Muhammed i Bibeln

.

Enligt islamisk tradition har Koranen statusen av att vara Sista testamentet. Som ett av flera stöd för detta brukar man påvisa att profeten Mohammed omnämns av Gud i det Gamla testamentet och förutsägs av Jesus i det Nya.

»En profet skall jag låta uppstå åt dem [Israels barn] bland deras bröder [Ismaels efterkommande], en som är dig [Moses] lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.« (5 Mos. 18:18)

»Och [minns] Jesus, Marias son, som sade: ”Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad.”« (Koranen 61:6)

»Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för er, att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.« (Joh. 16:7)

»Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder, vad som komma skall.« (Joh. 16:13)

Den Paraklet (grekiskans Paráklêtos, troligen en variant av Períklytos, ”den högt prisade”), eller Hjälparen/sanningens Ande i den svenska översättningen, som Jesus talar om i Johannesevangeliet benämndes ursprungligen med arameiskans Mawhamana, vilket är liktydigt med profeten Mohammeds två namn, Mohammed och Ahmed, (”den prisade”, ”den högt prisade”). Dessa båda stammar från verbet hamida (”att prisa”) och ham (”lov” eller ”pris”).

Villkoret att Jesus först måste gå bort för att den utsände skall komma innebär att Hjälparen, eller Parakleten, inte kan vara liktydig med den Helige Ande, vilket är den vanliga uppfattningen bland kristna teologer. Enligt Evangeliet uppenbarade sig denna nämligen såväl före Kristi kallelse (Luk. 1:35, 1:41 och 1:67) och under den tid hans mission varade (Joh. 1:32, 33) som efter hans bortgång (Apg. 2:4).

I Barnabasevangeliet, vilket lästes i kyrkorna fram till och med att det uteslöts ur kanon i och med det gelasianska dekretet år 496 e.Kr., nämner Jesus dock Muhammed med hans arabiska namn. Den ursprungliga texten till Jesus-lärjungen Barnabas” evangelium är dock inte tillgänglig förutom i spridda fragment i ett dokument fogat till Decretum Gelasianum, utan enbart en italiensk översättning daterad till slutet av 1500-talet finns bevarad.

»Then said the priest: “How shall the Messiah be called, and what sign shall reveal his coming?” Jesus answered: “The name of the Messiah is admirable, for God himself gave him the name when he had created his soul, and placed it in a celestial splendour. God said: “Wait Muhammad; for your sake I will to create paradise, the world, and a great multitude of creatures, whereof I make you a present, insomuch that whoever shall bless you shall be blessed, and whoever shall curse you shall be accursed. When I shall send you into the world I shall send you as my Messenger of salvation, and your word shall be true, insomuch that heaven and earth shall fail, but your faith shall never fail.” Muhammad is his blessed name.” Then the crowd lifted up their voices, saying: “O God send us your Messenger: O Muhammad, come quickly for the salvation of the world!”« (Barnabasevangeliet 97:6)

Hittade ovan info hos cafeexpose.wordpress.com

Annonser
  1. #1 av ventola på 10 september, 2012 - 13:26

    Den hjälparen som nämsn är den helige anden så det stämmer absolut inte det ni skriver i er artikel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: