Islam i Sverige måste bli svensk

-

Jag har märkt att i många moskéer bedrivs utbildning i religion enbart på det arabiska språket till barn och ungdomar, ja även till vuxna. Jag anser att det är helt absurt. Islam har funnits länge i Sverige och de senaste 20 åren har antalet muslimer ökat markant. Man kan säga att nu har andra generationens muslimer börjat växa upp, och tredje är på väg. Dessa nya generationer har svenska språket som det språk de förstår bäst. Det är det språk de studerat med och vana att erhålla information på. De har tillit till att insupa kunskap med det svenska språket, och inte med det arabiska.

När man då ska lära sig religion på arabiska språket så kommer en känsla uppstå att religionen är skiljt från övriga samhället. På det sättet så förmedlar man att religionen inte går att integrera med samhället i övrigt. Mycket illa!

Sedan har vi alla de som inte pratar arabiska, eller bara kan samtalsarabiska, s.a.s. De utesluts ifrån dessa religiösa utbildningar. Det finns ingenstans en konvertit kan gå för att få kontinuerlig utbildning inom islamiska frågor. Och antalet konvertiter ökar hela tiden.  Enda sättet är att själv läsa, eller så frågar man runt hos olika personer, vilket ofta innebär att man kan få svävande svar, eller helt fel svar. Detta är helt oacceptabelt! Jag vill skicka min flicka till någon annan, än mig själv och min man och som jag har förtroende för, att lära sig om islam, hur man ber osv. Men hon har ingen plats där, för att hon inte kan prata flytande arabiska. Hur rasistiskt och ovälkomnande är inte det? Då är filosofin såhär: om hon går dit varje gång, så kommer hon tillslut att lära sig arabiska, och när hon lärt sig arabiska, woala! då kan hon lära sig om islam också!!

Jag känner att jag pratar alldeles för ofta om shia och sunni, men just i detta fall anser jag att sunnimuslimer är 100 ggr bättre än shiamuslimer på detta område. Vad jag sett hittills i alla fall, och jag har varit muslim i snart 25 år. Observera att jag säger HUNDRA gånger bättre, inte TIO gånger bättre. Jag har klagat, men ingenting görs. Enda svaret man får är: ”Ja men då kan väl DU hålla dessa svenska lektioner!!?” … eeh.. nej, jag är inte utbildad i detta, jag har inte tid och jag ville att NÅGON ANNAN än JAG skulle lära mitt barn. 

Ett fåtal gånger har man, under vissa högtider, haft en ungdom som läst upp ett tal på svenska. Jättefint!… visst. Problemet är att under den tid denna ungdom läser jättefint, så börjar ALLA arabisktalande människor prata med varandra! Så man hör absolut inte ett enda ord han säger. Helt respektlöst… man orkar faktiskt inte med sånt där. Det är som att folket som sitter där tror att det inte finns någon som är intresserad utav att lyssna på det som sägs.

Om där ordnas med manifestationer, demonstrationer eller dylikt så skrivs det plakat på det arabiska språket!?! För VEM hålls dessa manifestationer? För araberna i landet? Eller till makthavarna? De kunde lika gärna ha suttit kvar i moskén med sina plakat, för det är ingen utav de som manifestationerna eller demonstrationerna riktar sig till som fattar något. JAG fattar inte vad där står, men jag har oftast någon som kan översätta åt mig. Skamligt! Ibland ser jag ett plakat skrivet på svenska, som jag alltid förmodar att någon ungdom snabbt skrivit ihop, i skamvrån för att slippa höra någon av de äldre säga: ”Men nu förstår ju inte JAG vad det står på den där skylten. BYT till arabiska så jag kan läsa den!”… ja ungefär så går mina funderingar i alla fall.

Moskéer, eller snarare dess ledning, måste börja inse att vi inte befinner oss i ett arabiskt land, där diverse olika arabiska kulturer fungerar. Det går inte. Man befinner sig i Sverige och måste integrera sig med den svenska kulturen, lagar och regler. Och framför allt annat måste man öppna upp tal vid fredagsbön, utbildning och annat på svenska språket. Man kan även ha sessioner på arabiska, självklart, eftersom det ännu finns många som inte behärskar det svenska språket fullt ut. Men huvudsakligen bör allt ske på svenska. Jag lovar, om detta skedde skulle moskéer och husseiner vara fulla av ungdomar!

De som bor och är uppvuxen i Sverige måste få svar på frågor och problem som passar ihop med den bild utav islam vi har. Vår bild utav islam utgår INTE ifrån ex.vis en persisk, arabisk eller kurdisk kulturbakgrund. Utan en helt svensk. Vi ser med helt andra ögon på islam, för vi har inte religionen integrerad med den kultur vi kommer ifrån därför är det mycket enkelt för oss, särskilt konvertiter, att skilja på religionen islam och den arabiska, persiska eller annan kultur. Där är kultur oftast ihopblandad med religionen och gränserna för dom kan vara diffusa.

Därför, om man inte verkligen är utbildad imam, så kan svaren bli helt fel. Då en helt vanlig person som sitter som ”sakkunnig” bara tar från sin egna ficka, och blandar ihop med några regler de hört talas om. Men jag befarar att kulturen färgar svaren mer, än vad religionen gör. Och det är mycket farligt, eftersom vissa av kulturerna har något som kallas för ”hederskultur”, och den är djupt integrerad i kulturen och folk tror verkligen att islam tillåter detta. Men hederskultur är en kvarleva från långt innan ”Profeten kom till stan”, så att säga. Och Profeten(s) eliminerade dessa fasoner helt… men upptogs igen när han dog, förstås.

Men jag tvivlar på att utbildning och information på svenska språket någonsin kommer att ske i våra moskéer, så länge den äldre generationen har hand om ledningen där i alla fall. Så jag väntar andäktigt på nästa generation svenskmuslimer, som säkerligen kommer att göra detta bättre. Men under tiden kommer många, många att tappa sin religion eftersom de inte känner nära samhörighet med den i samhället de lever i, då allt som lärs ut om den sker på det arabiska språket – och följaktligen tillhör det bara den arabisktalande sfären de lever i. Resultatet är en förlorad generation. 

I Kina finns över 30 miljoner muslimer, de använder inte arabisk kultur i sin islam. Afghanistan, Pakistan, Indonesien, Amerika och Afrika – alla har de islam och sin egen kultur integrerad i den, eller tvärtom. Varför ska vi inte ha en svensk islam?

Vem är denne, ständigt citerade, Abu Huraira?

.

En sak jag lagt märke till länge är att många sunnimuslimer refererar hadither ifrån en person som heter Abu Huraira. Jag har länge funderat på vem denna person är så jag har läst på litegrann:

Mu’awiyah Bin Abu Sufyan organiserade en grupp från Profetens följeslagare i syfte att fabricera hadither. Bland dem som hittade på många smutsiga hadither mot Ali var Abu Huraira, Amir bin As och Mughira Ibn Shaba. Detta är inte ett påfund ifrån shiamuslimer utan även Profetens fru Aisha och den andra Khalifen Umar ansåg Abu Huraira vara en opålitlig person.

Abu Huraira gick en gång in i Kufa moskén och såg en enorm samling av människor som hade kommit för att välkomna Mu’awiyah. Han ropade till publiken: ”O alla människor i Irak, tror ni att jag skulle berätta en lögn i emot Allah och Hans Profet och köpa helvetet åt mig själv? Lyssna på mig vad jag har hört från profeten: ”Varje profet har en Haram (helig boning/stad/ställe) och min Haram är Medina. Den som ansvarar för en innovation i Medina är förbannad av Gud, hans änglar, och hela mänskligheten. Och jag svär vid Allah att Ali var ansvarig för en innovation.”

Han menar att Ali hetsade fram oenighet bland folket och därför, enligt vad Abu Huraira sagt säger profeten att han bör förbannas. När Mu’awiyah fick kännedom om detta (att Abu Huraira gjort en sådan sak för honom och dessutom gjorde det i Alis egen syad Kufa), sände han efter honom, gav honom en belöning, och gjorde honom till guvernör i Medina.

Är inte hans missgärningar tillräcklig för att bevisa att han förtjänar fördömande? Är det okej att en man, som behandlar den mest ädla av kalifer illa, betraktas som from helt enkelt därför att han en gång hade varit en följeslagare till Profeten?

Det finns många argument till stöd för att Abu Huraire inte bör betraktas som en av de fromma. En av dem är att om man missbrukar Profeten bör, enligt båda skolorna(sunni och shia), denne personen fördömas. Enligt en hadith sade Profeten: ”Den som sårar Ali, har sårat mig och den som sårat mig har sårat Allah.” [Mosnad ibn Hambal, vol. 3, s. 483] 

Det är tydligt att Abu Huraira var en av dem som inte bara sårade Ali bin Abu Talib, men som tillverkade hadither för att förmå andra att skada honom.

Abu Huraira och massakern på  muslimer

Vi fördömer också Abu Huraira för hans maskopi med Busr Ibn Artat i massakern av tusentals muslimer. Om detta har rapporterats av deras egna historiker, däribland Tabari, Ibn Athir, Ibn Abi’l-Hadid, Allama Samhudi, Ibn Khaldun, Ibn Khallikan och andra som Mu’awiyah Ibn Abu Sufyan skickade den grymma Busr Ibn Artat med 4000 syriska soldater till Jemen via Medina för att krossa folket i Jemen samt Alis följeslagare. Gärningsmännen mördade tusentals muslimer i Medina, Mekka, Taif, Tabala (en stad i Tihama), Najran, Safa och dess förorter. De skonade varken de unga eller gamla från Bani Hashim eller Alis följeslagare. De mördade även Profetens kusin Ubaidullah Bin Abbas, (s0m av Ali utsetts till guvernör i Jemen), två små söner.

Det sägs att mer än 30.000 muslimer dödades på order av denna tyrann. Bani Umayya och deras anhängare utförde dessa vansinniga illdåd. Den, av vissa älskade, Abu Huraira bevittnade denna slakt och var inte bara tyst utan aktivt stödde det. Oskyldiga människor, som Jabir bin Abdullah Ansari, och Abu Ayyub Ansari sökte skydd. Även Abu Ayyub Ansaris, som var en av Profetens främsta följeslagare, hus sattes i brand. När denna armé vände sig och började gå mot Mecka, var Abu Huraira i Medina.

Nu ber jag er att berätta, i Allahs namn, om denna bedrägliga man som hade varit i sällskap med den heliga Profeten i tre år, och som berättat mer än 5.000 hadither från Profeten men inte hade hört den berömda hadithen angående Medina?

Ulema inom både sunni och shia (som Allama Samhudi i Ta’rikhu’l-Medina, Ahmad Bin Hanbal i Musnad, Sibt Ibn Jauzi i Tadhkira, sid 163) har citerat från den Helige Profeten, som upprepade gånger sagt:

”Den som hotar folket i Medina med förtryck kommer att hotas av Allah och kommer att vara förbannade av Allah genom sina änglar, och mänskligheten. Allah kommer inte att acceptera något från den personen Må han förbannas som hotar folket i Medina. Om någon skadar folket i Medina, kommer Allah smälta honom som bly i elden.”

Så varför gick Abu Huraira med i armén som ödelade Medina? Varför tillverkade han hadithet mot efterträdaren till Profeten? Och varför hetsade han folk att smäda den man om vilken Profeten hade sagt: ”Att såra honom är att såra mig?” Vi kan ju alla själva avgör om en man som egenhändigt knypplade ihop hadither i Profetens namn, inte är förbannad av Allah.

Omar och Abu Huraira

Är jag elak mot Abu Huraira? Är shia orättvisa och ond gentemot honom? Den första människan som var elaka mot Abu Huraira var dock den andra kalifen, Umar Bin Khattab.

Ibn Athir och Ibn Abi’l-Hadid i sin Sharhe-Nahju’l-Balagha, volym III, sid 104 (tryckt i Egypten), och flera andra har rapporterat att kalifen Umar utsåg Abu Huraira till guvernör i Bahrain år 21 A.H. Folk började snart informera kalifen att Abu Huraira hade samlat stora rikedomar och hade köpt många hästar. Därför avsatte Umar honom år 23 AH och tillkallade honom till sig. Så snart Abu Huraira trädde in till domstolen, sade kalifen: ”O Allahs fiende och fienden till Hans Bok (Koranen): Har du stulit Allahs egendom?!”

Abu Huraira svarade ”Jag har aldrig begått stöld, men folket har gett mig gåvor.” Ibn Sa’ad i Tabaqat, volym IV, sid 90, Ibn Hajar Asqalani i Isaba, och Ibn Abd-e-Rabbih i Iqdu” l-Farid, volym I; skriver att kalifen sade: ”När jag gjorde dig till guvernör i Bahrain, hade du inte ens skor på fötterna, men nu har jag hört att du har köpt hästar för 1600 dinarer. Hur anförskaffade du denna rikedom?” Han svarade, ”Det var mäns gåvor vars avkastning har mångdubblats.” Kalifens ansikte blev rött av ilska, och han piskade honom så våldsamt att hela Abu Hurairas rygg blödde. Han gav order att de 10.000 dinarer som Abu Huraira hade samlat på sig i Bahrain skulle tas ifrån honom och deponeras till Baitu’-Mal (statskassan).

Men detta var ju bara en avstickare, tycker ni? En gång är ju ingen gång, och ingen människa är fullkomlig, säger ni kanske…? Men detta var inte första gången som Umar slog Abu Huraira.

Muslim skriver i sin Sahih, volym I, sidan 34, att under Profetens tid, slog Umar Bin Khattab Abu Huraira så svårt att denne senare föll ner på marken. Ibn Abi’l-Hadid skriver i sin kommentar till Nahju’l-Balagha, volym I, sid 360: Abu Ja’far Asqalani har sagt. ”Enligt våra stora män var Abu Huraira en elak man, de hadither som berättats av honom är oacceptabla. Umar slog honom med en piska och berättade för honom att han hade förändrat hadither och hade tillskrivit Den Heliga Profeten falska uttalanden.”

Ibn Asakir i sin Ta’rikh Kabir och Muttaqi i sin Kanzu’l-Umma återrapporterar att Kalifen Umar piskade honom, tillrättavisade honom och förbjöd honom att berätta hadither från den Heliga Profeten. Umar sade: ”Eftersom du berättar hadithet i stora mängder från den Helige Profeten, passar du bara för att tillskriva honom lögner (Dvs, man förväntar sig att en ond man som du att enbart uttala lögner om den heliga profeten.) Så att du måste stoppa att berätta Hadither från Profeten, annars skall jag sända dig till Dus-området ”. (En klan i Jemen, som Abu Huraira tillhörde.)

Ibn Abi’l-Hadid, i sin kommentar till Nahju’l-Balagha, volym I, sid 360 (tryckt i Egypten) rapporterade från hans lärare, Imam Abu Ja’far Asqalani, att Ali sade: ”Akta er för den största lögnaren bland folket, Abu Huraira Dusi.”

Ibn Qutayba i Ta’wil-e-Mukhtalifu’l-Hadith och Hakim i Mustadrak, volym III och Dhahabi i Talkhisu’l-Mustadrak och Muslim i hans Sahih, volym II, rapporterar om vad som kännetecknar Abu Huraira: alla säger dom att Aisha upprepade gånger opponerade sig mot honom och sade: ”Abu Huraira är en stor lögnare som fabricerar hadither och tillskriver dem till den Heliga Profeten.”

Kort sagt, det är inte bara vi, shia, som har avvisat Abu Huraira. Enligt kalif Umar, Imam Ali, Ummu’l-mu’minin Aisha och andra följeslagare och anhängare till Profeten sa alla att han var helt otillförlitlig. Till följd av detta avvisar i allmänhet Sheikher av Mu’tazilites och deras imamer och Hanafi Ulema hadither som återberättats av Abu Huraira. Dessutom, i sin kommentar till Muslims Sahih, betonar Nadwi i  volym IV, just denna punkt: ”Imam Abu Hanifa sa: Profetens följeslagare var i allmänhet fromma och jag accepterar alla hadither som bevisligen berättats av dem, men jag accepterar inte hadither vars källa är Abu Huraira, Anas Ibn Malik, eller Samra Bin Jundab. ”

Är Stefan Löfvén lösningen för Socialdemokraterna…?

 

 

För 5-6 dagar sedan tänkte jag skriva ett inlägg och efterlysa någon som är sugen på att leda ett politiskt parti. Det fanns ett tag där ett parti här i Sverige som stod helt utan ledare; Socialdemokraterna alltså, vilket alla nog vet vid det här laget. Det verkar vara ett surt jobb att vara ledare för dessa partikamrater, för inte ens den mest inbitne socialdemokrat verkar vilja leda den stora skaran; inte ens de som vigt hela sina liv för att jobba sig upp i hierarkin. När de nu blir tillfrågade slår de alla ifrån sig…Hur kan det komma sig? Det blev dock ingen tid med ett sådant inlägg…

Det är nog ett ohyggligt gruveligt uppdrag. Av de senaste årens erfarenhet så har man ju sett vilket massmediedrev som följer med jobbet.  Massmedia har inte sådan katastroflarms-bevakning gentemot något annat riksdagsparti. Trots att jag är ganska så säker på att de mycket väl skulle finna underlag för detta i varenda parti; inte minst i det moderata, och för att inte tala om SD…

Men jag tror att det värsta med uppdraget är att man måste ha det bästa skydde bakåt, dvs gentemot de som ska stödja och stötta en i sitt ledarskap. De ondaste knivhuggen bör ju vara de som kommer ifrån partimedlemmar och kollegor, och de verkar dugga tätt lite då och nu. Jag tycker att det är riktigt vidrigt hur man inifrån partiet alltid sparkar på den som redan ligger ned. Hade inte massmedia jagat Juholt – eller Mona Sahlin – så hade inte all denna kritik och påhopp kommit inifrån partiet, vilket sedan gjorde det omöjligt för partiledarna att sitta kvar. Värsta vuxenmobbningen!

Ja nu har man ju i alla fall funnit en person som alla distrikt verkar ha slutit upp bakom, manlig är han också, gubevars – helt i socialdemokratisk anda. Men snart nog är drevet igång, och då hoppas jag att den nu utsedda S-ledaren, Stefan Löfvén, lyckas parera knivhuggen i ryggen ifrån partimedlemmarna. Inser inte de engagerade socialdemokraterna hur det ser ut utifrån, för oss som beskådar spektaklet?! Man skäms å deras vägnar, tror de verkligen att det är normalt och värdigt att hålla på sådär? Men så funderar jag… kanske det är normalt, inom det Socialdemokratiska partiet? Kanske partimedlemmar och företrädare för partiet borde börja med att ändra på lojalitetsprioriteringarna gentemot varandra först och sedan kanske Löfvén kan bidra till en positiv utveckling för partiet. Men det kanske Löfvéns företrädare också hade kunnat göra, om de bara fått rätt stöd.

En riktigt God Julhelg önskar jag er alla

.

.

Jag hoppas inte alla har stressat ihjäl sig. Det har då definitivt inte jag, detta år ville jag absolut inte gör någon typ utav firande alls. Bara ta det lugnt, se på Kalle Anka och gå och sova…typ. Maken var först med att klaga: ”Men julmat tänker du väl göra i alla fall?”. ”Eh, nej”, svarade jag. ”VARFÖR DET!!??!?” fick jag tillbaks. Jag argumenterade, men fann inget tillräckligt profoud motiv: jag menar vi ska ju ändå äta även den dagen? Tänkte att okej, jag kan väl göra något litet då….

Så min inställning till denna julafton har varit oerhört läjdbäck, så att säga. Brukligt är, när jag har dylika sammankomster med så pass mycket mat och folk, är att jag har en planering som är rigorös. Där finns färdiga listor på vilken tid jag ska påbörja den ena och den andra anrättningen. En ritad karta på var allt ska stå på buffébordet – allt för att slippa tänkta under den dagen. Därför brukar allt klaffa exakt på minuten, och jag slipper stressa alltför mycket. Då jag inte hade tänkt särskilt på julafton i år så hade jag ju inte gjort något utav ovanstående, förstås. Men det visade sig gå lika bra ändå ! Kanske mest för att alla runtom var mer än villiga att dra ett strå till stacken…? Det brukar inte hända särskilt ofta, men det gick galant.

Jag har inte julpyntat ett spår här hemma. Ändå är här julpyntat mer än normalt! Hur gick det till? Yomyom satte alldeles själv upp granen en dag när jag var på jobbet och hon var själv hemma. Skulle varit kul att se hur det såg ut när hon pusslade ihop själva plastgranen, som ju är i flera smådelar? Det måste varit ett enda bäckel med det, men viljan måste varit stor, för den var klädd och lyste så vackert när jag kom hem.

Igår, julafton, kom Fatima och Samer instormandes: slet ned mina köksgardiner och satte upp ett par, egna medhavda, juliga julgardiner: processen tog inte ens 5 minuter!! Igår när alla hade gått så VET jag ju att jag haft julafton, med allt vad det innebär – vi var i alla fall 12 personer – men jag kände mig inte trött alls. Tvärtom var jag superpigg! Jag tror inte ens att jag diskat en enda liten sked, trots den stora konsumtionen av matserviser m tillbehör. Bästa julklappen någonsin med all denna hjälp !

Vi skulle inte heller köpa klappar. Så det har jag inte gjort, utom till de små barnen förstås. Ändå fick jag några; Fatima/Samer köpte mig krämer av det slag jag älskar mest – mot skrynklor ! Och lilla Yomyom – hon gav mig en alldeles egen massagedyna, som hon har sparat till och köpt alldeles, alldeles själv! Hur gulligt är inte det? Och maken gav mig boken Mafatih al-jinan, som översatts på svenska! Gissa om jag önskat mig den länge…

Idag vaknade vi kvart i elva… så länge har jag inte sovit sedan tonåren tror jag! Så jag tror gårdagen kanske gjorde mig lite yngre, lite gladare…. lite vackrare…?

God fortsättning till er alla!

Det kom en fråga…

.

Jag fick en fråga från Ella:

”Jag undrar varför profeten Muhammed (s.w.t) gifte sig med Aisha hon va ju 6 år om jag inte förstått fel, känns väldigt konstigt vill gärna förstå. Inshallah att du svaret på denna fråga?”

Det är inte lätt för oss, idag, att förstå hur man förr kunde gifta sig med en flicka när hon var 6 år. Moral är relativt – och inte absolut – det varierar från kultur till kultur och samhälle till samhälle. Det som anses vara moraliskt i USA kanske inte anses vara det på andra platser i världen, såsom i Afrika och Asien. Moral är också relativt till tid, otukt/att träffa någon ansågs för inte alltför länge sedan vara tabu och något skamligt för familjen. Nu är det dock så vanligt och att börja träffa någon kan börja så tidigt som vid 10 års ålder. Ett annat exempel är klädesföreskriften, som var mycket blygsam, historiskt sett, men inte är det idag.

Vi måste titta på den tid och plats vi talar om i detta fall, dvs Arabien under 600-talet. Arabien bestod utav många klaner, som ofta var i fejd med varandra. Var det så att man hade släkt gemensam med en annan klan, så knöts man samman med den klanen och dessa skyddade varandra. Dessutom var risken för fejder betydligt mindre från de klaner man hade släktrelationer med. Bästa sättet att få en slags släktrelation med en annan klan var att gifta in sig i den.

Det är också nödvändigt att analysera den lagliga sexuella åldern genom historien och döma Profetens äktenskap utifrån det. Historiskt så har puberteten ansetts vara den ålder när en flicka anses vara redo att gifta sig, så var det också i bibliska tider.

I slutet av artonhundratalet bedrev man en kampanj som hette ”The Campaign to raise the age of consent” och avsåg att höja åldern där kvinnor/flickor ansågs vuxna/mogna nog att samtycka till sexuella relationer, dvs det var inte straffbart att gifta sig med en flicka som nått den åldern.

I slutet av 1800-talet var “Age of consent” den juridiska ålder då en flicka kunde samtycka till sexuella relationer. Män som deltar i sexuella relationer med flickor som inte hade uppnått den lagenliga åldern kunde åtalas. Amerikanska världsförbättrare blev chockade över att upptäcka att lagarna i de flesta stater hade satt ålder för sexuellt samtycke till 10 eller 12, och i en stat, Delaware, var äktenskapsåldern endast 7 år. Kvinnliga reformatorer och förespråkare för ”social renhet” inledde 1855 en kampanj som gick ut på att lagstifta om en höjning av den tillåtna sexuella åldern till minst sexton, även om deras yttersta mål var att höja åldern till arton. Kampanjen blev så småningom ganska framgångsrik; 1920 hade nästan alla stater höjt åldern till sexton eller arton år.

Abu Bakr ville binda Profeten närmare sig själv, och erbjöd honom att gifta sig med sin dotter. Det var många kvinnor som kom till Profeten och bad honom gifta sig med dom, alla av dessa hade tidigare varit gifta. Profeten själv frågade aldrig efter någon kvinnas hand. T.om vid giftermålet med hans första fru Khadija så var det hon som friade till honom – inte tvärtom.

När Profeten förlovade sig med Aisha var hon 8 år gammal, och de fullbordade äktenskapet när hon var 9, enligt vissa källor, och 15 enligt andra.

Än idag varierar den tillåtna sexuella myndighetsåldern världen över. I Mexiko och Guyana är den ”byxmyndiga” åldern 12 år. I Spanien är den 13 år och i Sverige är den 15 år. Det kan kanske betyda att man i vissa stater i USA (särskilt där ”the age of consent” är 18 år) anser att Europa tillåter pedofili? Men anser vi i Sverige att en som idkar sexuellt umgänge med en 15 åring är pedofil? Tycker man i Spanien att man är pedofil om man har umgänge med en 13-åring? Även om du eller jag skulle ha den åsikten att åldern är alldeles för ung här i Sverige och Spanien, så säger i alla fall lagen att umgänge med någon i 15 resp 13 års ålder är tillåtet.

Allting är inte statiskt här i världen, och vi kan inte döma allting efter våra egna mått. Vi måste mäta saker och ting med de instrument som är lämpliga för den tid och den plats som det man ska döma sker, och ta in alla variabler, innan vi fäller vår dom.

____________________________________________________________________________________________________

Uppdatering: Det har kommit till min kännedom att det omöjligt kan stämma att Profeten förlovade sig, eller gjorde kontrakt med intentionen att gifta sig, med Aisha innan hon fyllde 9 år. Orsaken är att det vore en olaglig gärning då man i Islam inte får ingå äktenskapskontrakt med någon som ännu inte är könsmogen, dvs har fått sin menstruation, och att det är obligatoriskt att personen i fråga ber och fastar mm.

Eid (ul Adha) Mobarek

.

.

Jag önskar er alla Eid Mubarak och ber att Gud i sin oändliga barmhärtighet accepterar allas våra böner.

Eid ul-Adhas höjdpunkt är offrandet av ett djur, som representerar total underkastelse till Skaparen. Gud prövar alltid dem Han älskar. Han uppmanade profeten Ibrahim att offra det han älskade mest, sin son. Både profeten Ibrahim och hans son accepterade villigt den gudomliga uppmaningen, och visade bortom alla tvivel deras hängivenhet och underkastelse till Gud.

Kanske är det därför ingen slump att denna heliga dag, som representeras av offrandet,  infaller i slutet av det islamiska året. En idealisk tid för oss att reflektera över vår hängivenhet under året som gått och sedan förbereda oss för det kommande året. Därför när vi firar bör vi reflektera över vår vardag och de uppoffringar som fortsättningsvis behöver göras av oss när det gäller vår tid, energi och våra resurser i strävan efter att skapa ett samhälle som återspeglar Guds vilja och Ahlulbayts ursprungliga läror.

Jag önskar er alla en fortsatt trevlig dag, både för de som firar och de som inte firar.

”[Offerdjurens] kött och deras blod når aldrig Gud; men er gudsfruktan [och er lydnad] når Honom. Och Han har låtit er råda över dem för att ni skall förhärliga Gud, som har väglett er. Och förkunna detta glada budskap för dem som gör det goda och det rätta.”

[Koranen 22:37]

Kvinnans rätt att välja

Friheten att själv få välja sitt öde

En dag kom en flicka, som såg mycket orolig ut, till den Heliga Profeten och sade:

-O Allahs budbärare: Min far har förorsakat mig en stor orättvisa!.

- Vad har din pappa gjort?, frågade Profeten.

- Han har en brorson och han har gift mig med honom utan mitt samtycke, fortsatte flickan.

- Om så är fallet, gå med på vad han har gjort och bli din kusins hustru.

- Jag tycker inte om min kusin. Hur ska jag kunna vara hustru till en person som jag inte gillar?.

- Då är det inga problem: Om du inte tycker om honom, gå och välj dig en annan person som du tycker om, svarade Profeten.

- Förresten, så tycker jag mycket om honom, sa då flickan.  Jag tycker inte om någon annan person. Jag vill inte vara någon annans hustru. Men eftersom min far gav bort mig i äktenskap utan mitt samtycke, kom jag avsiktligt över för att ha ett samtal med dig. Jag ville att du skulle säga precis vad du nu har sagt till mig. Jag ville att alla kvinnor ska få veta att fäderna inte längre har rätt att besluta hur de vill, och ge sina döttrar i äktenskap till vem de vill.

Händelsen har återberättas av framstående jurister i böcker som Masalik (genom Shaheed Thani) och Jawahirul Kalam. Under den för-islamiska tiden ansåg araberna, liksom alla andra människor under den tiden, att de hade full auktoritet i förhållande till sina döttrar och systrar och ibland även i förhållande till sina mödrar.

De erkände inte kvinnors rätt att välja sina män, detta val var ett exklusivt privilegium för fäder eller bröder och, i deras frånvaro, faderns farbröder. Blivande fäder kunde till och med lova bort sina döttrar i äktenskap redan innan de var födda. En man kunde ingå ett avtal med en annan man där han utlovade att om han fick en dotter, så skulle hon då växa upp till att bli hustru till den som han slöt avtalet med.

Äktenskap före födseln

En dag under Profetens(S) sista pilgrimsfärd, medan han red, närmade sig en man honom på vägen och sa:

-Jag vill framföra ett klagomål.

-Ja, vad är det för klagomål?, undrade Profeten.

-För flera år sedan, under den för-islamiska tiden, var Tariq ibn Murqa’a och jag  med i strid. Under striden kom han att kräva en lans av någon och skrek därför: ”Finns det någon som ger mig en lans mot en belöning?”. Jag gick fram till honom och frågade vad belöningen var. Han sa att han skulle ge mig den första dottern han fick. Sedan dess har många år passerat. Nyligen, efter en förfrågan, fick jag veta att han har en vuxen dotter i sitt hus. Jag gick till honom och påminde honom om löftet. Men han tog tillbaka sitt löfte och krävde en ny hemgift. Nu har jag kommit till dig för att ta reda på om han eller jag har rätt? ”

- Hur gammal är flickan, frågade profeten?.
– Hon är uppvuxen. Grått hår har också dykt upp på hennes huvud.

-Frågar du mig, så har varken du eller Tariq rätt. Gå och sköt dina egna affärer och lämna flickan ifred, sade profeten.

Mannen blev häpen efter detta svar och stirrade på profeten en lång stund. Han undrade vilken typ av dom det var. Även om han betalade en ny hemgift till flickans far och denne villigt gav sin dotter till honom, så var uppgörelsen fortfarande inte riktig?

Profeten observerade hans undrande blickar och sade:

-Oroa dig inte. Om du hanterar saken så som jag har sagt, kommer varken du eller din vän, Tariq, att ha gjort något fel.

Utbyte av döttrar

Under den för-islamiska tiden fanns en form av äktenskap på modet i Arabien under namnet Shighar-äktenskap (utbyte av döttrar) som var en manifestation av den absoluta auktoriteten som fäderna hade över sina döttrar. En man kunde ge sin dotter i äktenskapet till en annan man för att denne, i sin tur,  skulle ge sin dotter till hustru åt honom.

I en sådan form av äktenskap fick ingen av fruarna någon hemgift. Islam avskaffade denna sed. Det är värt att notera att den heliga profeten gav full frihet till sin egen dotter Fatima Zahra(A) att välja sin make.

Han gav i äktenskap flera andra döttrar också, men han berövade dem inte deras frihet att själva få välja. När Ali ibn Abu Talib(A), kom till Profeten och sökte Fatimas hand, sa Profeten att flera andra personer redan hade frågat honom samma sak, och att han hade förmedlat alla frierier till Fatima, men hon hade vänt bort ansiktet vid alla förslag, som ett tecken på ogillande . Profeten försäkrade Ali att han skulle förmedla till henne även detta frieri också.

Profeten gick till Fatima och berättade för sin älskade dotter vad Ali hade frågat om. Den här gången vände hon inte bort ansiktet, utan höll tyst och uttryckte därmed sitt samtycke. När Profeten kom ut, var han lycklig och ropade: ”Allah är störst!”

.

Botox för 8-åring

Alla dessa saker en flicka måste genomgå för att passa in och accepteras i det samhälle hon lever i…

Det är hårt att vara flicka dessa dagar. Ja det har väl alltid varit det, men när till och med ens egen förälder pressar en att vara ”vackrare”, då har det gått för långt. Att en 8-åring ska leva med utseendefixering är bara för mycket.

Kerry Campbell i San Francisco gör nämligen allt för att hennes dotter Britney ska vinna skönhetstävlingar. Hon sprutar (själv) in botox i sin dotters ansikte, för att ”jag vet att hon är missnöjd med sina skrattrynkor. Jag tar ju botox själv, det är ofarligt.”!!

Hon säger själv att det är en tuff värld och att konkurrensen är hård – men varför vill en mamma, om det verkligen är sitt barn hon bryr sig om, sätta dottern i en sådan situation att hon måste, vid 8-års ålder, möta denna tuffa värld?!

Det finns väl organisationer och institutioner som jobbar för att ”se till barnens bästa”. Var är dom i dylika sammanhang? Räknas det inte som någon typ utav misshandel, eller kränkning av barnens rättigheter att få vara barn, att pressa sitt barn, både fysiskt och mentalt, på detta sätt? En vuxen som är med i dylika tävlingar tycker att pressen är hård, och ändå har de en vuxens perspektiv på världen.

Om mamma Campbell vore ett unikt fall, så hade man kunnat prata om ”en ensam galning”, men så är det ju inte. Det är, tyvärr, alltför många – särskilt mödrar, av någon outgrundlig anledning – som släpar sin dotter till offeraltaret för slakt, för att själv kunna inkassera ära, berömmelse och cash.

Det kanske låter drastiskt att dra jämförelser, men dessa mödrar är inte ett dugg annorlunda än de mödrar (för det är alltid mödrar, av någon outgrundlig anledning) som i vissa länder släpar sin dotter för omskärelse, att offras för att ”det är en tuff värld och konkurrensen är hård”, och då utsikterna att kanske inte bli gift, eller anses ”dålig’, är stor så offrar man sin dotter: ”för den goda sakens skull, det är ju ändå HON SJÄLV som tjänar mest på det”.…. ja ungefär så brukar de ”beskyddande mödrarna” i båda lägren argumentera.

Ja, det är verkligen svårt att vara flicka, idag och alltid. Men att man ska behöva skyddas från sina egna mödrar, det är det mest tragiska i dessa historier.

Muslimsk helgdag?

Socialdemokraten Carin Jämtin har börjat flagga för att Eid-ul-fitr, muslimernas ”julafton” som hon uttrycker det, ska bli en röd dag i almanackan. Alltså skulle alla svenskar vara lediga denna dag.

Och det låter ju gott och väl, och jag som muslim kan inte annat än känna mig smickrad. Men jag tycker nog att hon är lite fel ute. Nog för att vi är många muslimer här i Sverige, men vi är ändå en minoritet i sammanhanget. Att alla andra svenskar ska ”tvingas” vara lediga, och därmed måste också många företag hållas stängda, på grund utav en religiös minoritet som firar något som resten av befolkningen inte förstår sig på – det tycker jag är lite övermaga.

Nog för att jag vet att Sverige klassar sig själva som ett sekulärt land, men kristendomen har ändå präglat vårt avlånga land i en hel massa år och personligen skulle jag blivit mer glad om man på regeringsnivå skulle önska fira de kristna högtiderna på ett mer seriöst kristet sätt: att våra statsöverhuvuden hade ett Påsk/Jultal till folket, att de gick till kyrkorna och inviterade resten av folket dit under dessa högtider t.ex. Klä sig i folkdräkter, gör julspel på gator och torg och uppbåda en hel massa rabalder när det finns en kristen högtid bakom knuten.

Sedan har vi en svensk ursprungsbefolkning, som kanske har högtider som man kanske först ska tänka på ifall man vill anordna en ny helgdag?

Det är få arbetsgivare (mig veterligen) som nekar att man får en ledig dag under Eid, men det är många muslimer som inte kan få jobb i Sverige idag på grund utav att det syns på dem att de utövar sin tro. Jag tror man ska börja i den änden istället om man vill få bort rasismen och få muslimer att känna att de tillhör vårt kära avlånga land. Jag förstår att Jämtin har mycket goda intentioner med sitt förslag, men jag tror att hon är fel ute i just detta ärende.

Västpolitik fungerar inte i Mellanöstern

Egyptiern Boutros Boutros-Ghali ledde FN 1992–1996. Metro frågar honom om vad han tror om sitt lands framtidsutsikter:

Du tillhör Egyptens kristna minoritet. Ser du en risk för ökat religiöst våld i Mellan­östern?
– Nej, kristna och muslimer har levt sida vid sida sedan religionerna grundades. I Egypten lever kristna och muslimer i samma byar och hus.

Kommer demokratin att blomstra i Mellanöstern om 20 år?
– Vad är demokrati? Afrikaner har mer förtroende för sin klan än sin regering. Samma mönster gäller i arabiska och asiatiska länder. I dessa länder fungerar inte demokrati genom generella val. Ett bättre sätt att implementera demokrati är att inkludera representanter för varje klan i regeringen.

Så val är inte nödvändiga för demokratin i dessa länder?
– Verkligen inte! Det är misstaget som Västvärlden gör. Val betyder ingenting, se bara på Rwanda före folkmordet. Vad dessa länder behöver är institutioner som ser till att befolkningens behov uppfylls.

Kan val till och med vara skadliga?
– Om valen görs på samma sätt som i Europa, kan de definitivt vara det. När klan A är i majoritet kommer de alltid att ha makten. Klan B, C och D kommer att vara tredje klassens medborgare.

Islams moraliska värderingar

Författare som uttryckt sin beundran för islams moraliska värderingar

.

.

En författare som haft stora synpunkter i detta ämne är Gérard de Nerval, en av fransk litteraturs mest kända personligheter.

Denna franska författare, som också var en resenär och som beskrev sina observationer för sina läsare, berättade om sina upplevelser under sitt besök i det ottomanska riket. För de Nerval, var det mest förvånande i de ottomanska landen, det sätt som människor från olika nationer och med olika religiösa övertygelser levde som bröder i den osmanska staten med dess multinationella struktur.

Han rapporterade sina iakttagelser sålunda: ”Istanbul är en underlig stad. Fyra nationer bor där tillsammans men hatar inte varandra. Den tolerans och det överseende som turkar, armenier, judar och greker – som bor på samma ställe – visar varandra kan inte ens ses bland folk som lever i de provinser eller i de politiska partier var vi kommer ifrån. ”

Gérard de Nerval bevittnade även en festivalmorgon under sina resor och blev förvånad över att muslimernas tolerans och varma relationer efterlevdes av alla delar i samhället, som han beskrev som följande i hans skrifter:

”De flesta av de européer som lever i Pera anslöt sig till skaran, eftersom medlemmar av andra trossamfund också deltar i muslimernas fester och delar den med dem … alla får mat och dryck efter att offerdjuret har dödats. Förutom det så gick alla in i vilket hus de ville och satte sig ner och blev serverade. Alla muslimer, rika och fattiga, erbjuder mat till folk som kommer till deras hem, oavsett vad deras tro, ras eller social status är… ”

Det finns inte något tvivel om att det är de moraliska värderingar som muslimer intagit som förbluffar icke-muslimer. Koranen, som sändes ned till mänskligheten som en vägledning från Gud, anbefaller de korrekta moraliska värderingarna.

Till grund för dessa värderingar ligger begrepp som kärlek, ömhet, tolerans, rättvisa och medkänsla. Islam är den sanna tron, som manifesterar den oändliga medkänslan och kärleken till Gud och som skickades ner för att erbjuda människor ett liv fyllt med fred och säkerhet. I verserna i Koranen, kallas människorna till islamiska moraliska värden som en förebild i vilken medkänsla, kärlek, tolerans och fred kan avnjutas på jorden.

Att foga sig efter de moraliska dygder, som vi fått av Gud i Koranen, är den enda lösning som kan leda mänskligheten till ljus och frid i vårt århundrade.

”GUD KALLAR [människan] till den eviga fredens boning och Han leder den till den raka vägen som vill [vägledas].”

[Koranen 10:25]

Julen 2010

.

.

Man kan ju inte säga att jag varit en stjärna på att uppdatera bloggen de senaste dagarna. Faktum är att jag varken haft tid eller lust att pyssla med den. Känner mig ständigt så vansinnigt trött, förmodligen för att jag inte lagt mig förrän på småtimmarna. Rena dumheter, alltså.

Julehelgen har varit sååå mysig. Jag hade den där känslan som jag haft när jag firat jul hemma hos mor och far – fullt med folk och ett myller av prat från alla håll! Älskar det ! Tänk att vi fått så pass stor familj, det är inte bara vi och våra barn, utan nu har vi tre nya medlemmar som firar Eid och andra högtider med oss. UNDERBART! Vi åt så vi rullade förbi varandra tillslut.

Jag vill ju att vi bara ska ge varandra en liten symbolisk sak i julklapp, men barnen har verkligen köpt så de spräckt sig (befarar jag). Jag fick SÅ mycket av dom: Parfym, kläder, smink och saker för att ta hand om mig själv (ansiktsmasker, fotspa…osv) och en knivslip! Jag har önskat en knivslip hur länge som helst, men inte kommit mig för att köpa en själv. Att ha vassa knivar är bland det bästa som finns, det blir ju så mycket roligare att laga mat. Och laga mat, det måste man ju göra varje dag….. så jag kommer att ha roligt – varje dag – hädanefter, antar jag.

Själv har jag stuckit 6 mössor till de 3 par jag har att ta hand om. Yomyom har ju redan fått sin, innan snön kom. Detta kom jag på ca 2 veckor före jul – och jag tyckte jag hade massor av tid kvar, så jag tog det lilla lugna med att sticka dom.

I ”lagom” takt (dvs jag stickar när jag har tid/lust) brukar en mössa ta ca 5-7 dagar. När det var 5 dagar kvar till julafton insåg jag att jag tagit det alldeles FÖR lugnt: jag hade 4 mössor kvar!!! Så jag har maratonstuckit dessa  mössor, med följden att jag, vid sista mössan, hade såriga hål i pekfingret, som sticknålen ständigt var och petade i.

Jag var SÅ irriterad på mig själv, för min slöhet. Jag kände att jag verkligen aldrig mer skulle ha lust att sitta och handarbeta mer på flera år. Men det går ju inte att bara sitta, rakt upp och ner, och göra ingenting när man glor på TV. Så jag har precis avslutat en vante, och ska börja på nästa senare ikväll !

Förutom allt detta, så har förkylningar vandrat runt bland oss hela december månad. Först Yomyom, sedan jag, sedan maken och sedan Yomyom igen… för att återgå till maken. Nu är jag på väg att bli sjuk igen, tror jag. Vad är det här för fånigheter??! Min stackars lilltjompa har fått snyta sig så mycket att hon har en krispigt rödsårig näsa !Det har även spridit sig till de barn som inte ens bor hemma längre. Är man inte immun när man väl haft årets förkylning en vända? Det trodde jag i alla fall…

Jag har bara en sak att tillägga – tack gode Gud för att man inte rest någonstans under juldagarna, och tvingats utstå trafik och väderlek!

Muharram 2010

.

.

Jag tror jag aldrig besökt moskén så många gånger under Muharram som detta år. Och jag tycker det är helt fantastiskt! Varför jag inte tidigare brukat besöka är för att det alltid varit så olidligt mycket folk i små lokaler, och att alla surrat och pratat hela tiden under tiden någon läser latmiya eller predikar. Helt respektlöst!

Under några år så har vi hyrt stora moskén i Malmö under dessa 10 Ashuradagar. Jag har som regel gått dit den 10:e dagen. Där har vi suttit på kvinnornas område, som är en balkongliknande utbyggnad inne i moskén (som inte är större än mitt vardagsrum), och trängts värre än i de små lokaler som vi annars fått nöja oss med. Medan männen har stort och luftigt utrymme nedanför.

Där har vi suttit PÅ varandra, i varandras knän i princip. Alla är intresserade utav att gå denna dag till Imam Husseins(a.s.) ära, då det var denna dag han dog. Jag har varje gång tappert kämpat i ca 20 minuter – sedan har jag gått hem – RASANDE arg!

Går inte kvinnor till moskén bland sunnimuslimer?! I våra lokaler har män och kvinnor precis lika stort utrymme. På vissa ställen har kvinnor större, då barnen oftast följer med kvinnorna. Jag fattar ingenting, faktiskt. Nu har vi i alla fall en hel fastighet själva och man försöker hålla på lite regler där, så det är lite lugnare. Nåja, tillräckligt för att jag ska stanna kvar i alla fall – och återkomma !

Hur som helst så ger dessa besök mer och mer insikt i hur ungdomlig och fräsch Islam ständigt är (om man kan uttrycka sig så). Islam är helt enkelt ungdomarnas religion… Jag tillhör definitivt inte snittåldern i moskén, snarare långt över den. Här är det ungdomarna som regerar. Jag tror att, om vi räknar bort ett fåtal besökare på över 70 år, så är nog medelåldern kanske 22-25 år? Väldigt många tonåringar kommer dit. Särskilt på Muharram, som erbjuder aktiviteter som jag tror verkligen lockar det ungdomliga lynnet.

Oftast är det när folk blir gamla och börjar känna att man kanske närmar sig graven, som folk börjar intressera sig för Gud, religion och att gå i kyrkan… men med Islam är det definitivt annorlunda.

I tisdags träffade jag åter bloggarna Camol och Ala, i moskén. Det var verkligen roligt och givande. Jag brukar inte ha någon annan att gå tillsammans med än med mina döttrar, inte för att det inte räcker, men de är inte alltid tillgängliga. Men även Yomyom och Leila var där också, i tisdags. Medan Fatima och Gabriella var med mig i lördags.

Jag träffade även en bloggläsare -Emma- som var där med sin lilla söta flicka, som skrek och grät vid blotta åsynen utav mig !!!! Jag har kanske börjat utveckla ett mer monsterliknande utseende numera? Help me God!

Idag har jag träffat ännu en bloggläsare, Malin. Hon hade bara varit på Husseinie en gång förr, så hon ville gärna gå med någon så hon frågade om hon fick gå med mig, och det är klart hon fick! Jag tycker det är viktigt att man besöker Husseinie eller moské minst EN GÅNG under dessa dagar. Att minnas Imam Hussein, och att föra vidare hans minne och gärningar, till nästa generation är oerhört viktigt. Så jag ställer gärna upp.

Jag uppskattar också att hon följde med, man känner sig lite mindre ensam (bland 350 andra) om man går med någon annan. Dessutom är det alltid kul att lära känna nya människor! Nu är det bara att invänta ”arbaeen”. Ska försöka fortsätta gå så ofta jag kan och har möjlighet, inshaAllah.

Skandalboken om Kungen av Sverige

Det har nog inte undgått någon att  en ”skandalbok” om Kungens  ”omoraliska leverne” snart kommer ut i handeln. En nyhet som väcker den minst skvallerintresserade till uppmärksamhet.

Det mesta går ut på att Sveriges Konung har haft en massa kvinnor vid sidan av sin fru – varit otrogen alltså, på ren svenska. Varför detta är så chockartat har jag svårt att ta till mig. Den som gått omkring och trott att vår nuvarande kung inte har hållit sig med älskarinnor vet ingenting om svenska kungar och dess historia. Jag har alltid tagit för givet att han haft sådana under årens lopp.

Sverige har inte haft en enda kung som inte har haft en eller annan s.k. ”frilla”: dvs en älskarinna i dåtida språkbruk. Ett undantag var den förste Bernadottekungen (som vi ju importerade ifrån Frankrike), vars hustru inte alls trivdes i Sverige och därför återvände till sitt hemland och var borta ifrån både Sverige och sin make kungen i en herrans massa år. Den nämnda kungen jobbade väldigt hårt och visade inget intresse utav att ta sig en älskarinna, så hovet tillskrev honom officiellt en frilla – för syns skull… de tyckte det kändes skamligt att ha en kung utan sedvanlig frilla.

Jag har för mig också att de flesta svenska kungar har haft flertalet barn ”på byn” med otaliga kvinnor. Dessa kvinnor och barn blev (oftast) väl omhändertagna av kungen och hans män, ekonomiskt alltså.

Hur Sverige, i detta omoralens tidevarv, skulle förfäras utav nuvarande kungens utsvävningar fattar jag verkligen inte. Under forna tider ansågs ”vanligt folk”, som låg runt, som omoraliska och fördärvade medan kungen kunde göra precis likadant och det var helt i sin ordning. Idag är det tvärtom: folket står för omoralen och ligger runt, gärna i TV-rutan framför svenska folket i alla åldrar. Inte särskilt många upprörs över detta, inte tillräcklig i alla fall för att man tvingas sluta sända skiten.

Och sedan förfäras samma folk över att kungen skulle göra detsamma! Kungen, som dessutom idag – till skillnad från förr – i princip är helt utan maktbefogenheter och egentligen inte bör förväntas ha någon annan moral än resten av folket.

Själv är jag utav den åsikten att man BÖR förvänta sig högre moral och bättre etiska principer bland folk med makt och som står som förebild för andra. Så i sak är reaktionerna inte fel, tycker jag. Det konstiga är att etablissemanget frotterar sig i det, säljer lösnummer och mediatid på grund utav denna bok. När det tidigare var just etablissemanget som hjälpte dåvarande kungar att koordinera sin tid mellan arbete, familj och frillor – ibland i stora skaror.

Det är kanske så att vi ska tro att dagens etablissemang har högre moral än resten av folket inklusive kungen? (Med etablissemang menar jag främst de som formar våra åsikter: TV, tidningar, radio…) För egentligen tror jag inte att folket självt förfäras lika mycket av kungens bravader, som åsiktssättarna verkar göra.

Kungen verkar ju vurma för traditioner, så han kanske helt enkelt bara velat föra konungalängdens traditioner, med frillor, vidare in i framtiden? För Sverige i tiden… och när har ”att ligga runt” legat mer i tiden än i dagens Sverige?!

Sårbehandling

.

Vi har mycket att lära av våra förfäder. Urbefolkningen på alla kontinenter sitter fortfarande inne med kunskaper som vi vid en första anblick skakar på huvudet åt, men som vid närmare eftertanke ser ut att ha mycket som talar för sig.

Ett exempel är det originella sättet att behandla infekterade och inflammerade sår på, nämligen med levande larver från en speciell fluga.

Mayaindianerna i Centralamerika hade följande tradition när det gällde att behandla speciella typer av ytliga svulster: de la bandage dränkta i oxblod i starkt solsken. Efter ett par dagar var bandagen fulla av larver, och blev då lagda på de svulster som skulle behandlas.

Några stammar i New South Wales, Australien, använde larver för att behandla vätskande sår eller sår som det gått kallbrand i. Aboriginerna menar att denna typ av behandling har varit känd och använd sedan deras förfäder befolkade jorden.

Även ett speciellt bergsfolk i Burma använde denna metod då de under andra världskriget observerades placera larver i sår, innan det täcktes med lera och vått gräs.

Tänk om vi aldrig blandat oss med andra kulturer… undras just hur långt vi hade kommit kunskapsmässigt här i världen?