Inuti Daraya – hur ett misslyckat fångutbyte förvandlades till en massaker

Från Syrien rapporterdes för 5 dagar sedan, om en ny massaker i en förort till huvudstaden Damaskus. Enligt en del uppgifter ska 200-300 människor ha dödats under de allra senaste dagarna i staden Daraya, strax sydväst om Damaskus. Den första journalisten från väst som trädde in i staden efter massakern, vilket var dagen efter massakern, skrev en artikel om det han såg. Jag har översatt den nedan, jämför gärna med länkarna ovan:

Efter massakern i Daraya i Syrien, är staden numera en plats för spöken och många frågor, vilka ekade i dånet av exploderande granater och sprakande skottlossning igår, när några av stadens återvändande medborgare talade om död, misshandel, utländska ”terrorister”, och att begravningsplatserna för deras slaktade familjemedlemmar, är hemsökta av krypskyttar.

De män och kvinnor som vi kunde prata med, två av vilka hade förlorat nära och kära under Darayamassakern för fyra dagar sedan, berättade en historia som skiljer sig från den version som upprepats i resten av världen: deras historia var en berättelse om att den Fria Syriska Armén (FSA) tagit gisslan och desperata fångutbytesförhandlingars uppstod mellan beväpnade regimmotståndare och den syriska armén, innan president Bashar al-Assads regeringsstyrkor stormade in i staden för att återta den från rebellernas kontroll.

Officiellt har inga såna samtal mellan fiendestyrkor omnämnts. Men höga syriska officerare berättade för The Independent hur de hade ”uttömt alla möjligheter till försoning” med dem som höll staden, medan invånarna i Daraya sade att det hade varit ett försök från båda sidor för att ordna ett utbyte av civila och icke tjänstgörande soldater – uppenbarligen kidnappade av rebeller på grund av dess familjeband till regeringsarmén – med fångar i arméns förvar. När dessa samtal bröts samman, avancerade  armén in Daraya, sex miles från centrum av Damaskus.

Att igår vara det första västerländska ögonvittnet i staden var lika frustrerande som det var farligt. Kropparna av män, kvinnor och barn hade naturligtvis flyttats från begravningsplatsen, där många av dem hittades, och när vi kom i sällskap av de syriska trupperna på den sunnimuslimska begravningsplatsen – delad utav huvudgatan genom Daraya – öppnade krypskyttar eld mot soldaterna, och träffade baksidan av de gamla bepansrade fordonen där vi gjort vår flykt. Vi fick dock möjligheten att prata med civila, utom hörhåll för syriska tjänstemän – i två gånger i säkerheten utav deras egna hem – och deras berättelse om förra lördagens dödsmassaker på 245 män, kvinnor och barn tyder på att grymheterna var långt mer utbredd än man trott.

En kvinna, som upp gav sitt namn som Leena, säger att hon reste genom staden i en bil och såg minst tio manliga kroppar liggande på vägen nära hennes hem. ”Vi fortsatte att köra förbi, vi inte vågar stanna, vi såg bara dessa kroppar på gatan.” Hon sa att syriska trupperna då ännu inte hade trätt in i Daraya.

En annan man sade att även om han inte hade sett döda på begravningsplatsen, trodde han att de flesta var relaterade till regeringsarmén och innehöll flera off-duty värnpliktiga. ”En av de döda var en brevbärare – de inkluderade även honom eftersom han var arbetade för staten,” sade mannen.

Om dessa historier är sanna: så beskrev en annan kvinna att beväpnade män – iklädda huvor, hur de bröt sig in i hennes hem och hur hon kysste dem i ett fruktansvärt försök att hindra dem från att skjuta sin egen familj – detta var beväpnade rebeller – inte syriska trupper.

 Amer Sheikh Rajabs, en gaffeltruck förares, hem hade helt tagits över, sade han, av beväpnade män som bas för ”Free Army” styrkor, en fras som de civila använder för rebellerna. De hade krossat familjens porslin och bränt deras mattor och sängar – familjen visade all denna förstörelse för oss – och fascinerande nog, hade dessa beväpnade män också slitit ut datordelar ur deras bärbara datorer och TV-apparater i huset. Kanske för att använda som delar till bomber?

På en väg i utkanten av Daraya fann vi Khaled Yahya Zukari, en lastbilschaufför som lämnade staden på lördagen i en mini-buss med sin 34-åriga hustru Musreen och deras sju månader gamla dotter. ”Vi var på väg till [angränsande förorten] Senaya när det plötsligt började skjuta i massor mot oss”, sade han.

”Jag sa till min fru att ligga ned på golvet, men en kula kom in i bussen och passerade rakt igenom vårt barn och träffade sedan min fru. Det var en och samma kula. De dog båda två. Skottlossningen kom från uppifrån ett träd, i ett grönområde. Kanske var det militanta grupper som gömde sig bakom träden som trodde att vi var en militärbuss för soldater? ”

All omfattande undersökning av en tragedi i denna skala, och under dessa omständigheter, var praktiskt taget omöjligt igår. Ibland, i sällskap med beväpnade syriska styrkor, var vi tvungna att springa längs tomma gator med regimfientliga prickskyttar i korsningarna, många familjer hade barrikaderat sig i sina hem.

Redan innan vi begav oss mot Daraya, från den stora militära flygbasen i Damaskus – som innehåller både rysktillverkade Hind attack-helikoptrar och T-72 stridsvagnar – kom en omgång granatkastare, eventuellt från själva Daraya, och slog in i flygbanan knappt 300 meter från oss, som skicka en svart rök pelare som tornade upp sig mot himlen. Även om de syriska trupperna nonchalant fortsatte att ta sina utomhus duschar, började jag känna en viss sympati för FN: s övervakare av vapenvilan som avvek från Syrien förra veckan.

Kanske den sorgligaste historien av alla igår kom från 27-åriga Hamdi Khreitem, som satt i sitt hem med sin bror och syster, och berättade om hur deras föräldrar, Selim och Aisha, hade gått ut för att köpa bröd under lördagen. ”Vi hade redan sett bilderna på TV om massakern – Västs kanaler sa att det var den syriska armén, den statliga tv:n sa att det var ”Fria Armén” – men vi hade ont om mat och mamma och pappa körde in till staden . Sedan fick vi ett samtal från mammas mobil och det var min mamma som bara sa: ”Vi är döda.” Det var hon dock inte.

”Hon sårades i bröstet och armen. Min pappa var död, men jag vet inte var han var blev skjuten eller vem som dödade honom. Vi tog honom från sjukhuset, helt övertäckt, och begravde honom i går. ”

Och framtiden? Familjen talade om val. ”Om Presidenten väljs av folket, är det bra. Om han inte blir det, då skulle vi vilja ha en annan president … ” Det var ett förtvivlat, milt rop på ett slut på våldet. Kampen om Daraya fortsätter givetvis.

Robert Fisk, journalist The Independent

Och Sverige skänker numera teknik till al-qaida

Eyewitnesses-reveal-daraya-massacre-carried-out-by-u-s-backed-rebels

Annonser
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: