Kan växter kommunicera?

 

Har växter börjat tala? Kan man fråga sig. Att djur kan kommunicera genom olika ljud, det är något som låtit logiskt länge och är även något som man forskat länge på och man har kommit fram till att djur faktiskt kan förmedla specifik information till sina gelikar. Men att även växter kan kommunicera med varandra, och till omgivande djur, det har man inte tidigare vetat.

I programmet ”Växternas rörliga liv” som visades på SVT tidigare visar man resultaten ifrån dessa undersökningar. Om det vore ett yrke att vara muslim så skulle man kalla mig för ”yrkesskadad”, för jag kan aldrig se den typer av dokumentärer utan att komma ihåg saker från Koranen eller Profetens hadither, så då bara måste jag undersöka saken.

I filmen sätter man elektriska dioder på en planta och kopplar upp den till en dator som registrerar minsta elektriska signaler från plantan. Sedan bränner man ett blad på plantan, för att se hur växten reagerar. Bladet börjar slokna, och växten ger ifrån sig en svag, men tydlig signal: en puls på 50 millivolt kryper genom stammens kärlsystem. Den reagerar på samma sätt som en mänsklig nervsignal, fast tusen gånger långsammare. Även om växten inte upplevde någon smärta, så reagerade den på elden.

Undersökningarna visar även att växter reagerar på samma sätt som människor när det gäller droger. Eter är ju en substans som gör att en människa somnar, växter reagerar på precis samma sätt – de somnar. Växter är fulla av överraskningar.

Akaciaträdets första försvarslinje är dess vassa taggar, de skyddar emot djurs idisslande av deras blad. Men de är ett dåligt skydd emot insekter. Myrorna trivs i trädet och bygger bon i de taggar som är avsedda att skydda trädet, där inne är det torrt och svalt och idealiskt för myrfamiljer. Men de nöjer sig inte med det, myrorna plockar äve utskotten ifrån akacians blad, då de innehåller massor av näring idealisk till myrlarverna.

Men myrorna äter enbart utskotten, vilket inte skadar trädet, och det gör inte deras bon inne i taggarna heller. Det är tvärtom så att myrorna skyddar trädet. Ett test, där man skär 3 hack i trädets stam, visar att trädet ropar, till myrorna, på hjälp när trädet skadats. Trädet utsöndrar kemikalier, som gör att myrorna skyndar till undsättning och tillsätter ett skydd åt trädet.

Gräshoppor däremot gör oerhört stor åverkan på akaciabladen om de får äta ifred, men det tillåter inte myrorna. De anfaller gräshoppan från alla håll och biter där det gör som ondast, och gräshoppan flyr inom kort. Allt främmande som kommer till akaciaträdet, rensas ut – till och med när någon strör några sockerkorn på bladet slutar myrorna upp och rensar bort dom – de KAN ju vara skadliga för trädet.

Myra och akaciaträd utbyter alltså tjänster och gentjänster genom kommunikation. De flesta växter har, på detta kemiska sätt, utvecklat ett sätt att kommunicera med sin omgivning och genom denna kommunikation har den ett vapen mot faror.

Tobaksplantan älskas av hungriga insekter som kastar sig över de gröna plantorna, och äter ivrigt.

Men plötsligt upphör ätandet! Och på ett ögonblick är insekterna borta. Plantorna har lyckats mobilisera ett framgångsrikt motanfall. Tobaksplantor som angrips, pumpar bladen fulla med giftet nikotin. Efter en attack skett på plantan, innehåller bladen flera gånger högre grad av nikotin än de gjorde innan attacken. Vilket gör att den som äter från bladen då hamnar i ett chockläge, och har mycket hög risk att dö. Insekterna lämnade plantan så snart de känner effekten av nikotinet och växten har vunnit det slaget.

Men det innebär inte slutet på farorna. På natten kommer tobaksplantans verkliga fiende upp ur jorden: Tobakssvärmaren! Den är lika farlig för tobaksplantan som tobaken är för oss människor. Tobakssvärmarhonan fyller tobaksbladen med sina ägg, som kläcks efter en vecka. Den är helt beroende utav sin växtvärd, och börjar omedelbart äta. Den äter mer än sin egen vikt varje dag.

Tobaksplantan svara på angreppen och fyller bladen med nikotin, men det hjälper inte då tobakssvärmaren är immun mot nikotin. Då tar växten till sin reservplan: den skickar ut ett nödrop, och en stark doft stiger ut från bladen och undsättningen dyker upp omedelbart. Den heter Geocoris, som också har en favoriträtt – nämligen tobakssvärmarens larver! Tack vare tobaksplantans larm så vet den nu precis vart larverna finns.

Växter använder sig alltså utav gift, nödsignaler och livvakter för sin överlevnad. Men det finns växter som går ett steg längre. De tänker inte bara på sig själva, utan ställer även upp för sina grannar.

Limabönorna har ett speciellt knep för att få bukt med sina angripare: insekternas saliv får plantan att utsöndra nektar precis där de bitit, och de söta dropparna lockar dit bönplantornas beskyddare – myrorna. Väktarna(myrorna) tar emot sin lön – dricker upp nektarn – och gör sedan skäl för den. De kör bort alla insekter som finns på plantan – hur stora de än är.

Den skadade plantan förstärker sitt skydd ännu mer nu och nektar börjar sippra fram överallt på plantan och nödsignalen får myror att skynda till från alla håll. Plantan förbereder sig för det värsta, och märkligt nog så gör kringliggande plantor likadant! De andra bönplantorna ropar också på hjälp – trots att de inte har blivit angripna ännu, frågan är varför?

Rundmaskar – majsens väktare

Majsodlingar är idag ofta illa ute, genom att majsbaggar letar sig in i majsrötterna, lägger sina ägg och vars larver sedan äter upp rötterna. Plantorna måste besprutas för att överleva. Majsen borde, precis som tobaksplantorna, kunna kalla in sina egna beskyddare – men något har gått på tok.

En gång i tiden kunde majsen försvara sig själv genom att skicka ut ett kemiskt nödrop. När larverna börjar tugga i sig rötterna så börjar rötterna utsöndra karyofyllén, som är en eterisk flyktig olja. Rundmaskar, som finns i jorden, agerar på detta nödrop. Dessa, tillsynes harmlösa, maskar (som är så små att man inte förstår varför de ens finns) angriper larverna och dödar dom.

Detta system av nödrop från plantor räddade förr i tiden livet på de flesta arter av grödor. Idag fungerar inte detta, så gott som all odlad gröda har förlorat detta system eftersom man har genmanipulerat grödor så länge att dess ursprungliga försvarssystem inte längre finns kvar. Man har velat producera majs och böner mm, som – i kapitalistisk anda – ger högre avkastning och därmed mer pengar. Men resultatet är att man idag måste använda många kemikalier för att grödorna ska överleva. Till följd av stora kostnader för industrierna, samt att människan som äter grödorna får i sig dessa kemikalier. Så i förlängningen, när man manipulerar skapelsen alltför mycket (kanske av fel orsaker?) så är det till nytta för ingen. Idag försöker man reversera dessa genmanipulationer, för att återfå den ursprungliga grödan: lycka till säger jag bara!

Vi vet nu att växter och djur känner skillnad på gott och ont. Och innan dess vet vi också att vatten reagerar på gott och ont, bra och dåligt. För de som inte känner till den undersökningen kan läsa HÄR.  Eller se denna video som några korta exempel. Läs vidare om Dr. Masaru Emotos projekt.

För enligt Koranen har allt i skapelsen ett medvetande om vad som är gott och ont. De känner till sin omgivning, sin skapelse och känner till Gud. Allt i skapelsen tillber Gud genom att göra sitt bästa för att överleva och fly faror för att säkra kommande generationer, och alla gör det på sina egna sätt, med sina egna system. Och Gud gör en liknelse om just detta i Koranen:

”SER DU inte att allt och alla i himlarna och på jorden prisar Gud – ja, till och med fåglarna när de sträcker ut vingarna till flykt? Var och en känner sin bön och sin lovsång. Och Gud vet vad de gör. ”

[Koranen 24:41]