Hold sammen – hold hender

Den som vill visa sitt stöd för de drabbade i Norge och antivåld kan gå in i länken nedan:

Muharram 2010

.

.

Jag tror jag aldrig besökt moskén så många gånger under Muharram som detta år. Och jag tycker det är helt fantastiskt! Varför jag inte tidigare brukat besöka är för att det alltid varit så olidligt mycket folk i små lokaler, och att alla surrat och pratat hela tiden under tiden någon läser latmiya eller predikar. Helt respektlöst!

Under några år så har vi hyrt stora moskén i Malmö under dessa 10 Ashuradagar. Jag har som regel gått dit den 10:e dagen. Där har vi suttit på kvinnornas område, som är en balkongliknande utbyggnad inne i moskén (som inte är större än mitt vardagsrum), och trängts värre än i de små lokaler som vi annars fått nöja oss med. Medan männen har stort och luftigt utrymme nedanför.

Där har vi suttit PÅ varandra, i varandras knän i princip. Alla är intresserade utav att gå denna dag till Imam Husseins(a.s.) ära, då det var denna dag han dog. Jag har varje gång tappert kämpat i ca 20 minuter – sedan har jag gått hem – RASANDE arg!

Går inte kvinnor till moskén bland sunnimuslimer?! I våra lokaler har män och kvinnor precis lika stort utrymme. På vissa ställen har kvinnor större, då barnen oftast följer med kvinnorna. Jag fattar ingenting, faktiskt. Nu har vi i alla fall en hel fastighet själva och man försöker hålla på lite regler där, så det är lite lugnare. Nåja, tillräckligt för att jag ska stanna kvar i alla fall – och återkomma !

Hur som helst så ger dessa besök mer och mer insikt i hur ungdomlig och fräsch Islam ständigt är (om man kan uttrycka sig så). Islam är helt enkelt ungdomarnas religion… Jag tillhör definitivt inte snittåldern i moskén, snarare långt över den. Här är det ungdomarna som regerar. Jag tror att, om vi räknar bort ett fåtal besökare på över 70 år, så är nog medelåldern kanske 22-25 år? Väldigt många tonåringar kommer dit. Särskilt på Muharram, som erbjuder aktiviteter som jag tror verkligen lockar det ungdomliga lynnet.

Oftast är det när folk blir gamla och börjar känna att man kanske närmar sig graven, som folk börjar intressera sig för Gud, religion och att gå i kyrkan… men med Islam är det definitivt annorlunda.

I tisdags träffade jag åter bloggarna Camol och Ala, i moskén. Det var verkligen roligt och givande. Jag brukar inte ha någon annan att gå tillsammans med än med mina döttrar, inte för att det inte räcker, men de är inte alltid tillgängliga. Men även Yomyom och Leila var där också, i tisdags. Medan Fatima och Gabriella var med mig i lördags.

Jag träffade även en bloggläsare -Emma- som var där med sin lilla söta flicka, som skrek och grät vid blotta åsynen utav mig !!!! Jag har kanske börjat utveckla ett mer monsterliknande utseende numera? Help me God!

Idag har jag träffat ännu en bloggläsare, Malin. Hon hade bara varit på Husseinie en gång förr, så hon ville gärna gå med någon så hon frågade om hon fick gå med mig, och det är klart hon fick! Jag tycker det är viktigt att man besöker Husseinie eller moské minst EN GÅNG under dessa dagar. Att minnas Imam Hussein, och att föra vidare hans minne och gärningar, till nästa generation är oerhört viktigt. Så jag ställer gärna upp.

Jag uppskattar också att hon följde med, man känner sig lite mindre ensam (bland 350 andra) om man går med någon annan. Dessutom är det alltid kul att lära känna nya människor! Nu är det bara att invänta ”arbaeen”. Ska försöka fortsätta gå så ofta jag kan och har möjlighet, inshaAllah.

Ljusmanifestation Malmö!

.

.

En stor rädsla råder i Malmö efter den senaste tidens skjutningar. Våld och främlingsfientlighet har lagt mörka slöjor över staden och på senare tid gjort gatorna ödsliga. Ska vi tillåta rädslan att få ett grepp om hela Malmö? Ett ensamt ljus lyser upp det mörkaste av rum och därför kallar vi nu DIG att vara med i vårt Ljuståg för ett varmare Malmö! Kom och visa att vi är många, starka och vackra – som kämpar för en varm och öppen stad – där alla inkluderade.

Vi samlas nu på torsdag, den 28 oktober, kl. 19.00 på Gustav Adolfs torg med facklor, ljus och lyktor, därefter går vi tillsammans ner till Möllevångstorget där vi som avslutning möts av ett vackert eldnummer.

Ljusmanifestationen är ett privat initiativ samt religiöst och partipolitiskt obundet.

Ta med dig ljus till dina vänner.

Vi ses på torsdag!

.

Ramadan Mubarak

.

Ramadan Mubarak till Er Alla!

Profeten(S) sade: ”Sannerligen är månaden Ramadan en storslagen månad. I den multiplicerar Allah(SWT) de goda gärningarna, i den raderar Allah(SWT) de onda gärningarna, och i den upphöjer Allah(SWT) rangerna.”

Denna första fasta dag – som visar sig vara sista Shaban, enligt oss i alla fall – har jag känt mig evinnerligt slö och lat. När jag fastade förr i sommar kändes det inte alls såhär! Nåja, Alhamdulillah…. mitt fel, jag drack inte särskilt mycket på sohor.

Denna månad ska man ju kontemplera mer än vanligt, förhoppningsvis. Men det är svårt om man inte vet vad man ska göra för att söka sig närmare Gud. Ett tips är att Gud, den Givmilde, är extra generös denna månad. För varje Koranvers du läser tillräknar Allah dig att du läst HELA Koranen en gång.

Om du läser t.ex Surat-l-Ikhlasen (Kapitel 112) en gång (som har fem verser) så har du läst Koranen FEM gånger, Surat – l – Qadr har sex verser… då har du läst Koranen SEX gånger… osv. (inklusive inledningnen ”bsm-illahi-rahmanhi-rahim”, förstås).

En annan sak man kan göra är att be 1000 roka utspridd under hela månaden Ramadan. Om du gör 30 rokoe (dvs 15 böner med – 2 rokoe… likt morgonbönen) varje natt så har du klarat det perfekt! Under Leyla-t-Qadra (som är 3 nätter) bör man be 100 rokoe varje natt. Då har man bett 1000 rokoe hela månaden.

Idag fick jag förresten en fantastisk bok, som jag länge velat ha ”1001 inventions Muslim Heritage in Our World”!!!!! av en väldigt omtänksam läsare ! Tillsammans med en chokladask, dessutom….Helt otroligt glad blev jag – verkligen! Det var en lyckönskning till Ramadan månad till mig! Vad paff jag blev alltså. Tack i alla fall, du vet vem du är !

.

Grattis kära dotter på 21-årsdagen!!!

.

Idag fyller min dotter FATIMA 21 år! Hon föddes Yaum-l-Arafa’, dvs dagen under hajj (pilgrimsfärden till Mecka) då man står vid berget Arafa’. Hon föddes kl 19.21. Nio dagar för tidigt. Hon hade inte vuxit de sista månaderna i min mage, så man beslöt – efter många om och men – att ta ut henne. De gjorde kejsarsnitt, då igångsättningsdroppen inte gjorde någon verkan, trots att jag hade haft denna dropp ända sedan dagen före.

Hon kom till oss såååå liten. Vägde bara 2450 gram och var 47 cm lång. Det var helt underbart. Vi var så barnsligt lyckliga över henne och behandlade henne som en docka. Och hon var en docka också, det enda som var stort på henne var hennes ögon. MashaAllah enorma ögonfransar och stora bruna ögon, en dröm för en blek, blond och färglös svensk.

Inga kläder passade henne, ALLT var hopplöst för stort. Jag hade lite dockläder som jag klädde henne i den första månaden, det var knappt dom passade henne heller, men det var betydligt bättre än annat jag hade att välja på. Så hon VAR verkligen en docka för oss, ända från första början !

Nu är hon gift, har eget hushåll och egna svärföräldrar. Idag har vi firat både henne och hennes svärmor, som är en mycket ung och ovanligt fräsch 40-åring. Så det blev dubbelt kalas.

Här är hon, min lilltamtam, på ett vältummat foto jag hittade på hennes blogg.

Och här är hon typ 16 år senare – i Iran.

Heta dagar

Som jag sagt förut – såna här dagar kan man inte kalla kalla, de måste heta heta! Spelar ingen roll hur lite kläder jag har på mig – det är smäktande hett! Ingen vind heller – trots fullt korsdrag.

Till råga på allt ska vi ut till stranden - Klagshamn närmare bestämt. Vi ska fira ett par kompisars födelsedagar. Jag har gjort 2 grillade kycklingar och bakat en kaka, varmkorv och en engångsgrill och dricka förstås. Alla tar med sig lite grann. Det är alltid kul när vi går ut såhär allihop, alla delar på allt.

Barnen ska bada, vissa vuxna vill att vi ALLA ska bada, men jag orkar bara inte med att byta om sådär ute i det fria så jag ska sitta under korkeken och njuta även om de andra simmar runt.

På kvällen blir det att åka till moskén och fira idag då det är Yaum – Be’sat idag. Dagen Profeten blev profet…. inshaAllah orkar jag med det också.

Yaum-e-Be’sat

Jamal El-Haj, riksdagskandidat

Nu när höstens riksdagsval 2010 börjar närma sig, vill jag flagga för en god kandidat för de som känner sig manade att rösta på Socialdemokraterna. Vill man även ha en person som med säkerhet är driven och verkligen brinner för de frågor denne säger sig ivra för så är Jamal El-Haj ett bra val.

Förutom de, traditionella rättvisefrågorna som Socialdemokraterna vanligen vurmar för så har han ännu en sak som han vill propagera för ifall han kommer in i riksdagen: han vill lyfta fram Irak- och Palestinafrågan mer än vad som idag görs. En het fråga som röner allt större intresse allt som orättvisorna fortgår.

Vem är då Jamal El-Haj? Nedan är en presentation utav hans värdegrund och bakgrundsfakta om honom som person:

Människors lika värde är grunden för ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle.

Människor oavsett ursprung, religion eller hudfärg ska ha samma rättigheter och möjligheter, alla ska ha rätt till arbete, en bra bostad och
ett drägligt liv. Respekt, tillit och inflytande leder till bra integration och är en förutsättning för att motverka främlingsfientlighet, diskriminering och rasism.

Svenska kollektivavtal ska gälla för arbete utfört i Sverige. Det är grunden för att bevara ordning och reda på arbetsmarknaden och för att motverka lönedumpning.

Människor ska vara trygga i sina anställningar. Arbetsinnehåll ska utformas så att arbetare inte utsätts för fysisk eller psykisk ohälsa. Ingen ska behöva lämna hus och hem på grund av sjukdom eller arbetslöshet.

Internationell solidaritet, global rättvisa och fred har präglat oss socialdemokrater under många år. Vi vill ha ett fritt och demokratiskt Sverige som bidrar till alla länders rätt till fred och självbestämmande. Vi motverkar maktmissbruk, rasism och ockupation.

Vi anser att ockupationen av Palestina och Irak är olaglig. Israel och USA måste omedelbart lämna ockuperade länder. Vi vill ha en rättvis värld som lever upp till FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna.

Facklig-politisk samverkan, har präglat hela mitt vuxna liv. Jag är stolt medlem i Socialdemokraterna och Industrifacket Metall. Jag sitter i förbundsstyrelse IF Metall, ordförande för avdelningen Malmö-Burlöv-Lomma-Lund samt ordförande för Limhamn-Bunkeflo stadsdelsfullmäktige. Jag kopplar av med familj och vänner, en bra bok, en lång promenad
och tar gärna en simtur då och då. Vi bygger landet i gärning och ord.

(Jag har kämpat i evigheter med att försöka ladda ner hans broschyr in på min blogg – men utan framgång. Därför måste jag sno en bild ifrån min dotter – tyvärr tycker jag att den inte syns särskilt tydlig. Men det jag tagit upp här ovan är det som står i broschyren….)

En hijabhistoria: Förtryckt? Ja!…men av vem?

Jag fick för några dagar sedan ett mail från en egyptisk kvinna som bor utanför Göteborg. Jag tyckte hennes historia kan vara intressant för andra, då den mycket väl uttrycker den längtan en muslimsk kvinna kan ha av att få bära slöja, och det förtryck man kan tvingas utstå för att utnyttja denna rätt att få klä sig hur man vill, och enligt det man tror på.

Jag vill synliggöra hennes historia då det är alltför sällan vår sida kommer fram. Faktum är att jag många gånger stoppats av muslimska – icke hijabbärande kvinnor – som med tårar i ögonen frågat mig hur jag, som svensk, orkar bära slöja framför alla fördomsfulla?! Ibland har jag sett marken rämnat under dom, för några ögonblick, när de pratat med mig. För en stund känner de sig ännu svagare: ”jag är FÖDD muslim, har varit muslim hela mitt liv, och orkar inte – hur kan DU, som hela din släkt och ditt land inte är muslimer, orka stå emot alla och bära slöja??!?” Det kan vara jobbig för en del.

Men det där är mina ord, här är en som berättar med egna ord:

(Jag publicerar förstås efter erhållet tillstånd ifrån henne själv)

—————————————————————————————

Bildkälla

”Jag är en 44-årig 2 barnsmamma som, trots min ålder, tampas med svårigheter med att klara av att vara en god muslim i väst. Sådana som du är viktiga förebilder för oss svaga själar. Är född i Sverige, men med egyptiskt ursprung.

Du frågar mig om vad jag tycker är så jobbigt…Tänk att jag blir så glatt överraskad  över att du så uppriktigt är förvånad över att jag kan ha några som helst svårigheter med att vara muslim i väst, som tyvärr är väldigt fientligt mot religion i allmänhet, och Islam i synnerhet. Att vara muslim när det inte syns utanpå är inte svårt.

Det svåraste, för mig,  är utan tvekan hijaben som jag kämpar förtvivlat med.

Har inte burit hijab, utan gjorde ett försök för ett år sedan. Jag jobbade som lärare i en skola och det blev PANIK bland föräldrar och även många ur personalen reagerade negativt. .. Sms kedjor, upprörda känslor, verbala attacker mot min hjiab trots  att jag var otroligt omtyckt av både barn, föräldrar och personal innan. Inga elever i skolan hade problem med min sjal utan det var en ”chock” för alla vuxna. Skulle stå och förklara och försvara in i oändlighet.

Blev otroligt deprimerad och valde den enklaste vägen. Tog av mig sjalen. Bad varje dag till Gud om en lösning.

Alhamdullillah så fick jag svar på mina böner. Blev uppringd av mammas granne som tipsade mig om att de skulle öppna en ny muslimsk förskola i närområdet, den första i sitt slag här på denna sida av stan och jag ringde till kvinnan som startat upp med några andra. Efter en träff var jobbet mitt.

Går varje dag i sjal till och från förskolan, har utökat mer och mer till fler ställen, men det är en oerhörd kamp varje dag och det är min känsla jag har när jag går ut i sjal.

Känner mig utklädd, utelämnad, ful och avskyr alla människors blickar.

Kan börja kallsvettas, blir röd i ansiktet och känner riktig ångest ibland och jag har fortfarande ställen som jag fortfarande inte klarar av att gå i sjal. Men jag kämpar  och tar ett steg i taget. Det har gått mycket framåt sedan jag började jobba bland muslimer, alhamdullillah, och jag hoppas att den dagen kommer när jag kan gå ut i min sjal utan ångest. Det är väldigt svårt för någon som inte har de här känslorna att förstå hur jobbigt detta känns. Trodde det skulle komma automatiskt med åren och bli lättare, men inte i mitt fall tyvärr.

Måste bara tillägga att jag tycker andra med hijab är väldigt vackra och att jag alltid bär hijab när jag är i Egypten då jag egentligen trivs väldigt bra med den. Det som är jobbigt är de känslor sjalen väcker hos allmänheten i väst och att den uppfattas som en symbol för förtryck.  Känner mig brännmärkt när jag går ut, vill bara vara anonym och ifred. Har du några tips till mig så tar jag tacksamt emot! Var det inte jobbigt för dig i början? Jag har en dotter som är 12 år och måste vara en förebild för henne.”

”Ska också berätta ngt upplyftande, En man i min skola tog tydligt avstånd från mig när jag gick i sjal. Jag frågade honom rakt ut varför? Han sa att han blev rädd för mig, att det var skrämmande med religion. Vi pratade länge och jag började berätta för honom om Islam, varför hijab m.m  . Han blev väldigt intresserad. Han har börjat gå till moské, börjat läsa Koranen och läser litteratur om Islam,  Så har du tips på bra länkar, böcker osv så tar jag tacksamt emot. Han läser din blogg.:)”

————————————————————————————————

Jag svarade på hennes mail och fick sedan detta svar tillbaks:

————————————————————————————————
”Salam wa aleykum syster,

Du har en fantastisk förmåga att inge hopp och glädje och uppmuntran mashallah. Blev tårögd av ditt mail, så mycket dina ord betyder Marie!

Det känns nästan magiskt men jag upplevde en liten vändning igår kväll. Kunde inte sova på hela  natten och ville vakna och känna om det verkligen kunde vara så att jag längtade  att få ta på mig min hijab och gå ut för att se om ngt verkligen hänt.

Alhamdullilah, jag kände INGEN som helst ångest när jag gick ut. Detta var en obeskrivlig frihetskänsla. Känner en sådan tacksamhet mot Gud men är rädd att det ska gå bakåt igen. Nästan så att jag inte vågar tro att det är sant. Men jag tar en dag i taget och det känns som jag redan kommit en bra bit redan i min känsla av hijaben alhamdullillah.”

——————————————————————————————–

Baobab festivalen

Är någon intresserad av att stötta ett specifikt skolprojekt i Guinea? I så fall är ni välkomna till Baobabfestivalen på Sibbarp i Malmö den 9-10 juli,  en folkfest och välgörenhetsfestival kombinerat.

Där finns musik, konst, yoga mm att avnjuta. Även de som är intresserade av att sälja något eller uppträda är välkomna att anmäla sitt intresse.

IDÉN bakom festivalen:
Baobab Festival bygger på en väldigt enkel idé. Att organisera en kulturell festival och dedicera 100% av vinsten till humanitära projekt i samhällets missgynnade områden.

Den första festivalen firades i September 2006 i Spanien och har sedan dess blivit större för varje år, både vad gäller antalet besökande som i kvalitét och mångfald. Baobab Festival har sedan sin begynnelse bidragit med hela sin vinst till grundandet och utvecklingen av projektet Baobab School i Conakry, Guinea.

Baobabfestivalens hemsida har min kollega gjort, och vi är med och sponsrar festivalen. Är du intresserad av att jobba som volontär på festivalen kan du anmäla ditt intresse på hemsidan.

Vänskap

Att ha många vänner, är att ha inga vänner.

 

Den som håller sig god vän med alla, är inte vän med någon.

Det finns få ärliga vänner, men så är efterfrågan inte heller så stor.

 

En riktig vän är en som träder in när övriga världen träder ut.

Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det erfordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som har framgång.

  Varje vän är en glimt av Gud.

My beloved friend

Jag har sista dagarna haft en gammal god vän till mig i tankarna. En vän jag umgicks med under de år jag bodde i Connecticut, USA. Vi hade otroligt roligt ihop, under de år vi umgicks. Jag följde henne hem till sin familj i Loretto, Minnesota och spenderade en julhelg där.

Hela hennes familj är väldigt religiös, själv gick hon i kyrkan varje söndag…. låter som en torr och tråkig typ i svenskens öron, jag vet. Men det är vardagsmat i USA att gå i kyrkan. Jag följde själv henne några gånger dit, och det var en upplevelse då det var katolska kyrkor vi gick till då hennes familj är katolik.

Hon drömde om att bli nunna, och hon hade 2 fastrar hemma i Minnesota som var nunnor båda två. Jag minns att de var rätt lustiga och sprang omkring i sina nunnekläder och jagade och retade varandra och skrattade som tusan. Då jag aldrig sett kvinnor med huvudduk, var det förstås fascinerande… att de kunde vara så ”vanliga” ändå ! Kul med tanke på hur jag själv klär mig idag.

Idag satte jag mig ned och knappade in hennes namn och den adress jag minns hon bodde på i Minnesota för att jag hade tänkt bjuda henne över hit till Sweden. Jag vet att hon hade kommit då hon är en mycket resande person.

Jag blev superglad när jag fick upp hennes namn OCH att där var ett foto med!!! Hon ser exakt likadan ut som jag minns henne. Jag blev bara SÅ glad…. men så började jag läsa vad som stod: det var en dödsruna!!!

Hon dog för inte mer än 9 dagar sedan! Jag är så ledsen det är inte klokt, det går bara inte att uttryckas i ord. Jag hade väl aldrig trott att det var sista gången jag skulle se henne, när vi sa adjö för 25 år sedan. Där ser man att man inte ska vänta för länge på att göra saker och ting här i livet.

Jag är dock glad att se att hon i alla fall gifte sig tillslut, hon efterlämnade make och en dotter.  När vi hade kontakt med varandra senast, för typ 10 år sedan, var hon ännu ogift och jag trodde verkligen att hon funderade på nunnelivet fortfarande.

Detta är dödsrunan över henne, som jag ramlade på när jag letade efter henne. Hon begraves i förrgår. Har publicerat 2 dödsrunor idag…hm… undras om det är ett dåligt omen eller….?!

Jensen (Elsen), Patti age 46, of Grand Forks, North Dakota, formerly of Loretto, MN died unexpectedly on Tuesday, March 30, 2010. A kind and gentle soul. Loving wife, mother, daughter, sister, aunt, and friend. Preceded in death by father John Elsen. Survived by beloved husband, Dale; daughter, Kiersten; mother, Eileen Elsen; siblings, Jeannie (John) Bagshaw, Judy (Mark) Fussell, Renee Elsen and Paul Tackes, Sharon (Tony) Raskob, Yvonne (Tim) Litfin, John (Jody) Elsen, Larry (Lori) Elsen, Susan (Dave) Woll, Mike Elsen; aunt, Sr. Honora Elsen SSND; many loving nieces and nephews; parents-in-law, Jerry and Nancy Jensen; sisters-in-law and brothers- in-law, Lynn (Dan) Kvigne, Leslie (Karl) Kissinger. Mass of Christian Burial 11 a.m. Tuesday, Ss. Peter and Paul Catholic Church, Loretto. Visitation 4 to 8 p.m. Monday, Iten Funeral Home, Delano with a 7 p.m. prayer service. Visitation continues 10 to 11 a.m. Tuesday at the church prior to Mass. Interment Ss. Peter and Paul Cemetery. In lieu of flowers, memorials preferred to the Humane Society. Iten Funeral Home Delano (763) 972-2891

Detta är ett ganska nytaget foto på min vän Patty Elsen som jag hittade på hennes makes hemsida. Jag tycker inte hon är lika lik sig själv, som jag minns henne, på detta foto.

Ett minnestal

Jag fick ett mail idag från en gammal vän till vår familj. Det är en irakisk man, Emad,  som bor i England med sin fru (som också heter Marie – som jag ), de har 4 barn tillsammans. Maries mor dog och hennes make, Emad, skrev detta vackra minnestal om sin svärmor. Jag älskar livshistorier från ”vanligt” folk, så jag blev så glad när jag fick detta.

Emad själv är en väldigt aktiv person, som alltid varit involverad i att skapa aktiviteter för barn och familjer; både inom sport och i moskéer. Han ordnar utflykter och hajker för hela familjer (och tror han är med i scoutrörelsen där). Jag förstår inte själv hur han hinner eller orkar, för han är samtidigt en väldigt hårt arbetande arkitekt, med egen firma.

Han säger i mailet att detta är ett lovtal till en kvinna som behandlat honom som en son i 30 års tid.

Jag har, för ovanlighetens skull,  inte översatt det till svenska. Publicerar det bara för de som är intresserade av att läsa dylika minnestal….

Pinglan – ett kärt besök

Idag har vi haft fullt upp. Yomyom skulle till Vellingeblommans påskby idag med sin storasyster. Så vi steg upp kl 7.00 ( en leeedig dag). Klockan halv nio skjutsade jag henne och Fatima till busstationen och sen åkte jag hem.

Skulle förbereda lunch, eftersom Pinglan Madde skulle förära oss med sin närvaro idag. Det var verkligen trevligt att få ett ”okänt” besök på det här sättet. Första gången jag träffat en person som jag bara känner genom bloggen.

Jag plockade upp henne och hennes dotter vid Möllan vid 14.00 tiden, åkte hem till oss och ställde till med lunch. Vi var alla vrålhungriga. Pinglans dotter ser EXAKT ut som på bilderna. När jag hämtade upp dom, var jag ju inte 100 på att det var hon som var Pinglan, men när jag såg dottern så förstod jag ju att det var rätt personer.

Sååå himla förnumstig och klok flicka, som Amira, är det längesedan jag såg – inte sedan Fatima var liten har jag ramlat över någon sådan , som även hon lät så klok och talade så tyyydligt.

Det var bara så lustigt att Amira inte ville följa med först. Hon var rädd och ängslig att följa med ”främmenfolk” på det här sättet. Hon tyckte väl hennes mamma var galen som kunde gå med på nåt sånt. Men som tur var hade hon ju sett Yomyom på bloggen, sa hon, så hon mjuknade ganska fort.

Pinglan är verkligen söt och en riktig pingla! Amira är så gullig och en riktig amira (prinsessa)! Vi satt och tjattrade i flera timmar, tills de skulle hem, då tog vi en sväng inne i Rosengårds Centrum – och så pekade jag på Ramels Väg…. man har ju inte varit i Rosengård – på riktigt – om man inte sett Ramels Väg, liksom, tänkte jag.

Det kändes verkligen som man fick en fläkt av Norrland i huset en stund. Man liksom förstår varandra på ett annat sätt, tycker jag, bara för att man kommer från samma område i landet. Det är väl bara i Norrland man vet att: harta borta harta o harta borta he, he e nalta…. eller hur?

Nu är man tillbaks hemma igen, och Fatima och Pingla är inte här. Resten av familjen är ute, bara jag och Yomyom – det känns som om luften gått ur huset. Det var så trevligt att träffa henne – fast jag tycker att det var lite tid hon var här – att jag hoppas någon fler bloggare har vägarna förbi nån gång….?

Kan va slitsamt å va så populär

Helgen som gått har jag haft tur och varit bjuden någonstans varje kväll. En jäkla turhelg alltså. På fredagen hem till en väninna på ”myskväll” och Let’s Dancefinal som bakgrundsunderhållning, i goda vänners lag…. Fantastiskt trevligt.

Innan vi gick hem ifrån henne, beslöt en annan väninna att bjuda hem oss till sig kvällen efteråt – på ostbricka…. Vansinnigt kul och gott.

I söndags bjöd äldstdotra min, Fatima m make, oss på filmkväll. Vi såg 2012, som jag missade att se på bio. Den var faktiskt bra, men jag kan tänka mig att det är en riktig biofilm, där effekterna kom mer till sin rättvisa på bioduken. De hade med sig allt tilltugg till detta. Själv ”vispade” jag snabbt ihop en smörgåstårta, för jag tänkte vi på så sätt kunde stävja dosen av onyttigheter på det sättet.

Det är så mysigt när hela familjen är samlad. Det händer alltför sällan nu för tiden, tycker jag. Ingen hinner, det är alltid något annat man ska göra hela tiden.

Sedan har vi Pingelingan som kommer på torsdag till Malmö, och jag har passat på och tjuvat henne över till mig på lunch. Superhärligt! Jag VET det kommer att kännas som om det är min egen familj som hälsar på, för ALLA norrlänningar är en enda ”big happy family”, särskilt känner man sig nära när man bor såhär i diasporan. Jag ser verkligen  fram emot torsdag.

Nästa helg är man bjuden igen – på middag – hos ännu en vän! OMG så härligt, att få bli bjuden på mat. Riktig arabisk mat, hoppas jag det blir. Eller det kanske blir syrisk/libanesisk?( Nåja, sak samma.) Vem vet, hon blandar ofta, så det blir spännande…. ännu en helg att se fram emot alltså.

Järngänget

————————————————————————-

Idag har den innersta kretsen samlats hemma hos mig för Eidfirande. Allt för att få igång ett ”normalt” liv igen efter Ramadan månad. Vi har inte samlats allihopa under den månad som gått, utan vi har bara försökt klara av våra vardagsliv så bra som möjligt. Jag tror jag sporadiskt bara har träffat en eller två ur gänget denna månad, mer har vi inte orkat se varandra….

Vi hade ”knytis”, men bara fika – ingen mat denna gång. Det var precis lagom, det blev för mycket i allafall.

Yomyom har varit kattvakt åt sin storasysters katt idag. Det har varit en handfull kan jag säga. Tror nog även katten instämmer. Katter brukar ju normalt sova 20 timmar om dagen, och vara vaken typ 4 timmar – helst nattetid…men denna katt har inte sovit mer än kanske 45 minuter på hela 12 timmar!!! Skjutsade hem honom vid 23-tiden. Jag antar att hans husfolk får sova gott inatt, då han förmodligen kommer sova hela natten för att återhämta sig från chocken av ungar som lekt med honom konstant.

Själv känner jag att det är dags knyta ihop säcken för idag.

————————————————————————–