Gazas tårar…bland annat

Just nu sitter jag och tittar på filmen ”Dox: Gazas tårar” på SVT1. Egentligen vill jag inte se den, för jag vet att jag ska bli fruktansvärt upprörd, men jag tvingar mig – och Herre Gud så hemsk den är! Jag blir alldeles sjuk. Vilka djävlar dom är den förbannade sionistiska regimen. HUR kan de ha hela världens regimer med sig – eller åtminstone västregeringarna(inkl Sverige): de som anser sig stå högst i världen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati!!!

”Pappa, pappa!!!!… alla mina barn är döda!!!”, gråter en man helt förfärad och bensvag. ”Livet är svårt, väldigt svårt. Alltid”, säger en 10-årig flicka som uttrycker sig oerhört tydligt när hon pratar, men faller tillslut ihop i gråt. Hennes familjs hus blev krossad av Israels bomber, sedan fick de order om att gömma sig i en FN-skola. Tryggt, tänkte alla. Inte alls – inte när Israel är fienden. Israel bombade skolan med fosforbomber i tusental. De fick sedan bo i tält. Där gick hennes morbror ut för att försöka hämta vatten åt familjen. Han blev nedskjuten. Så fortsätter det – och de är långt ifrån de värsta berättelserna.

För övrigt jobbar jag på som vanligt. På jobb och hemmavid. Söndagen skulle ha spenderats med flickorna hemma hos storstina min, Fatima, med att baka lite julbak och jag och Yomyom skulle färga håret på varandra. Av detta blev inget, för mig alltså, de andra fick göra allt istället. Själv fick jag äran att sitta på akuten från kl 12.50 till 22.00. Under denna tid skedde inget annat än en evig väntan. Varför är man så långsam alltid på akuten? Man känner att de är kallsinniga på något sätt. Ingenting är egentligen särskilt akut på akuten. Blodprov tas. Sedan väntar man i 2,5 timme. Läkaren meddelar provsvar. Sedan går läkaren, återkommer efter 3 timmar och frågar hur det gick på röntgen… vilken röntgen, frågar jag! Jag hade beställt röntgen, säger läkaren. Då blir man inte nådigt arg kan jag säga. Det betyder att ni NU kommer att beställa röntgen, vi kommer att få tid om 2 timmar (vid 21-tiden) och sedan ska vi vänta på svar ifrån det också?! Är det så? frågar jag. Jaaaa….tyväääär bliiir det såååå ibland, säger den inkompetente läkaren. Patientens problem låg inte ens i lungorna!!?? Om ni inte gör ALLT jag säger så får hon ingen medicin… säger den#%&@-läkaren!!!

Jag frågade förstås varför dom spiller folks tid på det här sättet, timme efter timme går och inget handlingskraftigt händer, när vi alla vet att det hon behöver är antibiotika – precis som läkaren också sagt 6 timmar tidigare. Igen: jaa tyvääär, jag är ledsen men sånt händer….stupid! säger jag bara. Får dom göra så, varje dag?

Sedan när man väntat i åtta, händelsefattiga, timmar och går fram och – på ett mycket diplomatiskt vis undrar om det är möjligt att man kan få den där antibiotikan, som vi alla vet att patienten måste få, och gå hem – då visar alla att de är djupt förorättade… småsura måste de avbryta sitt samtal om helgens bravader och vända sig mot en ”såndär”, som inte vet hur man för sig i möblerade rum: dvs man ska inte klaga, inte ifrågasätta, utan sitta tyst och tacka för att man har förmånen att få sitta på akuten en hel söndag.

Jag lovar, hade jag inte varit med hade min käre vän inte varit hemma från akuten förrän sent måndag morgon. Själv stod hon ständigt i startgroparna för att fly fältet, hon var sååå irriterad så det pös ur öronen på henne. Men hon vet hur man för sig i möblerade rum, och sa ju förstås, på ett typiskt svenskt manér,  inget direkt till personalen, invandrare som hon är till trots. 

Nåja, jag är ganska säker på att vi, med våra 9 timmar, till syvenen och sist hade kortast väntetid den dagen trots allt. Men det känns ändå inte som någon tröst. 

Men när man sitter och tittar på Gazas tårar, så inser man ändå att nämnda akutbesök är en menlös petitess i världens händelser, och att om man höjer blicken lite grann, så inser man att man nog är rätt så bortskämd. Men jag tycker inte om att, bara för att resurser finns, så ska man slösa med dom. En väntetid på 2 timmar kostar säkert landstinget mindre än 9 timmars väntetid… ja jag vet, sluta klaga! 

Filmen Tears of Gaza:

Filmen följer tre palestinska barn genom kriget i Gaza och tiden efter vapenvilan. Den skildrar på ett rått och unikt fotografiskt sätt de brutala konsekvenserna av ett modernt krig. Den visar också hur kvinnor och barn hanterar sin vardag efter en dramatisk krigsupplevelse. Många av dem bor i tält eller i husruiner utan väggar och tak. De är alla i behov av mat, vatten och el. En del har förlorat familjemedlemmar, andra har svårt skadade barn. Kan krig lösa konflikter och skapa fred?

Den prisbelönta antikrigsfilmen ”Gazas tårar” är tillägnad de kvinnor, män och barn i Gaza som förlorat sina familjer och kära i deras kamp för frihet. Enligt SVT:s policy om att skydda minderåriga från extrema våldsskildringar publiceras Gazas tårar inte i SVT Play.

Annonser
  1. #1 av sava på 21 december, 2011 - 00:42

    Såg den med nyss på TV. Herregud, mitt hjärta är helt krossat 😦 Jag finner inga ord… Visst är vi bortskämda..

    Usch… hoppas bara att den svenska befolkningen (och resten av världen) nu fått upp ögonen rejält, och jag hoppas att folk nu inte kan leva i förnekelse med gott samvete.

    • #2 av Marie på 21 december, 2011 - 00:49

      Ja, nog mår man dåligt, såhär mitt i natta efter att ha sett den där filmen. Men jag lovar dig-omvärlden känner mycket väl till redan hur det såg ut i Gaza under terrorkriget, men de skiter i det. Regeringar, inkl vår egen, känner till betydligt mer än vad vi fick se här. Kan du tänka dig att Sverige tillhörde ett av få länder i världen som inte röstade för att Palestina skulle bli medlem i FN? Och detta bara för någon månad sedan!! Allt detta sammantaget gör att jag egentligen har svårt att titta på sånt där. Tyvärr mår de som bestämmer här i landet inte särskilt dåligt över situationen i Gaza…:(

  2. #3 av sava på 21 december, 2011 - 01:00

    Ja, tyvärr så har du ju rätt i allt du säger. Det är dock så obegripligt. Man kan inte låta bli att känna sig så maktlös heller, bara det tär så mycket på en. Vill bara åka ner dit nu med detsamma och ge barnen allt som är möjligt att skänka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: