Måste man ”stå ut” med ett äktenskap? (4)

https://i0.wp.com/www.ocaladivorcehelp.com/divorce-lawyer-for-men.jpg

Hillis åsikt

Här vill jag lägga denna diskussion i händerna på en av de mest kunniga rättslärda, nämligen Hilli. Denna ärofulla rättslärde har gett sina synpunkter på detta ämne i en bok som heter “Hyququ al-Zawjiyyah” (Äktenskapliga rättigheter).

Sammanfattningen av hans åsikter i den utsträckning de har samband med kvinnors rättigheter och begränsningar för män är följande:

“Äktenskapet är ett heligt kontrakt och är på samma gång en sorts kompanjonskap mellan två personer och detta medför en rad förbindelser mellan de båda. Fred och välstånd för var och en utav dem beror enbart på tillmötesgående av dessa kontrakts bestämmelser. Samhällets välstånd är i sin helhet beroende av deras välstånd och efterlevandet av kontraktens villkor som var och en ingått.”

Hustruns huvudsakliga rättigheter är underhåll, klädsel, sexuella relationer och umgänge och artigt uppträdande. Hur skall man gripa sig an en man som försummar sina plikter mot sin hustru, och dessutom vägrar att skilja sig från henne? Vad är den riktiga vägen för hustrun att följa?

I eventualiteter som dessa finns två alternativ. Ett alternativ är att den religiösa auktoriteten ska ha rättighet att ingripa och genom att bevilja en skilsmässa avgöra ärendet för gott. Det andra alternativet är att hustrun själv, på samma sätt som mannen, bör avhålla sig ifrån att utföra och iaktta sin del av kontraktet.

Låt oss se under vilken princip och på vilka grunder den religiösa auktoriteten har rättighet att ingripa i sådana här situationer.

Koranen stiftar följande budord:

“Skilsmässa är tvåfaldig, sedan hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande …” (2:229)

“Och när du skiljer dig från kvinnor, och de har uppnått sina villkor, behåll dem då hedersamt eller släpp dem hedersamt fria och behåll dem inte med tvång, till förfelan, vem som än gör det har orättfärdigat sig själv.” (2:231)

Från dessa verser kan man komma fram till en allmän princip och det är att männen bör välja mellan två alternativ. antingen måste han hövligt fullgöra alla rättigheter och utföra alla plikter (”hedersamt bibehållande”) eller bryta föreningens band och låta kvinnan bli fri (”vänligt släppa fri). Någon tredje möjlighet dvs att inte respektera kvinnans rättigheter och låta bli att skilja sig från henne är inte känt i islam.“och behåll dem inte med tvång till förfelan” förnekar just denna möjlighet. Frasen: “och behåll dem inte med tvång till förfelan” förnekar just denna möjlighet.

Det är inte osannolikt att ovanstående fras kan innebära en generell regel, dvs den kan inkludera de fall när en make avsiktligt och av försumlighet gör sin hustrus liv svårt och olyckligt, och den kan också inkludera de fall där, trots att mannen inte avsiktligt felat, vad det beträffar hedersamt bibehållande, ingenting utom förlust och smärta gives för hustrun.

Även om dessa verser uppenbarades i samband med “iddah” perioden och upphävande av skilsmässa eller dess ickeupphävande av mannen, och kastar ett ljus på den riktiga handlingsvägen för mannen, är han ändå tillrådd att upphävandet måste ske med den avsikten att uppföra sig hänsynsfullt och sköta om hustrun, och inte med avsikt att skada eller plåga den stackars kvinnan.

Icke desto mindre är den inte begränsad enbart till det tillfället. Den lägger fram en generell princip, och lägger fram rättigheterna för en hustru för all tid och under alla förhållanden. Den innebär att en make själv bör välja ett av de två ovanstående alternativen och att där inte finns någon möjlighet till en tredje väg för honom.

En del rättslärda är invecklade i ett misstag och tror att dessa verser enbart berör de män som vill upphäva skilsmässan inom “Iddah” perioden. Men så är inte fallet. Dessa verser sprider ett ljus över alla äkta mäns plikter, under alla omständigheter. Våra argument angående detta är, förutom ordningsföljden och inriktningen av verserna, att de heliga imamerna har förklarat och åberopat dessa verser vid andra tillfällen än “iddah”.

Till exempel, imam al-Baqir (fvmh) sade angående en man som avlade ett löfte om “ila” (vilket betyder att någon under ed förkunnar att han inte kommer att ha sexuella relationer med sin hustru under fyra månader eller mer) att han, efter att de fyra månaderna har passerat, antingen måste bryta sin ed och försona sig, eller annars så måste han skilja sig från sin hustru, av den goda anledningen att Gud befaller “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”.

Imam al-Sadiq (fvmh) kom med följande utlåtande vid ett annat tillfälle. Det gällde en man som hade anlitat en annan man som sitt befullmäktigade ombud för att upprätta ett äktenskapskontrakt med en kvinna å hans vägnar och att bestämma en hemgift. Ombudet tillmötesgick denna begäran, men mannen som anlitat honom som sitt ombud nekade efteråt till att ha givit honom den fullmakten.

Imam al-Sadiq (fvmh) sade att för den kvinnan fanns det inget hinder att välja en annan man. Om det visar sig att den mannen verkligen hade gjort en annan person till sitt ombud måste mannen som anlitade ombudet, för Guds skull skilja sig från den kvinnan och får inte låta henne vara utan skilsmässa. Imamen sade, “därför att Gud har befallt i Koranen: “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande”. Således står det klart att de heliga imamerna har behandlat denna vers som en allmän princip och inte begränsat den till särskilda tillfällen.

När en man varken utför de plikter som han som äkta man måste utföra eller skiljer sig från sin hustru bör den religiösa auktoriteten besöka mannen. Först bör han be honom att skilja sig från sin hustru. Om han inte skiljer sig från henne bör den religiösa auktoriteten skilja dem. Enligt traditionen, skildrad av Abu Basir, säger imam al-Sadiq (fvmh): “Om det finns någon som har en hustru och inte sörjer för hennes kläder och inte förser henne med underhåll är det obligatoriskt för muslimernas ledare att genomdriva en separation mellan dem genom skilsmässa.”

Detta var en mycket kort sammanfattning av åsikterna från en samtida förstklassig rättskonsulent. Den som vill studera hans åsikter i detalj kan gå igenom boken “Äktenskapliga rättigheter”, som är ett sammandrag av hans föreläsningar för sina studenter.

Som ni har sett så är frasen “hedersamt bibehållande eller vänligt frigörande” en princip och en generell regel inom ramen för vilken den heliga koranen har inskrivet en hustrus rättigheter. Med hänvisning till koranverserna “och behåll dem inte med tvång till förfelan” tillåter islam inte män att otillbehörligt utnyttja sin auktoritet. Det är inte tillåtet för en man att genom tvång behålla sin hustru om han inte har någon avsikt att leva vänskapligt med henne och bara vill förhindra att hon gifter sig med en annan man.

forts…

av Shahid Muthahhari

https://i1.wp.com/progressivestand.com/sitebuildercontent/sitebuilderpictures/Hopelessness_300.jpg

  1. #1 av Musa på 9 april, 2011 - 10:03

    Bra ämnen du tar upp. Detta är verkligen viktigt. Jag känner själv vissa ”religiösa” som gift om sig och inte vill skilja sig från deras ”gamla” fru, trots att dom inte lever med henne. Verkligen förtryck.

Lämna ett svar till Musa Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: