Imam Hussein – varför han tog ställning

.

Man kan skriva spaltmetrar om Imam Hussein och vad som hände i Karbala, men jag ska bara redogöra lite om VARFÖR han gjorde det han gjorde. Varför det hände, det som hände. Det finns de som undrar varför vi inte uppmärksammar och sörjer Imam Ali på samma sätt som Imam Hussein. Kanske någon blir klokare på nedanstående redogörelse, andra kanske inte…

Vi säger inte att han är större än Profeten Muhammed(s.a.a.s.), inte heller större än Imam Ali, men utan Imam Hussein är det inte säkert att vi idag satt här, som muslimer som bloggar….?

.

https://i0.wp.com/www.ya-hussain.com/int_col1/images/7.jpg

”För mig är döden inget annat än lycka, och att leva under tyranner är ingenting annat än att bo i ett helvete.”

.

År 10 A.H. dog Guds Sändebud Muhammed(s.a.a.s.). År 61 A.H, bara 50 år efter hans död, höll Islam i princip på att falla sönder. Det mesta av det som Muhammed(s.a.a.s) hade kämpat för i alla år, hade ändrats och manipulerats. Man hade, i princip, återgått till forna dagars klan- och stamregler. På dessa 50 år hade folket blivit underkuvade och avtrubbade utav det tyranni som regeringarna utfört under tiden.

Den som protesterade det minsta mot de regerande tyrannernas förändringar i religionen, blev jagade och tillslut dödade. Inte ens en så enkel sak som att mana till goda gärningar och hämma från onda: amr bel ma’roof wa nahy ’an el-monkar, fick förekomma!

Denna mörka tid var i stort behov utav någon som vågade stå upp och protestera, en revoltör – helst ifrån någon med hög rang och stor betydelse. På den tiden fanns ingen som bar Profetens flagga högre än hans egen dotterson Imam Hussein(a.s.).

När Muawiah dog, i mitten av Rajab år 60 A.H., och hans son Yazied tog makten, och beordrade sina Walis att ge folket ge löfte om deras lojalitet – och särskilt från Imam Hussain(a.s.) – uppstod en våg av avvisanden. Och en opposition stegrades emot Yazids politik, som baserades på förräderi och tyranni. Yazid var en helt öppen syndare och förtryckare så Imamen vägrade ge honom löfte om lojalitet så han beslutade att stiga till sitt religiösa ansvar.

Efter att han blev martyr, började folk, varje vecka, varje månad – varje år, våga protestera emot förtryck och manipulation utav religionen. I och med att man ännu minns Imam Husseins(a.s.) revolt, så ger detta varje folk i världen – i varje tid – en injektion om att man SKA protestera emot förtryck, och att man KAN vinna – vilket man, i retroperspektiv idag, kan se att både Islam och Imam Hussein(a.s.) vann trots det, tillsynes, stora nederlaget i Karbala.

Tack vare hans uppoffring finns, än idag, folk som vänder sig mot Mecka när de ber. Över en miljard människor, närmare bestämt. Hade han inte revolterat, så hade Islam suddats ut och blivit till en helt annan religion: likt Judendomen och Kristendomen.

Alla varnade Hussein(a.s.) om att han kommer att bli dödad, han svarade att han redan visste det. Hans egen halvbror, Muhammed Ibn Hanafie, ville inte att han skulle gå ut och dö, och han kunde inte heller förstå varför han skulle ta med sig kvinnor och barn – om han nu vet att han ska dö.

Imam Hussein(a.s.) sa att Gud bestämt så – Profeten hade berättat för sin dotterson Hussein om vad som kommer att hända honom och vad han skulle göra då: om hela revolutionen och slaget i Karbala, som han skulle tvingas genomgå, och vad som måste ske i Karbalas öken mot armén tillhörande Yazid, detta korrupta fyllo till son som Mu’awiyah hade gett makten.

Att han tog med sig familjen betyder inte att Gud ville offra dom också. Orsaken till varför han tog med hela sin familj var att hindra den styrande Yazid från att fängsla dessa i utbyte mot att Hussein(a.s.) skulle lägga ned sin revolution.

”Men så fort de båda hade visat att de underkastade sig Guds vilja och [Abraham] hade lagt [sonen] med tinningen mot marken, ropade Vi till honom: ”Abraham [hejda din hand]! Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!” Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta; detta var klart och tydligt en prövning. Som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur; och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten” (Koranen 37:103-108)

Vad var det för präktigt offerdjur, som Gud säger sig ta emot? Var lammet, som Abraham offrade, på något sätt präktigare än Ismael? Naturligtvis inte. Gud sparade sitt ”offerlamm” (eller människooffer) till framtiden – till en tid när det skulle behövas mer än på Abrahams tid.

När har detta offer presenterats någon gång? Jo, vid Karbala och offret var Imam Hussein, det ”dyrbaraste blodet”, som fanns att offra i en tid när Guds religion var på väg att dö ut: och inget annat Sändebud eller Profet skulle komma för att påminna eller rätta till den skada som folk orsakat Guds Heliga Religion.

När Imam Hussein och de  över 72 personer, plus familj, som troget stred med honom tills siste man dog – emot tusentals fiender – och de alla blev brutalt slaktade och lemlästade, tillfångatogs alla kvinnor och barn som var kvar.

Dessa blev slagna i bojor och kedjor och fick sedan vandra hela vägen ifrån Karbala, i Irak, till Damaskus i Syrien.

Det var dessa, främst kvinnorna förstås – då barn ju är barn, som utan att rädas reprimader ifrån de styrande tyrannerna, ljudligt synliggjorde vad som hänt. För ingen kände till den massaker som hade skett i Karbala. Folk som såg denna bedrövade karavan utav fångar, trodde att det var ”kafereen”, från Turkiet eller Kabul, som krigat mot deras land och förlorat.

De blev bespottade från höger och vänster. Ibland sa de tillfångatagna något, och då blev de spottande högst förvånad och sa till varandra ”Va?!? Dom pratar ju arabiska!! Är dom araber?!?”. En äldre man sa: ”Alhamdulillah, att ni förlorade och att ni nu är i kedjor”.

Ali Zeinul-abedin, den ende av Imam Husseins söner som överlevde slaget och den näste Imamen,  sa till mannen:

”Har du läst Koranen någon gång?”

”Naturligtvis”, svarade mannen, ”Hundratals gånger”.

”Då har du läst:

Och ge den nära anförvanten vad han med rätta väntar och [ge till] den behövande och vandringsmannen….(17:26)

VI är de nära anförvanterna (till Profeten).

Du har också läst:

Säg [Muhammad]: ”Jag begär ingen ersättning av er för detta [budskap]; jag ber bara att ni ger Ahlul Qorba [de närmaste till Profeten] den kärlek [de har rätt att vänta].(42:23)

VI är Ahlul Qorba. Och du har också läst:

Gud vill befria er, ni som står Profeten närmast [Ahlul-beit], från all [jordisk] smuts och göra er renhet fullkomlig.(33:33)

Det är VI som är Ahlul-beit!!!”

Den äldre mannen sa ”VA!!? Är NI Profetens familj … som är FÅNGAR??!!”

Han började skrika och protestera och slå omkring sig och slå sig själv. Tills Yazids soldater tystade honom med ett svärd….

Detta var en enda (av hundratals) händelse som inträffade under fångtransporten mot Damaskus. Och skapade förstås förvirring och oreda i Yazids rike.

.

Ickemuslimer om Imam Hussein och det han åstadkom:

.

“Imam Husayns uppoffring är inte begränsat till en nation eller ett land, utan det är det ärftliga tillståndet för hela mänsklighetens broderskap.”/ Dr. Rajendra Prasad, Indiens första president

.

“Om Husayn slogs för att släcka sina världsliga begär, då förstår jag inte varför hans systrar, fru och barn följde med honom. Detta bekräftar då att hans uppoffring var rent för Islam.” / Charles Dickens

.

“Jag lärde mig från Husayn hur man kan vara förtryckt och bli en vinnare.”/ Mahatma Ghandi

.

“Min tro är denna att Islam inte förlitade sig på användandet av svärdet av dess anhängare, men är resultatet av den högsta uppoffringen som Husayn, den stora helgonlika personen stod för.”/ Mahatma Ghandi

.

“Husayn accepterade och lämnade Mecka med hans familj och ett följe av 70 efterföljare. Men i Karbalas öken fångades de i ett bakhåll som planerats av kalifen Yazid.

Trots att en förlust var säker, vägrade Husayn att lyda honom. Omringad av en stor fientlig styrka, klarade sig Husayn och hans kompanjoner utan vatten i tio dagar i den brinnande öknen i Karbala. Slutligen dödades Husayn, de äldre och några manliga barn i hans familj och kompanjoner av pilarna och svärden tillhörande Yazids armé; hans kvinnor och återstående barn togs som fångar till Yazid i Damaskus.

Den berömda historikern Abu Reyhan al-Biruni konstaterar; “… sedan eldades deras läger upp och kropparna trampades av hästarnas hovar; ingen i mänsklighetens historia har beskådat en sådan grymhet.” / Simon Ockley (1678-1720) Professor i arabiska vid Cambridge universitet. [Ta’ziyeh: Ritual and Drama in Iran, New York, 1979, s.2]



  1. #1 av Rasul på 12 december, 2010 - 18:13

    mycket bra skrivit, tack för inlägget!

    • #2 av MammaMarie på 12 december, 2010 - 18:21

      Tack för uppskattningen och vassego :)!

  2. #3 av jannan på 12 december, 2010 - 18:55

    salam allah 3ala sahid kerbela!
    finns frf muslimer än idag som inte föstår värdet av imami, inte vet värdet av ahlu albayt som offra allt för denna religions skull.

    tackar syster marie för din välformulerade text! må allah belöna dig

    • #4 av MammaMarie på 12 december, 2010 - 19:17

      Ja tyvärr är det alltför många som inte inser värdet utav Imam Hussein och hans handlingar……

  3. #5 av Malin på 12 december, 2010 - 23:31

    Detta var väldigt fint skrivet, och mycket intressant och det gick rätt in i hjärtat.
    Tack så mycket för du skrev detta, tyckte det var ”lättläst” och det gillas:)
    Tack igen. Kram!

  4. #6 av Musa på 13 december, 2010 - 00:23

    Salam syster,
    Imam Hussein(as) visste att han skulle dö ifall han inte gav trohetsed till Yazid. Sedan spelade det ingen roll ifall han skulle bege sig ut eller stanna hemma, döden skulle komma ändå. Han valde att inte ge trohetsed och gå emot Yazid Det var en plikt för alla muslimer att följa med Imam Hussein(as) när han begav sig ut ur Medina, och vissa säger att Imam hussein(as) beordrade Muhammad ibn Hanafiyya att stanna hemma och vara hans budbärare där. De andra som inte följde med gjorde ett stort misstag ….

    • #7 av MammaMarie på 13 december, 2010 - 06:49

      Varsågod, Malin :)!

      Musa: Jo, jag tror att de som inte följde med också kallas ”De Som Ångrade Sig” …. eller något sådant? Om man vill skriva enkelt så kan man dock inte ta med alla möjliga detaljer. Jag tycker redan det blev lite för mycket….

  5. #8 av Musa på 13 december, 2010 - 17:16

    A, tycker du skrev det väldigt bra. Tänkte bara på att många bland våra sunnimuslimska syskon säger att många ville övertala Imam Hussein(as) att stanna för att han skulle dö ifall han gav sig ut, som om det vore en bra handling som utfördes av vissa tabieen , men egentligen så skulle han dö hursomhelst ifall han inte gav trohetsed till yazid , och det var snarare en plikt att vara med honom.

    • #9 av MammaMarie på 13 december, 2010 - 18:13

      Jag håller med dig där faktiskt. Jag känner dock inte till så mycket i vilka banor sunnimuslimer diskuterar i ämnet. Men det var bra att veta. Tack :)!

  6. #10 av Ahlam Hammoud på 13 december, 2010 - 23:09

    Labbayka ya Hossein labbayka!!!

  7. #11 av Zahra på 15 december, 2010 - 19:08

    Baraka allah fiki syster mkt fint skrivet och mkt lärorikt !

  1. Varför slår man sig när man sörjer Imam Hussein? « MammaMarie
  2. Idag: världens största marsch mot förtryck « MammaMarie

Lämna ett svar till MammaMarie Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: