Teknikstress…

.

My new hot smart flash splash galaxy brainsmashphone!

.

Att folk blir stressade utav den uppsjö utav teknikprylar som vi översköljs av nu förtiden, det tror jag nog att de flesta kan skriva under på.

Tidningen Welt am Sontag publicerar en undersökning som konstaterar att allt fler varningar för sjuklig stress kommer från företagshälsovård, försäkringsbolag och fackföreningar. Något som också uppmärksammats av Tysklands politiker.

Tidningens undersökning visar följande siffror för samtliga åldersgrupper:

44 procent känner att tekniken berikar livet.

35 procent att den skapar mer stress.

16 procent säger att de inte använder sig av internet eller mobil.

Vad som förvånar mig är kanske att hela 16 % inte alls använder sig utav de, numera, självklara teknikprylarna: internet eller mobil. Det kanske motsvarar den äldre generationen? Själv känner jag att den teknik jag lärde mig för en si sådär 7-10 år sedan, det är den enda som jag idag kan hantera utan besvär. Men gadgets som är utav nyare modeller, de tål jag knappt att se på… bara för att jag känner att tekniken känns oöverstiglig.

Nu har jag i alla fall fått kapitulera när det gäller mobiltelefon: jag har köpt mig en såndär s.k. smartphone! Och jag börjar förstå varför den kallas för det; för när jag använder den så känner jag mig som en phåne, och att mobilen är den smarta i rummet… HUR kul är det? På en skala?!

Jag kämpar och kämpar med den där touschskärmens tangentbord när jag sms:ar. Men det blir BARA fel och fel. Sedan när jag vill radera bort ett ord som är felstavat, då råkar jag konstant trycka på ”Sänd”-knappen istället!! Varför gör jag det? Så när man besvarat en fråga från någon med ett halvfärdigt sms där flera ord i det inte är ren svenska, då får man förstås tillbaks en fråga: ”Va? Vad menar du?!”. Så då måste man börja om att skriva ett nytt sms med att förklara att jag har en ny mobil och inte behärskar den ännu – den härskar mig istället..! Seeeen kan jag fortsätta besvara frågan jag från början höll på med. Så då har jag en hel bunte extra ord som jag måste printa ned i sms:et….

Idag hände detta när jag konverserade med min dotter Leila per sms… hon hade ställt en fråga och jag skulle svara. Jag svarade omedelbart, men efter ca en kvart fick jag ge upp. Jag raderade allt jag skrivit och skrev istället: ”Jag mailar dig sen”. Ja, faktiskt. Ibland måste man bara ge upp. Men man blir ju nedslagen så det förslår. Jag skulle säga att man glömt en punkt i ovanstående undersökning: ”Hur många procent blir deprimerade utav den nya tekniken”…?! Det är väl en fråga som borde intressera produktutvecklarna, inte minst.

Men jag kan i alla fall säga såhär – Nu förstår jag varför alla som har en sånhär Smartphone, alltså ALLA (!!!), sitter med näsan i den dagarna i ända, till och med de där s.k. ”teknikkunniga” ungdomarna: de kämpar också på att försöka hålla tungan rätt i mun medan de besvarar sina sms med mycken möda och stort besvär. Tro inte att jag inte har listat ut det vid det här laget! Inte är det då för att de använder sig utav en massa flashiga appar, spel och gadgets i mobilen inte, de är fullt upptagna med att reda ut sina sms-texter…

För tekniknördarna därute – se vilken smartphone som är bättre: Samsung Galaxy S2 eller iPhone 4s:

Annonser
  1. #1 av Camilla på 2 juli, 2012 - 21:52

    Hahaha och jag som tycker autocorrect bjuder på några extra skratt i vardagen. Beror på vem kanske. Men ibland är det värsta felskrivningarna som man skrattar mest åt tillslut. Svägerskan skaffade en smartphone nyligen, ringde till henne men hon svarade inte. Efter någon minut skickade hennes dotter sms. ”mamma har en ny lur och fattade inte hur hon skulle svara när du ringde hehe. Ring igen.” Så det är Inte bara du som känner dig vilse med nya tekniken 😉

    Grattis till nya luren föresten! Tycker det är en helt ny värld som öppnar sig men smartphone. Saker man inte visste att man kunde leva utan innan…

    • #2 av Marie på 3 juli, 2012 - 06:39

      Det där känner jag igen: jag var tvungen att vara arg varje gång det ringde i början, jag lovar jag gjorde preciiiis som jag fått instruktion att göra när jag ska svara – men den idiotphonen iddes inte lyda mig. Gissa om jag var irriterad. Men nu har jag börjat tämja den, och den blir bättre och bättre – faktiskt 🙂

      Och jag är rädd för saker som jag inte kan leva utan….och jag vet att jag vänjer mig snabbt med såna saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: