Något ovanligt

Igår åkte min Yomyom, tillsammans med en av hennes kompisar, med Leilole till hennes tillfälliga ”sommarstad” Växjö, och de ska stanna där ett par dagar.

Det känns konstigt. Någonting är ovanligt… kan inte sätta fingret på det hela, men något är det i alla fall. Jag och maken satt i kvällst, nedsjunkna i soffan efter en hård arbetsdag, och tyckte något var konstigt. Så kom vi på att vi inte har NÅGOT barn hemma! ….ett helt dygn framåt till och med!

Plötsligt börjar hjärnan gå på högvarv: Är det inte något vi borde göra då, liksom ”passa på” medan dom är borta?! Jaja, jag vet vad ni tänker, men sånt såna saker hör ju till vardagslivet hur som helst så det är inte det som det handlar om… borde vi kanske hänga knäveck i taklampan? Kanske hoppa i soffan, leka ”inte stöta golv”…. kanske klä ut oss i barnens kläder, strutta runt i deras skor, och skratta ihjäl oss åt deras fåniga klädstil… eller nåt?! Ja, något BORDE vi i alla fall göra. Vad är mest ”förbjudet” att göra….nu när alla katterna är ute, måste ju råttorna upp och dansa på bordet – liksom.

Det känns precis som när solen behagar titta fram någon gång då och då: ett plötsligt krav uppstår, att man ska ”passa på” att göra något, oavsett om man vill eller inte – tillfället kanske inte återkommer igen inom en snar framtid, liksom. Och jag tror att sannolikheten att solen åter kommer att skina är betydligt större än att jag och min man kommer att vara alldeles ensamma – i ett par dagar – igen på evigheter.

Vad var det då vi tillslut tog oss till att ”passa på” att göra, måntro?!  Efter frenetiskt tänkande lutade vi oss åter tillbaks i soffan bredvid varandra och zappade mellan kanalerna – för vad är ”galnare”, och dessutom alltmer svåråtkomligt, i denna världen att njuta av, vid sådana tillfällen – än tystnaden…denna underbara, öronbedövande tystnad i huset. Och vetskapen om att bror&syster Buller & Bång inte förväntas öppna dörren och störta in, med de outtalade krav det innebär, inom en snar timme eller två. Jag tyckte nog jag såg en liten glädjetår även i maken ögonvrå, fast det lär han nog aldrig erkänna.

———————————————————————————————————————-

I övrigt så pågår en liten tävling inne hos Svarten och jag behagar deltaga. Eftersom jag vill ha det där priset så rekommenderar jag att ni INTE går in och deltar i nämnd tävling – bara så ni vet!

Annonser
  1. #1 av Amina på 2 juli, 2012 - 21:15

    HA HAAAAAAAA:) Jag passade på att ta en promenad på gågatan:) Det är trevligt att ungarna har det bra och att det är så spännande att åka tåg själva. Kram

    • #2 av Marie på 3 juli, 2012 - 06:33

      Ja, det är ju det som gör att man kan ta det lugnt – att man vet att de har det bra :)!

  2. #3 av Camilla på 2 juli, 2012 - 21:35

    Asalam aleikom
    Det var länge sen! Hoppas allt är bra med dig och familjen!
    Känner så igen det där! Lite lustigt det där att man tycker att man borde passa på att göra en massa olika saker när det skönaste är att inte göra nån… ting …. alls….utan att bli störd. Zzzz

    • #4 av Marie på 3 juli, 2012 - 06:37

      Aleykum salam Camilla, jag det var ett tag sedan!

      Man vet att man blivit gammal och sliten när det roligaste man kan komma på är att inte göra nåt alls ju…. därför känns det ändå skönt att veta att även ungt folk, som du, tycker att vila, lugn och ro är det bästa att ”passa på” att göra vid dylika tillfällen…..en liiiten tröst i alla fall 🙂

  3. #5 av muslimah på 5 juli, 2012 - 09:46

    Salaa Aleiekum! Kan man maila dig? skulle gärna vilja maila dig an några privata frågor om islam.. /Svensk konvertit=)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: