Ett exotiskt hälsofreak?…eller bara ett gammalt däckmärke?

____________________________________________________________________________________________________________________________

Sedan 22 år klär jag mig Hedjab(slöja) på daglig basis, så även när jag tränar, förstås

Jag använder mig av 2 träningsalternativ som jag alternerar mellan: Väldigt långa intensiva ”powerwalks” och så går jag på gym (Friskis&Svettis).

Den enda som verkligen inte bryr sig om min Hedjab verkar vara, Jag! Var jag än tränar drar jag sån uppmärksamhet åt mig att jag känner mig som värsta Superstar.

När jag klär på mig inför mina Powerwalks använder jag mig av lager på lager-metoden. Jag vill kunna arbeta upp en svett så snart som möjligt för att bränna kalorier. Jag avslutar hela utstyrseln med ett grönt militär-regnställ av gummi, som yttersta lager. Så toppar jag det hela med en sån där t-shirt sjal i 2 delar. Perfect! ( ”Ska du verkligen gå UT sådär?” frågar mina barn) Sedan går jag snabbt, tar långa steg o vevar med armarna bakåt o framåt i takt med benen.

Jag passerar andra som promenerar på liknande sätt, men ingen av dessa orsakar huvudvridningar, stirrningar o pekningar från andra förbipasseranden som jag. I början antog jag att det var för att jag framstod som en vandrande grön Michelingubbe.

Inte för att jag bryr mig så särskilt, men så tänkte jag att folk kanske känner mina barn o vet att jag är deras mor. Så jag lade av med Michelin-stuket o tog av mig den gröna gummiklädseln. Men reaktionerna var densamma. Jag vägrar nämligen tro att det är p.g.a. sjalen folk stirrar ( i detta Hedjabens 2:a hemland ) – men tydligen är det så. Kanske för att jag ser svensk ut, inte vet jag.

På gymmet är det likadant. Först brukar jag pumpa vikterna ca 45-60 minuter. Sedan antingen går jag på löpbandet en halvtimme eller är med på ett jympapass, som avslutnig. För att mjuka upp mina (efter gymmet) hårda muskler.

Nu är dom ju vana med min uppenbarelse där, men det är otvivelaktigt komiskt att se hur folk försöker ”hantera” min närvaro i början. De flesta, måste sägas, gör stora föresatser att demonstrera på något sätt att de verkligen inte har några fördomar och att även ”sånna” som jag är välkommen.

Det är gulligt o rart, men känns ibland liksom för mycket. Snälla, var bara som vanligt! Fast man måste förstå, som Hedjab-bärare. Förstå att så länge vi tillhör ovanligheterna i sådana sammanhang så är man ett unikum: konstig, ovanlig, exotisk eller bara ett irriterande inslag.

Därför måste vi börja engagera oss mer i samhället. Inte bara vara ett inslag i gatubilden o inte bara visa oss vid försvar av vår religion – som vi oftast måste – i media eller privat. Utan genom att visa att vi kan o intresserar oss för andra frågor i livet.

Var med o diskutera om samhällsekonomi, juridik, föräldraskap, bostadsfrågor osv – helt utan religiös anknytning, bara säg era åsikter. Men även hälsofrågor. Börja med dig själv; visa att även i Islam är hälsa ett stort o viktigt ämne. Första steget är att själv börja träna.

Även publiserad på MuslimNytt
gå in där och läsa andra artiklar skrivna av engagerade svenskar. Du är själv välkommen att bidra med egna artiklar o inlägg.

Annonser
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: