Sjuka tider

I det här huset har det var idel sjukdomar senaste veckan – det verkar som att bara jag, som har kronisk värk, är den ende som är frisk…

Maken har drabbats av ont i benet, och enligt hur det ser ut när han rör på sig – och framför allt hur det låter ifrån honom – så kan man bara anta att han står och balanserar vid gravens kant. Lilltjoppan min har hostat och kraxat hela veckan, och har ömsom svettats och ömsom frusit: alltså febervallningar, kan man väl säga. Inte med lite klagan om alla besvär; visserligen helt förståeligt, men man känner sig ändå utnött på något sätt.

I torsdags skulle den äldre dottern börja ett nytt jobb, kl 07.00 på morgonen skulle hon infinna sig. Något hon sett mycket fram emot – och så även jag! Klockan kvart över sex vaknade jag av ett av de värsta ljud jag vet: någon kräks! Och jag, som jag alltid gjort när någon av mina barn har drabbats utav detta fruktansvärda symptom, reste mig upp ur sängen som i givakt och sprang ut ur sovrummet och hoppades vid Gud att jag hört fel! Jag tänkte:”Bara det inte är Leila, hon ska ju på jobbet!”….men sen tänkte jag ”Bara det inte är Meriam, hon är ju så liten än och hon är ju redan drabbad av annan sjukdom – hur ska hon palla!!?”

När jag hörde att det var Leila, började jag plötsligt tänkta ‘rationellt’ och ville genast säga åt henne att hon skulle skynda sig och kräkas klart, för hon ska ju vara på jobbet om en halvtimme! Jag menar: varför spiller hon en massa tid på sånt där för, när hon har så liten tid kvar tills gongongen slår?!  Vilken tur att jag inte hann säga något, för sen kom jag på, när sömndimman lagt sig, att hon inte alls kan gå till jobbet när hon är så sjuk. Främst för att hon faktiskt mår illa, men också för att hon jobbar med människor och inte får sprida eventuell smitta.

Hur som helst så känns föregående vecka som en rätt så lång och tung vecka och jag bara längtar tills kalendern visar ‘måndag’ igen. För det är ju på måndagar som allting blir som en nystart igen, eller hur? Sjuka blir friska, de tjocka börjar banta, de lata börjar träna, rökare börjar med rökavvänjning…osv. Visserligen håller dessa nystartslöften ofta bara någon dag innan de bryts, och så tänker man att man ska göra ett nytt försök ‘nästa måndag’. Men det är ändå alltid roligt att se fram emot denna dag. InschAllah är alla i familjen friska till dess. I så fall blir mitt löfte, inför måndagen, att börja njuta av livet – tills nästa våg av elände sköljer över oss.

Något att tänka på, för alla de sjuka där ute:

‎”Timmar av sjukdom rensar bort timmar av synder.”

[Profeten Muhammad]

Annonser
  1. #1 av Sava på 10 februari, 2013 - 13:38

    Krya på er. Jag har själv varit riktigt krasslig jag med, och sökt sympati hos min mamma också. Imon tar vi nya tag 😛

    P.s jag rebloggade ett par av dina inlägg.

    • #2 av Marie på 10 februari, 2013 - 14:00

      Ja jag såg det! Tack så mycket :)! Det är skönt höra att du ”varit” krasslig, det betyder alltså att du är bättre nu, och det ger mig hopp om livet för mina pysslingar också 🙂

  2. #3 av Maria på 10 februari, 2013 - 21:41

    InshAllah hoppas att ni alla mår bättre snart! Jättetråkigt och höra att alla drabbas på samma gång också!

    Med vänliga hälsningar Maria

  3. #4 av Musa på 10 februari, 2013 - 21:46

    Salam syster Marie,
    Hoppas ni blir bättre,
    Har själv tillfrisknat efter en veckas väldigt jobbig förkylning 🙂
    Mvh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: