Tristess

 

Boredom, tristess, leda, uttråkning: en av de farligaste känslor man kan besitta.

Som muslim ska man inte ha tråkigt. Det innebär att: om man finner dig i leda och tristess, så bör man vara bekymrad över vart man är på väg. För då balanserar man på en farlig väg, tråkigt har man nämligen inte tid att ha när man praktiserar islam till fullo, eftersom ett liv ”i underkastelse” innebär att man alltid ska vara upptagen med något. Det finns inte någon egentlig, godtagbar, anledning att säga att man är uttråkad, att det är ”trist o tråkigt”. Tristess är inte någon annans fel – bara ens eget. Det finns de som tar illa upp när man säger det – men det är bara för att man inte vill ta egenansvar, som man faktiskt har, över sin egna situation.

Tristess beror på inaktivitet, ofta på den nivån att man inte ser någon utveckling i sitt liv. Men självklart även i att man, så att säga: ”inte har något att göra”, man vill då gärna bli underhållen på något sätt. Bästa sättet att inte känna tristess är att alltid vara den som säkrar sin egen underhållning. Om det sedan kommer någon och underhåller en, då och då, så se det bara som en bonus!

Och hur gör man då det, undrar väl en och annan? När känslan av tristess känns alltför ofta återkommande så bör man lyfta blicken lite grann och fundera på om där inte finns några saker som man ”borde” ha gjort, men skjutit på framtiden. Bästa sak är att ta till något riktigt tradigt, som att t.ex storlekssortera spikarna i den där spiklådan du tänkt ta itu med vid något idealiskt tillfälle, eller sortera förrådet eller något annan oerhört motbjudande. Tvinga dig att göra den där prylen som du vet du egentligen aldrig kommer att ta itu med. Efter en sån upplevelse kan det kännas oerhört skönt och uppfriskande med en lite ostimulerande ‘trist’ stund i soffan. Eller lär dig stöpa ljus, karda ull, sy efter mönster, brodera i pärlor, måla tavlor, börja fotografera mm…

Men det är ju inte alltid som man suktar efter någon fysisk underhållning, utan snarare en mer intellektuell sådan. Då kan man istället sätta sig ned och fundera på saker som man skulle vilja ha mer kunskap om: det kan vara ett så smalt ämne som t.ex Sveriges kungar i historien – namn och årtal. Eller varför inte läsa om en specifik historisk person och läsa allt om dennes liv och leverne; Alexander den Store, kan vara ett intressant exemplar att ta till. Hans historia är till på köpet inte särskilt tråkig heller.

Eller ställ dig själv en komplicerad fråga kopplad till religion, filosofi, teknik eller dylikt, som du länge funderat på men aldrig orkat forska närmare i; och forska om det som självstudier. Läs ALLT inom ämnet och bli din egna expert i den specifika frågan. Det är något som kan hålla en sysselsatt under långsamma stunder lång tid framåt. Eller gå en kurs, och träffa nya människor på köpet!

Men viktigast åtgärd för att undvika att känna sig uttråkad är att strukturera upp sin tid. Börja med att lägga upp morgondagens delmål, dvs vilka ‘programpunkter’ har du i morgon som ska slutföras? Då handlar det om att stiga upp, jobba, göra ärenden, laga mat, ringa samtal, posta brev, boka tvätt tid osv. Även om det bara är 2-3 saker man ska göra, skriv upp dom – och se till att göra dom. Man bör även ha en veckoplanering; dvs saker som bör vara gjorda innan veckan är slut. Bra är även att planera mål för sådant som bör vara verkställt innan innevarande månads avslut. För att få ett större perspektiv på ditt egna liv försök även sätta upp kvartals -och halvårsmål.

Detta kan låta som nonsens, och en typ utav kontrollstyre utav sig själv. Men faktum är att om man har olika delmål, och inte bara fantiserar om sånt man vill ha gjort, utan faktiskt planerar in dom i sitt liv – då får man plötsligt ett helt annat perspektiv på livet i allmänhet, och sitt egna liv alldeles i synnerhet. Varje dag har en genuin och specifik mening, om man inte innan funnit en sådan. Och plötsligt så kommer man att inse att man inte har tid att sitta och fundera på om man har det trist eller inte, man våndas inte över att inte bli underhållen av någon, eller något. Dessutom så ser man sina drömmar och mål antingen förverkligas, och bli konkreta, eller så ser man att de inte alls är så omöjliga att uppnå – trots allt. Hopp om livet uppstår!

Som muslim ska man alltid se sig ”vara på väg” mot någonting; antingen på väg till sin dagliga ‘jihad’, dvs skola, arbete eller dylikt, som att inhandla mat eller andra nödvändigheter. ‘På väg’ att avsluta det man för tillfället gör, för att ånga vidare för att tvätta wudho inför en av dagens 5 böner. Man är ‘på väg’ att upprätthålla kontakt med människor som är viktiga för en, ‘på väg’ att besöka någon som är sjuk, ‘på väg’ att hjälpa någon, eller på väg att lära sig något nytt, eller ‘på väg’ att insupa information om läget i omvärlden. Till sist är man ‘på väg’ för att avsluta dagen för att kunna planera morgondagen. Att vara ‘på väg’ att vila en stund på dagen, är också något man gör som en aktivitet. Att vara aktiv betyder inte att vara i ständig rörelse, utan välbehövd vila räknas också som sin ‘dagliga jihad’, om man känner att det behövs.

Tristess är bland de handlingar som räknas som haram; tråkighet är ett förtryck som man begår mot sig själv, ett förtryck mot själen – för att det är i sådana situationer som grubblerier uppstår, gräver man ned sig i sin tristess så leder detta till en känsla av otillräcklighet, och livet kan synas meningslöst. Grubblerierna kan utmynna i konspiratoriska tankegångar, där man tror att andra utesluter en eller tycker illa om en: ”varför sitter bara jag och har det tråkigt, när ‘alla andra’ verkar ha det så roligt”…är tankar som kan dyka upp, under tider av långvarig tristess, och växa till övermäktiga proportioner.

Då det största förtryck man kan göra mot sig själv är att förtrycka sin själ, så skapa struktur i livet, då struktur är ett bra skydd mot tristess, vilket i sin tur räddar ens själ. Jag tror att de flesta självmord är resultatet utav att man inte har stävjat sin tristess, det låter drastiskt, eftersom ordet ”tristess” låter så oansenligt, men som jag beskrev så är denna känsla de första stegen in i ett större mörker, om man inte själv aktivt gör något åt saken. Ta därför tag i saken, medan känslan ännu är ‘oansenlig’ och inte har hunnit växa sig till onödigt stora proportioner. Bäst av allt är dock att ”mota Olle i grind” – och undvik att komma in i en cirkel av leda och tristess.

Imam Ali(A) sade: ”Låt inte sorg och ångest ta över ditt hjärta eftersom det hindrar dig från att förbereda inför framtiden.”  [Qurrar al-hekam, s. 289] 

Den Heliga Profeten(S) sade till Abu Dharr: ”Dra nytta av fem saker innan fem saker drabbar dig: Din ungdom innan ålderdom, din hälsa innan du blir sjuk, dina förmögenhet innan du blir fattig, din lediga tid innan du blir upptagen – och ditt liv innan döden.” [Bihar al-Anwar, vol. 77, s. 77]

Imam Ali(A) sade: ”Hjärtan kan vissna så som kroppar gör. Så fyll ditt hjärta med visdomsord (för att undvika detta).” [Nahj ol-Balagah, predikan 188]

Annonser
  1. #1 av Musa på 12 februari, 2013 - 19:45

    Detta stämmer verkligen. Skillnaden på livskvalité är så stor när man gör något och är aktiv samt inte gör någonting. Det värsta är ifall man hamnar i en ond cirkel av tristess, det känns då som att man sjunker i kvicksand och får svårare att ta sig ur situationen ju längre tiden går och ju mindre man gör något åt saken. Men är ni säker på att tristess i sig är haram och vart går gränsen isåfall ? Är det då ett allmänt passivt liv med regelbunden tristess som är haram eller all typ av uttråkande?. Låt oss anta att man t.ex lever strukturerat och gör mycket i sitt liv men ibland då och då bara behöver en dag då man endast sitter och vilar ut sig, där man förutom att slappna av även kan känna sig uttråkad av att inte göra något. Rent logiskt så borde det isåfall vara ett allmänt liv i tristess som är haram, men lagmässigt undrar jag ifall man har satt någon tydlig gräns,
    Mvh

    • #2 av Marie på 12 februari, 2013 - 20:56

      Ja det kan låta som extremt att tristess är haram. Nu talar vi inte om ‘att ha tråkigt’ under stunder i livet. Att ‘ha tråkigt’, eller ‘inget har att göra’, som man ibland uppgivet brukar höra folk säga är snarare nyttigt. Det är såna stunder man lär sig tålamod och har en möjlighet att tänka på annat än alla ‘måsten’ i livet.

      Det jag pratar om är en långvarigare tristess, eller att känslan av tristess återkommer ofta. ”Tristess” i de fallen betyder då ungefär ”trött på livet”, eller ”trött på mitt liv, i alla fall så som det ser ut idag”. Det är den tristessen som, om man inte tar tag i den omedelbart, inom en snar framtid kommer att utmynna i en känsla av hopplöshet. Och när ‘hopplöshet’ anländer – det är då det börjar bli haram. Därför ska man akta sig för tristess. Däremot ska man våga ha det tråkigt nån gång då och då, det är sånt som danar personligheter :).

      Jag vet inte om jag uttrycker mig oklart? Det kan förvisso vara lite förvirrande dessa begrepp, men jag vet inte hur jag annars ska förklara det på annat vis.

  2. #3 av Musa på 13 februari, 2013 - 00:33

    Ditt inlägg är intressant och lärorikt att läsa men precis som ni säger så kan det vara lite svårt när man använder dessa begrepp. Som jag har förstått av dig så ska man undvika att inte ha något att göra (tristess) så att man inte hamnar i hopplöshet. När man lever helt ostrukturerat och inte har något mål i livet eller åtminstone inte ens försöker göra något, då uppstår tristessen som kan utmynna i hopplöshet, och då börjar det bli haram. Nu blev det tydligt men först fick jag intrycket att det alltid var haram att bara sitta och vara uttråkad utan att göra något vettigt, hur ofta hade man tyvärr syndat då :).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: