Adam! han kommer för alltid att avundas och känna illvilja emot dig och din fru, så låt er inte luras av honom.”

Adam och hans fru levde i Paradiset. De njöt av dess skugga och åt från dess frukter och var mycket lyckliga över att Gud hade skapat dom och gett dem allt detta. De älskades av Änglarna, eftersom Gud hade skapat dom och eftersom dom visste att Gud älskade dom.

Adam och Eva strövade omkring i Paradiset, åt från dess frukter och satt vid flodbankerna. Stränderna var sagolika, floderna var fyllda med ädelstenar och agater. Friskt klart vatten rann runt deras fötter. Där fanns floder av utsökt honung, vin och yoghurt. Fåglarna flög och blommorna blommade. Alla frukter var av varierande former, färger och smaker – och alla var utsökt goda.

De passerade ofta ett träd i Paradisets mitt. Det var ett mycket vackert träd med hängande frukter. Men de bara beskådade trädet, från långt håll, för Gud hade ju förbjudit dem från att närma sig det och från att äta dess frukter.


Annonser
  1. #1 av Rana på 17 mars, 2013 - 23:21

    Hej!
    Gillar hur du framlägger historian! Därför har du säkert ett bra svar på min fråga, du skriver ”utsökt honung, vin och yoghurt” Var det tillåtet för Adam och Eva att dricka vin? Eftersom, enligt islam får man inte dricka vin?

    • #2 av Marie på 18 mars, 2013 - 08:23

      ” Paradiset som lovats dem som fruktar Gud kan liknas vid [en lustgård] där bäckar flyter med vatten som alltid förblir friskt, och floder av mjölk med ofördärvad smak, och floder av det ljuvligaste vin, och floder av renaste honung, och där de skall njuta frukter av alla slag och [dessutom få] sin Herres förlåtelse. [Kan den som stiger in i detta paradis jämföras] med den som måste förbli i Elden och [där] dricka skållhett vatten, som bränner sönder hans inälvor ” Koranen 47:15

      Alkohol är förbjudet. I det vin som finns i paradiset ”finns ingenting som grumlar tankeredan och den ger inget rus”, som det står i Koranen 37:47

      Guds religion är en och samma från början till idag, så Adam och Eva lydde under samma lagar som vi har idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: